Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965
17
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den enskilda
handelns kreditförsörjning.
I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 491 i första
kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 596 i andra kammaren av herr
Hedlund m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam utredning av möjligheterna till en snabb förbättring
av den enskilda handelns kreditförsörjning i enlighet med vad i
motionerna anförts.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen
II: 596.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i
riksbanken, kommerskollegium, Företagareföreningarnas förbund, Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet och Sveriges hantverksoch
industriorganisation. Kommerskollegium har bifogat till kollegium avgivna
yttranden från rikets samtliga handelskamrar.
Flertalet remissinstanser avstyrker motionärernas förslag. Sveriges köpmannaförbund,
Företagareföreningarnas förbund, Gotlands handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare tillstyrker
att en utredning görs om den enskilda handelns kreditförsörjning. Svenska
sparbanksföreningen och Handelskammaren i Göteborg avvisar förslaget om
en allmän utredning, men förordar att frågan om kreditgivning till handeln
genom företagareföreningarnas försorg prövas.
De remissinstanser som avstyrker förslaget om en utredning pekar bl. a.
på den utbyggnad av kreditmarknaden som skett under senare år genom
tillkomsten av vissa nya kreditinstitut. Vidare uppmärksammar de förslaget
om ökad rätt för bankerna att bevilja bundna lån, liksom förslaget om
företagsinteckning.
Riksbanksfullmäktige yttrar följande:
Handels- och servicenäringarna har under senare år expanderat mycket
snabbt. Betydligt mer än en fördubbling ifråga om handelns investeringar
i byggnader och anläggningar har ägt rum sedan 1958. Denna ökning är avsevärt
större än vad som registrerats för någon annan näringsgren av be
-
18
Bankontskottets utlåtande nr 25 år 1965
tydenhet. Såvitt kan bedömas har denna kraftiga investeringstillväxt finansiellt
möjliggjorts främst genom den relativt gynnsamma vinstutvecklingen
inom handeln och servicenäringarna men även genom en växande långivning
från affärsbankernas sida. Till bilden hör emellertid också utbyggnaden
av kreditmarknaden i institutionellt avseende. Härvid må i första hand
nämnas tillkomsten av AB Industrikredit och AB Företagskredit. Under
den allra senaste tiden har vidare Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB
och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB begynt sin verksamhet.
Samtliga nämnda kreditinstitut företar upplåning i bl. a. allmänna pensionsfonden
och har handeln i sin kundkrets.
Trots de kreditmöjligheter som föreligger och den expansion av investeringarna
som de medgivit, är svårigheterna i kredithänseende för de berörda
näringsgrenarna omvittnade. I den mån svårigheterna sammanhänger
med stramheten på kreditmarknaden, är de gemensamma för låntagare i
allmänhet. Handeln och servicenäringarna har emellertid eu speciell karaktär
till följd av de förhållandevis stora investeringarna i vad som icke
räknas som fast egendom, varav följer svårigheter att erhålla framför allt
bundna lån. Till gagn inte minst för handeln och servicenäringarna har
emellertid kreditinstitututredningen utarbetat förslag om vidgade möjligheter
för affärsbanker in. fl. kreditinstitut att lämna bundna lån, utan att några
speciella föreskrifter om säkerheternas art uppställts. I kombination med
del förslag om företagsinteckning som 1959 års förlagsinteckningskommitté
framlagt, synes enligt fullmäktiges mening en utvidgning av bankernas
bundna långivning enligt den förra utredningens förord kunna innebära en
väsentlig förbättring i de kreditmöjligheter soin står handel och servicenäringar
tillbuds. I avvaktan på att statsmakterna hinner la ställning till de nu
berörda förslagen, torde därför ytterligare utredningar i dessa frågor kunna
anstå. Fullmäktige avstyrker således de i förevarande motioner framlagda
förslagen.
Några remissinstanser vänder sig emot tanken på statligt kreditstöd till
handeln. Svenska bankföreningen anför:
Det torde icke med fog kunna förnekas att detaljhandeln har goda möjligheter
till upptagande av investeringskrediter på den reguljära kreditmarknaden.
På grund därav måste bankföreningen ställa sig avvisande till motionärernas
förslag om upptagande av statlig kreditstödsverksamhet på förevarande
område. Sådan verksamhet är icke berättigad i andra fall än då vanliga
lånevägar icke står till buds.
Även av mera principiella skäl ter sig den ifrågasatta utvidgningen av
den statliga lån- eller garantigivningen betänklig. En ledande grundsats
bör vara att statligt kreditstöd skall lämnas endast under förutsättning att
det är klart motiverat av ändamålets betydelse från allmänt samhällelig
synpunkt.
Styrelsen för Kooperativa förbundet yttrar bl. a.:
Styrelsen anser för sin del, att tungt vägande principiella invändningar
kan göras mot varje form av statligt stöd till vilken företagsform det vara
må inom varudistributionen och att dessa bör leda till att motionerna avvisas
i den del de avser att möjliggöra statliga garantilån för nyetablering
inom den sektor, som »den enskilda handeln» i motionärernas mening utgör.
Styrelsen har den uppfattningen, att dugliga företagare inom den en -
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965
19
skilda detaljhandeln med all säkerhet kan erhålla behövligt kreditstöd på de
vägar, som nu finns att tillgå: på den öppna kreditmarknaden och där så
är erforderligt eller kan underlätta kreditgivningen också genom garantier
av handelns särskilda kreditinstitut. Statliga lånegarantier av en totalomfattning,
som inte antyds i motionerna, innebär en risk för snedvridning av
konkurrensförhållandena inom varudistributionen, som strider mot den
grundprincip, som hittills tillämpats för den fria och öppna tävlan mellan
skilda företagsformer och företag inom handeln och bör därför inte komma
ifråga för utredning från motionärernas utgångspunkt beträffande statliga
lånegarantier för nyetablering av detaljhandelns företag.
De s. k. leverantörskrediterna behandlas av flera remissinstanser. Svenska
sparbanksföreningen anför:
De problem, som beröres i motionerna, avser detaljhandelns kreditproblem.
Såsom motionärerna framhåller är dessa mycket påträngande med
hänsyn till den pågående strukturomvandlingen inom detaljhandeln och de
därav föranledda kreditbehoven. Motionärerna berör särskilt etableringskostnaderna
och föreningen har förstått de framlagda förslagen såsom huvudsakligen
avsedda som ett bidrag till lösning av härmed förknippade
problem, mycket i syfte att nedbringa detaljhandelns beroende av leverantörerna.
I detta speciella hänseende återges emellertid i en artikel i Svensk
Sparbankstidskrift nr 1 år 1965 av chefen för Detaljhandelns Utredningsinstitut,
direktören Folke Larsson, vissa uppgifter som tyder på att detta
beroende är mindre starkt än vad som kunde befaras. Av en undersökning
av investeringskrediterna i livsmedelshandeln 1960 framgår således
att mer än hälften av krediterna är rena bankkrediter (en tredjedel därav
är för övrigt krediter i sparbank) medan endast 14 procent av krediterna
är rena leverantörskrediter. De nämnda siffrorna tyder enligt Sparbanksföreningens
mening på att det reguljära kreditväsendet i betydligt större utsträckning
än som vanligen anges kunnat bidra till detaljhandelns kreditförsörjning.
Sveriges grossistförbund yttrar följande:
Det förhåller sig givetvis så som motionärerna anför, att kapitalbehovet
för att etablera en modern butik är av en helt annan storleksordning än
vad som tidigare gällt och därför medför särskilda problem. Man kan emellertid
inte bortse från att dessa problem i varje fall till en viss del kunnat
lösas genom de åtgärder, som leverantörföretag inom industri och partihandel
vidtagit i samarbete med detaljhandelns organisationer och affärsbankerna
och vars betydelse motionärerna vitsordar. Även den av motionärerna
åberopade direkta utlåningen från partihandelsföretagen kommer
därvid in i bilden. Vi vill här tillfoga den kommentaren, alt vad motionärerna
anför om »att denna form av finansiering onödigtvis begränsar konkurrensen
mellan skilda företag och att den enskilde företagaren kan bli
särskilt beroende av vissa led i partihandeln» innebär överdrivna farhågor.
Inte minst i det hårda konkurrensläge, soin nu råder inom handeln, är det
orimligt att tänka sig att ett grossistföretag skulle utnyttja sin ställning
som kreditgivare på ett sätt som hämmade låntagaren/detaljistens konkurrensförmåga,
eftersom detta ju skulle gå ut över grossistföretagets egen
effektivitet.
20
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965
Sveriges köpmannaförbund har motsatt uppfattning:
Genom de kreditinstitut som bildats för flera branscher inom detaljhandeln
och som numera i regel organiseras efter de riktlinjer som uppdragits
i en mellan Svenska Bankföreningen och Sveriges Köpmannaförbund träffad
ramöverenskommelse, har finansieringsfrågornas lösning i många fall på
ett avgörande sätt underlättats. Däremot måste konstateras, att -— såsom
var att förutse -—- det endast i begränsad omfattning är möjligt för detaljhandelsföretag
att anlita AB Industrikredit och AB Företagskredit, närmast
beroende på de krav på säkerheter, som dessa institut måste uppställa.
Det är vår förhoppning, att det av förlagsinteckningskommittén föreslagna
företagsinteckningsinstitutet skall underlätta för detaljhandeln att i förekommande
fall kunna ställa de säkerheter som erfordras för att erhålla finansieringslån.
Vi vill därför begagna detta tillfälle till att understyrka
önskvärdheten av att företagsinteckningsinstitutet så snart som möjligt förverkligas.
Vi vill gärna understryka att affärsbankerna visar ökat intresse för att
både i enskilda fall och även vid tillkomsten av de här nämnda finansieringsinstituten
medverka vid finansieringen av den utveckling som sker inom
detaljhandeln.
Såsom framhålles i motionen sker detta ofta via leverantörsföretag. Denna
finansieringsmetod medför emellertid — såsom det också framhålles i
motionen — en viss bundenhet för låntagarna-detaljhandlarna, bl. a. i fråga
om deras inköpsdispositioner. Denna bundenhet är givetvis ur många synpunkter
mycket otillfredsställande.
Otvivelaktigt skulle det vara av intresse att utreda huruvida det icke kunde
vara lämpligt att företagareföreningarna fick möjlighet att lämna krediter
även till detaljhandelsföretag. Även andra i motionen antydda förslag förtjänar
enligt vår mening att utredas och övervägas.
Sammanfattningsvis anför förbundet, att det finner det i hög grad önskvärt
att den föreslagna utredningen kommer till stånd.
Utskottet. Förslag av samma innebörd som det nu framlagda har tidigare
vid flera tillfällen prövats av riksdagen. Senast skedde detta år 1963, då i
motioner som behandlades av statsutskottet (uti. nr 204) önskemål framslälldes
om en utredning av frågan om att genom bättre kreditmöjligheter
befrämja den enskilda handelns utveckling och rationaliseringssträvanden.
Motionerna föranledde ingen riksdagens åtgärd.
Kreditförsörjningen till varje särskild kategori av lånesökande är givetvis
i sista hand beroende av det allmänna läget på kreditmarknaden. I den
mån den enskilda handelns svårigheter att erhålla tillräckliga krediter sammanhänger
med nu rådande åtstramning på kreditmarknaden är detta ett
förhållande som inte skapar någon särställning för handeln i jämförelse med
övriga näringsgrenar.
Enligt utskottets bedömande torde kreditmarknadens institutionella utformning
i huvudsak svara mot de krav som kan ställas från handelns sida.
Utöver den direkta kreditgivningen från bankerna erhåller handeln krediter
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1965
21
Iran liera halvstatliga kreditinstitut. Vidare kan nämnas de särskilda kreddinstitut
som bildats på initiativ av olika branscher inom handeln, såsom
AB Handelskredit, AB Järnhandelskredit och AB Textilkredit. Som flera
remissinstanser framhåller synes dessa institut verksamt bidraga till en
smidig kreditförsörjning för detaljhandeln. I förevarande sammanhang bör
också nämnas den i propositionen nr 113 föreslagna liberaliseringen av bestämmelserna
om bankernas rätt att lämna bundna lån. Inte minst för handelns
vidkommande har en sådan möjlighet ansetts få stor betydelse.
Bakgrunden till motionärernas förslag synes främst vara handelsföretagens
särskilda svårigheter att ställa erforderliga säkerheter. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om det förslag beträffande s. k. företagsinteckning
som framlagts av 1959 års förlagsinteckningskommitté. Förslaget, som
särskilt tar sikte på att minska de här nämnda svårigheterna, är f. n. föremål
för prövning inom justitiedepartementet.
Med hänsyn härtill och till övriga av utskottet åberopade förhållanden
synes någon utredning av den art som motionärerna föreslagit icke vara
påkallad.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1:491 och 11:596 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1965
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson*, Palm, Augustsson, Mattsson och Lundberg;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund*, Franzén i Motala,
Larsson i Umeå, Ekström i Iggesund, Haglund*, Börjesson i Glömminge*
och Fridolfsson i Rödeby.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer
1) av herrar Mattson, Berglund, Larsson i Umeå och Börjesson i Glömminge,
vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:
»Vad i de föreliggande motionerna anförts rörande kreditbehovet för den
enskilda handeln ger enligt utskottets mening belägg för att nya möjligheter
bör prövas i syfte att underlätta kapitalförsörjningen. 1959 års för
-
22
Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1065
lagsinteckningskommitté har framlagt ett förslag om företagsinteckning.
Detta kommer om det genomföres att skapa ökade lånemöjligheter för näringsidkare
i gemen. Med hänsyn till omfattningen av de i motionerna berörda
frågorna kvarstår emellertid enligt utskottets mening alltjämt behov
av en allmän undersökning av möjligheterna att stärka kreditstödet åt
den enskilda handeln. De i motionerna aktualiserade vägarna för att lösa
frågan bör bli föremål för prövning. Utskottet tillstyrker därför det av motionärerna
framförda utredningskravet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 491 och II: 596
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
av möjligheterna till en snabb förbättring av den
enskilda handelns kreditförsörjning.»
2) av herr Hilding.