Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965
1
Nr 7
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
rörande arvsbeskattningen.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:4 av herr Erik Filip Petersson m. fl. och
11:5 av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungi. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag angående
ändring av 3 § i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte att från
arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar som nu är befriade
från att erlägga gåvoskatt»;
2) de likalydande motionerna 1:203 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
11:264 av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att den av 1958 års riksdag begärda översynen
av bestämmelserna om arvsbeskattning nu måtte komma till stånd»;
samt
3) de likalydande motionerna 1:208 av herr Risberg in. fl. och 11:266 av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
av 28 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt, att till skatteklass I
hänföres fader, moder, styvfader och styvmoder, samt att vederbörande utskott
utarbetar erforderlig lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:208,11:5 och 11:264.
Översyn av arvsbeskattningen
Frågans tidigare behandling
Gällande bestämmelser om arvsskatt återfinnes i förordningen den 6 juni
1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med däri vidtagna ändringar.
Genom beslut vid 1958 års B-riksdag omlades dödsbobeskattningen fr.o.m.
år 1959 från det tidigare systemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt till
ett system med endast arvsskatt. Därvid höjdes arvsskatten med belopp, som
icke fullt motsvarade kvarlåtenskapsskatten. Reformen innebar även en omfördelning
av skattebelastningen för att i görligaste mån tillgodose efterle
1
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 7
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 1 är 1965
vande makes och barns intressen. För flerbarnsfamiljerna medförde reformen
betydande skattelättnader. För det fall att make eller barn är ensam
arvinge kunde däremot vissa om än relativt obetydliga skattehöjningar uppkomma.
Omfördelningen av skattebelastningen innebar vidare att arvsskatten
i skatteklasserna II—IV höjdes utöver vad som föranleddes av kvarlåtenskapsskattens
avskaffande för att inte statsverkets intäkter av dödsbobeskattningen
skulle minskas i nämnvärd mån.
Vidare infördes vissa lättnader i fråga om betalandet av arvsskatten. Härjämte
utbyggdes skatteflyktsspärrarna vid arvs- och gåvobeskattningen för
att få motsvarighet till de garantier mot skatteflykt, som bestämmelserna
om kvarlåtenskapsskatt innehöll.
På bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr B 10 anhöll riksdagen
samtidigt i skrivelse till Kungl. Maj :t om en allsidig översyn av bestämmelserna
rörande arvsbeskattningen.
I motionen 11:140 vid 1960 års riksdag hemställdes om utredning och förslag
angående arvsbeskattningen i syfte att åstadkomma en väsentlig lindring
i skattebördan. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 46 anförde
bevillningsutskottet bl. a., att i motionen inte framförts några väsentligen
andra synpunkter på frågan om dödsbobeskattningens höjd än de riksdagen
hade att beakta vid omläggningen av beskattningssystemet. Riksdagen borde
enligt utskottets mening inte frångå sin år 1958 intagna ståndpunkt i frågan.
Utskottet ansåg sig därför inte kunna tillstyrka det i motionen framställda
utredningsyrkandet.
Vid 1961 års riksdag hemställdes i de likalydande motionerna 1:42 och
11:52 om skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning rörande
arvs- och gåvobeskattningen. Utredningsyrkandet syftade till att utröna
verkningarna av den år 1958 genomförda omläggningen av beskattningen
och till en teknisk översyn av beskattningsreglerna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 32 avstyrkte bevillningsutskottet bifall till motionerna
under hänvisning bl. a. till att arvs- och gåvobeskattningen borde bli föremål
för en allsidig översyn först sedan familjerättskommittén slutfört sitt arbete.
I motionen 11:431 vid 1963 års riksdag samt i de likalydande motionerna
1:374 och 11:443 vid 1964 års riksdag framställdes yrkanden om en allsidig
utredning rörande arvsbeskattningen. Bevillningsutskottet ansåg sig i betänkande
nr 50 år 1963 och nr 25 år 1964 inte kunna förorda tillsättandet
av en utredning rörande arvsbeskattningen, innan ställning tagits till familj
erättskommitténs förslag, och avstyrkte bifall till motionerna. Betänkandena
godkändes av resp. riksdagar.
Motionerna
Till stöd för yrkandet i motionerna 1:203 och 11:264 åberopas bl. a., att
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965
3
familjerättskommittén nu framlagt sitt förslag och i samband med detta
pekat på nödvändigheten av en parallell finansrättslig, kompletterande lagstiftning
(SOU 1964:35 s. 491 f.). Frågan om översynen av de arvsskatterättsliga
bestämmelserna har därmed fått förnyad aktualitet.
Helt allmänt ifrågasätter motionärerna om det är försvarligt att arbeta
med de nuvarande skattesatserna, vilka maximalt uppgår till 60—65 procent.
Vid arvsbeskattningen bar man icke ett skatteunderlag, som i tillförlitlighet
kan jämföras med det inkomstskatterättsliga. Man bygger beskattningen
på en engångsartad förmögenhetsuppskattning med betydande felmarginaler,
vilka ytterligare vidgas till följd av att arvsbeskattningen i regel
grundas på en schematisk lottberäkning. Beträffande värderingen av företagsförmögenhet
anföres bl. a., att värderingsmetoderna såsom vid all beskattning
på grundval av förmögenhet i betydande omfattning grundas på
en serie relativt godtyckligt valda antaganden. Vid arvsbeskattningen tillkommer
emellertid förutom de höga skattesatserna den omständigheten, att
ägaren-företagsledarens frånfälle kan föra med sig en markant förändring
av företagets framtidsutsikter. En annan felkälla vid arvsbeskattningen föreligger
vid värderingen av periodiskt utgående förmåner, där det blir fråga
om synnerligen vanskliga framtidsbedömningar. Vidare tages enligt nuvarande
lagbestämmelser icke hänsyn till de latenta inkomstskatteskulder som
kan belasta vissa tillgångar, såsom företags omsättnings- och anläggningstillgångar,
skogskonton och periodiskt utgående förmåner. Den marginella
skatt, som uttages av arvinge eller testamentstagare, kan i vissa fall överstiga
värdet av vad denne faktiskt erhåller.
Med hänsyn till att beskattningen bör få en ur företagsamhetens synpunkt
1 görligaste mån ändamålsenlig utformning synes det motionärerna naturligt,
att man vid en översyn av arvs- och gåvoskattelagstiftningen tillbörligt
uppmärksammar de problem denna beskattning ställer företagen inför. Frågan
borde lämpligen göras till föremål för en mera allmänt inriktad undersökning.
Särskilt viktigt är att de s. k. familjeföretagens särskilda svårigheter
därvid utredes. Därvid bör det beaktas, att arvsskatten icke på
samma sätt som en löpande årlig beskattning kan förutses och förutberäknas,
så att medel kan hållas tillgängliga för att i rätt tid inlevereras
till det allmänna. Arvsskatteskulden har ej sällan sin grund i en oväntad
händelse och kan sätta företaget i en olöslig likviditetskris. Denna skuld
uppkommer därtill vid en ur flera synpunkter oläglig tidpunkt. Anståndsmöjligheterna
kan endast i begränsad omfattning anses innebära en lösning
på likviditetsproblemet.
Dödsfallet kommer ofta att framtvinga en försäljning av företaget. I allmänhet
är det svårt att finna en utomstående, som är beredd alt satsa kapital
för delägarskap i ett familjeföretag, och försäljning till oförmånligt pris
kan framtvingas. Arvsbeskattningen skapar således ett läge, där större och
kapitalstarkare företagsenheter med mera spridd ägarekrets får ett over
2
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 7
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965
tag över mindre enheter. Det kan ifrågasättas, om en utifrån dylika utgångspunkter
framtvingad upplösning av mindre enheter ur samhällets synpunkt
kan betraktas som en positiv utveckling.
Ett ytterligare skäl för att en översyn av arvsbeskattningen nu bör företagas
utgör den fortgående penningvärdeförsämringen, vilken medför problem
för särskilt familjeföretagen.
Det vore rimligt, fortsätter motionärerna, om sådana tillgångar, som är
nödvändiga för fortsatt drift av ett jordbruk eller en rörelse, beskattas efter
ett reducerat värde, så att företagets fortsatta verksamhet säkrades. Enligt
engelsk lag sker en speciell jämkning med 45 procent vid beräkning av anläggningstillgångarnas
värde. En tänkbar möjlighet vore även att arvsskatt
debiterades men avskrevs med visst belopp om året under förutsättning att
rörelsen fortsatte.
Därutöver torde ändrade, mindre restriktiva bestämmelser kunna övervägas
angående möjligheten att erlägga skatt medelst revers samt om möjligheten
att med tanke på framtida arvsbeskattning teckna livförsäkring för betalning
av arvsskatten utan att försäkringsbeloppet inräknas i de skattepliktiga
arvslotterna.
Arvsbeskattningen av föräldrar
Gällande bestämmelser
De skattskyldiga är enligt förordningen om arvsskatt och gåvoskatt fördelade
på fyra skatteklasser, I—IV, av vilka klass I har den lindrigaste och
klass IV den strängaste skatteskalan. Skatt enligt klass I utgår för arvseller
testamentslott, som tillkommer efterlevande make, barn, adoptivbarn,
styvbarn samt avkomling till barn, adoptivbarn eller styvbarn. För arvseller
testamentslott, som tillkommer fader, moder, styvfader, styvmoder,
broder, syster, broders eller systers avkomling, adoptant, adoptants avkomling
samt barns eller adoptivbarns efterlevande make ävensom trotjänare
erlägges skatt enligt klass II. För testamentslott till kyrka, landsting,
kommun eller annan menighet, stiftelse med huvudsakligt syfte att
främja religiösa, politiska, kulturella m. fl. allmännyttiga ändamål och registrerad
understödsförening m. fl. utgår skatt enligt klass III. Testamentslott
till stiftelse eller sammanslutning med syfte att främja rikets försvar,
ungdoms vård och fostran, vård av behövande ålderstigna, sjuka och lytta
samt vetenskaplig undervisning eller forskning är i allmänhet undantagen
från arvsskatt. Annan skattskyldig än som ovan nämnts hänföres till klass
IV.
Alltsedan dödsbobeskattning i modern bemärkelse infördes i vårt land
genom 1894 års stämpelförordning har föräldrar arvsbeskattats enligt en
högre skattesats än bröstarvingar. Förslag om ändring i detta hänseende
har icke förelagts tidigare års riksdagar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965 5
Motionerna
I motionerna 1:208 och 11:266 framhålles bl. a., att skatteprogressionen i
klass II, som framgår av följande exempel, är avsevärt hårdare än i klass I.
Arvsbeloppet kr. |
Klass I Skatt kr. |
Klass II |
6 000:— |
— |
330:— |
20 000:— |
590:— |
2 040:— |
50 000:— |
2 390:— |
9 540:— |
100 000:— |
8 590:— |
28 290:— |
Oavsett vilken inställning man har till arv, torde det enligt motionärerna
vara rättsfrämmande, att föräldrar, som tager arv efter barn,
i vissa fall får betala mer än tre gånger så stor arvsskatt, som barn, vilka
tager arv efter föräldrar. Då det gäller barns efterlämnade förmögenhet,
har denna i många fall tillkommit genom årliga tillskott från föräldrarna.
Då gåva till barnen överstiger 2 000 kr per år skall föräldrarna i samband
med gåvan ha erlagt gåvoskatt.
Befrielse från arvsskatt för stiftelse eller sammanslutning
som är befriad från gåvoskatt
Gällande bestämmelser
Jämlikt 3 § förordningen om arvsskatt och gåvoskatt är från skattskyldighet
enligt förordningen befriad bl. a. stiftelse eller sammanslutning, som
har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och
fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka
eller lytta. Frihet från skatt föreligger dock ej där ändamålet är att tillgodose
medlemmar av viss eller vissa släkter. Ej heller åtnjuter utländsk
stiftelse eller sammanslutning sådan skattefrihet.
Skattefriheten enligt 3 § avser såväl arvsskatt som gåvoskatt. Särskilda
bestämmelser om skattefrihet för vissa juridiska personer vid gåva återfinnes
i 38 § arvs- och gåvoskatteförordningen. Enligt detta författningsrum är
från gåvoskatt befriad, utom de i 3 § angivna juridiska personerna, bl. a.
stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,polilitiska,
konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål. Skattefrihet enligt 38 § tillkommer endast
svensk juridisk person.
Arvsskatten bestämmes emellertid enligt klass III i 28 § av förordningen,
vilken omfattar samtliga de enligt 38 § från gåvoskatt befriade juridiska
personerna, och är sålunda lägre än för testamentariska förordnanden i allmänhet.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965
Frågans tidigare behandling
I motionen 11:523 vid 1963 års riksdag samt i motionerna 1:14 och II :22 vid
1964 års riksdag framställdes enahanda yrkande som i de nu förevarande
motionerna 1:4 och II :5.
Bevillningsutskottet anförde år 1963 i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 4 följande.
Utskottet finner, att det framförda yrkandet i och för sig är värt beaktande.
I motionen ifrågasättes emellertid så väsentliga ändringar i gällande
arvsskattebestämmelser, att en särskild utredning därom skulle föregripa
den mera allmänna översyn av arvs- och gåvobeskattningen, som riksdagen
tidigare begärt. Med hänsyn härtill får utskottet avstyrka bifall till motionen.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25 år 1964 anförde bevillningsutskottet
liknande synpunkter. Med hänsyn till att en person enligt
gällande bestämmelser har möjlighet att genom gåvor under livstiden tillgodose
olika allmännyttiga ändamål utan beskattningskonsekvenser för
mottagaren ansåg utskottet den av motionärerna begärda utredningen inte
vara av sådan angelägenhetsgrad att den omedelbart borde igångsättas. Utskottet
avstyrkte således bifall till motionerna.
Motionerna
I motionerna 1:4 och 11:5 åberopar motionärerna bl. a., att — såsom
framgår av tidigare års behandling av denna fråga — argumenten för en
utvidgning av skattefriheten för testamentsförordnande till allmännyttiga
ändamål är många och har tyngd. Den nuvarande regleringen medför svåra
gränsdragningsproblem. På grund av bristande insikt i skattelagstiftningen
kommer inte sällan slumpen att avgöra om en donation blir beskattad eller
ej. Den restriktiva bestämmelsen angående skattefrihet för testamentariska
förordnanden torde verka återhållande på viljan att i dödsrättshandlingens
form donera till allmännyttiga skattepliktiga subjekt.
Några bärkraftiga argument mot denna reform har däremot veterligen
inte framkommit. När utskottet avvisade förslaget skedde det huvudsakligen
under åberopande av att den begärda utredningen inte hade en sådan angelägenhetsgrad
att den omedelbart borde igångsättas.
Då det enligt motionärerna är tämligen enkelt att finna en teknisk lösning
på problemet och då det synes dem angeläget med en snar ändring, anser
motionärerna det inte motiverat att invänta en allmän översyn av arvs- och
gåvoskattereglerna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1065
7
Utskottet
Utskottet behandlar till en början motionerna 1:203 och 11:264, vari hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att den av
1958 års riksdag begärda översynen av arvsbeskattningen skall komma till
stånd. Som motivering för yrkandet åberopas, att familjerättskommittén
numera framlagt förslag till ändring i bl. a. giftermålsbalken och ärvdabalken
samt att kommittén i sitt betänkande framhållit nödvändigheten
av en parallell, kompletterande lagstiftning rörande arvsbeskattningen. Motionärerna
anför vidare, att arvsbeskattningen bygger på en förmögenhetsuppskattning
med betydande felmariginaler och att ändrade regler
erfordras för beräknandet och betalningen av skatten.
Pågående lagstiftningsarbete inom familjerättens område är, som utskottet
vid frågans tidigare behandling framhållit, av grundläggande betydelse
för arvsbeskattningens utformning. Familjerättskommittén har i sitt
betänkande (SOU 1964:35) också betonat angelägenheten av att ändringar
vidtages i arvsbeskattningen i samband med de föreslagna reformerna av
de civilrättsliga bestämmelserna.
Familjerättskommitténs förslag är för närvarande föremål för remissbehandling.
Enligt vad utskottet inhämtat torde Kungl. Maj:t kunna framlägga
proposition i ämnet till 1966 års vårriksdag, varefter proposition
kommer att framläggas till samma års höstriksdag angående de ändringar
i arvsbeskattningen, som kan bli aktuella efter det definitiva ställningstagandet
från statsmakternas sida till familjerättskommitténs förslag. De
nya civilrättsliga och skatterättsliga bestämmelserna är avsedda att träda
i kraft den 1 januari 1967. Sedan detta lagstiftningsarbete slutförts torde
en utredning komma att tillsättas för den av riksdagen år 1958 begärda
allsidiga översynen av arvsbeskattningen.
Med hänsyn till det pågående lagtiftningsarbetets grundläggande betydelse
för arvsbeskattningen finner utskottet icke skäl förorda, att den av
riksdagen begärda översynen kommer till stånd i annan ordning än som
framgår av den ovan redovisade planläggningen. Utskottet avstyrker således
bifall till motionerna 1:203 och 11:264.
Vad därefter angår arvsbeskattningen av föräldrar hemställer motionärerna
i motionerna 1:208 och 11:266, att fader, moder, styvfader och
styvmoder hänföres till skatteklass I i stället för till skatteklass II. Som
skäl härför åberopas bl. a., att föräldrar i vissa fall får betala mer än tre
gånger så stor arvsskatt som barn, vilket motionärerna anser oskäligt,
samt att barnens förmögenhet i många fall tillkommit genom gåvor från
föräldrarna, varvid gåvoskatt erlagts.
Utskottet vill erinra om att frågan om dödsbobeskattningens höjd ingående
prövades av 1958 års B-riksdag i samband med att kvarlåtenskapsskatten
avskaffades. Reformen innebar att arvsskatten höjdes med belopp,
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965
som svarade mot bortfallet av kvarlåtenskapsskatten. I samband därmed
uttalade bevillningsutskottet, att arvsbeskattningen finge anses i stort sett
tillfredsställande avvägd. Beträffande de nya skatteskalorna fann utskottet,
att efterlevande make och bröstarvingar borde beredas en så förmånlig behandling
som möjligt. Till stöd härför åberopades bl. a., att dessa skattskyldiga
också i arvsrättsligt hänseende tillerkänts en speciellt gynnad
och av lagstiftaren i viss mån skyddad ställning.
Motionärerna har åberopat att arvlåtaren i vissa fall kan ha erhållit sin
förmögenhet genom gåva. I anledning därav vill utskottet erinra om att
förordningen om arvs- och gåvoskatt innehåller bestämmelser om eftergift
av arvsskatt, där den som förvärvat egendom genom arv, testamente
eller gåva, avlider inom viss tid från förvärvet. Vid den genomgripande
översyn av arvsbeskattningen, varom riksdagen tidigare uttalat önskemål,
bör givetvis indelningen i skatteklasser, avvägningen av skattesatserna
och reglerna om eftergift av skatt även prövas.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:208 och
11:266.
Utskottet har slutligen att behandla motionerna 1:4 och 11:5, vari hemställes
om utredning och förslag till sådan ändring av 3 § förordningen om
arvs- och gåvoskatt, att befrielse från arvsskatt medgives stiftelser och
sammanslutningar, som enligt 38 § samma förordning nu är befriade från
gåvoskatt. Motionärerna anför bl. a., att tidigare års riksdagsbehandling
av denna fråga visat, att det finns många och vägande skäl för en sådan
reform. Enligt motionärernas mening är det tämligen enkelt att finna en
teknisk lösning på problemet, och det är därför inte motiverat att invänta
en allmän översyn av arvsbeskattningen, innan ställning tas till ifrågavarande
spörsmål.
Utredningsyrkanden av samma innebörd framställdes motionsvis även
vid 1963 och 1964 års riksdagar men avvisades. 1964 års bevillningsutskottet
anförde bl. a., att de framförda synpunkterna i och för sig var värda
beaktande. Utskottet ansåg emellertid att frågan inte var av sådan angelägenhetsgrad
att en utredning omedelbart borde igångsättas. Frågan borde
i stället övervägas i sitt större sammanhang vid den allmänna översyn
av arvsbeskattningen, varom riksdagen tidigare uttalat önskemål.
Utskottet finner de av motionärerna åberopade skälen för en lagändring
i nyssnämnda hänseende alltjämt förtjäna avseende. En lagstiftning av
denna innebörd aktualiserar emellertid enligt utskottets mening så betydande
ändringar i arvsbeskattningen, att den inte bör prövas utan närmare
utredning. Som utskottet redan framhållit planeras en allsidig översyn
rörande arvsbeskattningen, varvid även den i motionerna behandlade frågan
torde komma att uppmärksammas.
Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet bifall jämväl
till motionerna 1:4 och 11:5.
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965 9
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:4 av herr Erik Filip Petersson
m. fl. och 11:5 av herr Gustafsson i Borås m. fl. angående
befrielse från arvsskatt i vissa fall,
2) de likalydande motionerna 1:203 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. och 11:264 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. om översyn
av arvsbeskattningen, samt
3) de likalydande motionerna 1:208 av herr Risberg m. fl.
och 11:266 av herr Nordgren m. fl. om viss ändring av arvsoch
gåvobeskattningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 mars 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Wärnberg, Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,
Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,
Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora,
Nilsson i Svalöv och Hammarsten.
»
Reservationer
I. av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Erik Filip
Petersson, Gustafson i Göteborg, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora
och Nilsson i Svalöv, vilka — under åberopande av vad som anförts i
de likalydande motionerna 1:4 av herr Erik Filip Petersson m. fl. och 11:5 av
herr Gustafsson i Borås m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka det i
nämnda motioner framställda yrkandet och sålunda under punkt 1) bort
hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:4 av herr Erik Filip Petersson m. fl. och 11:5 av herr Gustafsson
i Borås m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag till riksdagen angående ändring
av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt i syfte
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 7 år 1965
att från arvsskatt befria sådana stiftelser och sammanslutningar
som nu är befriade från att erlägga gåvoskatt;
II. av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Erik Filip
Petersson, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora och Nilsson i Svalöv, vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:203 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och 11:264
av herr Nilsson i Svalöv m. fl. samt med anledning av motionerna 1:208 av
herr Risberg m. fl. och 11:266 av herr Nordgren m. fl. — ansett, att utskottet
bort tillstyrka det i de förstnämnda motionerna framställda yrkandet och
således under punkt 2) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:203 av herr Gösta Jacobsson m. fl och 11:264 av herr Nilsson
i Svalöv m. fl. samt i anledning av motionerna 1:208 av
herr Risberg m. fl. och 11:266 av herr Nordgren m. fl. måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att den av 1958 års
riksdag begärda översynen av bestämmelserna om arvsbeskattningen
måtte komma till stånd.
*
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965
660165