Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
1
Nr 32
Utlåtande i anledning au uäckta motioner om höjning au invaliditetstillägget
m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 230 i företa kammaren av herr Larsson,
Herbert, m. fl., och nr 287 i andra kammaren av herr Johansson i Trollhättan
m. fl. om differentiering av invaliditetsersättningarna;
2) de likalydande motionerna nr 515 i första kammaren av herr Lundström
m. fl., och nr 638 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. om höjning
av invaliditetstillägget m. m, enligt lagen om allmän försäkring; samt
3) de likalydande motionerna nr 528 i första kammaren av herr Sundin
m. fl., och nr 620 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om höjning av
invaliditetstillägget m. m. enligt lagen om allmän försäkring.
Motionsyrkandena
1 motionerna 1:230 och 11:287 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om en utredning av en differentiering av invaliditetsersättningarna
så att även personer med lägre merutgifter än som motsvarar
förmånens storlek kan komma i åtnjutande av ersättning».
I motionerna 1:515 och 11:638 bär hemställts, »att riksdagen måtte besluta
:
A. 1. att genomföra sådan ändring i 9 kap., 2 och 3 §§ i lagen den 25 maj
1962 (nr 381 om allmän försäkring) att fr. o. m. den 1 juli 1965 invaliditetstillägg
utgår med 50 % av basbeloppet och invaliditetsersättning med 75 %
av basbeloppet,
2. att genomföra sådan ändring i 9 kap. 2 §, 2 stycket i lagen om allmän
försäkring att fr. o. m. den 1 juli 1965 även den som på grund av omskolning,
yrkesutbildning eller eljest till följd av studier är förhindrad ha förvärvsarbete
skall äga rätt till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning,
samt
B. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext».
I motionerna 1:528 och 11:620 har hemställts, »att riksdagen för sin del
måtte besluta sådan ändring av lagen om allmän försäkring att med verkan
från den 1 juli 1965 invaliditetstillägg skall utgå med 50 procent av ATP:s
basbelopp, vid nuvarande basbelopp 2 500 kronor, samt invaliditetsersätt
1
Bihany till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 32
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
ning och därmed även särskilt vårdbidrag till handikappade barn med 75
procent av ATP:s basbelopp, vid nuvarande basbelopp 3 750 kronor; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring
av lagtexter».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:287,11:638 (11:516) och 11:620. ,
Gällande bestämmelser m. m. ,
Reglerna om rätt till folkpension i form av förtidspension återfinnes
i kapitel 7 i lagen om allmän försäkring. Förtidspension utgår till
försäkrad, som fyllt 16 år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller
ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Med
hänsyn till graden av arbetsförmågans nedsättning utgår antingen hel förtidspension
eller 2/3 eller 1/3 av hel förtidspension. Hel förtidspension utgör
samma belopp som ålderspension, vilken uttages vid 67 års ålder.
Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension
förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg
och invaliditetstillägg.
Invaliditetstillägg utgår enligt 9 kap. 2 § nämnda lag om den
försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade
tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit
innan den försäkrade fyllde 63 år. Invaliditetstillägg skall alltid utgå
om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade
uppnått 63 års ålder. Dessa två fall motsvarar de fall då enligt tidigare lagstiftning
utgick vårdtillägg respektive blindtillägg. Invaliditetstillägg utgår
slutligen till försäkrad som uppbär partiell förtidspension, om den försäkrade
utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i
kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person
eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra
hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår ej till försäkrade,
som stadigvarande vårdas på vissa anstalter.
Invaliditetstillägget utgör 30 procent av basbeloppet.
Till försäkrad, som inte åtnjuter pension, kan utgå invaliditetsersättning,
om den försäkrade fyllt 16 år. Reglerna härom återfinnas
i 9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Invaliditetsersättning tillkommer
dels försäkrad som är blind, om blindheten inträdde innan han fyllde 63 år,
dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om han på grund av höggradig nedsättning
av kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp avannan
person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
3
andra hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbetet. Försäkrad, som
stadigvarande vårdas på vissa anstalter, har ej rätt till invaliditetsersättning.
Invaliditetsersättningen utgör 50 procent av basbeloppet.
Vårdbidrag i form av invaliditetsersättning tillkommer försäkrad
som ej fyllt 16 år, därest han på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i
behov av särskild tillsyn och vård. Försäkrade, som stadigvarande vårdas på
vissa anstalter, har ej rätt till vårdbidrag.
Vårdbidragets anknytning till invaliditetsersättning innebär att det är
indexreglerat och utgör 50 procent av basbeloppet.
Historik
Enligt tidigare gällande regler utgick invalidpension till den, vars arbetsförmåga
på grund av sjukdom, lyte eller dylikt mera varaktigt gått
helt eller till större delen förlorad före den allmänna pensionsåldern. Invalidpensionen
bestod av grundpension och tilläggspension, vilka förhöjdes
med indextillägg respektive standardtillägg. Grundpensionen utgick utan
inkomstprövning. Tilläggspensionen var däremot inkomstprövad. Blindtilllägg
utgick med 1 200 kronor om året till den som blivit blind före fyllda
60 år. Vårdtillägg utgick med 1 200 kronor om året till pensionsberättigad,
som utan att vara blind var ur stånd att reda sig själv och på grund därav
var i behov av ständig tillsyn och vård, under förutsättning att behovet därav
uppkommit före det han fyllt 60 år. Blindtillägg och vårdtillägg utgick utan
inkomstprövning.
I vissa fall kunde dispens ges från inkomstprövningen så att högst 1 100
kronor om året jämte standardtillägg tillerkändes helt arbetsoförmögen invalidpensionär,
vars make ej åtnjöt folkpension, s. k. hjälplöshetstillägg.
I sitt förslag förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. anförde
1958 års socialförsäkringskommitté att den hade undersökt möjligheterna
att införa ett nytt tillägg, som skulle kunna utgå i vissa fall, där vårdtillägg
icke kunde ifrågakomma, men där det uppenbarligen förelåg ett
avsevärt behov av mera stadigvarande hjälp. Ett sådant tillägg skulle lämpligen
kunna betecknas hjälptillägg. Svårigheterna att därvid skapa en tillfredsställande
gränsdragning var uppenbara. Skillnaden i förutsättningarna
jämfört med vårdtillägget borde avse intensiteten i hjälp- eller vårdbehovet.
För att begränsa personkretsen måste emellertid hjälpbehovet också i
dessa fall vara relativt kvalificerat. För rätt till vårdtillägg, krävdes dels att
den pensionsberättigade var ur stånd att reda sig själv och dels att han
på grund härav var i behov av ständig tillsyn och vård. Beträffande hjälptillägget
skulle det senare ledet kunna mildras så att vederbörande var i
behov av avsevärd fortlöpande hjälp av annan person. Med en sådan bestämning
skulle hjälptillägg kunna utgå i fall, där hjälpbehovet var rela
2
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 and. Nr 32
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
tivt betydande och där det avsåg dagligen återkommande åtgärder som
hjälp med av- och påklädnad, med att stiga upp eller gå till sängs, att intaga
föda, att förflytta sig etc. Exemplifieringen fick inte betraktas såsom
uttömmande. Det borde ankomma på de pensionsbeviljande organen att,
med beaktande av de sålunda angivna riktlinjerna, i varje särskilt fall avgöra,
om förutsättningar för hjälptillägg förelåg. Att tillämpningen av reglerna
om hjälptillägg måste medföra ett visst merarbete för pensionsmyndigheterna
var uppenbart. Å andra sidan kunde man vid prövning av hithörande
frågor få viss ledning av de erfarenheter som vunnits vid handläggningen
av ärenden om vårdtillägg. Kommittén förordade, att ett tillägg,
kallat hjälptillägg, i enlighet med vad ovan skisserats, infördes vid sidan
om vårdtillägget. Beträffande förutsättningarna för rätt till hjälptillägget
utöver vad ovan anförts borde gälla samma villkor som gällde eller föreslagits
för vårdtillägget. Beträffande storleken av vårdtillägget och hjälptillägget
förordade kommittén, att vårdtillägget bibehölls vid nuvarande belopp
1 200 kr. Hjälptilläggets storlek var en avvägningsfråga. Det borde
emellertid vara något lägre än vårdtillägget. Kommittén förordade, att hjälptillägget
utgick med 800 kr., vilket belopp motsvarade två tredjedelar av
vårdtillägget.
I proposition nr 90 år 1962 anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Nilsson, i nu aktuella frågor:
»Beträffande den av kommittén föreslagna gränsdragningen mellan vårdtillägg
och hjälptillägg har i några remissyttranden anmärkts,
att förutsättningarna för rätt till de olika tilläggen inte angivits tillräckligt
klart. För rätt till vårdtillägg krävs f. n. att den pensionsberättigade är ur
stånd att reda sig själv och på grund härav har behov av ständig tillsyn
och vård. Förslaget om hjälptillägg innebär att kraven på vårdbehovets
intensitet mildras så att det räcker med att pensionären är i behov av avsevärd
fortlöpande hjälp från annan persons sida. Vårdtillägg och hjälptillägg
är båda avsedda för svårt invalidiserade med betydande behov av
vård och bistånd. Skillnaden mellan de båda förmånerna är en fråga om
gradering av stödets storlek i olika fall. Jag kan ge kritiken rätt i att det
mången gång skulle bli svårt att avgöra, huruvida den försäkrade bör ha
det ena eller det andra av de båda föreslagna beloppen 1 200 och 800 kr.
Enligt min mening bör någon sådan gradering av stödets storlek inte förekomma.
Däremot bör det för rätt till vårdtillägg nu gällande kravet i fråga
om vårdbehovets intensitet uppmjukas till huvudsaklig överensstämmelse
med vad kommittén föreslagit för hjälptilläggets vidkommande.
Som jag inledningsvis anförde bör de förmånsformer, som socialförsäkringskommittén
uppdelat på förmåner till blinda, till personer med avsevärda
vårdbehov och till förvärvsarbetande invalider med svåra kroppsliga
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
5
defekter, så långt möjligt sammanföras och få en enhetlig utformning. En
förmån, benämnd invali ditetstilläg g, bör vara avsedd för dem
som har pension och en annan, kallad invaliditetsersättning,
för invalidiserade i arbetsför ålder, vilkas förvärvsförmåga är sådan att de
inte blir berättigade till förtidspension. För rätt till invaliditetstillägg till
ålders- eller förtidspension bör fordras att den försäkrade är ur stånd att
reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov
av annan persons hjälp. En blind skall alltid anses uppfylla dessa förutsättningar.
Ett ytterligare villkor skall som förut nämnts vara att vårdbehovet
uppkommit eller blindheten inträtt före 63 års ålder. Vidare bör invaliditetstillägg
kunna utgå till partiell förtidspension, därest den försäkrade
lider av höggradig nedsättning i ett eller flera kroppsorgans funktion och
på grund härav behöver fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas
betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att
kunna utföra förvärvsarbete. Åtnjuter en förvärvsarbetande som nu nämnts
eller en blind inte någon pension alls, skall han ha rätt till invaliditetsersättning.
Invaliditetstillägget bör utgöra 1 200 kr. och invaliditetsersättningen
1 800 kr. om året. Mitt förslag rörande invaliditetsförmånerna medför
något ökade kostnader jämfört med kommittéförslaget, men å andra
sidan torde en inte obetydlig lättnad i det administrativa arbetet ernås.»
I propositionen, genom vilken förslag till lag om allmän försäkring förelädes
riksdagen, föreslogs i huvudsak den nuvarande utformningen av ifrågavarande
förmåner. Invaliditetstillägg skulle utgå med 1 200 kronor och
invaliditetsersättning med 1 800 kronor om året.
Riksdagen godkände förslaget med vissa smärre ändringar.
I motioner vid 1963 års riksdag påtalades att lagstadgandet om invaliditetsersättning
på sina håll tillagts den innebörden, att invaliditetsersättning
endast kan utgå om den försäkrades merutgifter överstiger ersättningens
belopp.
Andra lagutskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
45 till att lagtexten inte uppställer något krav på att den försäkrades merutgifter
skall överstiga ersättningens belopp. Vidare uttalade utskottet, att
man från fält till fall fick bedöma om merutgifterna skulle anses betydande
eller ej. Med hänsyn till att erfarenheterna av reglernas tillämpning var
mycket begränsade och att något avgörande i högre instans ej förelåg, ansåg
utskottet, att något riksdagens uttalande ej var påkallat.
I proposition nr 94 till 1964 års riksdag föreslogs införandet av nu gällande
vårdbidrag till handikappade barn samt indexreglering av invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning.
Andra lagutskottet godtog i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 41
propositionens förslag. I samband med propositionen behandlade utskottet
motioner, som syftade till införande av halva vårdbidrag för de medelsvårt
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
handikappade barnen. Utskottet behandlade dessutom motioner med yrkanden
om förhöjda bidrag i vissa fall. I dessa frågor anförde utskottet.
Utskottet anser, att den i motionsparen 1:299 och 11:390 samt 1:703 och
11:856, framställda begäran om utredning och förslag beträffande införande
av halva vårdbidrag bör bli föremål för övervägande. Utskottet anser
nämligen, att man bör undersöka möjligheterna att införa särskilda bidrag
i sådana fall, där fullt vårdbidrag icke kan ifrågakomma, men där det uppenbarligen
föreligger ett starkt behov av hjälp.
I motionerna 1:299 och 11:390 framställes krav på utredning och förslag
beträffande formerna för en eventuell statlig medverkan vid av landsting utgivna
behovsprövade bidrag och i motionerna 1:703 och 11:856 motsvarande
krav angående ett med 50 eller 100 procent förhöjt bidrag. Enligt utskottets
mening bör utredning företagas även beträffande möjligheterna till
en statlig medverkan vid behovsprövade bidrag samt angående införande av
förhöjda bidrag i vissa fall, där kostnaderna till följd av handikapp är avsevärda.
De överväganden som enligt det ovan sagda erfordras synes böra utföras
inom socialpolitiska kommittén.
1 motionerna 1:299 och 11:390 yrkades vidare, att invaliditetstillägget
skulle utgå med 60 procent av basbeloppet och invaliditetsersättningen med
75 procent därav. I motionerna 1:598 och 11:722 hemställdes, att invaliditetstillägget
skulle utgå med 50 procent av basbeloppet. Utskottet ansåg de
i propositionen framlagda förslagen beträffande invaliditetstilläggets och
invaliditetsersättningens storlek väl avvägda. Den ytterligare höjning av
tillägget och ersättningen som föreslogs skulle kunna medföra en återhållsamhet
vid tillämpningen, som utskottet icke ville medverka till. Vidare
kunde uppmärksammas att riksdagen så sent som 1962 uttalat sig för den
anknytning till basbeloppet som föreslogs i propositionen. Utskottet biträdde
alltså propositionens förslag. Med hänsyn till de uppgifter som tillkommer
socialpolitiska kommittén syntes det kunna vara befogat att överlämna
motionerna till kommittén.
Riksdagens skrivelse nr 225 i anledning av utlåtandet har sedermera överlämnats
till pensionsförsäkringskommittén.
I motioner vid 196b års riksdag hemställdes om översyn av gällande bestämmelser
så att en 50-procentig utbetalning kunde äga rum av såväl invaliditetstillägg
som invaliditetsersättning samt att dessa förmåner skulle
kunna utgå till handikappade som har betydande merutgifter för hjälpmedel
även när de bedriver studier med yrkesinriktning eller deltager i
omskolning eller annan yrkesutbildning.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 42 år 196b anförde andra lagutskottet:
»Det
synes utskottet vara befogat att utvidga stödet åt handikappade personer.
Den höjning av invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen som
föreslås i proposition nr 94 vid årets riksdag är ett steg i denna riktning.
Då den föreslagna höjningen emellertid kan få till följd en viss återhållsam
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
7
het vid bidragsgivningen är det angeläget att undersöka, om det utvidgade
stödet bör genomföras genom införande av reducerade invaliditetstillägg och
invaliditetsersättningar i sådana fall då fullt bidrag inte kan utgå. Denna
utredning torde böra företagas inom socialpolitiska kommittén.
Än angelägnare synes vara att införa tillägg och ersättningar till handikappade
som bedriver studier med yrkesinriktning eller deltager i omskolning
eller annan yrkesutbildning. Det torde inte vara riktigt att den som
övergår från förvärvsarbete till studier för att fortbilda sig helt kan gå miste
om invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning. Utredning beträffande erforderliga
författningsändringar kan måhända utföras inom socialpolitiska
kommittén. Härvid torde även uppmärksammas de problem som sammanhänger
med att en del förvärvsarbetande handikappade tidvis bedriver studier.
»
Riksdagens skrivelse nr 226 i anledning av utlåtandet har sedermera överlämnats
till pensionsförsäkringskommittén.
Utskottet
Inom folkpensioneringen utgår under vissa förutsättningar invaliditetstillägg,
invaliditetsersättning eller vårdbidrag. Bestämmelserna härom återfinnes
i 9 kapitlet lagen om allmän försäkring.
Invaliditetstillägg utges till försäkrad som åtnjuter ålderspension eller
hel förtidspension, om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på
grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan.
Vidare utgår invaliditetstillägg till försäkrad som uppbär partiell förtidspension,
om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig
nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av
annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller
andra hjälpmedel för att kunna utföra atbetet. Invaliditetstillägget utgör
30 procent av basbeloppet eller f. n. 1 500 kronor.
Invaliditetsersättning utgår i princip till försäkrad som med hänsyn till
storleken av sin förvärvsinkomst trots sitt handikapp inte kan erhålla förtidspension
och som inte heller i övrigt åtnjuter pension enligt lagen om
allmän försäkring. Förutsättningarna i övrigt motsvarar dem som gäller för
beviljande av invaliditetstillägg till partiell förtidspension. Invaliditetsersättningen
utgör 50 procent av basbeloppet eller f. n. 2 500 kronor.
Vårdbidraget utgår i form av invaliditetsersättning och med samma belopp
som detta till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk
efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd
omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård.
I motionerna 1:515 och 11:638 samt 1:528 och 11:620 yrkas bl. a., att invaliditetstillägget
skall utgå med 50 procent av basbeloppet och invaliditets
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
ersättningen med 75 procent av basbeloppet. I motionerna 1:230 och 11:287
hemställes om utredning angående en differentiering av invaliditetsersättningen.
I proposition till fjolårets riksdag föreslogs att invaliditetstillägget skulle
utgå med 30 procent av basbeloppet och invaliditetsersättningen med 50
procent av basbeloppet. Tidigare hade tillägget utgjort 1 200 kronor och ersättningen
2 000 kronor. Vid behandlingen av propositionen hade utskottet
även att ta ställning till motionsyrkanden om ytterligare höjning av förmånernas
belopp. I sitt av riksdagen godkända utlåtande ansåg utskottet att
propositionens förslag beträffande tilläggets och ersättningens storlek var
väl avvägda. Enligt utskottets mening skulle en ytterligare höjning kunna
medföra en icke önskvärd återhållsamhet vid bidragsgivningen. Utskottet
påpekade vidare att riksdagen så sent som 1962 uttalat sig för den anknytning
till basbeloppet som föreslogs i propositionen.
Utskottet uttalade under fjolåret i anledning av motioner, där det begärdes
differentierade invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar, att det
syntes utskottet befogat att utvidga stödet åt handikappade personer. Den
höjning av invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen som föresiogs
var ett steg i denna riktning. Då höjningen kunde få till följd en viss återhållsamhet
vid bidragsgivningen var det enligt utskottets mening angeläget
att undersöka, om man bör införa reducerade invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar
i sådana fall då fullt bidrag inte kan utgå.
De sålunda under fjolåret av utskottet behandlade motionerna angående
storleken av invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen samt differentierade
tillägg och ersättningar har sedermera överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.
Med hänsyn härtill anser utskottet icke något riksdagens
initiativ påkallat i anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.
Utskottet kan därför icke biträda motionerna i de delar varom nu är fråga.
I motionerna 1:515 och 11:638 samt 1:528 och 11:620 yrkas vidare att vårdbidraget
skall utgå med 75 procent av basbeloppet.
Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964. Vid behandlingen av propositionen
med förslag härom hade utskottet att ta ställning till motioner, där det yrkades
höjning av bidragets storlek. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
biträdde utskottet propositionens förslag, som ansågs väl avvägt. Utskottet
påpekade i detta sammanhang, att alltför höga generella bidrag kunde medföra
en icke önskvärd återhållsamhet vid bidragsgivningen. Däremot borde,
enligt utskottets mening, utredning företagas angående möjligheterna att
införa förhöjda bidrag i vissa fall, där kostnaderna till följd av handikapp
är avsevärda. Dessutom ansåg utskottet att man borde undersöka möjligheterna
att införa särskilda bidrag i sådana fall där fullt vårdbidrag icke
kan ifrågakomma, men där det uppenbarligen föreligger ett starkt behov av
hjälp. Den av utskottet förordade utredningen har anförtrotts pensionsför
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
9
säkringskommittén. Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna biträda
de i denna del upptagna yrkandena.
Slutligen begäres i motionerna 1:515 och 11:638 sådan ändring i lagen
om allmän försäkring, att fr. o. m. den 1 juli 1965 skall kunna utgå invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning till handikappade äyen när de är förhindrade
att ha förvärvsarbete på grund av omskolning, yrkesutbildning
eller eljest till följd av studier.
Motioner med samma begäran var föremål för riksdagens behandling under
fjolåret. I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde utskottet, att
det syntes angeläget att införa tillägg och ersättningar till handikappade
som bedriver studier med yrkesutbildning. Utskottet ansåg det otillfredsställande,
att den som övergår från förvärvsarbete till studier för att fortbilda
sig helt kan gå miste om invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning.
Utskottet föreslog utredning och påpekade att härvid borde uppmärksammas
de problem som sammanhänger med att en del förvärvsarbetande handikappade
tidvis bedriver studier.
Även dessa motioner har sedermera överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.
Med hänsyn härtill anser utskottet icke heller i denna del något
riksdagens initiativ påkallat. Utskottet kan därför icke biträda de nu aktuella
motionsyrkandena.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) motionerna 1:230 och II :287,
2) motionerna 1:515 och 11:638, samt
3) motionerna 1:528 och 11:620,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 mars 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
herrar Edström*, Erik Filip Petersson, Dahlberg, Ottosson och fru Olsson*;
från andra kammaren: herrar Rimmerfors*, Gustavsson i Alvesta,
Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund, Fredriksson*, fru
Svensson* och herr Lothigius.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965
Särskilt yttrande
av herrar Edström, Erik Filip Petersson, fru Olsson, herrar Rimmerfors,
Gustavsson i Alvesta och Wiklund, vilka anfört följande:
»I motionerna 1:515 och 11:638 samt 1:528 och 11:620 har föreslagits olika
förbättringar av invaliditetstillägget, invaliditetsersättningen och vårdbidraget.
Vi delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt att en reell
förbättring av dessa förmåner kommer till stånd och att invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning bör kunna utgå till handikappade som på grund
av studier och annan utbildning är förhindrade att ha förvärvsarbete. Det
utredningsarbete som nu pågår inom pensionsförsäkringskommittén beträffande
dessa spörsmål beräknas vara klart under innevarande år. Vi förutsätter
därför att förslag kommer att föreläggas nästa års riksdag, så att
denna kan fatta ett positivt beslut i frågan.»
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965
650291