Bankoutskottets utlåtande nr i9 år 1965

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av framställningar från Nordiska rådets
svenska delegation angående organisationen av delegationens
kansli.

I skrivelse till bankoutskottet den 9 april 1965 har Nordiska rådets svenska
delegation framlagt förslag till organisation av delegationens kansli. Förslaget
bygger på ett betänkande, som utarbetats av en utav delegationen tillsatt
arbetsgrupp. Delegationens skrivelse, till vilken betänkandet utgör bilaga,
har såsom bihang 1 fogats till detta utlåtande. I en senare framställning,
dagtecknad den 5 maj 1965 och fogad till detta utlåtande som bihang 2, har
delegationen behandlat frågan om lönegradsplaceringen av befattningen
som delegationens kanslichef, vilken fråga lämnats öppen i den tidigare
framställningen. Tillsammans utmynnar delegationens båda skrivelser i en
hemställan att en viss personalförteckning skall fastställas för delegationens
kansli.

Remissyttranden har av utskottet inhämtats över den första framställningen
från riksgäldsfullmäktige och över båda framställningarna från lönenämnden
för riksdagens verk och delegerade för riksdagens verk, av vilka
lönenämnden avgivit två separata utlåtanden.

Riksgäldsfullmäktige anför följande:

Föreliggande organisationsförslag innefattar, såvitt avser den kanslichefen
underställda personalen, allenast smärre förändringar i förhållande till
vad som för närvarande gäller. Förslaget föranleder i denna del icke någon
fullmäktiges erinran.

Vad härefter beträffar kanslichefens anställnings- och löneförhållanden
må till en början anmärkas, att ifrågavarande befattning knappast synes
kunna betecknas såsom en verkschefsbefattning i vanlig bemärkelse, vilket
torde vara av betydelse vid en bedömning av anställningsform och lönegradsplacering.
Fullmäktige vill vidare erinra om att fullmäktige tidigare
yppat tveksamhet i fråga om tjänstens ordinariesättning, bl. a. med hänsyn
till föreliggande krav på en översyn av Nordiska rådets samfällda personalbehov
och till att kanslichefens ställning onekligen nära sammanhänger
med rådets allmänna personalproblem. Såsom framgår av framställningen
är en sådan översyn alltjämt angelägen. Då emellertid även enligt fullmäktiges
bedömning ett bestående behov av en ledande befattningshavare i rådets
svenska sekretariat med all säkerhet även i fortsättningen torde komma
att föreligga, har fullmäktige ansett sig nu böra biträda förslaget om
uppförande av kanslichefstjänsten på ordinarie stat såsom en Br-tjänst.
Fullmäktige har heller icke något att erinra mot att tjänsten härvid inplaceras
i alternativa lönegrader, med bemyndigande för delegerade för riks 1

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 49

2

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

dagens verk att på förslag av delegatonen närmare fastställa den lönegrad
tjänsten vid varje särskild tidpunkt skall tillhöra.

Avslutningsvis vill fullmäktige ånyo understryka önskvärdheten av att en
översyn av rådets samlade sekretariatsorganisation och därmed förenade
kostnader samt fördelningen av dessa kommer till stånd så skyndsamt som
möjhgt, detta icke minst med tanke på de tendenser till koncentration av
arbetet till det svenska sekretariatet, som särskilt under senare år blivit
påtagliga och som bl. a. lett till att enligt uppgift det svenska sekretariatet
ensamt måst ges ungefär lika stora personella resurser som de övriga fyra
nationella sekretariaten tillsammantagna.

Lönenämnden för riksdagens verk — som gentemot vad i framställningen
anförts hävdar, att den ifrågavarande tjänsten som kanslichef till sin natur
icke är en verkschetsbetattning — säger sig icke ha något att erinra mot
att tjänsten ordinariesättes med beteckningen Br. Tjänsten föreslås under
av delegationen angivna förutsättningar placerad alternativt i lönegraderna
Br 8, Br 4 och Br 5. Beträffande den på delegationens kansli inrättade
tjänsten som kammarskrivare ifrågasätter lönenämnden huruvida icke
tjänstens benämning bör ändras till förste kontorsskrivare. I övrigt har det
framlagda förslaget till personalförteckning för delegationens kansli icke
föranlett någon erinran från lönenämndens sida.

Delegerade för riksdagens verk anser sig kunna godtaga att kanslichefstjänsten
ordinariesättes med beteckningen Br. Vad beträffar löneställningen
finner delegerade i nära anslutning till lönenämnden, av vars yttranden
delegerade tagit del, att tjänsten bör placeras i högst Br 5, varvid det torde
tå ankomma på delegerade att i det aktuella fallet på förslag av delegationens
arbetsutskott närmare bestämma, vilken lönegrad som skall tillämpas.

Delegationens förslag beträffande personalorganisationen i övrigt lämnar
delegerade i likhet med lönenämnden utan erinran. Liksom lönenämnden
anför delegerade också att benämningen på tjänsten i Ae 15 bör ändras från
kammarskrivare till förste kontorsskrivare.

Mot delegerades beslut om remissyttrandet i detta ärende har reservation
avgivits av herrar Wahlund och Kollberg, vilka uttalat att delegerade enligt
deras uppfattning bort tillstyrka placering av delegationens kanslichef
i högst Br 6 i stället för såsom i yttrandet föreslagits i högst Br 5.

Utskottet. Det förslag till ändrad personalorganisation för Nordiska rådets
svenska delegations kansli, som delegationens arbetsutskott nu framlagt, är
grundat på överväganden inom en för ändamålet tillsatt arbetsgrupp, vars
betänkande fogats som bilaga till den nu förevarande framställningen. Arbetsgruppens
redovisning omfattar också den för rådet gemensamma personalen
och de övriga nationella sekretariaten. Med instämmande av delegationens
arbetsutskott har arbetsgruppen fäst uppmärksamheten på behovet
av en översyn av rådets samlade sekretariatsorganisation.

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

3

Det problem som här berörts är enligt utskottets mening av stor vikt. Den
omständigheten att Nordiska rådet alltjämt saknar ett eget sekretariat har
lett till att den svenska delegationens kansli successivt byggts ut för att omhänderta
huvuddelen av rådets gemensamma sekretariatsuppgifter, medan
övriga nationella sekretariat i huvudsak bibehållits vid en mera blygsam
omfattning. I den av arbetsgruppen framlagda utredningen diskuteras olika
sätt att tillgodose behovet av ett gemensamt rådssekretariat. Riksgäldsfullmäktige
har också i sitt yttrande understrukit angelägenheten av en jämnare
fördelning länderna emellan av de gemensamma sekretariatsuppgiflerna.
Också enligt utskottets mening är det ofrånkomligt att frågan om ett gemensamt
sekretariat för rådet snarast tages upp till behandling. Utskottet förutsätter
att, såsom framhålles i den föreliggande framställningen, det blir tillfälle
att vid överläggningarna i höst mellan de nordiska ländernas statsministrar
och rådets presidium föranstalta om en gemensam utredning av
rådets sekretariatsfråga.

Beträffande den svenska delegationens kansli innebär det nu framlagda
förslaget icke någon utvidgning av personalen utan endast vissa lönegradsförändringar
samt överförande av kanslichefstjänsten till ordinarie stat. De
förslag som avser tjänster på löneplan A har lämnats utan erinran av lönenämnden
för riksdagens verk och delegerade för riksdagens verk, bortsett
från att tjänstetiteln för den befattningshavare som nu har titeln kammarskrivare
föreslagits ändrad till förste kontorsskrivare. Utskottet ansluter
sig till lönenämndens och delegerades uppfattning beträffande dessa tjänster.

Remissinstanserna har även tillstyrkt att kanslichefstjänsten ordinariesättes
med beteckningen Br. Delegationens förslag till lönegradsplacering i
alternativt Br 4, Br 5 eller Br 6 har däremot inte godtagits av lönenämnden
och delegerade, vilka ansett att högre lönegrad än Br 5 icke bör ifrågakomina.
I anslutning till vad delegerade uttalat föreslår utskottet att tjänsten
placeras i högst lönegrad Br 5, varvid det skall ankomma på delegerade att
på förslag av delegationens arbetsutskott närmare bestämma vilken lönegrad
som i det aktuella fallet skall tillämpas.

Vid bifall till vad utskottet här förordat kommer Nordiska rådets svenska
delegations kansli att få följande personalorganisation:

1 kanslichef ........................................ högst Br 5

1 förste byråsekreterare.................................... Ae 23

1 förste byråsekreterare (halvtid) .......................... Ag 23

1 förste kontorsskrivare.................................... Ae 15

1 kansliskrivare .......................................... Ae 11

2 kanslibiträden .......................................... Ae 7

1 expeditionsförman ...................................... Ae 11

1 expeditionsvakt ......................................... Ae 7

De föreslagna förändringarna bör genomföras fr, o. m. den 1 juli 1965.
It liihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr it)

4

Bankoutskottets utlåtande nr i9 år 1965

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte godkänna vad utskottet ovan anlort
rörande personalorganisationen för Nordiska rådets svenska
delegations kansli samt bemyndiga delegerade för riksdagens
verk att i enlighet därmed fastställa tjänste- och personalförteckningar.

Stockholm den 21 maj 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke Larsson,
Palm, Lundin, Mattsson*, Per Jacobsson* och Lundberg;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Larsson i Umeå, Fridolfsson i Rödeby, Börjesson i Falköping,
Gustavsson i Ängelholm och Jönsson i Arlöv.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Larsson i Umeå, som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande
som börjar med orden »Remissinstanserna har även» och slutar med orden
»den 1 juli 1965» bort ha följande lydelse:

»Remissinstanserna har även tillstyrkt att kanslichelstjänsten ordinariesättes
med beteckningen Br. Delegationens förslag till lönegradsplaccring i
alternativt Br 4, Br 5 eller Br 6 har inte godtagits av lönenämnden och har
även med två röster mot två avstyrkts av delegerade, varvid två reservanter
ansett att delegerade bort tillstyrka delegationens förslag om placering i
högst Br 6. Enligt utskottets mening är det av vikt att Nordiska rådets svenska
delegation ges möjlighet att för sin chefstjänst tillämpa en lönesättning
som gör tjänsten konkurrenskraftig i jämförelse med liknande befattningar,
till vilka personer med motsvarande kvalifikationer rekryteras.

Vid bifall till vad utskottet här förordat kommer Nordiska rådets svenska
delegations kansli att få följande personalorganisation:

1 kanslichef ........................................ högst Br 6

De föreslagna förändringarna bör genomföras fr. o. m. den 1 juli 1965.»

Bankoutskottets utlåtande nr k9 år 1965

5

Bihang 1

NORDISKA RÅDETS SVENSKA DELEGATION

Till riksdagens bankoutskott

Sedan Nordiska rådets svenska delegation den 18 oktober 1963 beslutat
tillsätta en arbetsgrupp, bestående av delegationens kanslichef (sammankallande),
riksgäldsdirektören och avdelningschefen i finansdepartementet
Lars Lindmark, med uppdrag att utarbeta ett organisationsförslag för Nordiska
rådets svenska delegations kansli, har arbetsgruppen den 2 april 1965
till delegationen avgivit sitt betänkande, vilket bifogas. Inom delegationen
har förevarande ärende handlagts av delegationens arbetsutskott, nedan
kallat utskottet.

Utskottet delar arbetsgruppens mening om behovet av en översyn av rådets
samlade sekretariatsorganisation. Denna fråga kan väntas komma att
behandlas inom rådets presidium under sommaren 1965 och kan, därest enighet
därom vinnes i presidiet, tagas upp vid den sammankomst med de nordiska
ländernas statsministrar, som presidiet kommer att ha under hösten
1965 i Finland. Först därefter torde ett utredningsarbete kunna inledas på
nordisk bas. En sådan undersökning kan väntas bliva relativt tidskrävande
och kan komma att leda till ändringar av rådets stadga. Flertalet nu föreliggande
skisserade lösningar torde exempelvis kräva stadgeändring.

Det synes icke lämpligt att frågan om organisationen av svenska delegationens
kansli undanskjutes till en oviss framtid under hänvisning till detta
eventuella utredningsarbete varom ännu icke något med säkerhet kan vetas.
Utskottet hyser vidare den uppfattningen alt den personal, varom förslag
framlägges i arbetsgruppens betänkande, kommer att med all sannolikhet
behövas i Sverige, även vid en eventuell framtida omläggning enligt något
av de i betänkandet angivna alternativen, varigenom arbetsuppgifter, som nu
åvilar Sverige, skulle överflyttas på annat land.

Utskottet kan för sin del biträda de förslag, som arbetsgruppen framlagt i
sin sammanfattning med avseende å de där angivna befattningarna som
förste byråsekreterare, kammarskrivare, kansliskrivare, kanslibiträden, expeditionsförman
och expeditionsvakt.

Vad gäller den deltidstjänstgörande befattningshavaren från utrikesdepartementet
har utskottet av olika skäl funnit mest rationellt att för hans vidkommande
fr. o. m. den 1 mars 1965 inrätta en extra förste byråsekreterartjänst
i lönegrad Ag 23 samt förordnat ifrågavarande tjänsteman att bestrida
halva denna tjänst med därmed förenade förmåner. Tjänstemannen åtnjuter
vidare i enlighet med hittillsvarande praxis ett tilläggsarvode beräknat
efter kommittékungörelsen såsom gottgörelse för det merarbete, som del
i realiteten innebär i förevarande fall alt sköta två halvtidstjänster. Utskottcl
förutsätter, att denna ordning skall bestå tills vidare.

Vad slutligen angår kanslichefstjänsten har någon enighet om dennas

6

Bankoutskottets utlåtande nr A9 år 1965

ställning icke kunnat nås i arbetsgruppen. Utskottet har upptagit frågan till
närmare övervägande.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att tjänsten som kanslichef,
vilken är en verkchefsbefattning, blir av ordinarie natur. Befattningen
har i realiteten varit en heltidstjänst sedan 1955-1956, lönemässigt jämställd
först med sysslan som kammarsekreterare och sedan 1 juli 1959 med
tjänst som expeditionschef m. m. i departement. Den tveksamhet inför Nordiska
rådets framtid, vilken föranledde att tjänsten år 1959 bibehölls som
en arvodestjänst, torde under de gångna åren ha skingrats. Ett bestående
behov av en ledande befattningshavare i rådets svenska sekretariat kan
med säkerhet konstateras. Den tillfälliga övergångsanordningen att ett riksdagens
verk icke försågs med en fast verkschef stjänst synes därför nu kunna
avvecklas. Tjänsten bör göras till en ordinarie tjänst, tillsatt med tillsvidareförordnande,
och sålunda åsättas beteckningen Br. Vad härefter gäller lönegradsbeteckningen
torde denna få bli beroende av utfallet av nu pågående
B-listeförhandlingar och riksdagens behandling av proposition nr 65 med
förslag till omorganisation av statsdepartementen. En viss rörlighet i lönegradshänseende
synes påkallad med hänsyn till innehavarens kvalifikationer.
Tjänsten bör därför placeras i några alternativa lönegrader med fullmakt
för delegerade för riksdagens verk att på utskottets förslag närmare fastställa
den lönegrad tjänsten vid varje särskild tidpunkt skall tillhöra.

Utskottet kommer att, så snart förutsättningar härför föreligger, till bankoutskottet
inkomma med uppgift om de lönegrader, som enligt utskottets
mening bör kunna disponeras för kanslichefstjänsten.

Under hänvisning till det ovanstående får arbetsutskottet hemställa,

att följande personalförteckning måtte fastställas för

Nordiska rådets svenska delegation:

1 kanslichef (Br)

1 förste byråsekreterare Ae 23

1 förste byråsekreterare Ag 23 (för halvtidstjänstgörande
befattningshavare från utrikesdepartementet)

1 kammarskrivare Ae 15

1 kansliskrivare Ae 11

2 kanslibiträden Ae 7

1 expeditionsförman Ae 11

1 expeditionsvakt Ae 7

Stockholm den 9 april 1965

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

7

>

Bilaga

Till Nordiska rådets svenska delegation

I. Inledning

Vid sammanträde med Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott
den 18 oktober 1963 beslöt utskottet uppdraga åt kanslichefen att i samråd
med riksgäldsdirektören och den representant för Kungl. Maj :ts kansli, som
kunde komma att utpekas av statsrådet Kling, utarbeta ett organisationsförslag
för Nordiska rådets svenska kansli. Till representant för Kungl.
Maj :ts kansli i arbetsgruppen utsåg statsrådet Kling avdelningschefen i finansdepartementet
Lars Lindmark. Vid sammanträde den 29 maj 1964 beslöt
delegationens arbetsutskott att till sekreterare i arbetsgruppen utse
byrådirektören i utrikesdepartementet Leif Leifland.

Arbetsgruppen får härmed framlägga redogörelse för sina överväganden
rörande personalorganisationen för delegationens kansli. Resultaten av dessa
har redan i vissa delar successivt redovisats för delegationens arbetsutskott.

II. Rådets gemensamma personal, nuvarande personal i rådssekretariaten

Rörande Nordiska rådets anställda finns i stadgan för rådet och i arbetsordningen
för rådet följande bestämmelser.

I Nordiska rådets stadga 8 § heter det:

Varje lands delegation anställer sekreterare och annan personal. Sekretariatens
verksamhet och inbördes samarbete försiggå under presidiets ledning.

Vidare stadgas i § 22 tredje stycket arbetsordningen för rådet:

Presidiet bestämmer, huru den ledning av sekretariatens verksamhet och
inbördes samarbete, som enligt 8 § stadgan åvilar presidiet, skall utövas.
Den omedelbara ledningen av sekretariatet i varje land ^nkommer på detta
lands representant i presidiet.

I enlighet med dessa regler handlägges under rådets presidium — som
regelmässigt sammanträder årligen fyra å fem gånger mellan sessionerna
— de löpande ärendena av de fem nationella sekretariaten samt av den av
presidiet tillsatta gemensamma personalen.

A. Gemensam personal

Vad först den gemensamma personalen beträffar, utgöres denna av en
redaktör för rådets tryck, sekreterarna i rådets fem fasta utskott, redaktören
för Nordisk statistisk årsbok samt — i samband med de årliga sessionerna
— viss tillfällig arbetskraft. Härjämte kan nämnas redaktionskommittén
för Nordisk Kontakt med tillhörande redaktionspersonal.

Av denna personal är redaktören för rådets tryck, som är den ende fast
heltidsanställde av de angivna, stationerad i Stockholm. På redaktören vilar
ej endast redigeringen av rådets tryck inklusive Nordisk Udrednings -

8

Bankoutskottets utlåtande nr i9 år 1965

serie utan även redigering av Nytt från Nordiska rådet och andra rådets
publikationer. Genom den lokala placeringen av redaktören har det svenska
sekretariatet fått påtaga sig uppgiften att hålla uppsikt med denna del av
rådets verksamhet, vilket i realiteten innebär en betydande arbetsbelastning
(se vidare härom nedan).

Sekreterarposterna i de fem rådsutskotten innehas för närvarande av följande
personer:

i juridiska utskottet av en kontorschef i danska justitsministeriet (bisyssla)
(Köpenhamn),

i kulturutskottet av biträdande sekreteraren i Finlands rådsdelegation
(bisyssla, jfr nedan) (Helsingfors),

i socialpolitiska utskottet en sekreterare (två tredjedeltidsanställd)
(Stockholm),

i trafikutskottet en expeditionssekretaer i danska pkonomiministeriet (bisyssla)
(Köpenhamn) samt

i ekonomiska utskottet en konsulent i norska handels- och sjöfartsdepartementet
(bisyssla) (Oslo), biträdd av en förste byråsekreterare i den svenska
delegationens kansli (Stockholm).

Redaktören för Nordisk statistisk årsbok har sitt säte i Stockholm. Det
svenska sekretariatet omhänderhar vissa uppgifter i samband med årsbokens
utgivning och distribution.

Redaktionskommittén för Nordisk Kontakt, som består av medlemmar
från alla de nordiska länderna, har sitt säte i Stockholm, där tidskriften utgives
och tryckes. En redaktionssekreterare i Stockholm jämte fem nationella
redaktörer, placerade i envar sin huvudstad, alla på deltid, utgör
tidskriftens personal. Distributionen och ekonomin ombesörj es av det svenska
sekretariatet.

B. De nationella sekretariaten

Personalstyrkan i de fem nationella sekretariaten är av skiftande storleksordning.
Det svenska har ensamt ungefär lika stora personella resurser
som de övriga fyra nationella sekretariaten tillsammans. Personaltillgångarna
är för närvarande av i stort sett följande omfattning:

Danmark: en generalsekreterare samt två kvinnliga biträden (samtliga
heltidsanställda);

Finland: en sekreterare, en biträdande sekreterare samt ett kvalificerat
kvinnligt biträde (lamtliga heltidsanställda, den biträdande sekreteraren är
samtidigt sekreterare i kulturutskottet, jfr ovan);

Island: en sekreterare (bisyssla); innehavaren är chef för Altingets förvaltning)
;

Norge: en sekreterare med halvtidsanställning jämte en kvinnlig assistent
(med rådsarbetet som bisyssla); det må i detta sammanhang anmärkas
att huvuddelen av det arbete, som i övriga länder utföres inom rådssekretariaten,
i Norge vilar dels på statsministerns kontor, som t. ex. ombesörjer
utredningar rörande i rådet väckta förslag, dels på utrikesdepartementet,
vars kassaförvaltning har hand om alla ekonomiska ärenden; samt

Sverige: en kanslichef, två förste byråsekreterare, varav en på halvtid, en
kammarskrivare, en kansliskrivare, två kvinnliga kanslibiträden, en expeditionsförman
och en expeditionsvakt. Kansliskrivaren har för närvarande
endast tvåtredjedels anställning;

Den omständigheten att redaktören för rådets tryck placerats i Stockholm
innebär en betydande arbetsbelastning på det svenska sekretariatet,

Bankontskottets utlåtande nr 59 år 1965

9

som har att från olika instanser i de fem i rådet samverkande staterna mottaga
och till redaktören vidarebefordra ett omfattande material. Ofta måste
därvid, innan materialet kan sändas vidare till denne, en viss genomgång
göras av detta. I praktiken har också det förhållandet, att redaktören placerats
i Stockholm, lett till att det svenska sekretariatet måst taga på sig
att överblicka att remissuttalanden och meddelanden från regeringarna i anledning
av rekommendationerna kommer Nordiska rådet tillhanda i rätt tid.
Då antalet i rådet samtidigt anhängiga saker rör sig mellan 150 och 200,
blir det härmed förbundna arbetet relativt omfattande.

Det må vidare framhållas att — såsom en naturlig konsekvens av att rådstrycket
koncentrerats till Stockholm — det åligger det svenska sekretariatet
att ombesörja distributionen av allt tryckt material. Två heltidsanställda
arbetskrafter är sysselsatta härmed. Arbetet tynges av att växlande utsändningslistor
måste anlitas för distributionen allt efter publikationernas art
och innehåll.

En annan konsekvens av uppgiftskoncentrationen till Stockholm är att
huvuddelen av den för rådet gemensamma bokföringen för kostnader avseende
rådsförhandlingarna, Nordisk udredningsserie, Nordisk Kontakt och
andra gemensamma produkter förlagts till svenska sekretariatet. Vidare har
detta att fördela utgifterna för dessa publikationer mellan de fem ländernas
delegationer och inkassera övriga länders andelar. Det kan nämnas att här
avsedda gemensamma kostnader för rådet avsevärt överstiger 500 000 kronor
om året. Utgifterna fördelas på de fem delegationerna enligt de i § 21
arbetsordningen för rådet närmare angivna grunderna (i förhållande till
antalet valda medlemmar i rådet, d. v. s. med 16/69-delar på ett och vart
av länderna Danmark, Finland, Norge och Sverige samt med 5/69 delar på
Island eller i procent uttryckt, med 23,2 % resp. 7,2 %).

Publikationen Nordisk Kontakt kräver utöver arbetet med bokföring och
utgiftsfördelning åtskilliga insatser med avseende å ackvisition m. m. Tidskriftens
både revisorer är svenskar, varför även granskningsarbetet utföres
å det svenska sekretariatet.

De tendenser till koncentration av arbetet till det svenska sekretariatet,
som blivit en följd av att ovan nämnda, för rådet i dess helhet gemensamma
servicefunktioner successivt i allt större utsträckning förlagts till
Stockholm, har snarast accentuerats under senare år. En viss växelverkan
mellan ökade arbetsuppgifter och personalförstärkningar i Sverige torde härvidlag
kunna konstateras. Det svenska sekretariatet tog på ett tidigt stadium
på sig vissa gemensamma arbetsuppgifter, vilket krävde utbyggnad av dess
personal. De bättre personalresurserna hos det svenska sekretariatet har
därefter i många fall lett till att detta ansetts bäst lämpat att fullgöra nytillkomna
uppgifter. I allt större utsträckning har det — utan att något formellt
beslut fattats därom — blivit så att det svenska sekretariatet kommit
att verkställa de beslut, som presidiet fattat vid sina möten, därest icke
uppdraget uttryckligen lagts på annat sekretariat. Härigenom har de exekutiva
funktionerna i betydande omfattning kommit att utövas av det
svenska sekretariatet.

C. Tänkbara utvecklingslinjer

Denna utveckling är i och för sig icke ägnad att förvåna. I själva verket
torde varje internationell samarbetsorganisation för att kunna prestera en
fullgod insats vara beroende av att den löpande verksamheten i viss utsträckning
koncentreras till och koordineras genom ett sekretariatsorgan.

10

Bankoutskottets utlåtande nr it) år 1965

Inom flertalet internationella organisationer vållar delta koordineringsbehov
knappast några bekymmer, då de är försedda med ett huvudsekretariat
som ombesörjer denna funktion. Det gäller i fråga om Förenta Nationerna,
Europarådet och Europeiska Frihandelsorganisationen (EFTA) för
att blott nämna några. Vissa organisationer, exempelvis Förenta Nationerna,
har regionala kontor, men dessa är då organisatoriskt underställda
huvudsekretariatet. Samma naturliga behov av koordination gör sig gällande
även för en samarbetsorganisation av Nordiska rådets typ, som icke
har denna gängse sekretariatsstruktur utan som i stället förfogar över ett
antal sidoordnade nationella sekretariat. I viss grad kan arbetet fördelas
mellan dessa. Efterhand som verksamheten växer blir det emellertid allt
för tungrott att i varje situation formellt avgöra vem som skall göra vad.
Risk för missförstånd föreligger också. Arbetet underlättas, om någon finnes,
som har att automatiskt gripa in, då annat icke avtalats.

Vissa centrala uppgifter i Nordiska rådets arbete fordrar också cn samlande
sekretariatsinsats. I god tid före de årliga sessionerna måste exempelvis
centralt överblickas, att arbetet förberedes på ett sätt, som möjliggör
alt den kommande sessionens saklista blir väl avvägd, alt de olika frågorna
blir beredda på ett tillfredsställande sätt, att trycket blir disponibelt
för medlemmarna i god tid före sessionerna o. s. v. Självfallet måste huvudansvaret
för de yttre arrangemangen för en session falla på sekretariatet
i det land, i vilket sessionen skall äga rum. Erfarenheterna torde emellertid
entydigt ge vid handen, att, om rådet skall kunna bedriva sitt egentliga
arbete på ett tillfredsställande sätt, det knappast låter sig göra att flytta
funktionen att hålla samman rådsverksamheten från land till land alltefter
mötesorten. Sekretariaten måste gemensamt överblicka arbetet i stort men
även härvid erfordras, att ett sekretariat åtager sig att mera permanent
fungera koordinerande.

Behovet av central koordination har ökats genom den av rådet år 1964
på försök beslutade omläggningen av arbetsformerna. Därest denna reform
genomföres definitivt, skulle det innebära, att den ökade tonvikt som
genom reformen lagts på utskottsarbetet mellan rådssessionerna blir bestående.
Utskotten utför enligt den nu tillämpade ordningen det huvudsakliga
förberedelsearbetet under tiden mellan sessionerna. Ökat anspråk har härigenom
kommit att ställas på rådets personalresurser. Icke minst har nödvändigheten
av ett gott samarbete med regeringarna visat att omsorg måste
ägnas utskottsarbetets praktiska genomförande. Rent kvantitativt är också
arbetsbelastningen betydande. Rådets valda medlemmar är uppdelade på
fem utskott, vilka sammanträder ett vart i genomsnitt fyra gånger om
året, varje gång under en eller två dagar. Härtill kommer möten med presidium
och sekretariat åtskilliga gånger varje år. Bortsett från tiden för
den årliga sessionen torde mötesdagarna nu överstiga 40 om året. Delvis
är mötena sammanträngda till vissa tidsperioder. För utskottsarbetet ansvarar
visserligen i första hand en utskottssekreterare, men de koordinerande
uppgifterna kräver att även de nationella huvudsekreterarna är närvarande
vid i stort sett alla möten.

Under åren 1961 och 1962 gjordes inom presidiet försök att förmå de
nationella delegationerna att utbygga sekretariatsorganisationen även utanför
Sverige till en med den svenska likvärdig nivå. Dessa strävanden ledde
till resultat endast i Finland. Situationen är för närvarande den, att den
totala sekretariatspersonalen kräver viss ytterligare utbyggnad, därest man
önskar vidmakthålla rådsarbetet på nuvarande nivå, och i än högre grad,

Ilankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

11

om man vill ytterligare utveckla det. Hittills har därvid i huvudsak tillgått
så, att Sverige ställt till förfogande de personella resurser, som erfordrats
för arbetets utförande.

För arbetsgruppen har det varit en fråga av primär betydelse, hur dessa
rådets samlade behov framgent skall tillgodoses,. Utformningen av det
svenska kansliet blir självfallet beroende av i vad män rådets växande krav
på personal skall mötas inom ramen för detta kansli och i vad mån andra
lösningar kan finnas.

Det har därför varit naturligt att inom arbetsgruppen diskuterats olika
alternativ till lösningar av de problem, som uppkommit till följd av att rådets
löpande arbete i ökande utsträckning kommit att åvila det svenska
rådssekretariatet. Arbetsmängden i rådet har vuxit till en omfattning, som
gör det svårt att bemästra läget med blott en chefstjänsteman i det svenska
sekretariatet, därest detta även framgent avses skola spela en, jämfört med
nuvarande förhållanden, oförändrad roll i sekretariatsarbetet. Redan nödvändigheten
att närvara vid det övervägande antalet av sammanträden i rådets
regi kräver en stor del av tillgänglig arbetstid.

Ett tänkbart alternativ vore en förstärkning av personalen i den form att
en tjänst som kvalificerad biträdande sekreterare å löneplan B inrättades.
Eu sådan dubblering av chefsbefattningen i sekretariatet skulle medföra, att
kanslichefens nuvarande arbetsbörda uppdelades på två. Den skulle också
möjliggöra att — därest olika politiska meningsriktningar anses böra vara
företrädda bland sekretariatets topptjänstemän — nära kontakter skulle
kunna upprätthållas med såväl regerings- som oppositionssidan. Skäl kan
givetvis också anföras mot en lösning med två chefstjänstemän inom kansliet.
År 1959 intog remissmyndigheter och riksdag en relativt restriktiv
inställning till kansliets utbyggnad. Vidare torde man inte kunna bortse
ifrån att en lösning med två chefstjänstemän kan inrymma åtskilliga praktiska
gränsdragningsproblem, när det gäller kompetensfördelningen mellan
de båda chefstjänstemännen. En lösning, som innebär en så väsentlig förstärkning
av det svenska sekretariatet, implicerar också ett ställningstagande
till Sveriges fortsatta dominans som koordinerande faktor i administrationen
av rådets arbete. Tveksamhet råder otvivelaktigt på åtskilliga
håll rörande lämpligheten och önskvärdheten av en sådan dominans.

EU annat tänkbart alternativ har ansetts vara en radikal omorganisation
av den nuvarande sekretariatsstrukturen, innebärande, att rådet utrustas
med ett gemensamt generalsekretariat, som finge förutsättas med vissa intervaller
— säg tre eller fyra år — cirkulera mellan medlemsländerna. Förordnandet
för den gemensamme generalsekreteraren finge då avse allenast
den tidsrymd, under vilken det gemensamma sekretariatet, som finge tänkas
sammanslaget med ett nationellt sekretariat, vore förlagt till den huvudstad,
där generalsekreteraren har sitt arbete. En votering på generalsekreterarposten
skulle då i tiden sammanfalla med att det gemensamma sekretariatet
flyttades från ett nationellt sekretariat till ett annat. Även om
sekretariatsarbetet på detta sätt koncentrerades i vissa delar till ett gemensamt
flyttbart kansli måste dock vissa serviceuppgifter som tryckningen
och distributionen av rådsförhandlingarna m. m. ligga fast. All central
verksamhet måste vidare kunna repliera på relativt väl uppbyggda nationella
kanslier i alla huvudstäderna.

En variant av det nu beskrivna alternativet skulle vara att de fem sekretariaten
förutsättes fortbestå i ungefär nuvarande form, envar underställt
en nationell sekreterare och kanslichef, varjämte eu generalsekreterare skul -

12

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

le tillsättas. Denne skulle helt frigöras från det löpande rutinarbetet i ett
nationellt sekretariat och uteslutande ägna sig åt att, under presidiets ledning,
samordna och koordinera de fem sekretariatens arbete och i samband
därmed ha ansvaret för förberedandet av presidiets möten och för verkställigheten
av dess beslut. Även enligt denna variant av alternativet borde
generalsekreterarebefattningen rotera mellan länderna.

EU tredje alternativ skulle utgå från en ändring av stadgans och arbetsordningens
bestämmelser om att varje lands delegation anställer och utövar
den omedelbara ledningen av personalen i det nationella sekretariatet.
Presidiet skulle då i stället centralt utse alla befattningshavarna i de nationella
utplacerade rådssekretariaten. Härigenom skulle presidiet bli i tillfälle
ge organisationen en viss flexibilitet; särskilt arbetstyngda sekretariat
skulle kunna utrustas med ytterligare personal. De ledande inom de nationella
sekretariaten skulle, anställningsmässigt sett, bli att jämställa med
den nuvarande gemensamma personalen. Ett förverkligande av detta alternativ
skulle emellertid, såsom ovan anmärkts, kräva en ändring av såväl
stadga som arbetsordning för rådet.

Arbetsgruppen har emellertid funnit det ligga utanför dess uppdrag att
behandla frågor, som berör organisationen av rådets gemensamma personal.
Varje diskussion härom berör intimt presidiets arbete och måste föras i nära
samråd med övriga rådsdelegationer och sekretariat. Arbetsgruppen har av
detta skäl ansett sig blott böra redovisa vissa problemställningar och i all
korthet antyda möjliga alternativ att behandlas vid fortsatta diskussioner
i saken.

Arbetsgruppen har utgått från att rådets gemensamma personella problem
kommer att bli föremål för vidare överväganden inom rådets presidium.

III. Kanslichefen

Såsom framgår av vad ovan anförts sammanhänger kanslichefens ställning
nära med rådets allmänna personalproblem. Mot bakgrund av föreliggande
behov av vidare förhandlingar om ett eventuellt gemensamt rådssekretariats
framtida utformning har inom arbetsgruppen enighet ej kunnat
nås om förslag till ändring av kanslichefens nuvarande år 1959 fastställda
position i organisatoriskt hänseende. Frågan om hans lönegradsplacering
har av arbetsgruppen däremot ansetts böra prövas i annat sammanhang.

IV. Befattningar i mellangraderna

Personalen i mellangraderna i det svenska sekretariatet består för närvarande
av två extra förste byråsekreterare i lönegrad A 23, varav en halvtidsanställd.
Den sistnämnda tjänsten eller dess tidigare motsvarighet har
sedan snart tio år innehafts av den tjänsteman på utrikesdepartementets
politiska avdelnings första byrå, som handlägger nordiska ärenden, vilken
åtnjutit tjänstledighet från halva sin tjänst i departementet för att
tjänstgöra hos Nordiska rådets svenska delegation. Innehavaren har under
denna tid växlat flera gånger, ett förhållande som betingats av att vederbörande
tjänstemän i utrikesdepartementet förflyttats utomlands. Denna

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

13

kombination av tjänst inom utrikesdepartementet och Nordiska rådets
svenska delegation har visat sig vara lämplig ur båda verkens synpunkt.
Genom arrangemanget har utrikesdepartementet kontinuerligt förfogat
över en befattningshavare med ingående kännedom om det löpande arbetet
inom rådet. Samtidigt har rådets svenska delegation haft möjlighet att
via utrikesdepartementet, som närmast koordinerar den svenska regeringens
handläggning av Nordiska rådets ärenden, följa och stundom påskynda
arbetet inom regeringen med rådsärendena.

De nuvarande båda befattningshavarna i mellangraderna är sysselsatta
med en rad arbetsuppgifter av skiftande karaktär t. ex. med undersökningar
av gällande rätt i de fem medlemsländerna, sammanställning av
statistik och utarbetande av internationella jämförelser. Stundom får regeringarnas
meddelanden i anledning av rådets rekommendationer kompletteras
med liknande redogörelser. Tjänstemännen ifråga biträder vidare
vid utarbetandet av andra dokument, exempelvis den redogörelse delegationen
avgiver rörande en session, och den rapport, som presidiet årligen
uppgör om sin verksamhet. Viktiga arbetsuppgifter sammanhänger med det
förarbete, som upprättandet av utkast till medlemsförslag regelmässigt
kräver. Vidare har dessa båda tjänstemän att upprätthålla löpande kontakt
med de departement, ämbetsverk och privata organisationer, som berörs
av eller eljest är intresserade i rådets verksamhet. Andra viktiga uppgifter
— som tyvärr ofta har måst eftersättas på grund av andra trängande
löpande ärenden — gäller informationsverksamheten. Framställning av ett
bildband för bruk i grundskolan rörande nordiskt samarbete har t. ex.
varit en arbetskrävande uppgift. Föreningar, sammanslutningar och organisationer
vänder sig i stigande utsträckning till rådssekretariatet med
hemställan om föredragshållare. De båda befattningshavarna får ofta rycka
in som föredragshållare på detta sätt. Även allmänheten har i växande
grad börjat hänvända sig till delegationen med begäran om upplysningar
i olika nordiska frågor. En betydelsefull arbetsuppgift för dessa
tjänstemän är slutligen att vara behjälpliga vid anordnandet av konferenser
och möten av olika slag i rådets regi. De tillhandagår därjämte delegationens
medlemmar i olika spörsmål, som kräver mera kvalificerad handläggning.

Arbetsgruppen föreslår på denna punkt icke någon förändring i nuvarande
förhållanden och förordar sålunda ett bibehållande av två mellangradstjänster
av vilka den ene är deltidstjänstgörande.

Beträffande den tjänsteman på mellangradsnivå, som för närvarande är
anställd som extra förste byråsekreterare i lönegrad Ag 23, förordas ingen
annan ändring än att tjänsten blir extra ordinarie.

Arbetsgruppen har vad gäller den andra tjänsten övervägt, huruvida
den i och för sig önskvärda kombinationen av tjänst, som delas mellan
utrikesdepartementet och det svenska rådssekretariatet, skulle kunna
konstrueras på annat sätt. Man skulle exempelvis, såsom ett alternativ
till nuvarande arrangemang, kunna tänka sig att innehavaren av en tjänst
i utrikesdepartementet finge tjänstgöra vid rådssekretariatet i den utsträckning,
som arbetsbelastningen i detta påkallade. Det nuvarande systemet
med genom överenskommelse avtalad halvtidstjänstgöring skulle
alltså ersättas med en till olika situationer anpassad tjänstgöringsskyldighet.
För tjänstgöringen i rådssekretariatet skulle vederbörande åtnjuta
ersättning för i utrikesdepartementet mistade löneförmåner. Arrangemanget
torde i praktiken komma att innebära att vederbörande finge helt

14

Bnnkoutskottets utlåtande nr 49 är 1965

ägna sig åt rådsarbetet i samband med rådssessionerna och vid andra toppbelastningar
i rådets arbete. Vid andra tillfällen skulle han förutsättas i
varje fall huvudsakligen syssla med arbetet inom utrikesdepartementet.
Visst oberoende skulle på detta sätt nås vad beträffar den lönegradsplacering,
som gäller på tjänstemannen i utrikesdepartementet. Arbetsgruppen
har emellertid funnit det naturligast att delegationens arbetsutskott från
fall till fall finner den lämpligaste formen för den ifrågavarande tjänstemannens
anknytning till delegationen.

V. Övrig personal

Under tiden, sedan arbetsgruppen tillsattes, har den haft kontakt med
delegationens arbetsutskott i olika personalfrågor. Dessa har successivt
kunnat lösas i samförstånd mellan arbetsutskottet och arbetsgruppen, vilken
sålunda medverkat vid den nuvarande personalorganisationens utformning,
för vilken redogöres i det följande.

Ökningen av rådets verksamhet har fört med sig en ständig tillväxt av
den ekonomiska förvaltningen. Huvuddelen av rådets gemensamma utgifter
verkställes i Sverige, bl. a. utgifterna för allt rådstryck, för huvuddelen
av informationsmaterialet i form av tidskriften Nordisk Kontakt, den
stencilerade publikationen Nytt från Nordiska rådet, Nordisk statistisk
årsbok, Nordisk udredningsserie, filmbandet in. m. De nämnda publikationerna
försäljes i viss omfattning. De kamerala uppgifterna, som vilar
på det svenska kansliet, ombesörjes av en kammarskrivare placerad i lönegrad
Ag 15.

Delegationen har till omedelbart förfogande en mindre handkassa, delvis
i olika valutor, samt löpande medel innestående på en checkräkning i
riksbanken, dock sällan överstigande 50 000 kronor. Dessa medel begagnas
i huvudsak för biljettköp och reseförskott samt en del smärre utgifter.
I samband med rådssessionerna får dock kassaverksamheten avsevärd
omfattning. Kammarskrivaren har ålagts att uppsätta och förhandsgranska
alla reseräkningar, som skola gäldas av delegationen. Deras
antal uppgår till något hundratal om året.

Utöver de kamerala uppgifterna, till vilka tyngdpunkten i kammarskrivarens
arbete har kommit att förskjutas, åvilar det kammarskrivaren
som tidigare också hade tjänstebenämningen registrator, att handha skötseln
av rådets arkiv, i vilket arbete kammarskrivaren dock har visst biträde
av andra befattningshavare.

Resetjänsten omhänderhas av kammarskrivaren. Denna del av verksamheten
antar tidvis betydande proportioner.

Redovisningen av delegationens personal ombesörjes av kammarskrivaren.

Tjänsten har fr. o. in. den 1 oktober 1964 placerats i lönegrad A 15. Någon
ändring härutinnan ifrågasättes icke av arbetsgruppen. Tjänsten bör
vara extra ordinarie.

För skrivgöromål m. in. finns för närvarande anställda en kansliskrivare
i lönegrad Ae 11 och två kanslibiträden i lönegrad Ae 7. Kansliskrivaren
arbetar för närvarande endast å 2/3 arbetstid.

Kansliskrivarens uppgift är bl. a. att handha handlingar rörande de i rådet
anhängiga sakerna, sortera remissakter, registrera meddelanden och
ha uppsikt i övrigt med allt under arbete varande material, vilket numera
är av betydande omfattning. Vidare åvilar kansliskrivaren förekom -

Bankoutskottets utlåtande nr 59 år 1965 15

mande stenografiarbete, varför av denna måste fordras god förmåga i
svensk och engelsk stenografi.

Liksom hittills erfordras även framgent två kanslibiträden i lönegrad
Ae 7.

Inom kansliets expedition finnas för närvarande dels en expeditionsförman
(A 11), dels en expeditionsvakt (A 7). Med varje år har det material
ökat, som distribueras genom expeditionen. Förutom distributionen av
rådshandlingarna ombesörjer expeditionen även utsändandet av Nytt från
Nordiska rådet, Nordisk Kontakt (delvis), Nordisk Udredningsserie, i vilken
ingår Nordisk statistisk årsbok, samt rådets kalendarium. Härjämte
har expeditionen att färdigställa, ordna och bevara det stora antal stenciler
som produceras för rådet, delegationerna och de olika utskotten. För att
arbetet skall medhinnas, måste en avsevärd mängd övertid tas i anspråk.

Arbetsgruppen anser att den ovan beskrivna organisationen, som nu
förefinnes, bör vara tillfyllest som basorganisation. Tillfälliga toppbelastningar
torde kunna bemästras genom tillfälligt anställd personal. Organisationen
synes också utan svårighet naturligt kunna inrangeras i en
ny sekretariatsstruktur i enlighet med något av de ovan skisserade eller
avsedda alternativen.

VI. Sammanfattning

I detta sammanhang torde böra övervägas vilken anställningsform som
skall brukas. För närvarande är all personal anställd som extra ordinarie
eller extra eller mot arvode. I och för sig borde nu kunna övervägas, huruvida
icke vissa av tjänsterna i kansliet borde ordinariesättas. Arbetsgruppen
har för sin del avstått från att upptaga denna fråga till närmare behandling.
Däremot synes, såsom följer av vad ovan anförts, de under avsnitten
IV och V omförmälda heltidsbefattningarna böra ha extraordinarie
karaktär.

Sammanfattningsvis innebär vad ovan förordats att delegationens kansli
skulle erhålla följande organisation:

1 kanslichef (arvode)

1 förste byråsekreterare Ae 23

1 deltidstjänstgörande befattningshavare från utrikesdepartementet (ersättning
fastställes av delegationens arbetsutskott)

1 kammarskrivare Ae 15

1 kansliskrivare Ae 11

2 kanslibiträden Ae 7

1 expeditionsförman Ae 11

1 expeditionsvakt Ae 7

Stockholm den 2 april 1965

Lars Lindmark Gustaf Petrén Georg Ringström

Leif Leifland

16

Bankoutskottets utlåtande nr W år 1965

Bihang 2

NORDISKA RÅDETS SVENSKA DELEGATION

Till riksdagens bankoutskott

I skrivelse den 9 april 1965 till bankoutskottet har Nordiska rådets
svenska delegation framlagt förslag om organisationen av delegationens
kansli. I skrivelsen har frågan om lönegradsplaceringen av delegationens
kanslichef lämnats öppen i avbidan på bl. a. utfallet av pågående B-listeförhandlingar.
Delegationen utfäste sig i skrivelsen att senare till bankoutskottet
inkomma med förslag på denna punkt. Sedan årets B-Iisteförhandlingar
i för detta ärende relevanta delar nu slutförts, återkommer delegationen
till frågan om kanslichefens lönegradsplacering.

I delegationens ovan angivna framställning uttalas, att en viss rörlighet i
lönegradshänseende är påkallad beträffande kanslichefstjänsten med hänsyn
till kvalifikationerna hos innehavaren av befattningen. För att en sådan
rörlighet skall uppnås bör enligt delegationens mening tre lönegrader
stå till förfogande, av vilka en bör betraktas som den normala, en ligga över
och en under den som normallönegrad betecknade. Vidare kan antecknas,
att då tjänsten 1959 fick sin nuvarande placering (arvode enligt lönegrad
B 4) lönegraden för expeditionschefer och rättsavdelningschefer — då liksom
nu Br 4 — utgjorde riktpunkten. Härutöver bör nämnas, att tjänsten
med hänsyn till sin natur hittills betraktats och även framgent bör betraksom
en genomgångstjänst. Ytterligare har antagits, att rekryteringsunderlag
för tjänsten normalt är någon av följande tre personalkategorier a)
utrikesdepartementets personal, b) personal inom departementskarriären,
c) hovrättspersonal med administrativ skolning.

Liksom år 1959 synes den för expeditionschef och rättsavdelningschef
(framgent benämnd rättschef) avsedda lönegraden böra vara normallönegrad
för kanslichefen. Enligt den träffade uppgörelsen skall dessa befattningshavare
placeras i Br 5, vartill kommer ett särskilt lönetillägg, vilket förmodats
komma att uppgå till cirka 200 kronor i månaden eller 2 400 kronor
om året (detta belopp utgör något mer än hälften av skillnaden mellan B 5
och B 6). Förenas icke kanslichefstjänsten med motsvarande lönetillägg,
kommer en lönegradsplacering av denna tjänst Br 5 att innebära, att kanslichefstjänsten
kommer att ligga under i konkurrensen, d. v. s. delegationen
kommer i ett sämre läge än för närvarande, då parallellitet råder mellan
kanslichefstjänsten och expeditionschefs- och rättsavdelningschefstiänsterna.

Det synes mindre lämpligt att med kanslichefsposten förena ett tilläggsarvode
av samma storleksordning som det, vilket kommer att tillerkännas
expeditionschefer och rättschefer. En bättre lösning för att bevara konkurrenskraften
torde vara att möjlighet öppnas att för särskilda fall tillåta an -

Bankoutskottets utlåtande nr 49 år 1965

17

vändning av den för statssekreterare avsedda lönegraden Br 6. Då tilläggsarvode
icke föreslås skola utgå till kanslichefen men sådant kommer att
tillfalla statssekreteraren kommer, även om kanslichefstjänsten i något fall
skulle placeras i Br 6, någon parallellitet med statssekreterare icke att uppnås.
En anordning av detta slag skulle tillika innebära den fördelen att, om i
ett givet fall en lämplig och villig kandidat i gruppen expeditions- och rättschefer
finnes, delegationen får möjlighet att erbjuda denne något lönemässigt
avancemang vid övergång till kanslichefssysslan.

Delegationen har i sina överväganden utgått från att på innehavaren av
kanslichefsposten måste ställas samma krav som på exempelvis en expeditionschef,
en överdirektör eller motsvarande befattningshavare. Erfarenheterna
från arbetet i Nordiska rådet efter 1959, då denna avvägning företogs,
pekar närmast i den riktningen att med rådets växande betydelse och med
den ökade vikt som tillkommer den nordiska integrationen som faktor i vår
utrikespolitik kraven på kanslichefen i olika avseenden har vuxit. Delegationen
anser därför att vid nybesättning av platsen alla ansträngningar måste
göras för att tillgodose de kvalitativa fordringarna. Om delegationen emellertid
skulle misslyckas härutinnan, bör den å andra sidan ej vara bunden
vid att erbjuda en lönegrad som framstår som alltför hög i förhållande till
vederbörandes kompetens. En inplacering i lönegrad Br 4 bör under sådana
omständigheter kunna ifrågakomma. Att delegationen skulle behöva gå under
denna nivå synes osannolikt. Enligt det föreliggande förslaget till omorganisation
av statsdepartementen (prop. nr 65/1965) kommer ledarna
av de olika arbetsenheterna i departementen att i stor omfattning placeras
i lönegrad Br 4. I departementen — med undantag av utrikesdepartementet
— kommer enligt propositionen att finnas cirka 65 tjänster i lönegraden
Br 4 och därutöver (därav 10 statssekreterare), av vilka dessutom
vissa förutsättes bliva dubblerade. Denna lönegrad kan beräknas bli minimilönegrad
för den kvalificerade personal, ur vilken kanslichefstjänsten kan
komma att rekryteras. Delegationen torde icke behöva räkna med att för
sitt vidkommande behöva för sin chefstjänst söka sig under det skikt, som
den stora mellangruppen av ledande befattningshavare i departementen bildar.

Sammanfattningsvis vill delegationen på anförda skäl föreslå att kanslichefsposten
placeras alternativt i lönegraderna Br 4, Br 5 och Br 6, varvid
lönegrad Br 5 betraktas som normallönegrad för tjänsten. Såsom angivits
i delegationens tidigare skrivelse bör delegerade för riksdagens verk efter
förslag av delegationens arbetsutskott i varje särskilt fall bestämma den
slutliga lönegradsplaceringen.

Stockholm den 5 maj 1965

För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65002»