Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1965

29

Nr 28

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en
statlig utlåningsfond för tillgodoseende av kommunernas
investeringsbehov för vatten- och avloppsanläggningar.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 8 i första
kammaren av herrar Johan Olsson och Wikberg och nr 18 i andra kammaren
av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning rörande möjligheterna
att inrätta en statlig utlåningsfond i syfte att underlätta tillgodoseende av
kommunernas investeringsbehov i fråga om vatten- och avloppsanläggningar.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen
II: 18.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redogör ingående för nuvarande och
väntade förhållanden i fråga om kommunala investeringar i vatten- och avloppsanläggningar.
Styrelsen anför:

De årliga investeringarna i kommunala va-anläggningar har stigit kraftigt
sedan början av 1950-talet. Sålunda har en ökning skett från 100 mkr. år
1950 till 600 mkr. år 1964. Merparten av de nuvarande årliga investeringarna,
grovt uppskattad till 400 mkr., kan anses ha direkt samband med nytillkommande
bostadsbebyggelse. Den statliga bidragsgivningen berör endast en
mindre del, eller omkring 225 mkr., varav cirka 25 procent gäller projekt
som utföres som statskommunala beredskapsarbeten. Statsbidrag utgår normalt
enligt bestämmelserna i SFS 251/1959, och den genomsnittliga bidragsnivån
är cirka 25 procent av kostnaden. Till va-anläggningar inom områden
för nybebyggelse utgår normalt inte statsbidrag. På grund av under lång tid
otillräckliga medel i förhållande till omslutningen av ansökningar samt den
enligt den äldre författningen, SFS 40/1943, utgående högre bidragsprocenten,
har viss eftersläpning i bidragsgivningen uppstått. Detta förhållande
har medfört en väntetid på bidrag, som för de företag som nu står i tur att
få bidrag uppgår till 7 år. Den numera gällande, lägre bidragsnivån samt de
väsentligt höjda anslagen (80 mkr. innevarande budgetår mot 45 mkr. år
1960/61) har dock haft till följd, att de företag som nu påbörjas bedömes
erhålla bidrag om 3—3 1/2 år. Med ett årligt anslag av 85 mkr. (enligt statsverkspropositionen
för år 1965) beräknas balansen vara helt avvecklad om -

30

Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1965

kring år 1971. Ur vattenvårdssynpunkt är av intresse, att förhöjt bidrag kan
utgå till särskilt kostsamma reningsanläggningar och att bidrag i viss utsträckning
(årligen 6 mkr.) kan utgå som direktbidrag i anslutning till en
reningsanläggnings utförande.

Som framgår av ovanstående är den statliga bidragsgivningen av begränsad
betydelse för finansieringen av va-företagen. Med undantag för främst
bidragen till särskilt kostsamma avloppsreningsanläggningar och till översiktliga
va-utredningar, som kommer att beröras i det följande, kan det
ifrågasättas, huruvida inte nuvarande bidragssystem bör revideras eller avvecklas.
Finansieringen måste i huvudsak ske genom lån i den utsträckning
kostnaderna inte kan täckas genom anslutningsavgifter. I de fall va-anläggningar
byggs ut för befintlig bebyggelse (saneringsföretag) är lånebehov
störst och mest brännande under byggnadstiden fram till dess anslutning
sker och avgifter flyter in. Samma sak kan gälla exploateringsföretag, där
dock många gånger va-kostnaden inräknas i tomtpriset. De kostnader för en
va-anläggning, som är att hänföra till framtida förhållanden (s. k. utvecklingskostnader),
måste enligt VA-lagens bestämmelser förskotteras av anläggningens
huvudman.

För bedömning av lånebehoven är den framtida utvecklingen på va-området
av väsentlig betydelse. Det kan härvid konstateras att våra vattenområden
allt intensivare utnyttjas för fritidsverksamhet, kommunal och industriell
vattenförsörjning samt utsläpp av avloppsvatten. Sannolikt måste inom
en snar framtid översiktlig va-planering ingå som ett viktigt led i utnyttjandet
och bevarandet av vattentillgångarna. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen använda viss del av bidragsanslaget
till översiktliga va-utredningar (innevarande budgetår 500 000
kr,), och styrelsen medverkar även personellt i sådana utredningar. Som
exempel på områden, där regionala lösningar för närvarande är aktuella, kan
anföras Skåne och Halland samt Öland (beträffande vattenförsörjningen)
och Stockholms sydvästra förorter (beträffande avloppsfrågan).

Samtidigt som det är uppenbart, att samhällsutvecklingen nödvändiggör
regionala va-lösningar i ökande omfattning, kan framhållas, att sådana lösningar
på lång sikt ofta är fördelaktiga ur ekonomisk synpunkt. Det kommer
emellertid att krävas stora omedelbara investeringar på grund av att
anläggningarna måste dimensioneras och till stor del utbyggas för den framtida
industri- och bebyggelseanslutningen. Därigenom uppstår för en anläggnings
huvudman under ett övergångsskede (uppskattningsvis 10—15
år) besvärliga finansieringsproblem — särskilt då det gäller områden med
expansiv utveckling.

I viss utsträckning har Kungl. Maj :t hittills genom bidrag underlättat tillkomsten
av eller anslutningen till regionala va-anläggningar. Som alternativ
till en sådan lösning av finansieringsfrågan — särskilt med tanke på de stora
kapitalanspråk som kommer att göra sig gällande — skulle det vara tänkbart
med statliga lån, som under viss tid gjordes ränte- och amorteringsfria.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker att förutsättningarna för
statlig medverkan i fråga om kommunernas investeringar i vatten- och avloppsanläggningar
klarlägges.

De övriga remissinstanserna tar fasta på den här aktuella frågans sammanhang
med kreditmarknadssituationen i stort. Riksbanksfullmäktige

Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1965

31

konstaterar inledningsvis, att investeringsexpansionen hos kommunerna har
följts av en snabbt växande upplåning, och anför:

År 1960 tog kommunerna upp nya långa lån till ett belopp av ca 700 mkr.,
men redan år 1964 hade upplåningen stigit till uppskattningsvis 1 700 mkr.
per år. Kommunernas totala nettoupplåning å andra sidan, som 1960 utgjorde
knappt 300 mkr., hade år 1964 stigit till drygt 1 300 mkr. Trots den sålunda
starka utvidgning som utrymmet för den kommunala upplåningen på
några få år undergått, föreligger f. n. från kommunernas sida mycket betydande
krav på ytterligare krediter, som om de skulle tillgodoses, måste medföra
en lika betydande inskränkning i andra låntagares kreditutrymme. Enligt
fullmäktiges mening kan emellertid i dagens läge någon väsentligare
förskjutning i kredittagandet mellan kommuner och andra grupper av låntagare
inte äga rum utan att väsentliga intressen inom dessa andra grupper
trädes för nära. Det innebär i reala termer, att även om de kommunala investeringarna
i allt väsentligt är av hög angelägenhetsgrad, en ökad återhållsamhet
måste iakttagas, innebärande att en utsträckning av investeringsprogrammen
i tiden måste äga rum.

När det gäller frågan om att på kreditmarknaden prioritera vatten- och
avloppsanläggningar genom att inrätta en utlåningsfond för dem, säger sig
fullmäktige vilja erinra om att, även om en sådan fond skulle inrättas, de
pengar som erfordras för denna måste någonstädes tas. Fullmäktige fortsätter: Om

man förutsätter budgetläget såsom givet, måste fondens pengar lånas
upp på marknaden, och ett beslut om en sådan fond skulle därmed få samma
innebörd som om man direkt försökte prioritera vatten- och avloppsanläggningar
på kreditmarknaden. Såsom framgått av tidigare utlåtanden i
liknande frågor ställer sig fullmäktige avvisande till förslag om prioritering
av olika kreditändamål. När fullmäktige intar samma ståndpunkt till det nu
aktuella förslaget, synes fullmäktige ha så mycket större skäl härför, som
det synes oklart, varför just vatten- och avloppsanläggningar skulle sättas i
en särklass bland alla de väsentliga angelägenheter som kommunerna har
om hand.

Fullmäktige avstyrker således motionerna. Samma ståndpunkt intar
Svenska stadsförbundet, som anför:

Givetvis tillför man icke genom skapandet av särskilda statliga utlåningsfonder
kapitalmarknaden några nya lånemedel, varför en sådan fond kan befaras
minska utrymmet för andra, kanske lika angelägna kommunala kreditbehov.
En särskild utlåningsfond skulle för övrigt — i vart fall i nuvarande
bristsituation på kapitalmarknaden — rent av kunna försvåra kommunernas
möjligheter att upplåna medel till vatten- och avloppsanläggningar i
annan ordning än genom fonden. Man torde icke kunna räkna med att fonden
annat än på längre sikt skulle kunna disponera över medel av sådan
storleksordning att kapitalbehovet i samband med anläggningar för vatten
och avlopp helt eller till övervägande del tillgodoses på detta sätt.

Naturligtvis är det, säger förbundet, angeläget att eftersläpningen i den
statliga bidragsgivningen till vatten- och avloppsanläggningar i görligaste
mån elimineras. Det är emellertid inte klart i vilken form denna bidragsgiv -

32

Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1965

ning skulle kunna inordnas i den föreslagna utlåningsfondens verksamhet
och vilket syfte som därmed skulle kunna nås.

I stort sett samma synpunkter framföres av Svenska kommunförbundet.
Enligt dess mening talar starka skäl för att lånemöjligheterna för vattenoch
avloppsanläggningar bör likställas med vad som gäller för bostadsproduktion.
Om den av motionärerna föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt
måste emellertid, framhåller förbundet, kommunerna samtidigt tillförsäkras
garantier för att möjligheterna att erhålla lån för t. ex. markköp, gator,
vägar och skolbyggnader inte i motsvarande män begränsas.

Utskottet. Frågan om tillgången på krediter för kommunernas investeringar
i vatten- och avloppsanläggningar har flera gånger tidigare behandlats
av utskottet. Senast skedde detta föregående år, då i motioner föreslagits,
att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder varigenom
kommunernas upplåning för byggande av sådana anläggningar skulle på
kreditmarknaden likställas med lån för bostadsproduktion beträffande såväl
lånemöjligheter som räntesatser. Liksom tidigare avstyrkte utskottet då
(uti. nr 19) en ytterligare prioritering inom kreditpolitiken. Motionerna föranledde
ingen riksdagens åtgärd.

Även de nu förevarande motionerna utgår från de svårigheter som föreligger
för vissa kommuner att finansiera vad som kan betraktas såsom
följdinvesteringar i anledning av bostadsbyggandet. Den lösning som förordas
är en särskild utlåningsfond efter mönster av lånefonden för bostadsbyggande.
I fondens verksamhet skulle den statliga bidragsgivningen till
vatten- och avloppsanläggningar inordnas.

Ett genomförande av motionärernas förslag skulle uppenbarligen få samma
effekt som den tidigare ifrågasatta prioriteringen på kreditmarknaden
av den upplåning det här gäller. Utskottet är därför icke berett att förorda
att den av motionärerna begärda utredningen kommer till stånd.

Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,

att motionerna I: 8 och II: 18 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson*, Palm, Augustsson, Lundberg och Wikberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,
Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*
och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 28 år 1965

33

Reservation

av herrar Wikberg och Börjesson i Glömminge, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

•De nu törevarande motionerna tar upp de finansieringsproblem som
den kommunala investeringsverksamhetens expansion medför. Svårigheternas
tyngdpunkt ligger därvid på de följ dinvesteringar som kommer av det
ökade bostadsbyggandet. Kommunernas låne- och finansieringsproblem när
det gäller vatten- och avloppsanläggningar bör därför mycket snart lösas.
De i motionen skisserade lösningarna bör i detta syfte bli föremål för prövning.
Utskottet tillstyrker således att den i motionerna begärda utredningen
kommer till stånd.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall motionerna I: 8 och II: 18 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande
möjligheterna att inrätta en statlig utlåningsfond i syfte atl
underlätta tillgodoseende av kommunernas investeringsbehov
i fråga om vatten- och avloppsanläggningar.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65002»