Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning angående ändrad lydelse av
4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, m. m.,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels
o c k i ämnet väckta motioner.

Genom en den 4 januari 1965 dagtecknad proposition, nr 14, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr
577) om statlig förmögenhetsskatt;

3) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)
om försäljningsskatt;

7) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april
1961 (nr 372) om bensinskatt;

8) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt;

9) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272);

10) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår förslag till lag angående ändring i lagen
den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen, hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 17

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta motioner nr 632 i törsta kammaren av herr Virgin in. fl.
samt nr 748 i andra kammaren av herr Cassel in. fl., såvitt angår lag angående
ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen. I denna del
har motionerna hänvisas till lagutskott samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Det vid propositionen fogade förslaget till lag angående ändring i lagen
om finansiering av folkpensioneringen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 2—5 §§ lagen den 25 maj 1962 om finansiering
av folkpensioneringen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsavgift
för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst, under förutsättning att han
vid utgången av detta år fyllt minst
aderton och högst sextiosex år, att
han varit här i riket mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret samt
att han vid tidpunkten för tryckningen
av stomme till inkomstlängd för
taxeringsåret var svensk medborgare.

Folkpensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad
året näst före taxeringsåret åtnjutit
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension, eller för
den, som avlidit före ingången av
året näst före taxeringsåret. Ej heller
skall folkpensionsavgift erläggas
av den, för vilken den till statlig in -

(Föreslagen lydelse)

Såsom bidrag till kostnaderna för
folkpensioneringen skall, såvitt ej
annat följer av vad i andra stycket
sägs, envar erlägga folkpensionsavgift
för år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst, under förutsättning
att han vid utgången av detta
år fyllt minst aderton och högst sextiosex
år, att han varit här i riket
mantalsskriven för året näst före
taxeringsåret samt att han rid tidpunkten
för tryckningen av stomme
till inkomstlängd för taxeringsåret
var svensk medborgare.

Folkpensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad
året näst före taxeringsåret åtnjutit
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension, eller för
den, som avlidit före ingången av
året näst före taxeringsåret.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 ar li)6ö

(Nuvarande lydelse)

komstskatt taxerade inkomsten icke
uppgår till tvåtusenfyrahundra kronor
eller, om han skall taxeras enligt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser
samt den med vilken han
skall samtaxeras icke enligt vad förut
sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga folkpensionsavgift, den
sammanlagda taxerade inkomsten
för dem som samtaxeras icke uppgår
till tvåtusenfyrahundra kronor.

3

Folkpensionsavgift skall utgå med
fyra procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst
med de begränsningar som
nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst sexhundra kronor. Därvid
skall iakttagas, att om vardera har
en taxerad inkomst överstigande sjutusenfemhundra
kronor, envar påföres
pensionsavgift med trehundra
kronor. Om endast den ene har en
taxerad inkomst överstigande sjutnsenfemhundra
kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så
att sammanlagda beloppet av avgifterna
ej överstiger sexhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst sexhundra kronor.

Folkpensionsavgift må i intet fall
utgå med högre belopp än vad som
motsvarar summan av tio kronor
och en femtedel av den taxerade inkomsten
i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra
kronor; och skola
därvid avgiftspliktiga som samtaxeras
anses som en avgiftspliktig samt
avgiftsbeloppet fördelas mellan dem
i förhållande till varderas taxerade
inkomst.

Folkpensionsavgift avrundas i förekommande
fall nedåt till närmaste
hela krontal.

(Föreslagen lydelse)

§•

Folkpensionsavgift skall utgå med
fyra procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst ettusentvåhundra kronor.
Därvid skall iakttagas, att om vardera
har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
envar påföres pensionsavgift med
sexhundra kronor. Om endast den
ene har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
minskas i förekommande fall dennes
avgift så att sammanlagda beloppet
av avgifterna ej överstiger ettusentvåhundra
kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst ettusentvåhundra kronor.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

Har avgifts pliktig vid taxering till
statlig inkomstskatt erhållit sådant
särskilt avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga som avses i 9 §

2 mom. andra stycket förordningen
om statlig inkomstskatt, skall vid
tillämpning av 2 och 3 §§ med taxerad
inkomst avses vad som återstår,
sedan den taxerade inkomsten minskats
med nämnda avdrag.

Har avgiftspliktig----—--före dödsfallet.

Framställning som----—--efter dödsåret.

I fråga--—----statlig inkomstskatt.

5 §•

Folkpensionsavgift påföres i den Folkpensionsavgift påföres i den
kommun, där för den avgiftspliktige kommun, där för den avgiftspliktige
beräknats till statlig inkomstskatt beräknats till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst. beskattningsbar inkomst.

Om debitering-----— — i uppbördsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i fråga om folkpensionsavgift, som påföres för år 1966 eller
tidigare år.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller huvuddelen av de förslag till omläggning av den
direkta och indirekta beskattningen som förutskickats i finansplanen. I propositionen
föreslås sålunda

1) nya skalor för den statliga inkomstskatten:

a) sänkning av progressionen i inkomstlägena 20 090—50 000 kr. för
gifta och 10 000—50 000 kr. för ogifta,

b) höjning av tudelningsgränsen vid sambeskattningen från omkring
24 500 kr. till omkring 34 000 kr.;

2) viss schablonisering av kommunalskatteavdraget vid taxering till statlig
inkomstskatt, innebärande skattelättnader för årsinkomster upp till
32 000 kr. för makar och 16 000 kr. för ogift;

3) ändrade grunder för beräkning av folkpensionsavgift (f. n. 4 procent
av taxerad inkomst, maximiavgift 600 kr.), varigenom avgiften beräknas
efter 4 procent av beskattningsbar inkomst och maximeras till 1 200 kr.,
innebärande lägre avgift för årsinkomster upp till 24 500 kr. för makar och
21 000 kr. för ogift;

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

4) nya sjömansskattetabeller (nu gällande tabeller tillkom genom beslut
år 1961), i vilka iakttages de i denna proposition föreslagna lättnaderna i
inkomstbeskattningen liksom även de under åren 1962—1964 skedda förändringarna
i beskattningen;

5) höjning av skattepliktsgränsen för förmögenhetsskatten från nuvarande
80 000 kr. till 100 000 kr.;

6) höjning av omsättningsskatten (allmänna varuskatten) från 6 till 9
procent, varvid dock näringslivets maskininvesteringar undantages från
höjningen;

7) höjning av bensinskatten med 5 öre per liter;

8) höjning av tobaksskatten med 2 öre per cigarrett;

9) ändringar i punktbeskattningen:

a) skatten på tandkräm, munvatten o. likn. samt på socker, sirap, spelkort
och grammofonvaror slopas,

b) skatten på parfymer, kosmetika och choklad, som f. n. tas ut efter
i vissa fall 40 procent och i andra fall 65 procent, bestämmes enhetligt till 50
procent.

Reformerna avses träda i kraft den 1 juli 1965 i fråga om den indirekta
beskattningen samt den 1 januari 1966 (inkomståret 1966) i fråga om inkomstbeskattningen
(inkl. folkpensionsavgiften) och vid 1966 års taxering
i fråga om förmögenhetsskatten.

1 de likalydande motionerna 1: 632 och 11: 748 har såvitt nu är i fråga
hemställts

B) att riksdagen måtte antaga det vid Kungl. Maj :ts proposition nr 14
fogade förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen med den ändring, att 3 § får följande
lydelse:

3 §•

Folkpensionsavgift skall utgå med fyra procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras, skola erlägga avgift med sammanlagt
högst åttahundra kronor. Därvid skall iakttagas, att om vardera har en beskattningsbar
inkomst överstigande tiotusen kronor, envar påföres pensionsavgift
med fyrahundra kronor. Om endast den ena har eu beskattningsbar
inkomst överstigande tiotusen kronor, minskas i förekommande fall dennes
avgift så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger åttahundra
kronor.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

Annan avgiftspliktig äu som avses i andra stycket skall erlägga avgift
med högst åttahundra kronor.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 748.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har anfört:

Inledning

»Såsom jag förutskickade i finansplanen har jag för avsikt att föreslå
vissa reformer på beskattningens område.

Fördelningen mellan direkt och indirekt skatt och skattesystemets utformning
har som bekant utretts av den år 1960 tillkallade allmänna skatteberedningen,
som den 10 juni 1964 avlämnade ett betänkande med förslag
till nytt skattesystem (SOU 1964:25). Förslagets huvudpunkter kan
anges som

a) omvandling för löntagarnas del av de avgifter för socialförsäkringens
grundförmåner, som påföres debetsedel, till arbetsgivaravgifter,

b) lättnader i den direkta beskattningen för enskilda personer,

c) slopande av energiskatten, den särskilda varuskatten och försäljningsskatten,
samt

d) höjning av den allmänna varuskatten, som samtidigt omlägges till
s. k. mervärdeskatt.

Allmänna skatteberedningens förslag har nu remissbehandlats. Yttranden
har inkommit från ett stort antal myndigheter och organisationer. De
inkomna yttrandena kommer inom kort att publiceras i serien Statens offentliga
utredningar.

Allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag är emellertid icke uttömt
med det nu framlagda betänkandet. Bl. a. frågan om utformningen
av företagsbeskattningen i egentlig mening kvarstår och behandlas för närvarande
av skatteberedningen.

Enligt min mening bör de delar av förslaget till nytt skattesystem som
avser socialförsäkringens finansiering genom ökat inslag av arbetsgivaravgifter
och den indirekta beskattningens omvandling icke bedömas fristående.
För att något så när kunna bedöma verkningarna av de föreslagna åtgärderna
torde det vara nödvändigt att se dem i sammanhang med den
egentliga beskattningen av företagen. Det framstår då som olämpligt att
på detta stadium, när företagsbeskattningen ännu befinner sig under utredning,
vidta för företagen och deras anställda så genomgripande och svåröverskådliga
åtgärder som skatteberedningens förslag på denna punkt innebär.

Jag är därför icke beredd att nu ta ställning till vad skatteberedningen

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

föreslagit i fråga om socialförsäkringens finansiering och om den indirekta
beskattningens utformning. Till beredningens förslag i övrigt återkommer
jag i den följande framställningen.

I finansplanen har jag redogjort för det aktuella budgetläget och för det
behov av inkomstförstärkning som föreligger inför 1965/66 års budget.
Denna inkomstförstärkning synes kunna erhållas med nuvarande skattesystem.
Såsom framgår av finansplanen bör i detta sammanhang komma i
fråga en rad åtgärder som å ena sidan innebär en ökning av den indirekta beskattningen
men å andra sidan medför lättnader i den direkta beskattningen.
Till dessa lättnader kommer de i finansplanen omnämnda höjningarna av
barnbidrag och folkpensioner. Den i rådande läge nödvändiga ökningen av
statens inkomster kan genom ökningen av den indirekta beskattningen
åstadkommas samtidigt som lättnader ges framför allt åt pensionärerna,
barnfamiljerna och de lägre inkomsttagarna.

Jag anhåller att nu få anmäla de skattereformer jag nyss antytt och som
berör den statliga inkomstskatten och sjömansskatten, grunderna för beräkning
av folkpensionsavgift, den allmänna varuskatten (omsättningsskatten),
bensinskatten, tobaksskatten, den särskilda varuskatten samt försäljningsskatten.
I anslutning härtill torde jag även få uppta frågan om viss
justering av förmögenhetsskatten.»

Departementschefen

»I finansplanen för budgetåret 1965/66 har jag redogjort för behovet av
en reform på skatteområdet och för huvuddragen av de åtgärder, som ansetts
böra vidtagas. Av redogörelsen framgår, att denna reform är avsedd
att bli ett led i den sedan år 1959 pågående omläggningen av vårt skattesystem
till ökat inslag av indirekta skatter. Å ena sidan höjs den indirekta
skatten och å andra sidan sänks de direkta statliga skatterna. Såsom jag
närmare kommer att visa i det följande avses, att den direkta skatten skall
sänkas för alla — här bortses från bolag och andra juridiska personer vilkas
inkomstskatt inte berörs av förslaget — medan den indirekta beskattningen
ökar. Den sammanlagda effekten blir att den totala skattebördan minskar
för de inkomsttagare, vilkas inkomster kan betecknas som små och medelstora.

Inledningsvis vill jag därjämte nämna, att en riktlinje vid val av medel
för att åstadkomma sänkningen av den direkta beskattningen varit att icke
minska det kommunala beskattningsunderlaget. Härigenom undgås sådana
rubbningar i kommunernas finanser som inte blott genom att leda till höjda
utdebiteringar skulle motverka reformens syfte att sänka den direkta skatten
utan även skulle försvåra de åtgärder att främja en kommunal skatteutjämning
som planeras och som jag återkommer till i annat sammanhang.

Allmänna skatteberedningen har i sitt på försommaren år 1964 avläm -

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

nade betänkande föreslagit viss omläggning av skattesystemet. Även beredningen
har syftat till att åstadkomma en omläggning av beskattningen mot
ökad indirekt skatt. Beredningens målsättning har vid remissbehandlingen
av betänkandet allmänt godtagits. Det i betänkandet framlagda förslaget innebär
i sina huvudpunkter en övergång till finansiering av socialförsäkringens
grundförmåner genom arbetsgivaravgifter för löntagarna, omläggning
av den indirekta beskattningen och sänkning av den direkta beskattningen
särskilt för barnfamiljerna. Av skäl som framgår av finansplanen
och av vad jag här inledningsvis anfört kommer skatteberedningens förslag
i fråga om socialförsäkringens finansiering liksom av den indirekta
beskattningen icke att tas upp i detta sammanhang annat än på vissa punkter.
Det har ansetts erforderligt, att de med dessa förslag förbundna problemen
blir ytterligare belysta, innan ställning till dessa komplicerade frågor
kan tas. Avsikten är att tillsätta departementala arbetsgrupper för den
erforderliga översynen av dessa spörsmål.

Jag vill emellertid understryka att, även om skatteberedningens förslag
inte i sin helhet nu kan bli föremål för lagstiftning, överensstämmelse råder
mellan det förslag, som jag här avser att framlägga och de allmänna riktlinjerna
i skatteberedningens förslag.

I det följande kommer jag att redovisa det nu aktuella reformförslagets
olika punkter. Därvid kommer först att behandlas den direkta beskattningens
utformning och därefter de i förevarande sammanhang aktuella indirekta
skatterna. Avslutningsvis lämnas en redogörelse för de individuella
och statsfinansiella verkningarna av reformen.»

Den direkta beskattningen

Folkpensionsavgiften

»Folkpensionsavgiften beräknas enligt nuvarande ordning till 4 procent
av den taxerade inkomsten dock högst till 600 kr., lika för två makar som
för ogift. Om den taxerade inkomsten understiger 2 400 kr. uttages dock
inte avgift.

Anledningen till att avgift inte tas ut i sist nämnda fall är självfallet den
att en person med så låg inkomst inte ansetts ha förmåga att erlägga avgiften.
1 inkomstläget närmast över det, där avgiftsbefrielse råder, tillämpas
en »trappa» som leder till att fulla 4 procent av den taxerade inkomsten tas
ut först när denna inkomst uppgår till 2 940 kr.

Genom att avgiften beräknas på grundval av den taxerade inkomsten, blir
beloppet förhållandevis stort för dem som har låga inkomster. För makar
eller för ogift med hemmavarande barn blir avgiften t. ex. 200 kr. vid 5 000
kr. taxerad inkomst, medan den statliga inkomstskatten i detta fall blir

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

endast 50 kr. (10 procent av en beskattningsbar inkomst av 500 kr.). Avgiften
uppgår i detta fall till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Om taxeringsnämnden i exemplet ansett att skatteförmågan är så nedsatt,
att ingen skatt bör erläggas på inkomsten, skulle ortsavdraget ha ökats
med ett extra avdrag om 500 kr., så att ingen beskattningsbar inkomst beräknats.
Enligt en särskild bestämmelse skall det extra avdraget beaktas
även vid beräkning av folkpensionsavgift såtillvida, att den taxerade inkomsten
minskas med avdragets belopp, dvs. i exemplet till (5 000 — 500 = )
4 500. Folkpensionsavgift påföres alltså, i exemplet med 180 kr., trots att
taxeringsnämnden ansett, att på grund av särskilda förhållanden skattefrihet
bör föreligga.

Kritik har från denna utgångspunkt framförts mot grunderna för beräkning
av folkpensionsavgift. Denna kritik kan enligt min uppfattning
icke frånkännas berättigande.

En betydligt bättre anpassning till skatteförmågan, sådan den tar sig
uttryck vid inkomsttaxeringen, skulle erhållas om avgiften beräknades på
grundval av den beskattningsbara inkomsten. Detta gäller icke blott i fall
av s. k. nedsatt skatteförmåga utan i alla fall av låg inkomst. Jag vill därför
förorda en sådan omläggning av beräkningsgrunderna, att avgiften beräknas
på den beskattningsbara i stället för den taxerade inkomsten.

En sådan omläggning ger, om avgiftsprocenten hålles oförändrad, lägre
avgifter för inkomster upp till ca 24 500 kr. för makar och ca 21 000 kr. för
ensamstående.

Samtidigt skulle folkpensionsavgifternas sammanlagda belopp minska
betydligt. Grund för ett sådant avgiftsbortfall föreligger emellertid inte.
Under senare år har folkpensionerna ökat väsentligt och förslag om ytterligare
pensionsförbättringar är avsedda att framläggas för årets riksdag.

Genom en fördubbling av avgiftsmaximum till 1 200 kr. skulle emellertid
i stort sett kompensation erhållas för det avgiftsbortfall som föranledes av
omläggningen. Med oförändrat procenttal för avgiftsuttaget skulle högre
avgift än för närvarande erläggas av den som har årsinkomst överstigande
24 500 kr. för makar och 21 000 kr. för ensamstående. Högsta avgift, 1 200
kr., skulle tas ut när årsinkomsten uppgår till eller överstiger ca 40 000 kr.

Den avgiftsökning som sålunda skulle uppkomma i högre inkomstlägen
uppvägs mer än väl av den reduktion av den statliga inkomstskatten, som
blir följden av de av mig förut föreslagna skalorna.

Under åberopande av det anförda får jag förorda, alt reglerna om beräkning
av folkpensionsavgift ändras så att avgift utgår med 4 procent av
den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, dock högst med
1 200 kr. Om så sker, kan vissa särskilda regler slopas i lagen om finansiering
av folkpensioneringen som direkt föranletts av att avgift för närvarande
beräknas på den taxerade inkomsten i stället för på den beskattningsbara.
»

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

Verkningarna av reformen
De individuella verkningarna

»Reformens verkningar i fråga om den direkta beskattningen blir skattesänkningar
för alla inkomsttagare utom de juridiska personerna, vilka, som
förut antytts, inte berörs av denna del av förslaget.

Schabloniseringen av kommunalskatteavdraget leder sålunda till skattelättnader
för inkomster upp till 32 000 kr. för makar och 16 000 kr. för
ensamstående. De största lättnaderna infaller för makar i 18 000-kronorsläget
(ca 320 kr.) och för ensamstående vid ca 9 000 kr. inkomst (ca 160
kr.).

Ändringen i skatteskalorna är i och för sig till fördel för inkomster som
överstiger 20 000 kr. för makar och 10 000 kr. för ensamstående. Största
verkningarna i absoluta tal (1 300 kr. för makar och 750 kr. för ensamstående)
infaller när inkomsten överstiger ca 50 000 kr. Den relativt sett
största skattesänkningen ligger — som jag strax återkommer till — på de
lägre inkomsterna.

Omläggningen av folkpensionsavgiften leder såsom sådan till sänkningar
för lägre inkomster (upp till 23 000 kr. för makar och 21 000 kr. för ensamstående)
men till högre avgift i övriga fall. Om hänsyn samtidigt tas
till kommunalskatteavdragets omkonstruktion uppkommer minskning av
folkpensionsavgiften för makar med upp till 24 500 kr. inkomst. Största
avgiftsreduktion (drygt 180 kr. för makar och något mer än 90 kr. för
ensamstående) infaller vid 5 000—18 000 kr. inkomst för makar och vid
3 000—18 000 kr. för ensamstående. Största avgiftsökningen är 600 kr. och
gäller vid inkomster överstigande 40 000 kr.

Tillsammantagna leder dessa tre åtgärder till skattelättnader, som framgår
av en tabell, vilken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende
som Bilaga 2. Skattelättnaderna uppgår för makar till 400 å 500 kr., när
inkomsten ligger mellan 9 000 och 32 000 kr., till 500 å 700 kr. när inkomsten
ligger mellan 32 000 och 53 000 kr. samt till 700 kr. vid inkomster
överstigande 53 000 kr. För ensamstående är motsvarande skattelättnader
ca 200 kr. eller däröver vid inkomster mellan 4 000 och 16 000
kr. och 150 kr., när inkomsten uppgår till eller överstiger 51 000 kr.

I tabellen är skattelättnaderna angivna i kronor. Om skattelättnaden i
stället räknas i procent — tabellen anger statlig och kommunal (utdebitering
17 kr.) inkomstskatt samt sjukförsäkrings- och folkpensionsavgifter
men tar inte hänsyn till den höjning av barnbidraget, som Kungl. Maj :t
beslutat föreslå riksdagen — erhålles följande gruppering.

De föreslagna förändringarna i fråga om den indirekta beskattningen innebär
att ökningen av skatten får bäras av konsumenterna, dvs. av allmänheten.
En tabell har upprättats som visar hur stor i kronor räknat denna
skatteökning kan beräknas bli i skilda inkomstlägen och för olika familjety -

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

11

Skattelättnad med

Inkomstlagen

makar

ensamstående

— 8 000

8 000— 10 000

10 000— 19 000

19 000— 37 000

37 000— 79 000

79 000—135 000
135 000—

— 4 000

4 000— 5 000

5 000—11 000

11 000—15 000

15 000—21 000

21 000—25 000

25 000—

20 % men icke 30 % ........................

10 % »> » 20 % ........................

5 % » » 10 % ........................

2 % » * 5 % ........................

1 % » » 2 % ........................

per. Även denna tabell torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende
(Bilaga 3). Förutom ökningen av den indirekta skattebelastningen visar tabellen
även hur den totala skatten förändras genom reformen, om hänsyn
tas även till den förut nämnda höjning av barnbidragen, som avses skola ske
vid innevarande års riksdag.

Av tabellen kan utläsas, att väsentliga skattelättnader genom reformen bereds
barnfamiljerna utom i de allra högsta inkomstlägena, där skatteökningarna
i förhållande till inkomsterna måste betecknas som obetydliga. Det kan
för övrigt anmärkas, att de bakom tabellen liggande beräkningarna bygger
på ett schablonmässigt antagande att hela inkomsten (efter direkt skatt)
konsumeras; just i de högsta inkomstlägena, där sparförmågan är stor, kan
det antas, att ett sådant generellt antagande icke är realistiskt. Man kan
därför på goda grunder räkna med att den indirekta skatt som enligt tabellen
erlägges av den som har stora inkomster i verkligheten är lägre än som
anges i tabellen.

I kronor räknat ligger skattelättnaden för de olika barnfamiljetyperna
högst vid 6 000—18 000 kr. inkomst.

För makar utan barn är skatteminskningen störst i samma inkomstlägen,
men — helt naturligt eftersom dessa makar inte får del av barnbidragshöjningen
— är de absoluta talen för skattelättnaderna lägre. Först vid 60 000
kr. inkomst kan någon egentlig skatteökning sägas uppkomma och ännu vid
80 000 kr. inkomst understiger den 300 kr.

För ensamstående slutligen kan man räkna med skattelättnader för inkomster
upp till 15 000 kr. För högre inkomster blir det visserligen en
ökning av den totala beskattningen men även i dessa fall ytterst måttlig.
300-kronorsgränsen överstiges först vid 35 000 kr.

Lättnaderna i förmögenhetsskatten innebär, att förmögenheter under
100 000 kr. befrias från skatt och att skatteminskningen för övriga förmögenheter
blir 100 kr.»

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

De statsfinansiella verkningarna

»Reformens syfte är att åstadkomma en inkomstförstärkning. Denna kan
beräknas på följande sätt — beloppen anges i milj. kr.

För

budgetåret

1965/66

För helår

1. Höjning av omsättningsskatten, sedan verkningarna på

näringslivets maskininvesteringar m. m. eliminerats ......

+ 1 450

+ 1 775

2. Höjning av bensinskatten..............................

+ 125

+ 150

3. Höjning av tobaksskatten..............................

+ 125

+ 150

Summa höjningsposter

+ 1 700

+ 2 075

4. Ändringar i fråga om folkpensionsavgiften ..............

± o

± o

5. Ändringar i skalan för den statliga inkomstskatten ......

- 240

- 730

6. Ändringar i fråga om kommunalskatteavdraget ..........

- 140

- 420

7. Införande av rätt till frivillig särbeskattning av makar ..

- 10

- 30

8. Ökning av barnbidraget................................

9. Av höjningen av indirekta skatter förorsakade utlösningar

- 340

- 340

av indextillägg för folkpensionärer......................

- 120

- 160

10. Omläggning av punktbeskattningen ....................

- 100

- 115

11. Sänkningen av förmögenhetsskatten ....................

—

- 20

Summa avgående poster

- 950

- 1 815

Nettoökning av statens inkomster alltså

+ 750

4- 260

Sammanfattning

»1 det föregående har jag redovisat de olika åtgärder på beskattningens
område, som i rådande statsfinansiella läge enligt min uppfattning bör genomföras.
Även om åtgärderna ytterst syftar till ökade inkomster för det
allmänna har dock kunnat vinnas avsevärda skattelättnader för barnfamiljerna
och för andra stora grupper i samhället. Sänkningarna i de direkta
skatterna uppgår till bortåt 400 milj. kr. för nästa budgetår under
vilket reformen föreslås skola successivt träda i kraft. För helt år räknat
uppgår dessa sänkningar till 1 200 milj. kr.

Skattelättnader genom reformen bereds alla med små och medelstora
inkomster. För barnfamiljer är dessa lättnader — både i absoluta och relativa
tal — mycket betydande och samtidigt ett uttryck för den, såsom
skatteberedningens förslag och de däröver avgivna remissutlåtandena visar,
allmänt eftersträvade omfördelningen av beskattningen till dessa familjers
förmån. I de fall skatteökningar uppkommer, blir det inom varje
familjetyp blott i sådana inkomstlägen att ökningen inte kan sägas vara
stor. De förändringar i skattebördans fördelning som sker genom refor -

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965 13

men står helt i överensstämmelse med den allmänt vedertagna principen
om skatt efter förmåga.

Genom omläggningen av beskattningen erhålles därjämte utrymme för
att bereda folkpensionärerna allmänt önskade standardförbättringar och
för en reform på området för den kommunala skatteutjämningen.»

Utskottet

Folkpensionsavgiften beräknas enligt nuvarande bestämmelser till 4 procent
av den taxerade inkomsten, dock högst till 600 kronor. I förevarande
proposition föreslås ändrade grunder för beräkning av avgiften, varigenom
denna skulle komma att utgöra 4 procent av den beskattningsbara inkomsten
och maximeras till 1 200 kronor.

Chefen för finansdepartementet uttalar i propositionen att en betydligt
bättre anpassning till skatteförmågan, sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen,
erhålles genom att folkpensionsavgiften beräknas på
grundval av den beskattningsbara inkomsten. Det inkomstbortfall, som skulle
bli en följd av denna ändring, bör enligt departementschefens förslag kompenseras
genom en höjning av avgiftsmaximum till 1 200 kronor.

Motionerna I: 632 och II: 748 godtar propositionens förslag till ändrad
grund för beräkning av folkpensionsavgiften. Motionärerna yrkar emellertid
att avgiften skall maximeras till 800 kronor.

Utskottet biträder den i propositionen föreslagna övergången från beräkning
å taxerad inkomst till beräkning å beskattningsbar inkomst liksom förslaget
till höjningen av avgiftsmaximum till 1 200 kronor. Härav följer att
utskottet inte kan biträda motionärernas förslag om lägre avgiftsmaximum.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt den hänvisats till
lagutskott, framlagda förslagen och de av departementschefen i anslutning
därtill gjorda uttalandena inte givit anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 632 och II:
748, i vad de gäller 3 § förslaget till lag angående ändring i
lagen om finansiering av folkpensioneringen, måtte bifalla
förevarande proposition, nr 14, i motsvarande del, samt

B. att riksdagen måtte bifalla propositionen i övrigt, såvitt
den hänvisats till lagutskott.

Stockholm den 4 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,
herrar Lars Larsson, Eric Carlsson*, Edström, Hubinette och Dahlberg; från

andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Ekendahl, herrar
Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Edlund*,
fru Skantz och herr Ullsten.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A.

av herrar Hubinette och Edlund, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar å s. 13 med orden »Utskottet
biträder den» och slutar med orden »eller särskilt uttalande» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Principiella erinringar kan i berörda avseenden riktas mot Ivungl. Maj:ts
förslag. Det samband, som man hittills velat upprätthålla mellan avgift och
förmån, kommer nämligen att till stor del gå förlorat. I realiteten innebär
regeringens förslag att avgiften i högre grad än tidigare blir en del av den
statliga inkomstskatten. Utskottet har emellertid inte ansett sig böra gå
emot detta förslag i avvaktan på att ställning tas till den av allmänna skatteberedningen
förordade lösningen av frågan om finansiering av socialförsäkringens
grundförmåner. För att emellertid inte sambandet mellan avgift
och förmån skall helt brytas måste tillses, att avgiftsmaximum inte blir högre
än vad en privat försäkring med motsvarande förmåner skulle kosta, varvid
hänsyn måste tas till den olika behandlingen i avdragshänseende. Med
hänsyn härtill anser utskottet att avgiftsmaximum bör sättas vid 20 000 kronors
beskattningsbar inkomst och att avgiften, vilken liksom hittills bör uttas
med 4 procent, således maximalt skall utgöra 800 kronor. Av det sagda
följer att utskottet, såvitt nu är i fråga, tillstyrker bifall till motionerna
I: 632 och II: 748.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa
ändringar böra företagas i det genom förevarande proposition,
nr 14, framlagda förslaget till ändring i 3 § lagen den
25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen
—- måtte, med bifall till motionerna I: 632 och II: 748, såvitt
de hänvisats till lagutskott, för sin del antaga paragrafen
i nedannämnda som utskottets förslag betecknade lydelse: -

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1965

15

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

3 §•

Folkpensionsavgift skall---nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst ettusentvåhundra kronor.
Därvid skall iakttagas, att om vardera
har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
envar påföres pensionsavgift med
sexhundra kronor. Om endast den
ene har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
minskas i förekommande fall dennes
avgift så att sammanlagda beloppet
av avgifterna ej överstiger ettusentvåhundra
kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst ettusentvåhundra kronor.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst åttahundra kronor. Därvid
skall iakttagas, att om vardera
har en beskattningsbar inkomst
överstigande tiotusen kronor, envar
påföres pensionsavgift med fyrahundra
kronor. Om endast den ena
har en beskattningsbar inkomst
överstigande tiotusen kronor, minskas
i förekommande fall dennes avgift
så att sammanlagda beloppet av
avgifterna ej överstiger åttahundra
kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst åttahundra kronor.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031