Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1965
1
Nr 3
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående avsättningen av medel å skogskonto samt dispositionen
av medel, som insatts å sådant konto, m. m.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:93 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och 11:120
av herr Jonasson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
1) antaga följande
Förslag
till
Förordning om ändrad Igdelse av 3 § 2 mom. förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst
Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 30 november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall erhålla följande ändrade lydelse.
3 §.
2 mom. I fråga — — — jordbruksfastigheten; samt
8) intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning till särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar återförts till
beskattning under sådana förhållanden att, därest det återförda beloppet i
stället utgjort köpeskilling för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen
enligt 6) och 7) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, så ock
intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning till skogskonto återförts
till beskattning i samband med överlåtelse av jordbruksfastighet genom avyttring,
skifte av dödsbo eller bodelning, dock att ränta som tillägges det
återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
lBihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 3
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1965
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte snarast
förelägga riksdagen förslag till inrättande av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk med rätt till skattefri avsättning till sådan; samt
II) de likalydande motionerna 1:214 av herr Wikberg m. fl. och 11:262 av
herr Larsson i Norderön m. fl., vari hemställts,
a) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förordningen den 27 mars
1954 om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, att generösare
regler tillämpas vid uppsägning av medel innestående å sådant konto
och att skattskyldig erhåller frihet att disponera insättningar från ett år på
mer än en inlåningsräkning i enlighet med vad i motionerna anförts,
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig lagtext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:93 och 11:262.
Gällande rätt
Enligt 1 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142j om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, som haft intäkt av skogsbruk, rätt att för det beskattningsår
varunder sådan intäkt uppburits insätta viss del av intäkten på
särskilt konto i bank, s. k. skogskonto. För sålunda insatta medel erhåller
den skattskyldige uppskov vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt.
Skogskonto kan uppläggas hos riksbanken, affärsbank, sparbank eller
centralkassa för jordbrukskredit. Lagstiftningen om skogskonto är således
tillämplig endast på skattskyldig, som är underkastad progressiv beskattning.
Detta sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att
mildra verkningarna av beskattningens progressivitet och att desamma således
ur denna synpunkt kan betraktas som ett komplement till 1951 års
regler om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.
Rätten att erhålla uppskov för gjorda insättningar är underkastad viss
maximering. Bestämmelser härom meddelas i 2 §. Sålunda gäller att beträffande
viss förvärvskälla uppskovet för ett och samma beskattningsår får avse
högst ett belopp, motsvarande summan av
a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som avyttras genom upplåtelse av avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
avyttrade skogsprodukter, samt
c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
uttagits för förädling i egen rörelse.
Beträffande ståndsskogslikvid gäller dock att uppskov för sådan intäkt
får erhållas i dess helhet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 3 ur 1965
3
Insättning avseende viss förvärvskälla må enligt 3 § för ett och sainma
beskattningsår inte understiga 2 000 kronor.
Medel, som uttages från skogskonto, skall redovisas såsom inkomst i
självdeklarationen för det beskattningsår, varunder uttaget skett. Längre
tid än tio år må medel inte innestå å skogskonto.
överlåter den skattskyldige fastighet, som utgör den väsentliga delen av
förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts, skall innestående
medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår,
under vilket överlåtelsen ägt rum. Motsvarande bestämmelser gäller bl. a.
vid skifte av dödsbo, som bar medel innestående å skogskonto, samt i visst
fall vid bodelning.
Skattskyldig får enligt 1 § för ett och samma beskattningsår och för en
och samma förvärvskälla endast göra insättning på ett skogskonto.
I 6 § stadgas en uppsägningstid av fyra månader för insatt belopp; deluttag
må ej understiga 1 000 kronor. Vid särskilda förhållanden äger
Konungen medgiva uttag av innestående medel utan iakttagande av denna
uppsägningstid.
Förordningen den 15 maj 1959 om särskilda investeringsfonder för förlorade
inventarier och lagertillgångar (de s. k. eldsvådefonderna) har till
syfte att bereda möjlighet för rörelseidkare samt jordbrukare med bokföringsmässig
redovisning till uppskov med beskattningen av försäkringsoch
liknande ersättningar för förlorade inventarier och lager tillgångar. Detta
uppskov med beskattningen kan den skattskyldige begagna sig av för
att anskaffa nya tillgångar. Ersättningsanskaffningen innebär att de nya
tillgångarna i beskattningshänseende anses avskrivna med belopp motsvarande
de ianspråktagna fonderna. Användes fondmedlen inte för avsett
ändamål inom tre år, skall medlen återföras till beskattning jämte på visst
sätt beräknad ränta. Efter dispens av riksskattenämnden kan uppskov med
ersättningsanskaffningen beviljas för ytterligare tre år. Avdraget kan tillkomma
såväl fysisk som juridisk person.
Frågornas tidigare behandling
Motionsyrkande av innehåll, att förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall äga tillämpning, då på
skogskonto insatta medel tvångsvis återförs till beskattning, har avvisats av
riksdagen, senast år 1964 i enlighet med bevillningsutskottets hemställan i
betänkande nr 26. Utskottet åberopade därvid bl. a. att en skogsägare i eget
intresse inte borde utnyttja möjligheten till skatteuppskov i sådan utsträckning
att behov av resultatutjämning uppkom, då medlen återfördes till beskattning.
Att insättningen på en gång upptogs till beskattning kunde inte
heller anses oskäligt med hänsyn till att kontoinnehavaren vid överlåtelsen
i allmänhet uppbar likvid, varmed skatten kunde betalas. Vad särskilt angår
1Bihunu till riksdagens gmtnkoH 1965 7 sand Nr 3
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1965
frågan om återföring av skogskontomedel vid skifte av dödsbo och vid bodelning
hänvisade utskottet till att skatteflyktskommittén i sitt betänkande
»Om åtgärder mot skatteflykt» (SOU 1903:52 s. 181) diskuterat möjligheterna
att överflytta skogskontoavsättningar på den som genom benefikt
fång blivit ägare av jordbruksfastighet men avstått från att framlägga förslag
med sådan inriktning, under hänvisning främst till att kontoavsättningarna
fick anses vara av personlig karaktär och att något större behov av
överföringsrätt knappast kunde anses föreligga. Genom att återföring vid
arv skulle ske först sedan arvskifte ägt rum medgav — menade kommittén
— redan gällande bestämmelser visst rådrum för avveckling av fondavsättningarna.
Motionsyrkande angående inrättande av brand- och stormskadefond har
likaledes avvisats av 1964 års riksdag. Detta skedde i enlighet med bevillningsutskottets
förenämnda betänkande nr 26, vari utskottet bl. a. erinrade
om att frågan om utvidgad användning av kontometoden skulle komma att
prövas av allmänna skatteberedningen.
Motioner om förkortning av uppsägningstiden för skogskontomedel har
varit föremål för riksdagens prövning, senast år 1964. Utskottet tillstyrkte
sålunda i sitt betänkande nr 5 bifall till motioner med yrkande om en uppsägningstid
av två månader. Riksdagen lämnade emellertid — i enlighet med
eu vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson in. fl. — motionerna
utan åtgärd.
Motionerna
I de likalydande motionerna 1:93 och 11:120 framhålles att rätten att avsätta
medel till skogskonto utgör ett värdefullt inslag i försöken att få en
rättvisare beskattning av inkomster som hänför sig till flera år men framkommer
under ett visst beskattningsår. I vissa fall kan emellertid syftet härmed
förfelas, nämligen då en tvångsåterföring av å skogskonto
insatta medel måste ske i samband med avyttring av fastighet,
skifte av dödsbo eller bodelning. För att i dylika fall en för hög skattebelastning
skall kunna undvikas är det angeläget att någon form av utjämning
möjliggöres. Detta kan ske om uttaget får betraktas såsom ackumulerad
inkomst.
Till stöd för sitt yrkande om inrättande av brand- och stor mskadefond
vid skogsbruk anför motionärerna att möjligheter att
avsätta medel å skogskonto föreligger även för intäkt på grund av försäkring
i samband med skada å växande skog genom brand, stormfällning in. m. och
att alternativt sådan skadeersättning kan betraktas såsom ackumulerad inkomst.
I vissa fall kan emellertid omfattningen av skadorna vara så stora
att ersättningen avser tillväxt under ett betydligt större antal år än de tio
som i förordningen om ackumulerad inkomst maximalt är tillåtna för ut
-
Bevillningsutskottets betänkande nr .? år 1965
5
jämning av inkomsten respektive inkomstskatten. Hänsyn härtill bör enligt
motionärernas mening tagas vid skattelagstiftningens utformande. Närmast
till hands synes dem vara att medge inrättande av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk och tillåta skattefria avsättningar till sådan fond på samma
sätt som gäller i fråga om rörelse och jordbruk med bokföringsmässig
redovisning i fall av brandskada på lager och inventarier. Genom avsättning
till investeringsfond för förlorade lagertillgångar och inventarier kan
den skattemässiga verkan av branden helt hävas. Det vore rimligt att för
skogens del inrätta en motsvarighet till dessa s. k. eldsvådefonder. I en sådan
brand- och stormskadefond borde få insättas hela det uppburna försäkringsbeloppet
samt den likvid som avser avverkad brandskadad eller stormfälld
skog. Detta bör enligt motionärerna inte få leda till att bestämmelserna
om skatteberäkning för ackumulerad inkomst i avsedda fall upphäves,
låt vara att denna skatteberäkning inte kan medges samtidigt med fondavsättning.
Till stöd för yrkandet om generösare uppsägnings regler i fråga om medel,
som innestår på skogskonto, har i de likalydande motionerna 1:214 och II:
262 anförts att bestämmelsen om uppsägningstid förutsätter, att belopp som
skall disponeras under ett kalenderår uppsäges redan under augusti månad.
Emellertid iir det för de allra flesta enskilda skogsägare, som vanligen bedriver
sin näring i kombination med jordbruk, mycket svårt att redan under
augusti månad med säkerhet avgöra om det är ändamålsenligt att disponera
tillgångar på skogskontot. Vederbörande har vanligen vid den tidpunkten
inte kännedom om t. ex. skördeutfallet, och det kan ofta vara svårt att fixera
de skogsuttag som kan ske under den stundande awerkningssäsongen. Någon
prisuppgörelse bar vid det laget inte skett för skogsbrukets vidkommande,
och sortiments- och leveranskvantiteter har heller vanligen icke vid
den tidpunkten fastställts. Det förefaller därför motionärerna rimligt att
uppsägningsregeln modifieras. Härför talar också den omständigheten att
bankerna nu i allmänhet torde tillämpa fri uttagsrätt upp till ett visst maximerat
belopp för 4-månaders kapitalräkningar, överensstämmelse mellan
fle av bankerna tillämpade villkoren och bestämmelserna för skogskontot
bör eftersträvas. Alternativt kan en reform tänkas utformad så att ett undantag
från bestämmelserna om 4 månaders uppsägning medges under december
månad, varvid kravet skulle kunna minskas till förslagsvis en månads
uppsägning. En viss olägenhet medför nuvarande bestämmelser även
i det avseendet att skogsägare endast äger disponera ett års skogslikvid på
ett enda bankkonto. Visserligen finns bär valfrihet i vad gäller typen av
konto, men vid större skogslikvider vore det uppenbart en fördel om insättningen
kunde fördelas på i varje fall två skilda konton, detta med hänsyn
till don utformning som bankernas inlåningsräkningar under senare år
kommit att få med rätt betydande räntedifferenscr mellan 12-månaders och
4-månaders kapi tal räkningar.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1965
Utskottet
I förevarande betänkande behandlas vissa spörsmål, som sammanhänger
med skogsheskattningen.
Förordningen om ackumulerad inkomst, som antogs av 1951 års höstriksdag,
tillkom för att möjliggöra skattelindring i fråga om inkomst, som
är hänförlig till mer än ett beskattningsår. Principen för den särskilda
skatteberäkningen är att statlig inkomstskatt inte skall utgå med högre
belopp än som skulle varit fallet om de i den ackumulerade inkomsten ingående
intäkterna tagits till beskattning de år de intjänats eller på vilka
de eljest belöper.
I samband med att 1951 års lagstiftning om investeringskonto för skog
skulle ersättas med mer permanenta bestämmelser övervägdes inom finansdepartementet
att låta reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad
inkomst bli tillämpliga även på skogsinkomster. Man avstod emellertid
från en sådan lösning, därför att den ansågs förenad med avsevärda taxeringstekniska
svårigheter men också därför att utjämningen av skogsvinsterna
åsyftade inte bara att åstadkomma en progressionsutjämning utan
därjämte att möjliggöra en avräkning av kostnader för skogsvårdsåtgärder
mot skogsinkomster som åtnjutits under annat beskattningsår än
det varunder skogsarbetena utförts. I stället valde man att bibehålla den
enligt 1951 års provisoriska bestämmelser om investeringskonto för skog
redan gällande avdragsrätten för insättning på särskilt konto i bank. Dessa
bestämmelser är numera intagna i 1 § förordningen om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto.
I motionerna 1:93 och 11:120 har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd,
att förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst skall äga tillämpning på skogskontomedel, som tvångsvis
återförts till beskattning i samband med överlåtelse av jordbruksfastighet
genom försäljning, skifte av dödsbo eller bodelning. I samma motioner
har hemställts att förslag till inrättande av brand- och stormskadefond vid
skogsbruk samt bestämmelser om rätt till skattefri avsättning till sådan
fond snarast måtte föreläggas riksdagen.
Syftet med bestämmelserna i förordningen om taxering av skogskontomedel
och i förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst har som framgår av det föregående delvis varit
detsamma, nämligen att möjliggöra en fördelning på flera år av inkomster,
underkastade progressiv beskattning. Därvid har avsikten varit att reglerna
om insättning å skogskonto skall vara ett komplement eller snarare ett alternativ
till den särskilda skatteberäkningen enligt förordningen om ackumulerad
inkomst. Att en skattskyldig — jämsides med den fördel, som ett
taxeringsuppskov i form av skogskontoavsättning innebär — skulle äga
åtnjuta förmånen av särskild skatteberäkning enligt förordningen om ackumulerad
inkomst har däremot inte varit lagstiftarens mening.
Bevillningsutskottets betänkande nr 3 är 196n
7
Motionärerna framhåller, att rätten att avsätta medel till skogskonto understundom
är ett otillräckligt medel för att åstadkomma en rimlig progressionsutjämning
och att detta särskilt gäller, då de på skogskonto
in n estå ende medlen tvångsvis återföres till beskattning.
Utskottet vill med anledning härav framhålla att en skogsägare, som har
goda möjligheter att genom successiva uttag reglera det på skogskonto
innestående beloppet, inte hör utnyttja möjligheten till skatteuppskov i en
sådan utsträckning, att behov av ytterligare resultatutjämning uppkommer,
när medlen återförts till beskattning. — Utskottet vill inte bestrida att det
någon gång kan förekomma fall, då en tvångsåterföring av skogskontomedel
kan innebära en hård skattebelastning. Dessa fall torde emellertid
vara relativt sällsynta. Vad särskilt angår frågan om beskattning av å
skogskonto innestående medel i samband med skifte av dödsbo vill utskottet
understryka, att dödsboet torde ha möjlighet att reglera beskattningen genom
frivilliga successiva uttag under avvecklingstiden, varigenom en viss
progressionsutjämning kan erhållas.
På grund av det anförda och då det skulle vara förenat med betydande
taxeringstekniska svårigheter att i fråga om skogsinkomster tillämpa bestämmelserna
i förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst, kan utskottet inte biträda yrkandet i motionerna
1:93 och 11:120 i vad avser särskild skatteberäkning vid tvångsåterföring
av å skogskonto insatta medel.
Vad härefter angår yrkandet i samma motioner om inrättande a v
brand- och stormskadefond vid skogsbruk avser även
detta yrkande införandet av en skattemässig resultatutjämning vid sidan
av den som redan nu finns.
Utskottet vill — i likhet med föregående års bevillningsutskott — understryka
att en utvidgad användning av kontometoden kommer att prövas av
allmänna skalteberedningen. Någon anledning att särskilt för skogsägarnas
del skapa möjligheter till fondavsättningar kan enligt utskottets mening
inte anses föreligga, i synnerhet inte som möjligheter till skatteutjämning
av intäkter i anledning av brand- eller stormskador redan finns genom
bestämmelserna om skogskonto, om ackumulerad inkomst och om avdrag
för värdeminskning av skog. Utskottet avstyrker således motionerna 1:93
och 11:129 även i nu förevarande del.
Vad slutligen angår yrkandet i motionerna 1:214 och 11:262 om införande
av generösare regler i f r å g a o in uppsägning av å skogs -konto innestående in c d e 1 och en rätt för skattskydig att för
ett o c h s a in in a beskattnings å r göra i n s ä 11 n i n g a r
]> å mer än ett skogskonto vill utskottet framhålla följande.
I den promemoria, som låg till grund för 1954 års förordning om taxering för
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1965
inkomst av medel, som insatts å skogskonto, framhölls att uttag i pricip borde
kunna göras, då insättaren så önskade och att endast sådana inskränkningar
i uttagningsrätten syntes böra meddelas, att vederbörande insättare
inte genom alltför stort antal till beloppet relativt obetydliga uttag vållade
onödig belastning av administrationen. — Under remissbehandlingen framhölls
att en fri dispositionsrätt till skogskontomedlen kunde föranleda missbruk
av uppskovsrätten t. ex. genom att pengarna insattes på skogskonto
någon dag före deklarationens avlämnande och uttogs strax därefter. Därför
förordades införandet av en regel av innebörd att insatta medel skulle
innestå spärrade viss tid, förslagsvis åtta månader från insättningsdagen. —
Departementschefen ansåg för sin del att den påtalade olägenheten lika
väl kunde undvikas genom en föreskrift om viss uppsägningstid och ansåg
— med hänsyn till att den normala användningen av skogskonto inte skulle
försvåras — att nämnda tid borde bestämmas till fyra månader. Departementschefen
ansåg å andra sidan att uppsägningstiden ovillkorligen måste
iakttagas och att vederbörande bank inte borde kunna medge dispens därifrån.
Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj:t redan enligt gällande regler har
möjlighet att, därest särskilda förhållanden föreligger, medge att medel
uttages från skogskonto utan att eljest föreskriven uppsägningstid iakttages.
Med hänsyn härtill och då denna undantagsregel givits en restriktiv utformning
är utskottet inte berett medverka till en generell förkortning av uppsägningstiden.
Utskottet kan heller inte biträda yrkandet att skattskyldig skall äga rätt
disponera över insättningar från ett och samma beskattningsår på mer än
en inlåningsräkning. Bestämmelsen om att skattskyldig för ett och samma
beskattningsår endast får göra insättningar på ett skogskonto har tillkommit
av kontrolltekniska skäl. Vad motionärerna anfört kan enligt
ntskottets mening inte anses utgöra tillräcklig anledning för införandet av
en regel av annat innehåll.
Utskottet avstyrker således motionerna 1:214 och 11:262.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att den i juni 1964 tillsatta skogss
katte kommittén enligt sina direktiv har att förutsättningslöst utreda efter
vilka linjer en lösning av skogsbeskattningsfrågan bör sökas. Utskottet
anser det inte uteslutet, att kommittén därvid även kommer att behandla
spörsmål rörande beskattningen av medel som insatts på skogskonto.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:93 av herr Ebbe Ohlsson
in. fl. och 11:120 av herr Jonasson m. fl. angående avsättningen
av medel å skogskonto m. in.; samt
2) de likalydande motionerna 1:214 av herr WLkberg
bevillningsutskottets betänkande nr 3 år 1965
9
m. fl. och 11:262 av herr Larsson i Norderön in. fl. angående
dispositionen av medel som insatts å skogskonto,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 196f>
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Wärnberg, Elofsson, Tage Johansson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Billman och Enarsson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp,
fru Netlelbrandt, herrar Andersson i Essvik, Nilsson i Svalöv, Larsson i
Umeå och Dahlgren.
Reservation
av herrar Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson, Vigelsbo,
fru Nettelbrandt, herrar Nilsson i Svalöv, Larsson i Umeå och Dahlgren,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:93 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och 11:120 av herr Jonasson m. fl. — ansett,
att utskottet bort hemställa,
1) beträffande beskattning vid tvångsåterföring av medel
som insatts å skogskonto
att riksdagen måtte antaga det vid motionerna fogade
förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom.
förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
samt
2) beträffande inrättande av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte snarast förelägga riksdagen förslag
till inrättande av brand- och stormskadefond vid skogsbruk
med rätt till skattefri avsättning till sådan.