Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av väckta motioner om indexreglering av
de allmänna barnbidragen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 317 i första kammaren av herrar
Adolfsson och Lager samt nr 390 i andra kammaren av fru Ryding m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen att träda i kraft
från och med den 1 juli 1965».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskotttet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:390.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår för barn,
som är svensk medborgare och bosatt i riket, av allmänna medel såsom bidrag
till barnets uppehälle och uppfostran allmänt barnbidrag med 700 kronor
för år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är
svensk medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket. Bidraget utgår från och med kvartalet
efter det då barnet fötts eller rätt till bidrag eljest uppkommit till och med
det kvartal, varunder barnet fyller sexton år.

Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrides
av statsmedel, eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost
och bostad, utgår inte barnbidrag. Undantag göres dock för de fall, då barnet
är inackorderat vid nomadskola. I detta fall skall bidrag således utgå.

Enligt beslut vid innevarande riksdag (L2U 1/1965) utgör det allmänna
barnbidraget från och med den 1 juli 1965 900 kronor om året.

Historik m. m.

Beträffande frågans behandling före 1963 hänvisas till undru lagutskottets
utlåtanden nr 10 år 1961 och nr 16 år 1963. 1 sistnämnda, av riksdagen
godkända utlåtande anförde utskottet bl. a.

Utskottet hade även i fjol att i anledning av väckta motioner ta ställning
till frågor om höjning av de allmänna barnbidragen. 1 sitt av riksdagen god -

Rihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 35

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965

kända utlåtande nr 6 anförde utskottet att man vid diskussion av stödet åt
barnfamiljerna icke alltför ensidigt fick inrikta sig på stöd i form av allmänna
barnbidrag. Utskottet påpekade, att de nuvarande barnbidragen väsentligen
utgjorde en socialpolitiskt motiverad form av skatteåterbäring
till barnfamiljerna och därför borde ses mot bakgrunden av vårt gällande
skattesystem. Det kunde ifrågasättas, ansåg utskottet, om icke andra och
bättre former för samhällets stöd åt barnfamiljerna än barnbidrag kunde
tillskapas. Utskottet hänvisade härvid till det utredningsarbete som på olika
håll bedrevs i dessa frågor och ansåg sig på anförda skäl icke kunna tillstyrka
motionerna.

De av utskottet i fjol anförda synpunkterna torde alltjämt äga giltighet.
Barnfamiljernas problem är för närvarande föremål för uppmärksamhet
inom ett flertal utredningar, såsom socialpolitiska kommittén, allmänna
skatteberedningen, familjeberedningen och studiehjälpsutredningen. Vidare
må nämnas att i årets statsverksproposition föreslagits sådana utvidgningar
av familjebostadsbidragen att stödet åt barnfamiljerna icke obetydligt förstärkes.
Vid diskussionen måste även beaktas, att höjningar av barnbidragen
icke får leda till att andra behövande samhällsgruppers berättigade krav
på samhälleligt stöd eftersättes.

Vid fjolårets riksdag behandlade allmänna beredningsutskottet ett antal
motioner angående familjepolitiken, däri inbegripet frågor om höjningar
och indexreglering av de allmänna barnbidragen. 1 sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 18 år 196i anförde utskottet hl. a. att den vidare prövningen
av frågor om barnbidragens storlek, utformning och fortlöpande
anpassning fick göras med ledning av det utredningsmaterial som beräknades
föreligga inom kort.

Såsom andra lagutskottet påpekade år 1963 i sitt ovannämnda utlåtande,
har frågor om stöd för barnfamiljerna behandlats av flera utredningar.
Mot bakgrunden av åsikten att spörsmålet om hur barnfamiljerna ordnar
barnens vård är både en service- och en kostnadsfråga har familjeberedningen
närmare studerat barnfamiljernas attityder till familjestorleken,
motiven för barnbegränsning och önskemålen om ekonomiskt bistånd och
arbetslättnader genom olika slag av service från samhällets sida. Resultaten
framlades år 1964 i en promemoria kallad ökat stöd till barnfamiljer (SOU
1964:36). Däri förordar beredningen i första hand en förstärkning av de
nuvarande allmänna barnbidragen. Då beredningens utredningar visar,
att det ekonomiska läget för familjen försämras med varje ytterligare barn,
eftersom eu i stort sett oförändrad familjeinkomst måste täcka konsumtionskostnader
för flera personer, anser beredningen vidare att det grundläggande
stöd, som barnbidragen utgör, bör kompletteras med ett särskilt
familjetillägg till flerbarnsfamiljerna, ett extra konsumtionsstöd som förutsätter
eu samtidig översyn av reglerna för familjebostadsbidrag. Familjeberedningen,
som f. n. är sysselsatt med en studie av de vårdinsatser som
barn i olika åldrar tidsmässigt kräver, diskuterar i promemorian också en
eventuell ekonomisk ersättning för föräldrarnas vårdinsats. Beredningen

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965

3

ställer sig därvid i princip bakom tanken på ett särskilt vårdbidrag till familjer
med småbarn och rekommenderar eu närmare prövning av möjligheterna
att anknyta ett sådant bidrag till moderskapsförsäkringen Beredningen
menar emellertid att kostnaderna måste bli avsevärda för en sådan
utbyggnad av familjestödet, uppdelat på ett konsumtionsstöd och en vårdersättning,
och att olika tekniska lösningar måste diskuteras mot bakgrund
av samhällets samlade resurser i framtiden. Därvid utgår beredningen ifrån
att familjestödets olika komponenter och möjligheterna till samordning
dem emellan skall bli föremål för fortsatt utredning, sedan allmänna skatteberedningen
framlagt sitt betänkande med de förslag, som kan äga sammanhang
med familjestödet.

I sitt betänkande Nytt skattesystem (SOU 1964:25) diskuterar allmänna
skatteberedningen, mot bakgrunden av sina beskattningsförslag, frågan om
hur stödet åt barnfamiljerna bör utformas. I anslutning till problemet om
fördelar och nackdelar av systemet barnavdrag resp. barnbidrag anför utredningen
(s. 323 ff) bl. a.

Utredningen övergår så att mer i detalj studera det faktiska läget och
vad som inträffar om i den föreliggande situationen det ena eller andra alternativet
väljes. Man möter härvid ganska komplicerade förhållanden, främst
genom den inverkan som barnavdrag övar jämväl på den kommunala beskattningen.
Det måste också konstateras att utredningens tidigare redovisade
förslag till skatteskala byggt på förutsättningen att alternativet barnbidrag
skulle väljas. Såsom redan antytts måste ett samband anses föreligga
mellan grundavdragens omfattning och skatteskalans progressivitet.
Införes barnavdrag kan detta motivera en omprövning av den föreslagna
skatteskalan.

Utrymmet medger alltså eu uppräkning år 1970 av barnbidraget med 650
kr. i förhållande till bidrag å 550 kr. och med 500 kr. om jämförelse göres
mot bidrag å 700 kr. Av höjningen bör 100 kr. sos som en kompensation för
den föreslagna ökade varubeskattningen (detta belopp motsvarar år 1966
ca 80 kr.). Det kan i detta sammanhang vara av intresse att göra några jämförelser
mellan å ena sidan det barnbidrag, som möjliggöres om hela utrymmet
användes för en höjning av det nuvarande barnbidraget, och å andra
sidan de i tidigare sammanhang fastställda barnbidragen. Sådana infördes
år 1947 och därvid till belopp av 260 kr. Då emellertid barnavdrag vid nämnda
tid ännu medgavs vid den kommunala taxeringen, kan jämförelser med det
första barnbidraget ej utan svårigheter göras. Genom beslut år 1950 borttogs
barnavdraget även vid kommunaltaxeringen, varvid bidraget fastställdes till
290 kr. Höjningar av bidraget har sedan skett i olika omgångar. Göres en
omräkning med utgångspunkt från förändringar i konsumentprisindex finner
man att år 1963 motsvaras ett barnbidrag år 1950 å 290 kr. av ett bidrag
å 508 kr., ett bidrag år 1957 å 400 kr. av ett bidrag å 488 kr., ett bidrag år
1959 å 450 kr. av ett bidrag å 520 kr. och ett bidrag år 1961 å 550 kr. av ett bidrag
å 597 kr. Av detta kan dragas don slutsatsen, att — om det år 1961
giillande barnbidraget å 550 kr. penningvärdemässigt skall uppräknas till
1963 års nivå och om kompensation ges för den förordade höjda varubeskattningen
barnbidraget måste uppräknas till ca 680 kr. Detta belopp blir

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965

emellertid otillräckligt redan under år 1964 med hänsyn till vad som kan antagas
om fortsatt penningvärdeförändring.

Det bör emellertid ånyo konstateras, att om de gällande barnbidragen å
550 kr. inte skall genom skattereformen »urholkas» de måste år 1966 uppräknas
med ca. 80 kr. och år 1970 med ytterligare 20 kr. Även med hänsyn
till den sedan år 1961 — då bidragen fastställdes till 550 kr. — fortlöpande
penningvärdeförsämringen måste en uppräkning ske, nämligen år 1966 med
ca 80 kr. och år 1970 med ytterligare 50 kr. Härigenom skulle likväl ingen
reell förbättring ha lämnats. Detta betyder, att en inte obetydlig del av det
tillgängliga utrymmet för stödet åt barnfamiljerna uppenbarligen måste användas
för höjning av barnbidragen.

En perspektivförskjutning inträder sedan vid 1964 års riksdag beslut fattats
om höjning av barnbidraget med 150 kr. Härigenom återställes ej blott
barnbidragets värde av år 1961, då det senast justerades; även en standardförbättring
i storleksordningen 100 kr. sker.

Såsom redan förutskickats har utredningen ställt sig avvisande till tanken
att införa barnavdrag och finner höjda barnbidrag böra föredras. Tidigare
har angivits att det ökade stödet till barnfamiljerna medger generellt
bestämda barnbidrag år 1970 å 1 200 kr.

Utredningen önskar emellertid tillägga, att även detta är ett område, där
med utvecklingen bedömandet kan utfalla annorlunda. En fortsatt inkomstutjämning
och standardförbättring kan medföra att invändningarna mot
barnavdrag förlorar i tyngd.

Vid diskussion av frågan om indexreglering av grundavdrag, skatteskalor,
förvärvsavdrag och barnbidrag anför utredningen bl. a.

1 det sagda ligger att utredningen uttalar sin principiella anslutning till
tanken att införa en indexreglering i systemet för direkt beskattning. Ett
utfört förslag i denna riktning kräver emellertid mer ingående överväganden
än vad utredningen i detta betänkande kunnat redovisa. Vilka komponenter
i systemet som bör indexregleras måste sålunda närmare prövas. Det
är kanske heller inte utan vidare givet att anknytning genomgående skall ske
uteslutande till konsumentprisindex. Det kan t. ex. erinras om synpunkten
att barnbidraget borde anknytas till en fixerad andel av barnfamiljens hushållsbudget,
innebärande alltså ett visst mått av kontinuerlig standardförbättring.
En ingående analys av hela detta frågekomplex måste föregå
ett beslut, därvid även tekniska och administrativa aspekter måste observeras.

Den 26 februari 1965 beslöt Kungl. Maj:t att verkställa utredning angående
samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. 1 direktiven för utredningen
anför föredragande statsrådet bl. a.

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa
sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera
den inbördes avvägningen och pröva behovet av ändring eller utbyggnad
av dem.

Ett samlat mått på samhällets nuvarande stödåtgärder för barnfamiljerna
är svårt att ge, eftersom det gäller så inkommensurabla ting som exempel -

Andra lagutskottris utlåtande nr 35 år 1965 5

vis bostadsstandard, studiemöjligheter och trygghet vid familjeförsörjarens
frånfälle. Vid en prövning av vad som kan betraktas som en rimlig uppoffring
från föräldrarnas sida och en »tillräcklig» samhällsinsats för barnen
måste hänsyn tagas till den olika bärkraften hos olika familjetyper. Familjepolitiken
bör differentieras så att stödet sätter in när och där behovet är
störst. Riktmärket blir då att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor
inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan
barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar. Det betyder
också, att eu inkomsttransferering bör eftersträvas, som utjämnar familjernas
livsinkomst mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter
mot barn och perioder utan sådana plikter.

Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet
åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras
med särskilda stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid
omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig
syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens uppväxttid
fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomien. Vidare
bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas hl. a. mot bakgrunden
av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen minskar.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka och lägga
fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen bör
särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma barnförsörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten
av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning
inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.
------

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder
mellan stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet
härmed bör de sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.

Utskottet

Det allmänna barnbidraget utgår sedan den 1 juli i fjol med 700 kronor
om året. Riksdagen har emellertid bifallit ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag
om höjning av bidraget till 900 kronor från och med den 1 juli 1965.

I förevarande motioner yrkas att barnbidraget skall indexregleras från
och med den 1 juli i år.

Kungl. Maj:t har den 26 februari i år beslutat verkställa utredning angående
samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. I utredningsdirektiven
framhålles svårigheterna att ge ett samlat mått på samhällets nuvarande
stödåtgärder för barnfamiljerna. Familjepolitiken bör, uttalas det, differentieras
så att stödet sätter in när och där behovet är störst. Riktmärket blir
då att åstadkomma större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan
barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes
som har barn i olika antal och ålder. Allmänna barnbidrag bör, anföres
det vidare, även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet åt barn -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965

familjerna. Direktiven anger som utredningens huvuduppgift att undersöka
effektiviteten av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning
och avvägning inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd
till barnfamiljerna.

Utskottet anser det inte lämpligt att nu ta ställning till spörsmålet om
värdesäkring av barnbidragen. Eftersom detta spörsmål torde komma att
uppmärksammas av ovannämnda utredning finner utskottet att något
riksdagens initiativ i anledning av motionerna inte är påkallat. Utskottet
får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:317 och 11:390, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Hamrin-Thorell, herrar Kaijser, Lars Larsson, Eric Carlsson* och Erik
Filip Petersson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru
Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Edlund, Johansson i
Skärstad och Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.