Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1965
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidraget till
allmän försäkringskassa, m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 234 i första kammaren av herrar Ottosson
och Enarsson samt nr 289 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
”att riksdagen måtte antaga följande
1) Lag
angående ändrad lydelse av lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962
(nr 381).
Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lag om allmän försäkring erhaller följande
ändrade lydelse.
7 §
Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med 45 procent
av kassans utgifter för
a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;
b) grundsjukpenning;
c) barntillägg;
d) moderskapspenning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
2) Förordning
angående ändrad lydelse av Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954 (nr 519)
angående kostnadsfria eller ■prisnedsatta läkemedel.
Härigenom förordnas att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954
(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla följande
ändrade lydelse.
3 §
I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är omfattad av
sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i allmän
Bihang till riksdagens protokoll 196r>. 9 samt. 2 avd. Nr S
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1965
eller enskild tjänst vid inköp av läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan den
14 november 1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara eller som utan att
utgöra apoteksvara innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av
fastställt pris för läkemedlet med hälften av det belopp, varmed priset må
överstiga fem kronor. Har under en formel föreskrivits fler läkemedel, skall
prisnedsättningen avse den sammanlagda kostnaden. Är förskrivning avsedd
att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.
Vad nu---vistas härstädes.
5 §
Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna förordning bestrides
av de allmänna försäkringskassorna.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.”
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 289.
Gällande bestämmelser
Vid sjukdom äger den som omfattas av lagen om allmän försäkring eller är
i allmän eller enskild tjänst här i riket åtnjuta viss rabatt å läkemedel, som ej
tillhandahålles kostnadsfritt. Rabatt lämnas för sådana av läkare ordinerade
läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan är att hänföra till apoteksvara eller
som innehåller gift av första klassen. Det fastställda priset nedsättes därvid
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor.
Nedsättningen sker å det apotek där läkemedlet utlämnas. Vederbörande apotekare
erhåller av riksförsäkringsverket ersättning motsvarande prisnedsättningen.
Kostnaderna för läkemedelsrabatteringen samt för de läkemedel som
tillhandahålles kostnadsfritt bestrides av statsmedel med belopp för kalenderår
motsvarande 1 krona 15 öre för envar hos allmän försäkringskassa inskriven
och i övrigt av de allmänna försäkringskassorna.
Allmän försäkringskassa erhåller därjämte för varje år statsbidrag till sjukförsäkringen
med hälften av kassans utgifter för grundsjukpenning, barntillägg,
moderskapspenning och sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård
i riket.
Tidigare behandling av förevarande frågor
De av motionärerna aktualiserade frågorna har varit föremål för riksdagens
behandling vid ett flertal tillfällen. Här må hänvisas till andra lagutskottets
utlåtanden nr 35 år 1959, nr 8 år 1960 och nr 15 år 1961.
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1965
3
I samband med förslaget till lag om allmän försäkring behandlade andra lagutskottet
under 1962 års riksdag motionen II: 780, däri framställdes yrkanden
med samma innebörd som i förevarande motioner. I sitt utlåtande nr 27 anförde
utskottet bl. a.
Frågan om höjning av karensbeloppet vid läkemedelsrabatteringen har varit
föremål för riksdagens prövning vid åtskilliga tillfällen. Yrkanden i sådan riktning
har därvid i samtliga fall lämnats utan bifall. Såsom skäl härför anfördes
till en början, att frågan prövades av utredningen om läkemedelsrabatteringen
och att man borde avvakta dess resultat, samt, sedan utredningen framlagt sitt
betänkande år 1959, att riksdagen inte borde föregripa Kungl. Maj:ts ställningstagande
till utredningens förslag. Nämnda förslag blev emellertid vid remissbehandlingen
utsatt för kritik, och chefen för socialdepartementet har med
hänsyn därtill funnit att detsamma inte utan ytterligare bearbetning av materialet
bör läggas till grund för proposition i ämnet. Uppdraget att utföra denna
bearbetning har anförtrotts 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Med hänsyn till att frågan om läkemedelsrabatteringen fortfarande är föremål
för utredning, bör enligt utskottets uppfattning någon ändring av karensbeloppet
inte företagas för närvarande. Utskottet avstyrker därför förevarande
motion.
Riksdagen godtog vad utskottet anfört i denna del.
Enahanda motionsyrkanden behandlades av andra lagutskottet även vid 1963
års riksdag. I sitt utlåtande nr 11 uttalade utskottet, att resultatet av sjukförsäkringsutredningens
arbete i fråga om läkemedelsrabatteringen ännu ej förelåg
och att ej heller i övrigt inträffat något sedan 1962 som kunde föranleda till ett
ändrat ställningstagande. Utskottet hemställde därför att motionerna inte skulle
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid sin behandling av frågan i fjol fann utskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 5 år 1964 ej skäl frångå sin tidigare ståndpunkt och hemställde
därför att de i ämnet väckta motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utskottet
Enligt förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel lämnas
rabatt å sådana läkemedel som av läkare ordineras vid sjukdom. Rabatteringen
innebär, att den försäkrade, utöver ett karensbelopp å tre kronor, erlägger
hälften av den del av priset som överstiger karensbeloppet. Återstoden av
kostnaderna bestrides av de allmänna försäkringskassorna. Statsbidrag utgår
med belopp, motsvarande för kalenderår en krona 15 öre per försäkringskassemedlem.
Vidare erhåller försäkringskassorna för varje år statsbidrag till sjukförsäkringen
med i princip hälften av utgifterna för grundsjukpenning, barntillägg,
moderskapspenning och sjukvårdsersättning.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1965
I förevarande motioner yrkas, att karensbeloppet skall höjas från tre till fem
kronor. Motionärerna framhåller att höjningen av karensbeloppet skulle belasta
de försäkrade med högst en krona per inköpt läkemedel men minska antalet
ersättningsärenden med omkring en tredjedel och sjukkassornas utgifter för
läkemedel med cirka 20 milj. kronor per år. Denna utgiftsminskning motiverar
enligt motionärerna, att statsbidraget till läkemedelsrabatteringen, som för
nästa budgetår kan beräknas till cirka 7 milj. kronor, slopas samt att det allmänna
statsbidraget till sjukförsäkringen sänkes från 50 procent till 45 procent
eller för nästa budgetår med cirka 41,5 milj. kronor.
Yrkanden av samma innebörd som de nu aktuella har varit föremål för riksdagens
prövning vid ett flertal tillfällen, bl. a. år 1962 i samband med behandlingen
av förslaget till lag om allmän försäkring och åren 1963 och 1964 i anledning
av väckta motioner. Yrkandena har i samtliga fall lämnats utan bifall. I
sitt utlåtande nr 27 år 1962 uttalade andra lagutskottet, att någon ändring av
karensbeloppet inte borde företagas då, eftersom frågan om läkemedelsrabatteringen
var föremål för prövning inom 1961 års sjukförsäkringsutredning. År
1963 framhöll utskottet, att resultat av sjukförsäkringsutredningens arbete i
fråga om läkemedelsrabatteringen ännu icke förelåg och att ej heller i övrigt
sedan år 1962 inträffat något som skulle kunna föranleda till ett ändrat ställningstagande.
Ej heller vid fjolårets behandling fann utskottet anledning frångå
sin tidigare ståndpunkt.
Eftersom sjukförsäkringsutredningen ännu inte framlagt betänkande om
läkemedelsrabatteringen och ej heller i övrigt inträffat något som skulle kunna
ge anledning till ett ändrat ställningstagande, får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 234 och II: 289, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist, fru
Hamrin-Thorell, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Hubinette och Axel
Kristiansson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl*,
herrar Fredriksson, Gomér, Sundelin*, Jönsson i Ingemarsgården och Ringaby.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1965
5
Reservation
av herrar Hubinette och Ringaby, vilka ansett
a) att det avsnitt å sid. 4 i utskottets yttrande, som börjar med orden ”Yrkanden
av samma” och slutar med orden ”får utskottet hemställa”, bort ersättas
med text av följande lydelse:
”Utskottet delar motionärernas uppfattning. Då ett genomförande av motionärernas
förslag icke torde behöva medföra någon höjning av sjukförsäkringsavgifterna
tillstyrker utskottet bifall till motionerna. Utskottet får sålunda
hemställa”,
b) att utskottet bort hemställa,
”att riksdagen, med bifall till förevarande motioner I: 234
och II: 289, måtte för sin del antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändrad lydelse av lagen om allmän försäkring
den 25 maj 1962 (nr 381)
Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring
skall erhålla följande ändrade lydelse.
V §
Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag
med 45 procent av kassans utgifter för
a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i
riket;
b) grundsjukpenning;
c) barntillägg;
d) moderskapspenning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
2) Förordning
angående ändrad lydelse av Kungl. Maj:ts förordning
den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel
Härigenom förordnas att 3 och 5 §§ Kungl. Maj:ts förordning
den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel skall erhålla följande ändrade lydelse:
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1965
3 §
I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är
omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring
eller här i riket är i allmän eller enskild tjänst vid inköp av
läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan den 14 november
1913 (nr 308) är att hänföra till apoteksvara eller som utan att
utgöra apoteksvara innehåller gift av första klassen, åtnjuta
nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med hälften av
det belopp, varmed priset må överstiga fem kronor. Har under
en formel förskrivits flera läkemedel, skall prisnedsättningen
avse den sammanlagda kostnaden. Är förskrivning avsedd att
expedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig
till varje expedition.
Vad nu---vistas härstädes.
5 §
Kostnaden för tillhandahållande av läkemedel enligt denna
förordning bestrides av de allmänna försäkringskassorna i förhållande
till antalet, vid utgången av det kalenderår kostnaden
avser, inskrivna försäkrade, vilka äro pliktiga att erlägga
sjukförsäkringsavgift enligt lagen om allmän försäkring.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.”