Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till lag om ändring i skollagen den 6 juni 1962
(nr 319).

Genom en den 2 april 1965 dagtecknad proposition, nr 118, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring
i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319).

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd,.

Nr 63.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

Förslag
till
Lag

om ändring i skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)

Härigenom förordnas, dels att 3, 6, 23, 30, 31, 40 och 53 §§ skollagen den 6 juni
1962 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skola införas
tre nya paragrafer, betecknade 2 a §, 28 a § och 39 a §, av nedan angiven
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 a §.

Staten sörjer jör undervisningen i
specialskola av barn som på grund
av syn-, hörsel- eller talskada icke
kunna folja undervisningen i grundskolan.

3 §•

I varje--------en skolchef.

Då skolväsendet

Med skola avses i denna lag skola,
som sägs i 2 § a) och b), om ej annat
är särskilt angivet.

Vad i-----------

Beträffande undervisningen av
blinda, döva och vissa psykiskt efterblivna
gäller vad därom är särskilt
stadgat.

skall finnas.

För specialskolan finnas särskilda
lokala styrelser enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Med skola avses i denna lag skola,
som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a§,
om ej annat är särskilt angivet.

--barnet står.

Beträffande undervisningen av
vissa psykiskt efterblivna gäller vad
därom är särskilt stadgat.

Varje barn,

23 §.

i grundskolan.

Skolpliktigt barn som på grund av
syn-, hörsel- eller talskada icke kan
följa undervisningen i grundskolan

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

äger rätt till undervisning i specialskolan.
Fråga om barns rätt till sådan
undervisning prövas av lokal styrelse
för specialskolan, sedan föräldrarna
fått tillfälle att yttra sig.

28 a §.

Specialskolan omfattar tio årskurser,
betecknade 1—10 och fördelade
på lågstadium, mellanstadium och
högstadium enligt bestämmelser som
Konungen meddelar.

Bestämmelserna i 2Jf § andra och
tredje styckena om studievägar, specialundervisning
och särskild undervisning
äga motsvarande tillämpning
på specialskolan.

För elev i specialskolan som icke
kan följa undervisning enligt första
och andra styckena meddelas undervisning
anpassad efter hans utveckling.

För specialskolan äga bestämmelserna
i 25—28 §§ motsvarande tilllämpning.
Fråga om att förvägra elev
befrielse enligt 27 § prövas av den
lokala styrelsen.

30 §.

För barn,-------gäller skolplikt.

Skolplikt inträder--------sexton år.

För barn som på grund av syn-,
hörsel- eller talskada icke kan följa
undervisningen i grundskolan upphör
dock skolplikten senast vid utgången
av vårterminen det kalenderår då
barnet fyller sjutton år.

Skolpliktiga barn

31 §.

— kapitel sägs.

Skolpliktiga barn som på grund av
syn-, hörsel- eller talskada icke kunna

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

följa undervisningen i grundskolan
skola deltaga i undervisningen i specialskolan,
om ej annat följer av
39 a §.

39 a §.

Bestämmelserna i 32—39 §§ äga
motsvarande tillämpning på barn
som på grund av syn-, hörsel- eller
talskada icke kan följa undervisningen
i grundskolan. Bestämmelserna i 36
och 37 §§ om årskurs 9 i grundskolan
skola avse årskurs 10 i specialskolan
eller i fråga om elev som anges i
28 a § tredje stycket där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30 §
tredje stycket gäller för barn efter utgången
av vårterminen det kalenderår
då barnet fyller sexton år och
fråga om barn enligt 31 § andra stycket
skall deltaga i undervisningen i
specialskolan prövas av lokal styrelse
för specialskolan. Innan beslut meddelas
skola föräldrarna ha fått tillfälle
att yttra sig.

På lokal styrelse för specialskolan
ankommer att besluta i frågor som
avses i 32 och 3Jf—37 §§.

För varje skola skall finnas elevområde.
Om så erfordras, må särskilt
elevområde finnas för del av skola.

Elevområde skall-------

40 §.

För varje skola som anges i 2 § a)
eller b) skall finnas elevområde. Om
så erfordras, må särskilt elevområde
finnas för del av sådan skola.

delar därav.

53 §.

över beslut--------hos länsskolnämnden.

Om besvär--------finnes stadgat.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

(Nuvarande lydelse)
I övrigt-------

(Föreslagen lydelse)

för Stockholm.

Över beslut enligt denna lag av
lokal styrelse för specialskolan må
besvär anföras hos länsskolnämnden.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

2. Genom lagen upphävas blindskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 508),
dövskolestadgan den 13 maj 1960 (nr 509) och reglementet den 15 juni 1922
(nr 337) för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, såvitt avser
anstaltens skola.

3. Förekommer i lag eller eljest hänvisning till stadgande som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, gäller i stället den senare bestämmelsen.

4. Äldre bestämmelser om skolplikt gälla, i den mån Konungen ej förordnar
annat, för elever som under nedan angivna läsår tillhöra lägst följande
årskurser i specialskolan, nämligen 1965/66 årskurs 6,1966/67 årskurs 7, 1967/68
årskurs 8, 1968/69 årskurs 9, 1969/70 årskurs 10 och 1970/71 årskurs 11.

5. De ytterligare föreskrifter som fordras i samband med införandet av denna
lag meddelas av Konungen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i anslutning till förslagen i prop. 1965: 70 angående
blind- och dövskolväsendets organisation m. m., att i skollagen skall införas
bestämmelser om undervisning av barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada
inte kan följa undervisningen i grundskolan. Det föreslås att sådana barn
skall äga erhålla undervisning i statlig skola (specialskolan) och att skolplikten
för dem bestämmes till 10 år. Skolplikten, som omfattar åldern 7—17 år,
skall fullgöras i specialskolan. Liksom hittills skall dock skolplikt kunna fullgöras
även i privata skolor eller genom enskild undervisning. Om undervisningen och
verksamheten i övrigt i specialskolan skall vad som gäller för grundskolan äga
motsvarande tillämpning.

Till specialskolan hörande organisatoriska enheter föreslås bli ställda under
ledning av särskilda lokala styrelser. Inseendet över skolan skall utövas av
länsskolnämnd och skolöverstyrelsen.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen
och lagrådet anfört. Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas till
denna.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Edenman, har vid lagrådsremisser!
anfört följande.

»Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t i prop. 70 föreslagit riksdagen att
fr. o. m. den 1 juli 1965 skall inrättas statlig specialskola för blinda, döva och
talskadade barn.

Som jag förut anfört regleras i skollagen vissa grundläggande frågor angående
det allmänna skolväsendet. Där upptas regler om den enskildes rätt till skolgång
och om hans skolplikt. Vidare finns bestämmelser om kommunernas
skyldigheter samt om den lokala, regionala och centrala ledningen av skolväsendet.
Skollagen är inte tillämplig på den undervisning av blinda och
döva som staten anordnar. Om sådan undervisning och om skolplikt för
blinda och döva finns endast i administrativ ordning utfärdade bestämmelser,
nämligen blindskolestadgan och dövskolestadgan. Skollagen är inte heller tilllämplig
på den undervisning av psykiskt efterblivna som bedrivs av landstingen.
Landstingens skyldigheter regleras i 1954 års lag om undervisning och
vård av vissa psykiskt efterblivna. Lagen innehåller också en regel om skolplikt
för vissa psykiskt efterblivna. Av lagen framgår inte klart i vad mån denna
regel är tillämplig på psykiskt efterblivna som även är blinda eller döva. Skolpliktsregeln
i 1954 års lag torde dock ej gälla för sådana psykiskt efterblivna som
på grund av att de är blinda eller döva undervisas i statlig blindskola eller
statlig dövskola.

Blind- och dövskolutredningen föreslår, att regler om rätt till undervisning
för blinda, döva och talskadade barn och om skolplikt för dem införs i skollagen.
Vidare föreslår utredningen, att i skollagen skall intas en bestämmelse
om att staten ger dessa barn möjlighet att i specialskolor erhålla undervisning
som svarar mot grundskolans. Enligt utredningens förslag bör i skollagen utsägas
att staten bereder blinda, döva och talskadade barn yrkesskole-, fackskoleoch
gymnasieundervisning.

Liksom utredningen anser jag det vara principiellt riktigt att i skollagen införa
bestämmelser om skolplikt för blinda, döva och talskadade barn samt om
rätt till undervisning för sådana barn på det obligatoriska skolstadiet. Behov
av sådana bestämmelser föreligger dock endast i fråga om barn som på grund
av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan. Med
undervisningen i grundskolan avser jag såväl den vanliga undervisningen som
specialundervisning och särskild undervisning enligt 5 kap. 42—50 §§ skolstadgan.
Syn-, hörsel- eller talskadade barn som trots sitt handikapp kan följa
undervisningen i grundskolan skall alltså inte vara underkastade dessa bestämmelser
alldeles oavsett hur allvarligt deras lyte må vara. Fråga huruvida bestämmelserna
är tillämpliga måste prövas individuellt från fall till fall. När jag i
fortsättningen använder uttryck som blinda, döva eller talskadade barn avser
jag, om jag inte anger annat, endast sådana syn-, hörsel- eller talskadade barn

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

som på grund av sin syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undei-visningen i
grundskolan. Med syn- och hörselskada avser jag varje nedsättning av syn och
hörsel oavsett orsak. Till hörselskada hänför jag även talrubbningar orsakade av
hörselskada. Med talskada avser jag endast sådan talskada som inte orsakats av
hörselskada.

I skollagen utsträcktes skolplikten generellt till nio år. Som framgår av vad
jag anfört förut medförde detta dock inte någon förändring i den skolplikt som
enligt blindskolestadgan och dövskolestadgan gällde för blinda och döva barn.
Enligt dessa bestämmelser omfattar skolplikten för blinda barn en lärotid vid
blindskola av 11 år och för döva barn en lärotid vid dövskola av 10 år. Skolplikten
upphör dock senast med utgången av den årskurs som slutar det kalenderår
då barnet fyller, ifråga om blinda 19 och ifråga om döva 18 år.

Utredningen föreslår, att skolpliktstiden för blinda, döva och talskadade barn
bestäms till 10 år. I fråga om sådana blinda och döva barn, som även är psykiskt
efterblivna eller lider av annat lyte, föreslår utredningen, att skolplikten skall,
liksom för elever vid särskola enligt 1954 års lag om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna, gälla till dess behovet av undervisning upphört, dock
längst till utgången av det kalenderår, då eleven fyller 21 år. Skolplikten för
sådan elev föreslås kunna bli förlängd med ytterligare två år.

Utredningens förslag om en 10-årig skolplikt för sådana blinda, döva och
talskadade barn som inte lider av annat handikapp har i huvudsak tillstyrkts
vid remissbehandlingen. Jag kan för egen del ansluta mig till detta förslag. Liksom
för andra barn bör skolplikten för blinda, döva och talskadade barn inträda
vid sju års ålder. Enligt 32 § skollagen kan barn erhålla rätt att få börja skolgång
redan vid sex års ålder, om det nått erforderlig mognad. Enligt samma
paragraf kan barn som inte nått erforderlig mognad få uppskov med skolgången
ett år. Dessa bestämmelser bör gälla även för blinda, döva och talskadade barn.
Skolplikten skall normalt fullgöras i specialskolan. Beträffande möjlighet för
blinda, döva och talskadade barn att få fullgöra skolplikt i annan ordning bör
gälla samma regler som för andra barn (33—35 §§ skollagen).

I fråga om blinda och döva barn som också är psykiskt efterblivna eller lider
av annat lyte, innebär utredningens förslag en väsentlig utsträckning av skolpliktstiden
i förhållande till vad som nu gäller. Med anledning av vad skolöverstyrelsen
anfört synes det vara tveksamt om en sådan ändring är tillräckligt motiverad.
I fråga om blinda och döva barn som också har annat lyte finner jag
därför ej tillräckliga skäl föreligga för att föreslå en annan utformning av skolplikten
än den jag nyss förordat för blinda, döva och talskadade barn i allmänhet.
Vad beträffar blinda och döva barn som också är psykiskt efterblivna, vill
jag erinra om att 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna är föremål för översyn genom en särskild utredning under socialdepartementet.
I avbidan på resultatet av denna översyn bör för blinda och döva
som är psykiskt efterblivna gälla samma regler om skolplikt som för andra
blinda och döva barn. Jag vill understryka, att detta mitt ställningstagande

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

endast avser frågan om skolplikten för blinda och döva barn som också är psykiskt
efterblivna eller lider av annat lyte, däremot inte frågan om dessa barns
rätt till skolgång. Barnen bör ha möjlighet att efter skolpliktens slut frivilligt
deltaga i undervisning vid specialskolan. Som villkor för fortsatt undervisning
i specialskolan bör liksom för frivillig undervisning i grundskolan gälla att barnet
kan tillgodogöra sig undervisningen.

Samtidigt med att regler om skolplikt och om rätt till undervisning för blinda,
döva eller talskadade barn införs i skollagen bör i lagen intas en föreskrift om
att staten anordnar för sådan undervisning erforderlig specialskola. Målet för
denna skola bör vara att så långt möjligt ge de blinda, döva och talskadade barnen
samma utbildning som grundskolans.

Någon regel om att staten sörjer för gymnasial undervisning av blinda, döva
och talskadade barn bör med hänsyn till vad jag tidigare denna dag anfört
(prop. 1965: 70 s. 54 och 57) inte införas i skollagen.

Specialmotivering

2 a §.

I den allmänna motiveringen har jag tillstyrkt att blinda, döva och talskadade
barn skall fullgöra skolplikt i specialskolan och att föreskrifter om skolplikt för
dessa barn skall införas i skollagen. Med hänsyn härtill bör specialskolorna
presenteras i 1 kap. skollagen. Samtidigt därmed bör också anges att staten
svarar för utbildningen vid specialskolan.

3 §•

Blind- och dövskolutredningen föreslår att för ledningen av specialskolan skall
finnas särskilda lokala styrelser. Detta förslag biträdes av bl. a. skolöverstyrelsen
som emellertid anser att mycket talar för att det skulle vara till gagn för
verksamheten om skolan fick en bättre kommunal förankring. Överstyrelsen
förordar, att förutsättningarna för att ställa specialskolan under den kommunala
skolstyrelsen utreds ytterligare.

Jag biträder blind- och dövskolutredningens förslag. Skolöverstyrelsens utredningsyrkande
föranleder inte något uttalande i detta sammanhang.

6 §•

Bestämmelserna i skollagen har avseende endast på den del av det allmänna
skolväsendet, i vilken kommunerna är engagerade. För att förenkla regelsystemet
finns i 6 § första stycket en regel av den innebörden att, när inte annat
särskilt anges, skall vad i lagen förstås med skola avse endast de skolformer,
som står under den kommunala skolstyrelsens förvaltning. Jag har förut förordat,
att i skollagen intas bestämmelser om specialskolan. Vad i skollagen sägs
om skolor bör, där inte annat särskilt anges, bli tillämpligt även på special -

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

skolan. Sålunda bör bl. a. gälla att specialskolan skall stå under inseende av
länsskolnämnd och skolöverstyrelsen. 6 § första stycket bör alltså ges den innebörden
att, när inte annat särskilt anges, skall vad som i lagen förstås med skola
avse även specialskolan. Denna ändring föranleder en ändring av 40 §, enär
vad som sägs i denna paragraf om skolor inte bör ha avseende på specialskolan.

I den allmänna motiveringen har föreslagits en definition av ordet talskada.
Denna definition bör tas in i skollagen. Det torde vara lämpligast att ta in den
som ett tredje stycke i denna paragraf.

Liksom hittills bör skollagens bestämmelser inte vara tillämpliga på sådana
psykiskt efterblivna barn, för vilkas undervisning och vård landsting skall svara
enligt 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. I
6 § bör därför alltjämt finnas en hänvisning till denna lag.

23 §.

Såsom ett andra stycke i denna paragraf bör införas en bestämmelse om rätt
för blinda, döva och talskadade barn att få undervisning i specialskolan. Om innebörden
av denna bestämmelse må här hänvisas till vad jag anfört i den allmänna
motiveringen. För att ett barn skall ha rätt till undervisning i specialskolan
krävs, att styrelse för specialskolan har kunnat konstatera att barnet
på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan.
Som jag påpekat i den allmänna motiveringen åsyftar jag med begreppet
undervisningen i grundskolan såväl den vanliga undervisningen som specialundervisning
och särskild undervisning enligt 5 kap. 42—50 §§ skolstadgan.
Beslut om rätt till undervisning i specialskolan gäller endast så länge som barnet
på grund av syn-, hörsel- eller talskada förblir oförmöget att följa undervisningen
i grundskolan. Beslutet måste alltså regelbundet omprövas. Vederbörande
lokala styrelse för specialskolan är skyldig tillse att så sker. Innan styrelsen meddelar
beslut om barns rätt till undervisning i specialskolan, skall barnets föräldrar
beredas tillfälle att yttra sig.

Vad jag här anfört om villkoren för att blinda, döva och talskadade barn
skall ha rätt till undervisning i specialskolan bör gälla såväl för normalbegåvade
som för psykiskt efterblivna barn. Det torde inte vara nödvändigt att i lagtexten
uttryckligen ange detta. Som framgår av specialmotiveringen till 6 § fjärde
stycket bör dock skollagens bestämmelser inte gälla beträffande sådana psykiskt
efterblivna barn som landstingen skall omhänderta för vård och undervisning.

Om innebörden i begreppen syn-, hörsel- och talskada får jag hänvisa till den
allmänna motiveringen.

28 a §.

Som jag tidigare anfört (prop. 1965:70) bör specialskolan omfatta 10 årskurser
fördelade på ett låg-, ett mellan- och ett högstadium.

Liksom i grundskolan bör inom specialskolan anordnas olika studievägar avpassade
efter barnens studieinriktning. Dessutom bör inom specialskolan finnas

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

dels specialundervisning för sådana barn som har svårt att följa den vanliga
undervisningen eller att anpassa sig till verksamheten i skolan, dels särskild
undervisning för barn som på grund av lyte, långvarig sjukdom eller liknande
omständighet ej kan deltaga i vanligt skolarbete. För specialundervisningen och
den särskilda undervisningen bör bestämmelserna i 24 § andra och tredje styckena
skollagen äga motsvarande tillämpning. Vidare bör inom specialskolan finnas
undervisning för blinda och döva barn som också är psykiskt efterblivna och
som på grund därav ej kan följa övrig undervisning inom specialskolan. Bestämmelse
om undervisning för sådana elever bör in tas såsom ett tredje stycke i denna
paragraf.

I fråga om val av studieväg och om uttagning till specialundervisning föreslås,
att vad som enligt 25 § skollagen gäller för grundskolan skall vara tillämpligt
även på specialskolan. I 26 § skollagen finns vissa grundläggande regler för verksamheten
i grundskolan. Sålunda föreskrivs, att alla som verkar i grundskolan är
skyldiga att främja trivsel och arbetsglädje, att kroppslig bestraffning och annan
kränkande behandling av elev inte får förekomma, att eleverna är skyldiga att
visa lärare och annan personal aktning och lydnad samt att eleverna skall eftersträva
ett gott inbördes förhållande. Dessa allmänna regler bör naturligtvis gälla
även i specialskolan. I 27 § skollagen ges regler som syftar till att trygga religionsfriheten.
Om den närmare innebörden av dessa regler må hänvisas till vad jag
anfört i prop. 1962:136 med förslag till skollag m. m. Även dessa regler bör vara
tillämpliga för specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse från morgonsamling
eller undervisning i kristendomskunskap bör dock prövas av styrelse
för specialskolan och inte av den kommunala skolstyrelsen.

Liksom ifråga om grundskolan bör undervisningen i specialskolan vara avgiftsfri.

30 §.

Den regel om skolplikt för blinda, döva och talskadade barn som jag förordat
i den allmänna motiveringen bör införas som ett tredje stycke i denna paragraf.
För att ett barn enligt denna nya regel skall kunna åläggas skolplikt utöver den
som gäller för andra barn krävs, att det har kunnat konstateras, att barnet på
grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan.
Begreppet undervisningen i grundskolan har här samma innebörd som i 23 §
andra stycket. Det bör ankomma på lokal styrelse för specialskolan att pröva
frågor om skolplikt enligt här ifrågavarande bestämmelse. Vad jag i specialmotiveringen
till 23 § andra stycket anfört om beslut angående rätt till undervisning
i specialskolan gäller även beslut om skolplikt enligt 30 § tredje stycket. Den av
mig föreslagna regeln om skolplikt bör liksom den i 23 § andra stycket intagna
regeln om rätt till undervisning avse såväl normalbegåvade som psykiskt efterblivna
barn. I fråga om skolplikt för blinda, döva och talskadade barn som också
är psykiskt efterblivna är den här föreslagna bestämmelsen avsedd att innefatta
en fullständig reglering. Som jag anfört tidigare torde nämligen reglerna om

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

skolplikt i 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna
inte vara tillämpliga.

31 §•

Enligt 23 § andra stycket skall barn som lider av vissa syn-, hörsel- eller
talskador äga rätt att få utbildning i specialskolan. Såsom ett andra stycke i
31 § bör införas en regel om skyldighet för samma barn att deltaga i undervisningen
i specialskolan. Ett barn har en sådan skyldighet endast om det konstaterats,
att barnet på grund av syn-, hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen
i grundskolan. Begreppet undervisningen i grundskolan har här samma
innebörd som i 23 § andra stycket. Det bör ankomma på lokal styrelse för
specialskolan att pröva frågor om skyldighet att deltaga i undervisning vid
specialskolan. Vad jag anfört i specialmotiveringen till 23 § andra stycket om
beslut angående rätt till undervisning i specialskolan gäller även beslut om skyldighet
att deltaga i undervisning i specialskolan. Den av mig föreslagna regeln
om skyldighet att deltaga i undervisningen i specialskolan bör på samma sätt
som regeln om skolplikt i 30 § tredje stycket gälla för såväl normalbegåvade
som psykiskt efterblivna barn.

39 a §.

Blinda, döva och talskadade barn bör anses ha fullgjort sin skolplikt, då de
tillfredsställande genomgått årskurs 10 vid specialskolan. I fråga om blinda och
döva barn som också är psykiskt efterblivna eller lider även av annat lyte bör
skolplikten anses fullgjord, då de tillfredsställande genomgått för dem avpassad
undervisning. Dessutom bör för blinda, döva och talskadade barn — liksom för
andra barn — skolplikten anses fullgjord, då de eljest skaffat sig motsvarande
kunskaper.

Har elev i grundskolan inte tillfredsställande genomgått högsta årskursen,
innan skolplikten upphört, får han enligt 37 § skollagen frivilligt gå kvar i grundskolan,
om han kan tillgodogöra sig undervisningen. Denna regel bör naturligtvis
äga motsvarande tillämpning i fråga om rätt för blinda, döva och talskadade
barn att frivilligt gå kvar i specialskolan.

Bestämmelserna i 38 och 39 §§ skollagen om föräldrars skyldighet att se
till att barn fullgör sin skolplikt m. m. bör vara tillämpliga även beträffande
blinda, döva och talskadade barn.

40 §.

Bestämmelserna i 7 kap. skollagen om elevområden m. m. är inte tillämpliga
på specialskolan. Att så inte är fallet bör uttryckligen anges i 40 § första stycket,
enär efter den ändring av 6 § första stycket som jag förut föreslagit med ordet
skola i skollagen avses även specialskolan, om inte annat särskilt sägs.

53 §.

Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om besvär över beslut av
styrelse för specialskolan.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

övergångsbestämmelser

Enligt vad jag föreslagit vid anmälan av prop. 70 skall läroplanen för specialskolan
införas i årskurserna 1—5 läsåret 1965/66 och därefter i ytterligare en
årskurs för varje följande läsår. I de årskurser, i vilka läroplanen för specialskolan
inte skall gälla, skall äldre bestämmelser om undervisningen, dess mål
och innehåll gälla. Som en konsekvens härav följer att jämväl äldre bestämmelser
om skolplikt alltjämt bör gälla för elever som tillhör ifrågavarande årskurser.
Én föreskrift härom bör införas i punkt 4.»

Lagrådet

Lagrådet har i anledning av departementsförslaget anfört följande.

»Med det remitterade förslaget avses att i skollagen infoga bestämmelser om
undervisning i specialskola av barn med svåra syn-, hörsel- och talskador. För
vinnande av detta syfte har det visat sig nödvändigt att införa flera a-paragrafer
i lagen. Ur lagteknisk synpunkt skulle det ha varit mera tilltalande att samla de
erforderliga bestämmelserna i ämnet i en särskild lag. Med hänsyn till önskemålet
att dessa barns skolplikt och rätt till undervisning regleras i själva skollagen
vill lagrådet dock ej motsätta sig den lösning som valts i förslaget.

I 6 § tredje stycket föreslås bestämmelse, att med talskada i lagen avses sådan
talskada som ej orsakats av hörselskada. Härmed åsyftas enligt motivuttalande
att utmärka, att talrubbningar orsakade av hörselskada skola hänföras till hörselskada.
Definitionen har alltså ej betydelse för avgränsningen av den krets
som skall hänföras till specialskolan utan avser grupperingen inom denna krets.
Då några särbestämmelser för den ena eller andra gruppen ej komma att ingå i
skollagen, har definitionen ej någon egentlig uppgift att fylla i lagen. Den
nämnda bestämmelser torde därför kunna utgå.»

I samband med propositionens avlåtande till riksdagen anförde då föredragande
departementschefen, statsrådet Sven-Eric Nilsson, att lagrådets hemställan
om ändring i 6 § borde beaktas samt att utöver denna ändring vissa redaktionella
jämkningar torde böra vidtas i lagförslaget.

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965 13

Proposition nr 70 år 1965

I proposition nr 70 till årets riksdag har Kungl. Maj:t hemställt bl. a. att riksdagen
måtte,

1. godkänna av föredragande departementschefen angivna grunder och riktlinjer
för organisationen av skolväsendet för blinda, döva, hörsel- och talskadade
barn (specialskolan), innebärande

a) att specialskolan skall omfatta tio årskurser fördelade på låg-, mellan- och
högstadium enligt de bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar,

b) att läroplanen för grundskolan skall tillämpas med de jämkningar som
kan finnas erforderliga,

c) att läsåret skall omfatta 39 veckor,

d) att specialskolan i övrigt får i sina huvuddrag den utformning och det
innehåll, som departementschefen i skilda hänseenden förordat;

2. godkänna av departementschefen förordade riktlinjer för övergången till
specialskola;

3. besluta att för ungdomar, som är blinda, döva eller hörselskadade, skall
vidtas åtgärder för att bereda dem fortsatt utbildning efter specialskolan enligt
de riktlinjer som förordats i det föregående.

Statsutskottet, som till behandling förehaft nämnda proposition, har i sitt
utlåtande nr 101 under III. hemställt om bifall till de ovan upptagna yrkandena
i propositionen.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och
får därför hemställa,

att riksdagen — under förutsättning att riksdagen bifaller
vad statsutskottet hemställt under III i sitt utlåtande nr
101 — måtte bifalla förevarande proposition, nr 118.

Stockholm den 14 maj 1965

På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist, fru
Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Edström, Hiibinette och Thorsten
Larsson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fröken Wetterström, herr Bengtsson
i Varberg, fröken Sandell, herr Gomér, fru Svensson, herrar Carlsson i
Göteborg och Jonsson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.