Nr 32—35
Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965
1
Nr 32
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan
om riksdagens samtycke till förordnande om
fortsatt valutareglering jämte i ämnet väckta motioner.
1 en den 5 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 71, vilken hänvisats till
bankoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen hilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag
dels begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;
de/s velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat
förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni
1959 (nr 264).
Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat
och valutaförordningen äga fortsatt giltighet är den 1 juli 1965—den
30 juni 1966.
Förslaget till förordning har följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)
Härigenom förordnas att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt
förordning den 21 maj 1964 (nr 267) gäller till och med den 30 juni 1965,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1966.
Beträffande motiven för vad som föreslagits i propositionen hänvisas till
densamma.
Till utskottet har även hänvisats de i anledning av propositionen väckla
likalydande motionerna nr 696 i första kammaren av herrar Hilding och
Gustaf Henry Hansson och nr 822 i andra kammaren av herr Bengtson i
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 sand. Nr 32—33
2
Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965
Solna in. fl., vari yrkats i första hand att riksdagen måtte avslå propositionen
och i andra hand att, därest detta yrkande icke bifalles, riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt
mätte verkställa utredning rörande ändringar av valutaregleringen i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionerna.
Rörande de skäl som anförts till stöd för vad som yrkats i motionerna får
utskottet hänvisa till motionen I: 696.
Utskottet. Den valutareglering som tillämpas är baserad på en fullmaktslag,
valutalagen, vilken ger Kungl. Maj :t möjlighet att utfärda vissa valutareglerande
bestämmelser. I fredstid får förordnande om valutareglering dock
med visst undantag meddelas endast efter det att riksdagen lämnat sitt medgivande.
Genom att giltighetstiden för ett sådant förordnande är begränsad
till ett år får riksdagen tillfälle att årligen ta ställning till frågan om valutaregleringens
fortbestånd. Även regleringsåtgärdernas närmare utformning,
varom stadgas i valutaförordningen, skall därvid underställas riksdagens
prövning. Grundförutsättningen för att valutareglering skall få påbjudas är
att så prövas erforderligt för uppnående av det mål som fastställts för riksbankens
penningpolitiska verksamhet eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden
med utlandet. Ett väsentligt drag i den tillämpade regleringen
är att en betydande frihet lämnats åt riksbanken att i praxis liberalisera
dess tillämpning. Av propositionen och mera utförligt av valutastyrelsens
senast avgivna berättelse (BoU:s meni. nr 1, s. 62) framgår att utvecklingen
i liberaliserande riktning fortgått under år 1964.
I propositionen föreslås att förnyat förordnande om valutareglering skall
få meddelas för ett år från stundande halvårsskifte, då nuvarande förordnande
utlöper. Såsom skäl för hemställan härom åberopar föredragande departementschefen
huvudsakligen, att valutaregleringen till den del som den
nu främst är i funktion, nämligen i fråga om värdepappershandeln över
gränserna, utgör ett väsentligt ekonomiskt-politiskt instrument, vars avskaffande
skulle kunna avsevärt begränsa möjligheterna att föra en effektiv stabiliseringspolitik.
Mot denna uppfattning riktas kritik i de föreliggande motionerna.
Med konstaterande av att en förhållandevis liberal praxis tillämpas
när det gäller vissa kapitalrörelser uttalar motionärerna, att de kvarstående
delarna av regleringen torde sakna nämnvärd ekonomisk-politisk betydelse,
samtidigt som de för näringslivets utveckling medför avsevärda nackdelar.
Motionärerna påyrkar i första hand ett upphävande av valutaregleringen.
Därest detta yrkande inte skulle vinna gehör önskar de en utredning med
sikte på att en väsentlig uppmjukning av nuvarande regler skall komma till
stånd.
De i praktiken kvarstående begränsningarna i valutarörelserna avser huvudsakligen
vissa typer av kapitaltransaktioner. Utskottet anser det finnas
fog för restriktioner på detta område och är därför icke berett att föreslå ett
Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965
3
upphävande av valutaregleringen. Även motionärernas i andra hand gjorda
utredningsyrkande avstyrkes. Utskottet vill framhålla att riksbanken enligt
valutaförordningen äger en allmän befogenhet att medge befrielse från eller
lindring i de skyldigheter som stadgas genom förordningen. Utskottet finner
att en betydande smidighet utmärker det nuvarande regelsystemet och
att en förändring av detta icke utgör någon förutsättning för en sådan ytterligare
liberalisering av valutapolitiken som motionärerna önskar.
Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget har utskottet ingen
erinran.
Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
A. med avslag å motionerna I: 696 och II: 822, såvitt nu
är i fråga, samtycka till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad i den förevarande propositionen
förordats;
B. vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget
till förordning i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet ovan anfört;
C. besluta att motionerna 1: 696 och II: 822 i övrigt icke
skall föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1965
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding*, Palm, Nils Theodor
Larsson*, Åkerlund, Augustsson, Rönnberg och Lundberg;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell*, Franzén i Motala,
Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Fridolfsson i Rödeby, Hyltander
och Sjönell*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Hilding, Åkerlund, Lundberg, Regnéll, Larsson i Umeå och Hgltander,
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:
»Den valutareglering som tillämpas---(= utskottet) —---kom
ma
till stånd.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965
Utskottet anser i likhet med motionärerna att en fortsatt valutareglering
ej är erforderlig. Utskottet vill i detta sammanhang åberopa den liberalisering
som redan skett i den praktiska tillämpningen av valutaregleringen. En
fullständig avveckling av valutaregleringen ter sig icke minst befogad med
hänsyn till Sveriges deltagande i OECD, där de svenska reservationerna mot
OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelserna måste uppfattas som
stridande mot Sveriges uttalade intresse för det internationella ekonomiska
samarbetet. Då de i praktiken kvarstående begränsningarna i valutarörelserna
ej torde fylla någon praktisk uppgift utan endast förorsaka onödiga
besvär för berörda parter finnes inga bärande motiv för regleringens vidmakthållande.
Utskottet vill slutligen framhålla, att efter ett upphävande av
valutaregleringen möjligheten kvarstår att i en väsentligt ändrad ekonomiskt-politisk
situation tillgripa gällande fullmaktslagstiftning.
Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
A. med bifall till motionerna I: 696 och II: 822, såvitt nu
är i fråga, avslå förevarande proposition i vad den avser begäran
om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering;
B. besluta att propositionen i vad den avser inhämtande
av yttrande över vid densamma fogat förslag till förordning
icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd;
C. — därest i motsats mot vad här yrkats samtycke skulle
ges till förordnande om fortsatt valutareglering — besluta
att med bifall till motionerna I: 696 och II: 822, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj :t skyndsamt måtte verkställa utredning rörande ändringar
av valutaregleringen i enlighet med de riktlinjer som
angivits i motionerna.»