Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1965

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om reklamfinansierad
television, m.m., och om fri etablering för radio- och
televisionsanläggningar.

I följande fyra, inom riksdagen väckta motioner behandlas frågor om
radio- och televisionsmonopolet och om reklamfinansiering av televisionen,
nämligen

1) de likalydande motionerna nr 325 i första kammaren av herr Virgin
m.fl. och nr 386 i andra kammaren av herr Heckschcr m.fl. samt

2) de likalydande motionerna nr 505 i första kammaren av herr Ernulf
m.fl. och nr 639 i andra kammaren av lierr Wedén m.fl.

Det förstnämnda motionsparet har hänvisats till lagutskott såvitt angår
lagstiftning och i övrigt till statsutskottet medan de sistnämnda båda motionerna
i sin helhet hänvisats till lagutskott. I den mån motionerna hänvisats
till lagutskott, har de tilldelats andra lagutskottet.

I motionerna I: 325 och 11: 386 yrkas såvitt nu är i fråga, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att förslag snarast måtte föreläggas
riksdagen till dels lagstiftning om fri etableringsrätt av radio- och
televisionsanläggningar och de med den fria etableringsrätten sammanhängande
förändringarna inom opinionsrätten, dels lagstiftning om inrättande
av en auktoriseringsnämnd i enlighet med de i motionen framförda riktlinjerna».

I motionerna I: 505 och II: 639 yrkas, »att riksdagen beslutar hemställa
till Kungl. Maj :t om tillsättande av en allsidig utredning för att förutsättningslöst
klarlägga:

A. de förändrade förutsättningarna för och aspekterna på ett radio- och
TV-monopol vilka den snabbt fortgående tekniska utvecklingen på detta
område medför, samt vidare

B. olika alternativ för och konsekvenser av reklamfinansierade radio- och
TV-program, bl. a. möjligheterna att sänka licensavgifterna».

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 2 § lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar m.m. erfordras
tillstånd av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av telestyrelsen
för rätt att här i riket inneha eller nyttja radioanläggning. Med
radioanläggning förstås i lagen bl. a. anläggning för överförande genom radiovågor
av tecken, signaler, skrift, bilder eller ljud.

1—7021 65 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 18

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1965

Enligt en mellan svenska staten och Sveriges radio aktiebolag träffad
överenskommelse skall bolaget handha rundradions programverksamhet,
varmed förstås produktion av program för ljudradio och television. Rundradioverksamheten
i övrigt, omfattande bl. a. distribution av programmen,
skall ombesörjas av televerket. Bolaget tillförsäkras ensamrätt att bestämma
vilka program, som skall utsändas över svenska sändare samt att
inom landet producera dessa program. Program eller programinslag, där
mot betalning eller vederlag i annan form kommersiell reklam medgives, får
ej förekomma.

Historik

Beträffande frågans behandling före år 1964 hänvisas till andra lagutskottets
utlåtande nr 16 år 1964, som också redovisar de i detta sammanhang aktuella
delarna av direktiven för 1960 års radioutredning. Av dessa direktiv
redovisas här endast chefens för kommunikationsdepartementet sammanfattning
av sina överväganden. Departementschefen anför:

Jag kommer nu att göra en sammanfattning av de värderingar som jag
i det föregående ansett mig kunna göra vid en jämförelse ur olika aspekter
mellan å ena sidan ett system med ett reklamfinansierat och ett licensfinansierat
televisionsföretag och å andra sidan en organisation av televisionsverksamheten
på ett enda företag, vilket i stora drag överensstämmer med
det nuvarande men disponerar över två programkanaler.

Det kan inte med fog göras gällande att alternativet med ett nytt reklamfinansierat
företag skulle leda till en ökad yttrandefrihet. Vad avser publikens
reella valfrihet i fråga om de olika programmen och programledningens
integritet mot obehörig påverkan synes alternativet med ett nytt
reklamfinansierat företag vara klart underlägset det nuvarande systemet.
Detsamma gäller beträffande programstandarden, dock att konkurrensen
som sådan torde kunna få en viss stimulerande inverkan på vissa typer av
program. Det går icke att fastställa huruvida införande av televisionsreklam
får en positiv eller negativ effekt från samhällsekonomisk synpunkt. Klart
är däremot att alternativet med ett nytt reklamfinansierat företag kan beräknas
medföra en högre kostnadsnivå för den samlade programproduktionen
än systemet med ett enda företag.

Enligt min mening innefattar vårt nuvarande system fördelar i väsentliga
avseenden framför ett system med två företag, varav det ena är reklamfinansierat.
Utifrån den grundsyn på televisionens möjligheter och uppgifter,
som jag inledningsvis deklarerat, anser jag att alternativet med ett enda
licensfinansierat televisionsföretag obetingat är att föredraga. De skäl som
talar emot införande av ett reklamfinansierat företag har enligt min mening
en sådan styrka, att detta bestämt bör avvisas.

Något uppdrag att utreda frågan om införande av kommersiell television
meddelades inte utredningen.

Utredningen avser enligt uppgift att framlägga sitt huvudbetänkande i
april månad detta år.

Riksdagen hade i fjol att ta ställning till motionsyrkanden med i sak
samma innehåll som de nu framställda (SU 9/1964 s. 21 och L2U 16/1964).

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1965

Riksdagen anslöt sig därvid, liksom vid sin tidigare behandling av frågan,
till departementschefens uttalanden i de nyss angivna direktiven och avslog
alltså motionerna.

Utskottet

Sedan år 1925 har Sveriges radio aktiebolag eller dess föregångare Aktiebolaget
Radiotjänst haft monopol på rundradio verksamhet i landet.

Av förevarande motioner syftar motionsparet 1: 325 och II: 386 till lagstiftning
om fri etableringsrätt för radio- och televisionsanläggningar. Motionärerna
framhåller särskilt, att yttrande- och opinionsfriheten därigenom
skulle värnas och konsumenterna ges ökad valfrihet. I motionerna
I: 505 och II: 639 yrkas utredning rörande radio- och televisionsmonopolet
och om reklamfinansierade program. Utredningskravet gäller, framhålles
det i motionerna, i första hand en konsekvent inventering av framtidsmöj
lighéterna.

År 1956, då principerna för televisionsverksamhetens finansiering och organisation
prövades av riksdagen, avvisades tanken på att utbyggnad av
verksamheten skulle ske genom samverkan mellan staten, näringslivet och
andra berörda parter, varvid olika programföretag skulle inrättas och
verksamheten finansieras genom reklamintäkter. Genom beslut den 16
november 1962 uppdrog Kungl. Maj :t åt 1960 års radioutredning, som sysslade
med ljudradions utveckling, att utreda jämväl riktlinjerna för televisionens
framtida utveckling. I de då utfärdade tilläggsdirektiven yttrade
chefen för kommunikationsdepartementet bl. a., att det inte med fog kunde
göras gällande att alternativet med ett nytt reklamfinansierat företag
skulle leda till en ökad yttrandefrihet. Vad angick publikens reella valfrihet
i fråga om olika program och programledningens integritet mot obehörig
påverkan, framhölls vidare, syntes alternativet med ett nytt reklamfinansierat
företag vara klart underlägset det nuvarande systemet. Detsamma
gällde beträffande programstandarden, dock att konkurrensen som sådan
skulle kunna få en viss stimulerande inverkan på vissa typer av program.
Departementschefen uttalade dessutom, att det inte gick att fastställa
huruvida införande av televisionsreklam fick en positiv eller negativ
effekt från samhällsekonomisk synpunkt. Klart var däremot, enligt hans
uppfattning, att alternativet med ett nytt reklamfinansierat företag kunde
heräknas medföra en högre kostnadsnivå för den samlade programproduktionen
än systemet med ett enda företag. Departementschefen ansåg med
hänsyn till dessa överväganden inte tillräckliga motiv föreligga för införandet
av kommersiell television sverksamhet. Något uppdrag att undersöka
frågan meddelades ej heller utredningen.

Frågor om radio- och televisionsmonopolet liksom om reklamfinansierade
radio- och televisionssändningar var på grund av motioner föremål
för riksdagens bedömande åren 1962, 1963 och 1964. Riksdagen anslöt sig

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1965

därvid till den i tilläggsdirektiven till 1960 års radioutredning av departementschefen
uttalade uppfattningen. Enligt andra lagutskottets mening har
sedan fjolåret inte inträffat något som föranleder till ändrat ställningstagande.
Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1) motionerna I: 325 och II: 386, såvitt de hänvisats till lagutskott,
samt

2) motionerna 1:505 och 11:639,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson, Edström, Hiibinette, fru Olsson och herr Sörenson*;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Gustavsson i Alvesta,
Bengtsson i Varberg, fröken Sandell*, herrar Fredriksson, Svensson i Kungälv,
Ringaby* och Ullsten.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Edström, Hubinette, Sörenson, Rimmerfors, Ringabg och Ullsten,
vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 3 med orden
»År 1956, då» och slutar med orden »till ändrat ställningstagande» bort
ersättas med text av följande lydelse.

»Televisionen tillsammans med radion utvecklas alltmer till vår tids
till omfattningen viktigaste massmedium. Utvecklingen har skett snabbt.
Televisionens hittillsvarande uppbyggnad har i Sverige genomförts på
mindre än tio år. Dess tekniska utveckling kan emellertid inte nu anses
ha nått något slutstadium. En fortsatt utbyggnad är att vänta och bör ske.

I de föreliggande motionerna erinras om att ett demokratiskt statsskick
förutsätter en fri opinionsbildning i syfte att informera och stimulera
människorna i alla de frågor som berör dem som samhällsmedlemmar.

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1965

5

Det bör inte finnas någon principiell skillnad mellan olika massmedia,
t.ex. press, radio, television eller film, vad gäller deras opinionsbildande
uppgifter. Däremot kan naturligtvis skillnader i varje fall temporärt bli
nödvändiga på grund av olikheter i tekniska förutsättningar och av den
tekniska utvecklingsgraden. Sålunda skulle t.ex. i dagens läge inga eller
obetydliga tekniska svårigheter föreligga för en praktiskt taget fri etableringsrätt
för radioföretag inom vissa våglängdsområden och med begränsad
sändareffekt, medan de tekniska förutsättningarna ännu så länge är begränsade
beträffande televisionen. För närvarande synes den aktuella frågan
vara under vilka former en ny TV-kanal skall användas och finansieras.

De frågeställningar som enligt motionärerna träder i förgrunden gäller
radions och televisionens roll i den fria opinionsbildningen samt vilka
rättsliga och ekonomiska principer, däri inbegripet ägandeförhållandena,
som skall ligga till grund för detta mediums fortsatta verksamhet. De konkreta
problem som här aktualiseras gäller öppnande av möjlighet till etablering
efter koncession av enskilda televisions- och radioföretag vid sidan
om det statliga, en rätt som för närvarande saknas i vårt land, rätt till
reklamfinansiering av sådana sändningar samt utformningen av lagstiftning
och lämplig institution för teknisk samordning och auktorisation, för
att möjliggöra den samhällsinsyn och de regler som från allmänna utgångspunkter
kan befinnas erforderliga.

Genom de tilläggsdirektiv som år 1962 utfärdades av kommunikationsministern
till den år 1960 tillsatta radioutredningen skall denna utreda
jämväl riktlinjerna för televisionens framtida utveckling i vårt land. Tillläggsdirektiven
lägger emellertid uttryckliga hinder för utredningen ätt ta
upp frågan om reklamfinansiering liksom också den ur principiell synvinkel
vidare frågan om rätt till etablering av radio- och TV-företag vid sidan
av det statliga. Ur utskottets synpunkt kommer därför utredningsresultatet
att i stora delar vara irrelevant för behandlingen av dessa motioner.

Enligt utskottets mening är den ovan herörda begränsningen av utredningsarbetet
beklaglig. Såsom framhölls i en till statsutskottets utlåtande
nr 189 år 1962 fogad reservation har utvecklingen på TV-området — såväl
inom som utom landet — lett fram till att de förutsättningar, på vilka
statsmakterna 1956 grundade sitt beslut i TV-frågan, i viktiga avseenden
förändrats, bl. a. genom TV-reklamens framträngande i utlandet. Man får
räkna med att på svenska TV-apparater program med reklaminslag kan
ses i växande utsträckning, vilket kan gynna utländska företags verksamhet
på den svenska marknaden framför de inhemska företagens.

Det kan inte vara rimligt att betrakta nämnda negativa beslut från statsmakterna
som slutgiltigt. Det synes utskottet därför vara värdefullt om en
omprövning av detta beslut kommer till stånd efter en samlad belysning
av problemställningen sådan den nu ter sig och regler för etablering av

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1965

radio- och TV-företag vid sidan av det statliga utarbetas. De i motionerna
anförda synpunkterna bör härvid beaktas.

Bland spörsmål som bör uppmärksammas må nämnas frågorna om en
kommersiell televisions inverkan på tidningsföretagens ekonomi. Särskilt
bör former prövas som gör det möjligt att undgå besvärande verkningar i
detta avseende. Eventuellt kan en del av reklaminkomsterna tillfalla tidningarna
i deras egenskap av intressenter i ett nytt TV-företag. Vidare bör
den mindre företagsamhetens möjligheter att genom lämplig samverkan
hävda sina reklamintressen i konkurrens med större företag ägnas uppmärksamhet.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt, så att förslag
om möjligt kan föreläggas 1966 års riksdag.»

b) att utskottet bort hemställa,

»A) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
nämligen

1) motionerna 1:325 och 11:386, såvitt de hänvisats till
lagutskott, samt

2) motionerna I: 505 och II: 639,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
utredning med uppgift att i enlighet med de riktlinjer som
utskottet anfört framlägga förslag dels om reglerna för etablering
av radio- och TV-företag vid sidan om det statliga företaget
samt för tryggande av erforderlig insyn från samhällets
sida, dels om de former i vilka reklam bör kunna ordnas i
radio och TV;

B) att motionerna i samma delar, i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

IC L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 196S