Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965

13

Nr 35

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256), in. m., jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 5 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 98, vilken hänvisats till
bunkoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagda,
i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att anlaga
vid propositionen fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962 (nr 256);

2) lag om fortsatt giltighet av placeringskvolslagen den 25 maj 1962 (nr

257) ;

3) lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr

258) .

Propositionens innebörd är att den kreditpolitiska beredskapslagstiflningen,
för vilken giltighetstiden utgår den 30 juni 1965, skall erhålla förlängd
giltighet t. o. m. den 30 juni 1968.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

14

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256)

Härigenom förordnas, att likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj 1962
(nr 256), vilken gäller till och med den 30 juni 1965, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1968.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257)

Härigenom förordnas, att placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257),
vilken gäller till och med den 30 juni 1965, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 30 juni 1968.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258)

Härigenom förordnas, att ränteregleringslagen den 25 maj 1962 (nr 258),
vilken gäller till och med den 30 juni 1965, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 30 juni 1968.

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965

15

Beträffande motiven för vad som föreslagits i propositionen får utskottet
hänvisa till densamma.

Till utskottet har vidare hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 736 av herrar Harald Pettersson och
Sandin och II: 865 av herr Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställts,

I. att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om fortsatt giltighet
av placcringskvotslagen;

II. att riksdagen måtte beträffande likviditets- och kassakvotslagen fastställa
maximitalet för likviditetskvot för sparbanker och centralkassor för
jordbrukskredit till 20 procent och för övriga ifrågakommande kreditinrättningar
till 40 procent, samt maximitalet för kassakvot till 10 procent; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext; dels

de likalydande motionerna I: 737 av herr Stefanson m. fl. och II: 866
av herrar von Sydow och Berglund, vari hemställts,

A. att riksdagen måtte

1. avslå Ivungl. Maj :ts förslag angående fortsatt giltighet av placeringskvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 257);

2. avslå Kungl. Maj:ts förslag angående fortsatt giltighet av ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258);

3. besluta sådan lydelse av likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
1962 (nr 256)

att banks nettoinnehav av utländsk valuta skall inräknas bland de likvida
medlen,

att likviditetskvot enligt § 6 likviditets- och kassakvotslagen må fastställas
till högst 40 procent för affärsbankerna och till högst 20 procent i sparbankerna
och centralkassorna för jordbrukskredit,

att kassakvot enligt g 7 i samma lag må fastställas till högst 10 procent;
samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
ändringar i författningstexten.

Rörande de skäl som anförts till stöd för de i motionerna gjorda yrkandena
hänvisas till motionerna II: 865 och II: 866.

Utskottet. Den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen fick sin nuvarande
utformning år 1962. Den omfattar tre lagar, av vilka likviditets- och kassakvotslagen
haft föregångare alltsedan 1937 och ränteregleringslagen sedan
1951, medan placcringskvotslagen utgjorde en nyhet i 1962 års lagstiftning.
Ränteregleringslagens räckvidd utvidgades genom en lagändring år 1964.
Ingen av de tre beredskapslagarna har hittills satts i tillämpning; de har

16

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1065

emellertid haft betydelse som bakgrund till de överenskommelser av motsvarande
innebörd som riksbanken i viss utsträckning har träffat med kreditinstituten.

Den nu gällande kreditpoliliska beredskapslagstiftningens giltighet begränsades
vid dess tillkomst till tre år. När denna tid nu inom kort är ute
har Kungl. Maj :t på hemställan av bankofullmäktige föreslagit att de tre
lagarna skall i oförändrad form få förlängd giltighet under en ny treårsperiod.
I de föreliggande motionerna accepteras förslaget om en bibehållen
reglering beträffande likviditets- och kassakvoter, varvid dock en sänkning
av kvottalen påyrkas. En förlängning av placeringskvotslagens giltighet avstyrkes
i samtliga motioner. I motionerna I: 737 och II: 866 avstyrkes även
att ränteregleringslagen skall fortsätta att gälla. I dessa motioner föreslås
vidare en viss förändring i reglerna rörande likviditetskvotens beräkning.

Utskottet upptar i det följande de tre lagarna till behandling var för sig.

Likviditets- och kassakvotslagen är, såsom i dess inledande paragraf
tydligt utsäges, avsedd för undantagssituationer, där de traditionella kreditpolitiska
medlen visar sig otillräckliga. Utskottet har ingenting att erinra
mot att lagen får förlängd giltighet för att även framgent stå till buds
i sådana lägen. De kvottal som lagen för närvarande anger är emellertid
enligt utskottets uppfattning för högt tilltagna. Vid genomförandet av den
nya lagstiftningen år 1962 skedde den ändringen i förhållande till tidigare
bestämmelser, att inlåningen på sparkasseräkning upptogs bland de förbindelser
som inräknas i likviditetskvotens nämnare. Samtidigt höjdes den
maximala likviditetskvoten för affärsbankerna från 45 till SO procent, medan
den för sparbanker och centralkassor för jordbrukskredit sattes till
25 procent. När beredskapslagstiftningens fortbestånd nu omprövas finner
utskottet tiden vara inne för en sänkning av dessa maxima till en mera
realistisk nivå. Utskottet tillstyrker därför de motionsledes framförda förslagen
att likviditetskvoten skall bestämmas till högst 20 procent för sparbanker
och centralkassor för jordbrukskredit samt till högst 40 procent
för övriga berörda kreditinstitut och alt den maximala kassakvoten skall
anges till 10 procent.

Enligt 4 § likviditets- och kassakvotslagen har riksbanken rätt alt föreskriva,
att tillgångar i utländsk valuta endast till eu viss del får inräknas
bland en kreditinrättnings likvida medel. Denna bestämmelse föreslås i motionerna
1: 737 och 11:866 bli upphävd. Utskottet, som ånyo vill framhäva
att det här rör sig om eu lagstiftning för exceptionella situationer, anser
det inte finnas skäl att beröva riksbanken denna möjlighet att, när valutapolitiska
skäl gör det befogat, genom likviditetskvotsföreskrifter även bidraga
till att samla landets valutatillgångar i riksbanken.

Placeringskvotslagen har till skillnad från likviditets- och kassakvotslagen
till syfte att direkt prioritera viss långivning. Även om det härvid är
fråga om låneändamål som i regel får sägas ha hög angelägenhetsgrad,

Rankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965 17

linnei utskottet att de bör tillgodoses på annat sätt än genom lagstadgad
föi tursrätt. Icke blott näringslivets investeringar utan även kommunernas
investeringar i annat än bostäder missgynnas genom placeringskvotsbestämmelserna.
Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att utan tvingande
regler få till stånd erforderlig långivning till framför allt bostadsbyggandet.
Utskottet, som vill erinra om att redan vid placeringskvotslagens
tillkomst föredragande departementschefen uttryckte tvivel beträffande
möjligheterna att strikt tillämpa de krav som lagen uppställer, anser alltså
i likhet med motionärerna att lagen nu bör upphävas.

Såväl räntereglering som emissionskontroll kan i somliga lägen vara av
nöden som komplement till övriga penningpolitiska åtgärder. Ränteregleringslagen
fyller därför enligt utskottets mening en väsentlig beredskapsfunktion.
I motionerna I: 737 och II: 866 hävdas en mycket negativ uppfattning
rörande möjligheterna att utan skadliga biverkningar tillämpa ränteregleringslagen
i ett sådant undantagsläge för vilket den är avsedd. Utskottet
delar inte motionärernas uppfattning på denna punkt och avstyrker därför
deras förslag om upphävande av ränteregleringslagen.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte

A. antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag
om fortsatt giltighet av likviditets- och kassakvotslagen den
25 maj 1962 (nr 256);

B. med bifall till motionerna 1:736 och 11:865 samt
I: 737 och II: 866, samtliga såvitt nu är i fråga, för sin del
antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 och 7 §§ likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256)

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ likviditets- och kassakvotslagen den
25 maj 1962 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Det procenttal, vartill likviditets- Det procenttal, vartill likviditetskvot
minst skall uppgå, fastställes kvot minst skall uppgå, fastställes
av riksbanken. Talet må i fråga om av riksbanken. Talet må i fråga om
sparbankerna och centralkassorna sparbankerna och centralkassorna
för jordbrukskredit ej sättas högre för jordbrukskredit ej sättas högre

18

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

än till tjugofem och i fråga om and- än till tjugo och i fråga om andra
ra kreditinrättningar ej högre än till kreditinrättningar ej högre än till
femtio. fyrtio.

Där så--------rörelsens art.

7 §•

Med kassakvot---— — angivna undantagen.

Det procenttal, vartill kassakvot
minst skall uppgå, fastställes av
riksbanken. Talet må ej sättas högre
än till femton. Vid dess fastställande
må tillämpas vad i 6 § andra
stycket stadgas.

Det procenttal, vartill kassakvot
minst skall uppgå, fastställes av
riksbanken. Talet må ej sättas högre
än till tio. Vid dess fastställande
må tillämpas vad i 6 § andra stycket
stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

C. besluta, att motionerna I: 737 och II: 866, i vad de avser
stadgandet i 4 § tredje stycket likviditets- och kassakvotslagen
beträffande tillgångar i utländsk valuta, icke
skall föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. med bifall till motionerna 1:736 och 11:865 samt
I: 737 och II: 866, samtliga såvitt nu är i fråga, avslå det vid
propositionen fogade förslaget till lag om fortsatt giltighet
av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257);

E. med avslag å motionerna I: 737 och II: 866, såvitt nu
är i fråga, antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den 25
maj 1962 (nr 258).

Stockholm den 4 maj 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,
Augustsson, Stefanson, Lundberg och Wikberg;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Bengtsson i Landskrona,
Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Börjesson i Glömminge, Hyltander
och Jönsson i Arlöv*.

Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1!)65

19

Reservationer

1 j av heirar Stahle, Åke Larsson, Palm, Augustsson, Hagnell, Bengtsson
i Landskrona, Ekström i Iggesund och Jönsson i Arlöv, vilka ansett,

dels att det avsnitt på s. 16 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Likviditets- och kassakvotslagen är» och slutar med orden »till 10 procent»
bort ha följande lydelse:

»Likviditets- och kassakvotslagen är ----(= utskottet)___i

sådana lägen. I de föreliggande motionerna har föreslagits en sänkning av
de kvottal, som anges i lagen. Utskottet vill understryka att dessa kvottal
är att betrakta som maxima, vilka vid en tillämpning av lagen skulle komma
att föreskrivas endast för speciella lägen. Med hänsyn till lagens syfte
att bereda riksbanken handlingsmöjligheter i ytterlighetsfall, när andra åtgärder
har visat sig inte vara tillräckliga, finner utskottet de hittills gällande
kvottalen motiverade och avstyrker alltså motionärernas yrkanden på
denna punkt.»;

dels att utskottets hemställan under punkten B. bort ha följande lydelse:

»B. besluta, att motionerna I: 736 och II: 865 samt I: 737
och II: 866, samtliga i vad de avser ändringar av procentsatserna
för de i likviditets- och kassakvotslagen stadgade
likviditets- och kassakvoterna, icke skall föranleda någon
riksdagens åtgärd.»

2) av herrar Åkerlund, Stefanson, Lundberg, Wikberg, Rcgnéll, Larsson
i Umeå och Hgltander, vilka ansett,

dels att det stycke på s. 16 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Enligt 4 §» och slutar med orden »valutatillgångar i riksbanken» bort ha
följande lydelse:

»Enligt 4 §---(= utskottet)---II: 866 bli upphävd. Utskottet

tillstyrker detta förslag. Ifrågavarande bestämmelse har icke någon penningpolitik
motivering utan en valutapolitik, som är främmande för likviditets-
och kassakvotslagens egentliga syfte. Eftersom tillgångarna i utländsk
valuta dels är mycket likvida, dels inte kan bilda underlag för någon
efterfrågeökning i Sverige, synes skäl saknas för att de i något läge
skall behandlas annorlunda än övriga kontanttillgångar. I den mån riksbanken
anser det erforderligt att påverka bankernas valutainnehav bör det
enligt utskottets mening ske genom att riksbanken uppträder som aktiv
köpare på valutamarknaden och genom att den möjliggör att bankerna får
tillräckligt attraktiva placeringsmöjligheter inom landet. Den extra utväg
som likviditets- och kassakvotslagen hittills erbjudit ter sig inte erforder lig.

* >

dels att utskottets hemställan under punkten C. bort ha följande lydelse:

»C. med bifall till motionerna 1:737 och 11:866, såvitt
nu är i fråga, för sin de! antaga följande

20

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256)

Härigenom förordnas, att 4 § likviditets- och kassakvotslagen den 25 maj
19G2 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Till grund------eller

Nettobeloppet av------

När omständigheterna föranleda
därtill, må riksbanken föreskriva
dels att även andra tillgångar må
inräknas i bruttosumman, dels att i
nämnda summa icke må inräknas
tillgångar i utländsk valuta, efter
avdrag för skulder i sådan valuta,
med mer än som svarar mot viss
del av kreditinrättningarnas samtliga
förbindelser med de i 5 § angivna
undantagen, dels att viss eller vissa
skuldgrupper enligt andra stycket
icke skola avdragas vid bestämmandet
av nettobeloppet.

försålts,
eller bankir.

När omständigheterna föranleda
därtill, må riksbanken föreskriva
dels att även andra tillgångar må
inräknas i bruttosumman, dels att
viss eller vissa skuldgrupper enligt
andra stycket icke skola avdragas
vid bestämmandet av nettobeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.»

3) av herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Augustsson, Hagnell, Bengtsson
i Landskrona, Ekström i Iggesund och Jönsson i Arlöv, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med orden
»Placeringskvotslagen har till skillnad» och slutar på s. 17 med orden »nu
bör upphävas» bort ersättas med ett stycke av följande lydelse:

»Placeringskvotslagen föreslås av motionärerna bli upphävd. Utskottet
kan inte ansluta sig till detta förslag. Den prioritering av statens och bostadsbyggandets
lånebehov som lagen avser bör förvisso i första hand
komma till stånd genom rekommendationer från riksbankens sida eller genom
överenskommelser mellan den och kreditinrättningarna. Eftersom ett
enda kreditinstitut genom sin vägran att medverka kan förhindra en sa -

Bankoutskottets utlåtande nr 35 år 1965

21

dan lösning, synes emellertid ett bibehållande av placeringskvotslagen vara
erforderligt. I likhet med departementschefen vill utskottet dock understryka,
att lagen har en mycket starkt markerad undantagskaraktär och bör
tillämpas endast när andra möjligheter att nå samma syfte har uttömts.»;

dels att utskottets hemställan under punkten D. bort ha följande lydelse: »D.

med avslag å motionerna I: 736 och II: 865 samt
I: 737 och II: 866, samtliga såvitt nu är i fråga, antaga det
vid propositionen fogade förslaget till lag om fortsatt giltighet
av placeringskvotslagen den 25 maj 1962 (nr 257);»

4) av herrar Åkerlund, Stefanson, Lundberg, Regnéll, Larsson i Umeå
och Hgltander, vilka ansett,

dels att det stycke på s. 17 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Såväl räntereglering som emissionskontroll» och slutar med orden »upphävande
av ränteregleringslagen» bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

»När det gäller att undvika balansrubbningar på kreditmarknaden spelar
en rörlig räntepolitik en viktig roll. En genomförd reglering av såväl inlånings-
som utlåningsräntor, vartill ränteregleringslagen öppnar möjlighet,
skulle däremot leda till en skadlig desorganisation av kreditmarknaden.
Utskottet är därför av den uppfattningen att ränteregleringslagen bör utmönstras
ur den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen och tillstyrker
det i motionerna I: 737 och II: 866 gjorda yrkandet härom.»;

dels att utskottets hemställan under punkten E. bort ha följande lydelse:

»E. med bifall till motionerna 1:737 och 11:866, såvitt
nu är i fråga, avslå det vid propositionen fogade förslaget
till lag om fortsatt giltighet av ränteregleringslagen den
25 maj 1962 (nr 258).»

MAHCUS BOKTR. STHIM 1965 650029