2
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckt motion om utvidgad statlig gruvdrift
i Norrland.
I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottet hänvisad motion, nr
161 av herrar Lorcntzon och Holmberg, har föreslagits, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för att åstadkomma
en systematisk inventering av malmförekomsterna i Västernorrlands
län och tillförsäkra staten förhandsrätt till alla nyupptäckta förekomster;
samt att inleda förhandlingar med Bolidenbolaget om möjligheten
att utöka gruvdriften på Lövstrandsfältet och eventuellt igångsätta någon
form av förädlingsindustri i anslutning till malmbrytningen.
Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.
Utskottet har över motionen inhämtat yttranden från kommerskollegium,
Sveriges geologiska undersökning, 1964 års geologiutredning, Aktiebolaget
Atomenergi, Svenska gruvföreningen och Bolidens gruvaktiebolag. Flera av
remissinstanserna hänvisar —- samtidigt som de kommenterar den nu förevarande
motionen — till yttranden som avgavs föregående år över motioner
i samma ämne. Beträffande dessa yttranden torde utskottet få hänvisa till
sitt utlåtande nr 15 år 1964.
Statens nuvarande inflytande över landets mineraltillgångar berörs av
Svenska gruvföreningen och Bolidens gruvaktiebolag, vilka framhåller att
staten inte bara har minst samma rätt som enskilda att bedriva malmletning,
uttaga inmutningar och utmål samt igångsätta och utöva gruvdrift
utan också automatiskt har s. k. kronoandel, d. v. s. äganderätt till 50 procent
i alla de utmål som tilldelas enskilda som resultat av undersökningsarbeten
som dessa utfört. Denna andel medför att innehavaren erhåller s. k.
brytningsvitsord. Staten har således laglig rätt att börja brytning i varje nyupptäckt
fyndighet och att, därest inmutaren inte önskar deltaga i gruvdriften,
omhänderta hela produktionen.
Svenska gruvföreningen påpekar vidare det angelägna i att tillgodogörandet
av mineraltillgångarna sker på ett nationalekonomiskt riktigt sätt. Man
måste omsorgsfullt väga världsmarknadens metallpriser mot de förutsättningar
för igångsättning av gruvdrift som föreligger i det enskilda fallet. Av
avgörande betydelse kan därvid bli en fyndighets belägenhet, befintliga
malmtillgångars kvalitet och kvantitet, aktuell teknik, kostnad för malmens
brytning och behandling, m. m. Då en malmreserv uppstår, måste den tagas
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år l!)6ö
3
i produktion enligt en noggrant övervägd, långsiktig företagsplanering, som
även tar hänsyn till det sociala ansvar som följer av att nya anläggningar
uppföres och olika samhällsinstanser initieras. Bolidenbolaget framhåller,
att bolaget genom ett intensivt arbete inom gruv- och anrikningstekniken
samt på transportområdet kunnat åstadkomma att tidigare icke brytvärda
malmer kunnat tagas under brytning. Synpunkter av samma innebörd som
de här angivna framförs också av kommerskollegium.
Bolidenbolaget finner det vara ett motsägelsefullt uttalande när motionärerna
framför kritik mot att en eventuell malmbas i Lövstrand icke omedelbart
utnyttjas för brytning men samtidigt uttrycker missnöje med att bolagets
malmbas är för liten. Frågan om malmbasen är givetvis för en modern
gruvindustri av största betydelse, säger bolaget och fortsätter:
För Bolidenbolagets del har malmbasen offentligen redovisats årligen i
samband med årsredogörelsernas publicerande. Malmbasen var vid verksamhetens
igångsättande för 40 år sedan obetydlig och det verkade då sannolikt
att bolaget icke skulle kunna fortsätta sin drift under mera än ett fåtal
år. Det är helt felaktigt att såsom motionärerna gör draga slutsatser av
en isolerad malmbasuppgift. Det bör i stället betonas, att Bolidenbolaget,
trots en för varje år stegrad brytning, kunnat upptäcka större nya malmkvantiteter
än de som avverkats, med påföljd att malmbasen, trots bearbetningen,
successivt vuxit och numera motsvarar icke mindre än cirka 25 års
brytning. Denna utveckling har möjliggjorts till följd av insatsei inom
malmletningen, som till art och omfång varit synnerligen betydande.
Med avseende å malmbasens utnyttjande kan till en början observeras, att
malmletning och undersökning av intresseväckande mineraliseringar är ett
tidsödande arbete och förenat med stora kostnader. Det är uppenbart, att
Bolidenbolaget för sin del finner det angeläget, att, då stora kostnader nedlagts
på malmletning och undersökning av ett objekt, tillse att brytning av
sådana malmer som är brytvärda också kommer till stånd så snart som
möjligt, så att avkastning erhålles på nedlagt kapital. Övervägande delen av
de sulfidmalmer som är kända i Sverige och som Bolidenbolaget bearbetar är
emellertid fattiga och av ringa storlek (normalt cirka 2—7 milj. ton) och på
intet sätt jämförliga med t. ex. järnmalmerna i Norrbotten. Varje malm har
följaktligen en kort livslängd och för vidmakthållande av en kontinuitet i
såväl sysselsättning som malmförsörjning måste ett långsiktigt program
uppgöras, enligt vilket vissa fyndigbeter tas i bruk, då andra slutbrutits. Åtskilliga
gruvor har på detta sätt utbrutits och efterträtts av andra, allt under
det Bolidenbolaget successivt kunnat öka sin malmbrytning från t. ex.
1,3 milj. ton 1949 til! 3,1 milj. ton 1964. År 1949 förekom brytning i sju gruvor,
medan brytning nu pågår i tretton gruvor.
Bolaget framhåller även att det vid planläggningen och utnyttjandet av
malmtillgångarna i hög grad känner och beaktar sitt ansvar för sysselsättningsfrågorna
i Västerbottens län.
Flera remissinstanser påpekar att de geologiska förhållandena i Västernorrlands
län inte tyder på att några nämnvärda malmförekomster skulle
finnas i större delen av länet. Sveriges geologiska undersökning (SOU) anför:
lf
liihang till riksdagens protokoll 1065. 8 samt. Nr 17—22
4
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965
Betydande delar av Västernorrlands län täckes av ensartade granit- och
gnejsbergarter, som erfarenhetsmässigt icke inger stora förhoppningar att
därur framleta malmer. Sveriges geologiska undersökning söker emellertid
följa upp de malmuppslag som framkommer vid väg- och skogsarbeten inom
länet samt har även i viss mindre omfattning bedrivit blockletning inom
sådana delar av länet, där det ur geologisk synpunkt ansetts tänkbart att
finna mineraliseringar. Tyvärr har dock hittills inga ekonomiskt så värdefulla
malmuppslag framkommit, att anledning ansetts föreligga att igångsätta
mera omfattande arbeten.
Bolidenbolaget meddelar att bolaget varje år alltsedan 1940 bedrivit malmletning
inom Västernorrlands län. Stora rekognosceringar har vid olika tillfällen
företagits för att finna malmletningsuppslag, varvid i stort sett icke
framkommit något som ingivit förhoppningar om malmfynd. I fjällranden
i länets nordvästra hörn påträffade bolaget emellertid redan 1940 vissa blymineral,
som sedan dess gjorts till föremål för intensiv malmletning. Den
största malmkoncentration som därvid kommit fram inom länet är Bellviksbergsfyndigheten,
där malmen efter bl. a. diamantborrningar nu är relativt
väl känd. Härom anför bolaget:
Malmen är av relativt liten storlek, men sedan föregående år pågår dock
utredningar om eventuell möjlighet att igångsätta brytning. Som ett led i undersökningen
av denna liksom av andra malmer ingår provbrytning av
mindre kvantiteter för att erhålla kännedom om malmens beskaffenhet och
möjligheterna att anrika malmen. Eu mindre malmkvantitet har uttagits för
provanrikning. Ytterligare anrikningsförsök torde vara ofrånkomliga. Malmen
i Bellviksberg är liten och kan icke ensam bära kostnaden för sedvanliga
anordningar för erforderlig anrikning.
Kommerskollcgium erinrar om att utmålen i såväl Bellviksbergsfältet som
Lövstrandsfältet — vilket sistnämnda ligger i Västerbottens län och icke,
såsom motionärerna synes antyda, i Västernorrlands län — ägs till hälften
av kronan och till hälften av Bolidenbolaget samt att ett arrendeavtal mellan
dessa båda parter föreligger sedan år 1950. I början av innevarande år
har, meddelar kollegium, upptagits förhandlingar mellan kollegium och bolaget
om detta avtal, främst med sikte på upptagande av gruvbrytning inom
Bellviksbergsfältet, där redan vissa driftsplaner utarbetats. Om dessa uttalar
Bolidenbolaget, att man övervägt möjligheten att göra Bellviksberg
till en försöksgruva, där bl. a. försök skulle göras med anrikning enligt nya
riktlinjer, som skulle vara mindre kostnadskrävande än vid gängse anrikningsverk.
Härigenom skulle man kunna göra värdefulla rön, som skulle
kunna möjliggöra att andra, för närvarande icke brytvärda fyndigheter
skulle kunna tagas i drift.
Lövstrandsfältet betecknas av kommerskollegium som mindre lovande.
Undersökningarna där är, uppger Bolidenbolaget, icke helt slutförda, men
det synes icke sannolikt att fyndigheten innehåller någon i dagens läge
brytvärd malm. Bolaget framhåller att omfattande geologiska arbeten och
Bankoutskottets utlåtande nr t8 år 1!)6ö 5
gruvundersökningsarbeten utförts där nästan oavbrutet sedan 1947. Härom
anföres:
Kraftledning och väg har framdragits, röjning och schaktning av industriområde
har utförts, en gruvundersökningsanläggning (lave, maskinhus,
kompressorcentral, kontor, verkstad, manskapsförläggning, marketenteri,
värmecentral, garage, arbetsledarebostad etc.) har uppförts, jordgenomgång
och ingjutning till fast berg och schaktsänkning har utförts,
bergficka, pumpstation och vattenbassänger har anlagts samt ca 900 m orter
och stigorter har drivits; allt i syfte att närmare klarlägga möjligheterna
att igångsätta gruvdrift. Hittills utförda arbeten visar, att malmen uppträder
i »linser», som är mycket oregelbundna både till formen och i fråga om
halter. Det är vidare sannolikt, att gråbergsinblandningen måste bli relativt
stor vid brytningen, vilket ger lägre metallhalt i utgående malm. Provbrytningen
har också visat, att bergets hållfasthet är mindre god, eftersom skolor
och sprickor uppträder rätt ofta.
Den i motionen berörda frågan om malmtillgångar i Västernorrland behandlas
närmare av Aktiebolaget Atomenergi, som anför:
I samband med den regionala prospektering, som bolaget utför, påträffades
år 1957 en radiometrisk indikation vid Tåsjön. Kungi. Maj :t beviljade
bolaget den 15 september 1960 med stöd av 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter
m. in. koncession intill utgången av år 1962 att undersöka fyndigheter
av uranhaltigt, toriumhaltigt och berylliumhaltigt mineral å tretton
olika områden inom Tåsjö och Dorotea kommuner. Den 15 mars 1963
medgav Kungl. Maj:t att nämnda koncessioner fick äga fortsatt giltighet i
vad avser undersökning av fyndighet av uranhaltigt och toriumhaltigt mineral
intill utgången av 1964. Kungl. Maj :t föreskrev vid båda dessa tillfällen
härutöver bl. a. att bolaget skulle till kommerskollegium lämna de uppgifter
rörande omfattningen av undersökningsarbetet, som kollegium begärde,
samt att Sveriges geologiska undersökning skulle äga rätt att genom geolog
följa undersökningsarbetet och taga del av det vetenskapliga resultatet av
detsamma. Bolaget vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t den
15 september 1960 även beviljat annan person koncession på vissa områden
i Tåsjö kommun.
Inom bolagets koncessionsområde påbörjades detaljerade arbeten år 1960,
och en bergart innehållande uran påträffades. Sedan dess har ett område
mellan Flåsjön och Vojmsjön med en utsträckning av ca 12 mil varit föremål
för undersökningar. Sålunda har flygmätningar gjorts liksom tektoniska
och stratigrafiska undersökningar, och även borrningar har utförts.
På enstaka platser har man funnit högre uranhalt än vad som förekommer
i de mellansvenska skiffrarna. På de punkter, där halten varit högst, har
samtidigt mäktigheten av indikationen varit minst. Med hänsyn till att
området är förhållandevis stort och den geologiska bilden är synnerligen
komplicerad samt till att tillfredsställande metod för utvinning av uranet
ur denna malmtyp ännu icke föreligger, kan man f. n. inte uttala sig om
huruvida en brytbar fyndighet föreligger.
Bolaget framhåller, all den reduktion av anslagen till bolaget som skett
under senare år har tvingat bolaget till en sådan koncentration av arbetsuppgifterna.
utt medel för prospektering - frånsett viss begränsad veten
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965
skaplig verksamhet — icke längre ryms inom bolagets anslag. I detta sammanhang
anföres följande:
Bolaget anser det emellertid angeläget att utvecklande av prospekteringsteknik
samt prospekterings- och undersökningsverksamhet får fortsättas
såväl inom Tåsjö och Dorotea kommuner som inom andra delar av Norrland.
Detta synes desto mera angeläget som utvecklingen kan gå i den
riktningen att även sådana fyndigheter som idag icke bedömes vara brytvärda,
under senare delen av 1970-talet kan bli föremål för en lönsam
brytning. Bolaget har därför innevarande år gjort framställningar till såväl
Malmfonden som Norrlandsfonden om anslag för prospekteringsteknisk utveckling
samt prospekteringsverksamhet i Norrland.
Den av staten bedrivna malmletningen har, påpekar 196A års geologiutredning,
kraftigt utökats under senare år. En inventering av järnmalmstillgångarna
pågår i Norrbottens län och har ansetts kräva en provisorisk,
lokalt avgränsad lagstiftning, vilken fråga f. n. prövas av gruvrättsutredningen.
Geologiutredningen, som utreder den geologiska karteringen och
prospekteringen, säger sig dela motionärernas åsikt att kännedom om malmtillgångarna
är av betydelse för lokaliseringspolitiken men understryker
att tillgången på andra mineral såsom råvaror och fyllnadsmaterial för vägar
och byggnader samt på vatten m. m. och kännedom om inarkbeskaffenheten
ofta kan vara av större betydelse vid bedömningen av olika trakters
försörjningsmöjligheter. Detta kräver, understryker utredningen, geologiska
karteringar av godtagbar kvalitet. Beträffande Västernorrlands del betecknar
utredningen den geologiska karteringen som dålig. SGU har emellertid
påbörjat en s. k. länskartering av länet, d. v. s. utarbetande av jordartskarta
och berggrundskarta i skala 1: 200 000. Arbetet härmed redovisas närmare
av SGU, som uttalar att det med utgångspunkt i de data som framkommer
vid karteringen sedermera får övervägas, om särskilda åtgärder kan bli påkallade
för att öka den statliga prospekteringsverksamheten i länet.
Geologiutredningen meddelar att den i november 1964 i skrivelse till chefen
för handelsdepartementet framhållit att en utökad karterings- och prospekteringsverksamhet
är angelägen. Därvid underströks, att en sådan utbyggnad
förutsätter en ökad tillgång på kvalificerad personal och att den
svenska geologutbildningen därför snabbt måste utbyggas. Den nu rådande
bristen på geologiskt utbildad arbetskraft måste, säger utredningen, ge anledning
till noggrant övervägande innan beslut fattas som kan medföra att
de starkt begränsade personella resurserna ytterligare splittras på specialundersökningar
av det slag som motionärerna begärt.
Liknande synpunkter anföres av kommerskollegium och Svenska gruvföreningen,
vilka i likhet med Bolidenbolaget uttryckligen avstyrker bifall
till motionen.
Utskottet. Motioner av väsentligen samma innebörd som den nu förevarande
väcktes även vid föregående års riksdag, varvid de avstyrktes av
bankoutskottet (uti. nr 15) och icke föranledde någon riksdagens åtgärd.
Bankoutskottets utlåtande nr 18 år 1965
7
De synpunkter och förslag som nu framförts liar från remissinstansernas
sida utsatts för en ingående kritik. Av remissyttrandena framgår att malmletning
sedan länge bedrivits i Västernorrlands län såväl i statlig regi som
av Bolidens gruvaktiebolag. Att resultaten av denna verksamhet blivit begränsade
är uppenbarligen att tillskriva de i fråga om malmtillgång ogynnsamma
berggrundsförhållandena i länet. Kommerskollegium och Bolidenbolaget
meddelar i sina yttranden att planer utarbetats för gruvbrytning
inom Bellviksbergsfältet, en av de fyndigheter som upptäckts inom länet.
Skälen till att huvudfyndigheten inom Lövstrandsfältet för närvarande icke
ter sig brytvärd redovisas i remissyttrandena på ett sätt som icke ger utskottet
anledning till gensägelse. De i motionen lämnade uppgifterna om
Bolidenbolagets malmbas och om bolagets insatser inom malmletningen är
enligt utskottets mening missvisande. Vad beträffar undersökningarna rörande
urantillgångar i Västernorrlands län vill utskottet framhålla att de
bedrivs av ett halvstatligt företag, Aktiebolaget Atomenergi.
Sammanfattningsvis vill utskottet i likhet med föregående år uttala alt
det icke synes styrkt att formerna för och omfattningen av malmletningen
i de av motionärerna berörda områdena skulle vara otillfredsställande.
Utskottet vill också ånyo framhålla, att en avsevärd osäkerhet om de totala
malmtillgångarnas storlek måste beräknas bli bestående. I detta sammanhang
får också beaktas, att olika malmförekomsters brytvärdhet
varierar med hänsyn till bl. a. marknadsläget. Såväl prospekteringsverksamheten
som exploateringen av nya fyndigheter måste vidare avvägas med
hänsyn till de tillgängliga ekonomiska och personella resurserna. Vad särskilt
beträffar statens möjligheter till inflytande på och delaktighet i dessa
verksamheter ger motionen icke utskottet anledning att föreslå någon ändring
av de förhållanden som nu gäller.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att motionen 11:161 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 april 1965
På bankoutskottets vägnar:
NILS STÅHLE
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Hilding, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm, Åkerlund, Augustsson och Wikberg;
från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Berglund, Franzén
i Motala, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund, Börjesson i
Glömminge*, Nordgren och Jonsson.
* Ej närvarande vid justeringen.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 17—22