Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1965

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett förenklat förfarande
vid utgivande av ersättning för läkarvård och
tandläkarvård.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 509 i första kammaren av herr Jansson,
Paul, m. fl. samt nr 611 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att frågan om ett förenklat förfarande
vid utgivande av ersättning för läkarvård och tandläkarvård utreds.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 611.

Gällande bestämmelser m. m.

Huvudreglerna om sjukvårdsersättning återfinns i 2 kap. lagen om allmän
försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter
för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband därmed
företagna resor.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares
utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst med
tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. I utgifter
för läkarvård inräknas kostnader för läkares resa och för läkarintyg, som
erfordras för utfående av sjukpenning. Med läkarvård avses i detta sammanhang
inte vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter sjukhusvård.

Bortsett från viss tandbehandling i samband med havandeskap utgår ersättning
för tandläkarvård endast för sådan av sjukdom föranledd behandling, som
anges i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning och som av tandläkare meddelas
vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Ersättningen
är maximerad till tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar
av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa.

Enligt 3 § 5) allmänna läkarinstruktionen är läkare skyldig att på begäran
lämna kvitto på mottagen ersättning för läkarvård, resekostnad och läkarintyg
samt att, då det är fråga om utgift som skall ersättas av allmänna sjukförsäkringen,
vid utfärdande av kvitto noga följa riksförsäkringsverkets formulär
och anvisningar. Motsvarande gäller enligt 3 § 5) allmänna tandläkarinstruktionen
för tandläkare.

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 29

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1965

Det ankommer på vederbörande försäkringskassa att på grundval av läkarresp.
tandläkarkvittona pröva de försäkrades ersättningsanspråk och utbetala
dem tillkommande ersättningar. Försäkringskassans beslut kan överklagas hos
riksförsäkringsverket, mot vars beslut talan föres i försäkringsdomstolen.

Enligt direktiven för 1961 års sjukförsäkringsutredning bör utredningen söka
utröna i vad mån administrativa förenklingar står att vinna med avseende på
utgivande av ersättning för läkarvård. Arbetet härmed har just påbörjats.

Historik

Genom proposition nr 312 år 1946 framlades förslag till lag om allmän sjukförsäkring.
Därigenom infördes det nuvarande systemet för läkemedelsrabatteringen.
Härom anförde föredragande departementschefen bl. a.

Förslaget att utbryta läkemedlen ur försäkringen innebär att apoteken skulle
expediera recept, avseende läkemedel för vissa kvalificerade sjukdomar, gratis
och recept å andra läkemedel mot halva kostnaden. Apoteken skulle därefter
äga att av statsmedel återfå sina ifrågavarande utlägg. Jämväl detta förslag
erbjuder betydande administrativa fördelar. De enskilda skulle icke behöva
förskottera kostnaden respektive rabatten och sluppe alltså besväret att återkräva
dessa utlägg av sjukkassan. Och sjukkassorna befriades från bestyret att
taga befattning med sammanlagt omkring 10 miljoner recept om året. I stället
skulle utbetalningen till apoteken handhavas centralt, därvid granskningen av
apotekens räkningar kunde verkställas med anlitande av erforderlig sakkunskap
på ett i allo rationellt och arbetsbesparande sätt. Detta förslag har hälsats
med tillfredsställelse i så gott som samtliga däröver avgivna remissyttranden.
Endast ett par remissinstanser ha rest invändningar av principiell natur emot
förslaget, i det de anmärkt att man, om det genomfördes, skulle förlora den
överblick över den enskildes läkemedelskonsumtion som erhölles hos sjukkassan
och varigenom denna sattes i stånd att ingripa i sadana fall da uppenbart
läkemedelsmissbruk förelåge. Gentemot det sålunda anförda vill jag allenast
anmärka att läkemedelsmissbruk, som skulle kunna föranleda ingripande från
sjukkassornas sida, torde vara relativt sällsynta.

Departementschefen upptog därefter frågan om även läkarvårdsersättningen
skulle kunna förenklas administrativt, vilket spörsmål behandlats av en del
remissorgan. Departementschefen anförde härom bl. a.

Från några håll har ifrågasatts huruvida icke även läkarvårdsersättningen
kunde utbrytas ur ramen för den föreslagna sjukförsäkringen. Vissa skäl tala
onekligen därför. Lösningen av denna fråga synes mig dock böra tills vidare
anstå. I detta sammanhang vill jag erinra om att inom medicinalstyrelsen för
närvarande pågår en utredning rörande den öppna läkarvården och vissa därmed
sammanhängande spörsmål. Först när resultatet av denna utredning föreligger
torde möjlighet finnas att bedöma huruvida nyssnämnda tanke kan
realiseras. Läkarvårdsersättningen torde alltså tills vidare böra omfattas av
försäkringen.

I samma proposition berördes även frågan huruvida försäkringen helt skulle
ersätta kostnaderna för läkarvård. Departementschefen påpekade att de för -

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1965

3

säkrade dittills haft att själva vidkännas en del av vårdkostnaderna och anförde
därefter bl. a.

Därest försäkringen, såsom jag förordar, grundar sig på den principen, att
försäkringen icke själv skall tillhandahålla läkarvård utan i stället ersätta de
försäkrades utgifter härför, torde det särskilt av kostnadsskäl vara ofrånkomligt,
att de försäkrade själva få vidkännas en del av kostnaden för läkarvården
samt att ersättningen från försäkringen baseras på en maximitaxa.

Utskottet

Inom den allmänna sjukförsäkringen utges ersättning för bl. a. läkarvård.
Av den försäkrades kostnader ersättes tre fjärdedelar, dock högst tre fjärdedelar
av belopp som angives i den av Kungl. Maj:t fastställda återbäringstaxan.
Ersättningen utbetalas till den försäkrade av vederbörande försäkringskassa
på grundval av utfärdat läkarvårdskvitto. Även viss tandläkarvård
ersättes på motsvarande sätt inom försäkringen.

I förevarande motioner begäres att frågan om förenkling av förfarandet vid
utgivande av ersättning för läkarvård och tandläkarvård skall utredas. Motionärerna
rekommenderar en lösning med direkt avräkningsförfarande mellan
läkarna och de allmänna försäkringskassorna.

1961 års sjukförsäkringsutredning har tillkallats för att verkställa översyn av
sjukförsäkringslagen. Enligt utredningsdirektiven har kommittén bl. a. att söka
utröna i vad mån administrativa förenklingar står att vinna med avseende på
utgivande av ersättning för läkarvård. Eftersom detta utredningsuppdrag synes
motsvara motionärernas önskemål, anser utskottet att något riksdagens initiativ
i anledning av motionerna inte är påkallat. Utskottet får således hemställa,
att förevarande motioner, I: 509 och II: 611, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, fru
Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Edström och Hubinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors, fru
Ekendahl, fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson och
Johansson i Skärstad.