Bevillningsutskottets betänkande nr 28 är 1965
1
Nr 28
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja
sparandet.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:209 av herr Sundin samt 11:254 av herrar
Antonsson och Elmstedt, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans
av det personliga nysparandet av reell karaktär i enlighet med vad i
motionerna anförts;
II) de likalydande motionerna 1:306 av herr Virgin m. fl. och 11:366 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga följande
a) Förslag
till
förordning om bostadssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
Den som under ett eller flera av åren 1966—1971 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §•
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra
sammanlagt 12 000 kronor.
3 §•
Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget
hem, fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den
omständigheten att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet
skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under för
1
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 28
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 dr 1965
utsättning att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den
omständigheten att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.
4 §•
Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1976,
skola upptagas till beskattning vid 1977 års taxering.
5 §•
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i
vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
6 §•
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1966 års taxering eller vid eftertaxering för
1966 eller tidigare år.
b) Förslag
till
förordning om utbildningssparande
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig
rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.
Avdrag medgives endast i den män det insatta beloppet svarar mot en
ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker
och andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar
skall dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
3
2 §.
För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.
3 §•
Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.
Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.
Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.
4 §■
Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.
5 §•
Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.
6 §•
Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.
7 §•
Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.
8 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.
9 §•
Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1966 års taxering eller vid eftertaxering för
1966 eller tidigare år.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
c) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande
paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven
lydelse, nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat
4, till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat
5, ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny
punkt betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.
22 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig
åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden
mellan bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna
och ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av
den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra
avdrag som här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag
enligt 25 § 4 mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag
enligt 39 § 3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.
25 §.
4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem
båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten
att åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
29 §.
5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
5
gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att
åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.
och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.
39 §.
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra
avdrag med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag
för dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. 1 den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra
avdraget ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400
kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre
belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan
av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.
Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga
motsvarande tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 16 år.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering
av skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande
1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten,
må han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering,
dock högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200
kronor för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den
mån den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning
under beskattningsåret av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda
hos banker och andra penninginrättningar innestående medel.
Anvisningar
till 22 §.
9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 inom. eller 29 § 5 mom. sam -
2 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 28
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
tidigt må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1966 års taxering samt vid eftertaxering för
1966 och tidigare år.
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom avdragsrätt
vid beskattningen för medel som insatts å särskilt sparkonto enligt
de i motionerna angivna riktlinjerna;
III) de likalydande motionerna 1:466 av herrar Hilding och Per Jacobsson
samt 11:575 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag syftande till att
möjliggöra viss skattepremiering av målinriktat bostadssparande»; ävensom
IV) de likalydande motionerna 1:474 av herr Harald Pettersson m. fl. och
11:563 av herr Antby m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande
premiering av sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning
genom avdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp, varvid
det i motionerna anförda förslaget särskilt prövas.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:254, 11:366,11:563 och 11:575.
Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen
har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om
sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i
början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade
utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform
efter i huvudsak sainma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt
allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder
i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utredning
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
7
en det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet stimulerades
genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det belopp
som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen
beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv skatteminskning
stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera sådant
sparande, som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen
måste omfatta även medel, som härrör från sparande, som ändå skulle ha
skett, samt sådana medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar.
Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bil lika stora som eller
större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna
komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande verkningar
på statens och kommunernas finanser.
Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till
en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma
eu stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika
avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med av
dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband
med övriga skattefrågor.
Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen, Antonsson,
Brundin och Danmans, förordade sålunda införande av former för sparpremiering
genom såväl definitiv skatteminskning i form av särskilda sparkonton
som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten
Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering av även annat sparande
än de nämnda formerna för banksparande.
I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning
med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital
fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det
s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt
600 kr., komma att höjas till 400 resp. 800 kr. Riksdagen biföll
vad sålunda föreslagits. Genom 1963 års lagstiftning (med tillämpning
fr. o. in. 1964 års taxering) omkonstruerades det sociala försäkringsavdraget
så, att avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med
debiterat belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående och 300 kr. för äkta
makar, och dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier
för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss inaximering.
För att dessa senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas i avdraget
i samma utsträckning som tidigare bestämdes maximum till 250 kr.
för ensamstående och 500 kr. för äkta makar.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det i
propositionen nr 200 framlagda förslaget om en kampanj för allmänt lönsparande.
Kampanjen ledes av en kommitté, vari ingår representanter för
arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner och statsmakterna.
Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.
Inlåningsutvecklingen i sparinstituten under åren 1953—1964 i 1953
års penningvärde framgår av bilaga 2. I bilaga 3 och 4 lämnas vissa uppgifter
rörande ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I motionerna 1:209 och ll:25i framhåller motionärerna bl.a., att de sparfrämjande
åtgärder, som nu tillämpas, i hög grad är inriktade på att stimulera
bank- och försäkringsparande. Åtgärderna har inte präglats av
önskvärd kraft och uppslagsrikedom utan haft former som i alltför stor
utsträckning grundar sig på spararnas intresse av lotterivinster. Det kan
anses befogat att man inom vissa gränser genom sparstimulerande åtgärder
främjar allt personligt sparande, d.v.s. i princip varje förbättring av
nettoförmögenheten under en viss tidsperiod. Grundläggande bör vara att
den enskilde skall ha full frihet att välja sparmål och former för sparandet.
Alla former av nysparande skall premieras lika. Tanken att det reella
nysparandet skall premieras har hittills inte kunnat realiseras med
hänsyn till de förväntningar som i detta avseende ställts till det av allmänna
skatteberedningen föreslagna nya skattesystemet. När detta system
i varje fall icke i den föreslagna formen torde komma att realiseras inom
överskådlig tid, bör tanken på premieringen av ett reellt nysparande inom
ramen för det nu tillämpade skattesystemet åter bli föremål för allvarliga
överväganden. En sammanställning av det föreliggande utredningsmaterialet
i frågan och av erfarenheterna av de hittills bedrivna sparstimulerande
åtgärderna bör komma till stånd med största skyndsamhet, och
därvid också samordning ske med redan existerande premieringsforiner.
I motionerna 1:306 och 11:366 framhålles att om inkomsttagarna över
lag i växande omfattning skall kunna medverka till tryggandet av kapitalförsörjningen
i samhället, krävs i första hand en stabilisering av
penningvärdet och en sparvänlig inriktning av skatte- och finanspolitiken.
Genom återhållsamhet i fråga om den offentliga sektorn ökar man sparförmågan
hos medborgarna. Men ett växande sparande förutsätter inte
bara ökad sparförmåga utan även ökad sparvilja. Den socialpolitiska
utvecklingen har medfört att tidigare sparmotiv — som hängt samman
med behovet av att skapa reserver för inkomstbortfall vid arbetslöshet,
sjukdom och ålderdom — försvagats. Denna form av trygghetssparande
Henillninf/sutskotlels betänkande nr 2R år 1965
9
har alltså inte samma betydelse som förr. Vid sidan av en allmänt sparvänlig
inriktning av skattepolitiken krävs därför särskilda insatser från
samhällets sida för att stimulera det personliga, frivilliga sparandet.
Troligen har det under senare år, trots ökat försäkringssparande, skett en
förskjutning från trygghetssparande till målsparande. Vill man öka inkomsttagarnas
sparvilja, ligger det alltså närmast till hands att satsa på
deras stigande intresse för målsparande.
Bestämmelserna om skattefrihet för sparande bör principiellt utformas
så, att allt sparande behandlas lika. De sparstimulerande åtgärderna bör
därför anknytas till inkomsttagarnas nysparande. Härigenom skulle inte
bara en ökning av tillgodohavandet på bank och i form av värdepapper
såsom obligationer, aktier och andelar i ekonomiska föreningar inbegripas
utan även premier till liv-, kapital- och pensionsförsäkringar, amorteringar
på lån samt investeringar i rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas
in i nysparandet. Med utgångspunkt från den sammanställning av förmögenheten
som finns i självdeklarationen kunde fastställas hur mycket av
den årliga förmögenhetsökningen som grundar sig på ett faktiskt sparande.
Eventuella svårigheter att nå en helt invändningsfri metod vid uppskattningen
av den årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet får
inte hindra att man söker komma fram så långt som möjligt på vägen mot
ett fullt godtagbart system för allmän stimulans av det årliga nysparandet.
Under alla omständigheter bör frågan underkastas en ingående utredning
så att ett allmänt sparavdrag för det årliga nysparandet kan införas. Angeläget
är emellertid att redan nu genom speciella åtgärder uppmuntra den
enskilde till ökat sparande.
En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1966—
1971 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt b ostadskonto
skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Som
högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kr. för ensamstående och sammanlagt
12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara avsedda
för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för att betala insats i bostadsrättsförening.
Den som har eget hem och på sina lån gör större amorteringar
än »normala» skall få dra av överskjutande belopp, dock maximalt 700
kr. För skattskyldig som har hemmanvarande barn under 16 år föreslås att
maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal» amortering
bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 % av taxeringsvärdet.
Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge en
högst betydande effekt hos barnfamiljer är barnens framtida utbildning.
Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på ett u t b i 1 dningskonto
skall få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall
vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,
exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 2S är 1965
barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och
minst intill dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller
efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från
gåvoskatt.
För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag
bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes
på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här
bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det
belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år
och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslås till 15 000 kr. (makar 30 000 kr.) exklusive
upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen
vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör
de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att
spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för
vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom
att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen
bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrides. Lämpligt
kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit
avyttring av realtillgång.
I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet
förordar motionärerna vidare, att det s. k. spara v draget höjes med
200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp
utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.
Avslutningsvis föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån
som om han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening
föreligger inte någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhålles
av bankmedel eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda
förvärvskällorna. En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till
den personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta
kapitalet.
Till stöd för yrkandet i motionerna I:i66 och 11:575 anföres bl. a. följande.
Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skattelättnader
som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som
på detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för
spararna själva utan även för bostadssektorn. Motionärerna föreslår att premiering
bör utgå till den som under åren 1966—1971 sätter in pengar
på särskilt bostadssparkonto. Medlen skall användas för eget hem eller insats
i bostadsrättsförening. Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet
eller att kostnaden uppförs på jordbruksfastighet bör inte
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965 11
utgöra hinder för premiering. Om det insatta beloppet används för okvalificerat
ändamål, bör det däremot återföras till beskattning. För att undgå
beskattning bör medlen vidare ha investerats för ändamålet senast före utgången
av år 1976.
Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna /:474 och 11:563 anföres
i huvudsak följande. För närvarande består de sparfrämjande åtgärderna
huvudsakligast av rätt till visst avdrag för avkastning av kapital och
till avdrag för försäkringspremier, möjlighet att deltaga i viss utlottning
vid regelbundet lönsparande samt att inköpa premieobligationer. Ehuru
det är principiellt tilltalande att premiera varje slag av sparande lika,
talar starka skäl för att endast premiera sådant sparande som sker på
särskilt sparkonto i bank eller liknande penninginrättning (affärsbank, sparbank.
jordbrukskassa, HSB-sparkassa m.m.). Banksparandet är en sparform
som är särskilt betydelsefull för småspararna. Det är angeläget att kompensera
denna sparform även av den orsaken att den hör till dem som särskilt
hårt drabbas av inflationen. Även administrativa skäl talar för att
premiera banksparandet. En metod som bör närmare prövas är följande.
Konto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt skattskyldig
fysisk person som fyllt 116 år. Föräldrar skulle få öppna sparkonto för
minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet, dels förhindra
missbruk skulle det preinieberättigade beloppet maximeras till t. ex.
2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta makar.
För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t.ex. 1 500 kr. Högsta sammanlagda
belopp på ett konto kunde t.ex. begränsas till resp. 20 000, 40 000
och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto borde ske i
sådan form att de insatta medlen helt tillhörde barnet.
Premien borde utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med
viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien
kunde försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. 1 syfte att
stimulera ett långfristigt sparande skulle den utfalla endast om beloppet
stått inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarade en årlig
tilläggsränta av ca 2 %.
Denna metod skulle ge en sparstimulans, vars belopp blev oberoende av
vederbörandes inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga
småsparandet.
För att förhindra s. k. vartannatårssparande borde premiering endast ske
för belopp som ökat kontots tidigare maximum.
Kontot borde inte vara spärrat, men om uttag skedde före utgången av den
stipulerade 5-årsperioden skulle den på uttaget belopp belöpande premien
återgå till statsverket. Detta kunde enkelt ske genom att banken till statsverket
som skattebelopp inbetalar 10 % av i förtid uttaget belopp.
En sparpremiering genom skatteminskning kom, om man beslutade sig
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
för ovan angivna metod, således att få sitt uttryck i en minskning av den
slutliga skatten. Hinder borde dock inte möta att — efter överenskommelse
mellan arbetsgivaren och den anställde —- låta sparavdraget slå igenom redan
vid källskatten. överenskommelse borde sålunda kunna få träffas om att
arbetsgivaren ombesörjde sparkontoinsättning för den anställdes räkning.
Källskatten borde då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt
belopp. För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare borde motsvarande
möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär
skatt. För båda fallen fick erforderlig ändring göras i uppbördsförordningen
vad gäller bestämmelserna om erläggande av preliminär skatt samt om
jämkning av preliminär B-skatt.
Utskottet
I den politiska debatten råder allmän enighet om sparandets betydelse
för det ekonomiska framåtskridandet. Avsevärda privata och offentliga
investeringar torde krävas, om vårt näringsliv skall kunna hävda sig i en
hårdnande internationell konkurrens och de alltmer ökade kraven på samhället
kunna tillgodoses. En stor del av det totala sparandet äger rum inom
företagen i och med att vinstmedel användes för nyinvesteringar. Genom
de liberala avskrivnings- och lagervärderingsreglerna vid beskattningen har
statsmakterna underlättat denna utveckling. När staten och kommunerna
finansierar investeringar med skatteinkomster innebär också detta ett bidrag
till sparandet i samhället. Ett stort och alltmer växande tillskott till
sparandet sker vidare genom fonduppbyggnaden inom ATP (jfr bilaga 1).
Av det sammanlagda nettosparandet representeras dock en betydande del
av det personliga sparandet. En stor del av investeringarna har därigenom
kunnat finansieras med dessa medel. Såsom ett glädjande drag i utvecklingen
framstår, att det personliga sparandet under senare tid inte endast stigit
i takt med den allmänna inkomstökningen utan även absolut sett ökat. Den
snabba inkomststegringen har stimulerat till ökat sparande. Därvid bör
emellertid inte bortses från de initiativ till sparstimulerande åtgärder, som
hittills tagits av statsmakterna och sparinstituten. Man har framför allt hos
de unga velat inskärpa värdet av regelbundna sparvanor. I hithörande sammanhang
bör även påminnas om att den statliga bostadspolitiken innehåller
väsentliga moment av sparstimulans för den som strävar efter ett eget hem
eller en bostadsrättslägenhet.
Bank- och försäkringssparandet visar — såsom framgår av bilaga 2 till
betänkandet — alltjämt stor ökning. Utöver andra faktorer torde det positiva
resultatet till stor del bero på de ovannämnda sparstimulerande åtgärderna,
av vilka särskilt bör nämnas ungdomens lönsparande och det allmänna
lönsparandet. Omfattningen av dessa sparformer framgår av bilagorna
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
13
3 och 4. Vidare bör erinras om de olika former av målsparande som organiseras
av banker och andra sparinstitut. I sammanhanget bör även nämnas
att det belopp, som skall inbetalas i anledning av de hittills under år
1965 aviserade nyemissionerna av aktier, överstiger 800 milj. kr. Värdesäkringskommittén
har i sitt betänkande om indexlån (SOU 1964:1 och 2) föreslagit
vissa låneformer i avsikt att värdesäkra ett långsiktigt sparande.
Betänkandet har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade meningar,
varför kommitténs förslag kräver ytterligare överväganden, innan slutlig
ställning kan las till desamma.
Utskottet vill även erinra om de åtgärder, som under senare år vidtagits
på beskattningsområdet för att premiera sparandet. I syfte att lindra beskattningen
av sparkapitalets avkastning höjdes genom beslut av 1961 års
riksdag de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital med en tredjedel,
varigenom maximibeloppet för det s.k. sparavdraget bestämdes till 400
kr. för ogifta och 800 kr. för makar gemensamt. Det s.k. försäkringsavdraget
höjdes samtidigt till motsvarande belopp, men genom lagstiftning år
1963 omkonstruerades avdraget så att avdrag numera medges dels för obligatorisk
sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst 150 kr. för
ensamstående och 300 kr. för äkta makar, och dels för under beskattningsåret
erlagda avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar
med maximalt 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar. Därvid
har hänsyn tagits till att dessa frivilliga avgifter och premier skall inrymmas
i avdraget i samma utsträckning som tidigare. Slutligen bör nämnas
att den vid 1958 års riksdag genomförda höjningen av lotterivinstbeskattningen
inte omfattar vinster på premieobligationer. Genom en lägre
skattesats för sådana vinster erhålles vid lotterivinstbeskattningen en viss
motsvarighet till sparavdraget vid inkomstbeskattningen.
Även om utvecklingen av sparandet varit gynnsam finns det mot bakgrunden
av de betydande investeringsbehoven enligt utskottets mening anledning
att pröva nya vägar för att öka det personliga sparandet. Därvid
bör emellertid inte bortses från att skälen till ett sparande samt viljan och
förmågan därtill torde vara så individuellt betingade, att man knappast
kan draga några säkrare generella slutsatser om beskattningsreglernas faktiska
inverkan på sparandet. Allmänt kan dock sägas alt beskattningen påverkar
både viljan och förmågan att spara. Den negativa effekt, som beskattningen
härvidlag kan tänkas ha, uppvägs emellertid av motivet för sparandet.
Är motivet att skapa en framtida trygghet i någon form, torde beskattningens
utformning inte vara av större betydelse för sparandet. Med hänsyn
därtill torde möjligheterna till lämpliga åtgärder för premiering av det
personliga sparandet vara begränsade. Enligt utskottets mening är full
sysselsättning och fast penningvärde den mest effektiva stimulansen till
ökat sparande.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
I de förevarande motionerna framhålles angelägenheten av ett ökat sparande
för att trygga det ekonomiska framåtskridandet, och förslag framlägges
till olika åtgärder, som syftar till att främja det personliga sparandet
genom avdrag vid beskattningen eller genom hel eller partiell skattebefrielse
för belopp, som insättes på vissa sparkonton.
I motionerna 1:306 och 11:366 samt 1:474 och 11:563 hemställes om riksdagsskrivelse
med begäran om utredning och förslag till preiniering av sparandet
genom skattelättnader för medel, som insatts på särskilt sparkonto
i bank eller annan penninginrättning. Förslaget i de båda förstnämnda
motionerna innebär i huvudsak införande av rätt att under en femårsperiod
göra en högsta årliga insättning på sådant konto med 1 000 kr. för ensamstående
och 2 000 kr. för makar, därvid sparpremien skall ges i form
av avdrag vid taxeringen. I sistnämnda motioner föreslås de årliga insättningsbeloppen
utgöra 2 000 resp. 4 000 kr. Därjämte föreslås, att föräldrar
skall få rätt att skattefritt öppna sparkonton för minderåriga barn med en
årlig insättning av förslagsvis högst 1 500 kr. Premiering skall ske genom
avdrag på den statliga inkomstskatten.
Det i motionerna 1:209 och 11:254 framställda utredningsyrkandet rörande
stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär syftar till en
mera allmän översyn och samordning av existerande premieringsforiner.
Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen diskuterades
frågan om premiering av nysparandet ingående i det av utredningen om
sparstimulerande åtgärder avgivna betänkandet (SOU 1961:2). Utredningens
majoritet fann sig därvid inte kunna tillstyrka att det totala enskilda
sparandet stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation
till det belopp som insattes på särskilt konto. Utredningen fann det heller
inte möjligt att endast premiera sådant sparande som framkallades av själva
premieringsförfarandet. Det ansågs i praktiken inte möjligt att särskilja det
premierade sparandet från sådant nysparande som skulle ha ägt rum oberoende
av premieringen. Inte heller ansågs det möjligt att i praktiken fastställa
storleken av det totala nysparandet, enär premieringsförfarandet
måste komma att gälla även befintliga tillgångar, vilka kunde överföras till
den sparandeform, som premierades. Kostnaderna för premieringen kunde
enligt utredningens beräkningar under sådana förhållanden antas bli minst
lika stora som den framkallade sparandeökningen och därigenom få betydande
stats- och kommunfinansiella verkningar. Utredningsmajoritetens
mening delades av flertalet remissinstanser.
Enligt utskottets mening ger utredningens undersökningar vid handen
att det knappast är möjligt att genom definitiva skattelättnader effektivt
åstadkomma ett verkligt nysparande. Härtill kommer att det i motionerna
1:306 och 11:366 samt 1:474 och 11:563 föreslagna systemet med avsättning
till sparkonto skulle innebära ett införande av nya möjligheter till inkomstoch
progressionsutjämning vid beskattningen. Såsom utskottet tidigare i
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 År 1965
15
olika sammanhang framhållit bör spörsmålet om åstadkommande av progressionsutjämning
vid beskattningen betraktas som en fråga på längre
sikt, särskilt som de påtagligaste verkningarna av progressionen numera får
anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattningen av ackumulerad
inkomst, om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto och
om förlustutjämning. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandena
i motionerna 1:2051 och 11:254, 1:306 och 11:366 samt 1:474
och 11:563.
I motionerna 1:306 och 11:366 samt 1:466 och 11:575 yrkas rätt till avdrag
vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt bostadskonto för anskaffande
av eget hem eller för betalning av insats i bostadsrättsförening. I de
båda förstnämnda motionerna framställes därvid ett lagstiftningsyrkande,
innebärande ett uppskov med beskattningen av de insatta medlen. I motionerna
föreslås vidare viss skattefrihet för sådant sparande som sker i form
av särskilt stora amorteringar på egnahemslån.
De skäl som utskottet ovan framfört mot en avdragsrätt för medel, som
insätts på allmänt sparkonto, gäller i lika hög grad i fråga om den av motionärerna
förordade rätten till avdrag för avsättning till särskilt bostadskonto.
Vad angår förslaget om skatteförmåner för särskilt stora amorteringar på
egnahemslån vill utskottet som sin mening framhålla att gällande beskattningsregler
i fråga om egnahemsfastigheter och hostadsrättslägenheter
måste anses mycket förmånliga för de skattskyldiga. Yrtterligare åtgärder
för att stimulera hostadssparandet bör därför prövas inom ramen för den
allmänna bostadspolitiken. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1:306 och 11:366 samt 1:466 och 11:575 i nu berörda delar.
1 motionerna 1:306 och 11:366 framställes även i sparstimulerande syfte
ett lagstiftningsyrkande om avdragsrätt vid taxeringen för sparmedel, vilka
insätts på ett särskilt utbildningskonto. De på sådant konto insatta medlen
föreslås vidare bli fria från gåvoskatt.
Såsom utskottet tidigare år framhållit vid prövningen av enahanda motionsyrkande
talar mot förslaget om införande av avdragsrätt vid inkomstbeskattningen
i förening med gåvoskattefrihet för medel, vilka avsätts till
ett särskilt utbildningskonto. alt man därigenom på eu omväg skulle möjliggöra
eu rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader, vilka enligt gällande.
bestämmelser inte är avdragsgilla. Motionärernas förslag har nämligen
intimt samband med frågan om avdragsrätt för studieunderstöd. Senast i
år har riksdagen på förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 14
avstyrkt motionsyrkanden om avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande. Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte kunna
tillstyrka lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:306 och 11:366 i nu berörda
del.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
I sistnämnda motioner förordas även att det s.k. sparavdraget i inkomstkällan
kapital skall höjas med 200 kr. för ensamstående och 400 kr. för
makar, allt i den mån kapitalavkastning till motsvarande belopp utgör utdelning
av aktier eller andelar i ekonomisk förening. I dessa motioner föreslås
vidare att sparavdrag med 400 kr. för ensamstående resp. 800 kr. för
makar skall få åtnjutas också i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan
fastighet eller rörelse.
Utskottet är medvetet om det under senare tid ökade intresset för att
investera pengar i aktier och hur detta intresse tagit sig uttryck i bankernas
initiativ till särskilda aktieklubbar. Även om en uppdelning av aktiernas
nominella värde inom vissa företag ägt rum i syfte att få till stånd aktieköp
på bredare basis, är förutsättningarna för en allmän breddning av aktiesparandet
alltjämt mycket begränsade. En större ökning av efterfrågan på
aktier skulle med den nuvarande knappa tillgången leda till en sådan ytterligare
uppgång av kurserna, att aktieplaceringen skulle komma att i
räntabilitetshänseende framstå som mindre lockande. Utskottet anser det
därför inte lämpligt att införa den i motionerna förordade höjningen av
sparavdraget. Vad härefter angår yrkandet om en utvidgning av sparavdraget
till inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse
torde, såsom bevillningsutskottet förra året framhållit, fastighetsägare och
rörelseidkare i minst samma omfattning som löntagare kunna utnyttja sparavdraget
vid taxeringen. Utskottet finner i detta sammanhang anledning påpeka
att beskattningsreglerna i fråga om inkomst av jordbruksfastighet
och av rörelse medger jordbrukare med bokföringsmässig redovisning och
rörelseidkare vidsträckta möjligheter till konsolidering genom vinstreglerande
dispositioner. De skattemässiga fördelar, som dessa beskattningsregler
innebär, torde vara avsevärt större än de som sparavdraget erbjuder.
Med det anförda finner utskottet ej heller skäl tillstyrka bifall till de i
motionerna 1:306 och 11:366 framförda förslagen i sist berörda hänseenden.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de Iikalydande motionerna 1:209 av herr Sundin samt
11:254 av herrar Antonsson och Ellmstedt om stimulans av
personligt sparande,
2) de Iikalydande motionerna 1:306 av herr Virgin in. fl.
och 11:366 av herr Heckscher in. fl. om skattefrihet för
sparande,
3) de Iikalydande motionerna 1:466 av herrar Hilding
och Per Jacobsson samt 11:575 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. om skattelättnader för bostadssparande, ävensom
4)
de Iikalydande motionerna 1:474 av herr Harald Pet -
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
17
tersson m. fl. och 11:563 av herr Antby m. fl. om premiering
av sparande på särskilt sparkonto,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 april 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark*, herrar Wärnberg, Tage Johansson*, Lundström, Enarsson, Sundin*,
Ottosson och Skårman*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,
Kärrlander*, Vigelsbo, Engkvist*, Asp, Eriksson i Bäckinora, Enskog och
Larsson i Umeå.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Sundin, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett
dels att utskottets yttrande såvitt gäller motionerna 1:209 och 11:254
bort ha följande lydelse:
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen diskuterades frågan
om skattepremiering av sparandet i det av utredningen om sparstiinulerande
åtgärder år 1961 avgivna betänkandet i ämnet. Det i motionerna 1:209 och
11:254 framförda förslaget grundar sig på en reservation till utredningens
betänkande. I både motionerna och reservationen bär framhållits att det bör
vara möjligt att komma fram till eu godtagbar metod för skattepremiering
av reellt nysparande. Utskottet delar denna uppfattning och vill därvid erinra
om att den förmögenhetsredovisning, som nu skall bifogas fysiska personers
självdeklaration, i princip bygger på en metod av det slag som motionärerna
förordat. Det bör vara möjligt att utveckla denna metod, så att den
kan tjäna som grund för den åsyftade sparpremieringen. Utskottet tillstyrker
sålunda yrkandet om närmare prövning och förslag till riksdagen i ärendet.
Härvid förutsätter utskottet att frågan om samordning med andra sparstimulerande
åtgärder särskilt uppmärksammas.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
dels ock att utskottet under punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:209 av herr Sundin samt 11:254 av herrar Antonsson och
Klmstedt måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag till riksdagen rörande stimulans av det
personliga nysparandet av reell karaktär i enlighet med
vad i motionerna anförts.
II) av herrar Enarsson, Ottosson och Magnusson i Borås, vilka — under
åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:306 av herr Virgin
m. fl. och 11:366 av herr Heckscher m. fl. — ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga de i motionerna 1:306 och
11:366 framlagda förslagen till
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om uthildningssparande, och
c) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
III) av herrar Lundström, Enarsson, Sundin, Ottosson, Skårman, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Larsson i Umeå,
vilka — under åberopande av vad som anförts i motionerna 1:306 av herr
Virgin m. fl. och 11:366 av herr Heckscher in. fl. såvitt angår stimulans
för enskilt frivilligt sparande genom s. k. allmänt skattesparkonto ävensom
motionerna 1:466 av herrar Hilding och Per Jacobsson samt 11:575 av herr
Jönsson i Ingemarsgården m. fl. om skattelättnader för bostadssparande
ävensom motionerna 1:474 av herr Harald Pettersson m. fl. och 11:563 av
herr Antby m. fl. om premiering av sparande på särskilt sparkonto — ansett,
att utskottet bort hemställa om utredning och förslag i av motionärerna
angivet syfte och därför hort föreslå,
att riksdagen i anledning av motionerna 1:306 och 11:366,
1:466 och 11:575 samt 1:474 och 11:563 måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till riksdagen
med ledning av vad som i motionerna anförts rörande
premiering av personligt sparande på särskilt sparkonto i
hank eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader
för bostadssparande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
19
Bilaga 1
Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter löntagargrupp
31/12 1961—196 i
Kontantvärden, |
% |
|||||||
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
1961 |
1962 |
1963 |
1964 |
|
Statspapper ........................... |
103,9 |
175,8 |
435,3 |
700,1 |
8,7 |
6,2 |
9,1 |
9,6 |
Bostadskrediter ..................... |
605,7 |
1 276,1 |
1 977,7 |
3 021,4 |
50,9 |
45,3 |
41,5 |
41,5 |
Jordbruk .............................. |
40,0 |
74,2 |
165,9 |
250,1 |
3,4 |
2,6 |
3.5 |
3,4 |
Kommuner ........................... |
153,9 |
342,0 |
665,4 |
1 139,5 |
12,9 |
12,1 |
14,0 |
15,7 |
Näringslivet ........................ |
267,1 |
869,4 |
1 312,0 |
1 820,2 |
22,5 |
30,8 |
27,5 |
25,0 |
Utländska obligationer ......... |
16,0 |
25,4 |
75,4 |
72,4 |
1,4 |
0,9 |
1,6 |
1,0 |
Aterlån .............................. Bank- och postgirotillgodoha- |
2,9 |
55,6 |
129,3 |
275,8 |
0,2 |
2,0 |
2,7 |
3,8 |
vanden ................................. |
0,1 |
1,9 |
3,2 |
1,5 |
0,0 |
0,1 |
0,1 |
— |
Summa |
1 189,6 |
2 820,4 |
4 764,2 |
7 281,0 |
100 |
100 |
100 |
100 |
Bilaga 2
Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde
Vid slutet av |
Affärs- bankerna Mkr |
Spar- bankerna Mkr |
Post- banken Mkr |
Jordbruks- kassorna Mkr |
Försäkrings- bolagen1 Mkr |
Totalt Mkr |
1953 ...... |
11 839 |
9 343 |
2 849 |
617 |
7 266 |
31 914 |
1954 ...... |
12 600 |
9 878 |
2 992 |
703 |
7 833 |
34 006 |
1955 ...... |
12 277 |
10 268 |
3 086 |
765 |
8 282 |
34 678 |
1956 ...... |
12 235 |
10 572 |
3 154 |
799 |
8 570 |
35 330 |
1957 ...... |
12 784 |
10 937 |
3 267 |
834 |
8 872 |
36 694 |
1958 ...... |
13 672 |
11 259 |
3 379 |
848 |
9 163 |
38 321 |
1959 ...... |
16 188 |
11 988 |
3 580 |
921 |
9 889 |
42 566 |
1960 ...... |
15 279 |
12 434 |
3 865 |
1 001 |
10 165 |
42 744 |
1961 ...... |
15 630 |
12 882 |
3 970 |
1 087 |
10 251 |
43 820 |
1962 ...... |
16 821 |
13 219 |
4 109 |
1 181 |
10 151 |
45 481 |
1963 ...... |
18 250 |
13 812 |
4 344 |
1 312 |
— |
— |
1964 ...... |
19 380 |
14 497 |
4 487 |
1 529 |
— |
— |
1 Pä grund av ändrat redovisningssystem inom försäkringsbolagen föreligger icke jämförbara
resultat från dessa beträffande åren 1963 och 1964.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
Ungdomens lönsparande
Bilaga 3
Antal |
lönsparare |
Sparbelopp |
||||||||||
31/12 |
31/12 |
31/12 |
Inne- |
Insatt |
Ut- |
Inne- |
Insatt |
Ut- |
Inne- |
ök- |
ök- |
|
1962 |
1963 |
1964 |
stå- |
under |
taget |
stå- |
under |
taget |
stå- |
ning |
ning |
|
ende |
1963 |
under |
ende |
1964 |
under |
ende |
under |
under |
||||
1/1 -63 |
1963 |
1/1 -64 |
1964 |
31/12 |
1963 |
1964 |
||||||
-64 |
||||||||||||
st. |
st. |
st. |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
mkr |
|
Postbanken |
111 630 |
109 802 |
112 624 |
130,7 |
58,4 |
53,6 |
139,8 |
56,2 |
56,8 |
144,5 |
9,1 |
4,6 |
Sparbankerna Affärsban- |
49 918 |
51 623 |
54 165 |
58,7 |
35,6 |
29,7 |
66,8 |
39,5 |
37,6 |
71,4 |
8,1 |
4,6 |
kerna Centralkassor |
3 634 |
4 195 |
4 571 |
4,6 |
3,1 |
‘2,0 |
5,9 |
3,7 |
2,9 |
6,9 |
1,2 |
1,0 |
för jord-brukskredit |
423 |
523 |
726 |
0,4 |
0,3 |
0,1 |
0,6 |
0,3 |
0,2 |
0,7 |
0,1 |
0,1 |
KF:s spar- |
||||||||||||
kassa |
254 |
282 |
262 |
0,3 |
0,3 |
0,1 |
0,5 |
0,3 |
0,2 |
0,5 |
0,2 |
0,1 |
HSB |
3 |
35 |
35 |
0,0 |
0,0 |
— |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
Summa |
165 862 |
166 460 |
172 383 |
194,8 |
97,7 |
85,6 |
213,6 |
100,1 |
97,9 |
224,0 |
18,8 |
10,4 |
Motsvarande belopp utgjorde för år
1963 |
97,7 |
85,6 |
213,6 |
18,8 |
1962 |
87,4 |
71,5 |
194,9 |
22,8 |
1961 |
78,3 |
66,4 |
172,2 |
18,4 |
1960 |
68,1 |
49,2 |
153,3 |
24,6 |
1959 |
60,5 |
41,3 |
128,9 |
23,5 |
1958 |
52,2 |
29,3 |
105,6 |
26,3 |
1957 |
35,6 |
24,9 |
79,3 |
13,4 |
1956 |
30,0 |
20,3 |
65,9 |
11,6 |
1955 |
25,2 |
16,7 |
54,3 |
9,4 |
1954 |
20,7 |
14,2 |
44,9 |
7,5 |
1953 |
18,3 |
9,1 |
37,4 |
10,1 |
1952 |
16,4 |
5,0 |
27,3 |
12,0 |
1951 |
12,6 |
2,3 |
15,3 |
10,5 |
1950 |
5,1 |
0,4 |
4,8 |
4,8 |
Under år 1964 utgjorde antalet nytillkomna lönsparare ca 54 700 st. (1963 = 26 600 st.)
och antalet avgångna ca 48 800 st. (1963 = 26 000 st.). Totala antalet lönsparare ökades sålunda
med ca 5 900 st. mot ca 600 st. under år 1963. Antalet nytillkomna lönsparare har
vid jämförelse med år 1963 ökat med ca 28 000 st., men antalet avgångna lönsparare
ökade också kraftigt, varför nettoökningen jämfört med år 1963 endast blev ca 5 300 st.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1965
21
Det allmänna lönsparandet
Bilaga i
Antal lönsparare |
Sparbelopp (i mkr) |
Kr. |
||||||||||
Samtliga 31/12 |
Inne-stå-ende |
Netto ök- ning under 1963 (ins. •/• utt.) exkl. ränta |
Inne-stå-ende |
Netto ök- ning under 1964 (ins. •/• utt.) exkl. rän- ta |
Be- håll- ning 31/12 -64 (inkl. rän- ta) |
ök-ning |
ök-ning |
Kon-tobe-hålln. |
Kon- |
|||
1962 |
1963 |
1964 |
tobe-hålln. |
|||||||||
Postbanken |
72 321 |
89 075 |
98 864 |
76,2 |
47,0 |
126,7 |
32,4 |
165,0 |
50,5 |
38,3 |
1 423 |
1 669 |
Sparbankerna Affärsban- |
130 194 |
171 305 |
174 742 |
142,5 |
97,7 |
246,7 |
65,6 |
323,9 |
104,3 |
77,2 |
1 440 |
1 854 |
kerna Centralkassor |
126 021 |
165 954 |
180 221 |
258,9 |
78,7 |
347,1 |
35,4 |
387,0 |
88,2 |
39,9 |
2 092 |
2 147 |
brukskredit |
5 864 |
7 164 |
7 no |
3,7 |
3,0 |
6,9 |
2,2 |
9,4 |
3,2 |
2,5 |
962 |
1 325 |
kassa |
1 480 |
1 594 |
1 495 |
0,9 |
0,7 |
1,6 |
0,4 |
2,1 |
0,7 |
0,5 |
998 |
1 393 |
HSB |
377 |
879 |
994 |
0,8 |
0,5 |
1,4 |
0,4 |
1,9 |
0,6 |
0,5 |
1 562 |
1 898 |
Summa |
336 257 |
435 971 |
463 426 |
482,9 |
227,7 |
730,4 |
136,4 |
889,3 |
247,5 |
158,9 |
1 675 |
1 919 |
Under år 1964 (allmänna lönsparandets tredje år) uppgick antalet nyupplagda konton
till ca 80 350 och antalet avslutade konton till ca 52 900. Antalet allmänna lönsparare
ökade alltså under året med ca 27 450 st. Motsvarande siffror var för år 1963 ca 128 150,
ca 28 450 resp. ca 99 700 st.
Nettoökningen under år 1964, d.v.s. insättningarna minskade med uttagen, uppgick exkl.
räntor till kr 136 399 038:96. Under år 1963 var nettoökningen 227,7 mkr. Behållningen
på samtliga allmänna lönsparkonton utgjorde den 31/12 1964 889,3 mkr (31/12 1963:
730,4 mkr) fördelat på 463 426 konton, vilket motsvarar 1 919 kr i medeltal per konto.
Vid slutet av 1963 var motsvarande medeltal 1 675 kr.