Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1963
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen
den 29 april 1960 (nr 97), dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 26 februari 1965 dagtecknad proposition, nr 69, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag
om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 667 i första kammaren av herr Sveningsson
och herr Ohlsson, Ebbe, samt nr 787 i andra kammaren av fröken
Ljungberg m. fl.;
2) motionen nr 788 i andra kammaren av herr Wedén.
Hihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr i3
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år l!)6ö
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)
Härigenom förordnas, att 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3 §•
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhållanden
inom kommunen samt därvid
särskilt uppmärksamma sådana underåriga
som med hänsyn till kroppslig
eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt
omständigheterna i övrigt kunna anses
vara särskilt utsatta för risk att
utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbättringar
i fråga om kommunens barnavård
samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för
bättre fritidsförhållanden för barn
och ungdom,
att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga samband
med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån
(Föreslagen lydelse)
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhållanden
inom kommunen samt därvid
särskilt uppmärksamma sådana underåriga
som med hänsyn till kroppslig
eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt
omständigheterna i övrigt kunna anses
vara särskilt utsatta för risk att
utvecklas ogynnsamt,
alt verka för önskvärda förbättringar
i fråga om kommunens barnavård
samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för
bättre fritidsförhållanden för barn
och ungdom,
att stödja den personlighetsutvecklande
och samhällsfostrande verksamhet
som utövas genom ungdomens
egna sammanslutningar,
att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga samband
med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån
Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1965
3
(Nuvarande lydelse)
ej förvaltningen uppdragits åt annan
nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden som angå nämndens verksamhet
samt
att även i övrigt ombesörja sådana
angelägenheter som avse kommunens
barnavård och äro att hänföra
till föi’valtning och verkställighet.
(Föreslagen lydelse)
ej förvaltningen uppdragits åt annan
nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra
kommunens talan i alla mål och
ärenden som angå nämndens verksamhet
samt
att även i övrigt ombesörja sådana
angelägenheter som avse kommunens
barnavård och äro att hänföra
till förvaltning och verkställighet.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd
uttryckligen blir ålagd att stödja ungdomens föreningsliv. Av lagändringen
följer att kommunalt stöd i fortsättningen kan lämnas också till de
politiska ungdomsorganisationerna.
Av propositionen redovisas här endast vad föredragande statsrådet anfört.
I övrigt hänvisas till propositionen.
Motionsyrkandena
l motionerna I: 667 och II: 787 har yrkats, »att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förslag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29
april 1960 (nr 97)».
I motionen II: 788 har yrkats, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 69».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 787 och II: 788.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år
Föredraganden
Föredraganden, statsrådet Lindström, har anfört:
»Med de snabba och genomgripande förändringar, som har karakteriserat
vårt samhällsliv under senare år, ställs ständigt ökade krav på den stimulerande
och förebyggande verksamhet som brukar benämnas allmän ungdomsvård.
Denna utgör en central uppgift för de barnavårdande organen. Liksom
barna- och ungdomsvården i övrigt är denna gren av verksamheten i främsta
rummet en kommunal angelägenhet, som det ankommer på barnavårdsnämnderna
att handha. Det står dock fritt för kommunerna att anlita andra
organ än barnavårdsnämnderna för den allmänna ungdomsvården. I ett
stort antal kommuner har uppgiften lagts på skolstyrelsen eller särskilt tillsatt
organ, t. ex. ungdomsstyrelse. Detta innebär inte att barnavårdsnämnden
är befriad från allt ansvar för den allmänna ungdomsvården inom kommunen.
Barnavårdsnämnden har i sin egenskap av centralorgan för kommunens
barna- och ungdomsvård alltid ytterst ansvaret för att erforderliga
åtgärder och anordningar vidtas till främjande av en gynnsam utveckling
av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.
Ungdomen bedriver genom sina egna organisationer ett personlighetsfoslrande
och samhällsfostrande arbete, som är av den största betydelse. Det
finns all anledning för samhället att stödja denna verksamhet. I det föregående
har jag redogjort för det statliga stödet av ungdomens föreningsliv.
Också kommunerna lämnar som ett led i den allmänna ungdomsvården
betydande bidrag till ungdomsorganisationernas verksamhet. Denna bidragsgivning
följer i stor utsträckning normerna för statens stöd till ungdomsorganisationerna.
Medel anvisas sålunda till fritidsgruppverksamhel,
instruktörsbidrag och ledarutbildning. Utöver dessa bidrag förekommer en
rad andra stödformer, såsom hyresbidrag, stipendiebidrag, lägerbidrag, bidrag
till nystartade föreningar och administrationsbidrag. Vissa kommuner
har anställt en eller flera ungdomskonsulenter med uppgift att stödja ungdomens
föreningsliv, ge råd och tips i fråga om exempelvis mötesprogram
och reklam, organisera kommunal ungdomsverksamhet och ungdomsledarutbildning
samt svara för planering, arrangemang och kampanjer m. m. på
ungdomsverksamhetens område. I städer och större tätorter kan finnas
heltidsanställda ungdomsledare.
Någon uttrycklig lagbestämmelse om kommunalt stöd åt ungdomens föreningsliv
finns för närvarande inte. Vid tillkomsten av den nya barnavårdslagen
underströks emellertid vikten av att barnavårdsorganen i sin allmänt
förebyggande verksamhet samarbetar med bl. a. lokala ungdomsorganisationer
samt tar väl vara på de erfarenheter och frivilligkrafter som dessa
förfogar över och ger organisationslivet ett praktiskt stöd. Vad som nu har
aktualiserat frågan om en författningsmässig reglering av det kommunala
stödet åt ungdomsorganisationerna är de avgöranden av regeringsrätten
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965 5
som jag har berört tidigare. Enligt dessa anses det falla utanför den kommunala
kompetensen att stödja de politiska ungdomsorganisationerna.
I vårt samhälle, som är byggt på folkstyre, fyller de politiska ungdomsorganisationerna
en mycket betydelsefull ungdoms- och samhällsfostrande
funktion. I fråga om statliga organisationsbidrag är de helt likställda med
övriga ungdomssammanslutningar. Om kommunerna är förhindrade att
stödja de politiska ungdomsorganisationerna, innebär detta att statens och
kommunernas stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet delvis kommer
att grunda sig på skilda målsättningar. Denna brist på överensstämmelse
finner jag otillfredsställande och olycklig. De samhälleliga insatserna
från statens och kommunernas sida måste enligt min åsikt kännetecknas
av en helhetssyn, så att olika stöd- och stimulansåtgärder syftar till att
komplettera varandra. Bristande samstämmighet i det grundläggande betraktelsesättet
kan leda till att verkan förfelas eller uteblir. De politiska
ungdomsorganisationerna bör därför också såvitt angår kommunalt stöd
behandlas på samma sätt som andra ungdomsorganisationer. Vid överläggningar
som ägt rum med stadsförbundet och kommunförbundet har dessa
biträtt min ståndpunkt i denna fråga.
Det kommunala stödet åt ungdomsorganisationernas verksamhet ingår
som ett betydelsefullt led i barnavårdsorganens allmänna ungdomsvård.
Det bör därför regleras inom barnavårdslagens ram. Detta kan lämpligen
ske genom att infoga ett stadgande i ämnet bland de bestämmelser i lagens
3 § som anger barnavårdsnämndens allmänt förebyggande uppgifter. Med
hänsyn till vad som har uttalats under förarbetena till dessa bestämmelser
får det redan nu anses åligga barnavårdsorganen att stödja ungdomens
föreningsliv. Att det stadgande som jag föreslår riktas till barnavårdsnämnden
hindrar inte att kommunen stödjer föreningslivet på annat sätt än genom
barnavårdsnämnden, t. ex. genom skolstyrelsen eller särskild ungdomsstyrelse.
Detta framgår av vad jag nyss har sagt om den kommunala organisationen
för allmän ungdomsvård.
•lag har redan nämnt att kommunernas stöd åt ungdomsverksamheten kan
lämnas på en rad olika sätt. Det är inte min avsikt att kommunerna skall
bli bundna att ge sitt stöd i en viss form, t. ex. genom ekonomiska bidrag,
utan kommunerna skall också i fortsättningen själva få avgöra både omfattningen
och formen för detta stöd. Det är givet att stödet måste anpassas
efter föreliggande behov och resurser.
Ehuru det närmaste syftet med lagregleringen är att undanröja det hinder
som har ansetts föreligga mot kommunalt stöd åt de politiska ungdomsorganisationernas
verksamhet, bör stadgandet utformas så att det kommer
att avse all ungdomsverksamhet. Som villkor för statsbidrag till ungdomsorganisation
gäller alt organisationen är uppbyggd och fungerar enligt vedertagna
demokratiska principer och Öppet tar ställning för demokratin samt
att den bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet. I sak bör samma
(5 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1965
förutsättningar gälla för kommunalt stöd. Frågan synes dock böra regleras
på ett annat sätt i barnavårdslagen. Jag föreslår därför att de nämnda
förutsättningarna får komma till uttryck i beskrivningen av den ungdomsverksamhet
som åsyftas. Detta torde kunna ske genom ett stadgande av
innebörd, att barnavårdsnämnden skall stödja den personlighetsutvecklande
och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar.
Givet är att det kommunala stödet måste lämnas enligt objektiva
grunder. Det får t. ex. inte förekomma att en viss politisk eller religiös
riktning ensidigt gynnas. Någon uttrycklig bestämmelse härom kan emellertid
inte anses behövlig.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 97).
Vid barnavårdslagens tillkomst inhämtades yttrande från lagrådet över
lagen i dess helhet. Den nu föreslagna lagändringen synes dock vara av
sådan beskaffenhet att lagrådet inte behöver höras över den. Jag hemställer,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga
nämnda lagförslag.»
Utskottet
I propositionen föreslås sådan ändring i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd
uttryckligen ålägges stödja ungdomens föreningsliv. Genom lagändringen
blir det möjligt för kommuner att lämna stöd åt bl. a. politiska ungdomsorganisationer.
I motionerna I: 667 och II: 787 samt II: 788 yrkas avslag å propositionen.
Motionärerna framhåller att det inte bör vara en kommunal angelägenhet
att stödja politiska organisationer.
Politiska ungdomsorganisationer åtnjuter statsbidrag i olika former på
principiellt samma villkor som andra ungdomsorganisationer. Enligt propositionens
förslag skall samma förutsättningar gälla för kommunalt stöd
som de som gäller för statsbidrag. Sålunda skall politiska ungdomsorganisationer
för att kunna erhålla bidrag vara uppbyggda och fungera enligt vedertagna
demokratiska principer samt öppet ta ställning för demokratien. Vidare
fordras att organisationen bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet.
De politiska ungdomsorganisationerna bedriver i likhet med åtskilliga
andra ungdomsorganisationer ett betydelsefullt arbete bland ungdomen. Enligt
utskottets mening kan ej några mera vägande skäl anföras mot att de
politiska ungdomsorganisationerna i bidragshänseende får samma ställning
som andra ungdomsorganisationer. Den ordning som är genomförd beträffande
statliga bidrag bör således gälla även för kommunalt stöd. Vidare bör
de allmänna villkor som uppställs för rätt till statsbidrag, såsom föredragande
statsrådet framhållit, vara desamma för det kommunala stödet. Av
7
Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1965
det anlörda framgår att utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker
bifall till motionsyrkandena.
Beträffande frågan om vilka kommunala organ som bör ombesörja den
allmänt förebyggande verksamheten bland ungdomen vill utskottet erinra
om att utskottet år 1960 i samband med behandlingen av förslaget till nu
gällande barnavårdslag uttalade, att något hinder uppenbarligen ej förelåg
mot att ungdomsstyrelse eller liknande blev ansvarig direkt inför kommunens
fullmäktige.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen med avslag å följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 667 och II: 787 samt
2) motionen II: 788,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 69.
Stockholm den 22 april 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närmrit
från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson*, Hiibinette och Sörenson*;
från
andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Gustavsson
i Alvesta, fröken Wetterström, herrar Johansson i Södertälje, Carlsson i
Göteborg, Göransson och Ullsten.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I. av fru Hamrin-Thorell, herr Hiibinette och fröken Wetterström, vilka
ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 6 med orden »I
propositionen föreslås» och slutar med orden »inför kommunens fullmäktige»
bort ersättas med text av följande lydelse:
»I propositionen nr 69 föreslås sådan ändring i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd
uttryckligen blir ålagd att stödja ungdomens föreningsliv. Av
lagändringen följer alt kommunalt stöd i fortsättningen kan lämnas också
till de politiska ungdomsorganisationerna.
I motionerna I: 667 och II: 787 samt II: 788 yrkas avslag å propositionen.
I den sistnämnda motionen hävdas att det icke bör vara en kommunal angelägenhet
att stödja politiska organisationer. I motionerna I: 667 och II: 787
påtalar motionärerna det principiellt olämpliga förfaringssättet att åstad
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr i3 år 1965
komma en utvidgning av den kommunala kompetensen genom en föränd»
ring av en speciallagstiftning. De framhåller även det anmärkningsvärda i
att lagrådets yttrande icke inhämtats, vilket enligt deras mening borde ha
skett. Utskottet finner anledning erinra om att riksdagen i samband med
förberedelserna till nu gällande kommunallag i fråga om det allmänna kompetensstadgandet
i 3 § kommunallagen tagit ställning för en sådan tolkning
av bestämmelsen att kommunernas anslagsverksamhet skulle tillgodose ett
allmänt intresse inom kommunen och ske på ett objektivt och rättvist sätt.
Däremot skulle den kommunala bidragsgivningen icke i särskilda anslagsfrågor
vara beroende av om statsbidrag kunde erhållas.
Föredragande statsrådet anger det närmaste syftet med lagregleringen
enligt prop. 69 vara att undanröja det hinder som har ansetts föreligga mot
kommunalt stöd åt de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet. Därvid
avses tre utslag 1964, i vilka regeringsrätten förklarat, att kommun inte
lagligen kan lämna bidrag till politisk ungdomsorganisation, om inte genom
särskilda föreskrifter eller eljest säkerhet skapas för att medlen inte kommer
att främja organisationens politiska verksamhet. Det kan nämligen enligt
regeringsrätten inte anses ligga inom den kommunala kompetensen att
understödja politisk verksamhet.
Utskottet, som inte finner anledning ändra riksdagens ovan återgivna, tidigare
uttalade uppfattning om innebörden av det kommunala kompetensstadgandet,
betraktar det som osannolikt att sådana garantier för opartiskhet
och skäliga villkor skall kunna komma att omgärda ett kommunalt stöd
till politisk verksamhet, att detta tillgodoser ett allmänt intresse inom kommunen
och uppfyller kraven på objektivitet och rättvisa. Inom ramen för
gällande rätt kan kommunerna i olika former tillgodose det allmänna intresset
i kommunerna att stödja ungdomens egna sammanslutningar. Så
sker också i stor omfattning och inom flertalet kommuner. Någon lagändring
för detta ändamål är icke av behovet påkallad. Då den föreslagna lagändringen
begränsar både den kommunala självbestämmanderätten och den
kommunala besvärsrätten på ett område inom vilket regeringsrätten nyligen
upphävt kommunala beslut, hade det enligt utskottets mening varit angeläget,
att lagrådets yttrande inhämtats. Utskottet delar sålunda de uppfattningar
som redovisats i berörda motioner.»
b) att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen
1) motionerna I: 667 och II: 787 samt
2) motionen II: 788,
måtte avslå förevarande proposition, nr 69.»
II. av hem- Anderson i Sundsvall.
ESSELTE AB. STHLM CS
614081