Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
1
Nr 51
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående godkännande
av en europeisk balk om social trygghet m. m.
Genom en den 12 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 115, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna en europeisk balk om
social trygghet och ett protokoll till densamma i enlighet med vad föredragande
departementschefen hemställt.
Propositionens innehåll
1 propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en av Europarådet utarbetad
europeisk balk om social trygghet och ett protokoll till densamma.
Instrumenten har undertecknats av Sverige och åtta andra av Europarådets
medlemsstater.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:
»Initiativet till en europeisk balk om social trygghet togs av Europarådets
rådgivande församling i form av en rekommendation år 1950. Rådets ministerkommitté
uppdrog åt sin expertkommitté för social trygghet att i nära
samarbete med Internationella arbetsbyrån utarbeta ett förslag i ämnet.
Expertkommittén framlade år 1957 efter ett omfattande utredningsarbete
resultatet av sitt arbete, som fått formen av förslag till dels en europeisk
balk om social trygghet dels ett protokoll till denna. Europarådets rådgivande
församling yttrade sig över förslagen till instrument i oktober 1957.
Den 16 april 1964 undertecknades den europeiska balken om social trygghet
och protokollet till densamma i Strasbourg av sex av Europarådets medlemsstater,
nämligen Danmark, Italien, Luxemburg, Norge, Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland. Senare har även Belgien, Nederländerna och
Turkiet undertecknat de bägge instrumenten. Instrumenten innehåller särskilda
regler om ratifikation. För att balken skall träda i kraft fordras att
minst tre länder ratificerat den. Beträffande protokollet gäller samma
regler, dock får protokollet ratificeras endast av länder, som ratificerat
balken.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965, 9 samt. 2 avd. Nr 51
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
Avsikten med balken är främst att för Europarådets medlemsstater föreskriva
en högre standard för social trygghet än den som avses i Internationella
arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 102 av år 1952 angående
minimistandard för social trygghet. Protokollet syftar till social trygghet på
en högre nivå än balken förutser.
Instrumenten torde i engelsk text och svensk översättning få fogas som
bilaga 1 till statsrådsprotokollet i detta ärende. En närmare redogörelse för
instrumentens innehåll samt i vad mån svensk lagstiftning uppfyller de
krav som ställs i dessa instrument har upprättats inom socialdepartementet
och torde få bifogas som bilaga 2.
Balkens huvudsakliga innehåll
Den europeiska balken är uppbyggd efter mönster av ILO:s konvention
nr 102 angående minimistandard för social trygghet (se prop. 1953:73).
Balkens viktigaste delar, dvs. de som innehåller bestämmelser om de olika
förmånsgrenarna, har samma benämningar, nummer och i stora avsnitt
även samma lydelse som motsvarande delar i ILO-konventionen.
De delar som avser förmånsgrenar är
II. Hälso- och sjukvård
III. Kontantförmåner vid sjukdom
IV. Förmåner vid arbetslöshet
V. Förmåner vid ålderdom
VI. Förmåner vid yrkesskada
VII. Familjeförmåner
VIII. Förmåner vid havandeskap och barnsbörd
IX. Förmåner vid invaliditet
X. Förmåner till efterlevande.
Del I av balken innehåller allmänna bestämmelser. I denna del återfinns
bl. a. regler om de förpliktelser ett ratificerande land behöver ikläda sig.
För ratifikation fordras enligt huvudregeln i artikel 2 att minst sex av de
nämnda förmånsgrenarna II—X skall tillämpas. Del II räknas därvid som
två och del V som tre delar. I samband med ratifikation skall anges de av
förmånsgrenarna II—X, beträffande vilka den ratificerande staten godtar
balkens förpliktelser. ILO-konventionen kräver endast att minst tre av de
nio förmånsgrenarna skall tillämpas, dock minst en av delarna IV, V, VI, IX
och X.
Del XI av balken innehåller regler för uträknande av periodiska utbetalningars
storlek. Del XII omfattar vissa gemensamma bestämmelser. I del
XIII återfinns bl. a. föreskrifter om årlig rapportering till Europarådets generalsekreterare
om hur ett ratificerande land uppfyller sina förpliktelser.
Del XIV slutligen innehåller ratifikationsregler.
ILO-konventionens del XII, som föreskriver likabehandling av i landet
bosatta utländska medborgare, saknar motsvarighet i balken. Under utar
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965 3
betandet av instrumentet har dock olika meningar rått om huruvida balken
borde innehålla en sådan bestämmelse.
Protokollets huvudsakliga innehåll
Protokollet till den europeiska balken om social trygghet föreskriver
ändrad lydelse av vissa avsnitt av balken. De avsnitt av balken som inte har
förändrats genom protokollet behåller sin giltighet och kompletterar de
ändrade avsnitten.
Den med protokollet avsedda högre nivån för den sociala tryggheten uttrycks
på flera olika sätt. Den skyddade personkretsen utgör exempelvis enligt
alternativ i delarna II, III, V och VII—X i balken 50 % av alla arbetstagare
eller minst 20 % av alla i landet bosatta, medan motsvarande procenttal
i protokollet är 80 och 30. Enligt ett alternativ i del IV skall skyddet
omfatta minst 50 % av alla arbetstagare och enligt protokollet minst 55 %.
För kontantförmånerna vid sjukdom i del III medges i balken en begränsning
i tiden till 26 veckor vid varje sjukdom och i protokollet till 52 veckor.
Arbetslöshetsförmånerna, som behandlas i del IV, kan enligt balken
tidsbegränsas till 13 veckor under en tolvmånadersperiod och enligt protokollet
till 21 veckor.
I balken lämnas inte några exakta bestämmelser om i vilken grad en patient
eller dennes försörjare kan åläggas att delta i bestridandet av kostnaderna
för hälso- och sjukvårdsförmåner. I protokollet föreskrivs däremot
att den av patienten eller försörjaren erlagda andelen av kostnaden
inte får överstiga vissa procenttal.
De periodiska utbetalningarnas storlek är i såväl balken som protokollet
bestämda till vissa procenttal av en vuxen manlig grovarbetares eller en
yrkesutbildad manlig arbetares lön. Dessa procenttal är i protokollet i allmänhet
fem eller tio enheter högre än i balken.
Slutligen krävs för ratifikation av protokollet enligt huvudregeln i artikel
2 att minst åtta av delarna II—X skall tillämpas. För ratifikation av balken
krävs, som redan nämnts, att ratificerande land åtar sig förpliktelserna enligt
minst sex av dessa delar.
Remissyttranden
Innan balken och protokollet undertecknades för Sveriges del fick vederbörande
fackmyndigheter och arbetsmarknadens parter genom remiss tillfälle
att ange sina synpunkter på instrumentens innehåll och utformning.
Yttranden avgavs år 1963 av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation och Sveriges Akademikers
Centralorganisation.
Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen har
inte gjort några principiella invändningar mot att Sverige ansluter sig till
4 Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1965
balken och protokollet i de delar svensk lagstiftning uppfyller instrumentens
krav.
Svenska Arbetsgivareföreningen yttrar att det skulle vara olämpligt om
Sverige genom att ratificera instrumenten begränsade sin handlingsfrihet
på det socialpolitiska området så att erforderligt utrymme inte skulle finnas
för sådana justeringar av lagstiftningen som kunde befinnas erforderliga
vid en eventuell anslutning till en europeisk stormarknad. Föreningen
finner dock att risken för att en ratificering skulle medföra de antydda nackdelarna
är mycket ringa. Inte desto mindre finns enligt föreningens åsikt
anledning att avvakta hur majoriteten av Europarådets medlemmar — och
i synnerhet de som även är medlemmar av den gemensamma marknaden —
ställer sig i ratifikationsfrågan innan vårt land fattar ståndpunkt.
Landsorganisationen erinrar om att den i sitt yttrande över förslaget
till den europeiska sociala stadgan år 1958 vppat starka betänkligheter mot
regionala konventionsregleringar av i princip samma karaktär och innehåll
som ILO:s universella konventioner. Organisationen uttrycker inför
balken och protokollet samma tveksamhet som tidigare i fråga om den sociala
stadgan. En regional uppsplittring av den internationella lagstiftningen
på ILO-basis kan undergräva den universalitetsprincip som uppbär ILO
och därmed allvarligt försvaga dess auktoritet och verksamhetsmöjligheter.
Landsorganisationen anser vidare att en förutsättning för en särskild
regional reglering under alla förhållanden måste vara att den innebär en
högre standard än motsvarande ILO-reglering. Organisationen har för sin
del svårt att finna att detta är fallet med balken.
Slutligen säger sig Landsorganisationen ha svårt att förstå varför inte
den förebådade revisionen av ILO-konventionen nr 102 kunnat avvaktas
innan arbetet med de europeiska instrumenten slutfördes.
T jänstemännens Centralorganisation påpekar att åtgärder ägnade att harmonisera
den sociala utvecklingen är av värde. Balken och protokollet synes
enligt organisationens mening ligga på en högre standardnivå än ILO:s
konvention nr 102 och bör ha en funktion att fylla vid sidan av ILO-konventionen.
Organisationen betonar, att en gränsdragning mellan olika internationella
instrument för en social harmonisering bör eftersträvas.
Sveriges Akademikers Centralorganisation ifrågasätter om instrumenten
har någon funktion att fylla vid sidan av ILO-konventionen nr 102, den
europeiska sociala stadgan och de samordningssträvanden som äger rum
inom Romfördragets ram. Med tanke även på att ILO-konventionen kommer
att revideras bör enligt organisationens mening en svensk ratificering
av instrumenten inte f. n. äga rum.
Departementschefen
Europarådet har enligt sina stadgar en allmän skyldighet att verka för
sociala och ekonomiska framsteg i medlemsstaterna. Den europeiska bal
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965 5
ken om social trygghet bör ses som ett led i framstegsarbetet och är
främst avsedd att trygga ett socialt minimiskydd åt medlemsstaternas befolkning
på en högre nivå än den som garanteras i lLO:s konvention nr
102 angående minimistandard för social trygghet. Man har dock inte i
balken velat ställa så höga krav på det sociala skyddet att inte alla medlemmar
i Europarådet skulle kunna ratificera instrumentet.
Protokollet till den europeiska balken om social trygghet avser att stimulera
till en högre social nivå än balkens.
Instrumenten har undertecknats av Sverige och åtta andra av Europarådets
medlemsstater.
Vissa arbetsmarknadsorganisationer har ställt sig tveksamma till en
ratifikation av de föreliggande instrumenten. Landsorganisationen har bl. a.
yppat farhågor för att regionala konventioner på ett fält som ligger inom
ILO:s kompetensområde skulle kunna leda till en försvagning av ILO:s
auktoritet. Det kan därför vara skäl att påpeka att såväl balken som protokollet
har utarbetats i nära och gott samarbete med ILO. En svensk ratificering
av instrumenten leder inte till att Sverige binder sig till en viss utformning
av det sociala skyddet i vidare mån än som redan har skett genom
ratifikationen av ILO-konventionen nr 102. Någon revision av konventionen
nr 102 torde inte vara aktuell på de närmaste åren.
Med anledning av vad Svenska Arbetsgivareföreningen anför vill jag erinra
om att EEC-staterna har medverkat vid utarbetandet av instrumenten
och att Belgien, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland har
undertecknat dem.
Det är enligt min mening naturligt och önskvärt att Sverige i sin egenskap
av medlem i Europarådet ansluter sig till instrumenten i den mån svensk
lagstiftning uppfyller de krav som innefattas i dessa.
Balkens olika förmånsgrenar återfinns i delarna II—X. Dessa avsnitt har
samma benämningar, nummer och i stor omfattning samma lydelse som
motsvarande delar av ILO-konventionen nr 102 men innehåller skärpningar
av kraven på en del områden.
Sverige har beträffande ILO-konventionen hittills godtagit de ur delarna
II (hälso- och sjukvård), III (kontantförmåner vid sjukdom), IV (förmåner
vid arbetslöshet), VI (förmåner vid yrkesskada), VII (familjeförmåner)
och VIII (förmåner vid havandeskap och barnsbörd) härrörande
förpliktelserna. Av redogörelsen i bilaga 2 finner jag framgå att Sverige kan
ikläda sig förpliktelserna enligt delarna II, III, IV, VII och VIII i balken. Den
framtida utformningen av den svenska lagstiftningen om yrkesskador är under
utredning. Jag anser därför att Sverige f. n. inte bör godta förpliktelserna
i del VI.
Sverige har inte godtagit ILO-konventionen nr 102 beträffande delarna
V (förmåner vid ålderdom), IX (förmåner vid invaliditeti och X (förmåner
till efterlevande). Det främsta hindret härför har varit bestämmelserna i kon1*
— Bilmng till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 51
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
ventionens artikel 68, som bl. a. föreskriver att i landet bosatta utländska medborgare
skall äga samma rättigheter som landets egna där bosatta medborgare.
Lagen om allmän försäkring uppställer bl. a. krav på svenskt medborgarskap
för rätt till folkpensionsförmåner. Bestämmelserna i konventionens
artikel 68 saknar motsvarighet i balken. Eftersom svensk lagstiftning
uppfyller kraven beträffande den skyddade personkretsens omfattning
och kontantförmånernas storlek, kan Sverige ansluta sig till balken även i
delarna V, IX och X.
Beträffande protokollet till den europeiska balken om social trygghet finner
jag av bilaga 2 framgå att den svenska lagstiftningen uppfyller de högre
krav som ställs i detta utom pa eu punkt. Protokollet stadgar nämligen i delarna
II (hälso- och sjukvård) och VIII (förmåner vid havandeskap och barnsbörd)
att den andel av kostnaderna för läkemedel, som betalas av patienten
själv eller dennes försörj are, inte får överstiga i genomsnitt 25 %. Motsvarande
svenska bestämmelser, som är intagna i förordningen den 4 juni
1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, är inte
så förmånliga. Sverige bör därför inte godta protokollet i delarna II och VIII.
Av vad jag tidigare har sagt om balkens del VI (förmåner vid yrkesskada)
följer vidare att Sverige f. n. inte bör godta förpliktelserna enligt protokollets
motsvarande del.
För ratifikation av protokollet fordras att den ratificerande staten godtar
förpliktelserna enligt åtta av delarna II—X. Del V räknas i ratifikationsliänseende
som tre delar. Det jag anfört innebär att Sverige kan godta protokollet
i sammanlagt åtta av dessa delar.
Resultatet blir alltså att Sverige enligt min åsikt bör ratificera instrumenten
och därvid godta, såvitt avser balken, förpliktelserna enligt delarna
II_V och VII—X och, såvitt avser protokollet, förpliktelserna enligt de
larna
III—V, VII, IX och X. Vid en senare tidpunkt kan det eventuellt
bli aktuellt att utsträcka de svenska förpliktelserna. Kungl. Maj :t bör äga
besluta att utsträcka Sveriges åtaganden om förutsättningar föreligger därför.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att godkänna den år 1964
undertecknade europeiska balken om social trygghet och protokollet till
denna samt medge att Sverige därmed godtar de förpliktelser jag i det föregående
angivit.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
7
Bilaga 2
P.M.
angående bestämmelserna i den europeiska balken om social trygghet
och protokollet till densamma
Med den europeiska balken om social trygghet är avsikten att grundlägga
en social trygghet på en högre nivå än den som innefattas i Internationella
arbetsorganisationens konvention nr 102 angående minimistandard för social
trygghet. Med protokollet till balken är syftet att skapa social trygghet
på en högre nivå än den balken garanterar.
Liksom i ILO:s konvention nr 102 uppdelas fältet för den sociala tryggheten
på nio områden numrerade från II till X (del I avser allmänna bestämmelser).
De olika delområdena avser följande slag av förmåner
II. Hälso- och sjukvård
III. Kontantförmåner vid sjukdom
IV. Förmåner vid arbetslöshet
V. Förmåner vid ålderdom
VI. Förmåner vid yrkesskada
VII. Familj ef örmåner
VIII. Förmåner vid havandeskap och barnsbörd
IX. Förmåner vid invaliditet
X. Förmåner till efterlevande.
De olika förmånerna motsvaras i svensk lagstiftning av följande.
Bestämmelserna angående hälso- och sjukvård avser dels förmåner vid
sjukdomstillstånd, dels förmåner vid havandeskap och barnsbörd. Förmånerna
vid sjukdomstillstånd motsvaras i Sverige av sjukvårdsersättningen
inom den allmänna sjukförsäkringen och läkemedelsförmånerna enligt förordningen
om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel. Hälso- och sjukvårdsförmånerna
vid havandeskap och barnsbörd motsvaras i Sverige dels
av de förmåner, som mödrarna åtnjuter från den förebyggande inödra- och
barnavården, dels av ersättningen för förlossningsutgifter.
De kontanta förmånerna vid sjukdom motsvaras av den sjukpenning,
som utgår från den allmänna sjukförsäkringen, och förmånerna vid arbetslöshet
av den dagpenning, som utgår från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
Det ekonomiska skyddet vid ålderdom utgörs i Sverige av ålderspensionerna
(inkl. tilläggsförmåner) och vid yrkesskada av de förmåner som utgår
från sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
Till de familj eförmåner, som uppräknas i balken, kan i Sverige hänföras
flertalet av de samhälleliga stödåtgärderna för barnfamiljerna. Bland dessa
kommer främst de allmänna barnbidragen, som är de mest kostnadskrävande.
I övrigt skall hit räknas tillhandahållna förmåner åt barn eller för
barns räkning av föda, kläder, bostad, ferievistelse eller hemhjälp. Här avsedda
stödåtgärder utgörs i Sverige av fria skolmåltider, familj Bostadsbidrag,
ferieresor för barn och husmödrar, driftbidrag till barnkolonier, semesterhem
och feriebarnsverksamhet, stipendier för underlättande av husmoderssemester
samt social hemhjälp.
Kontantförmånerna vid havandeskap och barnsbörd motsvaras i Sverige
av moderskapspenningen och tilläggssjukpenningen i samband med moderskap
enligt lagen om allmän försäkring.
De kontanta förmåner vid invaliditet, som avses i bestämmelserna, har i
Sverige sin motsvarighet i de förtidspensioner och sjukbidrag (inkl. tilläggsförmåner),
som utgår enligt lagen om allmän försäkring.
Förmåner till efterlevande utgår i Sverige i form av änkepension och
barnpension.
I det följande bortses vid behandlingen av de svenska förmånerna från
försäkringen för tilläggspension.
Enligt balken skall kontrahent uppfylla:
a) standardnormerna för minst sex av delarna II X, varvid del II skall
räknas som två och del V som tre delar;
b) vissa allmänna bestämmelser.
Villkoren under a) skall anses tillgodosedda om:
1) standardnormerna för minst tre av delarna II—X är uppfyllda, däri inbegripen
minst en av delarna IV, V, VI, IX och X; och
2) därjämte bevis lämnats för att den gällande sociala lagstiftningen är
ekvivalent med en av kombinationerna under a), varvid man får ta i
betraktande
i) det förhållandet att vissa grenar som täcks av a) överstiger balkens
standard i fråga om skyddets omfattning eller förmånernas storlek
eller bådadera;
ii) det förhållandet att vissa grenar som täcks av a) överstiger balkens
standard genom att lämna supplementära förmåner som förtecknats
i ett tillägg II till balken;
iii) grenar som inte ingår i balkens standard.
I protokollet ställs något högre krav än i balken på anförda punkter, men
bestämmelserna är eljest likalydande. Standardnormerna skall sålunda vara
uppfyllda under a) för åtta av delarna II—X och under 1) för sex.
I det följande skall undersökas huruvida de olika standardbestämmelserna
i balken och protokollet är uppfyllda i avseende på olika delområden.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
Skyddets omfattning
Trygghetssystemet skall inom delområdena II, III, V—X omfatta enligt
balken 50 % och enligt protokollet 80 % av alla arbetstagare eller föreskrivna
kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen, utgörande i förra fallet
minst 20 och i det senare minst 30 % av alla i landet bosatta. Inom delområde
IV skall skyddet omfatta föreskrivna kategorier av arbetstagare, utgörande
i förra fallet 50 och i det senare 55 % av samtliga.
Inom de socialförsäkringsgrenar som i Sverige är allmänna och obligatoriska
är villkoren för skyddets omfattning uppfyllda. Detta gäller delområdena
II, III, V—X.
Vad angår området IV är den svenska arbetslöshetsförsäkringen frivillig.
Trots detta har den efter hand fått en mycket stor omfattning och omslöt
den 30 april 1964 1 565 000 medlemmar. Detta medlemsantal utgör 58 %
av samtliga arbetstagare i riket, vilka enligt folkräkningen vid utgången av
1960 uppgick till 2 700 000 (exklusive medhjälpande familjemedlemmar).
Bortser man vid beräkningen av antalet arbetstagare från statliga och kommunala
befattningshavare med ringa behov av arbetslöshetsskydd — till
antalet ungefär 600 000 — uppgår den procentuella andelen arbetslöshetsskyddade
till 74 %.
Sverige uppfyller alltså såväl balkens som protokollets bestämmelser om
skyddets omfattning i fråga om samtliga delområden II—X.
K ualifikations period
Förmånernas åtnjutande får göras beroende av fullgörandet av en kvalifikationsperiod
av anställning, avgiftsbetalning eller vistelse. Vid fall av
yrkesskada krävs dock endast, att vederbörande skall ha varit anställd vid
tidpunkten för olycksfallets inträffande eller sjukdomens ådragande. Beträffande
hälso- och sjukvård samt kortfristiga kontantförmåner föreskrivs,
att den fullgjorda kvalifikationsperioden skall vara av sådan längd som må
anses erforderlig till förekommande av missbruk. I fråga om långfristiga
förmåner kan däremot kvalifikationsperioden förlängas till 15 år vid invaliditet
eller familjeförsörjarens frånfälle och ända till 30 år såvitt avser
förmåner vid ålderdom.
I svensk socialförsäkring stadgas viss kvalifikationsperiod i arbetslöshetsförsäkringen
och i moderskapsförsäkringen. För att erhålla dagpenning i arbetslöshetskassa
måste man ha betalat avgift till kassan under 52 veckor,
varav i regel minst 20 veckor under de senaste 12 månaderna, och för att
få tilläggssjukpenning från moderskapsförsäkringen måste yrkesarbetande
moder före förlossningen ha varit försäkrad för tilläggssjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring i minst 270 dagar. Dessa bestämmelser torde få
anses vara i överensstämmelse med vad som stadgas i balken och protokollet.
Beträffande de långfristiga förmånerna vid ålderdom, invaliditet och försörjarens
frånfälle finns i svensk lagstiftning om folkpensionering inga
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
stadganden om fullgörande av en kvalifikationsperiod av anställning, avgiftsbetalning
eller vistelse. Balkens och protokollets föreskrifter på denna
punkt är alltså inte tillämpliga på svenska förhållanden.
Frågan om kvalifikationsperiod i sistnämnda fall kan sägas ha den största
betydelsen för utländska medborgare.
När det gäller utlänningar innehåller balken och protokollet (artikel 73)
den föreskriften, att medlemsstaterna skall bemöda sig om att i ett särskilt
instrument reglera de frågor, som rör den sociala tryggheten för dessa, särskilt
med hänsyn till deras likabehandling med det egna landets medborgare
och bevarande av deras förvärvade sociala rättigheter.
Karenstid
När det gäller de kortfristiga kontanta förmånerna vid sjukdom (III)
och arbetslöshet (IV) föreskrivs karenstid i balken på resp. 3 och 7 dagar
samt i protokollet på resp. 3 och 6 dagar. Karenstiden i angivna fall är i
svensk lagstiftning för motsvarande delområden resp. 3 och 5 dagar.
Förmånernas varaktighet
Enligt såväl den europeiska balken om social trygghet som protokollet
till densamma skall de långsiktiga förmånerna vid ålderdom (V), yrkesskada
(VI), invaliditet (IX) och familjeförsörjares död (X) samt familjeförmåner
(VII) utgå under hela den tid riskfallet består.
För de kortfristiga förmånerna uppställs följande gränser:
Antal veckor per 12 månader |
||
balken |
protokollet |
|
sjukdom (II—III)..... |
26 |
52 |
arbetslöshet (IV)...... |
13 |
21 |
havandeskap och barns- |
||
börd (VIII)......... |
12 |
12 |
I fråga om de långsiktiga förmånerna uppfyller den svenska lagstiftningen
anförda bestämmelser. Beträffande de kortfristiga förmånerna gäller
följande.
När det gäller hälso- och sjukvårdsförmånerna varierar sjukhjälpstiden i
den svenska lagen om allmän försäkring. Läkarvården är icke tidsbegränsad.
Sjukhusvården ersätts också under obegränsad tid, dock får den som
fyllt 67 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension eller hel förtidspension
från den allmänna pensioneringen ersättning endast för 180 dagar.
För andra försäkrade än nämnda kategorier av pensionstagare är sålunda
den i den svenska sjukförsäkringen gällande längsta sjukhjälpstiden på sjukhus
väsentligt längre än den i balken stipulerade om 26 veckor och den i
protokollet föreskrivna om 52 veckor.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1965
Kontantförmåner vid sjukdom, sjukpenning, utges numera i Sverige så
länge sjukdomen medför förlust av minst halva arbetsförmågan. Sjukpenningen
upphör dock, om man får hel förtidspension. Den som fyllt 67 år
eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension från den allmänna pensioneringen
får inte sjukpenning för mer än sammanlagt 180 dagar. När det
gäller andra än folkpensionärer överstiger sålunda sjukhjälpstiden för sjukpenning
i den svenska sjukförsäkringen väsentligt den som krävs för att
uppfylla bestämmelserna i balken och protokollet. Pensionärerna inbegrips
emellertid inte i denna del av balken, som avser sjukdomsfall medförande
inkomstbortfall.
I de svenska arbetslöshetskassorna är understödstiden längre än de 13
veckor under en 12-månadersperiod, som stipuleras såsom minimum i balken.
Enligt arbetslöshetskasseförordningen är understödstiden i allmänhet minst
100 och högst 150 dagar, men den kan efter särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten
förlängas till 200 dagar. Den är i samtliga arbetslöshetskassor
också längre än den som föreskrivs i protokollet (21 veckor).
Vid havandeskap och barnsbörd kan tilläggssjukpenning utgå för högst
180 dagar. Detta är en längre tid än vad som krävs enligt bestämmelserna
i såväl balken som protokollet (12 veckor).
Förmånerna inom hälso- och sjukvård
A) Delarna ll och VIII
Bestämmelserna angående hälso- och sjukvård avser dels förmåner vid
sjukdomstillstånd, dels förmåner vid havandeskap och barnsbörd. Förmånerna
skall minst omfatta:
enligt balken enligt protokollet
a) vid sjukdomstillstånd
1. vård av allmänpraktiserande
läkare, innefattande jämväl hembesök;
2 3
2. specialistvård på sjukhus för där
intagna och för patienter i öppen
vård samt sådan specialistvård, som
må finnas tillgänglig utanför sjukhus;
3.
väsentliga läkemedel, som ordineras
av läkare eller annan legitimerad
utövare av sjukvård;
1. vård av allmänpraktiserande läkare,
innefattande jämväl hembesök,
specialistvård enligt föreskrivna villkor;
2.
sjukhusvård, vård av allmänpraktiserande
läkare eller specialistvård,
i mån av behov, samt sjuksköterskevård
och all annan erforderlig
vård;
3. alla erforderliga apoteksberedda
läkemedel och farmaceutiska specialiteter
som anses såsom väsentliga;
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
enligt balken enligt protokollet
4. vård på sjukhus, om så erford- 4. konserverande tandvård för
ras; skyddade barn;
b) vid havandeskap och barnsbörd samt följderna därav:
1. vård av läkare eller utbildad 1. lika med balken
barnmorska såväl före som vid förlossningen
ävensom eftervård;
2. vård på sjukhus, om så erford- 2. lika med balken
ras.
3. läkemedel.
Förmånstagaren eller den som är ansvarig för hans försörjning kan enligt
såväl balken som protokollet åläggas att delta i bestridandet av kostnaderna
för hälso- och sjukvården. Reglerna härför skall dock vara så utformade att
ekonomiska svårigheter inte uppstår för den enskilde. Några närmare bestämmelser
om den maximala storleken av patientens eller försörjarens
kostnadsandel lämnas inte i balken men däremot i protokollet. I protokollet
föreskrivs att den av patienten eller försörj aren erlagda kostnadsandelen
vid sjukdom inte får överstiga vissa procenttal, nämligen 1) för vård av allmänpraktiserande
läkare och specialist utanför sjukhus: 25 %, 2) för sjukhusvård:
25 % och 3) för läkemedel: 25 % i genomsnitt och 4) för konserverande
tandvård: 33Vs %. Vid havandeskap och barnsbörd samt följderna
därav föreskrivs endast för läkemedel att patientens eller försörjarens andel
inte får överstiga 25 %.
De i balken under artikel 10 mom. 1 a) och i protokollet under samma
artikel mom. 1 a) i)— iii) föreskrivna förmånerna vid sjukdomstillstånd
motsvaras i Sverige av sjukvårdsersättningen inom den allmänna försäkringen
och förmånerna enligt förordningen angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel. Sjukvårdsersättningen tillkommer alla försäkrade
och utgörs av läkarvårdsersättning och ersättning för sjukhusvård samt ersättning
för resor till och från läkare och sjukhus. Med läkarvård jämställs
viss tandläkarvård, om den meddelats vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola
eller allmänt sjukhus. I protokollet föreskriven tandvård till skyddade
barn motsvaras av skoltandvården och kompletteras av tandvården
inom sjukförsäkringens ram.
I fråga om läkemedel är i Sverige patientens eller försörjarens kostnadsandel
större än den som föreskrivs i protokollet. I övriga fall torde gällande
regler i stort kunna antas motsvara protokollets krav. Vid läkarvård ersätter
försäkringskassan läkarens arvode med 3/4 av de belopp, som upptas i den
av regeringen utfärdade läkarvårdstaxan. Sjukhusvården är kostnadsfri på
allmän sal. Tandvård till skyddade barn är inom skol- och folktandvården
helt kostnadsfri. När det gäller läkemedel erhålls visserligen sådana gratis
vid vissa sjukdomar, men på andra mediciner som läkare förskrivit får
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
13
man rabatt med 50 % av vad som överstiger 3 kr. Patientens eller försörj arens
kostnadsandel uppgår därför i genomsnitt till nära 60 % av hela läkemedelskostnaden.
Förmånerna vid havandeskap och barnsbörd motsvaras i Sverige dels av
de förmåner, som mödrarna åtnjuter från den förebyggande mödra- och
barnavården, dels av ersättningen för förlossningsutgifter enligt lagen om
allmän försäkring.
Det förutsätts, att förmånerna vid havandeskap och barnsbörd är kostnadsfria.
Detta är i Sverige fallet med samtliga med undantag av läkarhjälp
vid hemförlossning. Konventionens krav på denna punkt torde få anses praktiskt
taget uppfyllda för Sveriges del. Hemförlossningar är nämligen ytterligt
sällsynta, f. n. ca 0,3 % av samtliga, och läkarhjälp torde förekomma vid
endast en del av dessa.
Vad beträffar läkemedel i samband med havandeskap och barnsbörd må
nämnas att kostnadsfria skyddsläkemedel, t. ex. vitaminpreparat, och vissa
andra läkemedel för blivande och ammande mödrar ordnas vid behov vid
mödravårdsorgan eller av tjänsteläkare.
B) Del VI
Bestämmelserna angående yrkesskada innehåller en utförlig förteckning
över de olika former av hälso- och sjukvård, som skall tillhandahållas. Förmånerna
utgörs enligt såväl balken som protokollet av följande:
1. såväl sluten som öppen vård av allmänpraktiserande läkare och av
specialist, innefattande jämväl hembesök;
2. tandvård;
3. sjuksköterskevård i hemmet eller på sjukhus;
4. vård på sjukhus, konvalescenthem, sanatorium eller annan sjukvårdsinrättning;
5.
tandproteser o. d., läkemedel jämte övriga medicinska eller kirurgiska
hjälpmedel, däri inbegripna proteser samt underhåll av sådana, ävensom
glasögon;
6. vård som under kontroll av läkare eller tandläkare lämnas av andra
legitimerade utövare av sjukvård.
Vid yrkesskada utgår i Sverige förmåner från sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
Dessa förmåner utgörs av i balken och protokollet uppräknade
hälso- och sjukvårdsförmåner.
I Sverige skall den försäkrade under samordningstiden i enlighet med
lagen om allmän försäkring bidra till kostnaderna för läkarvård och medicin,
medan varken balken eller protokollet föreskriver något deltagande i
kostnaderna för ifrågavarande förmåner från den försäkrades sida. Enligt
gällande svensk lagstiftning kan alltså inte garanteras full tillämpning av
bestämmelserna om sjukvårdsförmånerna, när det gäller yrkesskadorna.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
Kontantförmånernas storlek
Kontantförmånerna är fixerade för en standardförmånstagare — i de flesta
fall en man med hustru och två barn — i förhållande till hans lön. Inom
delområden där förmånen är proportionell mot inkomsten sker jämförelsen
med en manlig yrkesarbetares lön och där förmånen är enhetlig med
en vuxen manlig grovarbetares lön. Kontantförmånerna skall, ökade med
beloppet av familjebidrag, vara sådana att de för standardförmånstagaren
uppgår till en fastställd procent av summan av dennes tidigare inkomst och
det familjebidrag, som utgår till en skyddad person med samma försörjningsplikt.
De fastställda procentsatserna för de olika delområdena enligt
balken och protokollet framgår av tab. 1.
Tabell 1. Kontantförmånernas procentuella andel av standardförmånstagarens inkomst
Del |
Riskfall |
Standardförmånstagare |
Procentsats |
|
Balken |
Protokollet |
|||
III |
Sjukdom |
Man med hustru och två barn |
45 |
50 |
IV |
Arbetslöshet |
» » » » * * |
45 |
50 |
V |
Ålderdom |
Man med hustru i pensions- |
||
åldern |
40 |
45 |
||
VI |
Yrkesskada |
|||
Arbetsoförmåga |
Man med hustru och två barn |
50 |
50 |
|
Total förlust av för- |
||||
värvsförmåga |
» » » » * » |
|||
a) i allmänhet |
(a) |
50 |
50 |
|
b) om konstant hjälp er- |
||||
fordras |
(b) |
50 |
66 2/3 |
|
Efterlevande |
Änka med två barn |
40 |
45 |
|
VIII |
Havandeskap ochbarnsbörd |
Kvinna |
45 |
50 |
IX |
Invaliditet |
Man med hustru och två barn |
40 |
50 |
X |
Efterlevande |
Änka med två barn |
40 |
45 |
Om väsentliga förändringar inträffar i inkomstnivån på grund av förändringar
i levnadskostnaderna, skall beloppen av löpande periodiska utbetalningar
avseende invaliditet, försörj arens död, ålderdom samt yrkesskada
göras till föremål för översyn.
I fråga om de olika former av familjeförmåner som åtnjuts av försörjare
med barn gäller särskilda regler. Sammanlagda värdet av de olika formerna
av familjeförmåner, som utgår till skyddade personer, skall uppgå enligt
balken till 1,5 och enligt protokollet till 2,0 % av en vuxen manlig grovarbetares
lön, multiplicerad med hela antalet barn till alla i landet bosatta.
Den yrkesutbildade manlige kroppsarbetare, vars lön skall användas såsom
beräkningsgrund för minimiförmånema i en del av fallen, skall utgöras
antingen av hopsättare eller svarvare inom industri för tillverkning av andra
maskiner än elektriska sådana eller av person, som kan anses typisk för
yrkesutbildad arbetskraft. Den manlige grovarbetare, vars lön skall utgöra
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965 15
beräkningsgrund i övriga fall, skall utgöras av person, som kan anses typisk
för inte yrkesutbildad arbetskraft inom industri för tillverkning av andra
maskiner än elektriska sådana.
Beträffande tillämpningen av dessa bestämmelser på svenska förhållanden
kan anföras följande.
Minimiförmånernas storlek vid sjukdom, yrkesskada samt vid havandeskap
och barnsbörd bör för Sveriges del fixeras för en »standardförmånstagare»
i förhållande till en manlig yrkesarbetares lön (förmånen är proportionell
till inkomsten). Som typisk för yrkesutbildad arbetskraft betraktas
hopsättare eller svarvare inom verkstadsindustrin, som för Sveriges del
utgör den största näringsgrenen på det industriella området. För denne arbetare
uppgick den genomsnittliga timlönen (inkl. semesterlön och helgdagsersättning
men exkl. övertidsersättning) under fjärde kvartalet 1963
till 8:81 kr. enligt Sveriges Verkstadsförenings statistik. Sedan dess har
denna lön stigit och torde f. n. uppgå till ca 9 kr. Om denna tidlön
multipliceras med det normala antalet arbetstimmar per år (2 100), erhålls
en årslön på 18 900 kr.
Beträffande förmånerna vid arbetslöshet, ålderdom och invaliditet samt
förmånerna till efterlevande tillämpas en vuxen manlig grovarbetares lön
(förmånerna utgår med ett fast belopp). Minimiförmånerna har i detta fall
fixerats i förhållande till en vuxen manlig tempo- och grovarbetare inom
verkstadsindustrin. För denna arbetare uppgick timlönen inkl. semesterlön
och helgdagsersättning under fjärde kvartalet 1963 till 7: 77 kr. Den torde
sedan dess ha stigit till ca 7: 95 kr., vilket ger en årslön på ca 16 700 kr.
Vid beräkningarna skall inkomsterna liksom vederbörande förmån i förekommande
fall ökas med föreskrivna periodiskt utbetalade familj ef örmåner,
vilka utgår till varje skyddad person med samma försörjningsplikt som
standardförmånstagaren. För Sveriges del torde i detta sammanhang endast
de allmänna barnbidragen komma i betraktande. Dessa uppgår f. n. till 700
kr. per barn och år.
I tab. 2 lämnas en redovisning av standardförmånstagarens inkomster och
förmåner samt förmånernas procentuella andel av inkomsterna inom delområdena
III, VI och VIII. Beräkningarna ger vid handen, att de svenska
kontantförmånerna vid sjukdom och yrkesskada överstiger såväl de i balken
som i protokollet stipulerade. Kontantförmånerna vid havandeskap och
barnsbörd är något större än de i balken föreskrivna men lägre än de i protokollet
stadgade.
När det gäller del IV, förmånerna vid arbetslöshet, grundas beräkningarna
på den inom metallindustriarbetarförbundets arbetslöshetskassa fr. o. in.
1 september 1964 gällande dagpenningen. Denna var för ca 86 % av medlemmarna
35 kr. och för övriga 15 % 25 kr. De senare utgörs till huvudsaklig del
av medlemskategorier med lägre lön än standardlönen, nämligen lärlingar,
ungdomar under 19 år, kvinnor och deltidsarbetare, vilka inte inkluderas i
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
Tabell 2. Beräkningar av de svenska kontantförmånernas andel av standardförmänstagarens
inkomst beträffande delområdena III, VI och VIII
Del III. Kontantförmåner vid sjukdom
1. Inkomster
Dagsinkomst kr. 9,00 • 2100 :365.................................. 51,78
Allmänt barnbidrag för 2 barn kr. 1400 :365........................ 3»84
Summa inkomster kr. 55,62
2. Förmåner
Sjukpenning................
Barntillägg för 2 barn.......
Allmänt barnbidrag för 2 barn
3. Förmåner i % av inkomster
.................. 25,00
.................. 1,00
.................. 3,84
Summa förmåner kr. 29,84
53,6
Del VI. Förmåner vid yrkesskada
a. Sjukdom (förmåner enl. III ovan)
b. Invaliditet (generellt)
1. Inkomster
Årsinkomst kr. 9,00 • 2100...................................... 18 900
Allmänt barnbidrag för 2 barn.................................. 1100
Summa inkomster kr. 20 300
2. Förmåner
Årlig egenlivränta vid 100 % invaliditet
Allmänt barnbidrag för 2 barn........
11000
1 400
Summa förmåner kr. 12 400
3. Förmåner i % av inkomster
61,1
c. Invaliditet (behov av konstant hjälp)
1. Inkomster (se under b)
2. Förmåner
Årlig egenlivränta vid 100 % invaliditet
Vårdbidrag per år...................
Allmänt barnbidrag för 2 barn........
3. Förmåner i % av inkomster. .
d. Förlust av försörj are
1. Inkomster (se under b)
2. Förmåner
Änkelivränta...............
Barnlivränta för 2 barn.......
Allmänt barnbidrag för 2 barn
3. Förmåner i % av inkomster.
11 000
1 800
1 400
Summa förmåner kr. 14 200
70,0
5 000
5 000
1400
Summa förmåner kr. 11400
56,2
Del VIII. Förmåner vid havandeskap och barnsbörd
1. Inkomster
Dagsinkomst kr. 9,00 • 2 100 :365..
2. Förmåner
Moderskapspenning..............
Tilläggss j ukpenning..............
.................. 51,78
.................. 5,00
.................. 20,00
Summa förmåner kr. 25,00
3. Förmåner i % av inkomster
48,3
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
balkens och protokollets bestämmelser. Beräkningarna har därför grundats
på det högre dagpenningbeloppet 35 kr. som vuxna manliga yrkesarbetare
försäkrat sig för.
Del IV. Förmåner vid arbetslöshet
1. Inkomster
Dagsinkomst kr 7,95 • 2 100 :300.................................... 55,67
Allmänt barnbidrag för 2 barn 1 400 :300 ............................ ^,67
Summa inkomster kr. 60,34
2. Förmåner
Dagpenning................
Barntillägg.................
Allmänt barnbidrag för 2 barn
35,00
4,00
4,67
Summa förmåner kr. 43,67
3. Förmåner i % av inkomster
72,4
Såsom framgår av tabellen är såväl balkens som protokollets krav om förmånernas
storlek uppfyllda för metallindustriarbetarförbundets kassa.
Balkens och protokollets villkor i fråga om förmånernas storlek vid arbetslöshet
är emellertid i huvudsak uppfyllda även för de försäkrade i andra arbetslöshetskassor.
Detta kan visas på följande sätt. Det lägsta förmånsbeloppet
till en person åtnjutande samma lön som standardhjälptagaren blir
enligt bestämmelserna i balken 27: 15 kr. (= 0,45-60,34) och i protokollet
30:17 kr. (= 0,50-60,34). Däri ingår familjetillägg (4 kr.) och allmänna
barnbidrag (4:67 kr.), varför lägsta dagpenningen utgör i förra fallet
18: 48 kr. och i de senare 21: 50 kr. Antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna,
som var försäkrade till en dagpenning om högst 21: 50 kr. utgjorde
5,6 % av samtliga försäkrade. Dessa utgjordes huvudsakligen av medlemskategorier
med lägre lön än standardlönen, varför balkens och protokollets
bestämmelser om förmånernas storlek kan anses uppfyllda i fråga om
den svenska arbetslöshetsförsäkringen.
Förmånerna vid ålderdom (V) och invaliditet (IX) samt till efterlevande
(X) enligt lagen om allmän försäkring beräknas som förut nämnts utan
hänsyn till den allmänna tilläggspensioneringen.
Ålderspensionen utgörs av dels allmän ålderspension, som är oberoende
av egen inkomst och förmögenhet, dels bostadstillägg, som är beroende av
inkomstens storlek och vars belopp fastställs av kommunerna.
Den allmänna ålderspensionen per år utgör fr. o. in. den 1 november 1964
för två gifta pensionsberättigade båda med ålderspension tillsammans
6 020 kr.
Kommunalt bostadstillägg har införts i alla rikets kommuner. Tillägget
utgår enligt de grunder kommunen själv bestämmer. För tillägget äger kommunen
inte föreskriva andra regler för avdrag på grund av inkomst eller
för inkomstens beräkning än dem som förekommer i lagen om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Det inkomstbelopp som ej
minskar de inkomstprövade pensionsförmånerna utgör för man och hustru
18 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
sammanlagt 2 400 kr. Skulle inkomsten överstiga 2 400 kr., minskas de
inkomstprövade förmånerna med y3 av inkomst som ligger mellan 2 400
och 3 400 kr. och med % av inkomst därutöver. Mera avsevärd förmögenhet
inverkar också reducerande på pensionen. Inemot 45 % av samtliga makar
med ålderspension åtnjuter bostadstillägg. I ca 90 % av landets kommuner
utgörs bostadstillägget av ett generellt tillägg oberoende av pensionstagarens
bostadskostnad. Tilläggets storlek varierar starkt mellan de olika kommunerna.
Fördelningen av rikets 1 006 kommuner efter den maximala storleken
av de bostadstillägg, som sammanlagt utgår till två makar framgår av
följande tablå.
Bostadstillägg kronor |
Antal kommuner |
under— 400 |
95 |
400— 499 |
316 |
500— 599 |
63 |
600— 699 |
221 |
700— 799 |
39 |
800— 899 |
72 |
900— 999 |
37 |
1 000—1 199 |
46 |
Bostadstillägg kronor |
Antal kommuner |
1 200—1 399 |
32 |
1 400—1 599 |
39 |
1 600—1 799 |
14 |
1 800—1 999 |
11 |
2 000—2 499 |
19 |
2 500— |
2 |
Samtliga |
1 006 |
Bestämmelserna i artikel 67 c) skall emellertid enligt punkt d) i samma
artikel anses uppfyllda, om det sammanlagda beloppet av utgivna förmåner
med minst 30 % överstiger det sammanlagda förmånsbelopp, som skulle
ernås genom tillämpning av bestämmelserna i artikel 66 på minst 20 % av
befolkningen. Tillämpas detta på de svenska ålderspensionerna erhålls följande
resultat. Antalet manliga ålderspensionärer, vilkas hustrur åtnjuter
folkpension, uppgick — enligt uppgifter från riksförsäkringsverket — vid
1963 års ingång i runt tal till 128 000 och totala årsbeloppet av deras sammanlagda
folkpensioner, inkl. index-, standard- och bostadstillägg, utgjorde
715,7 milj. kr. För 20 % av dessa ålderspensionärer skulle, om ålderspensionen
motsvarande 40 resp. 45 % av en grovarbetares lön, dvs. 6 680
resp. 7 715 kr., sammanlagda pensionsbeloppen uppgå till 171,0 resp. 197,5
milj. kr. De faktiska kostnaderna för ålderspensionerna till ifrågavarande
kategori av pensionstagare uppgår sålunda till belopp som är 3 å 4 gånger
större än dem, som stipulerats i artikel 67 d). Sverige får därför anses uppfylla
de föreskrivna villkoren beträffande ålderspensionens storlek i såväl
balken som protokollet.
Vid invaliditet utgår förtidspension. Hel sådan pension utgör fr. o. m.
november 1964 3 850 kr. per år. Härutöver utgår kommunalt bostadstillägg,
som är beroende av inkomstens storlek och vars belopp fastställs av kommunerna.
Det inkomstbelopp, som ej minskar de inkomstprövade bostadstilläggen,
utgör för gift pensionsberättigad 1 200 kr. överstiger inkomsten detta be
-
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
lopp minskas bostadstillägget med y3 av inkomst som ligger mellan 1 200
och 1 700 kr. och med % av inkomst över 1 700 kr. Den pensionsberättigades
inkomst beräknas därvid utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst.
Fördelas kommunerna efter den maximala storleken av de bostadstillägg,
som utgår till gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån,
får man följande sammanställning.
Bostadstillägg kronor |
Antal kommuner |
700— 799 |
49 |
800— 899 |
48 |
1 000—1 499 |
73 |
1 500—1 999 |
34 |
2 000— |
7 |
Summa |
1 006 |
Bostadstillägg kronor |
Antal kommuner |
100—199 |
42 |
200—299 |
41 |
300—399 |
348 |
400—499 |
200 |
500—599 |
53 |
600—699 |
in |
Till förtidspensionär kan utgå barntillägg, som fr. o. m. den 1 november
1964 utgör maximalt 1 250 kr. per barn och år. Dessutom utgår allmänt
barnbidrag med 700 kr. per barn och år.
Enligt artikel 67 c), jämförd med artikel 66, skall förmånerna jämte
familjeförmåner minst uppgå enligt balken till 40 % och enligt protokollet
till 50 % av en grovarbetares lön jämte familjeförmåner, dvs. för Sveriges
del 7 240 kr. [= 0,40 (16 700 + 1 400) ] resp. 9 050 kr. [= 0,50 (16 700 +
1 400)].
De oavkortade förmånerna, bortsett från bostadstillägg, uppgår för standardförmånstagaren
till följande belopp fr. o. m. november 1964.
Kronor
Hel förtidspension..................... 3 850
Barntillägg (2 barn).................... 2 500
Allmänt barnbidrag (2 barn)............ 1 400
Summa 7 750
Den i balken föreskrivna minimistandarden i fråga om förtidspensionerna
är sålunda uppfylld utan att bostadstilläggen medräknats. Däremot uppnås
inte protokollets standard med mindre än att pensionstagarna erhåller ett
bostadstillägg på minst 1 300 kr. Bostadstillägg av sådan omfattning utgår
emellertid endast i ett fåtal kommuner.
Bestämmelserna i artikel 67 c) skall emellertid enligt punkt d) i samma
artikel anses uppfyllda på samma villkor som tidigare refererats beträffande
ålderspensionerna. Tillämpas dessa på förtidspensionerna i enlighet
med protokollet kommer man till följande resultat. Antalet manliga förtidspensionärer
vilkas hustrur inte har folkpension uppgick vid 1963 års ingång
till ca 16 700 och totala beloppet av deras förtidspensioner till omkring 61,1
20 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
milj. kr. För 20 % av dessa förtidspensionärer skulle, om förtidspensionen
motsvarade 50 % av en grovarbetares lön, dvs. 9 050 kr., sammanlagda pensionsbeloppet
uppgå till 30,2 milj. kr. De faktiska kostnaderna för förtidspensionerna
till ifrågavarande kategori av pensionstagare uppgår sålunda till
ett mer än dubbelt så stort belopp som det i artikel 67 d) stipulerade. Sverige
uppfyller sålunda även de i protokollet föreskrivna villkoren beträffande
invalidpensionens storlek.
Vad som gäller för förtidspensionerna har också giltighet för efterlevandepensionerna.
De oavkortade förmånerna (exkl. bostadstillägg) till änka med
två barn är lika stora som förmånerna till en förtidspensionär med två
barn, som åtnjuter hel förtidspension, nämligen 7 750 kr. per år. Detta belopp
överstiger det belopp som minst skall utgå enligt balken, nämligen
7 240 kr. [= 0,40 (16 700 -|- 1 400)]. Däremot uppnås inte minimistandarden
enligt protokollet, vilken är 8 145 kr. [= 0,45 (16 700 + 1 400)], med mindre
än att bostadstillägg utgår med minst 395 kr. Detta är emellertid inte fallet
i samtliga kommuner.
Bestämmelserna i artikel 67 c) skall emellertid enligt punkt d) i samma
artikel anses uppfyllda på samma villkor som beträffande förtidspensionerna.
Tillämpas dessa på änkepensionerna i enlighet med protokollet
kommer man till följande resultat. Antalet änkepensionärer uppgick vid
1963 års ingång till 75 300 och totala beloppet av deras pensioner till 240,7
milj. kr. För 20 % av dessa änkor skulle, om änkepensionen motsvarade
45 % av en grovarbetares lön, dvs. 8145 kr., sammanlagda pensionsbeloppet
uppgå till 122,7 milj. kr. De faktiska kostnaderna för enbart änkepensionerna
till ifrågavarande kategori av pensionstagare uppgår sålunda
till ett nära dubbelt så stort belopp som det i artikel 67 d) för änka och
barn stipulerade. Sverige uppfyller sålunda även de i protokollet föreskrivna
villkoren beträffande änkepensionens storlek.
För familjeförmånerna (VII) uppgår de totala kostnaderna till 1 329,3
milj. kr.
Det minimibelopp vartill familjeförmånerna enligt bestämmelserna skall
uppgå efter svenska förhållanden utgör, om man bygger på lönen för en
grovarbetare inom verkstadsindustrin (16 700 kr. per år) och ett barnantal
i riket av 1 730 000, inalles enligt balken till 433,4 milj. kr. och enligt protokollet
till 577,8 milj. kr. I båda fallen överstiger de svenska kostnaderna de
i balken och protokollet föreskrivna. Sverige uppfyller alltså bestämmelserna
i båda fallen.
Förmånerna vid ålderdom och invaliditet samt förmånerna till efterlevande
är indexreglerade i svensk lagstiftning. Bestämmelserna i balken
och protokollet om dessa förmåners värdebeständighet är sålunda uppfyllda
i fråga om dessa delområden. Beträffande förmånerna vid yrkesskada,
som också enligt bestämmelser i balken och protokollet skall anpassas
efter ändrade levnadskostnader, förekommer enligt den svenska
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965
yrkesskadeförsäkringslagen inte någon automatisk anknytning till levnadskostnadsindex.
Anpassning efter ändrade levnadskostnader torde emellertid
i fortsättningen liksom hittills komma att ske genom lagändringar.
Sverige torde därför även beträffande yrkesskadeförmånerna få anses uppfylla
bestämmelserna på denna punkt.
Kostnadsfördelningen
Kostnaderna för förmåner, som utgår vid tillämpning av balken resp.
protokollet, ävensom förvaltningskostnader, skall bestridas kollektivt
genom försäkringsavgifter eller beskattning eller bådadera, dock att
därigenom inte alltför tunga bördor får påläggas ekonomiskt svaga befolkningsskikt.
Det sammanlagda beloppet av de försäkringsavgifter, som
bestrids av skyddade arbetstagare, får inte överstiga 50 % av vad som åtgår
för skyddet av arbetstagarna samt deras hustrur och barn. För att bestämma
om detta villkor är uppfyllt, får alla enligt balken tillhandahållna förmåner
sammanräknas med undantag dock för familjeförmåner samt förmåner vid
yrkesskada, därest de sistnämnda utgör en särskild social trygghetsgren.
I Sverige är principerna för finansieringen mycket olika för de socialförsäkringsgrenar
som avses i balken. Inom sjukförsäkringen finansieras något
mindre än hälften av kostnaderna och inom arbetslöshetsförsäkringen
drygt två femtedelar genom de försäkrades avgifter. Kostnaderna för folkpensioneringen
bestrids till drygt en tredjedel av folkpensionsavgifter.
För folkpensioneringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
tillsammans uppgår de försäkrades avgifter till drygt två femtedelar av de
sammanräknade utgifterna. De i balken och protokollet angivna villkoren
i avseende på kostnadsfördelningen är sålunda uppfyllda för Sveriges del.
Sammanfattning
Undersökningen ger alltså vid handen att i det svenska socialförsäkringssystemet
uppfylls i allmänhet de standardnormer, som i olika avseenden
uppställts i den europeiska balken om social trygghet för olika socialförsäkringsgrenar.
Sverige bör kunna ratificera balken i avseende på delarna
II—V och VII—X. Protokollet till den europeiska balken om social trygghet
kan Sverige också ratificera, eftersom standardnormerna uppfylls i fråga
om åtta av dess delområden, nämligen III—V, VII, IX och X (del V räknas
som tre delar).
22
Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1965
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 115.
Stockholm den 11 maj 1965
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Hubinette, Kilsmo och fru
Olsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall*, Rimmerfors,
fröken Sandell, herr Gomér, fru Svensson, herrar Ringaby, Carlsson i Göteborg
och Göransson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM <3
814098