Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om
allmän varuskatt jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 26 februari 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 87, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän
varuskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås vissa ändringar av företrädesvis teknisk natur i
fråga om den allmänna varuskatten i enlighet med vad som aviserats i prop.
1965: 14. De föreslagna ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli
1965 samtidigt med den föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten.

Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 saml. Nr 31

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom., 11 §, 12 § 2 och 3 mom., 19, 62 och
72 §§ förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt samt anvisningarna
till 11, 12, 15, 16 och 18 §§ samma förordning1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

10

1 mom. Från skatteplikt---

5. Fiskefartyg, sd ock andra fartyg
med en nettodräktighet av minst
20 registerton ävensom luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som försäljes till
staten för militärt bruk och som är
underkastad utförselförbud.

7. Allmänna nyhetstidningar, ---

8. Läkemedel, som försäljes enligt
recept eller till sjukhus.

9. Spritdrycker och-----

(Föreslagen lydelse)

§•

krossat skick.

5. Fiskefartyg, bogserbåtar, andra
fartyg med en nettodräktighet av
minst 20 registerton och luftfartyg
samt delar och tillbehör till fartyg
som avses i denna punkt eller till
luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som är underkastad
utförselförbud, och delar till
sådan krigsmateriel, när varan försäljes
till staten för militärt bruk eller
för detta ändamål införes till riket
för statens räkning.

— arbetshindrade medlemmar.

8. Läkemedel, som tillhandahållas
enligt recept eller till sjukhus eller
införas till riket i anslutning till sådant
tillhandahållande.

- om tobaksskatt.

10. Konstverk, hänförliga till tulltaxenummer
99.01■—99.03, när de,
annorledes än butiksmässigt eller i
samband med utställning, tillhandahållas
av upphovsmannen direkt till
konsument eller införas till riket i
anslutning till sådant tillhandahållande.

11. Tullfria tryckalster och framkallade
eller enbart exponerade mikrofilmer,
när de införas till riket såsom
gåva eller eljest utan vederlag. 1

1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1963: 226 samt av 11 §, 12 § 2 och 3 mom., 19 §,
62 §, 72 § och anvisningarna till 11, 12, 15, 16 och 18 §§ se 1959: 507.

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år liltiö

(Nuvarande lydelse)

11

Tjänsteprestation är skattepliktig,
därest den huvudsakligen har avseende
på skattepliktiga varor samt innefattar
förfärdigande på beställning
(arbetsbeting), uthyrning, servering,
reparation, underhåll, ändring
eller rengöring.

(Se vidare anvisningarna)

12

2 mom. Beträffande handelsbolag,
kommanditbolag, enkelt bolag
samt i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen
avsett rederi och s. k. gruvbolag
gäller, att envar delägare i sådant
bolag eller rederi är skattskyldig
i förhållande till sin andel i företaget.

3 mom. Skattskyldigheten inträder,
när vederlag för skattepliktig
vara inflyter kontant eller eljest
kominer den skattskyldige till godo
eller när skattepliktig vara uttages
ur rörelsen. Har enligt 16 § medgivande
lämnats att inräkna uppkomna
fordringar i omsättningen enligt
bokföringsmässiga grunder, skall
dock skattskyldigheten, i vad avser
fordran uppkommen under tid för
medgivandets tillämpning, inträda
då fordringen uppkommer.

(Se vidare anvisningarna)

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Tjänsteprestation är
skattepliktig, därest den huvudsakligen
har avseende på skattepliktiga
varor samt innefattar förfärdigande
på beställning (arbetsbeting), uthyrning,
servering, montering, reparation,
underhåll, ändring eller rengöring.

2 mom. Kungl. Maj:t äger förordna
om undantag från skatteplikt
för viss tjänsteprestation.

(Se vidare anvisningarna)

§■

2 mom. Beträffande handelsbolag,
kommanditbolag, enkelt bolag
samt i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen
avsett rederi och s. k. gruvbolag
gäller, att envar delägare i sådant
bolag eller rederi är skattskyldig
i förhållande till sin andel i bolaget
eller rederiet. På ansökan av
samtliga delägare äger dock länsstyrelsen
besluta, att en delägare skall
anses som ensam skattskyldig för
bolaget eller rederiet.

3 mom. Skattskyldigheten inträder,
när vederlag för skattepliktigt
tillhandahållande inflyter kontant
eller eljest kommer den skattskyldige
till godo eller när skattepliktig
vara uttages ur rörelsen. Har
enligt 16 § medgivande lämnats att
inräkna uppkomna fordringar i omsättningen
enligt bokföringsmässiga
grunder, skall dock skattskyldigheten,
i vad avser fordran uppkommen
under tid för medgivandets tillämpning,
inträda då fordringen uppkommer.

(Se vidare anvisningarna)

19

1 mom. Skattskyldig äger---

2 m o in. Skattskyldig, som underlåter
att i behörig ordning avlämna
anmälan eller underrättelse, varom
i 1 mom. sägs, må av länsstyrelsen
vid vite föreläggas att fullgöra
sin skyldighet.

§•

— särskilt bevis.

2 m o m. Länsstyrelsen äger från
näringsidkare och därmed jämställda,
som icke avgivit anmälan enligt
1 inom., infordra de uppgifter som
fordras för att bedöma huruvida
skattskyldighet föreligger.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

(Nuvarande lydelse)

62

I fråga om sådant tillhandahållande
eller ianspråktagande av varor,
som i inkomstskattehänseende är att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,
skola bestämmelserna i 1, 5—
10, 45, 71—74 och 82—84 §§ med
tillhörande anvisningar i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

72

Riksskattenämnden må, när så
finnes erforderligt för att tillgodose
det i 71 § angivna syftet och frågan
icke finnes vara av beskaffenhet att
böra, efter därom gjord ansökan,
prövas i den ordning 73 § stadgar,
meddela bindande förklaring huruvida
viss vara eller varugrupp är
skattepliktig enligt denna förordning.
över nämndens beslut i sådan
fråga må klagan ej föras.

(Föreslagen lydelse)

3 mom. Den som underlåter att
i behörig ordning avlämna anmälan,
underrättelse eller uppgift enligt 1
eller 2 mom. må av länsstyrelsen vid
vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

§•

I fråga om sådant tillhandahållande
eller ianspråktagande av varor,
som i inkomstskattehänseende är att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,
skola bestämmelserna i 1, 5—
10 §§, 12 § 3 mom. samt 45, 71—74
och 82—84 §§ med tillhörande anvisningar
i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.

§•

Riksskattenämnden må, när så
finnes erforderligt för att tillgodose
det i 71 § angivna syftet och frågan
icke finnes vara av beskaffenhet att
böra, efter därom gjord ansökan,
prövas i den ordning 73 § stadgar,
meddela bindande förklaring huruvida
viss vara eller varugrupp eller
viss tjänsteprestation är skattepliktig
enligt denna förordning. När särskilda
skäl föreligga, må nämnden
även i annan fråga meddela bindande
förklaring rörande tillämpningen
av denna förordning.

över nämndens beslut i fråga om
bindande förklaring må klagan ej
föras.

Anvisningar
till 11 §.

Anknytningen av — — —---och resebyråer.

Tjänsteprestation med--— militärt bruk.

Begränsningen av —---lös egendom.

Med servering förstås till- Med servering förstås tillhandahållande
av varor till förtäring handahållande av varor till förtäring
på stället å därför iordningställd lo- på stället å därför iordningställd lokal
eller plats. Därest jämväl bostad kal eller plats.
tillhandahålles och ett gemensamt
pris uttages för kost och logi, får
uppdelning ske efter skälig grund.

Till skattepliktig-----och dylikt.

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmäs- Verksamhet anses som y r k e ss
i g h e t föreligger, får bedömas m ä s s i g, om inkomst av verksam främst

med hänsyn till omfattning- heten enligt kommunalskattelagen är

en av och syftet med verksamheten, att hänföra till intäkt av rörelse.

Sålunda föreligger icke skattskyldig- Även annan verksamhet anses som

het exempelvis vid försäljning av yrkesmässig, om den innefattar icke

personlig lösegendom. enbart tillfälligt tillhandahållande av

skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
till konsument. Verksamhet
som staten eller kommun bedriver
med syfte uteslutande att tillgodose
egna behov anses dock som yrkesmässig
endast om den sker i bolagsform
eller i liknande form. Detta
gäller även när verksamheten anordnats
i samverkan mellan staten
och kommun eller mellan kommuner
och skattskyldighet enligt vad
nyss sagts icke förelegat, om var och
en av de samverkande bedrivit motsvarande
verksamhet för egna behov.
Med kommun avses här även landstingskommun.

Tillhandahållande av---för entreprenören.

Vid försäljning — -----å auktionen.

Med konsument--- -----som konsument.

Eftersom fastighet------till konsumenter.

I fråga-------till utgivaren.

Försäljning till-----av tjänsteprestation.

Med uttag —-------hans kontor.

till 15 §.

I beskattningsvärdet ----och avgifter.

Vid beräknande av beskattningsvärde
får avdrag icke ske för transport-,
emballage- och andra liknande
kostnader, vilka ingå i priset för
en vara eller tjänsteprestation. Avdrag
får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg.
Kassarabatter och
andra rabatter, som direkt avgå från
likviden, skola däremot icke medräknas.

Avser pris såväl skattepliktigt som
icke skattepliktigt tillhandahållande,
exempelvis av kost och logi, bestämmes
beskattningsvärdet genom uppdelning
av priset efter skälig grund.
Vid beräknande av beskattningsvärde
får dock avdrag icke ske för
transport-, emballage- och andra liknande
kostnader, vilka ingå i priset
för en vara eller tjänsteprestation.
Avdrag får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg.
Kassarabatter och
andra rabatter, som direkt avgå vid
betalningen, skola däremot icke
medräknas.

Vid betalning mot växel anses som

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år li)65

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

beskattningsvärde det avtalade priset
med skattens belopp inräknat.
Avdrag får icke ske för ränta eller
annan kostnad som avgått vid diskontering
av växel eller omsättning
av diskonterad växel. I beskattningsvärdet
och i den skattepliktiga omsättningen
skall icke inräknas ränta
eller annan särskild ersättning som
mottagits vid inlösen eller omsättning
av icke diskonterad växel.

Varas saluvärde--— — enligt kommunalskattelagen.

till 16 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning
skall belopp, som influtit
vid diskontering av växel, anses utgöra
kontant likvid. Nödgas den
skattskyldige på grund av bristande
betalning själv inlösa växeln, må beloppet
avdragas vid senare beräkning
av skattepliktig omsättning.
Skulle betalning sedermera inflyta å
sålunda inlöst växel, skall beloppet
ånyo redovisas såsom skattepliktig
omsättning.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning
skall diskontering och inlösen
av växel samt omsättning av icke
diskonterad växel anses utgöra kontant
likvid till belopp motsvarande,
vid diskontering eller inlösen av
växel, dennas nominella värde och.
vid omsättning av icke diskonterad
växel, det belopp varmed växelfordringcn
minskat. Dock skall i den
skattepliktiga omsättningen icke inräknas
större sammanlagt belopp än
som svarar mot beskattningsvärdet i
varje särskilt fall.

Nödgas den skattskyldige på
grund av bristande betalning själv
inlösa diskonterad växel, må växelbeloppet
i den mån det ingått i tidigare
redovisad skattepliktig omsättning
avdragas vid senare beräkning
av skattepliktig omsättning. Skulle
betalning sedermera inflyta å sålunda
inlöst växel, skall beloppet ånyo
redovisas såsom skattepliktig omsättning.

Såsom kontant------för inköp.

Har rabatt, —------- utgivandet skett.

till 18 §.

Avdragsrätt enligt —-----

Med material förstås råvara,
halvfabrikat eller annan vara, som
är avsedd antingen att ingå såsom
beståndsdel i förädlad eller genom
sammansättning framställd vara eller
att förbrukas i den egentliga pro -

allmän varuskatt.

Med material förstås vara,
som är avsedd antingen att ingå såsom
beståndsdel i förädlad eller genom
sammansättning framställd vara
eller att förbrukas i den egentliga
produktions- eller bearbetningspro -

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

7

(Nuvarande lydelse)

duktions- eller bearbetningsprocessen,
såsom smörjmedel och liknande,
eller ock att förbrukas i varuhanteringen,
t. ex. såsom emballage.

(Föreslagen lydelse)

cessen eller i den egentliga varuhanteringen.
Hit räknas t. ex. råvara,
halvfabrikat, tillsatsmaterial, smörjmedel,
slipmedel och annat förbrukningsmaterial
för produktionsändamål
samt emballage och förslutningsmaterial
för distributionsändamål
ävensom maskinverktyg och
motsvarande som genom förslitning
eller på annat sätt normalt förbrukas
inom ett år.

Till material hänföres vidare vara
som är avsedd att användas för yrkesmässig
uthyrning i förening med
tillhandahållande av tvättjänst, s. k.
utbytestvätt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. I fråga om ikraftträdandet
skall i övrigt i tillämpliga delar gälla ikraftträdandebestämmelserna till
förordningen den 1965 (nr 000) angående ändring i för ordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I. de likalydande motionerna I: 704 av herr Gösta Jacobsson och fru Segerstedt
Wiberg samt II: 831 av herrar Nelander och Thylén, vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 87 måtte besluta att den
nu gällande i princip generella skattefriheten för fiskefartyg utsträcks till
att omfatta förutom bogserbåtar jämväl räddningskryssare»;

II. de likalydande motionerna I: 728 av herr Stefanson och II: 852 av herr
Nordgren, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa om förslag till ändring av varuskatteförordningen i syfte att bereda
serveringsrörelse, vilken jämväl bedriver butiksförsäljning och därvid
bar rörelsegrenarna bokföringsmässigt åtskilda, möjligheter att i varuskatteliänseende
behandla rörelsegrenarna såsom två skilda rörelser;

III. de likalydande motionerna I: 729 av herr Stefanson m. fl. och II: 853
av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå proposition
nr 87 såvitt gäller fjärde och femte punkterna i anvisningarna till
12 § förordningen om allmän varuskatt».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,
nämligen

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

I. de likalydande motionerna 1:204 av herrar Källqvist och Svanström
samt II: 257 av fru Gärde Widemar och herr Mattsson, vari hemställts,

>1) att riksdagen måtte besluta, att konst som försäljes å utställning av
vederbörande konstnärs verk må vara undantagen från den allmänna varuskatten,
samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningsändring»;

II. de likalydande motionerna I: 305 av herr Stefanson m. fl. samt II: 374
av herrar Nordgren och Westberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att fr. o. m. den 1 juli 1965 undanta dentaltekniska alster från den allmänna
varuskatten och sålunda antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändring av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959
om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

1 mom. Från skatteplikt---särskild avgift.

8. Läkemedel, som försäljes enligt recept eller till sjukhus, ävensom dentaltekniska
alster, som försäljas till tandläkare eller sjukhus.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

III. de likalydande motionerna I: 484 av herr Sveningsson och II: 581 av
herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 1 december
1959 (nr 507) angående allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
angående allmän varuskatt erhåller följande ändrade lydelse:

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) vid uttag ur rörelsen av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965 9

li) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier
och dylikt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

Vidare har utskottet till behandling i detta sammanhang upptagit följande
i anledning av proposition nr I t väckta motioner, nämligen

I. de likalydande motionerna 1:619 av herr Helge Karlsson m. fl. och
II: 760 av herr Johansson i öckerö m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 1 december 1959
(nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas att 10 § förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

1 mom. Från skatteplikt undantas följande varor

1. Utsäde —---växtskyddsmedel.

2. Levande djur----- affärer.

3. Drivmedel —---bränslen.

4. Jord----skick.

5. Fiskefartyg----luftfartyg.

6. Monterade fisknät, ryssjor, trålar, vadar och bottengarn samt nätslingor
och annat tillbehör som användes för montering och reparation
av dylika fiskeredskap.

7. Krigsmateriel-----utförselförbud.

8. Allmänna nyhetstidningar----medlemmar.

9. Läkemedel---— — sjukhus.

10. Spritdrycker----tobaksskatt.

2 mom. Kungl. Maj :t----varugrupper.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

II. de likalydande motionerna I: 626 av herr Ferdinand Nilsson samt
11: 743 av herrar Svensson i Vä och Börjesson i Glömminge, i vad motionärerna
hemställt

»1) att riksdagen måtte besluta tillägg till 10 § 1 mom. förordningen om
lf liihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 31

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

allmän varuskatt varigenom från skatteplikt undantages företagares uttag
ur egen rörelse för eget och familjens hushållsbehov, samt

2) att riksskattenämnden måtte fastställa viss övre gräns för omfattningen
av sådana uttag som möjliggör minskat trassel för det stora flertalet''småföretagare
men förhindrar missbruk»;

III. de likalydande motionerna I: 627 av herr Stefanson och II: 738 av herr
Xordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte jämlikt 10 § 2 mom. förordningen
om allmän varuskatt förordna att från allmän varuskatt undantages reparations-
och underhållsarbeten samt service på lös egendom för produktionsändamål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 204, I: 626, I: 704, I: 729, II: 374, II: 581,
II: 730, II: 738 och II: 852.

Till utskottet har ingivits skrivelser i ämnet från representanter för trålbindare
på västkusten, Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne,
Byggnadsställningsbranschens Stockholms- och malmöföreningar samt Sveriges
köpmannaförbund.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Inledning s. 8—10.

Skattepliktiga varor och tjänster (9—11 §§ AVF), s. 10—24.

Skattepliktens principiella omfattning, s. 10—13.

Ändringar i varubeskattningen, s. 13—23.

Ändringar i tjänstebeskattningen, s. 23—24.

Skattskyldighetsfrågor (12 och 13 §§ AVF), s. 24—28.

Skattskyldighetens principiella utformning, s,. 24—27.

Skattskyldigheten vid speciella företagsformer m. in., s. 27—28.

Beskattningsvärde m. m. (14—18 §§ AVF), s. 28—32.

Materialbegreppet (anvisn. till 18 § AVF), s. 32—39.

Registreringsplikten (19 § AVF), s. 39—40.

Riksskattenämnden (71—74 §§ AVF), s. 40—42.

Motionerna

Enligt motionärerna i motionerna 1: 204 och II: 257 är det otillfredsställande
att skillnad i varuskattehänseende göres mellan å ena sidan försäljning
av konst vid utställning i förhyrd lokal eller vid annonserad utställ -

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965 11

ning i egen ateljé och å andra sidan annan försäljning av konst. Eftersom
huvudregeln synes vara att konstskapares ersättning för konstnärlig prestation
inte är skattepliktig och då gällande regler medför besvärliga gränsdragningsproblem,
bör varuskatten på konst som försäljes på utställning
slopas. Härtill kommer att efterfrågesituationen på konstnärlig produktion
inte är sådan, att varuskatten saknar betydelse för avsättningen. Ofta torde
det vara så att konstnärerna själva får dra av varuskatten från det pris som
de skulle kunnat betinga sig för konstverket i fråga. Varuskatten på tavlor
och motsvarande konstverk kan därför i första hand ses som eu pålaga för
konstnärerna. Både den positiva kulturpolitik som bör föras och konstnärernas
allmänna ekonomiska situation motiverar ett avskaffande av varuskatten
i förevarande avseende. Skatten på grammofonskivor kan ur kulturpolitisk
synpunkt sägas vara en till här ifrågavarande skatt parallell företeelse.
På grundval av skatteberedningens förslag har denna skatt nu slopats.
I konsekvens därmed bör även skatten på utställningskonst kunna slopas.

Enligt gällande bestämmelser utgår — framhålles i motionerna I: 305 och
11: 374 — omsättningsskatt på de arbeten som levereras från fristående dentaltekniska
laboratorier men icke på de arbeten som utföres av hos tandläkare
anställda tekniker. Eftersom huvuddelen av de dentaltekniska produkterna
kommer från de dentaltekniska laboratorierna drabbar omsättningsskatten
praktiskt taget hela den dentaltekniska branschen.

Det dentaltekniska arbetet utgör en integrerande del av den sjukvård som
tandläkarna bedriver och borde därför i likhet med hälsovård och sjukvård
vara undantaget från omsättningsskatt.

De kostnader som patienterna i dag har att ikläda sig för dentaltekniskt
arbete är högst betydande.

Det synes motionärerna principiellt felaktigt att göra skillnad på detta
kvalificerade arbete och det arbete som tandläkare och läkare utför. Ändock
utgår, enligt nuvarande bestämmelser, omsättningsskatt på hela kostnaden
för det dentaltekniska arbetet, trots att huvuddelen av kostnaderna
icke är att hänföra till material.

Motionärerna erinrar om att allmänna skatteberedningen i sitt förslag till
mervärdeskatt föreslagit att undantaget från skatteplikt för bl. a. läkemedel
skall bli bestående. Enligt deras uppfattning är de produkter som framkommer
vid dentaltekniskt arbete värda att jämföra med läkemedel, varför de
bör följa samma bestämmelser.

Det förhållandet att dentaltekniska arbeten tillverkade av tekniker, anställda
hos tandläkarna, är befriade från omsättningsskatt, under det att
laboratoriernas arbeten belastas med skatt, utgör en ur konkurrenssynpunkt
betydande nackdel för laboratorierna och kan, när nu skatten stiger
med nära 10 procent, medföra att tandläkarna i allt större utsträckning an -

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

vänder sig av anställda tekniker. Här motarbetar omsättningsskatten en arbetsfördelning,
som befunnits effektiv och riktig.

Som motivering för lagstiftningsyrkandet i motionerna 1: 484 och II: 581
anföres i huvudsak följande. I förordningen om allmän varuskatt stadgas
vissa undantag för skattskyldighet. Sålunda föreligger enligt 13 § icke
skattskyldighet

a) vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
samt uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid tjänsteprestation med avseende å kläder eller andra textilvaror,
där den som utför prestationen icke har fast driftställe för verksamheten,

c) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier
och dylikt.

Dessa undantag står enligt motionärernas uppfattning i strid med principen
om en allmän varuskatt. De medför orättvisa konsekvenser i konkurrenshänseende
mellan framför allt å ena sidan de mindre företagarna och
hantverkarna, som försörjer sig och sina familjer på sin yrkesutövning
samt å andra sidan fritids- och tillfällighetsföretagarna. Enligt motionärernas
mening bör nämnda undantag utgå ur förordningen om allmän
varuskatt. Dessa tidigare påtalade orättvisor skärps nu ytterligare genom
den föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten till 9,89 procent.
Utformningen gynnar uppkomsten av s. k. fritidsföretagare, vilkas avsikt
är att undandra sig skattskyldighet och utnyttja möjligheterna till »skattefria»
inkomster. Den förkortade arbetstiden har medfört tydliga tendenser
till ökning av antalet fritidsföretagare. Det synes motionärerna orimligt att
dessa i skydd av förordningen skall gynnas på de lojala skattskyldiga företagarnas,
yrkesutövarnas och arbetarnas bekostnad. Motionärerna är medvetna
om att vissa svårigheter kan uppstå vid skattekontrollen om nämnda
paragrafs omfattning begränsas. Dessa olägenheter synes dock vara av
mindre betydelse än konsekvenserna av nu gällande bestämmelser, som direkt
stimulerar till skatteflykt.

I motionerna I: 619 och II: 730 framhålles att de svenska yrkesfiskarnas
inkomster, trots en långt gående rationalisering, inte står i proportion till
det hårda och riskfyllda arbetet. Detta beror dels på den hårdnande konkurrensen
utifrån och dels på att tullskyddet för det svenska fiskets produkter
genom tillkomsten av EFTA nästan helt slopats. Utgångsläget för de
svenska fiskarna försvåras ytterligare genom omsättningsskatten på fiskeredskap.

Kostnaderna för anskaffande och underhåll av fiskeredskap är en tung
belastning för fisket. De under senare åren tillkomna fiskeredskapen av syntetiskt
material har visserligen många fördelar jämfört med tidigare använda
redskap men de är betydligt dyrbarare i inköp. Som exempel kan
nämnas att redskapskontot för en av de allmänt använda större trålbåtar -

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965 13

na kan belöpa sig på 40 000—50 000 kr. per år, att medelstora ålbottengarn
kostar ca 20 000 kr. per styck och att en drivgarnslänk för lax kostar ca
50 000 kr. De syntetiska fiskeredskapen har visserligen större varaktighet,
men risken att förlora dem är fullt ut lika stor. Våra fiskare har i den alltmer
hårdnande konkurrensen utifrån blivit nödsakade att skaffa sig allt
större båtar med kraftiga motorer, vilket medför stora påfrestningar på och
hastig förslitning av redskapen. Europamarknadens höjningar av den yttre
tullmuren vid import av bland annat sill, vårt fiskes största exportartikel,
gör att våra fiskares möjligheter att avsätta sina fångster till lönande
priser blir alltmera kringskurna. Våra skandinaviska grannländer är själva
stora fiskexportörer och kan mottaga fisk från oss endast i den mån de
har möjligheter att reexportera den i huvudsak till länderna på kontinenten.

Under sådana förhållanden är det enligt motionärernas mening inte skäligt
att omsättningsskatt skall utgå vid köp av fiskeredskap avsedda för yrkesmässigt
fiske, i synnerhet som våra grannländers fiskare är befriade från
denna pålaga.

Motionärerna i motionerna I: 626 och 11: 7i3 anför i huvudsak följande.
Staten pålägger i ökad omfattning företagarna uppgifter av olika slag, såsom
inlevererande av källskatt, omsättningsskatt, skatt på anställdas löner,
ATP-avgift, statistiska uppgifter in. m.

För större företag som kan avdela särskild personal för detta arbete går
det lättare att uppfylla kraven. För de mindre företagarna, för familjeföretag
med liten eller endast tillfällig egen personal, ställer det sig besvärligare.
Den i proposition nr 14 till årets riksdag föreslagna höjningen av omsättningsskatten
medför ökat ansvar för avsevärt höjda skattebelopp, vilket
för mindre företagare måste kännas som en ytterligare belastning. Detta
aktualiserar behovet av att ompröva möjligheten att helt eller delvis befria
de mindre företagen från inlevererande av småbelopp, som betyder föga
för statskassan, jämte övriga ålägganden. Lämnandet av arbetsgivaruppgifter
vid korttidsanställningar eller för tillfällig arbetshjälp synes även kunna
omprövas med hänsyn till omständigheter som lätt medför komplikationer.

Beträffande företagares uttag ur rörelser för den egna familjens behov
rör det sig ofta om ett stort antal mycket små uttag, och uppgiftsskyldigheten
vållar därvid betydligt mer liesvär för företagaren än som står i rimlig
proportion till de pengar som inflyter till statskassan. Jordbrukarna erlägger
skatt härför i eu form som ger viss hållpunkt för bedömande av vad
det kan gälla i pengar. Den särskilda deklaration för allmän varuskatt på
varor som ägare eller brukare av jordbruksfastighet uttager för egen förbrukning
eller säljer direkt vid gården visar att för dessa båda poster tillsammantagna
för budgetåret lt)62/63 betalats 12,3 milj. kr. och för 1063/04

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

18,1 milj. kr. För budgetåret l%4/65 beräknas 17,5 milj. kr. inflyta. Det
kan understrykas att detta gäller icke blott ägarfamiljernas uttag utan äveil
direktförsäljningen. Även beträffande övriga mindre företagare kan vara
fråga om mycket små belopp för uttag från några hundra tusen småföretag.

Då möjligheten till missbruk av eu rätt till skattefria uttag bör förebyggas,
synes det lämpligt att riksskattenämnden fastställer ett skäligt maximibelopp
för de fria uttagen för vilket vanlig deklarations- och betalningsskyldighet
icke bör föreligga.

I motionerna 1: 627 och II: 738 anföres att eu grundregel för all skatt bör
vara att den träffar lika oavsett företagsform, plats för utförande av eventuellt
arbete etc. Detta gäller emellertid inte den allmänna varuskatten i
fråga om reparations- och underhållsarbeten, viss uthyrning osv. Den allmänna
varuskatten träffar i dessa avseenden vissa kategorier skattepliktiga
särskilt hårt. Varuskatten har fått och kommer i och med den föreslagna
höjningen att få följdverkningar, som inte står i överensstämmelse
med allmän rättsuppfattning. Om således reparations-, underhålls-, service-
eller uthyrningsarbete utföres av ett reparations- och serviceföretag
för ett beställande företags räkning, utgår omsättningsskatt såväl på material
som på arbetskostnader. Utföres dylikt arbete däremot av reparatörer
eller anställda inom det egna företaget utgår ej omsättningsskatt på arbetskostnader.

Som ett exempel på inte förutsedd verkan av varuskatten anföres den
yrkesmässiga uthyrningen av overaller, handdukar etc. till kontor och fabriksföretag.
Denna verksamhet drives i huvudsak av företag inom tvätteribranschen.
Det är här fråga om varor med kort förbrukningstid, men varorna
beläggs med dubbel omsättningsskatt dels vid inköp av varan, dels
vid varje uthyrningstillfälle. Att hyra overaller, handdukar etc. anses i dag
vara en rationell service, vilken dock genom den dubbla omsättningsskatten
onödigt fördyras.

Motionärerna i motionerna I: 704 och II: 831 åberopar den i propositionen
föreslagna skattefriheten för bogserbåtar såsom skäl för att även räddningskryssare
undantages från skatteplikt. I första hand talar härför arten
av den verksamhet — att rädda liv — vari dessa fartyg användes. Därtill
kommer det förhållandet att ifrågavarande verksamhet praktiskt taget helt
är baserad på donationsmedel och bedrives utan vinstsyfte. Motionärerna
erinrar om att verksamheten i fråga i andra sammanhang ansetts böra tillerkännas
en särskilt förmånlig ställning. Såsom exempel nämnes att tullfrihet
åtnjutes för materiel som är avsedd att användas för räddning av
skeppsbrutna. Slutligen framhåller motionärerna, att den av dem förordade
ändringens inverkan på skatteutfallet är helt obetydlig.

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

15

I motionerna I: 728 och It: 852 hänvisas till de särskilda reduceringsregler
som i fråga om den allmänna varuskatten gäller för serveringsrörelser
samt till stadgandet att länsstyrelse må medgiva att rörelse, som bedrives
jämsides med annan väsentligen artskild verksamhet, skall anses såsom
särskild förvärvskälla. Utvecklingen inom näringslivet har beträffande försäljning
och servering av konditorivaror lett till att varuhus och liknande
affärsföretag övertagit en icke oväsentlig del av landets totala omsättning
av konditorivaror genom att tillhandahålla dylika varor i varuhusens egna
cafeterior. Reduceringsreglerna gör det möjligt för dessa företag att betrakta
denna serveringsrörelse såsom väsentligen artskild, varav följer att reduktion
av omsättningen får ske till 60 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen. Med hänsyn till nödvändigheten av en korrekt lönsamhetsbedömning
har det blivit alltmer nödvändigt för konditorierna att bokföringsmässigt
skilja mellan servering och butiksförsäljning. Enligt motionärernas
uppfattning hör serveringsföretag, som jämsides med servering
även bedriver butiksförsäljning, i avseende på beräkning av omsättningsskatten
behandlas såsom två skilda rörelsegrenar, under förutsättning att
dessa bokföringsmässigt är klart åtskilda. Detta skulle innebära att serveringsdelen
erhåller en reduktion av den skattepliktiga omsättningen till 60
procent, medan butiksförsäljningsomsättningen icke reduceras före beskattning.

Motionärerna ii motionerna I: 729 och II: 853 påtalar att, genom det i
propositionen föreslagna tillägget till anvisningarna till 12 § förordningen
om allmän varuskatt, offentlig verksamhet, som bedrivs i konkurrens med
enskild företagsamhet, i vissa fall kommer att gynnas av skattefrihet. Författningsändringen,
som bygger på förslag av allmänna skatteberedningen,
mötte — framhåller motionärerna — vid remissbehandlingen av skatteberedningens
betänkande »Nytt skattesystem» starka invändningar från Sveriges
hantverks- och industriorganisation samt Sveriges tvätteriförbund.
Därvid framhölls att ett genomförande av skatteberedningens förslag på
denna punkt inom vissa branscher skulle kunna medföra en försämring
av de enskilda företagens konkurrensmöjligheter. Särskilt för tvätteribransclien
skulle förslaget kunna få långtgående konsekvenser och i praktiken
medföra att de offentliga företagen närmast fick en ren monopolställning
i fråga om tvätt för staten, landstingen och kommunerna. Motionärerna
kan inte dela departementschefens uppfattning att man bör söka uppnå rationaliseringseffekter
genom atl offentligrättsliga personer i form av särbehandling
i skattehänseende ges eu gynnad ställning i förhållande till enskilda
företag. Privata tvätterier ombesörjer i dag i betydande omfattning
tvätt för olika kommunala organ och torde ha goda möjligheter att i vidgad
utsträckning konkurrera med allmänna inrättningar. Därvid måste
likväl självfallet förutsättas att konkurrensen kan ske på lika villkor. Det

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 är 1965

är för övrigt ingalunda självklart att ett skatterättsligt skydd i enlighet
med förslaget verkligen skulle vara ägnat att befrämja rationaliseringen såvitt
gäller tvätteriverksamheten för kommunerna. Förslaget är enligt motionärernas
mening så mycket mera betänkligt som det kan föranleda en
utvidgning till andra verksamhetsområden av utbytet av i första hand
tjänster mellan offentligrättsliga personer i skydd av en skatteförmån som
sätter konkurrensen med enskild företagsamhet ur spel.

Utskottet

De i propositionen nr 87 framlagda förslagen är av företrädesvis teknisk
natur. Flertalet spörsmål som behandlas i propositionen har tidigare prövats
av riksdagen i olika sammanhang. Vad som nu aktualiserat en omprövning
av vissa frågor är dels den från och med den 1 juli 1965 höjda
skattesatsen, dels de synpunkter som framförts av allmänna skatteberedningen
i betänkandet Nytt skattesystem (SOU 1964: 25) och i remissyttranden
däröver. Vidare behandlas i propositionen vissa framställningar till
Kungl. Maj:t. Propositionen innebär i fråga om den allmänna varuskatten
förenklingar och liberaliseringar, som måste anses medföra icke obetydliga
fördelar för näringslivet. I propositionen aviseras även vissa ytterligare förslag
till tekniska förbättringar av den allmänna varuskatten.

Utskottet finner den av innevarande års riksdag beslutade höjningen av
skattesatsen för den allmänna varuskatten motivera att den tekniska överarbetningen
av varuskatteförordningen fortsättes. Även vid en övergång till
annan form av generell indirekt beskattning torde erfarenheterna från den
allmänna varuskatten bli av grundläggande betydelse.

I fråga om förslagen till ändring i förordningen må först nämnas, att beträffande
de nu gällande undantagen från skatteplikt vissa ändringar av
formell och författningsteknisk natur föreslås och att i fråga om fartyg även
bogserbåtar, oavsett dräktighet, undantages från skatteplikt. Beträffande
tjänsteprestationer föreslås att montering skall utgöra skattepliktig sådan
prestation och att Kungl. Maj :t skall äga förordna om undantag från skatteplikt.
Såvitt avser de tekniska förenklingarna må nämnas att i sådana företag,
där varje delägare nu är skattskyldig för sin andel i företaget, på ansökan
av samtliga delägare i företaget en av delägarna skall kunna utses
som ensam skattskyldig. Vidare avses länsstyrelserna få befogenhet att från
andra än skattskyldiga infordra uppgifter för att kunna bedöma huruvida
skattskyldighet föreligger.

Härutöver föreslås vissa formella ändringar av anvisningarna till författningen
samt en ändring av definitionen på begreppet yrkesmässig verksamhet.
I samband därmed föreslås även visst undantag från yrkesmässighet
rid bl. a. samverkan mellan stat och kommun. Vid betalning med växel skall

17

Bevillningutskottcts betänkande nr 31 år 1965

det avtalade priset anses utgöra beskattningsvärde. Slutligen föreslås en väsentlig
utvidgning av materialbegreppet.

Utskottet biträder till alla delar de i propositionen framlagda författningsförslagen
och finner i huvudsak ej heller anledning att i övrigt erinra mot
vad departementschefen uttalat.

I anledning av propositionen har väckts motioner med yrkanden om ändringar
i olika hänseenden i förordningen om allmän varuskatt samt i Kungl.
Maj:ts förslag. Motioner rörande den allmänna varuskatten har väckts även
vid riksdagens början. Utskottet behandlar i det följande förenämnda motioner
samt de motioner rörande den allmänna varuskatten som väckts i anledning
av propositionen nr 14 och som inte besvarats i utskottets betänkande
nr 16. Motionsyrkandena behandlas i den ordning frågorna förekommer
i skatteförfattningen.

Undantag från skatteplikt

I motionerna I: 704 av herr Gösta Jacobsson och fru Segerstedt Wiberg
samt II: 831 av herrar Nelander och Thylén yrkas, att räddningskryss
a r e skall undantagas från skatteplikt. Som tidigare nämnts föreslås i
propositionen sådant undantag för bogserbåtar. Skälet härför är bl. a. att
genom den nuvarande dräktighetsgränsen vissa bogserbåtar blir skattepliktiga
och andra skattefria, vilket medför praktiska svårigheter för varven
vid reparation och underhåll av sådana fartyg. Enligt vad utskottet erfarit
gäller samma förhållande i fråga om livräddningskryssare. Härtill kommer,
som motionärerna anfört, att yrkandet gäller ett förhållandevis litet antal
fartyg som inköps och bekostas med i huvudsak frivilliga bidrag samt alt
räddningskryssarna uteslutande har en humanitär uppgift.

Utskottet anser sig på anförda skäl böra tillstyrka yrkandet i motionerna
I: 704 och 11: 831 om undantag från skatteplikt för livräddningskryssare.
Undantaget bör dock begränsas till sådana fartyg, som av Svenska sällskapet
för räddning af skeppsbrutne inköpes och användes för sjöräddning.

Frågan om undantag från skatteplikt för konst som av upphov smannen
s ä 1 j e s på utställning behandlas i motionerna 1: 204 av
herrar Källqvist och Svanström samt 11:257 av fru Gärde Widemar och
herr Mattsson. För närvarande gäller enligt en särskild kungörelse, att
konst som säljes av konstnären i hans ateljé är skattefri. Skattebefrielsen
avser endast s. k. bildkonst, d. v. s. i huvudsak måleri, teckning, grafik och
skulptur. Denna bestämmelse föreslås i propositionen bli ersatt med ett särskilt
stadgande i förordningen. I propositionen behandlas ingående frågan
om utvidgad skattefrihet för konst. Från konstnärernas riksorganisation har
dels framställts yrkande av samma innebörd som i de här behandlade motionerna
dels ock ett längre gående yrkande avseende skattefrihet för alla
former av konst. I fråga om sistnämnda yrkande har riksskattenämnden och

18

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1965

generaltullstyrelsen funnit, att en generell skattefrihet för konst måste medföra
svårartade och vanskliga gränsdragnings- och tolkningsproblem.

Enligt utskottets mening belyser detta yrkande problematiken i frågan.
Det skulle för en konstnär, som arbetar i exempelvis glas eller keramik,
framstå som ytterst orättvist, att han för de varor han försäljer på en utställning
måste erlägga allmän varuskatt om en skulptör eller målare i samma
situation skulle befrias från skatt. Detta i förening med att några lagstiftningsvis
uppdragna gränser för det konstnärliga skapandet knappast
är tänkbara gör att utskottet inte kan biträda förslaget om skattebefrielse
för konst som av upphovsmannen säljes på utställning. Bildkonstnärernas
nu existerande skatteförmåner — som delvis får ses mot bakgrunden av de
kontrolltekniska svårigheterna vid försäljning från konstnärens ateljé —
kan i och för sig diskuteras, men utskottet vill på denna punkt inte föreslå
någon ändring av förslaget i propositionen.

Utskottet vill som en allmän princip uttala, att stöd åt konstnärligt skapande
bör ske på andra vägar än genom en skattebefrielse. En skattefrihet
skulle skapa administrativa problem och mest gynna de konstnärer, vilka
har det minsta behovet av ett sådant stöd. Med hänsyn härtill och då riksdagen
tidigare upprepade gånger avslagit motionsyrkanden av samma innebörd
som de förevarande finner utskottet sig inte kunna förorda bifall till
motionerna I: 204 och II: 257.

I motionerna I: 305 av lierr Stefanson in. fl. och II: 374 av herrar Nordgren
och Westberg hemställs om undantag från skatteplikt för dentalt
ek n i ska alster. Som skäl härför åberopas bl. a. att dessa varor är
jämförbara med läkemedel samt att skatt utgår, då ett dentallaboratorium
levererar sådana varor till en tandläkare men däremot inte då tandläkaren
anställer en tekniker som i hans tjänst framställer varorna. Härigenom uppkommer
viss olikhet från beskattningssynpunkt.

I fråga om förhållandet mellan läkemedel och dentaltekniska alster vill
utskottet erinra om att sistnämnda varor vid den statistiska varuindelningen
hänföres till proteser. Den gällande skattefriheten för läkemedel omfattar
inte proteser, kirurgiska instrument, bandage, förbandsartiklar och ett flertal
andra varor, vilka används inom sjukvården och följaktligen står läkemedlen
nära. Beträffande den av motionärerna åberopade skillnaden i beskattning
av sådana dentaltekniska alster, som levereras av ett laboratorium
och som framställts i tandläkarens rörelse, vill utskottet framhålla,
att denna skillnad i beskattningshänseende kan sägas vara genomgående i
den allmänna varuskattens konstruktion. Samma skillnad gäller således
både för en storindustri som inrättar en reparalionsavdelning och därigenom
undviker den skatt, som skulle utgå vid anlitande av ett serviceföretag, och
för den enskilde, som anlitar hemhjälp för sin tvätt och därigenom slipper
betala skatt till en tvättinrättning. Ett bifall till motionsyrkandena skulle
enligt utskottets mening rubba principerna för tjänstebeskattningen och

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1965

19

leda till motsvarande krav på andra områden. Under åberopande av det anförda
avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionerna I: 305 och II: 374.

Frågan om undantag från skatteplikt för vissa fiske redsk a p behandlas
i motionerna I: 619 av herr Helge Karlsson in. fl. och II: 730 av herr
Johansson i öckerö in. fl. Motionärerna hemställer om lagstiftning i sådant
syfte och motiverar yrkandet med att fisket har ett gynnsammare läge i
Danmark och Norge samt att det svenska yrkesfisket till övervägande del
landar sina fångster i utlandet i konkurrens med dessa länders fiskare.
Vidare framhålls de betydande redskapsutgifterna för framför allt trålfisket
och risken för att redskapen förloras eller förstörs på grund av bottenförhållandena.

Utskottet finner att den i motionerna åberopade konkurrensen med det
utländska fisket och möjligheten att i utlandet köpa obeskattade redskap i
stort sett kan jämställas med de skäl som motiverade undantagen från
skatteplikt för de större fartygen. Utskottet har därför undersökt möjligheten
att göra en motsvarande avgränsning i fråga om redskapen inom det
yrkesmässiga fisket. Härvid har framkommit att vissa redskap, som inte
är av oväsentlig betydelse för yrkesfisket, även användes av dem, som utövar
fiske som hobby eller för husbehov, varför ett undantag från skatteplikt
skulle gynna inte endast yrkesfisket. Utskottet vall med anledning
härav i stället förorda, att de större nätredskapen genom en särskild bestämmelse
i anvisningarna till 18 § förordningen om allmän varuskatt hänföres
till material. Därigenom blir redskapen skattefria endast i den mån de
är avsedda att användas vid yrkesmässigt fiske. Med större nätredskap avser
utskottet trålar, vadar, bottengarn, laxgarn, makrillgarn, sillgarn, ströminingsskötar
och ryssjor ävensom nät för sådana redskap. En utvidgning
även till andra fiskeredskap kan självfallet tänkas, om nya i stort sett likvärdiga
redskapstyper skulle konstrueras. Det torde då få ankomma på riksskattenämnden
att pröva materialbegreppets tillämplighet.

Med det anförda anser utskottet sig ha t>esvarat motionerna I: 619 och
II: 730.

Skattepliktiga tjänster

I samband med behandlingen av motionsyrkandet om undantag från skatteplikt
för dentaltekniska alster har utskottet berört principerna för tjänstebeskattningen.
I motionerna 1:627 av herr Stefanson in. fl. och 11:738 av
herr Nordgren in. fl. hemställes om riksdagsskrivelse i syfte att från beskattningen
undanta reparations- och underhållsarbeten samt
service på läs egendom för produktionsändamål. Motionärerna hävdar, att
beskattningen gynnar uppkomsten av integrerande serviceavdelningar på
de fristående serviceföretagens bekostnad. Som exempel på skattens effekt
anförs hl. a. att s. k. utbytestvätt beskattas såväl vid inköp som vid varje
uthyrning. Vidare framliälles att den i enlighet med förslaget i proposillo -

20

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1965

nen nr 14 införda reduceringsregeln för investeringsvaror inte gäller reparation
och underhåll av sådana varor, vilket ställer underhållet i ett sämre
läge än nyanskaffningen.

Utskottet vin till en början erinra om att de här behandlade motionerna
väcktes i anslutning till propositionen nr 14 och att motionärerna då saknade
kännedom om det i den förevarande propositionen framlagda förslaget
att utbytestvätt skall hänföras till material och därigenom undantagas från
beskattning. Vad gäller motionärernas principyrkande finner utskottet med
hänvisning till vad ovan anförts beträffande de dentaltekniska alstren inte
skäl att göra ändringar i beskattningen av tjänster. Utan att undervärdera
trägans praktiska och principiella betydelse anser utskottet det av bl. a.
kontrolltekniska skäl inte möjligt att inom den nuvarande beskattningens
rsim undanta reparations- och underhållsarbeten från tjänstebeskattningen.
Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts finner utskottet sig inte kunna
tillstyrka bifall till motionerna 1: 627 och 11: 7.‘18.

I detta sammanhang vill utskottet även beröra eu från Byggnadsställningsbranschens
Stockholms- och malmöföreningar inkommen skrivelse. I propositionen
föreslås — som tidigare nämnts — att även montering skall anses
hänförlig till skattepliktig tjänsteprestation, om den avser skattepliktig vara.
Ändringen är i första hand att anse såsom ett förtydligande beträffande maskinmontering.
Härigenom inträder till synes en viss skärpning i fråga om
uthyrning av byggnadsställningar. Enligt av riksskattenämnden meddelad
anvisning omfattas nämligen för närvarande särskilt debiterad ersättning för
montering inte av skatteplikten. I skrivelsen hemställer de båda lokalföreningarna
om bibehållen skattefrihet för montering av byggnadsställningar.

Utskottet vill i anledning härav framhålla, att den i enlighet med propositionen
nr 14 beslutade reduceringsregeln för investeringsvaror även gäller uthyrning
av sådana objekt, som omfattas av regeln. Enär de av föreningarna
avsedda byggnadsställningarna som regel torde ha en beräknad varaktighetstid
av mer än tre år kommer de såväl vid anskaffning som vid uthyrning att
omfattas av reduceringsregeln. Den sammanlagda effekten av de beslutade
eller föreslagna ändringarna i varuskatteförordningen torde således inte
kunna betecknas som särskilt ogynnsamma för uthyrningsföretagen.

Skattskyldighet

I samband med att i propositionen föreslås viss ändring av anvisningarna
till 12 § i förordningen om allmän varuskatt rörande definitionen av begreppet
yrkesmässighet föreslås även att statlig eller kommunal verksamhet
för att tillgodose egna behov — även vid samverkan mellan stat och kommun
eller mellan kommuner — skall anses vara yrkesmässig endast om den
sker i bolagsform.

Beträffande bestämmelserna rörande statlig eller kommunal

21

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1965

s a m v erlia n hemställes i motionerna I: 729 av herr Stefanson in. fl. och
II: 853 av herr Nordgren m. fl. att riksdagen inåtte avslå Kungl. Maj :ts förslag
i denna del. Motionärerna anser förslaget innebära ett avsteg från principen
om en neutral beskattning och om konkurrens på lika villkor mellan
det allmänna och näringslivet.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om departementschefens uttalande
att förslaget innebär ett avsteg från skattens allmänna principer. Förslaget
skall dock närmast ses mot bakgrunden av den samverkan mellan försvarets
labriksstyrelse och vissa landsting som etablerats i fråga om tvätteriverksamhet.
Härvid skulle en bibehållen yrkesmässighet resultera i att landstingen
får betala allmän varuskatt, vilket undvikes om de tvättar i egen
regi. De nuvarande beskattningsreglerna motverkar således en rationalisering
av det allmännas verksamhet på ett område, där verksamheten inte bedrivs
i egentlig konkurrens med enskild verksamhet. Härtill kommer att förutsättningar
för skattebefrielse i dessa fall skulle kunna arrangeras även på
annat sätt. Utskottet anser sig kunna biträda förslaget i propositionen även
med hänsyn till att man bör ha rätt att i förevarande fall betrakta det allmännas
verksamhet som en enhet, där ansvaret kan växla mellan staten,
landstingskommuner eller kommuner.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:729 och
II: 853.

Ändringar i varuskatteförordningens bestämmelser om skattskyldighet begäres
i motionerna I: 484 av herr Sveningsson och II: 581 av herr Nordgren
m. fl. Motionärerna hemställer att gällande bestämmelser om befrielse från
skattskyldighet i fråga om verksamhet i ringa omfattning skall utgå och
motiverar sitt yrkande med att s. k. fritidsföretagare med stöd av
dessa bestämmelser kan konkurrera med näringslivet utan skattebelastning.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om 1963 års bevillningsutskotts
uttalande, att problemet mera rör inkomstbeskattningen än den allmänna
varuskatten. Frågan är således ett kontrollproblem, där man även måste avväga
administrationskostnaderna mot de förhållandevis obetydliga skatteinkomster
som en utökad skattskyldighet skulle kunna medföra. Utskottet
vill även framhålla att de förevarande undantagen från skattskyldighet korresponderar
med definitionen på begreppet yrkesmässighet. Kommunalskattelagens
bestämmelser om intäkt av rörelse, vilka nu föreslås tillämpliga på
varuskatteförordningens definition av yrkesmässighet, kan uppenbarligen
inte samordnas med skattskyldighet för helt obetydlig verksamhet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionerna
I: 484 och II: 581.

I motionerna I: 626 av herr Ferdinand Nilsson och II: 743 av herrar Svensson
i Vä och Börjesson i Glömminge hemställs om undantag från beskattningen
för företagares var u uttag för eget och familjens

22

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1065

beho v. Yrkandet i motionernas hemställan går ut på undantag från skatteplikt,
men utskottet förutsätter att motionärerna åsyftat undantag från
skattskyldighet i de i motionerna avsedda fallen. Yrkandet motiveras närmast
med att uttagen för eget behov ger förhållandevis små skatteinkomster,
men att beskattningen medför merarbete för de skattskyldiga, framför allt
jordbrukarna.

Utskottet finner att ett undantag från beskattningen av uttag för eget behov
måste te sig som en stötande skatteorättvisa för alla som inte skulle få
möjlighet till samma förmån, varför utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Beskattningsvärde och skattepliktig omsättning in. m.

Frågan om beskattningens verkan vid olika former av serveringsrörelse
behandlas i motionerna I: 728 av herr Stefanson och II: 852 av
herr Nordgren. Motionärerna påtalar den skillnad, som för närvarande råder
mellan å ena sidan varuhusens serveringsrörelser, vilka behandlas såsom särskilda
förvärvskällor och där skatten i enlighet med en särskild reduceringsregel
utgår på 60 procent av den skattepliktiga omsättningen, och å andra
sidan konditorirörelser med kombinerad butiks- och serveringsrörelse, där
motsvarande reducering i regel utgör 80 procent. Motionärerna yrkar, att butiksförsäljning
och serveringsrörelse inom samma företag skall kunna behandlas
såsom skilda förvärvskällor.

Utskottet finner frågan vara värd beaktande. Enligt vad utskottet erfarit
har Sveriges Konditor-Förening gjort en framställning till Kungl. Maj :t i
samma fråga, och denna framställning är för närvarande föremål för remissbehandling.
Utskottet finner därför skäl att avvakta Kungl. Maj :ts ställningstagande
i frågan. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna
I: 728 och II: 852.

Utskottet vill slutligen även nämna att till utskottet inkommit skrivelse
från Sveriges köpmannaförbund rörande ikraftträdandebestämmelserna. Såvitt
utskottet kan finna beröres i skrivelsen huvudsakligen frågor, som
sammanhänger med den tidigare beslutade höjningen av den allmänna varuskatten
och som därför icke ånyo kan upptas till behandling vid vårsessionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 87 icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas och med bifall till de likalydande motionerna
I: 704 av herr Gösta Jacobsson och fru Segerstedt Wiberg
samt II: 831 av herrar Nelander och Thylén samt i anledning
av de likalydande motionerna I: 619 av herr Helge
Karlsson m. fl. och II: 730 av herr Johansson i öckerö m. fl.
■— måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget till

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1965

23

förordning angående ändring i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt med de ändringar, att
10 § 1 mom. och anvisningarna till 10 och 18 §§ erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

10

1 in o m. Från skatteplikt — — —

5. Fiskefartyg, bogserbåtar, andra
fartyg med en nettodräktighet av
minst 20 registerton och luftfartyg
samt delar och tillbehör till fartyg
som avses i denna punkt eller till
luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som ------

(Utskottets förslag)

----krossat skick.

5. Fiskefartyg, bogserbåtar, livräddningskryssare,
andra fartyg med
en nettodräktighet av minst 20 registerton
och luftfartyg samt delar
och tillbehör till fartyg som avses i
denna punkt eller till luftfartyg.

— utan vederlag.

(Nuvarande lydelse)

Anvisningar

(Utskottets förslag)

till 10 §.

Undantaget från------liknande sätt.

Med drivmedel —

Undantaget för--------— av

Till fartyg hänföras icke sådana
farkoster, i fråga om vilka förflyttningen
är av underordnad betydelse
i förhållande till huvuduppgiften.
Med denna till gällande tulltaxa
anknutna avgränsning följer, att exempelvis
fyrskepp, flodsprutor, mudderverk,
pontonkranar och flytdockor
utgöra skattepliktiga varor.

Undantaget för

av butiksvara.
detaljhandlare.

Till fartyg hänföras icke sådana
farkoster, i fråga om vilka förflyttningen
är av underordnad betydelse
i förhållande till huvuduppgiften.
Med denna till gällande tulltaxa
anknutna avgränsning följer, att exempelvis
fyrskepp, flodsprutor, mudderverk,
pontonkranar och flytdockor
utgöra skattepliktiga varor. Undantaget
för livräddningskryssare
gäller endast vid tillhandahållande av
sådant fartyg till Svenska sällskapet
för räddning af skeppsbrutne.
hemvärnets verksamhet.

till

(Kungl. Maj.ts förslag)

Avdragsrätt enligt --------

Med material----------

Till material hänföres vidare vara
som är avsedd att användas för yrkesmässig
uthyrning i förening med
tillhandahållande av tvättjänst, s. k.
utbytestvätt.

18 §.

(Utskottets förslag)
allmän varuskatt.

--ett år.

Till material hänföres vidare större
nätredskap, avsett för yrkesmässigt
fiske och nät till sådant redskap,
ävensom vara som är avsedd att användas
för yrkesmässig uthyrning i
förening med tillhandahållande av
tvättjänst, s. k. utbytestvätt.

24

Bevillningutskottets betänkande nr 31 år 1965

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 204 av herrar Källqvist
och Svanström samt II: 257 av fru Gärde Widemar och herr
Mattsson,

2) de likalydande motionerna 1:305 av herr Stefanson
in. fl. samt II: 374 av herrar Nordgren och Westberg,

3) de likalydande motionerna 1:484 av herr Sveningsson
och II: 581 av herr Nordgren m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 619 av herr Helge Karlsson
m. fl. och II: 730 av herr Johansson i öckerö m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 626 av herr Ferdinand
Nilsson samt II: 743 av herrar Svensson i Vä och Börjesson
i Glömminge, i vad motionerna behandlas i detta betänkande,

6) de likalydande motionerna I: 627 av herr Stefanson
och II: 738 av herr Nordgren m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 728 av herr Stefanson
och II: 852 av herr Nordgren, ävensom

8) de likalydande motionerna I: 729 av herr Stefanson
m. fl. och II: 853 av herr Nordgren in. fl.,

måtte, i den män de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson,
Lundström*, Gösta Jacobsson* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg*,
Kärrlander*, Vigelsbo*, Engkvist, Forsberg, Kristenson, Carlsson i
Västerås, öhvall och Börjesson i Falköping.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1965

25

Reservationer

1) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Öhvall och Börjesson
i Falköping, vilka — under åberopande av de likalydande motionerna
I: 204 av herrar Källqvist och Svanström samt II: 257 av fru Gärde Widemar
och herr Mattsson — ansett att utskottet i anledning av nämnda motioner
bort hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t med stöd av 10 § 2 mom. förordningen
om allmän varuskatt måtte förordna om undantag
från skatteplikt för konst, som av vederbörande konstnär
försäljes å utställning.

2) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, öhvall och Börjesson
i Falköping, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 305 av herr Stefanson m. fl. samt II: 374 av herrar Nordgren
och Westberg — ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionärernas
förslag att från allmän varuskatt undantaga dentaltekniska alster och
sålunda bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förenämnda motioner
antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning
angående ändring av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

3) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Sundin, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Öhvall och Börjesson i Falköping, vilka — under
åberopande av de likalydande motionerna I: 627 av herr Stefanson och
II: 738 av herr Nordgren m. fl. — ansett, att utskottet i anledning av motionärernas
förslag rörande undantag från allmän varuskatt av reparationsoch
underhållsarbeten samt service på lös egendom för produktionsändamål
bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om utredning i syfte att från allmän varuskatt undantaga
reparations- och underhållsarbeten samt service
på lös egendom för produktionsändamål.

4) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i
Borås och öhvall, vilka —- under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 484 av herr Sveningsson och II: 581 av herr Nordgren m. fl.
— ansett, att utskottet bort tillstyrka det i nämnda motioner framställda
yrkandet och att utskottet därför bort hemställa,

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

att riksdagen i anledning av förenämnda motioner måtte
antaga följande

Förslag

till

förordning angående undrad lydelse av 13 § förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 1 december 1959 om
allmän varuskatt och anvisningarna till 13 § samma förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) vid uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier
och dylikt.

Anvisningar
till 13 §.

Med försäljning är vid tillämpning av 13 § första stycket b) att jämställa
överlåtelse av maskiner, inventarier och dylikt vid avyttring av rörelse, vid
fusioner eller vid liknande transaktioner.

Med begagnade ----vissa fall.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

5) av herrar Vigelsbo och Börjesson i Falköping, vilka
dels anfört följande:

I de likalydande motionerna I: 626 av herr Ferdinand Nilsson samt II: 743
av herrar Svensson i Vä och Börjesson i Glömminge hemställes om viss
ändring av förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt
avseende att undantaga från allmän varuskatt företagares uttag av
produkter ur egen rörelse för det egna hushållets behov. Vad som åsyftas
är att härigenom befria i första hand småföretagare, mindre handlande och
småbrukare från ett besvärligt skattetrassel som dessutom är föga inbringande
för statsverket.

dels ock ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,

I) att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
1: 626 av herr Ferdinand Nilsson samt II: 743 av

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965 27

herrar Svensson i Va och Börjesson i Glömminge — måtte
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 1 december 1959
(nr 507) om allmän varuskatt med jämväl de ändringar att
13, 63 och 65 §§ samt anvisningarna till 63 och 65 §§ erhåller
följande lydelse:

13 §.

Skattskyldighet föreligger icke

a) beträffande uttag ur rörelse av skattepliktiga varor för den skattskyldiges,
hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller eljest vid
tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer samt uttag
ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast ringa omfattning,

b) vid tjänsteprestation med avseende å kläder eller andra textilvaror,
där den som utför prestationen icke har fast driftställe för verksamheten,

c) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier
och dylikt.

Skattskyldighet föreligger---- 1 800 kilogram.

63 §.

Skattskyldighet åvilar ägare eller brukare av jordbruksfastighet, som
till konsument försäljer eller uttager sådan produkt från jordbruket eller
dess binäringar som enligt denna förordning är att hänföra till skattepliktig
vara.

Skattskyldighet föreligger---ringa omfattning.

I fråga —--motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

65 §.

I fråga---till efterrättelse.

Taxering till allmän varuskatt skall avse den skattepliktiga omsättningen
under beskattningsåret och verkställas av vederbörande taxeringsnämnd i
samband med inkomsttaxeringen.

Av taxeringsnämnd---i inkomstlängden.

I stället---tillämpliga delar.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 63 §.

Skattskyldigheten enligt denna paragraf omfattar skattskyldigs försäljning
av produkter från jordbruket eller dess binäringar, t. ex. mjölk, ägg,
kött, fläsk, potatis och grönsaker, till den vilken enligt anvisningarna till
12 § är att anse såsom konsument.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 är 1965

till 65 §.

Den skattepliktiga omsättningen beräknas med ledning av de uppgifter
angående konsumentförsäljning, vilka lämnats i den allmänna självdeklarationen.

II) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära,
att riksskattenämnden erhåller i uppdrag att fastställa
den övre gränsen för här avsedda skattefria uttag ur egen
rörelse så att flertalet mindre företag eller rörelser befrias
från den allmänna varuskatten vid uttag för det egna hushållets
skäliga behov och så att missbruk av denna rätt
effektivt förhindras.

6) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, öhvall och Börjesson
i Falköping, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 20
med »I samband» och slutar på s. 21 med »och II: 853», bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner att det i proposition nr 87 föreslagna tillägget till anvisningarna
till 12 § förordningen om allmän varuskatt innefattar en principiell
nyordning av vittgående natur. Möjligheten till skattefrihet för
samtliga berörda parter vid samverkan mellan stat och kommun eller mellan
kommuner inbördes innebär i praktiken en diskriminering i konkurrenshänseende
av enskild verksamhet av motsvarande slag. Utskottet har
noterat departementschefens principiella betänkligheter i detta avseende,
men finner för sin del att det allmänintresse som av departementschefen
åberopas till stöd för den föreslagna särbehandlingen i skattehänseende
med minst samma styrka kan åberopas mot ett genomförande av förslaget.
Detta leder nämligen enligt utskottets mening till en allvarlig faktisk konkurrensbegränsning
som står i strid mot statsmakternas strävanden att
främja konkurrensen som prisbildande faktor.

dels ock ansett att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1: 729 av herr Stefanson m. fl. och II: 853 av herr Nordgren
m. fl. måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändring i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt, med den ändringen
att anvisningarna till 12 § erhåller följande lydelse:

Anvisningar
till 12 g.

Verksamhet anses som yrkesmässig, om inkomst av verksamheten enligt
kommunalskattelagen är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1965

verksamhet anses som yrkesmässig, om den innefattar icke enbart tillfälligt
tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer till konsument.

Tillhandahållande av---för entreprenören.

Vid försäljning---å auktionen.

Med konsument---som konsument.

Eftersom fastighet — — — till konsumenter.

I fråga---till utgivaren.

Försäljning till---av tjänsteprestation.

Med uttag---hans kontor.

flARCUS BOKT8. STHLM 1965 650028