Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kompetensfördelningen
mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Jacobsson,
Gösta, och nr 608 i andra kammaren av herr Lothigius. I motionerna, vilka
är likalydande, hemställes att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa att förvaltningsdomstolskommittén meddelas sådana tilläggsdirektiv
för sitt arbete, att kommittén blir i tillfälle att fritt pröva olika tänkbara
alternativ för fördelning av administrativa mål och ärenden mellan
administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Beträffande skälen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen
1: 500.

Gällande rätt

Principiellt gäller enligt svensk rätt, att varje avgörande av statlig förvaltningsmyndighet
under Kungl. Maj :t kan överklagas genom besvär vare
sig uttryckligt stadgande av sådan innebörd finnes eller icke. Grundsatsen
är självfallet underkastad åtskilliga inskränkningar. Vid anförande av besvär
fullföljes talan alltid hos högre förvaltningsorgan. Rättelse företages
sålunda vid detta rättsmedels anlitande inom förvaltningen. Besvärsmyndigheterna
kan emellertid vara utformade på olika sätt. Vanligen är de
verksamma i enahanda former som förvaltningsmyndigheterna i allmänhet,
men de kan också arbeta i domstolsliknande former. I senare fallet brukar
besvärsmyndigheterna ofta benämnas förvaltningsdomstolar. Till denna
grupp räknas bl. a. regeringsrätten, kammarrätten, försäkringsdomstolen
och av mera tillfälliga organ statens hyresråd. För varje ärende är anvisad
en bestämd instansordning, och den klagande har icke något val mellan
olika slag av besvärsprövande myndigheter. Många ärenden kan därför
aldrig komma under bedömande av förvaltningsdomstol; andra kan åtminstone
i en instans — regelmässigt den sista — stundom i två prövas av förvaltningsdomstol.
Vanligen har förvaltningsdomstolsvägen anvisats sådana
mål, som plägar innefatta prövning av rättsfrågor, medan övriga mål förbehållits
de vanliga förvaltningsmyndigheterna. Enär talan, därest annat
icke stadgats, i sista hand fullföljes hos Kungl. Maj:t, blir av särskild betydelse
den uppdelning som där sker mellan mål, som skall avgöras i regeringsrätten,
och övriga, som slutligen prövas i vanlig administrativ ord1
7085 65 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 1 avd. Nr 13

2 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

ning av Kungl. Maj :t i statsrådet. Besvärsprövningen är densamma, oavsett
om avgörandet tillkommer förvaltningsdomstol eller annan förvaltningsmyndighet,
och avser såväl det överklagade beslutets laglighet som
dess ändamålsenlighet.

Beträffande beslut av kommunal myndighet gäller olika regler. Vissa
beslut — huvudsakligen utanför den egentliga kommunala självstyrelsens
sfär _ kan överklagas genom besvär på samma sätt som statliga myn digheters

beslut. I övrigt föres emellertid talan genom s. k. kommunalbesvär,
innebärande att endast beslutets laglighet kan bliva föremål för prövning,
i sista instans av förvaltningsdomstol (regeringsrätten).

Utländsk rätt

Beträffande utländsk rätt får utskottet hänvisa till sammansatta konstitutions-
och första lagutskottets utlåtande nr 3 vid 1954 års riksdag (s.
5—7).

En mera omfattande redogörelse för det administrativa rättsskyddets anordning
i främmande länders rätt lämnas i det av besvärssakkunniga 1955
avgivna principbetänkandet Administrativt rättsskydd (SOL 1955. 19, s.
16—36).

Historik

Spörsmålet om vidgade möjligheter till domstolsmässig prövning av frågor
rörande enskild rätt i förvaltningen berördes i en motion till 1949 års
riksdag (I: 160) om utredning angående bättre tillgodoseende av de enskildas
rättsskyddsbehov och i motioner till 1952 års riksdag (1:328 och
II: 432) om åtgärder i syfte att stärka rättssäkerheten och den medborgerliga
friheten. Motionerna föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Samma fråga upptogs vid 1953 års riksdag i en den 19 oktober framställd
och den 8 december besvarad interpellation av herr Svensson i Ljungskile.

Vid 1954 års riksdag hemställdes motionsvis (I: 133 och II: 315) om utredning
angående möjlighet att i viss omfattning vid förvaltningsdomstol
eller allmän domstol föra talan mot regeringsbeslut. Vidare syftning hade
vid samma riksdag väckta motioner (I: 135 och II: 175) om utredning a^
intagande i regeringsformen och i andra författningar av stadganden, som
garanterar medborgarna rätt att få rättsenhetligheten av varje förvaltningsavgörande
underkastad domstolsmässig prövning. Sammansatta konstitutions-
och första lagutskottet (nr 3) avvisade tanken på generella regler
om domstolsmässig kontroll i fråga om förvaltningsavgörandenas laglighet.
Riksdagen biföll utskottets hemställan, att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. I nyssnämnda motioner I: 133 och II: 315 hemställdes
vidare om utredning i syfte att besvärsmål, som nu handlägges av
Kungl. Maj :t i statsrådet, skulle i lämplig omfattning hänskjutas till regeringsrätten
antingen för avgörande eller för sådant utlåtande, som a\ses i

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

3

3 § lagen om regeringsrätten. Samtidigt hemställdes motionsvis (I: 230 och
II: 308) om en allmän översyn av regeringsrättslagen med särskilt beaktande
av bl. a. frågan om besvärsmålens fördelning mellan Kungl. Maj :t i
statsrådet och regeringsrätten. Sedermera meddelade dåvarande chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, i prop. nr 205/1954, att inom
justitiedepartementet en undersökning påbörjats rörande de ifrågavarande
kompetensreglerna. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet
(nr 4) yttrade, att resultatet av denna undersökning borde avvaktas, innan
något initiativ från riksdagen kunde ifrågakomma. Utskottet avvisade tanken
på föreskrifter om ökad tillämpning av den i 3 § regeringsrättslagen
föreskrivna ordningen. På utskottets hemställan avslogs nu ifrågavarande
motioner av riksdagen.

Vid 1956 års riksdag hemställdes i motioner (1:332 och 11:268), att
riksdagen måtte anhålla om en generell och förutsättningslös utredning av
frågan om möjligheten till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen.
Första lagutskottet (nr 20) framhöll, att spörsmålet om hur det
fortsatta utredningsarbetet på det administrativa rättsskyddets vidsträckta
område skulle bedrivas för närvarande låg under Kungl. Maj :ts prövning.
Det syntes utskottet uppenbart att i det läge, vari frågan befann sig, något
uttalande från riksdagens sida icke var påkallat. I vart fall kunde icke
ifrågakomma att riksdagen skulle begära en ny utredning, innan ännu
besvärssakkunnigas utredningsresultat blivit i vederbörlig ordning prövat.
På utskottsmajoritetens hemställan avslogs ifrågavarande motioner av riksdagen.

Vid 1957 års riksdag hemställdes i likalydande motioner (I: 220 och
II: 265) »att riksdagen måtte anhålla om en generell och förutsättningslös
utredning av frågan om möjlighet till domstolsmässig prövning av rättsfrågor
i förvaltningen». I utlåtande över motionerna (nr 12) hemställde en
majoritet inom första lagutskottet -—■ under framhållande bl. a. att sedan
överläggningar ägt rum mellan justitiedepartementet och besvärssakkunniga
angående det fortsatta utredningsarbetets bedrivande arbete på närmare
direktiv härför pågick och att på grund härav något initiativ från riksdagens
sida ej borde ifrågakomma — att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottsmajoritetens
hemställan.

Jämväl vid 1958 års riksdag (I: 27 och II: 32) begärdes, att frågan om
möjlighet till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen skulle
underkastas en generell och förutsättningslös utredning. I en annan motion
till samma riksdag (II: 344) hemställdes vidare, att en utredning i
samma ämne skulle inriktas bl. a. på en utbyggnad av de administrativa
domstolarna. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet (nr 1)
erinrade om det pågående utredningsarbetet, som avsåg att vidga möjligheten
att få rättsfrågor prövade av regeringsrätten. Redan enligt gällande

4 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

bestämmelser tillkom det regeringsrätten att såsom sista instans pröva ett
stort antal ärenden av olika slag, uppräknade i regeringsrättslagen. Den
undersökning av kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet
och regeringsrätten, som pågick, tog sikte på att överflytta handläggningen
av vissa grupper av ärenden från statsrådet till regeringsrätten. I den mån
så kom att ske, tillgodosågs kravet på domstolsprövning. Det kunde visserligen
invändas, att härigenom icke erhölls en sådan generell möjlighet till
domstolsprövning av rättsfrågor, som åsyftades i motionerna. Det borde
emellertid anmärkas häremot, och det gällde vare sig man avsåg prövning
av allmän domstol eller förvaltningsdomstol, att införandet av ett dylikt
system för prövning av rättsfrågor med nödvändighet var förenat med betydande
svårigheter. Det lät sig väl göra att tala om rättsfrågor, men att finna
en lagteknisk fullgod och för rättstillämpningen tillräckligt vägledande avgränsning
härav i förhållande till andra i målen förekommande frågor
syntes svåröverkomligt. På olika håll bedrevs utredningsarbete, som antingen
direkt syftade till en förstärkning av det administrativa rättsskyddet
eller också ägde nära samband med spörsmålet om rättsskyddsanordningarnas
utformning. Det var utskottets uppfattning, att några mera genomgripande
principiella förändringar i rättsskyddssystemet av det slag motionerna
avsåg icke borde övervägas, med mindre det visade sig omöjligt att
inom ramen för det nuvarande systemet åstadkomma eftersträvade förbättringar.
Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd, riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I motioner (I: 87 och II: 118) till 1959 års riksdag upptogs spörsmålet om
domstolsmässig prövning av dels rättsfrågor i förvaltningen dels ock av
regeringsbeslut till den del dessa innefattade rättsliga avgöranden. På
hemställan av sammansatta konstitutions- och första lagutskottets majoritet
(nr 1), som därvid hänvisade till av riksdagen tidigare intagen principiell
ståndpunkt till frågan och till pågående utredningar, avslogs i motionerna
framställda utredningsyrkanden.

På i huvudsak enahanda grunder avslogs i motioner till 1960 (I: 212 och
11:251) och 1961 (I: 175 och 11:204) års riksdagar framställda yrkanden
om utredning av frågan om domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen.

I motioner (I: 290 och II: 300) till 1962 års riksdag påyrkades att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t efter företagen
utredning ville förelägga riksdagen en principplan för den administrativa
rättsskipningens allmänna organisation, så utformad att en allmän
rättslig prövning av administrativa beslut blir möjlig. Första lagutskottet
(nr 29) hemställde, under hänvisning till att sakkunniga, förvaltningsdomstolskommittén,
tillkallats för att utreda frågan om den administrativa
rättsskipningens område och organisation, att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
hemställan.

5

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

I anförande av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, till
statsrådsprotokollet den 2 mars 1962 angavs direktiven för förvaltningsdomstolskommittén
(riksdagsberättelsen 1963 I Ju: 47). Av anförandet må
i detta sammanhang följande återgivas.

Sedan gammalt har det administrativa rättsskyddet hos oss ansetts i
allmänhet fylla högt ställda krav. Detta gäller både till den del skyddet
åsyftar att förebygga felaktiga avgöranden och i vad det avser att möjliggöra
rättelse av felaktiga förvaltningsbeslut. Den snabba utveckling, som
på skilda områden av samhällslivet ägt rum under efterkrigstiden, har
emellertid inneburit, att de förvaltande myndigheternas befogenheter efter
hand vidgats och att deras avgöranden i motsvarande mån kommit att spela
en större roll än tidigare. Även om rättssäkerheten inom svensk förvaltning
alltjämt kan sägas på det hela taget icke stå något annat lands efter,
är det naturligt, att denna utveckling aktualiserat frågan om det administrativa
rättsskyddets utformning. Vad som i den offentliga debatten på
senare tid framför allt tilldragit sig intresse inom det synnerligen vittomfattande
ämnesområde, som det administrativa rättsskyddet utgör, är spörsmålet,
hur den domstolsmässiga överprövningen av förvaltande myndigheters
beslut bör vara beskaffad. Enighet har rått om att möjlighet till
domstolskontroll bör föreligga i åtskilliga förvaltningsärenden. Däremot
har meningarna varit delade i frågan hur vidsträckt denna kontroll bör
vara och hur den i organisatoriskt hänseende bör vara uppbyggd. En
meningsriktning har hävdat, att kontrollen å ena sidan bör utsträckas att
i princip omfatta alla administrativa avgöranden och a andra sidan åtminstone
på många områden begränsas till en prövning av avgörandets rättsenlighet.
Företrädare för denna meningsriktning synes tillika ha hyst sympatier
för tanken, att den sålunda beskaffade kontrollen bör anförtros de
allmänna domstolarna. En annan meningsriktning har gjort gällande,
att en så genomgripande omvandling av vårt rättssystem icke är påkallad
av något verkligt behov. Anhängarna av denna ståndpunkt har även hävdat,
att önskvärda förbättringar på ifrågavarande område i stället bör åvägabringas
inom ramen för vårt nuvarande system med en av förvaltningsdomstolar
utövad, i princip allsidig kontroll av vissa slags administrativa avgöranden.
Den senare uppfattningen ligger till grund för de tilläggsdirektiv,
som Kungl. Maj :t den 10 januari 1958 utfärdat för besvärssakkunniga.
Jämväl riksdagen har uttalat sig i samma riktning, senast i anledning av
motioner vid 1961 års riksdag. De motsättningar, som sålunda har kommit
till uttryck i denna fråga, synes emellertid nu vara på väg att utjämnas.
Tidpunkten torde därför vara inne att till närmare utredning upptaga
spörsmålet om den administrativa rättsskipningens omfattning och organisation.

I anförandet log departementschfen därefter upp vissa närmare angivna
frågor som borde bli föremål för övervägande:

Vid denna utredning möter till en början problemet om den administrativa
jurisdiktionens räckvidd. Problemet har både eu kvantitativ och kvalitativ
sida. 1 kvantitativt hänseende gäller problemet vilka grupper av förvaltningsärenden
som bör hänföras till doinstolsmässig kontroll. Det torde
härvid vara klart, alt det icke annat än i rena undantagsfall bör ifrågakomma
att avlyfta den judiciella kontrollen i de förvaltningsärenden, där
sådan kontroll nu är anordnad. Vid utredningen bör ä andra sidan icke

6

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

upptagas till övervägande att införa generell möjlighet till domstolsmässig
överprövning av administrativa avgöranden. Vilka ärendegrupper, som bör
vara hänförda till den judiciella kontrollen, får avgöras genom en avvägning
mellan den enskildes rättsskyddsbehov och det allmännas intresse av att
de administrativa organen äger den rörelsefrihet, som fordras för att förvaltningen
skall kunna fungera snabbt, effektivt och ändamålsenligt. Vid
behandlingen av denna fråga kan ledning hämtas i de förslag, som framlagts
> rörande kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet
och regeringsrätten (SOU 1959:4). I kvalitativt hänseende gäller problemet,
huruvida den judiciella kontrollen i de därunder inbegripna ärendegrupperna
hör begränsas till förvaltningsavgörandenas rättsenlighet eller —
oortsett från s.k. kommunalbesvär — jämväl avse deras ändamålsenlighet.
Såsom riksdagen vid ställningstagande till motionsledes framförda yrkanden
rörande det administrativa rättsskyddet upprepade gånger understrukit,
möter uppenbara svårigheter att beträffande förvaltningsavgöranden
av statlig natur uppdraga en för rättstillämpningen praktikabel gränslinje
mellan rättstrågor och lämpliglietsfrågor. Det måste också vara förenat
med åtsKilliga praktiska olägenheter att låta skilda sidoordnade myndigheter
ur olika synpunkter överpröva eif och samma beslut. Med hänsyn
härtill torde som ett riktmärke för utredningen böra uppställas, att den
judiciella kontrollen över förvaltning av statlig natur i enlighet med den
hos oss hävdvunna ordningen bör vara allsidig i de ärenden, där den skall
förekomma.

Vad härefter angår den administrativa rättsskipningens organisation
har riksdagen vid llerfaldiga tillfällen som sin uppfattning tillkännagivit,
att några mera genomgripande principiella förändringar av rättsskyddssystemet
icke bör övervägas utan att önskvärda reformer på det administrativa
rättsskyddets område så långt möjligt bör åvägabringas inom det
nuvarande systemets ram. I överensstämmelse härmed bör utredningen
utgå ifrån att någon förskjutning av gränslinjen mellan de allmänna domstolarnas
kompetensområde, å ena, samt de administrativa myndigheternas
och domstolarnas behörighetsområde, å andra sidan, icke'' skall åvägabringas.

Vid 196i års riksdag slutligen framställdes motionsvis (1:432 och II:
521) yrkanden om »sådana ytterligare direktiv till 1963 års förvaltningsdomstolsutredning,
att dess översyn av den administrativa rättsskipningen
även kommer att innefatta det principiella spörsmålet om förvaltningsmålens
avgörande i domstolsform resp. genom politisk myndighet samt
Provning av möjligheterna i övrigt till sådana ändringar i nu rådande
rättsskyddssystem, vilka kan vara ägnade att förbättra den enskildes rättsliga
skydd». Yttranden över motionerna inhämtades från besvärssakkunniga
och förvaltningsdomstolskommitlén. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 24) anförde första lagutskottet bl. a. följande.

Frågor rörande det administrativa rättsskyddet har vid åtskilliga tillfällen
varit föremål för riksdagens överväganden. Riksdagen har därvid avvisat
tanken på införande av en generell rätt till prövning under domstolsmässiga
former av förvaltningsbeslut och intagit den ståndpunkten, att
önskvärda förbättringar pa ifragavarande område borde åvägabringas inom
ramen för vårt nuvarande system med en av förvaltningsdomstolar

7

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

utövad, i princip allsidig kontroll av vissa slag av administrativa avgöranden.
Mot bakgrunden av och med utgångspunkt från dessa ställningstaganden
har direktiven till förvaltningsdomstolskominittén, vilken tillkallades i
mars 1962, utformats.

I de nu behandlade motionerna hemställes att nämnda kommitté måtte givas
sådana ytterligare direktiv, att dess översyn av den administrativa rättsskipningen
även kominer att innefatta dels det principiella spörsmålet om
förvaltningsmålens avgörande i domstolsform respektive genom »politisk
myndighet», dels ock prövning av möjligheterna i övrigt till sådana ändringar
i nu rådande rättsskyddssystem, som kan vara ägnade att förbättra
den enskildes rättsskydd. Såvitt utskottet kunnat finna torde motionärerna
ej eftersträva en ordning, efter vilken administrativa avgöranden, av vad
slag det vara må, skall kunna bli föremål för domstolsmässig överprövning,
men väl ett system med avsevärt vidgade möjligheter till en sådan överprövning.
Vad de närmast åsyftar synes vara en avvägning efter principiella
grunder på törevarande område, i första hand vad gäller kompetensfördelningen
mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och den högsta förvaltningsdomstolen.

Såsom framgår av de ovan redovisade direktiven skall det ankomma på
förvaltningsdomstolskominittén att utreda vilka ärendegrupper av förvaltningsnatur,
som bör kunna bli föremål för judiciell kontroll. Därvid har
kommittén att göra en avvägning mellan, å ena sidan, den enskildes rättsskyddsbehov
och, å andra sidan, det allmännas intresse av att de administrativa
organen äger den rörelsefrihet, som fordras för att förvaltningen
skall kunna tungera snabbt, effektivt och ändamålsenligt. Vid denna avvägning
skall kommittén utgå från att det i princip ej bör ifrågakomma att avlyfta
den judiciella kontrollen i de förvaltningsärenden, där sådan kontroll
nu är anordnad, samt att det ej bör övervägas att införa generell möjlighet
till domstolsmässig överprövning av administrativa avgöranden. I övrigt
torde enligt utskottets bedömande kommittén, och i det hänseendet synes
kommittén vara av samma mening som utskottet, vara oförhindrad att upptaga
förevarande spörsmål till en allsidig bedömning. Utskottet anser sig
därför icke böra förorda att ytterligare direktiv lämnas för kommitténs arbete
i förevarande del.

Utskottet

Under en följd av år bär det administrativa rättsskyddet varit föremål
för debatt. Därvid har särskilt uppmärksammats frågan i vilken utsträckning
beslut i förvaltningsärenden bör kunna bli föremål för domstolsmässig
prövning. Ä ena sidan har hävdats att det borde finnas generell möjlighet
att få förvaltningsbeslut prövade under domstolsmässiga former. I allmänhet
har förespråkarna härför också ansett att prövning i denna ordning
borde begränsas till beslutens rättsenlighet, medan lämplighctsfrågor
skulle avgöras av de förvaltande myndigheterna. Ä andra sidan har framhållits
att en så långt gående förändring av rådande ordning icke är påkallad.
Fiån detta håll har uttalats att i den mån reformer erfordras de
hör ske inom ramen för den nuvarande ordningen och allenast avse en utvidgning
av kretsen av ärenden, beträffande vilka möjlighet till överprövning
under domstolsmässiga former bör föreligga.

8 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

Riksdagen har då förevarande frågor vid flerfaldiga tillfällen vant före
intagit den sist angivna ståndpunkten. Därvid har särskilt framhållits att
det torde vara förenat med stora svårigheter att på ett ändamålsenligt
sätt göra en uppdelning mellan rättsfrågor å ena sidan och lämplighetsfrågor
å andra sidan. Vidare har andragits, att en ordning enligt vilken
rättsfrågorna skulle kunna bli föremål för särskild prövning är förbunden
med den olägenheten att i vissa fall en dubbel prövning av samma ärende
skulle bli erforderlig. Direktiven för förvaltningsdomstolskommittén, som
har att utreda frågan om den administrativa rättsskipningens område och
organisation, har, såvitt nu är i fråga, utformats i enlighet med riksdagens
ställningstagande.

I förevarande motioner upptages liksom föregående år frågan om kompetensfördelningen
mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.
Motionärerna hemställer om sådana tilläggsdirektiv för förvaltningsdomstolskommittén
att denna blir i tillfälle att fritt pröva olika tänkbara
alternativ till lösning av detta spörsmål. Såvitt utskottet kunnat finna syftar
emellertid årets motioner längre än motionerna I: 432 och II: 521 till föregående
års riksdag, i det att motionärerna nu synes främst vilja förorda
generell möjlighet till domstolsmässig prövning av administrativa besluts
rättsenlighet. Som redan nämnts har riksdagen förklarat att önskvärda
förbättringar beträffande det administrativa rättsskyddet bör åvägabringas
inom ramen för nuvarande system med en av förvaltningsdomstolar utövad,
i princip allsidig kontroll av vissa slag av administrativa avgöranden. Enligt
utskottets uppfattning synes ej skäl föreligga till ett ändrat ställningstagande
härutinnan. I detta sammanhang må emellertid framhållas att det
synes angeläget ätt förvaltningsärenden med betydande rättsliga inslag i
möjligaste mån kan bli föremål för överprövning under domstolsmässiga
former. Vid prövningen av förevarande ärende torde också böra beaktas att
en vidgning av direktiven för förvaltningsdomstolskommittén i den riktning
motionärerna synes vilja förorda skulle i väsentlig mån ändra förutsättningarna
för kommitténs uppdrag. Härigenom skulle slutförandet av kommitténs
arbete, som nu framskridit förhållandevis långt, kunna komma att
avsevärt fördröjas till men för strävandena att vinna en i och för sig önskvärd
förbättring av det administrativa rättsskyddet. Enligt utskottets mening
synes således motionerna icke böra föranleda något initiativ från
riksdagen och utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1: 500 och II: 608, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1965

På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Ernulf*, fröken Mattson,
herrar Hjorth, Ferdinand Nilsson, Schött, Palm och Lidgard;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Östrand*, Svensson
i Va, fru Kristensson, fru Löfqvist, fröken Bergegren, fru Lindekvist
och herr Wiklund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nilsson, Ferdinand.

Särskilt yttrande

av herrar Ernulf, Schött, Lidgard och fru Kristensson.

I förvaltningsdomstolskommitténs uppdrag ingår bl. a. att överse den
nuvarande i regeringsrättslagen intagna katalogen, i vilken de slag av hos
Kungl. Maj'':t fullföljda besvärsmål uppräknas, som skall avgöras av regeringsrätten.
De administrativa besvärsmål, som ej finns upptagna i denna
förteckning, skall sålunda avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Uppdelningen av de till slutinstansen fullföljda administrativa besvärsmålen
har av lagstiftaren företagits i huvudsak med tillämpning av den
grundprincipen att mål, i vilka regelmässigt rättsfrågorna framstår som
särskilt väsentliga, hänföres under regeringsrättens domvärjo, medan åter
mål, i vilka rena lämplighetshänsyn i allmänhet är mest framträdande, kvarstannar
under regeringens prövning. En uppdelning företagen efter denna
grund torde svårligen kunna ske utan subjektiva värderingar. Praktiska
önskemål att sammanhålla vissa målgrupper — oavsett deras karaktär —
leder också till att mål som rätteligen borde höra till den ena gruppen föres
till den andra och omvänt. Sådant kan ej undvikas, även om katalogen göres
aldrig så detaljrik. Redan i sin nuvarande utformning utgör den ett exempel
på en lagstiftningsmetodik som från flera synpunkter är otillfredsställande.

En av förvaltningsdomstolskommitténs huvuduppgifter är att förbereda
en omorganisation av våra förvaltningsdomstolar. Bl. a. siktar kommitténs
arbete till att få till stånd en allmän förvaltningsdomstolsorganisation på
planet närmast under regeringsrätten. För planläggningen av en sådan re -

10 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

form är det självfallet nödvändigt att närmare känna till i vilken omfattning
en sådan ny organisation kan komma att tagas i anspråk för olika uppgifter
inom det administrativa rättsskyddet. I vart fall blir det nödvändigt
att för att angiva denna nya domstolsorganisations arbetsområde bruka
andra metoder än dem som nu användes i regeringsrättslagens katalog. Andra
vägar torde här böra prövas. Det synes under sådana omständigheter naturligt
att överväga, huruvida icke en fördelning av de mål, som skall gå till
förvaltningsdomstolarna, och de, som förutsättes skola kvarstanna hos de
rent administrativa myndigheterna, kunde ske efter mera allmänna principer
än vad nu är fallet. Det ligger härvid nära till hands att också upptaga
det ofta förut framförda önskemålet om att låta prövningen av rättsfrågorna
eller vissa grupper av sådana frågor ombesörjas inom ramen av den förvaltningsdomstolsorganisation,
som det åvilar förvaltningsdomstolskommittén
att föreslå. I den mån kommitténs direktiv utgör hinder härför men
kommittén skulle finna att berörda spörsmål bör komma under dess bedömande
torde det få förutsättas att kommittén hos Kungl. Maj :t hemställer
om erforderlig komplettering av direktiven.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM IMB