6

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för riksbanksfullmäktige
att avge yttrande över nationalbudget
en.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 496 i första
kammaren av herr Åkerlund och nr 590 i andra kammaren av herr Carlshamre,
har hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta om sådant tilllägg
till riksbankslagen att riksbanksfullmäktige ålägges avge yttrande över
nationalbudgeten samt att bankoutskottet måtte utarbeta erforderlig lagtext
liärför.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen
I: 496.

över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från fullmäktige i riksbanken
och från konjunkturinstitutet.

Riksbanksfullmäktige anför följande:

Med den alltmer ökade omfattning som den statliga verksamheten fått
och med de allt högre krav som ställs på konjunkturpolitikens effektivitet
är numera en bedömning av den ekonomiska utvecklingen en naturlig utgångspunkt
för budgetarbetet redan i dess inledande skede. Konjunkturbedömningen
följes upp under budgetarbetets gång allteftersom mer tillförlitliga
prognosuppgifter framkommer. Den slutliga bedömningen, som ligger
till grund för budgetförslaget, framlägges i nationalbudgeten. Denna utgör
därvid i allt väsentligt en ren konjunkturprognos, medan motiveringarna för
de viktigaste förändringarna i finanspolitiken och de härför bakomliggande
värderingarna redovisas i finansplanen. Enligt fullmäktiges mening har
denna skiljelinje mellan nationalbudgeten och finansplanen varit klart markerad.
Fullmäktige kan därför inte dela motionärernas uppfattning att implicita
värderingar har försvårat tolkningen av konjunkturprognoserna.

Finansdepartementets ekonomiska avdelning är ensam ansvarig för utformningen
av nationalbudgeten, men arbetet sker i samarbete främst med
konjunkturinstitutet och under hörande av expertis inom utredningsrådet.
Nationalbudgeten utarbetas således på expertnivå. Även tjänstemän inom
riksbanken deltar i någon mån i detta arbete, och självfallet är det ingenting
som hindrar att denna medverkan även äger rum i fortsättningen. För
sin egen del anser sig emellertid fullmäktige icke ha anledning att ta ställning
till frågan om prognosernas tillförlitlighet, och fullmäktige bör därför
inte såsom motionärerna föreslår åläggas att avge yttrande över nationalbudgeten.
Fullmäktige vill således avstyrka motionärernas förslag.

Konjunkturinstitutet yttrar:

Den preliminära nationalbudgeten utgör en i statsverkspropositionen or -

liankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

7

ganiskt infogad del och detsamma gäller den reviderade nationalbudgeten i
förhållande till kompletteringspropositionen. Den slutliga utformningen av
nationalbudgeten handhaves alltså inom finansdepartementet på samma sätt
som övriga delar av budgetarbetet. Det synes inte finnas anledning att biyta
ut en särskild del av denna helhet att göras till föremål för särskild remissbehandling
innan budgeten i dess helhet presenteras. Redan det pressade
tidsschemai vid budgetens färdigställande torde dessutom göra ett dylikt
förfaringssätt i praktiken omöjligt. Dessutom blir budgeten, inklusive nationalbudgeten,
i sin helhet föremål för särskild riksdagsbehandling i samband
med remissdebatten. Riksdagen är självklart forum för diskussionen av
budgetförslaget likaväl som av de ekonomiskt-politiska implikationerna av
nationalbudgeten, och någon anledning synes inte föreligga att ur denna synpunkt
särbehandla den senare och föregripa riksdagsdebatten.

Vad beträffar inslaget av värderingar i nationalbudgeten torde man kunna
säga att det varit en målmedveten strävan att ge den en rent teknisk och prognosticerande
utformning. Det är möjligt att värderingar enstaka gånger insmugit
sig utan att dess villkorliga karaktär med hänsyn till olika målsättningar
etc. varje gång klart angivits. Nu granskas emellertid nationalbudgetarbetet
fortlöpande av det av Kungl. Maj :t bl., a. för detta ändamål tillsatta
utredningsrådet. Denna granskning tjänar även ändamålet att filtrera
hort det av motionären påtalade slaget av värderingar. I övrigt understrykes
nationalbudgetens s. a. s. »modelltekniska» och därmed i och för sig a-politiska
karaktär av det förhållandet att utredningsrådets ledamöter genomgående
är högt kvalificerade ekonomiska experter.

Riksdagens behandling av nationalbudgeten kan enligt konjunkturinstitutets
mening inte väntas få ökad smidighet eller tyngd genom särskild remiltering
av nationalbudgeten till bankofullmäktige, som inte kan anses ha
speciella kvalifikationer för en teknisk bedömning och som beträffande den
politiska bedömningen inte bör ges företräde tramtör och föregripa riksdagen.

Konjunkturinstitutet framför i utlåtandet ett önskemål, som säges i viss
män ligga i linje med motionen. Önskemålet gäller riksbankens representation
i utredningsrådet. Härom uttalas följande:

För närvarande saknas sådan representation, vilket medfört att bl. a. behandlingen
av kreditmarknadskapitlet i nationalbudgeten inte kunnat bli
så utförlig och mångsidig som stundom varit av behovet påkallat. Det vore
därför högeligen önskvärt om utredningsrådet kunde utökas med en representant
från riksbanken, som genom sitt deltagande i genomgången av nationalbudgeten
kunde ge ökad garanti för graden av tillförlitlighet både av beskrivningen
av historiska förlopp och av prognosförsöken speciellt på kreditmarknads-
och valutaområdena.

Utskottet. I statsverkspropositionen framlägges årligen eu preliminär
nationalbudget, som ger en prognos för det närmaste årets ekonomiska utveckling
i Sverige, sedd i internationellt sammanhang. En reviderad nationalbudget
inflyter i den s. k. kompletteringspropositionen. Nationalbudgeten
utarbetas av finansdepartementets ekonomiska avdelning i samverkan
med konjunkturinstitutet och bygger på material som erhålles från fack -

8 Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

departementen samt olika verk och institutioner. Under arbetet med nationalbudgeten
höres utredningsrådet, som är ett organ för samråd med statistiska
centralbyrån, konjunkturinstitutet och näringslivets utredningsinstitut
i frågor avseende den av finansdepartementets ekonomiska avdelning
bedrivna prognosverksamheten.

Den preliminära nationalbudgeten utgör en av grundvalarna för finansplanen,
som likaledes ingår i statsverkspropositionen och vari regeringen
redogör för det ekonomiska läget och för de samhällsekonomiska och finanspolitiska
förutsättningarna för det framlagda budgetförslaget. På samma
satt ger den reviderade nationalbudgeten en bakgrund till de synpunkter
på det aktuella ekonomiska läget och den ekonomiska politiken som
regeringen framlägger i kompletteringspropositionen. Såväl statsverkspropositionen
som kompletteringspropositionen remitteras — bortsett från
vissa i detta sammanhang betydelselösa delar — till statsutskottet, men
detta utskott tar icke direkt ställning till finansplanen och nationalbudgeten
och avger icke något betänkande över dem. I riksdagens kamrar utgör
de däremot en av grundvalarna för remissdebatten och, vad beträffar den
reviderade nationalbudgeten, den ekonomiska debatt som hålles i slutet av
vårsessionen. Förslag om att finansplanen och nationalbudgeten skulle underkastas
en mera ingående behandling inom riksdagen har framlagts av
1957 års budgetkommitté (SOU 1959:16) och av författningsutredningen
(SOU 1963: 16 och 18).

I de nu förevarande motionerna behandlas särskilt riksdagens möjligheter
att kritiskt bedöma de värderingar som säges komma till uttryck i
nationalbudgeten. Motionärerna finner det önskvärt att riksdagen vid sitt
beslutsfattande i ekonomisk-politiska frågor har fått kännedom även om
andra bedömningar än dem som finansdepartementets ekonomiska avdelning
svarar för. Detta syfte skulle enligt deras mening befrämjas om riksbanksfullmäktige
ålades att avge yttrande över nationalbudgeten. Särskilt
pekas på riksbankens möjligheter att bidraga med synpunkter rörande kredilmarknaden
och valutamarknaden.

Såväl riksbanksfullmäktige som konjunkturinstitutet betonar i sina remissyttranden
att nationalbudgeten är att betrakta som en prognos av huvudsaklig
teknisk natur och att den tillkommer under medverkan av experter
från skilda håll. Särskilt framhäves den roll som därvid spelas av
utredningsrådet. Uttryck för ekonomisk-politiska värderingar förekommer
företrädesvis i finansplanen. Riksbanksfullmäktige anser sig sakna anledning
alt för egen del taga ställning till frågan om tillförlitligheten av nationalbudgetens
prognoser. Fullmäktiges kvalifikationer är enligt konjunkturinstitutets
mening lämpade mindre för en teknisk bedömning än för eu
politisk, som skulle föregripa riksdagens. Utskottet delar i allt väsentligt
remissinstansernas uppfattning och är således icke berett att förorda att
riksbanksfullmäktige ges det föreslagna åläggandet.

Bankoutskottets utlåtande nr 9 år 1965

9

En annan aspekt pa riksbankens medverkan i detta sammanhang beröres
av konjunkturinstitutet, som framhåller att det är önskvärt att riksbanken
blir representerad i utredningsrådet. Härigenom skulle bl. a. skapas
ökade garantier för tillförlitlig behandling av kreditmarknads- och valutafrågorna.
Utskottet finner denna tanke beaktansvärd. Såsom framgår av
fullmäktiges yttrande deltar tjänstemän inom riksbanken redan nu i viss
mån i arbetet på nationalbudgeten. En utbyggnad av denna medverkan på
det sätt som konjunkturinstitutet föreslagit torde förhöja värdet av utredningsrådets
granskning, särskilt när det gäller avsnittet om kreditmarknaden.
Kreditgivningen över gränserna och de internationella kapitalrörelserna
skulle dessutom i högre grad kunna uppmärksammas i nationalbudgetarbetet.
Vad sålunda föreslagits synes ligga väl i linje med de motiv som
varit vägledande för motionärerna.

Utskottet, som förutsätter att något särskilt initiativ från riksdagens sida
icke erfordras för att riksbanken skall bli répresenterad i utredningsrådet,
får under åberopande av vad som här anförts hemställa,

att motionerna 1: 496 och II: 590 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson*,
Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Åkerlund och Augustsson;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Franzén i Motala, Hansson i önnarp*, Bengtsson i Landskrona,
Haglund och Jonsson.

* Ej närvarande vid justeringen.