Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1965

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om rätt för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering
göra avdrag för avgift till riksdagsgruppskansli.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
577 av herr Larsson i Luttra m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att riksdagsman vid inkomsttaxeringen skall äga rätt till avdrag
för av honom erlagd avgift till riksdagsgruppskansli, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Enligt 1 § stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande, i nämnda författningsrums lydelse enligt
lag den 24 maj 1957 (nr 170), utgick till riksdagsman ersättning för
riksdagsmannauppdraget i form av dels grundarvode med visst belopp för
år, dels på visst sätt bestämd kostnadsersättning. I fråga om kostnadsersättningen,
vilken var avsedd att täcka samtliga kostnader i samband med
riksdagsarbetet, gällde enligt särskild föreskrift i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen
att ersättningen inte behövde upptagas såsom intäkt i deklarationen.
Riksdagsmannen ansågs sålunda i sin verksamhet som riksdagsman
ha haft avdragsgilla kostnader till belopp motsvarande kostnadsersättningen.
Detta innebar å andra sidan att han för sina kostnader under riksdagsarbetet
aldrig kunde tillgodonjuta högre avdrag än som svarade mot kostnadsersättningen.

Enligt ett av 1959 års riksdag antaget förslag till ändrad lydelse av stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande åtnjuter riksdagsman
arvode med visst belopp för år jämte traktamente. Traktamentet
är avsett att täcka uteslutande levnadskostnadsfördyringen på riksdagsorten.
Någon ersättning för andra utgifter för riksdagsmannauppdraget
utgår numera inte.

1 förevarande motion upplyser motionärerna att kammarrätten i ett den
11 december 1963 avgjort mål inte medgivit riksdagsman avdrag för hans
1—7054 95 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 18

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1965

andel i kostnaderna för en riksdagsgrupps kansli. Avgörandet står enligt
motionärernas mening inte i överensstämmelse med de nya reglerna i fråga
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Under hänvisning
dels till att riksdagsman numera endast äger uppbära traktamenten,
vilka är avsedda att täcka uteslutande levnadskostnadsfördyringen på riksdagsorten,
och dels till att riksdagsmännens avgifter till gruppkanslierna
i beskattningshänseende inte kan jämställas med sådana medlemsavgifter,
för vilka avdrag inte medges, utan fastmer måste betraktas som kostnader
för intäkternas förvärvande, hemställer motionärerna om sådan lagändring,
att avgift till riksdagsgruppskansli blir avdragsgill.

Utskottet

Regeringsrätten har genom utslag den 2 februari 1965 i det av motionärerna
åberopade målet bifallit av vederbörande riksdagsman framställt
yrkande om avdrag för den ifrågakomna avgiften till riksdagsgruppskansli.
Regeringsrättens motivering, »enär ifrågavarande avgift utgör
ersättning för biträde med utförande av göromål avseende — — —
riksdagsmannauppdrag samt avgiften vid sådant förhållande och med hänsyn
till omständigheterna i övrigt är att anse som kostnad för fullgörande

av riksdagsmannauppdraget —- --», får anses innebära att en avgift till

riksdagsgruppskansli, som har karaktären av en kostnad för fullgörande av
tjänsten, redan enligt nu gällande regler är avdragsgill vid beskattningen.
Regeringsrättens avgörande innebär å andra sidan inte något avsteg från
principen att medlemsavgifter i regel inte är avdragsgilla. I den mån avgiften
till ett riksdagsgruppskansli har karaktären av medlemsavgift i
egentlig mening, d.v.s. om den utgör ersättning för annat än vid taxeringen
avdragsgilla kostnader, torde avdrag för avgiften inte kunna medges.

Under åberopande av vad sålunda anförts, och då motionärernas yrkande
genom regeringsrättens utslag synes vara tillgodosett, får utskottet hemställa,

att motionen II: 577 av lierr Larsson i Luttra in.fl. om rätt
för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering göra avdrag för
avgift till riksdagsgruppskansli, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Elof sson, Tage Johansson,
Gösta Jacobsson, Billman och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg, Kärrlander, Engkvist, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora, Boo och Carlstein.