Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1965

23

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckt motion angående användningen
av allmänna pensionsfondens medel.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion,
nr 292 av herrar Sjönell och Larsson i Umeå, har hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om uppdrag till kreditinstitututredningen
att snarast möjligt utarbeta förslag rörande ökade möjligheter för
företagen inom handeln och servicenäringarna att erhålla långfristiga krediter
av AP-medel, förmedlade via befintliga kreditinrättningar.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,
allmänna pensionsfondens styrelser, kreditinstitututredningen,
Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

De tre förstnämnda remissinstanserna avstyrker motionärernas förslag.
Riksbanksfullmäktige behandlar motionen i ett yttrande som även avser
motionerna 1:491 och II:59f> angående den enskilda handelns kreditförsörjning;
för ytterligare upplysning om vad fullmäktige uttalar får utskottet
hänvisa till sitt utlåtande nr 25.

Allmänna pensionsfondens styrelser anför, att som en grundsats för fondens
förvaltning uppställts att fondmedlen i första hand skall förvaltas i
försäkringstagarnas intresse. Denna grundsats har i fondens reglemente
kommit till uttryck i § 11, vari bl. a. stadgas att vid fondmedlens placering
skall iakttagas att kraven på betryggande säkerhet tillgodoses. Den av motionärerna
föreslagna ordningen skulle enligt styrelsernas mening betyda
ett avsteg från de grundläggande principerna för fondens placeringar. Styrelserna
säger sig bestämt avstyrka förslaget.

Styrelserna berör fortsättningsvis vissa andra överväganden och förslag
rörande de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter. Liknande
synpunkter anföres av kreditinstitututredningen, som yttrar följande:

Handelns och servicenäringarnas liksom över huvud taget de mindre och
medelstora företagens möjligheter att ställa säkerheter som underlag för
främst långfristiga krediter har uppmärksammats vid åtskilliga tidigare tillfällen.
Vissa försök har också gjorts att bereda dessa företag tillgång till
den långa marknadens resurser. Utredningen får härvid hänvisa till inrättandet
av AB Industrikredit och AB Företagskredit. Genom tillkomsten av
dessa kreditinstitut har företag som är för små att själva emittera lång -

24

Bankoutskottets utlåtande nr 26 är 1665

fristiga obligationslån med de nämnda instituten som mellanhänder i viss
mån kunnat beredas tillgång till långfristigt kapital. Utredningen vill även
peka på den verksamhet som i detta avseende bedrives av företagareföreningar
samt av vissa detaljhandelns lånebeviljande och garantigivande finansieringsinstitut.
Utredningen anser det inte uteslutet, att handeln och servicenäringarna
genom ytterligare utbyggd samverkan via sina organisationer
skulle kunna erhålla vissa gemensamma säkerheter som skulle kunna användas
som underlag för krediter med längre löptid. Utredningen anser sig i
detta sammanhang böra nämna att den väntade förstärkningen av förlagsinteckningsinstitutet
samt resultatet av den för närvarande pågående prövningen
av vad som skall förstås med fast egendom också kan bidraga till
att förbättra ifrågavarande företags möjligheter att ställa säkerheter som underlag
för krediter.

Utredningen erinrar vidare om att redan i nu gällande banklag ges vissa
möjligheter för mindre företag att erhålla bundna lån och om att förslag
framlagts om betydligt ökade möjligheter inte minst för affärsbankerna alt
lämna sådana lån. Det kan självfallet icke uteslutas, säger utredningen, att
handeln och servicenäringarna liksom mindre och medelstora företag i allmänhet
även i framtiden kan komma att lida brist på säkerheter som underlag
för krediter. Utredningen ifrågasätter emellertid om detta kan betraktas
som en bristande funktionsduglighet hos kreditmarknaden.

I båda de här refererade yttrandena framhålles även, att det nuvarande
strama kreditmarknadsläget medför att branscherna icke kan få tillgång till
kredit i sådan utsträckning som ur deras synvinkel framstår som befogat.

Svenska sparbanksföreningen, som i annat sammanhang förklarat sig
inte ha någonting att erinra mot en viss revision av de för allmänna pensionsfonden
gällande återlåneregierna, finner det tveksamt, huruvida ett
hänskjutande av de av motionärerna berörda frågorna till kreditinstitututredningen
kan väntas giva så värdefulla bidrag till dessa frågors lösning, att
de skulle kunna motivera den fördröjning av utredningens övriga angelägna
arbetsuppgifter, som otvivelaktigt skulle bli följden av att utredningen pålades
nya uppgifter.

Svenska bankföreningen säger sig kunna vitsorda att mindre och medelstora
företag, särskilt inom handeln och servicenäringarna, torde vara sämre
ställda än de stora industriföretagen när det gäller anskaffning av långfristig
kredit för investeringsändamål. Efter att ha erinrat om vad som
gjorts för att minska svårigheterna, bl. a. genom uppbyggande av garantiinstitut
inom detaljhandeln samt genom omorganisationen av AB Industrikredit
och bildandet av AB Företagskredit, yttrar bankföreningen:

Den omständigheten, att det redan finns en väg på vilken medel från allmänna
pensionsfonden kan slussas över till företag, som saknar förutsättningar
att själva uppträda som obligationsemittenter, bör dock naturligtvis
icke hindra att man söker tillskapa ytterligare möjligheter därtill. Bankföreningen
har därför ingenting att erinra mot att en utredning i sådant syfte

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1965

25

kommer till stånd. En nära till hands liggande utväg bör enligt bankföreningens
uppfattning vara att utvidga bankernas rätt att hos fonden och på
kapitalmarknaden i övrigt upptaga förlagslån och använda dem som underlag
för kreditgivning till näringslivet. Bankföreningen har i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 24 oktober 1964 hemställt att kreditinstitututredningen
måtte få i uppdrag att pröva frågan om en sådan utvidgning.

Utskottet. Den förevarande motionen är till sitt syfte nära besläktad med
de motioner angående den enskilda handelns kreditförsörjning som utskottet
behandlat i sitt utlåtande nr 25. Vad utskottet där anfört synes i allt
väsentligt vara tillämpligt även på det förslag som nu föreligger. I den
mån förslaget går ut på att medel ur allmänna pensionsfonden skulle ställas
till företagens förfogande med mindre krav på säkerhet än som normalt
tillämpas beträffande dessa medel är det, såsom fondens styrelser
påpekat, ägnat att inga betänkligheter så till vida som detta skulle innebära
ett avsteg från en väsentlig grundsats för fondmedlens placering. Med hänsyn
till vad här anförts är utskottet icke berett att tillstyrka att kreditinstitututredningen
erhåller det begärda uppdraget.

Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 292 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 27 april 1965

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson*, Palm, Lundberg och Wikberg*;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,
Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*
och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Larsson i Umeå, som ansett alt utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

»Den förevarande motionen, som syftar till att en utredning skall komma
till stånd rörande möjligheterna för mindre och medelstora företag
inom handeln och servicenäringarna att lättare lösa sina kapitalanskaffningsproblem,
pekar på utvägen att via AP-fonden åstadkomma detta. Med

26

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1965

upprätthållande av de krav på säkerhet som gäller för AP-fondens medel
bör det enligt utskottets mening vara möjligt att — såsom Svenska bankföreningen
antyder i sitt remissyttrande — lösa denna fråga under medverkan
av befintliga kreditinstitut. För att verkställa en sådan utredning som
här åsyftas torde kreditinstitututredningen vara ett lämpligt organ.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen med bifall till motionen 11:292 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om uppdrag till kreditinstitututredningen
att snarast möjligt utarbeta förslag rörande
ökade möjligheter för företagen inom handeln och
servicenäringarna att erhålla långfristiga krediter av APmedel,
förmedlade via befintliga kreditinrättningar.»