Jordbruksutskottets utlåtande nr ''i år 1965
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa frågor rörande älgjakt m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 22 januari 1965 dagtecknad proposition, nr 19, vilken hänskjutits
till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som förordats i propositionen utfärda bestämmelser
beträffande användningen av älgskadefonderna och regleringsfonden, dels
godkänna vad i propositionen förordats i fråga om älgavgift, dels ock
godkänna vad i propositionen förordats om överförande av tillsynen över
jakten och viltvården till statens naturvårdsnämnd.
1 propositionen har lämnats redogörelse för dels 1949 års jaktutrednings
betänkande angående älgfrågan (SOU 1964: 11), dels 1961 års kronhjortsutrednings
betänkande angående kronhjortsreservat in. m. (SOU
1964: 25), dels ock över nämnda betänkanden avgivna remissyttranden. Vidare
har anmälts skrivelse från landshövdingen i Malmöhus län i sistberört
ämne.
Utskottet torde i förevarande delar få hänvisa till propositionen.
Efter förenämnda redogörelser har departementschefen anlört följande.
»Sedan lång tid tillbaka har rätten till jakt efter älg reglerats i syfte att
skydda älgstammen mot utrotning men också att förhindra dess tillväxt och
utbredning i inte önskvärd omfattning. Under efterkrigstiden har älgstammen
vuxit från omkring 47 000 djur 1945 till f. n. ungefär 120 000. Antalet
fällda älgar har under den senaste femårsperioden uppgått till omkring
Ö0 000 per år.
1949 års jaktutredning har i sitt betänkande rörande älgfrågan, för vilket
redogjorts i det föregående, lagt fram förslag om ändrade regler lör älgjaktens
organisation. Utredningen har därvid framhållit, att nuvarande ordning
för denna jakt är förenad med åtskilliga brister. Denna uppfattning delas
av nära nog samtliga remissinstanser. Bl. a. har uttalats, att det visat
sig svårt att med nuvarande bestämmelser reglera älgstammens storlek. Särskilt
bär anmärkts, att den korta allmänna jakttiden medverkat till för låg
avskjutning och försvårat en rationell och biologiskt riktig beskattning av
älgstammen.
1 liihang till riksdagens protokoll 1965. 10 samt. Nr I
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr i år 1965
Enligt min mening är det angeläget, att i landets fauna alltjämt ingår en
livskraftig älgstam. Den lämpliga storleken och lokaliseringen av denna
måste givetvis avvägas med hänsyn till de betydande skador som kan orsakas
av en alltför talrik älgstam. Utöver skador av materiell art på gröda och
annan egendom uppkommer inte sällan personskador vid kollisioner mellan
motorfordon och älgar. Under senare år har älgskadorna visat en tendens
att öka. Enligt senast tillgängliga uppgifter har ersättningarna för skador på
grödor uppgått till i runt tal 1,2 milj. kr. per år och antalet ansökningar om
bidrag på grund av kollisioner till över 250. Mot bakgrunden härav och då
älgstammen f. n. synes öka relativt snabbt anser jag, att i vart fall inom
vissa områden en icke obetydlig minskning av stammen är motiverad.
Jaktutredningens förslag innebär, att den allmänna jakttiden för älg i
vissa län på försök slopas och att i stället jakten i sin helhet regleras genom
att länsstyrelsen utfärdar licens för att inom angiven tid fälla visst antal
djur inom särskilda älgjaktområden. Försöksverksamheten bör enligt utredningen
efter hand utsträckas till övriga län. Utredningen anser, att genom
denna ordning avskjutningen bättre kan anpassas efter de lokala förhållandena
och att djurskyddssynpunkter kan tillgodoses i större utsträckning.
Ett flertal remissinstanser har ställt sig positiva till en försöksverksamhet
i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Andra
remissinstanser åter har pekat på de problem utredningens förslag kan medlöra
för jakträttsinnehavare som endast disponerar mindre markområden.
Det har även anmärkts att kostnaderna för administrationen av den reglerade
älgjakten ej utretts.
För min del anser jag, att det är värdefullt att pröva eu reglerad älgjakt
enligt utredningens tankegångar i några län där intresse föreligger. Med
hänsyn till de invändningar som framkommit vid remissbehandlingen bör
dock formerna för regleringen ytterligare övervägas innan försöksverksamheten
igångsätts. Vid övervägandena bör också beaktas, att administrationskostnaderna
för försöksverksamheten i möjlig mån begränsas. Jag avser
att föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt den centrala tillsynsmyndigheten
för jakten att etter överläggningar med berörda myndigheter och organisationer
undersöka hithörande frågor. När uppdraget redovisats, vill jag ånyo
anmäla frågan om försöksverksamheten. I samband därmed bör även prövas
om beslutanderätt i fråga om försöksverksamheten kan delegeras till
underordnad myndighet. Administrationskostnaderna för försöksverksamheten
bör bestridas ur regleringsfonden.
Den nu angivna begränsade försöksverksamheten löser inte helt frågan
att i erforderlig omfattning minska älgstammen. I viss anslutning till jaktutredningens
nyss nämnda förslag synes det lämpligaste sättet att nå eu
sådan minskning vara att utvidga den lieensreglerade jakten. Särskilt inom
områden, där älgskador på grödor eller kollisioner mellan motorfordon och
älg är ofta förekommande, bör därför nuvarande bestämmelser i fråga om
Jordbruksutskottets utlåtande nr l år 196ö
3
licensgivning uppmjukas. Sålunda bör kraven på licensområdes slorlek och
beskaffenhet mildras. Jakträttsinnehavare, som var för sig inte disponerar
tillräcklig areal, bör ha möjlighet att få licens om de går samman för att gemensamt
bedriva älgjakt inom lämpligt område. Nu angivna principer för
licensgivning bör i tillämpliga delar även iakttas då domänstyrelsen upplåter
jakträtt till älg på kronomark. Den ökade licensjakten kan medföra vissa
olägenheter för allmänhetens friluftsliv. Det hör därför vid prövning av licensansökningar
övervägas att i vart fall inom områden, som är attraktiva
ur friluftssynpunkt, i licenserna föreskriva att jakt ej får ske lördagar och
söndagar.
Om det visar sig att utvidgad licensjakt ej är till fyllest för att inom ett
område nedbringa älgstammen till lämplig omfattning, bör med stöd av särskilda
bestämmelser i jaktstadgan den allmänna jakttiden för älg inom området
utsträckas. ,
Sedan erfarenheter vunnits av såväl försöken med helt reglerad älgjakt
som den liberalare licensgivningen bör hela frågan om älgjaktens organisation
prövas på nytt. Jag avser därför att föreslå Ivungl. Maj:t att uppdra åt
den centrala tillsynsmyndigheten afl följa utvecklingen på området och då
så bedöms lämpligt inkomma med förslag.
Angivna ändringar i fråga om regleringen av älgjakten torde ej kräva
medgivande av riksdagen.
1 fråga om ersättning för älgskador samt storleken och användningen av
avgifterna för fällda älgar har jaktutredningen föreslagit vissa ändringar i
nu gällande bestämmelser. I likhet med utredningen anser jag, att ersättning
regelmässigt bör kunna utgå även till innehavare av brukningsenhet
där den odlade arealen är större än 20 hektar. Vid min prövning av de förslag
till ny arealgräns, som framförts av utredningen och remissinstanserna,
har jag stannat för att i viss överensstämmelse med vad som gäller för bidrag
till jordbrukets rationalisering ersättning som regel bör erhållas för skador
på brukningsenheter av högst tvåfamiljs jordbruks storlek. Med hänsyn till
att tvåfamilj sjordbruks areal kan variera är det dock av administrativa skäl
lämpligt att i förevarande sammanhang tillämpa en fast arealgräns. F. n.
synes denna böra bestämmas till 40 hektar odlad jord men Kungl. Maj :t
bör äga vidta av utvecklingen motiverade anpassningar. Även i fortsättningen
bör möjlighet finnas att, om särskilda skäl föreligger, medge ersättning
även om arealen är större. Såsom särskilt skäl bör kunna anses
att en anmärkningsvärt stor skada inträffat eller att en arrendator på grund
av bestämmelser i arrendekontraktet saknar möjlighet alt genom jakt eller
älg eller på annat sätt erhålla kompensation. Frågan om i sådant fall ersättningen
bör utgå med jämkat belopp får prövas i varje ärende.
Jaktutredningen har föreslagit, att den skadelidande vid älgskada skall
stå självrisk med 100 kr. men att den som får ersättning, till skillnad från
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1!)<>5
vad som nu gäller, skall gottgöras även kostnaderna för skadans värdering.
För min del anser jag, att ersättning inte bör utgå vid skador av ringa omfattning.
Med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t äga fastställa ett belopp under
vilket ersättning ej utgår. F. n. synes detta belopp, såsom bl. a. lantbruksstyrelsen
förordat, böra bestämmas till 200 kr. Med hänsyn till att
något generellt avdrag från ersättningen på grund av självrisk ej bör ske
finner jag ej skäl biträda förslaget att ändra nuvarande ordning för bestridande
av värderingskostnaden. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela bestämmelser rörande värderingsförfarandet.
I likhet med nära nog samtliga remissinstanser anser jag'', att hittillsvarande
princip att ersättning inte skall utgå för skador på skog inte bör frångås.
I det föregående har jag berört den stigande frekvensen av sammanstötningar
mellan motorfordon och älg. Utöver en minskning av älgstammen
inom berörda områden anser jag, att även andra åtgärder bör vidtas i syfte
att förebygga dessa olyckor. Det torde behövas intensifierade undersökningar
och försök för att utröna lämpliga åtgärder för att hålla älgarna borta
från livligt trafikerade vägar. Därjämte torde ökad upplysning om älgarnas
vanor kunna vara till gagn. Jag tillstyrker jaktutredningens förslag, att
älgskadefonden i vederbörande län tas i anspråk för de bidrag med anledning
av skador vid kollisioner inom länet mellan motorfordon och älg, vartill
medel nu disponeras ur jaktvårdsfonden. Därutöver hör den centrala
regleringsfonden få utnyttjas för att bestrida kostnaderna för undersökningar,
försök och upplysning för att förebygga älgskador av bl. a. förevarandc
slag.
Den centrala regleringsfonden, som alltjämt bör tillföras högst 10 procent
av inflytande älgavgifter, bär vidare användas för att täcka brist i länens
älgskadefonder på medel för skadeersättningar och för jaktvårdsändamål,
som hänger samman med älgjakten. Såsom förut nämnts bör ur den centrala
fonden även bestridas administrationskostnaderna för försök med reglerad
älgjakt. Beslut om ersättning för älgskador och om disposition i övrigt
av medel ur fonderna bör fattas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer.
Den avgift som skall erläggas för varje fälld älg har genom beslut av
1951 års riksdag (prop. 189, L3U 14, rskr. 327) fastställts till lägst 15 kr.
och högst 100 kr. Med hänsyn till det ökade medelsbehovet för skadeersättningar
tillstyrker jag jaktutredningens förslag att fastställa älgavgiftens
minimi- och maximibelopp till 30 respektive 200 kr. Såsom utredningen
föreslagit förordar jag vidare, att Kungl. Maj :t skall äga rätt att, då särskilda
skäl föreligger, fastställa högre maximibelopp än 200 kr. Det bör ankomma
på Kungl. Maj :t eller myndighet Kungl. Maj :t bestämmer att årligen
för varje län besluta om älgavgift. Den älgavgift, som skall erläggas
vid underlåtenhet att lämna uppgift om antal fällda älgar eller vid oriktig
Jordbruksutskottets utlåtande nr i är W65 5
sådan uppgift, bör iiksorn för närvarande utgå med maximibelopp. Motsvarande
bör gälla för älg som fälls vid olaga jakt eller vid olovlig jakt på
annans jaktområde.
De myndigheter och organisationer som yttrat sig över betänkandet
angående kronhjortsreservat m. in. är i stort sett ense om att frågan om
kronhjortens bevarande inte ännu tillräckligt belysts och att ställning i
reservatfrågan inte bör tas förrän resultatet av viltforskningsrådets undersökningar
föreligger.
Jag delar remissinstansernas nyss angivna åsikt. Ställning till frågekomplexet
bör sålunda inte tas förrän vissa ytterligare överväganden skett. Jag
avser därför föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt domänstyrelsen och statens
naturvårdsnämnd att i samråd med viltforskningsrådet fortsätta undersökningarna
rörande kronhjortens bevarande.
Mot denna bakgrund är jag inte beredd förorda förslaget om ersättning
av statsmedel för kronhjortens skadegörelse. Om mera betydande skador
förekommer på gröda bör enligt min mening länsstyrelsen äga meddela vederbörande
jakträttsinnehavare särskilt tillstånd att fälla kronhjort. Jag
ämnar återkomma till Kungl. Maj :t med förslag till ändrade bestämmelser
i ämnet.
I prop. 1963: 136 uttalade jag, på anförda skäl, att den länge aktuella
frågan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare eller ett speciellt
jaktskadeskydd i annan form enligt min mening kunde avföras från dagordningen.
Riksdagen intog emellertid en annan ståndpunkt och anhöll
(rskr. 1963:387) att frågan om jaktskadeskydd ånyo skulle tas upp till
övervägande. Sedan dess har Svenska jägareförbundet med ett försäkringsbolag
slutit ett ramavtal som ger de till förbundet anslutna länsjaktvårdsföreningarna
möjlighet att på angivna villkor teckna kollektiv ansvarighetsförsäkring
för sina direkt anslutna medlemmar i deras egenskap av jägare.
Riksdagens anhållan synes nu lämpligen böra föranleda den åtgärden, att
den centrala tillsynsmyndigheten för jakten får i uppdrag att följa skadeutvecklingen
och göra de framställningar i ämnet, som därvid kan finnas
påkallade. Jag avser därför att återkomma till Kungl. Maj :t med förslag
att sådant uppdrag lämnas.
Slutligen vill jag ta upp frågan om att överföra den centrala tillsynen av
jakten och viltvården från domänstyrelsen till statens naturvårdsnämnd.
Denna fråga berördes av 1960 års naturvårdsutredning. Vid remissbehandlingen
av utredningens betänkande uttalade sig domän styrelsen för en sådan
överföring. Liknande uppfattning hyste Svenska jägareförbundet och
Jägarnas riksförbund. Vid anmälan av betänkandet i prop. 1963: 71 uttalade
jag, att det utan tvekan förelåg ett nära samband mellan naturvården
samt jakt- och viltvården. Jag finner det lämpligt, alt principbeslut nu
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr I år 1965
fattas att överföra tillsynen över jakten och viltvården från domänstyrelsen
till statens naturvårdsnämnd. Om riksdagen bifaller vad jag förordat, bör
de med överförandet sammanhängande detaljfrågorna kunna utredas i sådan
tid att de förslag, som är av beskaffenhet att böra underställas riksdagen,
kan föreläggas 1966 års riksdag och överförandet ske den 1 juli
1966. I samband därmed bör även prövas i vilken omfattning en ytterligare
delegering av beslutanderätt i jakt- och viltvårdsfrågor kan ske från Kungl.
Maj :t till underlydande myndigheter.»
Utskottet har i delta sammanhang behandlat följande till utskottet hänvisade
motioner, nämligen
1) I: 597 av herrar Wikberg och Suanström, likalydande med II: 694 av
herr Gustavsson i Alvesta in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av trågan om i vilken
ordning och efter vilka grunder ersättning för person- och sakskada
må utgå till trafikant som lider skada eller förlust genom eu olyckshändelse
i trafiken, orsakad av att en älg eller ett rådjur plötsligt sprungit ut
på vägen,
2) 1:634 av herr Rönnberg in. fl. och II: 749 av herr Lundmark m. fl.,
i vilka likalydande motioner hemställts, att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts proposition nr 19 uttala dels att vid försöksverksamhet med
reglerad älgjakt må prövas liberalare regler för älgavgift i fall där jägaren
förlorar skadskjutet byte till annans jakträttsområde, under förutsättning
att jägaren i övrigt iakttagit jaktstadgans föreskrifter, dels att försöksverksamheten
må uppta till prövning en inskränkning av tiden för licensjakt
till 15 dagar, i varje fall inom övre Norrland,
3) I: 635 av herr Karlsson, Helge, m. fl., likalydande med II: 759 av herr
Hedin in. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj:t vid överarbetning av förslaget
till reglerad älgjakt måtte beakta vad i motionerna anförts samt medge
att jämsides med det förslag som översynen kan ge anledning till jämväl
andra förslag må kunna få prövas i de län där jägaropinionen och länsstyrelsen
stöder sådant förslag,
4) II: 751 av herr Hamrin i Kalmar, i vilken motion hemställts, att riksdagen
måtte besluta alt såsom sin mening ge till känna att i avvaktan på utredning
om formerna för eu försöksverksamhet med reglerad älgjakt den
allmänna jakttiden måtte utsträckas till ett större antal dagar med rätt all
under denna tid även skjuta älgkalv, gällande de län där älgstammen inom
den närmaste tiden bör decimeras,
5) l: 636 av herr Larsson, Xils Theodor, likalydande med II: 752 av herrar
Jonasson och Börjesson i Glömminge, vari hemställts, dels att riksdagen
vid sin behandling av proposition nr 19 måtte a) som sin mening uttala,
att försöksverksamhet med reglerad älgjakt inte må företas utan att riks
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr l år 1965
7
dagen ges tillfälle att yttra sig, b) besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om
utredning av frågan om ersättning till markägare för älgskada på skog, c)
besluta att kostnader för värdering av älgskada må täckas genom medel ur
älgskadefond, d) för sin del besluta att ersättning för skador förorsakade
av kollision mellan motorfordon och älg må regleras genom trafikförsäkring
å motorfordon samt e) i övrigt beakta vad i motionerna anförts, dels
alt vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till författningsändringar
med anledning av d),
6) •: 638 av herr Wikberg och herr Gustafsson, Nils-Eric, och 11:753
av herr Larsson i Norderön m. fl., i vilka likalydande motioner hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 19 måtte dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att komplettera den i propositionen föreslagna försöksverksamheten
i fråga om reglerad älgjakt med en parallellt bedriven försöksverksamhet
med allmän jakt i enlighet med vad i motionerna har anförts, samt
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att ovannämnda frågor rörande älgjaktens
utformning på nytt måtte underställas riksdagen för prövning, sedan
erforderliga erfarenheter vunnits av försöksverksamheten, dels medge att
befogenhet att fastställa älgavgift överflyttas från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna,
dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
av bestämmelserna rörande älgskadefonden i syfte att medge att
ersättning från fonden må kunna utgå även för skada å växande skog,
7) II: 754 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 19 angående vissa frågor rörande
älgjakt m. in.,
8) 1: 637 av herr Olsson, Erik, och herr Lundin, likalydande med II: 755,
av herr Wikner m. fl., i vilka motioner hemställts, i första hand, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att försöksverksamheten
med reglerad älgjakt ej genomförs, samt, i andra hand, om detta yrkande ej
skulle bifallas, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att en kommitté tillsätts med den sammansättning och med det uppdrag
motionärerna skisserat och att erforderliga ekonomiska resurser ställs till
kommitténs förfogande.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna torde utskottet få hänvisa
till motionerna II: 694, II: 749, II: 750, II: 751, II: 752, II: 753, II: 754
och 11:755.
Utskottet. I propositionen erinras om att rätten till jakt sedan lång tid
tillbaka reglerats i syfte att skydda älgstammen mot utrotning men också att
hindra dess tillväxt och utbredning i inte önskvärd omfattning. Vidare har
framhållits, att älgstammen bör beskattas på ett biologiskt riktigt sätt för
att åstadkomma god kvalitet. Såsom framgår av propositionen är emellertid
nuvarande ordning för älgjakten förenad med åtskilliga brister. Sedan 1945
har sålunda älgstammen i riket ökat från omkring 47 1100 lill ungefär 120 000
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr I år 11)65
djur. Vidare liar älgskadorna under senare år visat en tendens att öka. Mot
bakgrunden härav anser departementschefen att i vart fall inom vissa områden
en inte obetydlig minskning av stammen är motiverad. I syfte att ernå
säkrare metoder för att hålla älgstanmiens storlek inom lämpliga gränser har
departementschefen, såsom framgår av den föregående redogörelsen, funnit
det värdefullt afl i några län där intresse föreligger försöksvis pröva en
reglerad älgjakt enligt tankegångar som redovisats av 1949 års jaktutredning.
Med hänsyn till vissa invändningar som framkommit vid remissbehandlingen
avses dock formerna för regleringen in. in. ytterligare övervägas,
innan försöksverksamheten igångsätts. Departementschefen framhåller,
att den angivna begränsade försöksverksamheten emellertid inte helt
löser frågan att i erforderlig omfattning minska älgstammen. Det lämpligaste
sättet alt nå en sådan minskning liar departementschefen funnit vara
att utvidga den licensreglerade jakten. Skulle det visa sig att utvidgad licensjakt
ej är till fyllest för detta ändamål, bör enligt departementschefens
mening den allmänna jakttiden för älg inom området utsträckas med stöd
av särskilda bestämmelser i jaktstadgan. Sedan erfarenheter vunnits av såväl
försöken med helt reglerad älgjakt som den liberalare licensgivningen
avses hela frågan om älgjaktens organisation prövas på nytt.
Angivna ändringar i fråga om regleringen av älgjakten synes, såsom departementschefen
anfört, ej kräva medgivande av riksdagen. För bedömningen
av de förslag som framlagts i propositionen är det emellertid enligt utskottets
mening värdefullt att de gjorda övervägandena i frågan nu redovisats
för riksdagen.
i motionerna I: 634 och II: 749, I: 635 och II: 750, I: 636 och II: 752 samt
1: 638 och II: 753 har framförts olika synpunkter och önskemål i anslutning
till den planerade försöksverksamheten. Härvid har bl. a. framhållits att
jämsides med den försöksverksamhet med reglerad älgjakt vartill i propositionen
nämnd översyn kan ge anledning, jämväl andra system må kunna
efter Kungl. Maj :ts prövning tillämpas i län, där jägaropinionen och länsstyrelsen
stöder sådant förslag, ävensom att sagda verksamhet måtte kompletteras
med en parallellt bedriven försöksverksamhet med allmän jakt. Vidare
har bl. a. förordats att försöksverksamheten tidsbegränsas till högst
fem år samt att försök endast bedrivs i de län där verksamheten allmänt
accepteras av länsmyndigheter och jakträttsinnehavare.
Innan försöksverksamheten påbörjas, avses formerna för denna ytterligare
komma att prövas av Kungl. Maj :t. Det bör härvid öppnas möjlighet atl
pröva annat system för älgjakt än det i propositionen föreslagna om det
inom något län finns ett allmänt önskemål härom. Utskottet, som i princip
finner det lämpligt att försöksverksamheten bedrivs efter olika system,
utgår från att de i angivna motioner framförda synpunkterna och önskemålen
rörande verksamhetens utformning kommer atl i möjligaste män
beaktas av Kungl. Maj:t vid frågans vidare handläggning. Med hänsyn här
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1965
9
till synes någon åtgärd frän riksdagens sida i anledning av vad i motionerna
härutinnan anförts ej vara nödvändig. I motionerna I: 636 och II: 752
har lörutsatts, att riksdagen, sedan Ivungl. Maj :t ytterligare övervägt formerna
för försöksverksamheten, föreläggs förslag om utformningen av
ifrågavarande verksamhet innan densamma igångsätts. Utskottet kan för
sin del inte finna detta vara erforderligt. Däremot anser sig utskottet böra
instämma i yrkandet i motionerna I: 638 och II: 753 så till vida, att utskottet
föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar önskemål om
att frågan rörande älgjaktens utformning på nytt anmäls för riksdagen,
sedan erforderliga erfarenheter vunnits av försöksverksamheten.
Vad gäller det i motionerna I: 634 och II: 749 gjorda uttalandet till förmån
för en inskränkning av tiden för licensjakt till 15 dagar, i varje fall
inom övre Norrland, vill utskottet framhålla angelägenheten av att tiden för
licensjakt i möjligaste mån begränsas med hänsyn bl. a. till allmänhetens
friluftsliv. Mot bakgrunden av vad departementschefen anfört i denna fråga
förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t även kommer att beakta de i nyssnämnda
motioner sålunda anförda synpunkterna. Någon åtgärd från riksdagens
sida i anledning av förevarande motionsyrkanden synes därför inte erforderlig.
1 motionen II: 751 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att såsom
sin mening ge till känna att i avvaktan på utredning om formerna för försöksverksamheten
den allmänna jakttiden mätte utsträckas med rätt att
även skjuta älgkalv, gällande de län där älgstammen inom den närmaste tiden
bör decimeras. Utskottet får, med erinran jämväl om att angivna åtgärdet
kan vidtas och på sina håll redan vidtagits inom ramen för gällande
bestämmelser, för sin del föreslå att motionen lämnas utan åtgärd.
De i propositionen framlagda förslagen innefattar bl. a. hemställan om
bemyndigande för Kungl. Maj :l att utfärda vissa bestämmelser beträffande
anv ändningen av älgskadefonderna och regleringsfonden.
I fråga om ersättning för älgskador anför departementschefen bl. a., att sådan
inte bör utgå vid skador av ringa omfattning. Med hänsyn härtill föreslås
Kungl. Maj:t äga fastställa ett belopp under vilket ersättning ej utgår.
Beloppet anses f. n. böra bestämmas till 200 kr. Enligt departementschefens
mening bör något generellt avdrag från ersättningen på grund av
självrisk ej göras. Enligt ett av jaktutredningen framlagt förslag bör emellertid
den som utsätts för älgskada stå självrisk med lägst 100 kr. Utredningen
föreslår vidare, att till skillnad från vad nu gäller — ersättning för värderingskostnader
i fortsättningen skall utgå av medel ur älgskadefonden i de
fall då skadeersättning beviljas. Utskottet finner flera skäl tala för den av
jaktutredningen intagna ståndpunkten i dessa frågor. På grund härav och i
anledning av'' i motionsparet 1: 636 och II: 752 framställt yrkande i sammanhanget
vill utskottet framhålla önskvärdheten av att Kungl. Maj:t vid ut
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr ''i år 1965
formningen av bestämmelser rörande värderingsförfarandet överväger sådan
ändring i förevarande avseende som föreslagits av utredningen.
Enligt propositionen bör ersättning för älgskador i fortsättningen kunna
utgå till innehavare av brukningsenhet, där den odlade arealen uppgår till
högst 40 hektar, doek med rätt för Kungl. Maj:t att vidta av utvecklingen
motiverade anpassningar. Om särskilda skäl föreligger skall möjlighet finnas
att medge ersättning även om arealen är större. Vad sålunda föreslagits
föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet utgår därvid från att
undantagsregeln bör kunna tillämpas förhållandevis generöst.
I motionerna I: 630 och II: 752 samt I: 638 och II: 753 påyrkas utredning
rörande möjligheterna att medge ersättning för älgskador på skog. Med hänvisning
till de betydande svårigheterna att värdera sådana skador och enär
jämväl möjligheter föreligger till viss utvidgad licensjakt, om växande skog
tillfogats mera omfattande skador av älg, avstyrker utskottet bifall till nämnda
motionsyrkanden. I detta sammanhang torde utskottet få erinra om atl
älg, som nedlagts vid nyssnämnd licensjakt, tillfaller kronan, medan vid
motsvarande licensjakt på älg, som orsakar skada på odlad mark, nedlagd
älg tillfaller jakträttsinnehavaren. Enligt utskottets mening talar skäl för
att ifrågavarande bestämmelser ändras så alt jämväl i det första fallet jakträttsinnehavaren
skall äga behålla nedlagd älg.
Vad gäller användningen av avgifterna för fällda älgar föreslås i propositionen
bl. a. att älgskadefonden i vederbörande län skall få tas i anspråk
för de bidrag med anledning av skador vid kollisioner inom länet mellan
motorfordon och älg vartill medel nu disponeras ur jaktvårdsfonden.
Häremot har utskottet ej något att erinra. Emellertid talar enligt utskottets
mening skäl för att en översyn av hithörande problem kommer till stånd,
särskilt med tanke på att även nu ifrågavarande skador visat eu tendens
att öka under senare år. Utskottet ansluter sig därför till det i motionerna
1:597 och 11:694 framförda yrkandet härom. Med hänvisning till att
nämnda översyn måste komma att innefatta en prövning jämväl av de i
motionerna I: 636 och II: 752 framlagda förslagen beträffande reglering av
kollisionsskador genom trafikförsäkring å motorfordon, m. m., synes nämnda
motionsyrkanden ej böra föranleda någon särskild åtgärd.
I propositionen har hemställts om godkännande av vissa ändringar beträffande
älgavgiften. Vad Kungl. Maj :t härutinnan föreslagit kan utskottet
tillstyrka. Utskottet har däremot ej funnit anledning biträda det i förevarande
sammanhang framställda yrkandet i motionerna I: 638 och II: 753 om
överflyttande av befogenheten att fastställa älgavgift från Kungl. Maj :t till
länsstyrelserna. Utskottet vill erinra om att enligt propositionen Kungl. Maj :l
skall äga delegera nämnda befogenhet till myndighet. Ej heller har utskottet
ansett någon åtgärd erforderlig i anledning av yrkandet i motionerna 1: 634
och II: 749 om prövning av liberalare regler för älgavgift i vissa fall.
Jordbruksutskottets utlåtande nr \ år 1965 11
Vad i propositionen anförts med anledning av 1961 års kronhjortsutrednings
betänkande angående kronhjortsreservat in. m. föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Med hänsyn till omfattningen av de skador som
kronhjorten årligen förorsakar vill dock utskottet för sin del betona angelägenheten
av att frågan om kronhjortens bevarande bringas till en snar och
effektiv lösning.
De uttalanden och förslag i propositionen, vilka ej särskilt berörts i det
föregående, har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.
Utskottets i det föregående redovisade ställningstaganden innebär, att utskottet
ej biträder yrkandet i motionen II: 754 om avslag å förevarande proposition
liksom ej heller yrkandet i motionerna I: 637 och II: 755 i vad de
avser genomförandet av försöksverksamheten. Utskottet avstyrker likaledes
i sistnämnda motionspar i andra hand framlagt förslag om inrättande av
en särskild kommitté för uppföljning av försöksverksamheten.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. avslå motionen 11:754 samt motionerna 1:637 och II:
755, samtliga motioner såvitt avser försöksverksamhetens
genomförande,
II. lämna motionen II: 754 i övrigt utan bifall,
III. lämna utan åtgärd motionerna 1:635 och 11:750
samt motionen II: 751 ävensom, såvitt avser ändringar i
fråga om regleringen av älgjakten, motionerna I: 634 och
II: 749 samt I: 636 och II: 752,
IV. i anledning av motionen I: 638 och II: 753, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala önskemål om
att frågan rörande älgjaktens utformning på nytt måtte anmälas
för riksdagen, sedan erforderliga erfarenheter vunnits
av försöksverksamheten med reglerad älgjakt,
V. med bifall till motionerna I: 597 och II: 694 i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan om i
vilken ordning och efter vilka grunder ersättning för person-
och sakskada må utgå till trafikant som lider skada
eller förlust genom olyckshändelse i trafiken, orsakad av
älg eller rådjur,
VI. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 636 och II: 752, såvitt desamma avser kostnader för
värdering av älgskada, ävensom med avslag å nyssnämnda
motioner, såvitt de i övrigt berör förevarande punkt, samt
motionerna I: 638 och II: 753, såvitt nu är i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordats i det föregående utfärda bestämmelser
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1965
beträffande användningen av älgskadefonderna och regleringsfonden,
VII. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 634 och II: 749 samt I: 638 och II: 753,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad i det
föregående förordats i fråga om älgavgift,
VIII. lämna utan åtgärd motionerna 1:637 och 11:755
samt I: 638 och II: 753, samtliga motioner såvitt de ej behandlats
i det föregående,
IX. godkänna vad i propositionen förordats om överförande
av tillsynen över jakten och viltvården till statens
naturvårdsnämnd, samt
X. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
i anledning av propositionen anfört angående rätt
till nedlagd älg vid viss licensjakt.
Stockholm den 16 mars 1965
På jordbruksutskottets vägnar:
HJALMAR NILSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit,
såvitt avser utskottets hemställan under I. och II.:
från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Nils Hansson, Carl Eskilsson,
Mossberger, Gunnar Pettersson*, Isacson, fru Nilsson*, herrar Wanhainen*,
Erik Svedberg* och Tågmark;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie*, Lindström, fru
Lindskog, herrar Antby, Persson i Skänninge, Jonasson, Lundmark, Trana,
Hedin och Jönsson i Ingemarsgården;
samt såvitt avser hemställan under III.—IX.:
från första kammaren: herrar Lage Svedberg, Nils Hansson, Carl Eskilsson,
Mossberger, Hedström, Isacson, fru Nilsson*, herrar Wanhainen*,
Skärman och Tågmark;
från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie*, Lindström, Persson
i Skänninge, Nilsson i Lönsboda, Jonasson, Lundmark, Trana, Hedin, fru
Lindberg och herr Jönsson i Ingemarsgården.
* Ej närvarande vid justeringen.
Jordbruksutskottets utlåtande nr ''i år 1965
13
Reservation
av herrar Tågmark och Jonasson, vilka ansett att
dels den del av utskottets utlåtande, som på s. 8 börjar med orden »Angivna
ändringar» och på s. 9 slutar med orden »av försöksverksamheten»,
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Älgjakten bedrivs f. n. dels under allmän jakttid, dels under särskild
jakttid genom s. k. licensjakt. Den av departementschefen föreslagna försöksverksamheten
i vissa län avses bedrivas enbart såsom licensjakt inom
särskilda s. k. älgjaktområden. Administrationskostnaderna för försöksverksamheten
bör eidigt departementschefen bestridas ur regleringsfonden.
1 motionerna I: 637 och II: 755 har hemställts, i första hand, att riksdagen
mätte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att försöksverksamheten med reglerad
älgjakt ej genomförs. Motionärerna anser i likhet med länsstyrelsen i
Jämtlands län, att tillräckliga skäl ej föreligger att på sätt 1949 års jaktutredning
föreslagit ändra det nuvarande systemet för älgjaktens bedrivande.
Den av utredningen uppställda målsättningen bör enligt motionärerna
i allt väsentligt kunna uppnås utan reglerad avskjutning. Motionärerna
anser även, att förslaget innebär väsentliga intrång i den fria jakträtt som
tillkommer markägarna. Förslaget innebär vidare enligt motionärernas mening,
att möjligheterna att få delta i älgjakt försvåras för de jägare som
saknar jaktmarker. I motionerna I: 636 och II: 752 har likaledes ifrågasatts,
om inte avsett resultat också skulle kunna ernås inom ramen för nu gällande
bestämmelser, exempelvis genom förlängning av den allmänna jakttiden
och en revidering av licensjaktbestämmelserna. Vidare borde det enligt
dessa motionärer vara möjligt att i större utsträckning ta till vara jaktvårdsområdenas
fördelar.
Utskottet finner de i nämnda motioner anförda skälen mot försöksverksamhetens
genomförande vara beaktansvärda. Utskottet vilt erinra om att
det redan nu finns s. k. jaktvårdsområden, vilkas verksamhet är reglerad
i jaktlagen. Inom denna på i princip frivillig väg åstadkomna jaktvårdsorganisation
förekommer samarbete även över arealgränserna rörande all
slags jakt — småviltjakt, rådjursjakt etc. samt älgjakt. Ett bifall till departementschefens
förslag innebär enligt utskottets mening, att eu dubbelorganisation
tillskapas, som komplicerar jaktfrågorna och som dessutom
kan befaras försvåra tillkomsten av nya jaktvårdsområden. Eu annan sannolik
följd är att denna dubbelorganisation blir mera kostnadskrävande.
Utskottet finner starka skäl tala för att jaktvårdsområdesverksamheten i
stället byggs ut både i fråga om innehåll och omfattning och att erforderliga
medel härför efter vederbörlig prövning ställs till förfogande. Trots all
extra medel erfordras härför måste enligt utskottets mening kostnaderna
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr i år Utdö
totalt sett ändock bli lägre och resultatet inte endast vad avser älgjakten
utan all jakt bli bättre än vid den föreslagna organisationen.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet yrkandet i motionerna
1: 637 och 11: 755, att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t uttala, att
försöksverksamheten med reglerad älgjakt ej genomförs. I anslutning härtill
förordar utskottet att riksdagen icke måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att använda
regleringsfonden till bestridande av administrationskostnader vid
försök med reglerad älgjakt.
Detta utskottets ställningstagande innebär även, att utskottet såvitt gäller
försöksverksamheten med reglerad älgjakt ansluter sig till yrkandet i motionen
11: 754 om avslag å förevarande proposition samt att utskottet finner
motionerna 1:634 och 11:749, 1:635 och 11:750, 1:636 och 11:752,
I: 637 och II: 755 ävensom I: 638 och II: 753 i vad däri framställts yrkanden
och önskemål i anslutning till uttalandena i propositionen beträffande
nämnda försöksverksamhet ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.»
dels andra stycket ås. 11 i utskottets utlåtande bort lyda sålunda:
»Utskottets i---- (lika med utskottet) —---att utskottet, utom
såvitt avser den planerade försöksverksamheten med reglerad älgjakt, ej
biträder yrkandet i motionen II: 754 om avslag å förevarande proposition.»
dels ock utskottets hemställan under I. och IV. bort lyda sålunda:
»I. med bifall till motionerna I: 637 och II: 755 samt i anledning
av motionen II: 754, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att i propositionen
framfört förslag beträffande försöksverksamhet med
reglerad älgjakt ej måtte genomföras,
IV. lämna utan åtgärd motionerna 1: 638 och II: 753, såvitt
däri framförts yrkande om visst riksdagens uttalande
i anslutning till förslaget rörande försöksverksamheten.»
MARCUS BOKTR. STHLM t%5 650033