Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965
1
Nr 21
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
till avdrag vid beskattningen.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:299 av herrar Eskilsson och Hubinette samt 11:371 av herr
Hedin m. fl., har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
begära sådan översyn av skattelagstiftningen att jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse medgives avdragsrätt för kostnader för forsknings- och
annat utvecklingsarbete inom jordbruket».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:371.
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt
20 § kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid
inte ske för den skattskyldiges levnadskostnader eller därmed jämförliga
utgifter.
I gällande skatteförfattningar finnes inte något uttryckligt stadgande om
rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader. I stället får man bedöma
avdragsrätten enligt kommunalskattelagens regler om vad som är att
hänföra till driftkostnad. I praxis medges således avdrag för kostnad för
vetenskaplig forskning under förutsättning att kostnaden kan anses som
en utgift för intäkternas förvärvande och bibehållande. Denna förutsättning
har ansetts uppfylld endast i det fall att den vetenskapliga forskningen haft
karaktär av s. k. målforskning eller på annat sätt haft en mera påtaglig
eller direkt betydelse för intäktsförvärvet. I det fall att bidrag utgått till vetenskaplig
forskning synes praxis såsom krav för avdragsrätt ha uppställt,
att bidragsmottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för
verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, om denne själv
utövat verksamheten. Mottagarens forskningsverksamhet får således inte
vara av alltför allmän natur, d. v. s. vara hänförlig till s. k. grundforskning.
I punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen föreskrives, att
till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas bl. a. »avgifter till kassor,
Bihung till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 21
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965
föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem».
Vidare stadgas i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen att till
föreningar influtna medlemsavgifter inte är hänförliga till skattepliktig
inkomst.
På grundval av de återgivna bestämmelserna har utbildats en praxis innebärande
bl. a., att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande
sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid taxeringen för sina
avgifter till sådana organisationer och detta oavsett om avgiften kan betraktas
som en direkt omkostnad i utgivarens förvärvskälla. Därmed har möjligheten
att genom indirekta bidrag via en branschorganisation få avdrag
för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet starkt begränsats.
I de fall då medlemsavgifter utgår till arbetsgivareföreningar och vissa
rörelsedrivande föreningar erhåller medlemmarna enligt praxis avdrag för
sådana avgifter. Beträffande arbetsgivareföreningarna betraktas avgiften
som medlems försäkringsavgift mot förlust i händelse av arbetskonflikt,
därvid mot avdragsrätten svarar skattskyldighet för utfallande konfliktbidrag.
När det gäller de rörelsedrivande föreningarna grundar sig avdragsrätten
på att avgifterna — ehuru betecknade som medlemsavgifter — inte
anses utgöra föreningsavgifter i vanlig mening utan ersättning för direkta
tjänster åt den skattskyldige medlemmen i hans förvärvsverksamhet. Föreningen
driver oftast i dessa fall rörelse av sådan art, att den erlagda avgiften
utgör intäkt i denna rörelse. För förening, som både driver rörelse
och utövar en mera allmän verksamhet till medlemmarnas nytta, anses dock
medlemsavgifterna inte utgöra skattepliktig intäkt för föreningen, även
om rörelsen utgör den väsentliga delen av föreningens verksamhet. Medlemsavgifterna
anses i dessa fall i första hand utgöra bidrag till den allmänna
föreningsverksamheten och blir därför inte avdragsgilla för medlemmarna.
I praxis beskattas kooperativa konsumtions- och produktionsföreningar inte
för uppburna medlemsavgifter, därvid emellertid vid beräkning av sådana
föreningars rörelseinkomst avdrag vägras för omkostnader med ett mot
medlemsavgifterna svarande belopp. Man presumerar nämligen att omkostnaderna
till detta belopp inte har samband med rörelsen utan den allmänna
föreningsverksamheten.
Om branschorganisation ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag
i viss utsträckning erhållas för avgift till organisationen. Detta framgår
bl. a. av regeringsrättens utslag den 28 maj 1957 i ärende angående förhandsbesked
och av ett riksskattenämndsmeddelande samma år (nr
5/1957 p. 4).
Frågans tidigare behandling
Frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning har varit föremål
för riksdagens prövning åren 1959, 1961 och 1963. I en år 1959 väckt motion
Renillninpsnt.skottets betänkande nr 2/ år 1965
3
(11:421) yrkades sådan ändring i lagstiftningen att väsentligt vidgade
möjligheter infördes till avdrag såsom omkostnad för bidrag till vetenskaplig
verksamhet. Avdrag borde enligt motionärens mening medges för bidrag
till vetenskaplig verksamhet, för så vitt verksamheten inte uppenbarligen
saknar betydelse för förvärvande och bibehållande av den skattskyldiges
intäkter. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 59 framhöll bevillningsutskottet,
att det förelåg skäl för en omprövning av frågan om avdragsrätt
för bidrag till forskningsverksamhet. Utskottet var dock inte
berett att tillstyrka motionsyrkandet om omedelbar lagstiftning medförande
en så vidsträckt avdragsrätt som den av motionären åsyftade.
Emellertid ansåg utskottet frågan vara av sådan karaktär att den borde
göras till föremål för närmare utredning. Därvid borde bl. a. övervägas
om och i så fall under vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag
till grundforskning. Tillika skulle undersökas om åtskillnad lämpligen
borde göras mellan bidrag av engångskaraktär och löpande bidrag till verksamheten.
Även andra problem, som kunde uppkomma under utredningens
gång, borde förutsättningslöst utredas. Utskottet föreslog riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning i ämnet.
Den av riksdagen begärda utredningen har ännu inte kommit till stånd.
I de till 1961 års bevillningsutskott hänvisade iikalydande motionerna
1:147 och 11:171 anhölls om utredning beträffande en utvidgad rätt till
avdrag för kostnader i samband med vetenskaplig forskning vid beskattning
av rörelse. Även dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet i
dess av riksdagen godkända betänkande nr 19 under hänvisning bl. a. till
att spörsmålet om avdrag för kostnader för forskningsverksamhet i den
skattskyldiges egen regi torde komma att uppmärksammas, då den av
riksdagen år 1959 begärda utredningen av bidragsfrågan kommer till stånd.
Även i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 8 år 1963 avstyrkte utskottet
motionsyrkanden om utredning i syfte att möjliggöra för de mindre
företagen — jordbruk och småindustri — att i beskattningsavseende få
göra avdrag för kostnader, som bär samband med försöks- och forskningsverksamhet
utom det egna företaget.
Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen
har under längre tid varit föremål för uppmärksamhet. I proposition
nr 173 till 1949 års riksdag framlades ett förslag till ändrade regler
angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.
Enligt förslaget skulle de skattskyldiga vara berättigade till avdrag
för avgifter till bl. a. branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer.
Avgifterna skulle hos de mottagande organisationerna utgöra
skattepliktig inkomst. På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande
nr 48 avslogs dock propositionen av riksdagen, som i stället i
skrivelse till Kungl. Maj:t begärde nytt förslag. Skrivelsen överlämnades
till skattelagssakkunniga, som den 2 december 1958 avlämnade promemoria
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 År 1965
angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och
bidrag. Skattelagssakkunnigas förslag angående medlemsavgifter innebar i
korthet att avdrag för sådan avgift skall medges vid beräkning av inkomst
av rörelse för avgifter till bl. a. branschorganisationer. I fråga om inkomst
av jordbruksfastighet föreslogs avdragsrätt inte skola föreligga. I proposition
nr 137 till 1959 års riksdag uttalade departementschefen beträffande
skattelagssakkunnigas förslag rörande avdragsrätt för medlemsavgifter att
det vid genomgång av remissvaren kunnat konstateras, att förslaget inrymmer
åtskilliga problem, i fråga om vilka skilda lösningar kan diskuteras.
Denna fråga borde därför underkastas mera ingående överväganden än som
dittills kunnat ske. I samband därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga
de statsfinansiella konsekvenserna av skattelagssakkunnigas förslag
i angivna del.
Såväl 1959 års som 1960 års riksdag behandlade vid höstsessionen motioner,
vari hemställdes att avgifter till branschorganisationer måtte hänföras
till avdragsgilla omkostnader. Bevillningsutskottet har i sina av riksdagen
godkända betänkanden nr 63 år 1959 och nr 75 år 1960 avstyrkt motionerna.
I sitt sistnämnda betänkande framförde utskottet som sin mening
att det i 1949 års förenämnda proposition framlagda förslaget, varigenom
avsågs att generellt reglera frågan om beskattning av medlemsavgifter,
måste anses vara den ur principiell synpunkt helt tillfredsställande lösningen
av denna fråga. Utskottet hänvisade till att de av 1949 års bevillningsutskott
påtalade svårigheterna av praktisk natur med en sådan lösning
alltjämt kvarstod och att det därför knappast längre kunde anses
aktuellt att åstadkomma en lagstiftning efter dessa linjer. Utskottet utgick
emellertid från att ärendet skulle bli föremål för fortsatta överväganden
från Kungl. Maj :ts sida. Även i sitt ovannämnda betänkande nr 8 år
1963 behandlade utskottet frågan om beskattning av medlemsavgifter. Utskottet
åberopade därvid vad utskottet anfört i sitt betänkande nr 75 år 1960
samt erinrade om att frågan om avdragsrätt varit föremål för särskild utredning
inom finansdepartementet men att Kungl. Maj :t ännu inte ansett
sig kunna förelägga riksdagen proposition i ämnet. Utskottet förutsatte
dock att frågan blev föremål för fortsatta överväganden från Kungl. Maj:ts
sida.
Motionerna
I motionerna erinras inledningsvis om det svenska jordbrukets tekniska
effektivitetsnivå och att denna ständigt måste höjas dels för att ge jordbrukets
utövare och anställda möjlighet att följa med i den allmänna standardhöjningen
i vårt land, dels för att vår jordbruksproduktion skall kunna
konkurrera med andra länders. Som näring är det svenska jordbruket jämställt
med svensk industri. Fusionering, storleksrationalisering och samverkan
mellan intressegrupper har inom industrien skapat underlag för att
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965
5
kunna bära kostnaderna för den forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet,
som är nödvändig för att kunna på sikt bevara vårt ekonomiska
försprång. För jordbruket är det lika angeläget som för industrien att med
utnyttjande av näringens egna resurser föra utvecklingsarbetet vidare. Detta
utvecklingsarbete kan emellertid inte utföras i så små enheter som det
enskilda jordbruket eller de lokala ekonomiska föreningarna utgör. Däremot
skulle riksorganisationerna inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
ha förutsättning att påtaga sig detta utvecklingsarbete. Kostnaderna
härför skulle ytterst bäras av den samlade jordbruksproduktionen men tillskjutas
av medlemmarna. Dessa organisationer erhåller emellertid inte skattemässig
avdragsrätt för ifrågavarande kostnader, varför jordbruket som
näring kommer i ett sämre läge än storföretagen inom industri eller handel.
Storföretagen kan utan skattebelastning lösa dessa produktiva uppgifter.
Utskottet
Vid tiden för tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag var frågan om
avdragsrätt för försöks- och forskningskostnader knappast aktuell. Den
forskning, som ansågs ha ett speciellt intresse för företagen bedrevs i allmänhet
av företagets anställda och kostnaden därför blev avdragsgill såsom
driftkostnad. I och med att man inom företagen alltmer kommit till insikt
om den vetenskapliga forskningsverksamhetens stora betydelse har många
näringsidkare funnit det nödvändigt att investera mer i forskning och utbildning.
De ändrade förhållandena har medfört att intresset numera inte
endast inriktas på målforskning utan även på s. k. grundforskning. Utvecklingen
har bidragit till att forskningen mera sällan kan bedrivas inom
företagen. Därför har -— ofta med bidrag från staten — upprättats för ett
flertal branscher gemensamma forskningsinstitut med uppgift att bedriva
forskning av betydelse för branscherna.
I de förevarande motionerna föreslås att utredning vidtas i syfte att medge
jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse avdragsrätt för kostnader för
forsknings- och annat utvecklingsarbete inom jordbruket.
Möjligheten att erhålla avdrag för kostnader för försöks- och forskningsverksamhet
är mycket begränsad. Detta gäller i fråga om såväl direkta
bidrag till sådan verksamhet som indirekta bidrag via näringslivets branschorganisationer.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att enligt
praxis avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för bidrag till vetenskaplig
forskning endast medges under förutsättning att denna bedrivs som
s. k. målforskning eller eljest har en mera direkt eller påtaglig betydelse
för bidragsgivarens intäktsförvärv. För rätt till avdrag för avgifter till
branschorganisationer förutsattes antingen att avgifterna i sin helhet utgör
ersättning för vissa prestationer, som organisationerna utför åt medlemmarna,
eller att branschorganisationen ombildas till aktiebolag.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965
Vad först angår frågan om avdrag för bidrag till vetenskaplig forskning
får utskottet erinra om att 1959 års riksdag i enlighet med utskottets hemställan
i betänkande nr 59 hos Kungl. Maj :t anhållit om utredning i ämnet.
Därvid borde enligt utskottets mening bl. a. också övervägas om och under
vilka förutsättningar avdrag borde ges för bidrag till s. k. grundforskning.
Den av riksdagen begärda utredningen har visserligen ännu inte kommit
till stånd men enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj:t frågan under
fortsatt uppmärksamhet. Motionsyrkandet kan således redan anses vara i
viss mån tillgodosett.
Vad härefter angår motionsyrkandet om rätt att genom indirekta bidrag
till riksorganisationerna inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse erhålla
avdrag för forsknings- och annat utvecklingsarbete vill utskottet även
erinra om att spörsmålet om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter
under en längre tid varit föremål för uppmärksamhet från Kungl.
Maj :ts sida. Riksdagen lämnade på utskottets förslag såväl 1959 (bet. nr 63)
som 1960 (bet. nr 75) motioner med yrkande om avdragsrätt för avgifter
till branschorganisationer utan åtgärd. Även i sitt betänkande nr 8 år 1963
behandlade utskottet frågan om avdrag vid beskattningen för medlemsavgifter.
Utskottet åberopade därvid den särskilda utredning som kommit till
stånd genom finansdepartementets försorg och som i december 1958 framlagt
förslag om avdragsrätt för vissa medlemsavgifter och bidrag. Utskottet
förutsatte att frågan blev föremål för fortsatta överväganden från Kungl.
Maj :ts sida.
Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Maj :t frågan om medlemsavgifternas
behandling i skattehänseende under fortsatt uppmärksamhet. Därmed
kan motionsyrkandet också i vad det avser rätten att via indirekta bidrag
till jordbrukets riksorganisationer erhålla avdrag för kostnader för forsknings-
och utvecklingsarbete, anses i huvudsak tillgodosett.
Med hänsyn till det anförda och då sistnämnda spörsmål är av så vittomfattande
karaktär att det bör övervägas i samband med prövningen av
företagsbeskattningen över huvud taget anser utskottet sig böra avstyrka
bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:299 av herrar Eskilsson
och Hiibinette samt 11:371 av herr Hedin m. fl. om viss rätt
för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse till avdrag vid
beskattningen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 25 mars 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1965
7
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Billman, Paul Jansson, Sundin,
Ottosson och Skårman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Kärrlander, Engkvist, fru
Nettelbrandt, herrar Andersson i Essvik, Enskog, Boo, Nilsson i Svalöv och
Dahlgren.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson, Ottosson och Nilsson i Svalöv.