Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
1
Nr 41
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m., utom såvitt
avser lag angående ändring i lagen om finansiering av
folkpensioneringen och förslagsanslag till folkpensioner,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 5 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 45, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll,
A. föreslagit riksdagen att
dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga vid propositionen fogade förslag
till
1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,
2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr
382) angaende införande av lagen om allmän försäkring,
3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa,
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen,
3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,
B. lämnat riksdagen tillfälle att avge yttrande över de av föredragande
departementschefen angivna grunderna för avvecklingen av de s. k. socialförsäkringsbolagens
verksamhet.
Propositionen har hänvisats till statsutskottet, såvitt avser förslagsanslag
till folkpensioner, samt i övrigt till lagutskott. I vad propositionen hänvisats
till lagutskott behandlas den i detta sammanhang av andra lagutskottet
utom såvitt angår lag angående ändring i lagen om finansiering av folk1
— llihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr il
2 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
pensioneringen, som kommer att behandlas av utskottet i annat sammanhang.
I samband med propositionen behandlar utskottet följande i ämnet väckta
motioner, nämligen
A. vid riksdagens början väckta motioner:
1) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Pettersson,
Harald, m. fl., samt nr 388 i andra kammaren av herr Johansson i
öckerö m. fl.,
2) de likalydande motionerna nr 524 i första kammaren av herr Peterson,
Eric Gustaf, m. fl., samt nr 626 i andra kammaren av herr Jonsson m. fl.,
3) de likalydande motionerna nr 531 i första kammaren av herrar Vikberg
och Pettersson, Harald, samt nr 614 i andra kammaren av herrar Elmstedt
och Larsson i Borrby,
4) motionen nr 66 i andra kammaren av herr Sjöholm, samt
5) motionen nr 228 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.
B. i anledning av propositionen väckta motioner:
6) motionen nr 650 i första kammaren av herr Carlsson, Eric, och fru
Olsson,
7) motionen nr 779 i andra kammaren av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl.,
8) motionen nr 780 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.
Motionen under 5) såvitt angår normerade bestämmelser för utbetalning
av kommunala bostadstillägg samt statsanslag till kostnaderna för dessa
tillägg samt motionen under 8) såvitt angår yrkandet under 2) kommer att
behandlas av utskottet i annat sammanhang.
De vid propositionen fogade författningsförslagen, som behandlas i detta
sammanhang, är av följande lydelse.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 10 kap. 2 § samt 19 kap. 2 och 6 §§
lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § och 10 kap. 2 § se 1964:156.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 kap.
7 §.
Har kommun genom att anställa
eller eljest träffa avtal med läkare
eller på annat sätt vidtagit åtgärder
för att bereda medellösa eller mindre
bemedlade personer läkarvård, må
Konungen på framställning av kommunen
förordna, att den efter grunder
som fastställas av Konungen
skall vara berättigad att av vederbörande
allmänna försäkringskassa erhålla
ersättning för kostnad för läkarvård,
som sålunda beretts försäkrad.
Sådan ersättning må i varje särskilt
fall utgivas allenast i den mån
ersättning i anledning av vården ej
tillkommit den försäkrade själv samt
må ej överstiga vad som skolat utgivas
till denne, därest han fått vidkännas
motsvarande kostnad.
Allmän försäkringskassa----—
Allmän försäkringskassa---— —
överenskommelse som-----
Om redare--—----
Har kommun genom att anställa
eller eljest träffa avtal med läkare
eller på annat sätt vidtagit åtgärder
för att bereda medellösa eller
mindre bemedlade personer läkarvård,
må allmän försäkringskassa på
framställning av kommunen förordna,
att kommunen efter grunder som
fastställas av Konungen skall vara
berättigad att av kassan erhålla ersättning
för kostnad för läkarvård,
som sålunda beretts försäkrad. Sådan
ersättning må i varje särskilt
fall utgivas allenast i den mån ersättning
i anledning av vården ej tillkommit
den försäkrade själv samt
må ej överstiga vad som skolat utgivas
till denne, därest han fått vidkännas
motsvarande kostnad.
— ifrågavarande kostnader.
— utförda transporter.
av riksförsäkringsverket.
--denna lag.
10 kap.
2 §.
Därest pensionsberättigad under
hel månad är intagen i fångvårdsellcr
tvångsarbetsanstsAt eller är häktad
eller eljest är på statens bekostnad
intagen i anstalt eller ock tillfälligt
vistas utom anstalten, må av
hans å månaden belöpande folkpension
ej utgå högre belopp än som för
år räknat motsvarar femton procent
av basbeloppet. Kan den pensionsberältigade
på grund av sitt tillstånd
uppenbarligen icke tillgodogöra sig
nämnda belopp till sin personliga
Därest pensionsberättigad under
hel månad är intagen i fångvårdsanstalt
eller är häktad eller eljest är
på statens bekostnad intagen i anstalt
eller ock tillfälligt vistas utom
anstalten, må av hans å månaden
belöpande folkpension ej utgå högre
belopp än Konungen bestämmer.
1* Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 41
4
Andra lagutskottets utlåtande nr U1 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
nytta, må riksförsäkringsverket besluta
om nedsättning av beloppet,
dock till lägst tvåhundra kronor för
år.
Allmän försäkringskassa------skall utgivas.
Åtnjuter barn------— vid nomadskola.
19 kap.
2 §.
Försäkrad, som — —---nedan sägs.
Har den —----av tjänstgöringstiden.
Uppgår den försäkrades till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst
vid taxering året näst efter det år
sjukförsäkringsavgiften avser till
minst tvåtusenfyrahundra kronor
och har han icke vid sistnämnda års
utgång upphört att vara inskriven hos
allmän försäkringskassa eller fyllt
sextiosju år eller för december månad
samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt denna lag,
skall sjukförsäkringsavgiften innefatta
avgift avseende den allmänna
försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.
Vad nu sagts om
försäkrads taxerade inkomst skall i
fråga om försäkrad, som taxeras enligt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser,
avse den sammanlagda
taxerade inkomsten.
Har av gifts pliktig vid taxering till
statlig inkomstskatt erhållit sådant
särskilt avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga som avses i 9 §
2 mom. andra stycket förordningen
om statlig inkomstskatt, skall vid
tillämpning av tredje stycket med
taxerad inkomst avses vad som återstår,
sedan den taxerade inkomsten
minskats med nämnda avdrag.
Angående skyldighet------i uppbördsförordningen.
Har vid taxering året näst efter
det år sjukförsäkringsavgiften avser
beräknats till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst för den försäkrade
eller, om han taxeras enligt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser,
för någon av de samtaxerade,
skall sjukförsäkringsavgiften innefatta
avgift avseende den allmänna
försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.
Sjukförsäkringsavgiften skall icke
innefatta avgift avseende utgifter för
sjukvårdsersättning, om den försäkrade
vid utgången av det år avgiften
avser upphört att vara inskriven hos
allmän försäkringskassa eller fyllt
sextiosju år eller för december månad
samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt denna lag.
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
6 8.
Sjukförsäkringsavgift fastställes
öretal bortfaller.
Avgifterna enligt
År försäkrad--
Avgifterna enligt
--för månad.
inkomst åtnjutits.
för år.
Avgift enligt 2 § tredje stycket må
ej överstiga ett belopp motsvarande
summan av tio kronor och en femtedel
av den försäkrades taxerade
inkomst, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra
kronor. Taxeras
försäkrade enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, må avgiften
för vardera utgå högst med ett
belopp motsvarande summan av fem
kronor och en femtedel av den försäkrades
taxerade inkomst, i vad
denna överstiger ettusentvåhundra
kronor; och skall därvid hälften av
den sammanlagda taxerade inkomsten
anses belöpa på vardera.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock
alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 4-1 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående
införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
11
För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.
2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio
kronor eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 6 kap. 1 § första
stycket nämnda lag samt fall som
nedan i tredje eller fjärde stycket
sägs ej är för handen, tvåtusentvåhundranittio
kronor.
De i första stycket angivna pensionsbeloppen
skola för varje mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger etthundra, förhöjas med
ett indextillägg. Varje sådant tillägg
(Föreslagen lydelse)
§.
För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.
2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tretusenetthundra
kronor eller, där den försäkrade är
gift och hans make åtnjuter folkpension
i form av ålderspension eller förtidspension
eller äger rätt till pension
enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda
lag samt fall som nedan i tredje
eller fjärde stycket sägs ej är för handen,
tvåtusenfyrahundrafem kronor.
De i första stycket angivna pensionsbeloppen
skola för varje mångfald
av tre, varmed pensionspristalet
överstiger etthundra, förhöjas med
ett indextillägg. Varje sådant tillägg
utgör för gift pensionsberättigad som
1 Senaste lydelse av 11 f se 1964:157 och av 16 § se 1963:58.
Andra lagutskottets utlåtande nr Åt år 1965
7
(Nuvarande lydelse)
utgör för gift pensionsberättigad som
i första stycket sägs sextio kronor
och för annan pensionsberättigad
sjuttiofem kronor för år; dock skola
indextillägg, vilka motsvara så många
hela mångfalder av tre som pensionspristalet
för juni 1962 överstiger 100,
utgöra för gift pensionsberättigad
fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad
femtio kronor för år.
Därest pensionspristalet, efter att hava
stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skola indextillägg utgå
efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast
lägre hela mångfald av tre.
Åtnjuter den---------—
Åtnjuta makar--------------
(Föreslagen lydelse)
i första stycket sägs sextiofem kronor
och för annan pensionsberättigad
åttiofem kronor för år; dock skola
indextillägg, vilka motsvara så många
mångfalder av tre som pensionspristalet
136 överstiger 100, utgöra för
gift pensionsberättigad fyrtio kronor
och för annan pensionsberättigad
femtio kronor för år samt indextilllägg,
vilka motsvara så många hela
mångfalder av tre som pensionspristalet
för juni månad 1965 överstiger
136, utgöra för gift pensionsberättigad
sextio kronor och för annan pensionsberättigad
sjuttiofem kronor för
år. Därest pensionspristalet, efter att
hava stigit med hel mångfald av tre,
åter nedgår, skola indextillägg utgå
efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast
lägre hela mångfald av tre.
— nämnda lag.
--allmän försäkring.
16 §.
Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen om
folkpensionering i lagrummets lydelse
före nämnda tidpunkt gälla, att
sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning
i fall som nu sagts av 13 §
Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt gälla,
att sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning
i fall som nu sagts av 13 §
8
Andra lagutskottets
(Nuvarande lydelse)
2 mom. sistnämnda lag skall ock
procenttalet 20 utbytas mot 10.
utlåtande nr ål år 1965
(Föreslagen lydelse)
2 mom. sistnämnda lag skall ock
procenttalet 20 utbytas mot 10 samt
beloppet 20 000 kronor utbytas mot
30 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat
utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall
pensionen höjas med belopp motsvarande dels den pensionsförhöjning som
föranledes av ändringen i 11 § första stycket, dels indextillägg som utlöses
efter den 30 juni 1965.
Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1965
9
Förslag
till
Lag
om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda
bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa
Härigenom förordnas som följer.
Försäkring enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa* må meddelas även
för tid efter utgången av juni månad 1965, dock längst till utgången av
juni månad 1970.
Den som vid utgången av juni månad 1965 är försäkrad enligt nämnda lag
skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för
tiden därefter. 1
1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:182 samt av 2, 3 och 5 S§ se 1955:398.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutilllägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
5 §.
Med årsinkomst-----att utgiva.
Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmögenheten
må överstiga för den som är
gift femtontusen kronor och för annan
tjugutusen kronor.
Värdet av—-------
Ifråga om--—--sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomst avrundas-----tiotal kronor.
Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmögenheten
må överstiga för den
som är gift tjugotvåtusenfemhundra
kronor och för annan trettiotusen
kronor.
av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
11
iifi i t il
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 2 § 4 inom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
4 mom. Den som är pliktig erlägga
i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
och som taxerats enligt för gift
skattskyldig gällande bestämmelser
skall, om för den andra maken ej
beräknats någon till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst och makarna
blivit för inkomståret mantalsskrivna
såsom tillhörande samma hushåll,
påföras jämväl den andra makens
sjukförsäkringsavgift för inkomståret
och skall den sistnämnda
maken vara fri från betalningsskyldighet
för avgiften.
(Föreslagen lydelse)
§.
4 mom. Den som är pliktig erlägga
i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
och som taxerats enligt för
gift skattskyldig gällande bestämmelser
skall, om för den andra maken
ej beräknats någon till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst
och makarna blivit för inkomståret
mantalsskrivna såsom tillhörande
samma hushåll, påföras jämväl den
andra makens sjukförsäkringsavgift
för inkomståret och skall den sistnämnda
maken vara fri från betalningsskyldighet
för avgiften.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.
1 Senaste lydelse av 2 § 4 inom. se 1954:340.
2*— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sanxl. 2 avd. Nr il
12
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för
genomförande av standardhöjningen av folkpensioner i enlighet med förslag
i statsverkspropositionen. Vid nuvarande antal indextillägg blir fr. o. in.
juli 1965 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostadstillägg
— för en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade
makar tillhopa 6 250 kr.
Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 föreslås höjda till 85 kr.
för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade makar.
Bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen
uppmjukas så att den föreslagna standardhöjningen
skall kunna utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms
med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän
försäkring. Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också tillkomma
dessa pensionärer.
Reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner föreslås ändrade
så att de s. k. skärpningsfria beloppen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjs från
20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 30 000 kr. till 45 000
kr. för makar.
Ändrade grunder föreslås rörande skyldigheten att erlägga avgift avseende
allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyldighet
skall föreligga, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst
beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäkrade
samtaxerats.
Vidare föreslås förlängning på fem år av den s. k. T-försäkringen.
Propositionen innehåller förslag rörande fonderingen i allmänna sjukförsäkringsfonden.
Förslag framläggs om att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fonder
skall få användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig
yrkesskadeförsäkring.
Slutligen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare ställningstagande,
fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen
inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1967. Riksdagen
bereds tillfälle att yttra sig rörande huvudgrunderna för avveckling
av bolagens verksamhet.
Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas
till denna.
Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 1965
13
Motionsyrkandena
I motionerna I: 321 och II: 388 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t påkallar åtgärder för en snar lösning av frågorna om
värdesäkring av livräntor på grund av frivilliga försäkringar enligt vrkesskadelagstiftningen».
I motionerna 1: 52A och II: 626 har hemställts,
»A. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av gällande
lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension m. m.,
att gälla fr. o. m. den 1 juli 1965,
1) att avdragsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer skall vara en tredjedel av
det belopp som sidoinkomst (extrainkomst vid sidan av folkpension) överstiger
1 200 kr. för gift pensionär och 1 700 kr. för annan pensionär och
att således den nuvarande skärpningen av avdraget till två tredjedelar —
vid sidoinkomster överstigande 1 700 kr. respektive 2 400 kr. — avskaffas;
2) att de avdragsfria förmögenhetsbelopp som tillämpas vid behovsprövningen
av folkpensionsförmåner höjes från nuvarande 15 000 kr. för gift
pensionsberättigad (30 000 kr. för två makar som båda har folkpension)
och 20 000 kr. för ensamstående pensionär till 22 500 kr. för gift pensionär
(45 000 kr. för två makar) och 30 000 kr. för ensamstående pensionär; samt
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
I motionerna I: 531 och II: 61A har hemställts,
»I. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av nuvarande
lagbestämmelser, att gälla från och med den 1 juli 1965
a) att avdragsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer skall utgöra en tredjedel av
det belopp, vilket som extrainkomst vid sidan av folkpension överstiger 1 200
kronor för gift pensionär och 1 700 kronor för annan pensionär,
b) att de avdragsfria förmögenhetsbelopp som tillämpas vid behovsprövningen
av folkpensionsförmåner höjes från nuvarande 15 000 kronor för
gift pensionär och 20 000 kronor för ensamstående pensionär till 20 000
kronor för gift pensionär och 30 000 kronor för ensamstående pensionär;
samt
II. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningstext».
I motionen II: 66 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning och förslag syftande till att personer som befrias
från erläggandet av inkomstskatt och folkpensionsavgift befrias jämväl
från erläggandet av sjukförsäkringsavgift».
14
Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1965
I motionen II: 228 har, såvitt nu är i fråga, hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att hemställa om förslag till sådan ändring av lagen om
hustrutillägg och kommunala bostadstillägg att reducering av dessa förmåner
med anledning av inkomst utöver folkpensionen sker först vid ett
betydligt större inkomstbelopp än vad som föreskrives i nu gällande bestämmelser».
I motionen I: 650 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att en höjning
av standardtilläggen, som i proposition nr 45, föreslås för pensionärer
med hel pension, jämväl må utgå med oreducerade belopp till pensionärer
som anmält förtida uttag, samt att vederbörande utskott må utarbeta
erforderlig lagtext».
I motionen II: 779 har hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av prop.
nr 45 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till 1966
års riksdag avseende en förbättring av folkpensionerna med beaktande av
vad i motionen anförts».
I motionen II: 780 bar, såvitt nu är i fråga hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 45 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
1) om tillsättande snarast av en parlamentarisk utredning av frågan
om målsättning och metod för standardhöjningar av folkpensionsförmånerna
efter 1968 i enlighet med vad som anförts i motionen; —- — —».
över motionerna I: 321 och II: 388 har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:388, 11:626, 11:614, 11:66, 11:228, 1:650, 11:779 och
II: 780.
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har, i de delar
varom nu är i fråga, anfört:
»I prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1965. Den föreslagna höjningen föranleder ändring
i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän
försäkring. Även vissa andra ändringar i lagstiftningen om allmän
försäkring bör vidtas.
Vidare påkallas ställningstagande till frågan om försäkring efter den
30 juni 1965 enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.
De s. k. socialförsäkringsbolagens rätt att efter utgången av år 1965 meddela
försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring
bör även tas upp till ny prövning.»
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965
Socialforsäkringsbolagen
Departementschefen
»Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio av
arbetsgivare för ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag.
Vid 1961 års riksdag tog statsmakterna ställning till de organisatoriska
frågorna för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I avvaktan
på en utredning om yrkesskadeförsäkringens närmare utformning begränsades
ställningstagandet i fråga om denna försäkringsgrens administration
till ett principbeslut, som innebar att socialforsäkringsbolagen efter utgången
av år 1965 inte skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
Översynen av yrkesskadeförsäkringen har anförtrotts yrkesskadeutredningen,
som också har att behandla problemen i samband med avvecklingen
av socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utredningen har anmält
att den inte kan lägga fram förslag om en reviderad yrkesskadelagstiftning
i sådan tid att den nuvarande lagen kan avlösas av en ny vid utgången
av år 1965. En ny lag kan enligt vad utredningen uppger träda i kraft tidigast
den 1 januari 1967. På grund härav utgår utredningen från att tidpunkten
för bolagens avveckling skall framflyttas, så att bolagen får meddela
försäkring enligt den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen under
dess giltighetstid.
I likhet med yrkesskadeutredningen och remissorganen anser jag det
inte lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens administration innan
en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft. Tidpunkten för genomförandet
av 1961 års principbeslut bör därför framflyttas. Jag bedömer att
den nya lagstiftningen kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med
hänsyn härtill förordar jag sådan ändring av nämnda principbeslut att
socialforsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela
försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
En ny yrkesskadelagstiftning torde bli tillämplig endast på skador, som
inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmelserna
i princip får gälla för skador som inträffat dessförinnan. Jag är ense
med utredningen om att detta äldre försäkringsbestånd till den del det
förvaltas av socialforsäkringsbolagen successivt bör överföras på riksförsäkringsverket
under en övergångstid av högst fem år efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande. I anslutning till vad Socialförsäkringsbolagens
förening anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att, om bolagen på
sätt utredningen förutsatt medverkar till rörelsens avveckling, möjlighet
bör finnas att i väsentlig mån tillgodose föreningens önskemål om att avvecklingsperioden
för de olika bolagen inte blir alltför kort. Att fastslå en
generell minimitid på fyra år finner jag inte lämpligt.
Yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om försäkringsrörelse innehåller
16
Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 1965
vissa bestämmelser om ordningen för överförande av socialförsäkringsbolagens
verksamhet på riksförsäkringsverket. I princip bör dessa bestämmelser
komma till användning, men med hänsyn till de särskilda förhållandena i
samband med socialförsäkringsbolagens avveckling torde som utredningen
föreslagit en viss särreglering vara lämplig och erforderlig. Utredningen
förordar i huvudsak följande principer för avvecklingen.
överförandet av bolagens försäkringsbestånd på riksförsäkringsverket
bör i första hand grundas på överenskommelser mellan parterna. En plan
för avvecklingsarbetet bör upprättas senast vid avvecklingsperiodens början.
Sedan i ett visst fall verket och bolaget träffat avtal om villkoren för
överlåtelsen, bör avtalet äga giltighet och kunna verkställas utan att Kungl.
Maj :ts eller försäkringsinspektionens medgivande inhämtas. Avtalet bör
registreras av försäkringsinspektionen och avvecklingen bör ske under inspektionens
överinseende. Med registreringen skall det överlåtande bolaget
vara fritaget från förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Vissa
allmänna normer för övertagandet bör utarbetas av en nämnd med representanter
för riksförsäkringsverket och bolagen och under medverkan från
inspektionens sida. Beräkningen av livräntebeståndets värde vid överlåtelse
bör baseras på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande
grunderna.
Skulle överlåtelseavtal inte kunna komma till stånd, bör meningsskiljaktigheterna
lösas genom ett skiljemannaförfarande, varvid riksförsäkringsverket
och vederbörande bolag utser två skiljemän var och en femte skiljeman
utses av försäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få
samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.
Den som är delägare i ett socialförsäkringsbolag vid den tidpunkt då bolagen
upphört att vara försäkringsgivare bör anses som delägare även för
tiden därefter så länge bolaget består.
De av utredningen förordade riktlinjerna för avveckling av socialförsäkringsbolagens
verksamhet har praktiskt taget helt godtagits av remissorganen.
Riksförsäkringsverket och försäkringsinspektionen anför dock, att
även normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde bör kunna bli
föremål för förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna
ordningen.
För att socialförsäkringsbolagen redan nu skall kunna förbereda sig på
avvecklingen bör statsmakterna ta ställning till principerna för denna. Jag
anser, att yrkesskadeutredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund
för avvecklingen av bolagens verksamhet. Rörande beräkningen av livräntebeståndets
värde ansluter jag mig dock till den av de båda ämbetsverken
hävdade uppfattningen. Med denna modifikation biträder jag utredningens
förslag. Jag föreslår, att riksdagen får tillfälle att yttra sig om de
av mig förordade huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.
Förslag till erforderliga lagregler i ämnet ämnar jag lägga fram i samband
med förslag till ny lagstiftning om yrkesskador.»
Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1965
17
Folkpensioneringen
Standardhöjning av folkpensioner
Departementschefen
»1 prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) bär föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kr. för en ensam pensionär
och 115 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuvarande
antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för
en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar tillsammans
6 250 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtidspension
och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om
exempelvis en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtidspension,
blir alltså standardhöjningen för hans del 50 kr. För den som tagit
ut ålderspension före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad
pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad.
Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första
stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän
försäkring (ändrad 1963: 58 och 1964: 157) angivna pensionsbeloppen.
Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 158 milj. kr. för
budgetåret 1965/66.»
Indextilläggens storlek
Departementschefen
»I lagen om allmän försäkring är folkpensionsbeloppen uttryckta i procent
av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter ändringar i det allmänna
prisläget. Av tekniska skäl har dock folkpensionernas anknytning
till basbeloppet hittills kunnat genomföras endast i fråga om barnpensioner,
barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Folkpensioneringens
huvudförmåner ålderspension, förtidspension och änkepension
indexregleras i stället på samma sätt som i den före 1963 gällande folkpensioneringslagen
genom anknytning till pensionspristalet.
Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och
prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som beräkningen
avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextillägg för
varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100. Det senast
fastställda pensionspristalet är 150 och antalet indextillägg 16. Storleken av
varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 är 50 kr. för ensam pensionär
och 40 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. De tillägg
som utlösts därefter utgör 75 kr. för en ensam pensionär och 60 kr. för vardera
av två makar. Av nu utgående 16 indextillägg har tolv utlösts före och
fyra efter den 1 juli 1962.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
För att folkpensionärerna skall få full kompensation för kommande prishöjningar
— bl. a. de som föranleds av omsättningsskattens höjning — bör
indextilläggen höjas. Jag förordar, att indextillägg som utlöses efter juni
månad 1965 skall utgöra 8a kr. för ensam pensionär och 65 kr. för vardera
av två pensionsberättigade makar.
Den föreslagna förbättringen av indextilläggen kräver ändring i 11 §
andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.
Den merkostnad för varje efter juni månad 1965 tillkommande indextillägg,
som förbättringen medför, kan uppskattas till 10 milj. kr. för år
räknat.»
Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen
Departementschefen
»Den nu\arande samordningen mellan den allmänna pensioneringen och
yrkesskadeförsäkringen är avsedd som ett provisorium i avbidan på en
definitiv lösning av yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen.
Denna fråga utreds av yrkesskadeutredningen. Dess förslag till ny
lagstiftning om yrkesskador kan beräknas bli framlagt i sådan tid att de nya
reglerna kan träda i kraft den 1 januari 1968. Även om det inför en förestående
ny lagstiftning om yrkesskador bör undvikas att ändra samordningsreglerna,
bör årets standardhöjning på samma sätt som fjolårets tillkomma
de ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med tilllämpning
av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän
försäkring. Enligt min mening talar skäl för att också de indextillägg,
som utlöses efter juni månad 1965, för de nämnda pensionstagarna undantas
från tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Jag förordar att
så sker genom en övergångsbestämmelse till den tidigare förordade ändringen
av lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Det innebär
alltså att de berörda pensionärerna får del av standardhöjningen och
de indextillägg som utlöses efter den 30 juni i år.
Kostnaderna för de föreslagna uppmjukningarna av samordningsbestämmelserna
vad avser standardhöjningen kan beräknas till 2,7 milj. kr. per år.
Årskostnaden för varje indextillägg som tillkommer efter den 30 juni 1965
kan på grund av förslaget beräknas öka med 1,7 milj. kr.»
Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner
Departementschef en
»Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna innebär,
att pensionsförmånen enligt vissa regler minskas med den pensions
-
19
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
bei ättigades årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån denna inkomst
ö\ erstiger visst belopp. Vidare gäller att förmögenhet överstigande för ensam
pensionär 20 000 kr. och för makar tillsammans 30 000 kr. medför höjning
av årsinkomsten med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger
nyss nämnda gränsbelopp. En gift pensionsberättigads inkomst och förmögenhet
anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.
^ id beräkningen av årsinkomsten skall värdet av bostadsförmån eller annan
naturaförmån som regel uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid
taxering till statlig inkomstskatt. Härav följer bl. a. att inkomst av en- och
t\åfamilj sfastigheter beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag
från nämnda inkomst medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital
och dessutom med 200 kr. om innehavaren är mantalsskriven på fastigheten.
De nuvarande bestämmelserna om förmögenhetsskärpningen har gällt
sedan den 1 juli 1957, dock med den ändringen att skärpningsprocenten
sänktes från 20 till 10 fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering härför
anfördes att den högre skärpningsprocenten verkade hårt, vilket skulle
framträda särskilt om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter höjdes mera
avsevärt.
För att neutralisera verkningarna av de höjda fastighetstaxeringsvärdena
vid 1957 års allmänna fastighetstaxering beslöt statsmakterna, att de skärpningsfria
beloppen skulle höjas. Med anledning av den nu pågående fastighetstaxeringen
har riksförsäkringsverket haft uppdrag att utreda om en
ny jämkning i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen är motiverad.
Verket föreslår att de skärpningsfria beloppen höjs med 50 % från
20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500
kr. för gift pensionsberättigad, dvs. för makar sammanlagt från 30 000 kr.
till 45 000 kr.
Jag anser det angeläget, att folkpensionärer som har egna hem eller därmed
jämförliga fastigheter inte på grund av en förmögenhetsökning som i
huvudsak är av nominell natur kommer i väsentligt sämre läge i fråga om
rätten till inkomstprövade pensionsförmåner. Sådana konsekvenser av den
pågående fastighetstaxeringen bör undvikas. Det av riksförsäkringsverket
framlagda förslaget, som gillats av remissorganen, anser jag väl avvägt. Jag
förordar att det genomförs. I detta sammanhang bör beaktas att inkomstprövningsreglerna
påverkas av att procentsatsen för beräkning av intäkt av
en- och tvåfainiljsfastigheter sänks från 2,5 till 2. Kungl. Maj :t har den 5
februari 1965 beslutat föreslå riksdagen sådan ändring i skattereglerna. En
ändring i dessa slår automatiskt igenom i reglerna om inkomstprövningen
av folkpensionsförmåner.
Den föreslagna uppmjukningen av skärpningsreglerna är av generell natur
och således likformig för förmögen hetsinnehavare med fastighet och sådana,
vilkas förmögenhet består av exempelvis banktillgodohavanden. För
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965
vissa pensionstagare kommer åtgärden att medföra rätt att efter ansökan
erhålla förhöjning av utgående inkomstprövade pensionsförmåner, varjämte
vissa pensionärer som nu på grund av förmögenhetens storlek är helt uteslutna
från rätt till sådan förmån kommer att efter ansökan bli berättigade
därtill.
Kostnadsökningen på grund av ändringen kan uppskattas till omkring 10
milj. kr. per år, varav huvuddelen faller på kommunerna.»
Folkpension till anstaltsvårdade
Departementschef en
»Av den lämnade redogörelsen framgår att bristande överensstämmelse
f. n. råder mellan de belopp som skall tillhandahållas den pensionsberättigade
för hans personliga behov i de fall då pensionen på grund av anstaltsvistelse
m. m. sätts ned och då pensionen uppbärs av den som svarar för vårdkostnaden.
Vid vård på statens bekostnad utgör beloppet f. n. 750 kr., medan
det vid vård på kommunal eller landstingskommunal anstalt utgör 780 kr.
Det förra beloppet varierar automatiskt vid ändringar i basbeloppet, under
det att ändringar i det senare är beroende på Kungl. Maj :ts beslut. Då reglerna
rörande de belopp, som i de båda fallen bör tillkomma den pensionsberättigade
personligen, bör överensstämma, förordar jag att 10 kap. 2 §
första stycket lagen om allmän försäkring ändras så att Kungl. Maj:t får
fastställa det belopp med vilket pensionen högst får utgå.»
Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringsavgifterna m.m.
Departementschefen
»Avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning
tas ut av försäkrade, vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår
till minst 2 400 kr. Samma taxerade belopp utgör gräns för skyldigheten att
betala folkpensionsavgift. I syfte att nå en bättre anpassning till skatteförmågan,
sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen, har i prop. 1965:
14 föreslagits, att folkpensionsavgiften i stället skall beräknas på grundval
av den beskattningsbara inkomsten. De skäl som anförts för en omläggning
av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift kan också anföras för en motsvarande
omläggning av skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning.
En sådan åtgärd skulle undanröja vissa olägenheter, som är förknippade
med de nuvarande reglerna. På grund av att avgift för sjukvårdsersättning
påförs alla försäkrade, vilkas taxerade inkomst uppgår till minst 2 400 kr.,
blir förhållandevis många påförda sådan avgift även om de har låg inkomst
Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1965
21
och nedsatt skatteförmåga. Samtaxerade makar eller en ogift person, änka,
änkling eller frånskild med hemmavarande barn under 18 år får betala avgift
om den taxerade inkomsten ligger mellan 2 400 kr. och 4 500 kr., trots att
statlig och kommunal inkomstskatt inte skall erläggas. Efter ortsavdraget
4 500 kr. blir nämligen den beskattningsbara inkomsten 0. De särskilda bestämmelserna
om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga är inte
tillämpliga, eftersom den beskattningsbara inkomsten redan är 0. Hade den
taxerade inkomsten i stället varit exempelvis 5 000 kr. eller 6 000 kr. skulle
extra avdrag ha kunnat medges med så stort belopp som erfordras för att
nedbringa den efter ortsavdraget återstående inkomsten till 0 eller alltså med
500 kr. resp. 1 500 kr. Skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning
skulle dock ha stått kvar. Nu nämnda olägenheter försvinner, om avgiftsskyldighet
inträder först när beskattningsbar inkomst beräknats.
Jag förordar sådan ändring i 19 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän
försäkring, att avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall erläggas
av en försäkrad, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats
antingen för honom själv eller för make med vilken han samtaxeras.
Om mannen har beskattningsbar inkomst, utgår alltså avgift för hustrun
även om hon inte har någon inkomst. Reglerna i 19 kap. 2 § fjärde stycket
och 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring kan slopas. Samtidigt
bör viss ändring göras i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272, ändrad 1954: 340). Det kan framhållas, att ändringen av reglerna
om avgiftsplikten inte berör rätten till sjukvårdsförmåner.
Genom den förordade omläggningen uppkommer ett avgiftsbortfall för de
allmänna försäkringskassorna, som kan uppskattas till omkring 20 milj. kr.
per år. För att kompensera kassorna för detta avgiftsbortfall torde avgiften
behöva höjas med i genomsnitt 5 kr. för varje avgiftspliktig eller 10 kr. för
två makar.
I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag föreslå
en lagändring av administrativ innebörd.
Vissa kommuner bereder medellösa eller mindre bemedlade personer läkarvård
utan kostnad eller mot låg avgift. I sådana fall kan kommunerna enligt
bestämmelser i 2 kap. 7 § första stycket lagen om allmän försäkring efter
medgivande av Kungl. Maj :t erhålla ersättning från försäkringskassan för
läkarvårdskostnaden. En stadgad praxis på området har numera utbildats.
Som ett led i strävandena att decentralisera förvaltningen bör befogenheten
att medge kommunerna rätt till ersättning flyttas från Kungl. Maj :t
till de allmänna försäkringskassorna. Jag föreslår att lagrummet ändras
i enlighet härmed. Fastställandet av de grunder efter vilka ersättning skall
utgå bör liksom f. n. ankomma på Kungl. Maj:t.»
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965
Förlängning av den s.k. T-försäkringen
Departementschefen
»Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig
sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa — den s. k. T-försäkringen —
tillkom för att övergångsvis bereda dem, som vid utgången av år 1954 var
sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkrade
enligt den obligatoriska sjukförsäkringen, tillfälle att genom frivilliga
avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen inte
endast för den, som inte blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, utan även
för den vars obligatoriska försäkring upphört. Försäkringen skall avse en
sjukpenning av 1, 2 eller 3 kr. per dag, dock högst det av nämnda belopp,
som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken den försäkrade vid
utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd sjukkassa under de första 90
sjukhjälpsdagarna. Sjukhjälpstiden vid varje sjukdom är högst 90 dagar.
Möjligheten att teckna försäkring enligt 1954 års lag liksom redan tecknade
försäkringar upphör enligt gällande bestämmelser vid utgången av
juni månad 1965. Jag förordar, att möjlighet till T-försäkring skall bestå till
utgången av juni månad 1970. En försäkring, som gäller vid utgången av
juni månad 1965, bör, om inte den försäkrade begär annat, utan särskild
anmälan fortsätta att gälla även därefter dock längst till utgången av juni
månad 1970.»
Vidare bär departementschefen anfört:
Uppräkning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring
»En genomgående princip inom yrkesskadeförsäkringen är att de vid var je
tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade skadorna.
Ersättningarna har på grund härav i allmänhet varit lägre ju längre
tillbaka i tiden skadan legat. Ersättningarna från den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
har dock genom statsmakternas beslut vid flera tillfällen
förhöjts bl. a. med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och
till reallöneutvecklingen. Härigenom har ersättningsnivån mellan äldre och
nyare skadefall i riss mån utjämnats. Till en början skedde detta genom
särskilda tillägg av statsmedel men år 1955 beslöts att förbättringarna
skulle ske genom en omreglering på så sätt att den arbetsförtjänst som låg
till grund för beräkningen av ersättningarna räknades upp. Samtidigt
beslöts att uppräkningen skulle bekostas genom tillägg till arbetsgivarnas
årliga yrkesskadeförsäkringsavgifter. En motsvarande omreglering skedde
år 1956 av vissa ersättningar på grund av den statsunderstödda frivilliga
olycksfallsförsäkringen för fiskare i vad ersättningarna avsåg skador på
grund av olycksfall i arbete. I detta fall bekostas uppräkningen med statsmedel.
Fr. o. m. den 1 januari 1963 vidtogs en ytterligare förhöjning av
vissa äldre livräntor från såväl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
23
som fiskarförsäkringen, finansierad på samma sätt som 1955 och 1956
års omregleringar.
Någon uppräkning har däremot inte skett av ersättningar på grund av
frivilliga försäkringar enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Riksförsäkringsverket
har aktualiserat frågan om uppräkning av dessa ersättningar.
Verket framhåller att det för de frivilliga försäkringarnas del
inte är möjligt att bekosta förbättringen av de äldre livräntorna genom
avgiftstillägg från arbetsgivarna. Det är också uteslutet att ta statsmedel
i anspråk för ändamålet. En uppräkning av de ifrågavarande livräntorna
torde vara möjlig endast i den mån överskott på den frivilliga försäkringen
kan disponeras.
Riksförsäkringsverket anser att en uppräkning av livräntorna från den
frivilliga försäkringen f. n. bör begränsas på motsvarande sätt som skedde
vid omregleringen av livräntor från fiskarförsäkringen. Detta innebär att
förbättring inte kommer att utgå för tid efter 67 års ålder. För uppräkning
av invalidlivränta före 67 års ålder bör krävas, att invaliditetsgraden är
minst 30 %. Under förutsättning att uppräkningarna begränsas på nyss
angivet sätt men i övrigt sker med tillämpning av gällande grunder för omreglering
och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen,
kan för riksförsäkringsverkets del antalet berörda livräntor beräknas till
sammanlagt 167. Det årliga förhöjningsbeloppet uppskattas till 257 000 kr.,
varemot svarar ett kapitalvärde av 2 280 000 kr.
Riksförsäkringsverket uppger vidare att verkets yrkesskadeförsäkringsfond
vid 1963 års utgång uppgick till i runt tal 594 milj. kr. Samtidigt beräknades
livränte- och ersättningsreserverna till sammanlagt 517 milj. kr.
Behållningen utöver dessa försäkringstekniska fonder var alltså omkring
77 milj. kr. I sistnämnda belopp ingår en premieutjämnings- och säkerhetsfond
på 73 milj. kr. och ett kursregleringskonto på 4 milj. kr. Av
premieutjämnings- och säkerhetsfonden beräknades 3,4 milj. kr. ha uppkommit
genom frivilliga försäkringar enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag.
För frivilliga försäkringar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
föreligger inte någon separat bokföring, men det anses sannolikt att inte
obetydliga överskottsmedel från dessa försäkringar ingår i yrkesskadeförsäkringsfonden.
Riksförsäkringsverket anför, att uppkomna överskott på de frivilliga
försäkringarna gör det möjligt att räkna upp de ifrågavarande livräntorna
på angivet sätt. För att överskottet skall få disponeras för ändamålet fordras
medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen.
För den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare finns en speciell
fond, i vilken försäkringsformerna för olycksfall under yrkesutövning och
olycksfall utom arbetet redovisas var för sig. För utomarbetsförsäkringen
fanns vid 1963 års utgång en livräntereserv på 0,16 milj. kr. och en säkerhetsfond
på 0,2 milj. kr. Den senare gör det möjligt att räkna upp livräntor
24
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
från utomarbetsförsäkringen på motsvarande sätt som livräntorna från
inomarbetsförsäk ringen.
Riksförsäkringsverket hemställer, att verket måtte bemyndigas att disponera
till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeoch
fiskarförsäkringsfonderna för ersättningsförhöjningar enligt i det föregående
angivna grunder fr. o. m. den 1 juli 1965.
I likhet med riksförsäkringsverket anser jag det riktigt att från verket
utgående ersättningar på grund av frivilliga försäkringar enligt yrkesskadeförsäkringslagstiftningen
liksom ersättningar för skador utom arbetet på
grund av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare förhöjs med anlitande
av tillgängliga överskottsmedel på sätt verket föreslagit. Jag har
erfarit, att socialförsäkringsbolagen f. n. utreder förutsättningarna för motsvarande
höjningar av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring
i bolagen.»
Allmänna sjukförsäkringsfonden
»Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga
avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
utgör enligt 19 kap. 4 § per år 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år
räknat. Av avgiften skall n/i5 användas till bestridande av utgifterna för
tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Beloppet
fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för
sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att
viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i enahanda ordning.
Före den 1 januari 1963 gällde i princip likartade bestämmelser beträffande
arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen
om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.
När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för tilläggssjukpenning och
tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att dessa bidrag
skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för nämnda ändamål.
Detta antagande ligger också till grund för nu gällande finansieringsregler.
Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen nämnda procenttal.
Det överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för
varje särskilt år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden.
För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning
avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För
år 1959 ansågs detta inte erfordra någon åtgärd. För år 1960 återfördes från
fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål
understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för år
1961 (prop. 1962: 153, IAU 28, rskr 302).
Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare återföring av
25
Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1965
medel från allmänna sjukförsäkringsfonden och överföring av medel till
fonden. Verket upplyser, att arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning
och tilläggspenning för år 1962 understiger 60 % av de under nämnda år i
de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål
med 3 067 678 kr. För år 1963 överstiger arbetsgivaravgifterna till tilläggssjukpenning,
i vad den svarar mot inkomst av anställning, 60 % av de allmänna
försäkringskassornas utgifter för ifrågavarande ändamål med
18 093 359 kr. Arbetsgivaravgifterna till sådan tilläggssjukpenning för år
1964 har ännu inte kunnat exakt fastställas men preliminärt beräknas de
överstiga nyss nämnda procenttal av utgifterna med omkring 21 milj. kr.
Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni
1964 uppgick till i runt tal 245 milj. kr.
Riksförsäkringsverket framhåller att man nu synes ha vunnit sådan
erfarenhet, att den nämnda 60-procentsregeln kan fastställas att gälla tills
vidare. En generell sådan regel skulle underlätta bl. a. beräkningen av de
egenavgifter som erfordras för tilläggssjukpenningförsäkringen för anställda.
Riksförsäkringsverket föreslår att generella föreskrifter utfärdas om
att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras belopp varmed
arbetsgivaravgifterna för visst år till försäkringen för de anställdas tilläggssjukpenning
överstiger 60 % av de under året i de allmänna försäkringskassorna
bokförda utgifterna för sådan sjukpenning samt att från nämnda fond
skall återföras belopp varmed ifrågavarande avgifter för visst år understiger
60 % av angivna utgifter för året. Verket anser att regeln bör ges
tillämpning fr. o. m. 1962.
Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra en reserv vid
tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. överskott
av den art som riksförsäkringsverket redogjort för kan regleras genom
att medel överförs till fonden eller återförs från fonden, överväganden pågår
f. n. om de framtida reglerna för socialförsäkringens finansiering. Med
hänsyn härtill bör frågan om överföring av medel till fonden eller återföring
av medel dit behandlas på samma sätt som tidigare. Jag förordar
att från allmänna sjukförsäkringsfonden återförs det belopp varmed arbetsgivarnas
bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning
för år 1962 underskrider 60 % av kassornas utgifter för dessa ändamål
under samma år, vårsäd medlen bör användas som bidrag till ifrågavarande
utgifter. Till samma fond bör överföras de belopp varmed arbetsgivarnas
avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för ettvart av åren 1963 och
1964 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan försäkring under respektive
år.»
26
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
Lagrådet
Lagrådet har lämnat förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11
och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om
allmän försäkring, och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december
1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa, utan erinran.
Utskottet
Propositionen innehåller förslag till lagändringar i samband med en
standardhöjning av folkpensionerna fr. o. m. den 1 juli 1965 samt höjning
av de indextillägg som utlöses efter juni 1965. Vidare föreslås en uppmjukning
av bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen
så att den föreslagna standardhöjningen skall kunna
utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med tilllämpning
av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring.
Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också tillkomma
dessa pensionärer. Beträffande reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner
föreslås en höjning av de s. k. skärpningsfria beloppen
fr. o. in. den 1 juli 1965.
I propositionen föreslås vidare ändrade grunder för beräkningen av
avgift till allmän försäkringskassa avseende utgifter för sjukvårdsförmåner
samt förlängning av den s. 1c. T-försäkringen på ytterligare fem år.
Förslag framlägges rörande fonderingen i allmänna sjukförsäkringsfonden
samt att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fonder skall få
användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring.
Slutligen föreslås att riksdagen med ändring av tidigare fattat
principbeslut att de s. 1c. socialförsäkringsbolagen inte skall få meddela
yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1965 fastställer tiden till »efter
utgången av år 1967». Riksdagen bereds vidare tillfälle att yttra sig rörande
huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.
Socialförsäkringsbolagen
Yrkesslcadeutredningen har avlämnat en promemoria angående avvecklingen
av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utskottet
anser, i likhet med departementschefen, att det förslag som däri framlagts
är väl ägnat att läggas till grund för avvecklingen av bolagens verksamhet.
Beträffande normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde
ansluter sig dock utskottet till den av departementschefen hävdade upp
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965 27
lattningen att dessa, pa sätt han föreslagit, bör kunna bli föremål för förhandling
mellan parterna.
I proposition till 1961 års riksdag föreslogs, att riksdagen skulle fatta
principbeslut innebärande att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången
av år 1965 skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
Riksdagen biföll förslaget och uttalade, att socialförsäkringsbolagen
och dess personal genom beslutet i god tid erhöll varsel om de förestående
förändringarna och hade möjlighet att planlägga avvecklingen av rörelsen.
I den nu aktuella propositionen uttalar departementschefen att nv vrkesskadelagstiftning
kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med hänsyn
till att det inte är lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens
administration innan en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft förordar
departementschefen den ändringen i ovannämnda principbeslut att
socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela
försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Den nu föreslagna ordningen
får dessutom anses innebära att socialförsäkringsbolagen erhåller rimlig
tid att planlägga avvecklingen av sin verksamhet. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att tidigare principbeslut bör ändras på sätt departementschefen
föreslagit.
Standardhöjning av folkpensionen
Utskottet biträder propositionen i denna del.
Inom folkpensioneringen utgår ålderspension i princip från och med
den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den
försäkrade kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad,
då han uppnår 63 års ålder. Uttages ålderspensionen i förtid minskas
denna med 0,6 procent för varje månad som, när pensionen börjar uttagas,
återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år.
I motion 1:650 hemställes, att den höjning av standardtilläggen som
föreslås i propositionen må utgå med oreducerat belopp jämväl till pensionärer
som anmält förtida uttag.
Den reduktion av pensionsbeloppet som sker vid förtida uttag är uträknad
etter försäkringsmatematiska principer. Om standardtilläggen skulle utgå
oreducerade, såsom motionärerna föreslagit, innebär detta att förtida uttag
skulle bli särskilt förmånligt. Utskottet anser för sin del, alt motionen inte
bör föranleda ändring av de regler som gäller för förtida pensionsuttag.
Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda motionen.
1 lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar
av basbeloppet. Denna metod att uttrycka folkpensionernas storlek,
som är avsedd att träda i kraft den I juli 1968, uppfattas i motionen
II: 780 som ett hinder mot standardhöjningar av folkpensionerna efter år
1968. Under åren 1963 och 1964 uttalade andra lagutskottet i anslutning
28 Andra lagutskottets utlåtande nr fri år 1965
till motioner av samma innehåll, att det enligt utskottets mening saknades
skäl för denna uppfattning. Utskottet är alltjämt av samma åsikt.
I motionen II: 779 hemställes att förslag skall föreläggas nästa års riksdag
om sådan förbättring av folkpensionerna att bättre relationer kommer
att råda mellan de folkpensionärer som i huvudsak endast har sina folkpensionsförmåner
att leva på och övriga grupper i samhället.
I motionen II: 780 har, såvitt nu är i fråga, vidare begärts tillsättande
snarast möjligt av en parlamentarisk kommitté för att utreda frågan om
målsättning och metod för standardhöjningar av folkpensionsförmånerna
efter år 1968.
Skäl kan anföras för ytterligare förbättring av de ekonomiska villkoren
för de grupper som avses i motion II: 779. Detta sker enligt utskottets mening
i första hand genom de etappvisa höjningarna av folkpensionsförmånerna.
Genom de i förevarande proposition föreslagna standardhöjningarna
och höjda indextillägg, tar man ett steg i denna riktning. Vidare har
årets riksdag vid behandlingen av proposition nr 14 fattat beslut som i
skattehänseende gynnar skattskyldiga med låga inkomster. Det förslag
som framlagts i proposition nr 43 angående kommunal skatteutjämning
hör dessutom ge kommunerna ökade möjligheter att avsevärt höja de
kommunala bostadstilläggen och härigenom förbättra läget för berörda
kategorier. Utskottet förutsätter att kommunerna, för den händelse förslaget
genomföres, kommer att utnyttja dessa möjligheter. Utskottet vill dessutom
erinra om att den hittillsvarande riktpunkten för folkpensionernas
nivå är avsedd att nås först år 1968 genom årliga förbättringar av folkpensionsförmånerna.
I fjolårets statsverksproposition har aviserats, att standardhöjningar
inom folkpensioneringen bör genomföras även efter det
att den för år 1968 angivna målsättningen har nåtts samt att avsikten är
att verkställa utredning av härmed sammanhängande frågor. Utskottet,
som är av samma uppfattning, vill som sin mening uttala att utredningen
bör företagas under parlamentarisk medverkan samt att de i motion II: 779
berörda kategoriernas problem lämpligen bör tas upp i detta sammanhang.
Vad utskottet sålunda anfört bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Härigenom anser sig utskottet ha besvarat motionerna II: 779 och II: 780.
Indextilläggets storlek
Utskottet biträder propositionen i denna del.
Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och
prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som
beräkningen avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextilllägg
för varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100.
Det synes utskottet angeläget att de indextillägg som utlöses kommer
pensionärerna till godo så snart som möjligt efter det pensionspristalets
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
29
höjning föranlett utlösningen. För utskottet har emellertid upplysts, att
det med nuvarande tekniska hjälpmedel inte är möjligt att korta ned tiden
för uträkningen av de nya pensionsbeloppen.
Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension minskas
med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger
för den som är gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med ytterligare
en tredjedel av inkomsten i vad den överstiger för den som är gift
1 700 kr. och för annan 2 400 kr. Vid inkomstprövning inom folkpensioneringen
gäller vidare att avkastningen av förmögenhet höjes med tio procent
av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift
15 000 kr. och för annan pensionär 20 000 kr.
På uppdrag av Kungl. Maj:t har riksförsäkringsverket undersökt om
den höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som blir en följd av den
pågående allmänna fastighetstaxeringen, motiverar jämkning i reglerna
om inkomstprövning av folkpensionsförmåner. Verket anser att någon
ändring av reglerna om den avdragsfria inkomsten eller avdragsfaktorn
inte bör komma i fråga. Däremot föreslår verket att de skärpningsfria beloppen
höjs från sammanlagt 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar och från
20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär. Departementschefen ansluter
sig i förevarande proposition till det av riksförsäkringsverket framlagda
förslaget.
I motionerna 1:524 och 11:626 samt 1:531 och 11:614 yrkas, att den
skärpning av avdragsfaktorn till två tredjedelar av sidoinkomsten, som
föreligger vid sidoinkomster överstigande 1 700 kr. respektive 2 400 kr.,
avskaffas. Motionärerna har motiverat sitt yrkande med att den samlade
marginalbelastningen av inkomstskatt och mistad inkomstprövad förmån
i vissa inkomstskikt kan bli så stor, att den kan antagas motverka pensionärernas
vilja att skaffa sig extraförtjänster. Vidare föreslås i motionerna,
att de inkomstskärpande förmögenhetsbeloppen skall höjas. Det yrkas
i motionerna I: 524 och II: 626 att beloppen skall fastställas till 22 500 kr.
för den som är gift och 30 000 kr. för annan pensionär samt i motionerna
I: 531 och II: 614 att beloppen skall utgöra 20 000 kr. respektive 30 000 kr.
I motionen 11:228 hemställes, såvitt nu är i fråga, att reduceringen på
lnistrutillägget och det kommunala bostadstillägget i anledning av inkomst
utöver folkpensionen sker först vid ett betydligt högre inkomstbelopp än
som nu gäller.
Utskottet biträder propositionen i nu aktuella del. Härigenom är motionsyrkandena
såvitt de gäller de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen tillgodosedda
och bör således icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Frågan om avskaffande av skärpningen av avdragsfaktorn till två tredje -
30 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
delar behandlades av andra lagutskottet under år 1963 i anledning av motioner
i anslutning till proposition om höjning av sidoinkomstbeloppet för
den som är gift från 750 respektive 1 050 kr. till 1 200 respektive 1 700
kr. och för annan från 1 000 respektive 1 400 kr. till 1 700 respektive 2 400
kr. Motionärerna hade vid detta tillfälle samma motivering för sitt yrkande
som förekommer i nu aktuella motioner. Utskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande, att konsekvenserna av inkomstprövningsreglerna
inte var helt tillfredsställande men att en inkomstprövning med nödvändighet
medförde att i något inkomstskikt marginalbelastningen blev
jämförelsevis stor. Det framhölls vidare att hustrutilläggen och de kommunala
bostadstilläggen tillkommit med tanke på de mest behövande grupperna,
d. v. s. sådana folkpensionärer som icke hade några inkomster alls
utöver folkpensionen eller jämförelsevis begränsade sidoinkomster. För
sådana folkpensionärer innebar propositionens förslag en väsentlig förbättring
i förhållande till vad som tidigare gällde. På grund av dessa omständigheter
samt med hänsyn till att motionärernas förslag innebar eu
avsevärd ökning av inte minst kommunernas kostnader fann sig utskottet
icke kunna biträda motionsyrkandet. Även år 1964 var frågan om slopande
av avdragsfaktorn två tredjedelar på grund av väckta motioner föremål för
riksdagens behandling. Riksdagen intog då samma ståndpunkt som år 1963.
De här berörda frågorna om slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar
och om högre avdragsfria inkomstbelopp har sådant samband med frågan
om standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968 att det synes
utskottet lämpligt att de tas upp i sammanhang med den utredning som
ovan nämnts. Detta utskottets uttalande synes böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom. Härigenom anser sig utskottet ha besvarat de i denna
del upptagna motionsyrkandena.
Sjukförsäkringsavgifterna
Sjukförsäkringen finansieras genom ett system av avgifter från de
försäkrade, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. De försäkrades egna avgifter
innefattar avgift för sjukvårdsförsäkringen, grundsjukpenning och
i förekommande fall jämväl för sjukpenningförsäkringen. Sjukvårdsförsäkringsavgiften
är i viss mån beroende av den försäkrades taxerade inkomst.
Avgiften skall i princip erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa,
vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året
näst efter det år avgiften avser nppgår till minst 2 400 kr. och som ej fvllt
67 år eller vid årets utgång uppbär ålders- eller förtidspension. Avgiften
för försäkring för grundsjukpenning påföres alla, som är försäkrade för
grundsjukpenning. I princip gäller detta den som har en arbetsinkomst
av minst 1 800 kr. Avgiften för försäkring för tilläggssjukpenning skall
erläggas av dem, som är tillförsäkrade sådan förmån. Detta gäller i prin
-
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965 31
cip den som bär en arbetsinkomst av minst 2 600 kr. Avgiftens storlek beror
främst på den sjukpenningklass, den försäkrade tillhör. Sjukförsäkringsavgifterna
fastställes av riksförsäkringsverket. De skall vara så avvägda,
att de i förening med kassornas övriga tillgängliga medel förslår till infriande
av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och andra utgifter
ävensom till erforderlig fondbildning.
I förevarande proposition föreslås ändrade grunder för skyldigheten att
erlagga avgift för allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner.
Sådan skyldighet skall enligt förslaget föreligga endast om till statlig
inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade.
Utskottet biträder propositionen i denna del.
I motionen 11:66 har begärts utredning och förslag syftande till, att
personer som befrias från att erlägga inkomstskatt och folkpensionsavgift
skall befrias jämväl från erläggandet av sjukförsäkringsavgift.
Genom propositionens förslag har det i motionen upptagna problemet
lösts beträffande avgifter för sjukvårdsförmåner. Att uppluckra det samband
som råder mellan avgifter och förmåner beträffande grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning synes utskottet inte önskvärt. Med hänsyn
härtill är det icke möjligt att befria dem som inte har att erlägga inkomstskatt
jämväl från skyldighet att erlägga avgifter för grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning. Motionen 11:66 synes därför icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Uppräkning av livräntor
Utskottet biträder propositionens förslag att riksförsäkringsverket beiättigas
disponera till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i
yrkesskadeförsäkringsfonden och i fiskarförsäkringsfonden för förhöjningar
fr. o. in. den 1 juli 1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring
utges av verket.
Den uppräkning av livräntorna från den frivilliga yrkesskadeförsäkringen
som blir möjlig med användande av ovannämnda överskottsmedel från
yrkesskadeförsäkringsfonden torde såsom riksförsäkringsverket anfört, inte
komma alt innefatta kompensation till dem som uppnått 67 års ålder. För
uppräkning av invalidlivränta före 67 års ålder torde komma att krävas,
att in\aliditetsgraden är minst 30 %. I övrigt föreslår riksförsäkringsverket
att uppräkningen skall ske med tillämpning av gällande grunder
för omreglering och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen.
överskottsmedlen från fiskarförsäkringsfonden gör det möjligt
att räkna upp livräntor från utomarbetsförsäkringen hänförliga till
olycksfallsförsäkringen för fiskare på motsvarande sätt som livräntor från
inomarbetsförsäkringen. Vidare har för utskottet upplysts att socialförsäkringsbolagen
f. n. utreder förutsättningarna för böjningar av livräntor
på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring i bolagen.
32
Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1965
Enligt utskottets mening har man genom de ovan anförda åtgärderna
utnyttjat de möjligheter som står till buds för att förbättra de aktuella
frivilliga försäkringarna. Med det anförda synes motionärernas önskemål
vara i huvudsak tillgodosedda.
Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt nu är i fråga, framlagda
förslagen och de av departementschefen i anslutning därtill gjorda
uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer,
A. att riksdagen måtte antaga följande genom förevarande proposition
nr 45 framlagda författningsförslag, nämligen
I. förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring;
II. förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 och 16 § §
lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av
lagen om allmän försäkring;
III. förslaget till lag om fortsatt försäkring enligt lagen
den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa;
IV. förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen
den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension;
V. förslaget till förordning om ändrad lydelse av 2 § 4
mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);
B. att riksdagen — med ändring av tidigare ställningstagande — måtte i
enlighet med Kungl. Maj :ts förslag besluta, att bolag, som avses i 1 § lagen
om yrkesskadeförsäkring, icke efter utgången av år 1967 skall äga meddela
försäkring enligt nämnda lag;
C. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande huvudgrunderna för
avveckling av de s. k. socialförsäkringsbolagens verksamhet;
D. att riksdagen måtte medgiva riksförsäkringsverket att disponera till
frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeförsäkringsfonden
och i fiskarförsäkringsfonden för förhöjning fr. o. m. den 1 juli
1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring utges av verket;
33
Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1965
E. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 45, såvitt gäller
återföring från och överföring till allmänna sjukförsäkringsfonden;
F. I. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1) motionen II: 779, samt
2) motionen II; 780, såvitt angår yrkandet under 1)
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört angående framtida folkpensionsförhöjningar;
II. att följande motioner, nämligen
1) motionen II: 779, samt
2) motionen II: 780, såvitt angår yrkandet under 1)
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet under I. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
G. att följande motioner, nämligen
1) motionen I: 650,
2) motionen II: 66, samt
3) motionerna 1:321 och 11:388
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
H. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1) motionerna 1: 524 och II: 626,
2) motionerna 1:531 och 11:614, samt
3) motionen II: 228, såvitt nu är i fråga,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört angående slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar
och höjning av inkomstbeloppen;
J. att följande motioner, nämligen
1) motionerna 1:524 och 11:626,
2) motionerna 1:531 och 11:614, samt
3) motionen II: 228, såvitt nu är i fråga,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet under H. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 april 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
34
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson*, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson, Erik Filip Petersson, Hubinette, Kilsmo* och fru
Olsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Gustavsson
i Alvesta, Bengtsson i Varberg*, Wiklund, Ringaby, Carlsson i Göteborg
och fru Skantz.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
Vid utskottets hemställan under F.
I. av herrar Erik Filip Petersson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall och
Wiklund, vilka ansett,
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 28 som börjar med orden »Utskottet,
som är» och slutar med orden »II: 779 och II: 780» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet, som är av samma uppfattning, vill som sin mening uttala att
utredningen bör företagas under parlamentarisk medverkan. De etappvisa
höjningarna av folkpensionerna fram till 1968 utgör emellertid enligt utskottets
mening inte tillräckliga åtgärder för att förbättra förhållandena
för de pensionärer, som har folkpensionsförmånerna som enda eller huvudsaklig
försörjningsmöjlighet. Utskottet delar därför den i motionen II: 779
framförda uppfattningen att frågan om en förbättring för de sämst ställda
pensionärerna bör snabbutredas så att ett förslag kan föreläggas 1966 års
riksdag. Denna utredning bör i första hand överväga att för i motionen
berörda kategorier pensionärer införa ett särskilt pensionstillskott vid sidan
av övriga folkpensionsförmåner. Utskottet tillstyrker sålunda motion II: 779
och föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t med tillkännagivande
av vad utskottet anfört hemställer om utredning och förslag till 1966
års riksdag angående pensionstillskott inom folkpensioneringen till berörda
pensionärer. Genom det sagda anser sig utskottet jämväl ha besvarat motionen
II: 780.»
b) att utskottet bort hemställa,
»I. att riksdagen med bifall till motionen II: 779 och i
anledning av motionen II: 780 såvitt angår yrkandet under
1) måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening
giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående
framtida folkpensionshöjningar;
Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1965 35
II. att motionen II: 780, såvitt angår yrkandet under 1)
i den män den icke kan anses besvarad genom vad utskottet
under I. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
II. av fru Olsson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 27 med orden »I lagen
om» och slutar å s. 28 med orden »av samma åsikt» bort ersättas med text
av följande lydelse:
»I lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar
av basbeloppet. I motionen II: 780 påpekas att denna anknytning
till basbeloppet är ett hinder för standardförbättringar av folkpensionerna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att fixeringen till basbeloppet
möjliggör följsamhet till penningvärdeförändringarna men förhindrar att
pensionärerna får tillfredsställande del av den allmänna standardstegringen.
Utskottet föreslår därför att dess synpunkter beaktas av den parlamentariska
kommitté som skall utreda frågan om målsättning och metod för
standardhöjningar av folkpensionerna efter år 1968.»
III. av fru Olsson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,
att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 28 som börjar med orden »Vidare
har årets» och slutar med orden »härmed sammanhängande frågor» bort
ersättas med text av följande lydelse:
»Vidare kommer utskottet att i ett annat yttrande behandla förslaget
i motionen II: 780 om införande av ett statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget. Genom att göra det statliga grundbeloppet förhållandevis
stort kan man ge de aktuella pensionärsgrupperna en tillfredsställande
pensionering. Därmed kan de sämst ställda pensionärerna erhålla
en standardhöjning redan före 1968. Vad gäller tiden efter 1968 bör såsom
framhållits i motionen II: 780 den i statsverkspropositionen 1964 awiserade
utredningen snarast komma till stånd.»
Vid utskottets hemställan under H.
IV. av herrar Erik Filip Petersson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall och
Wiklund, vilka ansett,
att den mening i utskottets yttrande å s. 30 som börjar med orden »De
här berörda» och slutar med orden »som ovan nämnts» bort ersättas med
följande mening:
»De här berörda frågorna om slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar
och om högre avdragsfria inkomstbelopp har sådant samband med frågan
om standardhöjning av folkpensionerna att det synes utskottet lämpligt
att de tas upp i sammanhang med den utredning som ovan nämnts.»
36
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965
Särskilt yttrande
Vid utskottets hemställan under F.
av herrar Hubinette och Ringaby, vilka anfört följande:
»Vi delar den i motion II: 779 framförda uppfattningen att det är synnerligen
önskvärt med en förbättring av den ekonomiska situationen för
de grupper folkpensionärer som endast eller huvudsakligen har folkpensionen
som inkomstkälla.
Vi har emellertid i reservation till andra lagutskottets utlåtande nr 5
vid årets riksdag angivit efter vilka grunder en sådan förbättring skulle
kunna ske och föreslagit att frågan i hela dess vidd skulle utredas så snabbt
att förslag om åtgärder i angivet syfte skulle kunna framläggas för 1966
års riksdag.»
ESSELTE AB. STHLM 65
S14059