Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965

1

Nr 5

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande
samt myntväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande bär utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamt sammanträde
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1964, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och
till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer avgivna
berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd och
förvaltning under år 1963, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial
nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1964, ävensom de redogörelser, som av styrelserna
för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa kontors
förvaltning under samma år. Vid granskningen har för utskottet varit
tillgänglig j ämväl en särskild redogörelse för verksamheten vid riksbankens
sedeltryckeri under år 1964.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet
att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksbankens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.

På sin utlånings- och övriga rörelse under år 1964 har riksbanken erhållit
en nettovinst av 167 256 897 kronor och 76 öre.

I avseende härpå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. R samt. Nr 5

2

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning som
åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige
i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1964, intill vilken dag ansvarsfrihet
tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut
och åtgärder, till och med den 9 januari 1965, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och
förvaltning för tiden 1 juli 1963—30 juni 1964, dels ock fullmäktiges med
utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1965 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

1 :o) Penning- och valutapolitiken. Vid ingången av år 1964 beräknades
att den totala produktionen i Sverige skulle stiga i något snabbare takt
detta år än under år 1963. Den tidigare nedgången i näringslivets investeringar
antogs kunna förbytas i en uppgång genom en omsvängning i lagerinvesteringarna;
för exportens del förutsågs samtidigt en fortsatt expansion.
Den ekonomiska politiken bedömdes böra inriktas på att förhindra
uppkomsten av ett allmänt övertryck i ekonomin.

Den faktiska utvecklingen av den svenska ekonomin under år 1964 blev
ovanligt gynnsam. Den produktionsökning som uppnåddes, drygt 5 1/2 procent,
är en av de högsta i Sverige under efterkrigstiden. Den höga sysselsättningen
bevarades och utrikesbalansen hölls vid makt. Utrikeshandeln och
näringslivets investeringar — totalt sett — var de mest expansiva faktorerna.
Under året skedde en gradvis åtstramning av den ekonomiska politiken;
särskilt markant var detta på kreditpolitikens fält.

Även internationellt rådde en utpräglad högkonjunktur. Det samlade produktionsresultatet
för de västeuropeiska länderna ökade under år 1964 med
5 1/2 procent mot 4 procent året innan. I Förenta staterna steg bruttonationalprodukten
med närmare 5 procent. Liksom i Sverige utgjorde i det övriga
Västeuropa näringslivets investeringar och exporten drivkrafter för
den ekonomiska utvecklingen. Bilden var dock inte enhetlig; bl. a. utvecklades
Storbritanniens export mycket svagt. Under senare delen av året skedde
allmänt en viss försvagning av utvecklingstakten. I vissa länder, t. ex.
Frankrike och Italien, framstod denna försvagning främst som en följd av
den förda stabiliseringspolitiken. I vissa andra länder, såsom Västtyskland
samt Danmark och Norge, var orsaken främst att söka i ett ansträngt kapaeitetsläge.

Den internationella konjunkturutvecklingen återspeglas i en kraftig ökning
av den svenska exporten, som totalt beräknas ha stigit med 9,5 procent.
Vår andel av världsexporten fortsatte härigenom att stiga. EFTA-länderna
svarade för en växande andel av den svenska exporten.

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965

3

Vid sidan av exporten var, såsom nämnts, näringslivets investeringar i
fasta anläggningar och lager starka drivkrafter bakom den inhemska produktionsutvecklingen.
Nedgången i lagerinvesteringarna under 1963 förbyttes
under fjolåret i en kraftig uppgång. Medan investeringsutvecklingen
inom flertalet näringsgrenar — främst handel och sjöfart — var klart expansiv,
uppvisade industriinvesteringarna i byggnader och maskiner en nedgång
med drygt 1 procent. Industrins investeringar har härigenom legat på
en ungefär oförändrad nivå under den senaste fyraårsperioden. Bostadsinvesteringarna
ökade med 9 procent och de kommunala investeringarna med
drygt 10 procent. Utvecklingen under 1960-talets första år med en stark tillväxt
av bostadsbyggandet och av den kommunala sektorn fortsatte alltså
även under fjolåret. Totalt ökade investeringarna med 6,5 procent, d. v. s.
något mer än bruttonationalprodukten. Bruttoinvesteringarnas andel av denna
steg härmed till närmare 33 procent.

Hushållens disponibla inkomster steg i påtagligt lägre takt än bruttonationalprodukten
i sin helhet. Häremot svarade en viss begränsning av den
privata konsumtionens tillväxttakt; även den offentliga konsumtionens tillväxttakt
minskade. Tillsammans ökade privat och offentlig konsumtion
med 4,5 procent. Konsumtionspriserna steg 1964 i genomsnitt med 3,4 procent,
vilket innebar en något kraftigare ökning än under senare år.

Efterfrågeökningen inom landet medförde en uppgång för importens del,
som dock understeg exporttillväxten. Handelsbalansen utvecklades därför
gynnsamt. I fråga om kapitaltransaktioner redovisas en omsvängning från
kapitalexport till kapitalimport. Till följd av denna utveckling samt en ökning
av den s. k. restposten steg valutareserven med närmare 1 miljard kr.
Restpostens utveckling torde i huvudsak avspegla en ökning av kortfristiga
kommersiella krediter.

Den här skisserade konjunkturutvecklingen föranledde en skärpning av
den ekonomiska politiken, i synnerhet kreditpolitiken. Finanspolitiken behöll
sin restriktiva utformning. Arbetsmarknadspolitiken inriktades särskilt
på att utjämna de regionala ojämnheterna. För att dämpa den höga
efterfrågan på byggnadsarbetskraft senarelades vissa offentliga investeringar.
I samma syfte utnyttjades i storstadsområdena lagen om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete.

Den mest markerade åtstramningen skedde som nämnts på kreditpolilikens
område. Diskontot, som höjts i juni 1963, höjdes i januari ytterligare
med en halv procentenhet till 4 1/2 procent. Affärsbankernas möjligheter
att låna i riksbanken begränsades under våren i två omgångar. I februari
fastställde riksbanken att varje affärsbanks upplåning fick uppgå till högst
hälften av dess fonder; för lån härutöver utgick s. k. straffränta med 9 procent.
I april skedde eu ytterligare begränsning av lånerätten till högst eu
fjärdedel av fonderna för de banker som ej uppfyllde likviditetskvoterna.
Den stigande aktiviteten inom ekonomin under sommaren och hösten för -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965

anledde riksbanken att i november ännu en gång höja diskontot med en
halv procentenhet, till 5 procent. Samtidigt höjdes straffräntan till 10 procent.

Den restriktiva kreditpolitiken medförde en dämpning av kreditexpansionen.
Kreditgivningen räknad netto, d. v. s. utlånade belopp minus återbetalade,
uppgick 1964 till ca 9 miljarder kr., innefattande hela den organiserade
kreditmarknaden. 1963 hade den uppgått till ca 8 1/2 miljarder kr.
och 1962 till ca 7 miljarder kr. Tillväxttakten i kreditgivningen avtog sålunda
på ett markerat sätt under 1964. De långfristiga placeringarna svarade
för en växande andel, under det att affärsbankernas direkta kreditgivning
kraftigt reducerades. Medan affärsbankernas utestående lån under 1963 hade
ökat med ca 3,2 miljarder kr., inskränkte sig ökningen under 1964 till ej
fullt 2 miljarder kr.

Placeringarna på kapitalmarknaden växte ganska kraftigt under fjolåret.
Ökade placeringar företogs främst av allmänna pensionsfonden, men även
enskilda försäkringsinrättningar och allmänheten (övriga företag, privatpersoner
m. fl.) ökade sina obligationsinnehav. Emissionerna av långfristiga
obligations- och förlagslån steg från 3,9 miljarder kr. år 1963 till ca 4,7 miljarder
kr. år 1964. Parallellt härmed skedde en tillväxt av reverslångivningen
från kapitalmarknadsinstituten.

Nyemissionerna av aktier uppgick till inemot en halv miljard kr. Omsättningen
på aktiemarknaden var den livligaste på många år och kurserna var
stigande. Kursstegringen var dock lägre än året innan.

Under året ägde en viss förskjutning rum av kreditgivningens fördelning
mellan låntagarkategorierna. Bostadsbyggandet och kommunerna erhöll
en ökad andel av den totala kreditgivningen, medan näringslivets andel
minskade och statens upplåning i huvudsak förblev oförändrad.

Statens nettoupplåning uppgick till ca 250 milj. kr., vilket innebar att den
förskjutning av totalbudgetsaldot som ägde rum mellan 1962 och 1963 —
från ett överskott på ca 600 milj. kr. till ett underskott på 200 milj. kr. —
inte hade någon motsvarighet under fjolåret. Liksom under 1963 framkom
det kassamässiga totalbudgetsaldot som ett resultat av ett utgiftsöverskott
under årets senare hälft och ett inkomstöverskott under förra hälften av
året. Den av 1964 års riksdag givna rätten för riksgäldskontoret att i likviditetsutjämnande
syfte placera sina överskottskassor på dagslånemarknaden
har under året begagnats.

Under året emitterade riksgäldskontoret två nya långfristiga ränteobligationslån,
varjämte ytterligare inbetalningar på det i slutet av 1963 upplagda
lånet skedde. Vidare emitterades ett nytt premieobligationslån. Eftersom
samtidigt den kortfristiga upplåningen minskade, skedde en ytterligare
konsolidering av den utelöpande statsskulden.

Näringslivets nettoupplåning på kreditmarknaden uppgick 1964 till 3,3
miljarder kr. I förhållande till 1963 innebar detta en minskning, som främst

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965

5

torde ha betingats av den restriktiva kreditpolitiken. Framför allt krympte
affärsbankernas kreditgivning. I fråga om finansieringen genom emissioner
av aktier och obligationer skedde däremot ingen nämnvärd förändring.
Minskningen i kreditgivningen till näringslivet ägde rum trots att, såsom
nämnts, investeringarna ökade. Förklaringen härtill synes ha varit dels en
positiv vinstutveckling, dels en ökning av de kommersiella krediterna vid
sidan av banksystemet, såväl inom landet som från utlandets sida.

Bostadssektorn har under senare år ställt väsentligt ökade krav på kreditmarknaden.
Sedan 1962 har sålunda den totala kreditgivningen till bostadsbyggande
stigit med drygt 30 procent. Under fjolåret steg bostadskreditgivningen
totalt med drygt 1/2 miljard kr. jämfört med 1963. För denna
uppgång hade affärsbankernas utlåning och förvärv av hypoteksobligationer
stor betydelse.

Kommunernas nettoupplåning uppgick förra året till 1,3 miljard kr.,
vilket innebar en ökning med 300 milj. kr. jämfört med 1963. Den kommunala
upplåningen sker i allt väsentligt genom emissioner av obligationer
•och upptagandet av reverslån hos kapitalmarknadsinstituten. Obligationsemissionerna
spelade en växande roll under fjolåret. Även reverslångivningen
expanderade, bl. a. till följd av allmänna pensionsfondens ökade placeringar
i kommunlån.

Det kommunala upplåningsbehovet har vuxit kraftigt under senare år.
Den främsta anledningen härtill har givetvis varit den kommunala investeringsexpansionen.
För bedömningen av kommunernas önskemål om krediter
föreligger endast ett osäkert material. Kommunerna torde emellertid
under kommande år fortsätta att ställa höga anspråk på krediter, och svårigheterna
att tillgodose önskemålen kan bedömas förbli stora. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om riksbanksfullmäktiges i deras remissyttrande
över markpolitiska utredningens betänkande gjorda uttalande —
som även upptagits i årets finansplan — att det kommunala skatteuttaget
skall utgöra en av fördelningsgrunderna för utlåningen till kommunerna.
Utskottet finner det för sin del rimligt att i ett pressat kreditmarknadsläge
hänsyn även av detta slag tages vid tillämpningen av rådande emissionskontroll.

Det internationella finansiella samarbetet har under året ytterligare utvidgats.
Sedan utredningar rörande det internationella betalningssystemet
verkställts dels inom den s. k. tioländergruppen, vari Sverige ingår, dels
inom Internationella valutafonden, har enighet i princip uppnåtts bl. a. om
en allmän höjning av medlemsländernas kvoter i fonden. Över huvud taget
förutsätts olika slags kreditmöjligheter även framgent spela en viktig roll
vid den erforderliga utbyggnaden av det internationella betalningssystemet.
Inom tio-ländergruppen har vidare träffats överenskommelse om formerna
för eu multilateral övervakning av hur de olika kreditmöjligheterna
utnyttjas.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965

Betydelsen av det internationella kreditsamarbetet visade sig vid den
brittiska betalningskrisen under hösten 1964. I syfte att stärka pundets
ställning sattes det s. k. generella lånearrangemanget inom Internationella
valutafondens ram i kraft för första gången. Senare beviljade ett antal
centralbanker m. fl. i samma syfte Bank of England krediter av avsevärd
omfattning; i denna aktion deltog Sveriges riksbank. De vidtagna åtgärderna
är ett uttryck för de på senare år intensifierade strävandena att åstadkomma
ökad stabilitet i de internationella betalningsförbindelserna.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser. Fullmäktige i riksgäldskontoret redovisar
i sin berättelse vissa åtgärder som vidtagits för att anskaffa bostäder
och bereda skrivhjälp åt riksdagens ledamöter. Utskottet räknar med att
i annat sammanhang få återkomma till dessa frågor.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet
i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från
utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer har
för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under den
tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende på riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid granskningen omfattar, utskottet för
sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken
dels för förvaltningen under år 1963 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i
fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1964
till och med den 9 januari innevarande år.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer
har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning
under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende på riksgäldskontorets ställ -

Bankoutskottets utlåtande nr 5 år 1965 7

ning och förvaltning under den tid granskningen omfattat, utskottet för
sin del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1963—30 juni 1964 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från
och med den 10 januari 1964 till och med den 9 januari
innevarande år.

Stockholm den 2 mars 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Åkerlund, Augustsson och Stefanson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Berglund, Larsson i
Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund, Börjesson i Glömminge och Fridolfsson
i Rödeby.

Reservation

av herrar Gustaf Henry Hansson, Åkerlund, Stefanson, Regnéll och Larsson
i Umeå

beträffande utskottets omförmälan under punkten l:o).

MARCUS BOKTA. STHLM 1965 65002»