8

Bankoutskottets utlåtande nr JO år 1965

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckt motion om anordnande av en statlig
verkstadsindustri i Norrland.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 43 av herr Holmberg m. fl.,
har föreslagits, att riksdagen skall besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning och förslag snarast med syfte att anordna en statlig
verkstadsindustri i Norrland.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet inhämtat yttranden från kommerskollegium,
arbetsmarknadsstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges industriförbund.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens
läns handelskammare.

Arbetsmarknadsförhållandena i Norrland belyses av arbetsmarknadsstyrelsen,
som anför följande:

Arbetslösheten i de fem nordligaste länen är relativt mera omfattande
än i riket i övrigt. Enligt arbetskraftsundersökningen i november 1964 begränsar
sig dock antalet arbetslösa inom dessa län till sammanlagt 13 800.
Vid arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa uppgick för de fem länen
i februari 1965 till 8 618 jämfört med 8 555 respektive 9 272 vid motsvarande
tidpunkt 1964 och 1963. I mitten av februari 1965 sysselsattes vidare för
Norrlandslänens vidkommande 7 478 personer i allmänna beredskapsarbeten
medan 5 107 arbetslösa genomgick yrkesutbildning.

De fem nordligaste länens andel av de sysselsatta inom landets industri
har enligt industristatistiken sjunkit mellan 1955 och 1962. Andelen uppgick
till 11,3 % år 1955, 11,0 % år 1960 och 10,8 % år 1962. Motsvarande
procentandel för endast metall- och verkstadsindustrin uppgick till 9,0 såväl
år 1960 som 1962, vilket dock innebär en sänkning med 0,2 procentenheter
jämfört med år 1955. Sammanlagt under perioden 1955—62 har enligt
industristatisliken antalet sysselsatta inom metall- och verkstadsindustrin i
de fem nordligaste länen ökat med 7 672 personer varav 4 176 hänför sig
till Gävleborgs län. ökningstakten har varit ungefär densamma för de olika
länen. Enligt industristatistiken har vidare antalet arbetsställen för metall-
och verkstadsindustri inom de fem nordligaste länen ökat med 4 under
åren 1961 och 1962 jämfört med 148 för de övriga delarna av landet.

Den aktiva lokaliseringspolitiken kan i väsentlig utsträckning förväntas
påverka utvecklingen i här berörda avseenden. De statskommunala beredskapsarbeten
avseende uppförande av industribyggnader inom det s. k. norra
stödområdet som beslutats av arbetsmarknadsstyrelsen under tiden 1 juli
1962—31 december 1964 har beräknats innebära ett nytillskott i sysselsätt -

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1905

9

ningen av 7 100 personer. Härav hänför sig 2 600 eller 36,6 % till metalloch
verkstadsindustrin.

Styrelsen uttalar att det såvitt den kan bedöma finns goda iörutsätlningar
för en utbyggnad av verkstadsindustrien inom vissa delar av Norrland.
Även i framtiden kan enligt styrelsens mening en betydande del av
den statliga lokaliseringspolitiken väntas komma att hänföra sig till verkstadsindustrien.

Landsorganisationen ger uttryck för en positiv inställning till en vidgad
statlig företagsverksamhet i Norrland. LO anför:

LO anser det både av sociala och ekonomiska skäl angeläget att den industriella
utvecklingen i Norrland får ett snabbare förlopp, så att den från
andra näringar friställda arbetskraften får ökade möjligheter till en ny och
produktiv sysselsättning inom landsdelen. För att detta mål skall uppnås
är det nödvändigt att en rad åtgärder av olika samhällsorgan samordnas
till samlade och kraftfulla insatser.

Näringslivet i Norrland, speciellt i Norrbotten, består till betydande del av
samhällsägda företag. Det är då, såsom LO tidigare vid ett flertal tillfällen
framhållit, väsentligt för den fortsatta utvecklingen, att även denna del
av företagsamheten bereds med övriga delen av näringslivet likvärdiga
administrativa och ekonomiska möjligheter till industriell expansion. Organisatoriskt
innebär detta enligt LO:s mening bl. a. att de statliga bolagen
hålls samman till en enhet genom ett förvaltningsbolag — icke branschvis
som motionären föreslår. Med en expansiv målsättning ger detta den statsägda
sektorn av näringslivet bättre möjligheter till investeringar genom
självfinansieringar även inom nya verksamhetsområden. Produktionsinriktningen
måste då bli en angelägenhet för ledningen av de statliga bolagen.

Inom denna ram skulle samhället i områden med sysselsättningssvårigheter,
vilka på längre sikt bedöms vara lämpliga för lokalisering av industriföretag,
kunna ge impulser till en ekonomisk utvecklingsprocess genom
att där starta allmänägda företag. Om så erfordras bör samhället tillföra
nytt kapital till sina företag för ekonomiskt välmotiverade projekt, som till
sin storlek överstiger företagens självfinansieringsförmåga. Där så är möjligt
och lämpligt bör också samhället stödja den industriella utvecklingen
genom att på ägarsidan i samarbete med det privata näringslivet finansiellt
delta i större investeringsprojekt,

LO anser det som en angelägen uppgift för statsmakterna att genom bl. a.
en vidgad och effektiv företagsverksamhet påskynda den industriella utvecklingen
i Norrland. Därvid förutsättes att detta sker på platser, där med
övriga delar av landet likvärdig industriell miljö råder eller planeras bli
uppnådd.

Då en ökad statlig företagsverksamhet är under övervägande enligt de
av statsmakterna uppdragna riktlinjerna för en aktiv lokaliseringspolitik är
det, uttalar LO, lämpligt att avvakta det arbete som pågår inom statsdepartementen.

Till fjolårets beslut om den statliga lokaliseringspolitiken hänvisar även
kommerskollrgium, som erinrar om att riksdagen i samband därmed av -

10

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1965

slog ett motionsvis väckt förslag om utredning rörande etablering av en
statlig verkstadsindustri i Norrland. Kollegium avstyrker den nu förevarande
motionen.

Inom det privata näringslivets ram har, säger Västernorrlands och Jämtlands
läns handelskammare, under efterkrigsåren en livskraftig verkstadsindustri
vuxit fram i Norrland. Någon stagnation har inte heller på senare
tid visiat sig i intresset för att till Norrland lokalisera sådana företag. Norrlands
verkstadsindustri har enligt en nyligen presenterad utredning vuxit ut
snabbare än verkstadsindustrien för hela Sverige sammantaget. I fråga om
åtgärder för att lösa rådande arbetslöshetsproblem i Norrland hänvisar handelskammaren
dels till det statliga lokaliseringspolitiska stödet, dels till vad
som föreslagits i 1960 års arbetsmarknadsutrednings betänkande. Resultaten
av detta och av lokaliseringsstödet bör enligt handelskammaren avvaktas,
innan flera statliga åtgärder av den art som motionärerna föreslagit vidtages.
Avslutningsvis uttalar handelskammaren, att det måste uppfattas som
tillfredsställande om det allmänna önskar vidtaga åtgärder för att lokalisera
verkstadsindustri till Norrland. Handelskammaren vill dock framhålla önskvärdheten
av att en sådan aktivitet sker i form av hjälp till självhjälp,
d. v. s. att man försöker intressera redan etablerade företag för att med statlig
hjälp öppna filialföretag i Norrland; härvid bör det vara fråga om företag
som enligt företagsekonomiska principer bedömes kunna lokaliseras dit.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare säger sig gärna se
att en större verkstadsindustri tillföres handelskammarens distrikt för att
avhjälpa den stora arbetslösheten. Då emellertid en kommitté under landshövding
Manfred Näslunds ordförandeskap f. n. utreder frågan om verkstadsindustri
i Norrland, anser handelskammaren anledning saknas att tillsätta
en dirigerad utredning i ämnet.

Sveriges industriförbund påpekar att, samtidigt som arbetslösheten är
ett allvarligt problem i vissa delar av Norrland, allvarlig brist på arbetskraft
råder i stora delar av Syd- och Mellansverige. Förbundets mening är att
dessa brist- och överskottsproblem framför allt bör lösas med hjälp av en
aktiv arbetsmarknadspolitik, som underlättar arbetskraftens flyttning från
överskotts- till underskottsområden. Den av motionärerna hävdade uppfattningen
att industrien ej är intresserad av att söka bidra till en lösning
av arbetskraftsproblemen bestrides. Efter att ha påmint om den gynnsamma
sysselsättningsutvecklingen inom verkstadsindustrien i Norrland
under 1950-talet konstaterar förbundet att även under de åren en icke
föraktlig etablering av verkstadsföretag har ägt rum i Norrland. Som
exempel nämns L. M. Ericssons etablering i Östersund, ASEA:s i Sollefteå
och Hägglund & Söners i Mellansel. Vidare säges utbyggnader i betydande
omlattning pågå vid redan bestående anläggningar inom verkstadsindustrien
i landsdelen. En ytterligare utökning bör, bl. a. till följd av de lokaliseringspolitiska
stödåtgärderna, kunna väntas komma till stånd ge -

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1965

11

nom privata initiativ. Förbundet pekar på att från industriorganisationernas
sida pågår en viss verksamhet för att rikta företagens uppmärksamhet
på etablering i Norrland. Bl. a. arbetar i detta sylte en kommitté inom
Sveriges mekanförbund. Av betydelse i detta sammanhang säges även den
rådgivande verksamhet i lokaliseringsfrågor vara, som bedrivs av den på
Industriförbundets initiativ bildade Industriens lokaliseringsbyrå. Industriförbundet
avstyrker motionen.

Utskottet. Såsom framhålles i motionen, avstyrkte bankoutskottet vid föregående
års riksdag (uti. nr 7) bifall till en motion som hade väsentligen
samma innebörd som den nu föreliggande, om än yrkandet geografiskt var
begränsat till att avse Norrbotten. Utskottet motiverade sitt ställningstagan 0 de

bl. a. med en hänvisning till de pågående övervägandena om lokaliseringspolitikens
utformning. Riksdagen beslöt att den förstnämnda motionen icke
skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 årets motion anföres, att de beslutade lokaliseringspolitiska åtgärderna
är otillräckliga när det gäller att komma till rätta med de problem som där
påtalas. Dessa är främst den redan rådande arbetslösheten och den ytterligare
minskning av antalet sysselsättningstillfällen som uppges vara att vänta,
särskilt i Norrbotten. En utbyggnad av den statliga verksamheten i Norrland
till att omfatta också verkstadsindustriföretag med tillverkning av färdigvaror
är enligt motionärerna den enda realistiska lösningen av de norrländska
sysselsättningsproblemen.

Antalet arbetslösa i Norrbotten uppges i motionen vara 20 000—25 000.
Även om det beaktas att eu dold arbetslöshet förekommer synes motionärerna
ha överdrivit arbetslöshetens omfattning. I arbetsmarknadsstyrelsens
remissyttrande redovisas antalet anmälda arbetslösa i de fem nordligaste
länen tillsammantagna. Vad beträffar enbart Norrbottens län uppgick —
enligt vad utskottet under hand inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen —
antalet anmälda arbetslösa den 15 februari i år till ca 3 100, vartill kom
ca 1 600 arbetslösa som genomgick yrkesutbildning och inemot 3 400
personer som sysselsattes i allmänna beredskapsarbeten. Även dessa lägre
arbetslöshetssiffror är dock av sådan storleksordning, att särskilda åtgärder
från samhällets sida erfordras. I likhet med remissinstanserna ser
utskottet det emellertid som en uppgift främst för den mera aktiva lokaliseringspolitik
som nu inleds att skapa nya arbetstillfällen i Norrland. Av remissyttrandena
framgår att man inom näringslivet hyser intresse för en
ökad lokalisering av bl. a. verkstadsföretag till Norrland. De beslutade lokaliseringspolitiska
stödåtgärderna bör stimulera detta intresse. I fjolårets
proposition om riktlinjer för lokaliseringspolitiken uttalades, att statliga insatser
haft avgörande betydelse för den industrialisering som skett bl. a. i
Norrbotten och att sådana insatser kunde väntas bli aktuella även i fortsättningen.
Frågan härom sades skola bli föremål för fortsatta överväganden.

12

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1965

Att sådana överväganden görs bekräftades av chefen för inrikesdepartementet
när han i samband med andra kammarens behandling den 2 april
1965 av frågor rörande riktlinjerna för lokaliseringspolitiken besvarade vissa
spörsmål angående åtgärder mot arbetslösheten bl. a. i Norrbottens län.
Statsrådet uttalade därvid, att staten såsom ägare till Norrbottens järnverk
skyndsamt komme alt utreda möjligheterna att utvidga verksamheten vid
detta företag med manufakturindustri. Med hänsyn till här redovisade omständigheter
synes skäl icke föreligga för bifall till motionärernas förslag.

Utskottet hemställer därför,

att motionen 11:43 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 6 april 1965

På bankoutkottets vägnar:

NILS STÄHLE

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm, Åkerlund, Augustsson och Wikberg;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Berglund, Franzén
i Motala, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund, Börjesson i
Glömminge*, Nordgren och Jonsson.

* Ej närvarande vid justeriugen.