Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av \ § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner, såvitt
propositionen och motionerna hänvisats till bevillningsutskottet.

I eu den 4 januari 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 14, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 5761 om statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt;

3) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen;

4) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85 )
om försäljningsskatt;

7) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april
1961 (nr 372) om bensinskatt;

8) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt;

9) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272);

10) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623);

dels godkänna de grunder för nja sjömansskattetabeller som angivits i
propositionen samt bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder
upprätta och fastställa nya sjömansskattetabeller att gälla från och
med den 1 januari 1966.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. AV 16

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Propositionen har hänvisats till lagutskott, såvitt densamma avser det
ovan under 3) upptagna förslaget till lag angående ändring i lagen den 25
maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen, och i övrigt till
bevillningsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Propositionen innehåller huvuddelen av de förslag till omläggning av den
direkta och indirekta beskattningen som förutskickats i finansplanen. I propositionen
föreslås sålunda

1) nya skalor för den statliga inkomstskatten:

a) sänkning av progressionen i inkomstlägena 20 000—50 000 kr. för gifta
och 10 000—50 000 kr. för ogifta,

b) höjning av tudelningsgränsen vid sambeskattningen från omkring
24 500 kr. till omkring 34 000 kr.;

2) viss schablonisering av kommunalskatteavdraget vid taxering till statlig
inkomstskatt, innebärande skattelättnader för årsinkomster upp till
32 000 kr. för makar och 16 000 kr. för ogift;

3) ändrade grunder för beräkning av folkpensionsavgift (f. n.. 4 procent
av taxerad inkomst, maximiavgift 600 kr.), varigenom avgiften beräknas
efter 4 procent av beskattningsbar inkomst och maximeras till 1 200 kr.,
innebärande lägre avgift för årsinkomster upp till 24 500 kr. för makar och
21 000 kr. för ogift;

4) nya sjömansskattetabeller (nu gällande tabeller tillkom genom beslut
år 1961), i vilka iakttages de i denna proposition föreslagna lättnaderna i
inkomstbeskattningen liksom även de under åren 1962—-1964 skedda förändringarna
i beskattningen;

5) höjning av skattepliktsgränsen för förmögenhetsskatten från nuvarande
80 000 kr. till 100 000 kr.;

6) höjning av omsättningsskatten (allmänna varuskatten) från 6 till 9
procent, varvid dock näringslivets maskininvesteringar undantages från
höjningen;

7) höjning av bensinskatten med 5 öre per liter;

8) höjning av tobaksskatten med 2 öre per cigarrett;

9) ändringar i punktbeskattningen:

a) skatten på tandkräm, munvatten o. likn. samt på socker, sirap, spelkort
och grammofonvaror slopas,

b) skatten på parfymer, kosmetika och choklad, som f. n. tas ut efter
i vissa fall 40 procent och i andra fall 65 procent, bestämmes enhetligt till
50 procent.

Reformerna avses träda i kraft den 1 juli 1965 i fråga om den indirekta
beskattningen samt den 1 januari 1966 (inkomståret 1966) i fråga om in -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 3

komstbeskaltningen (inkl. folkpensionsavgiften) och vid 1966 års taxering
i fråga om förmögenhetsskatten.

De till bevillningsutskottet hänvisade författningsförslagen är av följande
lydelse.

-•-•ujiin-i.. !

.mom I 2 d?n .mom 1 t v» •wrfoftyl itmiimi
sihnlr. m<> (d-.ö -iu) TfVI ihi£ <ti* r**»jh

■’ i .t;i, '' - f>i tv,. <;i,t nt'') -,t I I,

v }>< ds*?.-. ; ö- .r, • ;:v-.:U ''f h.dfS-Mi, giihjt* <h;, !vi} ’tim

i,Vit ui.nm?''/'':!

’ fn I

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

1 mom. Från sammanlagda—— — nästföljande stycke.

Skattskyldig, som — — — kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för
kommunal skatt skall beräknas till
ett belopp motsvarande minst en
fjärdedel av den sammanräknade
nettoinkomsten (summan av den
skattskyldiges enligt denna förordning
fastställda inkomster från olika
förvärvskällor, minskad med avdrag
enligt första stycket för underskott).
Avdraget må dock icke vid tillämpning
av denna schablonregel beräknas
till högre belopp än 2 250 kronor
eller, för makar som under beskattningsåret
levt tillsammans, för dem
båda gemensamt till högre belopp än
4 500 kronor eller, för den som under
beskattningsåret varit ogift (varmed
jåmställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år, till högre belopp
än 4 500 kronor. Bestämmelserna i
detta stycke skola icke äga tillämpning
på fysisk person, som enligt vad
därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i det för
riket gemensamma distriktet, samt
ej heller på juridisk person annat
än i fall som avses i 6 § 3 mom.

Har sådan--— — —---i fråga.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1964:77 och av 10 ? 1 mom. se 1961:623

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

5

10 §.

(Nuvarande lydelse)

1 in o m. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig---beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000

men icke

16 000

kr.:

1 200

kr. för

12 000

kr. och

20 %

av

återstoden

16 000

» »

20 000

»:

2 000

»

»

16 000

»

30 %

»

»

20 000

» »

30 000

»:

3 200

»

20 000

»

»

38%

»

»

30 000

* *

40 000

»:

7 000

•

»

30 000

»

»

43%

»

t

40 000

* *

60 000

»:

11 300

»

it

40 000

*

»

48%

»

»

60 000

* »

100 000

»:

20 900

»

4

60 000

»

»

54%

»

>>

100 000

■> >»

150 000

»:

42 500

»

»

100 000

»

>

59%

»

*

150 000

kr.

»:

72 000

»

*

150 000

»

*

65%

»

För annan---— beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

9 000

kr.:

600

kr.

för

6 000

kr. och

20%

av

återstoden

9 000

»

»

12 000

»:

1 200

»

9 000

•>

It

25 %

»

a

12 000

»

16 000

» :

1 950

»

»

12 000

»

»

30 %

%

»

16 000

*

20 000

»:

3 150

»

»

16 000

»

»

36 %

»

20 000

»

*

30 000

»:

4 590

»

20 000

»

il %

it

30 000

»

*

40 000

»:

8 690

»

*

30 000

»

»

45 %

»

it

40 000

»

60 000

» :

13 190

»

»

40 000

»

»

49%

»

it

60 000

>>

»

100 000

»:

22 990

»

»

60 000

»

»

54 %

»

it

100 000

»

»

150 000

»:

44 590

»

»

100 000

»

»

59 %

»

»

150 000

kr.

74 090

>>

»

150 000

»

»

65 %

0

»

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

(Föreslagen lydelse)

1 in o in. Statlig inkomstskatt — — — angivna grundbelopp.
För skattskyldig---beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000

men icke

16 000

kr.:

1 200

kr.

för

12 000

kr. och

15 %

av

återstoden

16 000

» »

20 000

n:

1 800

>>

it

16 000

»

»

22 %

»

<>

20 000

» *

24 000

n:

2 680

»

»

20 000

•

»

27 %

»

»

24 000

it »

30 000

*:

3 760

it

it

24 000

*

*

34 %

>

30 000

» »

40 000

*:

5 S00

it

»

30 000

»

»

42 %

•

»

40 000

i) »

60 000

»:

10 000

»

»

40 000

it

it

48 %

»

>>

60 000

» •>

100 000

»:

19 600

»

»

60 000

it

it

54 %

»

»

100 000

»> »

150 000

»:

41 200

it

»

100 000

»

it

59%

it

*

150 000

kr.

70 700

»

•

150 000

>

it

65 %

*

För

annan -

—

- beskattningsbara inkomsten;

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

8 000

kr.:

600

kr.

för

6 000

kr.

och

IS %

av

återstoden

S 000

»

*

10 000

*:

900

»

»

8 000

»

»

22 %

»

*

10 000

»

»

15 000

*:

1 340

»

»

10 000

>

27 %

»

•

15 000

»

»

20 000

i:

2 690

»

»

15 000

*

31 %

►>

*

20 000

*

»

25 000

*:

4 240

»

]j

»

20 000

*

»

36%

»

25 000

»

»

30 000

»:

6 040

»

»

25 000

»

»

40 %

H

30 000

»

40 000

*:

8 040

»

30 000

»

»

11 %

»

»

40 000

»

»

60 000

*:

12 440

»

»

40 000

*

»

49%

»

60 000

»

»

100 000

*:

22 240

60 000

»

54%

*

100 000

*

»

150 000

*:

43 840

»

»

100 000

»

»

59%

»

150 000

kr.

13 340

»

»

150 000

»

»

65 %

»

*

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse--— ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om 1966 eller tidigare års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 11 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

9 §.

(Föreslagen lydelse)

--beskattningsbara förmögenheten.

— beskattningsårets utgång.

Därest för fysisk person eller
oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten
överstiger trettio gånger
den sammanräknade nettoinkomsten
enligt förordningen om statlig
inkomstskatt, skall den beskattningsbara
förmögenheten utgöra ett
belopp, motsvarande trettio gånger
den sammanräknade nettoinkomsten,
dock minst femtio procent av
den skattepliktiga förmögenheten.

Statlig förmögenhetsskatt
Såsom beskattningsbar —

Därest för fysisk person eller
oskift dödsbo den skattepliktiga förmögenheten
överstiger trettio gånger
ett belopp, motsvarande summan
av de för den skattskgldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt förordningen
om statlig inkomstskatt
fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med enligt
samma förordning medgivna avdrag
för underskott å förvärvskälla
(sammanräknad nettoinkomst),
skall den beskattningsbara
förmögenheten utgöra ett belopp,
motsvarande trettio gånger den sammanräknade
nettoinkomsten, dock
minst femtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.

Har vid------ —- --fråga är.

Beskattningsbar förmögenhet —---- kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Fysisk person, oskift dödsbo, ut- Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt
bolag eller i 10 § 1 mom. för- ländskt bolag eller i 10 § 1 mom. för -

ordningen om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse skall icke
förmögenhetsskatt,

utgöra

statlig

därest den beskattningsbara förmö -

ordningen om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse skall icke
utgöra statlig förmögenhetsskatt,
därest den beskattningsbara förmö -

genheten icke överstiger 80 000 kro -

nor.

Ej heller

genheten icke överstiger 100 000 kronor.

5 000 kronor.

Senaste lydelse av 9 § se 1958:298 samt av 10 § och 11 § 1 mom. so 1957:106.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

H §•

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:
fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
80 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 100 kr. för 100 000 kr. och S°U„ av återstoden:

150 000

*

* 200 000

»: 500

»

200 000

D

» 400 000

*: 1 000

*

400 000

»

* 1 000 000

i: 3 600

»

1 000 000

kr.

: 13 200

»

* 150 000 » » 10 °l oo » »

200 000 » » 13 7„0 » »

400 000 » • 16 °/oo » »

1 000 000 » » IS 7oo » *

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt — — — familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
åtta tiondedels procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr.: 400 kr. för 150 000 kr. och 1 % av återstoden;

200 000 * » 400 000 »: 900 » • 200 000 » » 1,3 % » » ;

400 000 » » 1 000 000 »: 3 500 » » 400 000 » » 1,6 % » » ;

1000 000 kr. : 13 100 o » 1 000 000 » » 1,8 % » »

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om 1965 eller tidigare års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

9

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)
om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 14 §, 18 § 3 mom. och 69 § förordningen den
1 december 1959 om allmän varuskatt samt anvisningarna till 18 § samma
förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Skatten utgår med sex procent av Skatten utgår med nio procent
beskattningsvärdet. av beskattningsvärdet.

18 §.

3 m o in. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
hus, skall skatten, i vad avser
tillhandahållande och uttag ur
rörelse av sådana hus, beräknas allenast
å 60 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

Enligt samma grunder skall skatten
beräknas för annan rörelse i vad
avser tillhandahållande och uttag av
maskiner och andra döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av
mer än tre år för stadigvarande användning
i jordbruk, skogsbruk, rörelse
eller annan yrkesmässig verksamhet.

Med tillhandahållande enligt första
eller andra stycket jämställes uthyrning
av där avsedda varor för
användning i jordbruk, skogsbruk,
rörelse eller annan yrkesmässig
verksamhet.

(Se vidare anvisningarna) (Se vidare anvisningarna.)

69 §.

Skatten utgår med sex procent av Skatten utgår med nio procent av
beskattningsvärdet. beskattningsvärdet. Vid införsel till

riket av vara som angives i 18 § 3
mom. utgår dock skatten utom i fält

1 Senaste lydelse av 14 och 69 §§ se 1961:625 samt av 18 § 3 mom. se 1959:507.

3 m o m. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
trähus, skall skatten, i vad
avser tillhandahållande och uttag ur
rörelse av sådana hus, beräknas allenast
å 70 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen
med fem och fyra tiondedels
procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är--------varuskatten inbegripen.

Vid bestämmande ----------liknande prestation.

Anvisningar
till 18 §.

Avdragsrätt enligt-----— — allmän varuskatt.

Med material------— såsom emballage.

Med monteringsfärdiga
h u s förstås i 18 § 3 mom. första
stycket hus avsedda för stadigvarande
bruk, som för uppförande på fast
grund levereras antingen i form av
färdigställda byggnadselement, innefattande
fullständig sats av bjälklags-,
vägg- och takkonstruktioner
med tillhörande beklädnads- och isoleringsmaterial
samt byggnadssnickerier,
eller på motsvarande sätt färdigmonterade.

Till maskiner eller andra
inventarier som angives i 18 §
3 mom. andra stycket hänföras personbilar
och sådana med skåp-, stationsvagns-
eller personbilskarosseri
utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt
ej överstiger 1 800 kilogram, endast
om de äro avsedda att nyttjas i yrkesmässig
trafik. Till maskiner eller
andra inventarier räknas vid tillämpning
av 18 § 3 mom. även reservdelar,
verktyg eller tillbehör som normalt
ingå i leverans av sådana inventarier.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. I samband med ikraftträdandet
skall följande iakttagas.

1. Med den inskränkning som följer av andra stycket äger förordningen
icke tillämpning i fråga om sådant tillhandahållande inom riket av vara
eller tjänsteprestation som skett före den 12 januari 1965 eller varom före
nämnda dag slutits skriftligt avtal vari vederlaget blivit till beloppet fastställt.
Vad nu sagts om verkan av skriftligt avtal gäller även i fråga om
införsel till riket, om den, för vars räkning införseln sker, före den 1 juli
1965 till generaltullstyrelsen skriftligen anmält sin avsikt att åberopa avtalet
vid införseln. Förordningen äger ej heller tillämpning i fråga om sådant
tillhandahållande genom postverkets försorg av periodiska publikationer,

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 11

för vilket vederlag influtit till postverket före den 1 juli 1965, även om vederlaget
först därefter kommer mottagaren till godo.

Avser ett före den 12 januari 1965 slutet skriftligt avtal, vari vederlaget
blivit till beloppet fastställt, tillhandahållande inom riket av tjänsteprestation
som anges i 11 § förordningen om allmän varuskatt äger 14 § i dess
nya lydelse tillämpning på tjänsteprestationen från och med den dag —
dock tidigast den 1 juli 1965 — då avtalet skulle upphöra att gälla, om det
med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 juni 1965.
Motsvarande gäller tillämpningen av bestämmelserna om uthyrning i 18 §
3 mom.

2. Bestämmelserna i första punkten om skriftligt avtal äga tillämpning
även på avtal, vari skriftlig viljeförklaring föreligger från endast den ena
parten, om avtalet fullgöres i enlighet med denna viljeförklaring.

Kan enligt avtalet vederlag som anges med bestämt belopp ändras om
kostnadsändring eller dylikt inträffar, anses vederlaget likväl fastställt till
beloppet, om vederlaget utgår utan ändring eller ändras endast i enlighet
med bestämmelse i avtalet om ändring i anslutning till ändring i officiellt
index eller, i fråga om entreprenadarbete eller motsvarande, i kollektivavtal.

3. Förordningen äger icke tillämpning å den redovisning av preliminär
allmän varuskatt som skall ske under juli månad 1965.

4. Omfattar redovisningsperiod eller beskattningsår tid såväl före som
efter denna förordnings bestämmelser skola tillämpas, gäller följande särskilda
bestämmelser.

Särskild deklaration för preliminär allmän varuskatt skall avgivas dels
för den del av redovisningsperioden som avser tid före utgången av juni
månad 1965 dels för återstoden av redovisningsperioden.

Vid taxering till allmän varuskatt skall skattepliktig omsättning, med
tillämpning av 28 § andra stycket förordningen om allmän varuskatt, anges
särskilt för tid före utgången av juni månad 1965 och särskilt för tid därefter.

I fråga om taxering till allmän varuskatt för försäljning och uttag av
produkter från jordbruksfastighet gälla de särskilda bestämmelser som
Ivungl. Maj :t meddelar.

5. Fordras eljest särskilda bestämmelser i fråga om denna förordnings
ikraftträdande, äger Kungl. Maj :t meddela sådana bestämmelser.

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)
om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 6 § och 8 § 1 mom. förordningen
den 25 maj 1941 om särskild varuskatt samt bilagan till förordningen1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

1. Skatten utgår, i enlighet med 1. Skatten utgår med femtio provad
i förteckningen angives, anting- cent av varans beskattningsvärde.
en med däri angivet procenttal av
varans beskattningsvärde eller med
i förteckningen angivet belopp för
varuenhet eller viktenhet.

6 §•

1. Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet eller,
vad angår varor för vilka skatten
utgår med belopp för varu- eller
viktenhet, angående kvantiteten av
de varor, för vilka skattskyldighet
inträtt under kalendermånaden.

Om särskilda---- deklarationen avser.

2. I deklaration-----svensk frihamn.

1. Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet
av den skattepliktiga omsättningen.

Avdrag som nyss sagts skall avse
beskattningsvärdet, där fråga är om
vara, för vilken skatten utgår i förhållande
till värdet, samt kvantiteten,
där skatten utgår efter varu- eller
viktenhet.

Har vara, för vilken skatten utgår
med belopp för viktenhet, använts
för tillverkning av annan enligt denna
förordning skattepliktig vara, må
avdrag i deklaration göras med belopp
motsvarande skatten på den sålunda
använda varan.

På särskild — — — —--från köparen.

Avdrag som nyss sagts skall avse
beskattningsvärdet.

1 Förordningen omtryckt 1960:612. Senaste lydelse av bilagan se 1963:91.

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

(Nuvarande lydelse)

i

1. Införes skattepliktig vara till riket
av annan än registrerad importör,
skall den skattskyldige, där ej
annat nedan stadgas, i samband med
tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar
avlämna en på heder och samvete
avgiven deklaration angående
varans beskattningsvärde eller, vad
angår varor för vilka skatten utgår
med belopp för varu- eller viktenhet,
angående kvantiteten.

(Föreslagen lydelse)

§•

1. Införes skattepliktig vara till riket
av annan än registrerad importör,
skall den skattskyldige, där ej
annat nedan stadgas, i samband med
tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten
i införselorten i två exemplar
avlämna en på heder och samvete
avgiven deklaration angående
varans beskattningsvärde.

Bilaga

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer

Tulltaxenummer

Varuslag

ur 17.04]

Choklad- och — — — följande varugrupper:

ur 18.06

■

choklad, med —--eller sötningsmedel,

ur 20.04

karameller, praliner, —--ersättningsmedel härför,

lakrits, innehållande---eller stycken,

marsipan, mandelmassa,---eller stycken,

marmelad och---eller stycken.

Anm. Skatt skall---s. k. fastlagsmassa.

ur 17.051

t

Med socker---av läskedrycker.

ur 21.07J

r

Anm. Skatt skall---av glass.

ur 33.06

Parfymer, toalettmedel---följande varugrupper:

parfymer och---av ättiketerpreparat,

puder med---eller ögonbryn.

ur 38.19

Kemiska kompresser---för hårpermanentning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85)
om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att 3 §, 5 § 1 mom. samt 18, 19 och 25 §§ förordningen
den 5 mars 1948 om försäljningsskatt ävensom bilagan till förordningen1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Registrerad säljare-----— — till konsument.

Vad i denna paragraf stadgas skall
icke äga tillämpning i fråga om vara,
för vilken skatten enligt vad nedan
i 5 § stadgas utgår med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet.

5 §•

1 mom. Skatten utgår, i enlighet 1 mom. Skatten utgår med tjugo
med vad i förteckningen angives, an- procent av varans beskattningsvärde.
tingen med däri upptagen procent
av varans beskattningsvärde eller
med i förteckningen angivet belopp
för varuenhet.

I fråga — -------för viktenhet.

18 §.

Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet av
den skattepliktiga försäljningen eller,
i fråga om vara för vilken skatt
skall utgå med i förteckningen angivet
belopp för varuenhet, antalet
försålda enheter under kalendermånaden.
Deklarationen skall i förekommande
fall avse jämväl varor,
som av registrerad säljare uttagits
från rörelsen för annat ändamål än
försäljning eller som ingått i den
skattskyldiges lager vid den tid då

Deklaration skall insändas till
kontrollstyrelsen senast å femtonde
dagen i andra månaden efter varje
kalendermånads utgång och innehålla
uppgift om beskattningsvärdet av
den skattepliktiga försäljningen. Deklarationen
skall i förekommande
fall avse jämväl varor, som av registrerad
säljare uttagits från rörelsen
för annat ändamål än försäljning
eller som ingått i den skattskyldiges
lager vid den tid då hans
registrering såsom säljare av skattepliktig
vara upphörde.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. och 19 § se 1949:100, av 18 § se 1959:94 samt av bilagan
se 1960:615

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hans registrering såsom säljare av
skattepliktig vara upphörde.

Om särskilda---deklarationen avser.

19 §.

I deklaration---påförda försäljningsskatt.

På särskild --------från köparen.

Vad i denna paragraf stadgas angående
avdrag från beskattningsvärdet
skall i fråga om vara, för vilken
skatten skall utgå med i förteckningen
angivet belopp för varuenhet, i
stället avse avdrag från det enligt
deklarationen upplupna skattebeloppet.

25 §.

Då annan — — — varans beskattningsvärde.

Deklaration erfordras icke beträffande
vara, för vilken skatt utgår
med i förteckningen angivet belopp
för viktenhet eller varuenhet, ej heller
beträffande annan vara därest
denna införes till riket för annat ändamål
en försäljning. I fråga om vara
som sist sagts skall den skattskyldige
i stället till tullmyndigheten avlämna
skriftlig försäkran i två exemplar
rörande ändamålet med införseln;
dock att sådan försäkran
icke erfordras om det är uppenbart
att varan införes för annat ändamål
än försäljning eller användning i förvärvssyfte.

Deklaration erfordras icke beträffande
vara, för vilken skatt utgår
med i förteckningen angivet belopp
för viktenhet, ej heller beträffande
annan vara därest denna införes till
riket för annat ändamål än försäljning.
I fråga om vara som sist sagts
skall den skattskyldige i stället till
tullmyndigheten avlämna skriftlig
försäkran i två exemplar rörande
ändamålet med införseln; dock att
sådan försäkran icke erfordras om
det är uppenbart att varan införes
för annat ändamål än försäljning eller
användning i förvärvssyfte.

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i tulltaxan upptagna under nedanstående tulltaxenummer

Bilaga

Tulltaxe-

nummer

Varuslag

Särskild
skattesats
för vissa
varor vid
import,
kr. för

100 kg

Minimiskatt (i kronor)
per kalenderår för re-gistrerad säljare med
skattepliktig försäljning

av enbart egen
tillverkning

eljest

i

2

3

4

5

ur 58.01

Mattor, knutna, även konfektione-rade:

innehållande natursilke..........

andra slag:

med högst--— högst

25 000 ......................

10 000

1 000

1200

3 600

ur 71.01—
71.03

med mer än 250 —■ — — 1 m..

med mer än 450 --- 1 m..

Naturpärlor och —--tekniskt

2 000

4 000

ur 71.12—
71.14

Varor av--— tekniskt bruk

Anm. För urarmband — — —
vid ur.

—

1 200

ur 71.15

Varor av---— tekniskt bruk ..

Anm. Skatt skall ej utgå för:
varor, vilka tidigare inom riket varit
föremål för försäljning till konsument,
samt ej heller för ordnar, medaljer och
märken av guld, silver, platina eller
annan ädel metall, där de utdelas så-som förtjänsttecken eller utan be-talning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

17

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961 (nr 372)

om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Skatten utgår med trettioåtta öre Skatten utgår med fyrtiotre öre
för liter. för liter.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt gälla i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden
före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 16 juni 1961 (nr 394)

om tobaksskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 juni 1961 om tobaksskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

För tobaksvara —--belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

1 st. gram

Belopp för

1 st. öre

1 kg kr.

Cigarretter........................ grupp I

* II

t. o. m. 0,85
över 0,85

8,9

13,4

—

För cigarrettpapper---en cigarrett.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser gälla
dock alltjämt i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1961:626.

2 liihamj till riksdagens protokoll 1065. 7 samt. 1Sr 16

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

1 m o m. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola---tilläggspensionsavgift, samt

att vid taxering for inkomsten icke
andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, och,
såvitt gäller i 2 mom. första stycket

3) avsedd skattskyldig, avdrag enligt
46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår taxeringen
till statlig inkomstskatt, för kommunala
utskylder med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre
det belopp, som enligt 3 mom. legat
till grund vid uträknandet av de i
vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola---- antal

att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår
taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala utskylder med helopp,
motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt
3 mom. legat till grund vid uträknandet
av de i vederbörlig tabell
angivna utskylderna, eller med det
högre belopp som följer av 4 § 1
mom. tredje stycket förordningen
om statlig inkomstskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Förordningens bestämmelser
gälla dock redan dessförinnan i avseende på åtgärder som erfordras
för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1964:354.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

19

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. taxeringsförordningen den 23 november
19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

22 §.

(Föreslagen lydelse)

eljest till sammanlagt

1 m o m. Nedannämnda skattskyldiga —
minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 80 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt

5) fysisk eller---skattepliktig inkomst.

Vid bedömande — — — statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,--— stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig---deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning —--riket bosatta.

I fråga------den avlidne.

4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 100 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 612 av herr Torsten Andersson m. fl.
och II: 728 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte fastställa skalorna för den statliga inkomstbeskattningen
i enlighet med vad som i motionerna förordats, att gälla från
och med den 1 januari 1966, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till den härför erforderliga författningstexten;

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

a) om skyndsamma överväganden och förslag beträffande en sådan l>eskattningsrelorm,
att större enhetlighet uppnås i skattesystemet och be 1

Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1961:628.

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

skattningen bättre anpassas efter bärkraftsprincipen och kraven på hänsyn
till konkurrenskraften inom näringslivet och viljan till ökade arbetsinsatser
inom närings- och samhällsliv i enlighet med motionernas syfte;

b) om skyndsam prövning av frågan om indexreglering av skattesystemet
i enlighet med motionernas syfte; samt

c) att Kungl. Maj :t måtte lämna riksdagen sammanställning rörande
långsiktsplaneringen av statens utgifts- och inkomstpolitik att tjäna som
underlag för riksdagens debatt rörande angelägenhetsgraderingen inom reformarbetet
och besparingsmöjligheterna inom de statliga utgiftsområdena;

II) de likalydande motionerna I: 613 av herr Torsten Andersson in. fl.
och II: 729 av herr Hedlund in. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta, att den i propositionen nr 14 föreslagna
höjningen av cigarretlslcatten må gälla från och med den 1 april 1965; samt

2) att vederbörande utskott skyndsamt måtte upptaga detta yrkande till
behandling och utarbeta förslag till erforderlig författningstext;

III) de likalydande motionerna I: 614 av herr Gustaf Henry Hansson
in. fl. samt II: 734 av herrar Nilsson i Bästekille och Stiernstedt, vari hemställts,
att riksdagen måtte

1) , besluta att, med ändring av vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 14 i
denna del föreslås, fastställa skattepliktsgränsen för förmögenhetsskatten
till 125 000 kronor samt att antaga de ändrade skatteskalor, som föreslagits
av allmänna skatteberedningen, samt

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till riksdagen om sådan
ändring i gällande bestämmelser i ämnet, att produktiva förmögenhets tillgångar,
som användes i den skattskyldiges förvärvsverksamhet, i rörelse
eller i jordbruk och skogsbruk, i viss omfattning befrias från förmögenhetsskatt
resp. upptagas bland tillgångarna till reducerat värde;

IV) de likalydande motionerna I: 615 av herr Gustaf Henry Hansson
m. fl. och II: 744 av herr Turesson, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att reduktionsregeln för monteringsfärdiga hus skall gälla även för
förbearbetade byggnadsvaror»;

V) de likalydande motionerna I: 616 av herrar Torsten Hansson och Lars
Larsson samt II: 719 av herr Arvidson m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att produkter av konstnärligt ädelsmide, dvs. konsthantverksarbeten
i silver och guld, framställda i enstaka exemplar, befrias från den
extra försäljningsskatten på guld- och silvervaror;

VI) de likalydande motionerna 1:617 av herrar Hubinette och Isacson
samt II: 718 av herr Stiernstedt m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
—- med ändring av vad i propositionen i angivna del föreslås — besluta, att
anvisningarna till 18 § förordningen om allmän varuskatt skall erhålla sådan
lydelse att jämväl i fråga om sådana med skåp-, stationsvagns- eller
personbilskarosserier utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger
1 800 kg, varuskatt skall utgå å det till 60 procent reducerade varuvärdet;

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 21

VID de likalydande motionerna I: 618 av herr Gösta Jacobsson m. fl.
samt II: 720 av herrar Bengtson i Solna och Nordgren, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte besluta att i vad avser tillhandahållande av betongmassa
och därmed jämställda produkter allmän varuskatt skall beräknas
å allenast 40 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen, samt

2) att det måtte uppdragas åt vederbörande utskott att utforma erforderlig
lagtext;

VIII) de likalydande motionerna I: 620 av herrar Lager och Adolfsson
samt II: 731 av herr Karlsson i Huddinge m. fl., vari hemställts, att riksdagen,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 14, måtte antaga följande

1) Förslag
till

Förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Från sammanlagda---

Skattskyldig, som —-----

(Föreslagen lydelse)

----nästföljande stycke.

— kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för
kommunalskatt skall beräknas till
ett belopp motsvarande minst en
fjärdedel av den sammanräknade
nettoinkomsten (summan av den
skattskyldiges enligt denna förordning
fastställda inkomster från olika
förvärvskällor, minskad med
avdrag enligt första stycket för underskott).
Avdraget må dock icke
vid tillämpning av denna schablonregel
beräknas till högre belopp än
3 000 kronor eller, för makar som
under beskattningsåret levt tillsammans,
för dem båda gemensamt
till högre belopp än 4 500
kronor eller, för den som under beskattningsåret
varit ogift (varmed
jämställes änka, änkling eller frånskild)
och haft hemmavarande
barn under 18 år, till högre belopp
än 4 500 kronor. Bestämmelserna i
detta stycke skola icke äga tillfimp*

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning på fysisk person, som enligt
vad därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i det för
riket gemensamma distriktet, samt
ej heller på juridisk person annat än
i fall som avses i 6 § 3 mom.

Har sådan-------i fråga.

2) Förslag
till

Förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 19''t7
(nr 511) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---- familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

} 150 000 men icke 200 000 kr.: 500 kr för 150 000 och 1,5 % av återstoden

200 000 » » 400 000 » 1 250 * » 200 000 » 2 % » *

400 000 » » 1 000 000 » 5 250 » » 400 000 » 2,5 % » »

1000 000 — 20 250 » » 1 000 000 » 3 % » »

IX) de likalydande motionerna I: 621 av herr Nils Theodor Larsson och
11:727 av herr Hansson i önnarp m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 14 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om skyndsamma överväganden av förmögenhetsbeskattningen i
syfte att uppnå en sådan utformning, att skatt å kapitaltillgångar uttages
endast å kapitalavkastningen i överensstämmelse med bärkraftsprincipen,
i enlighet med vad som förordats i motionerna»;

X) de likalydande motionerna I: 622 av herr Lundin m. fl. och II: 747
av herr Wikner m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att den
statliga förmögenhetsbeskattningen behålles oförändrad»;

XI) de likalydande motionerna I: 623 av herr Lundström m. fl. och
II: 739 av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 14
måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts
om särskilda åtgärder för att komma till rätta med en hotande fortsatt
allmän pris- och kostnadshöjning;

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

2) i skrivelse till Kungl. Maj t anhålla att riksdagen snarast förelägges
förslag till en samlad skattereform enligt i motionerna angivna riktlinjer,
syftande till lättnader i den direkta inkomstskatten samt en reformeiing
av den indirekta beskattningen och företagsbeskattningen som stärker konkurrensförmåga
och kapitalförsörjning;

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en sammanställning för flerårsbedömning
av det statliga budgetläget förelägges höstriksdagen att tjäna
som underlag för debatt rörande planering och avvägning av den statliga
utgiftsutvecklingen;

4) i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att den översyn av förmögenhetsskatten
som inom allmänna skatteberedningen påbörjats, måtte slutföras
utan dröjsmål;

5) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att fortsatta undersökningar kommer
till stånd rörande metoder att undvika inflationens skattehöjande verkningar
samt att förslag i anledning härav förelägges riksdagen;

6) fastställa sänkta skalor för den statliga inkomstskatten i enlighet med
i motionerna angivna förslag att gälla fr. o. m. den 1 januari 1966, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar
i anledning av yrkandet ovan under A. 6;

XII) de likalydande motionerna I: 624 av herr Lundström m. fl. och
II: 740 av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att den av finansministern föreslagna höjningen av cigarrettskatten skall
genomföras fr. o. m. den 1 april 1963»;

XIII) de likalydande motionerna I: 626 av herr Ferdinand Nilsson samt
II: 743 av herrar Svensson i Vä och Börjesson i Glömminge, vari hemställts,

»1) att riksdagen måtte besluta tillägg till 10 § 1 mom. förordningen om
allmän varuskatt, varigenom från skatteplikt undantages företagares uttag
ur egen rörelse för eget och familjens hushållsbehov;

2) att riksskattenämnden måtte fastställa viss övre gräns för omfattningen
av sådana uttag som möjliggör minskat trassel för det stora flertalet
småföretagare men förhindrar missbruk; ävensom

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag
till innevarande års riksdag avseende undantagande från källskatt av mindre
arbetsinkomster å tillsammans högst 1 000 kr. per år och arbetsgivare
samt befrielse för arbetsgivare från skyldighet att lämna arbetsgivaruppgift
om sådan inkomst»;

XIV) de likalydande motionerna I: 628 av herr Stefanson samt II: 73(^
av herrar Nordgren och Petersson, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 14 måtte besluta att det reducerade beskattningsvärde,
som enligt riksdagens beslut kan komma att gälla för näringslivets
investeringar i maskiner och inventarier, även måtte avse reparationer
och underhåll på sådana investeringar»;

XV) de likalydande motionerna I: 629 av herr Stefanson m. fl. och II: 737

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla,

1) att försäljningsskatten enligt förordning av den 5 mars 1948 avvecklas
så snart ske kan, samt

2) att i avvaktan härpå en skyndsam översyn av nämnda förordning
med tillhörande kontrollföreskrifter vidtages i syfte att förhindra nu förekommande
skattefusk speciellt i fråga om guldsmedsvaror;

XVI) de likalydande motionerna I: 630 av fröken Stenberg m. fl. samt II:
742 av herr Ringaby och fröken Ljungberg, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att vid den fortsatta
utredningen inom finansdepartementet av frågan om familjebeskattningen
jämväl de ensamståendes skatteförhållanden göres till föremål för överväganden»
;

XVII) de likalydande motionerna I: 631 av herrar Sundin och Stefanson
samt II: 724 av herrar Gustafson i Göteborg och Magnusson i Borås, vari
hemställts, »att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr
14 måtte besluta att det av Kungl. Maj :t till 60 % föreslagna reducerade beskattningsvärdet
vid näringslivets investeringar i maskiner och inventarier
i stället utgöres av 50 % av den skattepliktiga omsättningen»;

XVIII) de likalydande motionerna I: 632 av herr Virgin m. fl och II: 748
av herr Cassel m. fl., vari hemställts,

A) att riksdagen med avslag å de i Kungl. Maj:ts proposition nr 14 framlagda
förslagen till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och
10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
samt till förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272) måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §.

♦ 1 mom. Statlig inkomst---angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

12 000

men

icke

16 000

kr.:

840 kr.

för

12 000

kr.

och

14

%

av

återstoden

16 000

»

»

20 000

» :

1 400

it

»

16 000

»

»

20

%

»

20 000

»

»

24 000

» :

2 200

»

»

20 000

»

»

20

%

»

»

24 000

»

»

30 000

» :

3 240

»

»

24 000

»

»

33

%

»

»

30 000

»

»

40 000

» :

5 220

»

»

30 000

»

»

40

O/

/O

»

»

40 000

»

»

60 000

» :

9 220

»

»

40 000

»

47

%

»

»

60 000

»

»

100 000

» :

18 620

»

»

60 000

»

»

54

%

»

»

100 000

»

150 000

» :

40 220

»

»

100 000

»

j>

59

%

»

»

150 000

kr.

69 720

»

»

150 000

»

0

65

%

»

»

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs
utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 7 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

6 000

men

icke

8 000

kr.:

420

kr.

för

6 000 kr.

och

14

0/

/O

av

återstoden

8 000

»

10 000

» :

700

»

»

8 000

it

it

20

%

»

*

10 000

»

15 000

» :

1 100

it

it

10 000

»

it

26

%

it

»

15 000

»

»

20 000

» :

2 400

it

»

15 000

»

*

31

%

»

it

20 000

»

»

25 000

» :

3 950

it

»

20 000

»

»

36

o/

/o

it

it

25 000

»

30 000

» :

5 750

it

»

25 000

»

»

40

O/

/o

it

it

30 000

*

40 000

» :

7 750

it

it

30 000

»

»

44

0/

/o

it

it

40 000

»

it

60 000

» :

12 150

it

it

40 000

it

*

49

0/

/o

it

it

60 000

»

*

100 000

a :

21 950

»

*

60 000

it

it

54

%

it

it

100 000

»

it

150 000

» :

43 550

it

»

100 000

it

it

59

%

it

it

150 000

kr.

73 050

it

»

150 000

it

it

65

%

»

»

Ändå att--— denna inkomstdel.

Med familjestiftelse--- — ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser
gälla dock alltjämt i fråga om 1966 eller tidigare års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år.

B) att riksdagen måtte antaga det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 14
fogade förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen med den ändring, att 3 § får följande
lydelse: 3

3 §■

Folkpensionsavgift skall utgå med fyra procent av den avgiftspliktiges till
statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst med de begränsningar som
nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras, skola erlägga avgift med sammanlagt
högst åttahundra kronor. Därvid skall iakttagas, att om vardera har en beskattningsbar
inkomst överstigande tiotusen kronor, envar påföres pensionsavgift
med fyrahundra kronor. Om endast den ene har en beskattningsbar
inkomst överstigande tiotusen kronor, minskas i förekommande fall dennes
avgift så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger åttahundra
kronor.

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Annan avgiftspliktig än som avses i andra stycket skall erlägga avgift med
högst åttahundra kronor.

C) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t till 1966 års riksdag framlägger förslag till en skattereform baserad
på grundtankarna i allmänna skatteberedningens förslag med den ändringen
att den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen lättas ytterligare
under hänsynstagande till de besparingsförslag och yrkande om
tillsättande av en besparingsutredning, som motionärerna vid årets riksdag
framfört; samt

D) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla dels att Kungl.
Maj :t för allmänna skatteberedningen utfärdar sådana ändrade direktiv, att
förslag till indexreglering av ortsavdrag och skatteskalor, förvärvsavdrag
in. m. kan utarbetas under innevarande år dels ock att Kungl. Maj :t måtte
framlägga förslag till lagstiftning i ämnet till 1966 års riksdag;

XIX) de likalydande motionerna I; 633 av herr Virgin m. fl. och II: 722 av
herr Cassel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) att förvärvsavdragets maximum skall höjas från 2 000 till 3 000 kr.,
med rätt för den som kan styrka högre kostnader för barnens omhänderhavande
än 3 000 kr. att inom ramen för 20 % av inkomsten få avdrag härför; 2)

att förvärvsavdraget för gift kvinna som haft inkomst av jordbruksfastighet
liksom avdraget vid s. k. faktisk sambeskattning skall, där hustrun
haft hemmavarande barn under 16 år och styrkta kostnader för barnens
omhänderhavande som överstiger 300 kr., medges för de verkliga kostnaderna,
dock högst med 20 procent av det värde vartill hustruns arbete uppskattas;
samt

3) på grund härav antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att 46 § 3 mom. kommunalskattclagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har kvinna med hemmavarande barn under 16 år haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst
av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kr. och därjämte utan särskild
prövning med 20 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock högst
med 3 000 kr. Kan den skattskyldige styrka att hennes verkliga kostnader
för barnens omhänderhavande överstigit 3 000 kr. må hon åtnjuta avdrag
för dessa kostnader intill ett belopp motsvarande 20 procent av inkomsten.
Gift kvinna, som icke har hemmavarande barn under 16 år, må, därest hon

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 27

\

levt tillsammans med sin man och haft inkomst som nyss sagts, åtnjuta
avdrag med 300 kr. Kvinna, som haft inkomst av jordbruksfastighet och
utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, må, därest hon
antingen varit gift och levt tillsammans med sin man eller ock haft hemmavarande
barn under 16 år, åtnjuta avdrag enligt vad som sägs i tredje
stycket beträffande gift man.

Vad i---eller frånskild.

Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru, haft inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse och har hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kr., må mannen åtnjuta avdrag med
nämnda belopp. Har hustrun haft hemmavarande barn under 16 år och kan
det styrkas, att de verkliga kostnaderna för barnens omhänderhavande
överstigit 300 kr., må mannen åtnjuta avdrag för dessa kostnader, dock
högst med ett belopp motsvarande 20 procent av det värde vartill hustruns
arbete uppskattas.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större
delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åtnjutas
endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill
förslår och må för skattskyldig eller, om skattskyidig varit gift och levt
tillsammans med sin make och icke haft hemmavarande barn under 16 år,
för makarna tillsammans icke överstiga 300 kr. Har skattskyldig haft hemmavarande
barn under 16 år må avdraget för skattskyldig eller för makarna
tillsammans icke utan prövning överstiga 3 000 kr. Där avdraget beräknas
med hänsyn till de verkliga kostnaderna för barnens omhänderhavande
må de för skattskyldig eller för makarna tillsammans icke överstiga
dessa kostnader.

Avdrag enligt--- — sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1966 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1966 eller tidigare år.

XX) motionen I: 625 av fru Myrdal, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte för sin del antaga förslag, som innehålles i proposition
nr 14, om förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 inom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, dock med den
ändringen — i princip inom ramen för det i propositionen beräknade skatteuttaget
— att däri angivna belopp för schabloniserad minimigräns för kommunalskatteavdrag
upptages till lika belopp för samtliga skattskyldiga med
egen inkomst utan hänsyn till civilstånd samt att för gifta i äktenskap där
endast den ena maken är inkomsttagare, liksom för ensamstående med
hemmavarande barn under 18 år må medges ett extra avdrag beräknat till
en tredjedel av schablonavdraget; samt

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext;

XXI) motionen 11:716 av herrar Kärrlander och Kristenson, vari hemställts,

»1) att riksdagen vid behandling av propositionen måtte beakta vad i motionen
anförts samt

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

2) att beslut måtte fattas om att skatten på cigarrettpapper från den 1 juli
1965 höjes från för närvarande två till fyra öre per styck»;

XXII) motionen II: 717 av herr Mundebo m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att den nyligen tillsatta
arbetsgruppen får i uppdrag att skyndsamt utreda och framlägga förslag
om övergång till särbeskattning samt att arbetsgruppen i sitt fortsatta
arbete måtte beakta vad i övrigt i motionen anförts»;

XXIII) motionen II: 721 av herr Carlsson i Göteborg m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av anvisningarna till 10 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 10 § förordningen den 16
maj 1958 om sjömansskatt skall hava följande lydelse.

Anvisningar
till 10 §.

Kolumnen i sjömansskattetabellen bestämmes med motsvarande tilllämpning
av 4 § uppbördsför ordningen och enligt följande uppställning

Å debetsedel för preliminär A-skatt

Avdrag för sjömansskatt verkställes

angiven kolumn

enligt nedanstående kolumn i

sjömansskattetabellen

X

2 eller 3

1

2—3

4

4

XXIV) motionen II: 723 av herr von Friesen, vari hemställts, »att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning om möjligheten
att avskaffa läskedrycksskatten i samband med en motsvarande revision
av skatteskalorna för alkoholhaltiga drycker»;

XXV) motionen II: 725 av fru Gärde Widemar och herr Sjönell, vari hemställts,
»att den särskilda varuskatten på tekniska preparat fastställes till en
enhetlig procentsats av 40 procent»;

XXVI) motionen II: 726 av herr Hansson i önnarp, vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 14 måtte hos Kungl. Maj :t
begära prövning och förslag rörande en sådan utformning av inkomstbeskattningen,
att avdrag för egenavgifter för tilläggssjukpenningsförsäkring
och grupplivförsäkring kan medges i enlighet med motionens syfte»;

XXVII) motionen II: 732 av fru Kristensson, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta,

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 29

1) att förvärvsavdragets maximum skall höjas från 2 000 till 3 000 kronor
med rätt för den som kan styrka högre kostnader för barnens omhäntagande
till avdrag härför intill ett belopp av 10 000 kronor;

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext;
samt

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att den av
finansministern tillsatta arbetsgruppen för familj ebeskattningens utformning
måtte få i uppdrag att pröva frågan om att tillämpa tudelningsprincipen
i fråga om förvärvsavdragets utformning»;

XXVIII) motionen II: 733 av herr Krönmark m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att -— utan ändring i övrigt av
hittills tillämpade regler — förordna om restitution med i förhållande till
den ökade beskattningen förhöjt belopp fr. o. m. det datum då bensinskattehöjningen
träder i kraft och därefter tills vidare för sådan bensin,
som förbrukas vid jordbruket för bensindrivna traktorer, självgående skördetröskor
och skördetröskor med hjälpmotor;

XXIX) motionen II: 735 av herrar Nordgren och Bohman, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att avveckla försäljningsskatten å äkta mattor
från och med den 1 juli 1965»;

XXX) motionen II: 741 av herrar Petersson och Nordgren, vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl.. Maj :ts proposition nr 14 i vad
avser där föreslagen höjning av bensinskatten»;

XXXI) motionen II: 745 av herr Westberg m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 14 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till en sådan differentiering
av drivmedelsskatten som i motionen angivits, innebärande att priset
på bensin och olja blir enhetligt över hela landet»; ävensom

XXXII) motionen II: 746 av fröken Wetterström m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att för ålders- och invalidpensionär skall utgå
förhöjda ortsavdrag, nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med
6 000 kronor för makar av vilka en är pensionär och med 7 200 kronor för
makar som båda är pensionärer samt på grund härav antaga följande

a) Förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965
48 a §.

Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt bestämmelserna
i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålders- eller invalidpensionär
eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag på sätt
nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter därest endast en av makarna är pensionär som i
första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 000 kronor.

Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes
kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,
likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.

Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med 3 600 kronor.

Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar
avse jämväl avdrag enligt 48 a §.

65 §.

Fråga huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida
skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder skall
bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.
Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.

I fråga---följande beskattningsåret.

De för---make avlidit.

Har eljest---för taxeringen.

De för---haft barn.

(Se vidare anvisningarna)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1966 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1966 eller tidigare år.

b) Förslag
till

förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8§.

Skattskyldig fysisk---- 1 mom. kommunalskattelagen.

Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som varit
här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet: när

den---beskattningsbara inkomsten;

när den---65 % av återstoden.

För annan---65 % av återstoden.

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse —---— ekonomiska intressen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1966 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år.

De ovan under I) upptagna motionerna I: 612 och II: 728 har hänvisats
till statsutskottet, såvitt motionerna avser långsiktsplaneringen av statens utgifts-
och inkomstpolitik, och i övrigt till bevillningsutskottet.

De under XI) upptagna motionerna I: 623 och II: 739 har hänvisats till
statsutskottet, såvitt motionerna avser en sammanställning för flerårsbedömningen
av det statliga budgetläget, och i övrigt till bevillningsutskottet.

De under XVIII) upptagna motionerna I: 632 och II: 748 har hänvisats
till lagutskott, såvitt motionerna avser förslaget till lag angående ändring
i lagen den 25 maj 1962 om finansiering av folkpensioneringen, och i övrigt
till bevillningsutskottet.

Såvitt avser de under XIII) upptagna motionerna I: 626 och II: 743 behandlar
utskottet i förevarande betänkande endast de i punkt 3) i motionernas
hemställan upptagna yrkandena. De yrkanden i motionerna, som
avser den allmänna varuskatten, behandlar utskottet i annat sammanhang.

Följande i anledning av proposition nr 14 väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:619 av herr Helge Karlsson m. fl. och
II: 730 av herr Johansson i öckerö m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 627 av herr Stefanson och II: 738 av herr
X ord gr en m. fl.,

behandlas av utskottet i annat sammanhang.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,
nämligen

I) de likalydande motionerna I: 22 av lierr Lundström m. fl. och II: 28

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära en skyndsam utredning för att granska frågan om familj
ebeskattningens fortsatta utformning, varvid speciell uppmärksamhet
ägnas möjligheterna att övervinna de svårigheter som skulle uppstå vid en
eventuell övergång från sam- till särbeskattning»;

II) de likalydande motionerna I: 36 av herr Ferdinand Nilsson m. fl.
samt II: 42 av herrar Larsson i Luttra och Persson i Heden, vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå förslag om bensinskattehöjning med 5 öre per
liter bensin»;

III) de likalydande motionerna I: 95 av herr Wallmark m. fl. och II: 118
av herr Fridolfsson i Stockholm, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning rörande en successiv övergång
till särbeskattning av äkta makar;

IV) de likalydande motionerna I: 123 av herrar Gösta Jacobsson och
Yngve Nilsson samt II: 158 av herrar Nilsson i Svalöv och Nordgren, vari
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
utredning av frågan om sådan ändrad avfattning av 1952 års förordning
med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall, att den 80-procentiga
reduktionsregeln vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen blir effektiv»
;

V) de likalydande motionerna 1:210 av herr Sundin m. fl. och 11:256
av fröken Elmén m. fl., vari hemställts,

A. 1) att riksdagen måtte göra ett uttalande av innebörd att prissättningen
på alkoholdrycker ägnas fortlöpande uppmärksamhet av regeringen och
föranleder denna att vid inträffade förändringar av köpkraften föreslå prisjusteringar
för att förebygga ur nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsam effekt
av ett relativt förbilligande av sådana drycker.

2) att priset på brännvin höjes med 3 kr./liter och priserna på övriga
spritdrycker i samma proportion som den föreslagna prishöjningen för
brännvin medfört i förhållande till det nuvarande brännvinspriset, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar
;

VI) de likalydande motionerna 1:215 av herr Virgin m. fl. och 11:259
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följ
ande

1) Förslag
till

Loa om ändring av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

33

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter kommunalt ortsavdrag med 4 500 kronor samt
— därest han haft hemmavarande barn under 18 år, som icke haft 2 400
kronors inkomst — därutöver med 1 000 kronor för varje sådant barn.

Gift skattskyldig, —--- stycke sägs.

Annan skattskyldig--— 2 250 kronor.

Har skattskyldig---tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft dagen efter det den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, dock att äldre bestämmelser skola gälla i fråga om
1966 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1966 och tidigare år.

2) Förslag

till

Förordning angående skatteberäkning för barnfamiljer i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig, som icke kan mot sin taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen
eller förordningen om statlig inkomstskatt helt utnyttja ortsavdrag
enligt 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen,
skall anses ha inbetalt preliminärskatt enligt uppbördsförordningen enligt
vad nedan sägs.

2 §•

Det icke utnyttjade ortsavdraget, beräknat enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt var för sig, må högst uppgå till
vad som överstiger för skattskyldig, som avses i andra stycket av 48 § 2
mom. kommunalskattelagen, 4 500 kronor och för skattskyldig, som avses
i tredje stycket samma lagrum, 2 250 kronor.

3 §•

Å sålunda erhållna belopp för icke utnyttjade ortsavdrag beräknas skatt
såsom om dessa belopp utgjort beskattningsbar inkomst enligt kommunalskattelagen
respektive enligt förordningen om statlig inkomstskatt, varefter
den sammanlagda beräknade skatten behandlas som preliminärskatt
enligt 1 §.

4 §•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna förordning utfärdas
av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.

VII) de likalydande motionerna I: 350 av herr Adolfsson samt II: 375 av
fru Ryding och herr Karlsson i Huddinge, vari hemställts, »att riksdagen i
3 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 16

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning om sjömanslagstiftningen
och att för riksdagen framlägges förslag till en rättvisare
beskattning av de ombordanställda i svenska fartyg*;

VIII) de likalydande motionerna I: 483 av herrar Sundin och Lundström
samt II: 584 av herrar Ohlin och Hedlund, vari hemställts,

1) »att riksdagen måtte besluta följande ändringar i reglerna för förvärvsavdraget
vid beskattningen att gälla fr. o. m. den 1 januari 1966:

a) för gift kvinna med inkomst av eget arbete eller av rörelse höjes kvotavdraget
från 20 till 25 procent av inkomsten och förvärvsavdragets maximum
från 2 000 kronor till 4 000 kronor, att gälla i de fall där familjen har
hemmavarande barn under 16 år;

b) för ensamstående barnförsörjare höjes förvärvsavdraget i samma män
som ovan;

c) för gift kvinna som verksamt deltagit i skötseln av familjens jordbruk
eller rörelse skall — i de fall hemmavarande barn under 16 år finnes
— tillgodoräknas ett förvärvsavdrag utgörande 300 kronor jämte 25 procent
av det belopp som motsvarar en femtedel av mannens inkomst av jordbruket
eller rörelsen dock sammanlagt högst 1 000 kronor; ävensom

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext»
;

IX) motionen II: 7 av herr Westberg, vari hemställts, att riksdagen måtte
beträffande avdraget i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen för icke-vårdnadshavare
för underhåll till eget barn besluta att fr. o. m. 1965 års inkomster
höja avdragets maximibelopp till 2 000 kr. och således antaga följande -

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---njuta avdrag:

1) för periodiskt--— eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3) för dels---sjukförsäkring; samt

4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret utgivit för
underhåll av sådant hans barn under 16 år som icke varit hemmavarande,
dock sammanlagt högst för 2 000 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Därest skattskyldig — ---nämnda tid.

Avdrag, som---18 år.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1965 års taxering och i
fråga om eftertaxering för år 1965 och tidigare år;

X) motionen II: 84 av fru Ryding m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till regeringen hemställer om förslag att förvärvsavdraget höjes
till 4 000 kronor och kvotavdraget till 30 procent»;

XI) motionen II: 157 av fru Kristensson och fröken Ljungberg, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att en parlamentarisk
utredning tillsättes i syfte att förutsättningslöst utreda frågan
om familjebeskattningen»; ävensom

XII) motionen II: 588 av herr Ullsten, vari hemställts, att riksdagen vid
sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 14 angående allmän varuskatt
m. in. måtte besluta sådan ändring av skattesatsen för den allmänna
varuskatten som i motionen förordats.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:36 (1:30), 1:95, 1:123, 1:614, 1:615,
I: 616, I: 617, I: 618, I: 625, I: 626, I: 628, I: 629, I: 630, II: 7, II: 28, II: 84,
II: 157, II: 256, II: 259, II: 375, II: 584, II: 588, II: 716, II: 717, II: 721, II:
722, II: 723, II: 724, II: 725, II: 726, II: 727, II: 728, II: 729, II: 731, II: 732,
II: 733, II: 735, II: 739, II: 740, II: 741, II: 745, II: 746, II: 747 och II: 748.

I anledning av propositionen har till utskottet ingivits skrivelser från
organisationen KIF (konsthantverkare och industriformgivare), Sveriges
hantverks- och industriorganisation samt Svenska slöjdföreningen.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Inledning, s. 22—23.

Den direkta beskattningen, s. 23- -40.

Departementschefen, s. 40—65.

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Motionerna

Den direkta beskattningen

Utredning rörande familjebeskattningen in. m.

i motionerna I: 22 och II: 28 framhåller motionärerna inledningsvis, att
sambeskattningen medför vissa menliga verkningar dels genom den hårda
skattebelastningen på grund av sammanläggningen av makarnas inkomster
och de dubbla ortsavdragen, den s. k. tröskeleffekten, och dels genom att
vissa sambeskattade makar får högre skatt än två ensamstående, den s. k.
negativa sambeskattningseffekten. Efter att ha erinrat om att allmänna
skatteberedningen förordat, att sambeskattningssystemet skall bibehållas,
framhåller motionärerna önskvärdheten av att skattesystemet överensstämmer
med de arbetsmarknadspolitiska syftena. Vid utformningen av familjebeskattningen
måste vidare den primära målsättningen vara att ge båda
makarna en verklig valfrihet mellan arbete i hemmet och förvärvsarbete
utanför hemmet.

För att lindra sambeskattningens negativa verkningar erfordras enligt
motionärernas mening en ytterligare utbyggnad av förvärvsavdragen och ett
fullständigt genomförande av tudelningsprincipen. Med hänsyn till de svårbemästrade
problem, som är förenade med sambeskattningen, har emellertid
frågan om en övergång till särbeskattning aktualiserats. En sådan
reform förutsätter dock en relativt lång övergångstid. Närmande av skatteskalorna,
ändringar i avdragsreglerna och andra åtgärder, som eventuellt
kan ifrågakomma, måste — framhåller motionärerna — vidtagas i etapper.

Då införandet av särbeskattning är en mycket genomgripande reform, där
eu mängd spörsmål tarvar sin lösning, anser motionärerna starka skäl tala
för att hela frågan om familj ebeskattningens fortsatta utformning blir föremål
för en ny och grundligare prövning än skattesystemutredningen kunnat
prestera på den begränsade tid den haft till sitt förfogande. Slutligen framhåller
motionärerna att frågan är av så stort allmänt intresse, att utredningen
inte bör bedrivas inom finansdepartementet utan bör ske under medverkan
av parlamentarisk representation med åtföljande remissförfarande
i sedvanlig ordning.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 95 och II: 118 anför motionärerna,
att ett system med särbeskattning torde komma att medföra en rättvisare
fördelning av den direkta skatten mellan barnfamiljer och övriga. Ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt skulle en sådan beskattning verka stimulerande
på de gifta kvinnornas yrkesverksamhet. Det är emellertid uppenbart,
att en övergång till en ny form av familj ebeskattning kan innebära svåra
omställningsproblem. Enligt motionärernas mening bör en parlamentarisk
utredning tillsättas med direktiv att snabbt utreda möjligheterna för en

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 37

successiv övergång till ett särbeskattningssystem och att särskilt studera de
tekniska problem som sammanhänger därmed.

I motionerna I: 630 och II: 742 anför motionärerna bl. a., att i den offentliga
debatten om familjebeskattningen stor uppmärksamhet ägnats frågan
om beskattningen av de gifta. De ensamståendes skatteproblem har däremot
icke varit föremål för nämnvärt intresse i detta sammanhang, och de ensamstående
synes också ha blivit bortglömda vid den förnyade utredning rörande
familj ebeskattningen som aviserats. Då även denna kategori enligt motionärernas
mening bör komma i åtnjutande av rimlig skatterättvisa, synes det
befogat att jämväl de ensamståendes skatteförhållanden omfattas av utredningen.
Därvid synes bl. a. frågan om hänsynstagande till sådana förhållanden,
som menligt kan inverka på skatteförmågan utan att berättiga till avdrag
för nedsatt skatteförmåga, böra övervägas. I avvaktan på en sådan utredning
anser motionärerna starka skäl föreligga för att riksdagen i samband
med behandlingen av förevarande proposition överväger skattelättnader
för de ensamstående för att minska den diskriminering, som uppstår genom
skattesystemets konstruktion, antingen genom justering av skatteskalorna
för ensamstående eller genom en ändring i relationen mellan ortsavdragen
för gifta och ogifta.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionen II: 157 framhåller motionärerna
bl. a., att skatteberedningens behandling av familjebeskattningens
utformning icke synes ha präglats av någon förutsättningslös syn. Ett
viktigt argument mot det nuvarande sambeskattningssystemet, som icke tillräckligt
beaktats i utredningen, är enligt motionärernas mening att nuvarande
system huvudsakligen tar hänsyn till äktenskapet som sådant och i alltför
liten utsträckning till förekomsten av barn. Ett särbeskattningssystem
med differentierade skalor efter barnantalet är en väg, som bör undersökas
för att få en rationellare fördelning av skattebördan. När det gäller de arbetsmarknadspolitiska
aspekterna har skatteberedningen icke tillerkänt dessa
utslagsgivande betydelse vid beskattningens utformning. I ett samhälle,
som alltmer präglas av ökad yrkesutbildning och ökad benägenhet att utnyttja
denna utbildning bör — framhålles det i motionen — alla åtgärder
vidtagas för att tillgodoföra samhället de investeringar som nedlagts i utbildningen.
Speciellt gäller detta de gifta kvinnorna.

Att förlägga den ytterligare prövningen av familjebeskattningen till finansdepartementet
anser motionärerna icke till fyllest. En klart förutsättningslös
prövning av hithörande frågor måste komma till stånd. Motionärerna
föreslår därför tillsättandet av eu parlamentarisk utredning, vari även arbetsmarknadens
parter och kvinnoorganisationerna blir företrädda, för att
eu allsidig prövning av denna fråga skall kunna göras.

I motionen II: 717 framhålles inledningsvis all den framtida familjebeskattningen
bör utformas från följande utgångspunkter. Det familjepoli -

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

tiska stödet skall knytas direkt till barnen och vara oberoende av föräldrarnas
inkomst. Varje arbetsför vuxen person, som inte studerar eller har vårdnaden
om barn, har som regel förvärvsarbete. Beskattningen bör inte försvåra
utträde på arbetsmarknaden för den, som på grund av barnavård eller
annan orsak varit borta från förvärvslivet. Efter att ha konstaterat att nuvarande
skatte- och bidragssystem inte motsvarar dessa krav framhåller motionärerna,
att ett system med särbeskattning skulle undanröja den nuvarande
beskattningens negativa verkningar.

Motionärerna framhåller vidare, att de i propositionen framlagda förslagen
är ägnade att försvåra eu framtida övergång till särbeskattning. I första
hand gäller detta den föreslagna höjningen av tudelningsgränsen, som innebär
att flertalet familjer, som gynnas av sambeskattningen, kommer att få
en skattehöjning, då särbeskattningen införs. Även i två andra avseenden
kommer skatteförslaget att ytterligare övervältra skattebördorna från gifta
till ogifta. Schablonavdraget för kommunalskatten föreslås vara dubbelt så
stort för gifta som för ogifta, oberoende av om båda makarna eller endast
den ene förvärvsarbetar. Det får därmed samma effekt som det dubbla ortsavdraget.
Folkpensionsavgiften innebär redan nu en favorisering av gifta
framför ogifta. Om avgiften beräknas på den beskattningsbara inkomsten i
stället för den taxerade, blir även de familjer, där endast ena maken har
inkomst, gynnade, eftersom de får göra dubbelt så stort avdrag (ortsavdrag)
som ogifta, innan avgiften beräknas.

Motionärerna anser även att ett ökat stöd till barnfamiljerna bör ske genom
väsentligt förbättrade kontantbidrag. Det familjepolitiska stödet bör
sålunda enligt motionärernas mening huvudsakligen utgå i form av kontanta
barnbidrag, knutna direkt till barnen och oberoende av föräldrarnas inkomst.

Sammanfattningsvis framhåller motionärerna, att ytterligare utredning
av lamiljebeskattningen är nödvändig. Utredningen bör därvid framlägga
förslag hur de tekniska problemen i samband med särbeskattning bör lösas.
Den bör vidare behandla alternativa metoder för övergång till särbeskattning
och framlägga en redovisning av effekten av olika tänkbara övergångssystem
för individen och för statsverket. Den bör på så sätt skapa ett
allsidigt underlag lör ställningstagande i frågan om val av övergångsmetod.
Utredningen bör bedrivas skyndsamt, så att en övergång till särbeskattning
kan genomtöras inom de närmaste åren. Under tiden bör inte sådana ändringar
i skattesystemet vidtas som försvårar en sådan reform.

Förvärvsavdragen

I motionerna I: 483 och II: 584 anföres att gjorda undersökningar visat,
att de särskilda kostnader, som regelmässigt är förenade med hustruns förvärvsarbete,
vida överstiger förvärvsavdragets nuvarande maximibelopp om
2 000 kr. Undersökningarna har vidare visat, att kostnaderna stiger med

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 39

hustruns inkomst, vilket uppenbarligen sammanhänger med att ett mera
lidskrävande och varaktigt förvärvsarbete drar med sig större kostnader för
hemhjälp och barntillsyn.

De av finansminstern anförda skälen för att nu underlåta varje reform
av förvärvsavdragen kan knappast tillmätas den betydelse han vill göra
gällande. En eventuell övergång till särbeskattning innesluter många och
komplicerade skattetekniska problem, vilkas lösning inte nämnvärt skulle
ytterligare försvåras av högre förvärsavdrag än de nuvarande.

Med hänsyn därtill föreslår motionärerna, att beslut nu lattas om en
omedelbar höjning av förvärvsavdragets maximum till 4 000 kr. För att
bättre tillgodose förvärvsarbetande gifta kvinnor med låga inkomster bör
kvotavdraget höjas från 20 till 25 procent av inkomsten. Förbättringarna
avser således förvärvsarbetande gifta kvinnor med barn under 16 år liksom
ensamstående barn för sörj are med sådana barn. Rättviseskäl talar enligt
motionärernas mening även för att i de fall, där hustrun gör en arbetsinsats
i familjens jordbruk eller rörelse och familjen har minderåriga barn, ett
större förvärvsavdrag än för närvarande bör medgivas. Avdraget bör i dessa
fall utformas som ett kvotavdrag och av praktiska skäl schabloniseras på
följande sätt. Värdet av hustruns arbetsinsats beräknas till en femtedel av
mannens inkomst. Avdrag skulle då medges med 25 procent av detta värde,
dock högst 700 kr. eller tillsammans med det fasta avdraget högst 1 000 kr.
Avdrag skulle i intet fall medges med större belopp än som motsvarar värdet
av hustruns arbetsinsats. Inkomstbortfallet för statsverket genom de
föreslagna förbättringarna av förvärvsavdraget beräknas till 40 milj. kr. för
helt budgetår utan beaktande av ökningseffekten på skatteunderlaget.

Motionärerna i motionerna I: 633 och II: 722 anför i huvudsak följande.
Med gällande kostnader för anskaffande av hjälp i hemmet är det uppenbarligen
otillräckligt med ett förvärvsavdrag på 2 000 kr. för år. Också för
det fall att den skattskyldige på annat sätt ordnar för tillsyn av barnen,
torde man kunna utgå från att kostnaderna ofta blir högre än 2 000 kr. Med
hänsyn härtill förordar motionärerna en höjning av maximibeloppet utan
särskild prövning från 2 000 till 3 000 kr. Om man sålunda tillämpar en
schablonregel för flertalet fall bör — framhåller motionärerna — prövning
kunna företagas för de fall, som återstår och där kostnaderna kan vara
högre än 3 000 kr. Därför föreslås att barnförsörjare, som kan styrka högre
kostnader än 3 000 kr., skall få avdrag härför inom ramen för 20 procent
av inkomsten. Vidare förordar motionärerna, att förvärvsavdraget vid faktisk
sambeskattning skall, där minderåriga barn finnes, kunna utgå med
högre belopp än 3 000 kr., under villkor alt det kan styrkas att hustruns
kostnader för barnens omliänderhavande överstigit nämnda belopp. Avdrag
bör få åtnjutas för de verkliga kostnaderna inom ramen för 20 procent av
värdet av hustruns arbete. En uppskattning av detta arbete måste alltså ske.

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

1 fråga om gitt kvinna med minderåriga barn, vilken haft inkomst av jordbruksfastighet,
löreslår motionärerna att samma system tillämpas som vid
faktisk sambeskattning.

Till stöd för skrivelseyrkandet i motionen 11: 84 anför motionärerna, att
man, innan en reform om fullständig särbeskattning genomförts, måste räkna
med att under åtskilliga år framåt bibehålla det nuvarande sambeskatlningssystemet.
Mot bakgrunden härav finner motionärerna det synnerligen
angeläget, att förvärvsavdraget höjs betydligt, och föreslår för sin del en
höjning av maximibeloppet till 4 000 kr. och av kvotavdraget till BO procent.

I motionen II: 732 hemställes att den tillsatta utredningen angående familj
ebeskattningen även får i uppdrag att pröva frågan om tudelningsprincipens
tillämpning på förvärvsavdragen.

Därjämte förordar motionären, att förvärvsavdragets maximibelopp utan
särskild prövning höjs från 2 000 till 3 000 kr. Motionären anser emellertid,
att möjlighet därutöver måste ges till avdrag för de kostnader för barntillsyn,
som överstiger schablonen. Någon begränsning av avdragsbeloppets
storlek torde i och för sig ej vara nödvändig. Emellertid kan den invändningen
göras, att avdrag ej bör medges för »lyxkonsumtion» i fråga om utgifter
för barnens omhändertagande. På grund därav föreslår motionären, att avdraget
beräknas till högst 10 000 kr.

Kommunalskatteavdraget

Motionärerna i motionerna I: 620 och II: 731 anser sig i princip kunna
godta den i propositionen föreslagna schabloniseringen av kommunalskatteavdraget.
Det bör emellertid uppmärksammas — framhåller motionärerna

att skatteförslaget sett i sin helhet inte ger några lättnader för ensamstående
skattebetalare annat än i mycket låga inkomstlägen. Ett sätt att ändra
detta förhållande vore en höjning av schablonavdragets maximibelopp för
ensamstående. Motionärerna föreslår därför att detta bestämmes till 3 000
kr. I

I motionerna I: 632 och II: 748 anföres bl. a. följande. Den föreslagna
schabloniseringen av det kommunala utskyldsavdraget strider mot syftet
med avdraget i fråga, nämligen att lindra statsbeskattningen för de skattskyldiga
i ett visst inkomstläge, som betalar större kommunalskatt på grund
av högre utdebitering i hemortskommunen än andra. Den skattskyldige, som
har den lägsta skattebördan på grund av låg utdebitering i hemortskommunen,
erhåller den största fördelen genom schabloniseringen. För personer
med innehav av fastigheter inträder ofta den situationen, att schabloniseringen
inte medför någon som helst fördel i jämförelse med andra skattskyldiga
i samma inkomstläge. Förslaget strider således uppenbarligen mot
skatteförmågeprincipen. Även i tekniskt avseende är den föreslagna schablo -

Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1965 41

niseringen enligt motionärernas mening otymplig och kommer att föranleda
betydande svårigheter för deklaranterna. Den stora massan inkomsttagare
måste nämligen själva räkna fram vad 1/4 av den sammanräknade nettoinkomsten
utgör. Sådana räkneoperationer kommer sannolikt att göras felaktigt
i ett stort antal fall med ly åtföljande besvär för de granskande myndigheterna.
Motionärerna finner därför olägenheterna med den föreslagna
schabloniseringen av utskyldsavdraget vara så betydande, att de inte kan
tillstyrka dess genomförande. Därest riksdagen skulle allvarligt överväga
detta förslag, yrkas i motionerna att propositionen i denna del remitteras
till kammarrätten, riksskattenämnden samt några länsstyrelser för bedömning
av förslagets genomförbarhet i tekniskt hänseende och dess samband
med hittills erkända principer inom skattelagstiftningen.

Som motivering för yrkandet i motionen I: 625 anföres i huvudsak följande.
Det framlagda förslaget rörande kommunalskatteavdraget har vissa utomordentliga
förtjänster, som det gäller att bevara. Dit hör i första rummet
att lättnad i skattetrycket åstadkommes för inkomsttagare med relativt låga
inkomster. Därnäst har avdragets speciella konstruktion möjliggjort, att
kommunernas skatteunderlag icke drabbas av någon minskning. Däremot
har förslaget redan utsatts för kritik i ett tredje avseende, nämligen dess
verkan att ytterligare öka olikställigheten i skattehänseende mellan å ena
sidan ensamstående och gifta, å andra sidan bland de gifta mellan förvärvsarbetande
och icke förvärvsarbetande, detta utan att i deras fall någon hänsyn
tages till förekomsten av barn. Denna effekt, som inte motsvarar någon
tillkännagiven målsättning och synes strida mot departementschefens relativt
positiva uttalanden om behovet av övergång till modifierad eller fullständig
särbeskattning, åvägabringas genom att det avdrag för kommunalskatt,
som medges med minst en fjärdedel av beskattningsårets sammanräknade
nettoinkomst, schabloniserats till ett minimiavdrag om 4 500 kr. för
makar och för ofullständiga familjer men endast till 2 250 kr. för ensamstående.
Då ingen förändring föreslås i nuvarande bestämmelser om ortsavdrag,
vilka beräknas efter exakt samma belopp, uppnås i praktiken att
vid den statliga inkomsttaxeringen skattefria grundbelopp om 4 500 kr. för
ensamstående och 9 000 kr. för makar tillgodoräknas.

Då redan bestående differentiering mellan gifta och ensamstående i fråga
om ortsavdraget, med fördubbling av det skattefria avdraget för gifta av vilka
blott den ena maken är förvärvsarbetande, utsatts för mycket stark saklig
kritik, är det givet att den nu föreslagna ytterligare skärpningen måste
anses icke önskvärd och att vägar måste prövas för att söka undvika den.
Motionären finner det därför angeläget att företaga eu sådan omkonstruktion
av förslaget att — med bibehållen ram för skatteuttaget — ökningen av
skatteorättvisorna mellan angivna kategorier neutraliseras eller åtminstone
reduceras.

42 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Den enklaste lösningen vore därvidlag att använda endast en enhetlig minimigräns
för det schabloniserade kommunalskatteavdraget. Detta skulle
tillåta att det medgivna minimiavdraget för kommunalskatten kunde höjas
från nu föreslagna 2 250 kr. för ensamstående till över 3 000 kr. för samtliga
inkomsttagare, oavsett civilstånd. Motionären föreslår dock en mindre långtgående
omkonstruktion med bevarande av ett visst avdragsbelopp för den
make, som icke har förvärvsarbete, ehuru lägre, nämligen enligt proportionen
1:3. D. v. s. att om det schabloniserade kommunalskatteavdraget för
varje inkomsttagare kunde sättas till 3 000 kr., skulle det för makar, där endast
den ene har inkomst, uppgå till 3 000 -j- 1 000 kr., alltså 4 000 kr. De
siffror som angivits är endast avsedda att vara illustrativa och approximativa.
Eftersom de grundläggande kalkylerna inte redovisats i propositionen,
finner motionären det omöjligt att närmare precisera vilka schablonavdrag,
som skulle ge exakt samma skatteuttag som i propositionen beräknats, nämligen
140 milj. kr. i skattebortfall för budgetåret 1965/66 och 420 milj. kr.
för helår. Riktpunkten för de närmare beräkningar som bör göras skulle
vara att fullt minimiavdrag för kommunalskatten vid statlig inkomsttaxering
tillerkännes varje person med egen inkomst, medan ett extra avdrag
till en tredjedel av schablonavdragets belopp skulle tillgodoräknas makar i
äktenskap, där enbart den ene varit inkomsttagare, oavsett barnförekomsl,
samt ensamstående med hemmavarande barn under 18 år.

Avdraget för försäkringspremier

I motionen II: 726 erinrar motionären om att en företagare har valfrihet i
fråga om anslutning till ATP. Om han därvid väljer att stå utanför denna
försäkringsform, medför detta att han samtidigt utestänges från den obligatoriska
sjukförsäkringens tilläggssjukpenning. Han kan med andra ord endast
bli försäkrad för sjukvårdsersättning och grundsjukpenning. Motionären
finner det fullt förståeligt om en företagare tvekar att påtaga sig dryga
försäkringskostnader även omfattande ålderspension. Det oaktat kan han
ändock finna det nödvändigt att skaffa sig ett riskskydd för familjens skull.
En tilläggsförsäkring för sjukdomsfall och invaliditet, kompletterad med en
grupplivförsäkring, är vad som kan anses erforderligt. Dylika försäkringar
är emellertid missgynnade vid beskattningen.

Den som frivilligt försäkrar sig utanför den obligatoriska försäkringen,
får således sina premieavdrag i fråga om tilläggssjukpenningsförsäkring begränsade
till de medgivna schablonbeloppen 300 resp. 150 kr. Det andra till
500 resp. 250 kr. maximerade avdraget för försäkringspremier lämnar inte
utrymme för de premier, som svarar mot den obligatoriska tilläggssjukpenningsförsäkringen.
Detsamma torde kunna sägas beträffande premier för
grupplivförsäkring, som den försäkrade själv har att erlägga.

Eftersom i princip alla av arbetsgivaren betalade avgifter för anställd personal
är avdragsgilla, finner motionären det angeläget, att företagares egen -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 43

avgifter — oavsett försäkringens bundenhet till de obligatoriska försäkringsformerna
— likställes i skatteavseende. Detta bör kunna ske genom att premier
för tilläggssjukpenning generellt får avdragas utan tak, samt att avdrag
för premier för grupplivförsäkring medges som särskilt avdrag.

Avdraget för underhåll till eget barn i annans vård

I motionen II: 7 erinrar motionären bl. a. om bevillningsutskottets uttalande
vid 1964 års riksdag att frågan om en ändring av bestämmelserna i
förevarande hänseende kunde bli aktuell som ett resultat av allmänna skatteberedningens
arbete. Med hänsyn till att skatteberedningen inte behandlat
frågan i sitt betänkande, finner motionären angeläget att en reform kommer
till stånd med det snaraste, inte minst med tanke på de ensamstående
mödrarnas ekonomiska svårigheter. Maximibeloppet för ifrågavarande avdrag
bör därför enligt motionärens mening höjas till 2 000 kr. fr. o. m.
1966 års taxering.

Ortsavdragen

Frågan om införande av barnavdrag vid beskattningen behandlas i motionerna
I: 215 och II: 259. Till en början framhåller motionärerna, att frånvaron
av barnavdrag innebär att skatt uttages på inkomst, som inte har
skattekraft och som därför skattemässigt sett är att betrakta som obefintlig.
Att för en viss grupp medborgare beskatta obefintlig inkomst innebär,
att samhället lägger särskilda bördor på denna grupp och sålunda inte repartiserar
de gemensamma samhällsutgifterna efter likformiga grunder.
Orättvisan är så mycket större som den på barnfamiljerna uppkomna obehöriga
skattebelastningen blir större, ju fler barn som finns i familjen. Den
drabbar vidare de lägre inkomsttagarna inom varje familjestorlek hårdare
än de mer välsituerade.

Motionärerna erinrar vidare om att allmänna skatteberedningen utgått
från att en väsentlig förbättring för barnfamiljerna under alla förhållanden
måste åstadkommas. Beredningen stannade slutligt vid ett förslag att barnbidraget
skulle — fram till 1970 -— höjas från 700 till 1 200 kr. per barn.
Vidare framhålles i motionerna att flertalet remissinstanser tillstyrkt eller
lämnat utan erinran beredningens förslag i förevarande avseende. Ledamoten
östmans yrkande om barnavdrag jämte differentierat barnbidrag har
emellertid vunnit stöd av kammarrätten och länsstyrelsen i Västernorrlands
län, varjämte överståthållarämbetet, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund
samt Folkpartiets kvinnoförbund ifrågasatt införande av särskilda ortsavdrag
för barn. EU flertal remissmyndigheter därutöver har anslutit sig
till principen att skatten bör differentieras med hänsyn till förekomsten
av barn. Bland dessa kan nämnas LO, som erinrar om de två olika metoderna
för hänsynstagande till barnkostnaderna vid beskattningen, som består
i en differentiering av skatteskalorna eller en tillämpning av »barn -

44 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 11)65

eller vårdnadsavdrag». Avdragsmetoden ger enligt LO »möjligheter att anknyta
skatteförmågeberäkningen mer direkt till de faktiska barnkostnaderna».
Det framhålles vidare, att »LO anser det angeläget att barnkostnaderna
i ökad grad påverkar bärkraftsbedömningen vid beskattningen».
LO:s slutsats är att »en kombination av båda metoderna är acceptabel».

Motionärerna föreslår för sin del tills vidare införande av barnavdrag å
1 000 kr. för varje barn under 18 år, lika för fullständiga och ofullständiga
familjer. För genomsnittskommunen skulle detta betyda en ökning av utdebiteringen
med 40 öre per skattekrona. I en till motionerna fogad tabell
redovisas för skilda inkomstlägen de lättnader för barnfamiljerna och ökningar
för barnlösa, som skulle inträda vid ett genomförande av förslaget.

För de barnfamiljer, som inte till fullo kan utnyttja de av motionärerna
förordade barnavdragen, föreslås följande system. Vid taxeringen göres en
särskild beräkning för barnfamiljer vilkas beskattningsbara inkomst är noll.

1 den mån de inte kunnat utnyttja barnavdragen, framräknas det icke
utnyttjade beloppet. På detta negativa belopp beräknas skatt såsom om beloppet
utgjort beskattningsbar inkomst. Den uträknade skatten betraktas
som »negativ» skatt och motsvarande belopp tillgodoföres barnfamiljen
såsom inbetald preliminär skatt. När slutskattesedel därefter utfärdas sker
återbäring i vanlig ordning. Kostnaderna för denna negativa skatt bäres av
statsverket.

Motionärernas förslag rörande barnavdraget inkl. förslaget om s. k. negativ
skatt för dem, som inte kan utnyttja barnavdrag, beräknas minska
statens skatteinkomster med i runt tal 800 milj. kr. för helt budgetår.

I motionen II: 746 erinras om att folkpensionär, vars inkomst helt eller
till huvudsaklig del utgöres av folkpension, erhåller ett extra avdrag utöver
ortsavdraget på högst 4 500 kr. och därigenom undgår skatt. I den mån
han skaffar sig inkomst utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp minskas
emellertid det extra avdraget, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten
stiger snabbare än årsinkomsten. På grund därav förlorar folkpensionärerna
ofta lusten att skaffa sig avlönat arbete. Med hänsyn till att
bristen på arbetskraft kommer att öka, måste det enligt motionärernas mening
vara angeläget att i möjligaste mån tillgodogöra sig den äldre arbetskraften.
För att råda bot på nuvarande missförhållanden föreslås i motionen
att ortsavdraget för ålders- och förtidspensionärer fastställes till 3 600
kr. för ensamstående pensionär, 6 000 kr. för äkta makar, varav en är pensionär,
och 7 200 kr. för makar, som båda är pensionärer.

Skatteskalorna

1 motionerna I: 612 och II: 728 framhåller motionärerna bl. a., att de nya
skatteskalor, som föreslås i propositionen för den statliga inkomstskatten,
innebär en viss utjämning av progressionskurvan närmast över det proportionella
skiktet. Omläggningen av folkpensionsavgiften betyder en skat -

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 är 1965

tesats av 4 procent ovanför skalan för inkomstskatten upp till 30 000 kr. i
beskattningsbar inkomst. Höjningen av maximiavgiften från 600 till 1 200
kr. träffar inkomstgrupperna över cirka 25 000 kr. och medför upp till ca
40 000 kr. det fulla 4-procentiga uttaget. I huvudsak kan marginalskatten
sägas bliva opåverkad av förslagen i propositionen. Vissa mellangrupper,
särskilt hland de ensamstående, får dock en skärpt marginalskatt.

Allmänna skatteberedningen har med sitt förslag till skatteskalor tagit
hänsyn till angelägenheten av en sänkt marginalbeskattning. Motionärerna
anser det dock i nuläget inte möjligt att genomföra detta förslag. För undvikande
av skärpta marginalskatter bör dock redan nu vissa ytterligare sänkningar
av inkomstbeskattningens skattesatser kunna genomföras. Enligt motionärernas
mening bör skatteuttaget i inkomstskikten 16 000 kr.—40 000 kr.
beskattningsbar inkomst för gift sänkas med en procentenhet utöver vad
Kungl. Maj :t föreslagit. Beträffande ensamstående inkomsttagare bör —
utöver förslaget i propositionen — uttaget sänkas med två procentenheter
i inkomstskikten 8 000 kr.—15 000 kr. och med en procentenhet i skikten
15 000 kr.—30 000 kr. Motionärernas förslag innebär oförändrad tudelningsgräns
i förhållande till vad som nu gäller. Bortfallet av skatteinkomster i
följd av förslaget beräknas för budgetåret 1965/66 till cirka 44 milj. kr.
och därefter för helt budgetår till ytterligare cirka 88 milj. kr.

Den föreslagna skatteskalan, till vilken kommer den nya folkpensionsaväiften,
finner motionärerna i motionerna I: 623 och II: 739 inte tillfredsställande.
För att undvika icke önskvärda skärpningar i marginalskatterna och
i någon mån åstadkomma en reduktion föreslås att skatteuttaget i inkomstskikten
16 000 kr,—40 000 kr. (beskattningsbar inkomst) för gift skattskvldig
sänkes med ytterligare en procentenhet och att beträffande ensamstående
inkomsttagare skatteuttaget sänkes med två procentenheter i inkomstskikten
8 000 kr.-—15 000 kr. samt med en enhet i inkomstskikten 15 000 kr.-30 000 kr., allt beskattningsbar inkomst.

Motionärerna understryker särskilt att den ytterligare sänkning av inkomstskatten,
som de föreslagit i fråga om såväl gifta som ensamstående,
endast bör ses som ett steg i riktning mot de fortsatta lättnader i inkomstbeskattningen,
som bör utgöra ett väsentligt led i en kommande, mera genomgripande
skattereform.

Motionärernas förslag till skatteskala innebär att tudelningsgränsen bibehälles
vid nuvarande nivå. Detta medför att skalan för ensamstående något
närmas skalan för gift. Ensamstående skattskyldig erhåller alltså en mer
markerad lättnad i inkomstskatten. Därigenom undvikes att en eventuell
framtida övergång till särbeskattning försväras. Motionsförslaget bör ses
mot bakgrunden av att — om regeringsförslaget bifalles — ensamstående i
flera inkomstskikt skulle få sin marginalskatt höjd. I skiktet 14 000 kr.—
15 000 kr. bleve marginalskatten t. ex. ökad från 41,1 till 43,4 procent. För

46 Bevillningsutskottets betänkande ni• 16 år 1965

något högre inkomster förekommer större höjningar, i några fall ända till
5 å 6 procent, vartill kommer höjningen av den allmänna varuskatten. Motionärerna
kan inte finna detta vara en rimlig avvägning.

I motionerna I: 632 och II: 748 uttalas att den mest angelägna reformen
1. n. är att minska verkningarna av progressiviteten för de stora inkomstgrupperna.
Samtidigt har motionärarna velat beakta att skälig kompensation
ges för höjningen av den allmänna varubeskattningen, vilken de ansett
sig kunna acceptera som ett provisorium i avvaktan på en övergång till ett
mervärdeskattesystem. Genom vissa besparingsförslag anser motionärerna
sig emellertid ha skapat utrymme för en verklig skattesänkning, som i första
hand bör komma de grupper av inkomsttagare till del, vilkas inkomster ligger
i närheten av genomsnittsinkomsten. För att bereda de låga inkomsttagarna
kompensation för den höjda varuskatten förordas att uttaget av folkpensionsavgifter
omläggs att beräknas på beskattningsbar inkomst samt att
det första steget i den statliga inkomstskatteskalan sänks tre enheter eller
från 10 till 7 procent. För skikten över det proportionella skiktet föreslås
lägre skattesatser än i propositionen. Detta gäller upp till 60 000 kr. beskattningsbar
inkomst. För de återstående inkomstskikten anser motionärerna
sig inte nu böra förorda lägre marginalskatter, utan denna fråga bör
tas upp i samband med den definitiva reformen av skattesystemet.

Vid bedömningen av motionärernas förslag måste hänsyn tas till förslaget
om införande av barnavdrag vid beskattningen. Detta medför att skattesänkningarna
blir väsentligt större än enligt förslaget i propositionen för
de mest behövande, nämligen barnfamiljerna. I procent räknat utgör skatteminskningen
enligt motionärernas förslag för ensamstående 11,4 procent vid
en årsinkomst av 8 000 kr. för att sedan successivt falla till 0,7 procent vid
en årsinkomst av 150 000 kr. Motsvarande siffror för gifta utan barn är 18
resp. 2,3 procent, för gifta med ett barn 37,2 resp. 3,1 procent osv. Vid årsinkomster
av 15 000 å 20 000 kr. erhålles betydande skattesänkningar i synnerhet
för barnfamiljer.

För helt budgetår uppnås enligt förslaget i motionerna en skattesänkning
ä 600 milj. kr. Härtill kommer lättnaderna för barnfamiljer genom införande
av barnavdrag, vilken åtgärd medför en ytterligare skattelindring å 300
milj. kr. Den totala skattelindringseffekten blir således 900 milj. kr. för
budgetår. Slutligen betonas att motionärernas förslag är att betrakta som
ett provisorium. I samband med en definitiv reform bör hela frågan om inkomstskatteskalans
konstruktion kunna omprövas, varvid graden av progressivitet,
storleken av det proportionella bottenskiktet och liknande frågor
bör bli föremål för ny bedömning.

Indexreglering av skattesystemet in. in.

I motionerna I: 612 och II: 728 framhålles att en penningvärdeförsämring
vid nuvarande konstruktion av skattesystemet medför en automatiskt

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 47

ökad skattebelastning. En inflationsutveckling får sålunda till konsekvens
en reell skatteskärpning, som inte avsetts med riksdagens beslut. Då regeringen
numera synes räkna en penningvärdeförsämring med 3 å 4 procent
per år som normal företeelse, framstår en indexreglering av skattesystemet
som särskilt angelägen. Allmänna skatteberedningen har även givit sitt principiella
förord för en sådan ordning. Motionärerna finner det angeläget att
frågan om indexreglering av skatteskalor och grundavdrag skyndsamt upptages
till förnyad prövning.

Även i motionerna 1: 623 och 11: 739 framhälles att den fortgående inflationen
höjer det reella skattetrycket. Skatteskalor och ortsavdrag blir därigenom
andra än vad som avsetts. Motionärerna finner därför angeläget, att
frågan hur den skatteskärpande effekten av inflationen skall kunna undvikas
skyndsamt blir föremål för prövning.

I motionerna I: 632 och II: 748 erinras om att allmänna skatteberedningen
i sitt betänkande tagit upp frågan om indexreglering av i första hand ortsavdrag
och skatteskalor men även av förvärvsavdrag och barnbidrag. Utredningen
ansåg sig emellertid behöva tid till mera ingående överväganden, innan
förslag i denna riktning framlades. Motionärerna understryker behovet
av att en indexreglering kommer till stånd. Enligt deras åsikt bör vid den
mer definitiva reformen fidl hänsyn tas till hittills inträffade, icke åsyftade
förskjutningar i skattebelastningen på grund av penningvärdeförsämringen.
Någon svårighet att framlägga material för beräkningen av inflationens hittillsvarande
verkningar föreligger inte. Vidare framhålles nödvändigheten
av att riksdagen nästa år får möjlighet att ta ställning till ett konkret förslag
om införande av indexreglering i skattesystemet. Motionärerna yrkar därför,
att allmänna skatteberedningen erhåller sådana ändrade direktiv, att ett förslag
i ämnet kan framläggas redan under innevarande år.

Källskatten m. m.

I motionerna 1:626 och II: 743 framhålles att staten i ökad omfattning pålägger
företagarna uppgifter av olika slag, såsom inlevererande av källskatt,
omsättningsskatt, skatt på anställdas löner och ATP-avgift. Motionärerna
finner det angeläget, att de mindre företagarna helt eller delvis befrias från
skyldigheten att till statsverket inleverera smärre belopp ävensom att lämna
arbetsgivaruppgifter vid korttidsanställningar eller för tillfällig arbetshjälp.

Sjömansskatten

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna I: 350 och II: 375
anföres i huvudsak följande. Fortfarande kvarstår flera betydelsefulla orättvisor
i sjömansskattesystemet, vilka bör avlägsnas. Bl. a. finner motionärerna
en omräkning av skattetabellen ofrånkomlig för att uppnå den skattelättnad,
som måste anses befogad med hänsyn lill de särskilda förhållanden,

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1665

som är rådande för sjöfolket och för att stimulera svenskt sjöfolk att kvarstanna
inom yrket. De förekommande tröskelproblemen i skatteskalorna i
vissa inkomstlagen bör lösas, och de schablonmässiga skatteavdrag, som lädes
till grund för skatteuttagen vid sjömansskattens införande måste upphöra,
eftersom det rör sig om en definitiv källskatt. Den fria kosten och bostaden
måste ses i förening med de fördyrade levnadskostnader, som blir
följden vid arbete utom hemorten. Vidare påtalar motionärerna, att inga
övergångsbestämmelser finns vid övergång från anställning i ett fartyg, där
sjömansskatt tillämpas, till anställning i annat fartyg, som ej beröres av
sjömansskattelagstiftningcn.

Från de ombordanställdas organisationer samt flera remissinstanser anfördes
under förarbetena till lagstiftningen starka skäl mot att en särskild
skattetabell infördes för anställda i kust- och östersjöfart. Erfarenheten visar,
att de erinringar som gjordes var befogade, då det mindre tonnaget
haft ökade svårigheter att erhålla tillräckligt och kvalificerat befäl och manskap.
Vid bedömningen av sjömansskattens utformning har de geografiska
tankegångarna enligt motionärernas mening tillmätts för stor betydelse, eftersom
de ombordanställda även i närfart vistas långa tider borta från hemorten
och inte som andra skattskyldiga kan tillgodogöra sig sociala och andra
förmåner av samhället. Det kan därför anses rimligt, att de inom närfarten
anställda i skatteavseende jämställes med övriga i handelsflottan ombordanställda.
I

I motionen II: 721 erinras om att enligt bestämmelserna i anvisningarna
till 10 § sjömansskatteförordningen kolumn 2 eller 3 å debetsedel för preliminär
A-skatt motsvaras av kolumn 2 i sjömansskattetabellen samt att kolumn
4 å debetsedeln motsvaras av kolumn 3 i sjömansskattetabellen. Erfarenheterna
har emellertid visat att dessa bestämmelser inte alltid uppmärksammats.
För sjöman, som haft kolumnbeteckningen 3 på sin källskattesedel,
har stundom avdrag för sjömansskatt verkställts enligt kohunn 3. Skatteavdraget
blir då för lågt, vilket resulterat i krav mot rederiet på för lågt
dragen skatt. I ett flertal fall har sjömannen då redan avmönstrat, varför
rättelse icke kunnat ske. Motionärerna föreslår därför, att kolumn 2 eller 3
å debetsedel för preliminär A-skatt skall motsvaras av kolumn 2—3 i sjömansskattetabellen
samt att kolumn 4 å debetsedeln skall motsvaras av kolumn
4 i sjömansskattetabellen.

Förmögenhetsskatten

I motionerna I: 61b och II: 73i erinrar motionärerna om att allmänna
skatteberedningen med hänsyn till penningvärdeförsämringen sedan 1957
som ett provisorium förordat, att skattegränsen sattes till 125 000 kr, att
gälla fr. o. in. 1966 års taxering. Därjämte innefattade förslaget en ändring
i skatteskalan, så att denna skulle börja med en skattesats av 7 promille
och sluta som den nuvarande med en skattesats av 18 promille.

49

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Enligt motionärernas mening talar övervägande skäl för att i överensstämmelse
med allmänna skatteberedningens förslag och i avvaktan på beredningens
slutliga förslag i ämnet skattepliktsgränsen höjes till 125 000 kr.
och att samtidigt därmed de av skatteberedningen föreslagna mindre justeringarna
av skattesatserna i bottenskikten vidtages.

Som motivering för skrivelseyrkandet i motionerna anföres att i den
mån förmögenheten utgöres av produktiva tillgångar i den skattskyldiges
rörelse, jordbruk eller skogsbruk, det synes rimligt, att förmögenhetsvärdet
beräknas till ett nedsatt belopp eller att dylika förmögenhetstillgångar undantages
från skatteplikt. I annat fall blir skatten i realiteten en skatt på
produktionsmedlen. Genom den fortgående mekaniseringen inom industri,
handel, jordbruk och skogsbruk ställes — framhålles det i motionerna -—
allt större krav på tillgång till kostnadskrävande maskinell utrustning, vilken
även i mindre och medelstora företag kan uppgå till icke oväsentliga
värden.

Motionärerna i motionerna I: 620 och 11: 731 anser sig kunna tillstyrka
den i propositionen föreslagna höjningen av det skattefria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen
från 80 000 till 100 000 kr. under förutsättning att
en rimlig höjning av förmögenhetsbeskattningen i övrigt genomföres. Enligt
den ändrade skala, som föreslås i motionerna, skulle staten tillföras ytterligare
ungefär 150 milj. kr. Detta skulle innebära en höjning av förmögenhetsbeskattningen
från genomsnittligt 1,3 till 2 procent.

Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna I: 621 och II: 727 anföres i
huvudsak följande. Det är enligt motionärernas mening otillfredsställande,
att förmögenhetsskatten utgår efter samma grunder för äkta makar som för
ensamstående. Två makar med sammanlagt samma förmögenhet som eu
ensamstående måste generellt sett anses ha lägre skattekraft än den ensamstående.
En efter bärkraftsprincipen anpassad omfördelning synes därför
motiverad. För det aktuella läget kan det synas lämpligt, att skattepliktsgränsen
fastställes till 100 000 kr. för ensamstående och 150 000 kr. för makar.

Med nuvarande regler har man utgått från att förmögenhetsinkomsten har
större skattekraft än annan inkomst, så till vida att den som äger en förmögenhet
har mindre behov av att spara för kommande tid och alltså av sin
inkomst kan avstå mera i skatt än den, som måste reservera en del av inkomsten
för framtida behov. Även om det i vissa avseenden funnits skäl för
en sådan bedömning av skattekraften, kan det numera enligt motionärernas
mening inte godtagas som någon generell regel.

Nuvarande bestämmelser innebär beskattning av förmögenhet, även om
denna inte lämnar avkastning. I sådana fall blir konsekvensen antingen eu
bögre beskattning av vederbörandes arbetsinkomst eller en förtäring av det
kapital, med vilket vederbörande arbetar i näringslivet. En skatt på förmö4
Bihnng Ull riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Xr 16

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

genhet, som är nedlagd i sådana produktionsmedel som jordbruk, industri
och hantverk, måste i stort sett sägas ha sådana skadeverkningar, särskilt
för den mindre företagsamheten, att den inte bör bibehållas. Med hänsyn
därtill finner motionärerna det angeläget att skatt endast uttages på den
verkliga avkastningen.

Motionärerna i motionerna I: 622 och 11: 747 anser, att det bottenbelopp
vid förmögenhetsbeskattningen, som år 1957 bestämdes till 80 000 kr., då
var för högt och att därför bottenbeloppet bör behållas oförändrat. Förmögenhetsförskjutningar
på grund av höjning av fastighetstaxeringsvärdena
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering anser motionärerna inte berättigar
till en höjning av bottenbeloppet. Trots höjningar av fastighetstaxeringsvärdena
torde det nämligen finnas en god marginal från taxeringsvärdet till
dagens saluvärde.

I motionerna 1:623 och 11: 739 anföres att den i propositionen föreslagna
höjningen av det skattefria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen kan
accepteras som en provisorisk justering, vilken dock inte ger mer än kompensation
för penningvärdets fall för mindre förmögenheter. För övriga förmögenheter,
t. ex. jordbruk med låg avkastning, har en successiv skärpning
genom inflationen inträtt. Allmänna skatteberedningen hade för avsikt att
utreda frågan om en revision av förmögenhetsbeskattningen. Motionärerna
anser det angeläget att denna utredning kommer till stånd utan dröjsmål.
För att undgå att samhället drar in mer än 100 procent av förmögenhetsavkastningen
i vissa fall, bör därvid frågan om avdragsrätt för erlagd förmögenhetsskatt
prövas.

Förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

I motionerna I: 123 och 11: 158 framhåller motionärerna att det till 80-procentregeln fogade villkoret att skatten inte får nedbringas till lägre belopp
än som motsvarar skatten på 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten
i vissa fall leder till att 80-procentspärren inte blir effektiv. Detta
är bl. a. fallet i fråga om förmögenheter med låg avkastning, t. ex. jordbruksfastigheter
med höga taxeringsvärden. Det totala skattebeloppet kan
därvid väsentligt överstiga 80 procent av inkomsten och i det närmaste ta
hela inkomsten i anspråk. Den fortskridande penningvärdeförsämringen,
vilken efter hand avspeglat sig i höjda taxeringsvärden utan motsvarande
ökning av avkastningen, har medfört att spärregelns konstruktion i individuella
fall kan leda till en mer betungande beskattning än som vant av
statsmakterna avsedd. Särskilt hårda verkningar uppstår, när jämförelsevis
blygsam förmögenhetsavkastning föreligger. Bestämmelserna kan i de individuella
fallen leda till påtagliga orättvisor och få en rent konfiskatonsk
effekt. Enligt motionärernas mening bör en ändring kunna genomföras utan
att förmögenhetsbeskattningens grunder rubbas. Även svårigheterna med

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 51

att skattereduktionen inte får drabba de kommunala skatterna torde kunna
undanröjas. För underlättande av förfarandet bör övervägas införandet av
en föreskrift, att 80-procentregeln skall iakttagas av skattemyndigheterna
ex offieio och inte — som nu — efter särskild ansökan av den skattskyldige.

Den indirekta beskattningen
Den allmänna varuskatten

I motionerna I: 615 och II: 744 framhålles att den rationaliseringsprocess
som för närvarande pågår inom byggnads- och anläggningsindustrien och
som syftar till att skapa standardiserade element enligt modulsystem kommer
att menligt påverkas av den föreslagna höjningen av varuskatten, om
icke för förbearbetade byggnadsvaror får tillämpas samma reduktionsregel
som för kompletta satser av byggnadselement.

Motionärerna i motionerna 1: 617 och 11:718 framhåller, att propositionens
förslag om att den allmänna varuskatten i fråga om s. k. investerings\aior

nehåller en avvikelse från huvudregeln härvidlag genom att däri icke inbegripes
sadana lastbilar, som är försedda med skåp-, stationsvagns- eller
personbilskarosseri, vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kg. För dessa bilar
skall varuskatt utgå på fulla varuvärdet om de användes i jordbruk,
skogsbruk eller rörelse.

Enligt motionärernas mening är dylika fordon att jämställa med Övriga i
jordbruk, skogsbruk eller rörelse använda maskiner och döda inventarier.
De användes således i driften inom t. ex. jord- och skogsbruk såsoan servicefordon
med många gånger speciell utrustning. Inom handel, hantverk
och industri har de omfattande användningsområden såväl för service inom
företaget som för inköp och distribution. Motionärerna finner därför övervägande
skäl tala för att även i dessa fall varuskatt skall utgå på det reducerade
varuvärdet.

Till stöd för yrkandet i motionerna I: 618 och 11: 720 åberopas att den
föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten kommer att medföra att
fabriksbetongen belastas med omkring 6 kr. skatt per kubikmeter mot 2: 40
kr. för platsblandad betongmassa. Skillnaden är 3: 60 kr. I vissa landsdelar,
där grustransporterna är mycket långa och dyrbara, blir skillnaden ännu
större, särskilt i Norrland. Detta innebär en snedvridning som icke blott
försämrar fabriksbetongens konkurrensläge utan även vid den höjd omsättningsskatten
nu avses nå medför ökad risk att byggnadsföretagare övergår
till att själva blanda betongmassan på arbetsplatsen, ett förfarande som
motverkar rationalisering av byggnadsverksamheten men gynnar i ekonomiskt
hänseende den irrationelle byggnadsföretagaren, som slipper den högre
skattebelastningen.

52 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1065

Bland sannolika följder vid en övergång till platsblandning kan förutses
ökad anställning av arbetskraft vid byggena med åtföljande tryck på lönemarknaden,
sämre kvalitetskontroll och bromsad betongteknisk utveckling.
Kostnaderna för bostadsbyggande och annat byggande kommer därmed att
öka. Motionärerna erinrar om bevillningsutskottets tidigare uttalanden beträffande
denna fråga och att utskottet 1962 framhållit att en författningsändring
borde övervägas om väsentligt förändrade förhållanden inträdde.
Det kan enligt motionärernas mening med fog göras gällande, att dylika förändrade
förhållanden kommer att inträda i och med att den allmänna varuskatten
höjes till i det närmaste 10 procent, vartill bör läggas belastningen
av allmän varuskatt å tillverkarnas investeringar. Beskattningsvärdet för
betongmassa och jämförbara produkter bör därför lämpligen bestämmas
till 40 procent av den färdiga varans pris.

Motionärerna i motionerna I: 628 och 11: 736 hävdar att reparation och
underhåll på produktionsmedlen samt övriga tjänster för produktionsändamål
i skattehänseende icke bör belastas hårdare än nyinvesteringar i maskiner
och verktyg inom näringslivet.

Frågan om beskattningen av industriens investeringsvaror behandlas även
i motionerna I: 631 och II: 721. För att åstadkomma en ytterligare stimulans
och för att markera det starka intresset att slopa belastningen på investeringarna
förordar motionärerna, att beskattningsvärdet vid näringslivets
anskaffning av maskiner och inventarier sättes till 50 procent av det
fakturerade priset. Av statsfinansiella skäl har motionärerna stannat för
en dylik begränsad nedsättning, men de uttalar sig samtidigt för en avveckling
av beskattningen på näringslivets investeringar i byggnader och
maskiner. Motionärerna understryker, att den restitutionsteknik som används
i utlandet vid export alltmer vunnit tillämpning och avser den totala
belastningen, d. v. s. all förbelastning av indirekt skatt, ett förhållande som
utgör ett ytterligare skäl för den förordade nedsättningen av beskattningsvärdet
liksom för ett slopande av beskattningen av näringslivets förbrukning
av energi i olika former.

I motionen II: 588 framhåller motionären att, om skattesatsen för den
allmänna varuskatten i stället för föreslagna 9 procent bestämmes till 9,11
procent av priset inklusive skatt, omsättningspålägget skulle bli jämnt 10
procent, vilket skulle innebära påtagliga administrativa fördelar för de
skattskyldiga. Genom den ändring av skattesatsen för allmänna varuskatten
som förordats skulle statskassan tillföras 50 milj. kr., vilket skulle
täcka den höjning av Sveriges bistånd till u-länderna, som motionären
föreslagit i en samtidigt väckt motion.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 är 1965

53

Försäljningsskatten

I motionerna I: 616 och II: 719 framhålles, att särskild lyxskatt inte drabbar
hantverkskonstnären i lera, keramik, textil, glas, trä och sten, inte
heller målare, skulptörer, illustratörer, reklammän och formgivare i allmänhet.
Endast när det gäller den konst som framställs i silver och guld
inträder lyxbeskattning. Tydligen har själva materialet här varit utslagsgivande.
Konstnärerna på detta område — de går under beteckningen formgivare,
alternativt silver- eller ädelsmeder — har förväxlats med juvelerare
och guldsmeder.

Dessa fritt arbetande konstnärer utför silver- och guldarbeten i enstaka
exemplar. Bakom varje sådant exemplar ligger ett omfattande ritarbete, det
egentliga konstnärliga arbetet. Till delta kommer sedan hantverksarbetet.
Resultatet kan betecknas som en singelpjäs. Sina köpare finner ädelsmederna
liksom andra konstnärer på konstutställningar, genom tävlingar och
genom försäljning i sina ateljéer. Ädelsmidet har endast 9 procent materialkostnad
i sina försäljningspriser, vilket innebär, att extraskatten i hög
grad drabbar det konstnärliga arbetet. Beskattningen har emellertid haft
till resultat, att det svenska ädelsmidet håller på att avvecklas. Ädelsmidet
lönar sig inte, eftersom lyxskatten antingen framkallar så höga priser, att
köparna drar sig, eller erläggs av konstnären själv ur den del av priset som
skulle utgöra hans arbetsinkomst. A andra sidan torde ädelsmidet, om det
befrias från den extra försäljningsskatten på guldsmedsvaror, ännu ha en
sådan kraft, att det på nytt kan bli den kulturfaktor det länge har varit i
vårt land. Problemet att särskilja varor av typ singelpjäs från varor som
fabriksmässigt framställs i serier kan enligt motionärernas mening lösas
genom redovisning på ett speciellt formulär enligt självdeklarationsprincipen.
Om effekten av skattebefrielse blir den, att guldsmeder och juvelerare
skulle animeras till eget skapande, anser motionärerna det vara från kulturell
synpunkt desto bättre.

Motionärerna i motionerna I: 629 och It: 737 gör gällande att punktskatternas
inverkan på konkurrensförmåga etc. varierar mellan olika branscher.
Verkningarna synes enligt deras mening för närvarande vara mest
besvärande inom guldsmedsbranschen. Genom försäljningsskattens utformning
har det nämligen varit möjligt för vissa förelag och grupper av företag
att genom olika manipulationer undgå beskattning av sin försäljning
eller viss del därav. Det nuvarande systemet ger emellertid inte beskattningsmyndigheten
möjligheter att komma till rätta med förekommande
missförhållanden, som medfört betydande svårigheter för branschens reguljära
företag. Dessa missförhållanden talar starkt för att försäljningsskatten
på guldsmedsvaror avvecklas snarast möjligt. Som ytterligare skäl
härför anföres att branschens företag i särskilt hög grad är utsatta för utländsk
konkurrens så till vida att allt flera människor gör betydande in -

54 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

köp av guldvaror in. in. i samband med utlandsresor. Om det av olika skäl
icke bedöms vara möjligt att inom den närmaste framtiden avveckla den
nuvarande försäljningsskatten på guldsmedsvaror, sj_nes det motionärerna
emellertid angeläget att kontrollbestämmelserna omedelbart överarbetas i
syfte att förhindra ett fortsatt skattefusk.

Resultatet av punktbeskattningen i detta fall blir vidare, framhåller motionärerna,
att det i huvudsak är det konstnärliga utövandet och arbetsinsatsen
som beskattas med ett påslag av 25 procent utöver omsättningsskatten,
som nu kommer upp till nära 10 procent. Här behandlas konstnärligt
skapande verksamhet av hög klass helt diskriminerande i förhållande till
annan konstutövning.

Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att även de varuområden,
som icke berörs av propositionens förslag om avveckling av vissa
punktskatter, snarast befrias från särbeskattning.

o

I motionen II: 735 erinras om att allmänna skatteberedningen förordat
att försäljningsskatten i fråga om s. k. äkta mattor skulle avvecklas.

Motionärerna finner starka skäl tala för en sådan avveckling. Det är enligt
deras mening svårt att med fog göra gällande att äkta mattor i skattehänseende
skulle behöva behandlas annorlunda än exempelvis antikviteter
eller konstverk. Det kan snarare göras gällande, att en äkta matta är
förbrukningsvara i högre grad än de nämnda föremålen. De äkta mattorna
importeras från u-länder. Genom att i skattehänseende inte belasta sådana
mattor skulle avsättningen på den svenska marknaden underlättas och
därigenom dessa länders ekonomi kunna stödjas. Det är inte rimligt att
äkta mattor skall belastas med eu högre skatt än andra mattor som säljes
i landet och som i de flesta fall importeras från industriländerna. De relativt
begränsade intäkter som staten erhåller genom försäljningsskatten på
äkta mattor, dvs. omkring 3 milj. kr. om året, står inte i proportion till de
olägenheter som skatten medför och till nödvändiga kontroll- och inkasseringskostnader.
Kontrollen av försäljningsskatten inom mattbranschen är
slutligen svår att upprätthålla.

Särskild varuskatt

Motionärerna i motionen II: 725 framhåller att beskattningsvärdet för
tekniska preparat är 20 procent högre än motsvarande värde för chokladvaror.
Den föreslagna skatteomläggningen för tekniska preparat innebär att
skatten ökar från 40 till 50 procent på bl. a. transpirationsmedel och hårvårdsmedel,
medan skatten sjunker från 65 till 50 procent på vissa kosmetiska
artiklar. Totalt sett innebär omläggningen en viss ökning av skatten
på tekniska preparat.

Förslaget att slopa den särskilda varuskatten för tandkräm och schamponeringsmedel
hälsas med tillfredsställelse. Samtidigt är det olyckligt att propositionen
inte följt allmänna skatteberedningens förslag att helt slopa den

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 55

särskilda varuskatten på ifrågavarande artiklar. Enligt allmänna skatteberedningens
uppfattning saknades anledning att behålla särskild beskattning
på tekniska preparat.

Det föreligger en rad mycket starka motiv för att slopa skatten på tekniska
preparat. Toalettartiklar och kosmetiska preparat utgör numera en
väsentlig del av konsumenternas vardagsförbrukning och fyller ett viktigt
behov i den dagliga tillvaron.

För flertalet kvinnor torde användningen av toalettartiklar och kosmetiska
preparat utgöra en ren nödvändighet. De aktuella varorna torde till
allra största delen förbrukas av kvinnor. Man kan därför påstå att denna
varuskatt är särskilt riktad mot kvinnornas konsumtion och således drabbar
denna konsumentkategori särskilt hårt. I det sammanhanget bör anmärkas
att kvinnor totalt sett har en sämre skatteförmåga än män. Då det
emellertid av statsfinansiella skäl torde vara omöjligt att för närvarande
genomföra en total avveckling av denna varuskatt, är det dock enligt motionärernas
mening ett minimikrav att en skärpning nu icke sker av beskattningen
på de artiklar, som för närvarande beskattas med 40 procent.
För att förhindra en sådan skärpning föreslår motionärerna att den enhetliga
skattesatsen för tekniska preparat sättes till 40 procent. Därigenom
uppnås även att skattebelastningen för dessa produkter kommer på ungefär
samma nivå som för choklad- och konfektyrvaror.

Bensinskatten

I motionerna I: 36 och II: 42 hänvisas i fråga om motiveringen till motionerna
I: 30 och II: 38, i vilka samma motionärer bl. a. hemställer att riksdagen
ville uttala, att bidrag av automobilskattemedel icke skall utgå för
storstadsregionernas tunnelbanebyggen.

Som skäl härför anför motionärerna att frågan om dylika statsbidrag bör
prövas i annan ordning och utan tanke pa automobilskattemedlen. Om tunnelbanesystemet
i större omfattning reducerar motorismens uppgifter och
skatteintäkter förefaller motionärerna tvivelaktigt. Men icke heller detta synes
motivera att just motorismens fordran beträffande automobilskattemedlen
skall röna intrång. Stor anhopning av människor och skatteunderlag
är väl i regel icke heller någonting som ansetts för en kommun statsbidragsgrundande.
Bidrag av andra statsmedel synes motivera en ny omprövning
av frågan.

Med anledning av den föreslagna höjningen av bensinskatten med 5 öre
per liter finner motionärerna i motionen II: 733 eu motsvarande höjning av
det schablonmässiga restitutionsbeloppet för jordbrukets bensindrivna traktorer
vara synnerligen väl motiverad.

Den föreslagna skattehöjningen på bensin skulle enligt motionärerna i
motionen II:7''il möjligen kunna tolereras om den drabbade en utpräglad

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 ur 1065

lyxartikel. Så är ingalunda tallet. I själva verket drabbar den eu för många
oumbärlig vardagsvara.

Den yrkesmässiga motortrafiken kommer givetvis att betrakta den höjda
bensinskatten som en ökning av sina omkostnader och lörsöka kompensera
s''t3 genom höjda taxor. Skatten drabbar alltså alla dem som behöver anlita
den yrkesmässiga bensindrivna trafiken. För de enskilda motortrafikanterna
blir skattehöjningen i de flesta fall närmast en höjning av en ofrånkomlig
le\ nadsomkostnad. Detta gäller i särskild grad alla dem som för sin försörjning
är beroende av att med motorfordon dagligen färdas mellan bostaden
och arbetsplatsen. I den mån så är möjligt kommer den enskilde trafikanten
att söka kompensera sig för fördyringen, och resultatet blir att stora
delar av den höjda skatten slås ut som en allmän fördyring av varor och
tjänster. För människor i våra glesbygder är bilen ett oumbärligt medel för
att övervinna avstånden. Deras möjligheter att komma i åtnjutande av samhällelig,
kulturell och kommersiell service är ofta helt beroende på innehav
av motorfordon.

År 1964 beslöt riksdagen antaga riktlinjer för den framtida lokaliseringspolitiken.
För att lokaliseringspolitikens målsättning skall kunna uppnås
maste också kommunikationsfrågorna beaktas. Den nu föreslagna höjningen
av bensinskatten kommer att betyda både en allmän kostnadsstegring
och en speciell kostnadsstegring för alla dem som för sitt dagliga arbete och
lör sina kontakter av skilda slag är beroende av motorfordon. Att öka skattetrycket
på bilismen är att motverka den av riksdagen beslutade lokalisei
ingspolitiska målsättningen och i stället påskynda glesbygdernas utarmning.
I

I motionen 11: 715 framhåller motionärerna att en utjämning av bensinoch
oljepriserna genom en skattedifferentiering skulle medföra att gynnsammare
förutsättningar skapas för industrier i Norrland och andra peritera
delar av landet. De höga drivmedelspriserna i dessa delar av landet
medför betydande nackdelar ur konkurrenssynpunkt för näringslivet inom
berörda områden. Det är enligt motionärernas mening orättvist att den del
av befolkningen, som har de längsta avstanden och ofta även de sämsta vägarna,
skall betala ett högre pris för drivmedlen. En prisutjämning får även
en social och psykologisk effekt, som inte saknar betydelse. Lokaliseringskommittén
föreslog på sin tid att man skulle söka nå en överenskommelse
med oljebolagen om ett enhetspris. Någon sådan överenskommelse har dock
ej kommit till stånd. Genom skattedifferentiering skulle man på ett smidigt
och effektivt sätt uppnå den önskade prisutjämningseffekten. Det väsentligaste
argumentet, som anförts häremot, är att statlig skatt enligt svensk
beskattningsrätt principiellt bör uttagas efter enhetlig skattesats över hela
landet. Denna princip synes motionärerna inte vara av sådan fundamental
betydelse att man inte i förevarande fall skulle kunna göra ett undantag
därifrån.

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Den förordade prisutjämningen genom skattedifferentiering bör enligt
motionärernas uppfattning inte medföra minskade skatteintäkter och därför
konstrueras så att verkningar på det statsfinansiella läget ej uppstår.

Tobaksskatten

I motionerna 1: 613 och II: 729 hänvisas till motiveringen i motionerna
1:612 och 11:728, vari samma motionärer under åberopande av sitt där
framlagda förslag till budgetpolitik förordar att skattejusteringen för cigarretter
skall gälla redan från och med den 1 april 1965.

Motionärerna i motionerna 1: 62i och 11: 710 hänvisar på motsvarande
sätt till motionerna 1:623 och II: 739 och förordar även nyssnämnda tidpunkt
för genomförandet av den föreslagna höjningen av cigarrettskatten.

Eu höjning av skatten på cigarretter bör medföra den konsekvensen att
de konsumenter, som själva tillverkar sina cigarretter, får vidkännas samma
skattehöjning anser motionärerna i motionen 11: 716. Då någon skattehöjning
inte är föreslagen för tobak, som används för cigarrettrullnång, bör
skatten på cigarrettpapper höjas med två öre, eller från nuvarande två öre
till fyra öre per styck. Cigarrettrullningen har visserligen en obetydlig omfattning
i Sverige. Under år 1964 såldes cirka 19 milj. cigarrettpapper mot
cirka 7 800 milj. cigarretter. Sedan cigarrettrullningsmaskiner från och med
den 1 januari innevarande år blivit tillåtna, kan dock en ökning av den privata
cigarret till verkningen förväntas. Motionärerna påtalar vidare riskerna
för hamstring av cigarretter såväl hos konsumenter som hos detaljister och
föreslår kvotering och färgbyte på kontrollstämplarna såsom motåtgärder.

Beskattningen av sprit och läskedrycker

I motionerna 1: 210 och 11: 256 erinras om att alkoholkonsumtionen fortsatt
alt stiga efter höjningen av alkoholbeskattningen 1963. Som en förklaring
till denna utveckling anser motionärerna att det ligger nära till hands
att peka på den fortgående ökningen av köpkraften. Därför bör enligt motionärernas
mening spritpriset justeras uppåt vid stigande köpkraft i syfte
att förhindra en sänkning av det relativa realpriset.

Motionärerna vill därför föreslå, att riksdagen gör ett uttalande av innebörd
att prissättningen på alkoholdrycker skall ägnas fortlöpande uppmärksamhet
av regeringen och föranleda denna att allteftersom förändringar av
köpkraften inträffar föreslå skatte- och prisjusteringar för att förebygga
från nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekter. Enligt motionärernas
mening behöver ett dylikt uttalande inte utesluta att man när så anses
lämpligt tillgriper prisinstrumentet även för eu successiv nedpressning av
alkoholkonsumtionen.

Eu aktuell höjning av alkoholbeskattningen för att återställa realpriset på
bär avsedda varor bör lämpligen anknyta till den reella inkomststegringen

58 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

för hushållen. Denna kan enligt finansplanen uppskattas till 4 procent år
1964 och var 5 procent 1963. De! förefaller därför rimligt att skatten på
spritdrycker höjes med utgångspunkt från en höjning av brännvinspriset
med 3 kr./liter. Motionärerna hemställer vidare att motionerna upptages
till skyndsam behandling.

Med den sålunda föreslagna höjningsprincipen torde realpriset på sprit
komma att i huvudsak återställas och någon uppbromsning av konsumtionsökningen
kunna förväntas. Med beaktande av trenden i konsumtionsutvecklingen,
som skulle leda till en inkomstökning med 2 å 3 procent, d. v. s. med
30 å 40 milj. kr. mot av finansministern beräknade 25 milj. kr., och med
hänsyn till den av nykterhetspolitiska skäl av motionärerna föreslagna skattehöjningen
kan statens inkomster av skatt på spritdrycker beräknas till
1 630 milj. kr., d. v. s. till 130 milj. kr. mera än vad som upptagits i finansplanen
för budgetåret 1965/66.

I motionen II: 723 framhåller motionären, att de alkoholfria dryckerna
bör göras konkurrenskraftiga i förhållande till de alkoholhaltiga. En fullständig
översyn av hela dryckesområdet med förhållandevis hög skatt på de
mest alkoholhaltiga dryckerna ned till en nollställning av de alkoholfria, ter
sig som ett alltmera angeläget krav.

Läskedrycksskatten som en gång tillkom av fiskaliska skäl torde i dagens
läge sakna existensberättigande. Vad beträffar sådana drycker som
exempelvis bordsvatten torde dessa i framtiden räknas som nödvändighetsvaror.
Den ständigt ökade kloreringen av vanligt dricksvatten kommer att
alltmera minska dess användbarhet. Efter tillkomsten av läskedrycksskatten
har framkommit även nykterhetspolitiska skäl för dess avskaffande.
Tidpunkten synes därför nu lämplig att förnya kravet på en utredning i ett
sammanhang rörande såväl alkoholbeskattningen som beskattningen av alkoholfria
drycker.

Övriga yrkanden

Vissa motioner innehåller yrkanden av innebörd att staten bör vidta särskilda
åtgärder för att motverka en fortsatt allmän pris- och kostnadsökning.
En sådan åtgärd bör enligt motionärerna i motionerna I: 623 och II:
739 vara en konferens — inom ramen för det ekonomiskt-sociala råd varom
motionärerna framfört förslag i särskild motion — i syfte att klarlägga de
samhällsekonomiska förutsättningarna för en reell inkomstförbättring för
alla. En emission av ett statligt värdefast obligationslån i mindre valörer
skulle bereda stora grupper en chans till värdefast sparande och därför också
vara av stabiliseringspolitiskt värde. Framför allt är emellertid en reformering
av skattereglerna av betydelse för den fortsatta ekonomiska utvecklingen.
Därvid bör tillses att beskattningen avväges med hänsyn till skattekraft
och betalningsförmåga. Det är inte möjligt att nå den lättnad i den

59

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

personliga inkomstskatten som är önskvärd utan att en förskjutning till
ökad andel för den indirekta beskattningen äger rum. Antalet högre inkomsttagare
är numera så relativt litet, att huvuddelen av statens skatteinkomster,
oavsett hur hårt de högsta inkomsterna beskattas, måste komma
från de breda lagren av inkomsttagare. Ett absolut villkor för en ökad indirekt
beskattning är dock att grupper med svag ekonomisk bärkraft, t. ex.
folkpensionärer och barnfamiljer, får kompensation för en sådan skatteomläggning.
Omsättningsskatten är emellertid i sin nuvarande utformning föga
lämpad att medge en sådan ändrad avvägning. Den av allmänna skatteberedningen
föreslagna mervärdeskatten skulle emellertid fylla detta väsentliga
krav, eftersom den skulle möjliggöra en markerad lättnad i progressionen.
Den skulle vidare göra det möjligt att slopa energiskatten och punktskatterna
med undantag för bilskatter och den av sociala och medicinska
skäl motiverade beskattningen av alkohol och tobak.

De skäl som finansministern anfört mot eu mervärdeskatt synes motionärerna
föga bärande.

Vidare är det enligt motionärerna angeläget att alla punktskatter, med
undantag av de på alkohol och tobak, snarast möjligt avskaffas. Några av
dessa skatter är förenade med speciella nackdelar från kontroll- och konkurrenssynpunkt.
Försäljningsskatten på guldsmedsvaror innebär en särbeskattning
av konstnärlig verksamhet, som enligt motionärerna bör undvikas,
och andra punktskatter, exempelvis skatten på äkta mattor, ger så låg
avkastning, att man kan ifrågasätta om eu sådan skatt på import från utvecklingsländer
är motiverad.

På företagsbeskattningsområdet bör reformeringen av skattereglerna särskilt
ta sikte på att förbättra företagens självfinansieringsmöjligheter. Detta
bör hl. a. ske genom införande av rätt till högre initialavskrivning på byggnader
i rörelse och jordbruk, rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet
av maskiner och inventarier, gynnsammare regler för nedskrivning av varulager
men också genom att företagen medges en varaktig rätt till visst avdrag
för vinstutdelning på nyemissioner. Den s. k. Annell-lagen bör således
— menar motionärerna — ingå som ett permanent inslag i företagsbeskattningen.
ökat företagssparande kan också uppmuntras genom att man inför
en rätt till skattefrihet för löntagare för belopp, som ett visst antal år kvarstår
i företagen.

Även i motionerna 1: 612 och It: 728 framhålles nödvändigheten av fortsatt
utredningsarbete i syfte att skapa större enhetlighet i skattesystemet
och en anpassning av beskattningsreglerna, som bättre tillgodoser skatteförmågeprincipen
och kravet på konkurrenskraft inom näringslivet. De förslag,
som allmänna skatteberedningen framlagt, kan enligt motionärerna i
stor utsträckning sägas tillgodose detta syfte. Även om nuläget nödvändiggör
ett förhållandevis högt skattetryck bör — framför allt genom en konse -

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

kvent genomförd sparsamhet i den statliga förvaltningen och genom mera
ambitiösa insatser för en aktiv lokaliseringspolitik — en önskvärd sänkning
av såväl det statliga som det kommunala skattetrycket kunna genomföras.

Motionärerna i motionerna I: 632 och 11: 718 anhåller om förslag till 1966
års riksdag om en skattereform baserad på grundtankarna i allmänna skatteberedningens
förslag men med större lättnader i inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
än enligt detta förslag. Motionärerna förutsätter att skatteförslaget
enligt propositionen innebär ett provisorium och att inom en
mycket nära framtid en genomgripande skattereform kommer till stånd.
Därvid bör såväl den direkta som den indirekta beskattningen avvägas under
hänsynstagande dels till skatteförmågan, dels till att skatterna inte kommer
att medföra snedvridande verkningar i olika hänseenden och dels till
att skatterna som helhet främjar den ekonomiska utvecklingen.

Skälen för en kraftig progressivitet har med hänsyn till den rådande fulla
sysselsättningen i väsentlig utsträckning undanröjts. En sänkning av progressionen
bör därför ske. Detta är så mycket angelägnare med hänsyn till
de avsevärda nackdelar som från olika synpunkter är förenade med eu
kraftig progression. Härtill kommer att en sänkning av progressiviteten vid
beskattningen skulle få eu förhållandevis begränsad statsfinansiell betydelse.

Utskottets yttrande
Allmänna synpunkter

De i den förevarande propositionen framlagda förslagen måste ses mot
bakgrunden av den bedömning av det samhällsekonomiska läget, som gjorts
i statsverkspropositionen till årets riksdag. Såsom framgår av finansplanen
skulle utgifterna i budgetförslaget för 1965/66 med oförändrad skattepolitik
leda till ett underskott på ca 1 700 milj. kr. I förhållande till det beräknade
budgetutfallet för innevarande budgetår skulle detta innebära en ökning
av totalbudgelens utgiftsöverskott med ca 1 200 milj. kr. Denna försämring
av det statsfinansiella läget uppstår trots att skatteunderlaget, såvitt avser
den taxerade inkomsten av tjänst, beräknas stiga under 1965 med inemot
9 procent. För 1966 har den antagna ökningen beräknats till 4 procent. Ä
andra sidan har då inte heller någon beräkning i utgiftskalkylen gjorts för
höjda statstjänarlöner efter 1965. Från dessa utgångspunkter har den automatiska
ökningen av statens inkomster uppskattats till ca 1 750 milj. kr. för
1965/66. Med en uppgång i det statliga upplåningsbehovet av angiven omfattning
skulle staten ta en så stor del av kapitalmarknadsutrymmet i anspråk,
att en förutsatt ökning i kommunernas och industrins investeringar
skulle omöjliggöras. Mot bakgrunden härav har en statlig inkomstförstärk -

61

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

ning framstått som ofrånkomlig. Det framlagda riksstatsförslaget utgår från
en sådan förstärkning, som för budgetåret 1965/66 ökar statens inkomster
med ca 750 milj. kr. och därmed nedbringar upplåningsbehovet till ca 1
miljard kr.

Frågan om avvägningen mellan direkt och indirekt skatt samt utformningen
av skattesystemet bär som bekant varit föremål för utredning inom
allmänna skatteberedningen. De i beredningens betänkande SOU 1964: 25
framlagda förslagen syftar till att åstadkomma eu omläggning av beskattningen
mot ökad indirekt beskattning. Förslagen innebär i huvudsak följande.
Socialförsäkringens grundförmåner föreslås finansierade genom arbetsgivaravgifter
för löntagare. I fråga om den direkta beskattningen föreslår
skatteberedningen skattelättnader genom höjning av ortsavdragen och
förvärvsavdragen samt justering av skalorna för den statliga inkomstskatten
och för förmögenhetsskatten. Därjämte föreslås en höjning av de allmänna
barnbidragen. Det ökade uttaget av indirekt skatt föreslås ske genom
att den allmänna varuskatten och energiskatten ersättes med en mervärdeskatt
av sådan höjd, att utrymme även skapas för ett slopande av de
s. k. punktskatterna med undantag i huvudsak för skatterna på sprit, tobak,
bensin och motorfordon. Förslaget til! nytt skattesystem är utformat
som en serie reformer, avsedda att successivt genomföras fram till år 1971.

Skatteberedningens målsättning har under remissbehandlingen allmänt
godtagits. I vissa hänseenden har de föreslagna reformerna emellertid mött
stark kritik. Detta gäller framför allt förslagen rörande familjebeskattningen,
socialförsäkringens finansiering och mervärdeskatten. På grund därav
har departementschefen ansett, att skatteberedningens förslag i dessa delar
bör bli föremål för ytterligare överväganden. Två arbetsgrupper har därför
tillsatts inom finansdepartementet. Den ena gruppen skall ha till uppgift
att skyndsamt överse familjebeskattningen och den andra gruppen skall
överarbeta skatteberedningens förslag i fråga om socialförsäkringsavgifterna
och mervärdeskatten.

De i den förevarande propositionen framlagda förslagen till omläggning
av den direkta och indirekta beskattningen syftar, som redan förutskickats
i finansplanen, främst till en i rådande läge nödvändig ökning av statens
inkomster men avser samtidigt att åstadkomma en sådan omfördelning av
skattebördan, att skattelättnader i första hand beredes barnfamiljerna och
de lägre inkomsttagarna. Även om allmänna skatteberedningens förslag av
ovan anförda skäl för närvarande inte i sin helhet kan bli föremål för lagstiftning,
överensstämmer de i propositionen framlagda förslagen med de
allmänna riktlinjerna i skatteberedningens betänkande.

Den föreslagna sänkningen av den direkta beskattningen fr. o. in. den 1
januari 1966 åstadkommes genom en kombination av olika åtgärder. Sålunda
föreslås en revidering av de statliga inkomstskatteskalorna, innebä -

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

rande viss utjämning av den s. k. skattepuckeln och höjning av tudelningsgränsen.
Genom en schablonisering av kommunalskatteavdraget garanteras
ett visst minimiavdrag, som föreslås inte få överstiga 4 500 kr. för gifta och
2 250 kr. för ensamstående. Därjämte förordas att folkpensionsavgiften
skall beräknas på den beskattningsbara inkomsten i stället för på den taxerade
inkomsten och att avgiften maximeras till 1 200 kr. Dessa åtgärder liksom
tidigare under åren 1962—1964 vidtagna förändringar i beskattningen
töreslås vidare skola beaktas vid upprättandet av nya sjömansskattetabeller.
Slutligen föreslås en höjning av skattepliktsgränsen för förmögenhetsskatten
från 80 000 till 100 000 kr. fr. o. in. 1966 års taxering. De sålunda
förordade lättnaderna i den direkta beskattningen ävensom ett aviserat förslag
om införande av rätt till frivillig särbeskattning av makar beräknas
medföra ett sammanlagt inkomstbortfall för budgetåret 1965/66 av 390 milj.
kr. Därtill kommer en ytterligare minskning av statsinkomsterna med 340
milj. kr. för nästa budgetår genom förslaget om höjning av det allmänna
barnbidraget fr. o. in. den 1 juli 1965 med 200 kr. till 900 kr.

För att genomföra dessa skattesänkningar och samtidigt uppnå den förstärkning
av budgetens inkomster, som det statliga utgiftsprogrammet nödvändiggör
i rådande konjunkturläge, krävs enligt departementschefens mening
inte oväsentliga höjningar av den indirekta beskattningen fr. o. in. den
1 juli innevarande år. På grund därav föreslås i propositionen att den allmänna
varuskatten höjs från 6 till 9 procent. För att hindra att denna höjning
skall medföra en inte önskvärd effekt på näringslivets nyinvesteringar
i maskiner och inventarier föreslås att skatteunderlaget vid beräkningen
av den allmänna varuskatten på företagarnas inköp av maskiner och inventarier
reduceras till 60 procent. Genom den allmänna varuskattens höjning
erhålles en inkomstförbättring för budgetåret 1965/66 på 1 450 milj. kr.
Vidare töreslås höjning av bensinskatten med 5 öre per liter och av tobaksskatten
med 2 öre per cigarrett, vilka skattehöjningar ger 250 milj. kr. i
ökade statsinkomster för nästa budgetår. Genom dessa höjningar har departementschefen
erhållit utrymme för vissa justeringar av nuvarande
punktbeskattning. Sålunda förordas att de särskilda skatterna på grammofonvaror,
socker och sirap samt på tandkräm och vissa andra kemisktekniska
varor helt avskaffas. För övriga särskilt beskattade kemisk-tekniska
varor samt för choklad- och konfektyrvaror föreslås en enhetlig
skattesats av 50 procent. Totalt innebär detta ett skattebortfall under nästa
budgetår av 100 milj. kr. Däremot föreslås inte någon ändring av de särskilda
skatterna på pälsvaror samt äkta mattor och guldsmedsvaror eller
beträffande bilaccisen.

De statsfinansiella effekterna av de redovisade förslagen innebär för budgetåret
1965/66 — om hänsyn även tages till att höjningen av den indirekta
skatten förorsakar prisstegringar, som enligt gällande regler utlöser indextillägg
till folkpensionerna (i propositionen beräknade till 120 milj. kr.) —

63

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 är 1965

en ökning av statsinkomsterna med 750 milj. kr. För helt år beräknas emellertid
inkomstförstärkningen endast komma att uppgå till 260 milj. kr., vilket
sammanhänger med att de indirekta skattehöjningarna tillämpas under
hela nästkommande budgetår, medan de direkta skattesänkningarna inverkar
på skatteutfallet först fr. o. in. andra hälften av budgetåret.

I fråga om de individuella verkningarna av reformen bör framhållas att
alla skattskyldiga utom juridiska personer erhåller sänkt direkt skatt.
Skattelättnadena för gifta uppgår till 400 ä 500 kr. i inkomstläget 9 000—
32 000 kr., till 500 å 700 kr. i inkomstläget 32 000—53 000 kr. och till 700
kr. vid inkomster överstigande 53 000 kr. För ensamstående är motsvarande
skattelättnader ca 200 kr. i inkomstlaget 4 000—16 000 kr. och 150 kr., när
inkomsten uppgår till eller överstiger 51 000 kr. Om hänsyn även tages till
de föreslagna ändringarna rörande den indirekta beskattningen och till höjningen
av barnbidragen medför reformen väsentliga lättnader för barnlamiljerna
utom i de allra högsta inkomstlägena. De största skattelättnaderna erhåller
barnfamiljerna i inkomstläget 6 000—18 000 kr. Även för gitta utan
barn är skattelättnaden störst i sistnämnda inkomstläge. För ensamstående
slutligen uppkommer skattelättnader för inkomster upp till 15 000 kr.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för det aktuella
budgetläget har det statliga utgiftstrycket visat sig vara av sådan styrka,
att en försämring av budgetbalansen endast ansetts kunna undvikas genom
ytterligare inkomstförstärkningar i form av ökat skatteuttag. I likhet med
departementschefen finner utskottet en sådan ökning av statens inkomster
ofrånkomlig, om reformpolitiken skall kunna fullföljas och utrymme skapas
för en nödvändig industriell och kommunal investeringsökning.

De i propositionen framlagda förslagen avser visserligen i första hand
att öka statens inkomster men utgör samtidigt ett led i den reformering
av beskattningssystemet, som påbörjades genom införandet av den allmänna
varuskatten år 1959 och fortsatte genom 1961 års skattereform. Dessa reformer,
som medfört ett ökat inslag av indirekt beskattning, har syftat till
att i möjligaste mån anpassa skattesystemet till de förändrade förhållandena
i samhället och åstadkomma eu mer rättvis och rationell fördelning
av skattebördan. Utskottet anser för sin del angeläget, att det inledda reformarbetet
fortsättes med bibehållen målsättning inom ramen för tillgängliga
resurser. I anslutning härtill bör framhållas att allmänna skatleberedningens
förslag såvitt avser familjebeskattningen, socialförsäkringens finansiering
och mervärdeskatten är föremål för fortsatta överväganden. Den
nödvändiga inkomstförstärkningen måste därför erhållas inom ramen för
nuvarande skattesystem.

Ett ökat uttag av indirekt skatt är såsom ovan nämnts en nödvändig
förutsättning för den erforderliga inkomstförstärkningen och för de angelägna
lättnaderna i den direkta beskattningen. De skäl, som tidigare åbero -

61 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

pats mot cn höjning av den indirekta beskattningen — nämligen att den
hårdast drabbar mindre inkomsttagare, folkpensionärer och barnfamiljer
—- kan inte göras gällande i den mån dessa kategorier beredes kompensation
på annat sätt. Genom departementschefens förslag erhåller de mindre
inkomsttagarna sådan kompensation främst genom schabloniseringen av
kommunalskatteavdraget och genom de ändrade grunderna för beräkning
av folkpensionsavgiften. För folkpensionärernas del neutraliseras verkningarna
av den föreslagna böjningen av den indirekta beskattningen automatiskt
genom indexregleringen av folkpensionerna. Som ett led i den aktuella
skattereformen föreslås vidare att barnbidragen höjs med 200 kr., vilket
innebär att en betydande del av lättnaden kommer barnfamiljerna till godo.

De ökningar av statsutgifterna, som betingas av redan gjorda åtaganden
från statsmakternas sida, och de ytterligare krav, som ställs på samhällets
medverkan i olika sammanhang, medför att utrymmet för ytterligare lättnader
i den direkta beskattningen är tämligen begränsat. Enligt utskottets
mening är det därför inte möjligt att för närvarande binda sig för skattesänkningar,
som nämnvärt går utöver förslagen i propositionen. Detta
skulle nämligen innebära, att man i motsvarande grad ökade inflationsriskerna
och minskade möjligheterna att tillgodose de växande kraven på samhällets
insatser. De pågående utredningarna rörande familjebeskattningen
och företagsbeskattningen utgör ett ytterligare skäl för att tills vidare begränsa
reformverksamheten på beskattningsområdet.

Av det ovan anförda framgår att utskottet i huvudsak ansluter sig till de
i propositionen framlagda förslagen rörande omläggning av den direkta och
indirekta beskattningen. I några hänseenden har utskottet ansett sig böra
tillstyrka motionsvis framställda yrkanden om ändringar i departementschefens
förslag och om ytterligare lättnader i den direkta beskattningen.
Det skattebortfall, som föranledes av de av utskottet helt eller delvis tillstyrkta
motionsyrkandena, motsvaras emellertid av ökade skatteintäkter
genom utskottets förslag om en ytterligare förhållandevis obetydlig höjning
av den allmänna varuskatten.

Utskottet behandlar härefter de olika förslagen i propositionen och i
väckta motioner.

Den direkta beskattningen

Inkomstbeskattningen

Vad först angår familjebeskattningen hemställes i de vid riksdagens början
väckta motionerna I: 22 av herr Lundström m. fl. och II: 28 av herr
Ohlin in. fl. samt i motionerna I: 95 av herr Wallmark m. fl. och II: 118 av
herr Fridolfsson i Stockholm ävensom i motionen II: 157 av fru Kristensson
och fröken Ljungberg om riksdagsskrivelse med begäran om en parlamentarisk
utredning rörande familjebeskattningen, varvid särskilt de pro -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 65

blem, som är förenade med en övergång till särbeskattning, bör beaktas. I
motionen II: 717 av herr Mundebo m. fl. yrkas att den inom finansdepartementet
nyligen tillsatta arbetsgruppen får i uppdrag att skyndsamt framlägga
förslag om övergång till särbeskattning.

Departementschefen har i propositionen uppgivit, att han har för avsikt
att redan till årets riksdag framlägga förslag om införande fr. o. m. inkomståret
1965 av rätt till frivillig särbeskattning av makar, som båda har förvärvsinkomst.
Det kommande förslaget till lagstiftning i ämnet är enligt
uttalande i propositionen att betrakta som ett provisorium i avvaktan på
att frågan om sam- eller särbeskattning slutligt löses. Med hänsyn därtill
har såsom ovan nämnts en särskild arbetsgrupp nyligen tillsatts inom finansdepartementet
för att skyndsamt överse familjebeskattningen och därvid
pröva de problem av teknisk och finanspolitisk art, som är förknippade
med en övergång till fullständig eller modifierad särbeskattning. I arbetsgruppen
ingår två riksdagsledamöter.

Med anledning av ett uttalande i motionerna 1: 22 och II: 28 vill utskottet
framhålla, att det inte finns anledning antaga, att resultatet av arbetsgruppens
arbete inte kommer att bli föremål för remissbehandling i sedvanlig
ordning. I och med tillsättandet av ovannämnda utredning, som självfallet
även kommer att beakta de av motionärerna framförda synpunkterna, torde
syftet med ovannämnda motioner huvudsakligen vara tillgodosett. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

I motionerna I: 630 av fröken Stenberg m. fl. samt II: 742 av herr Ringaby
och fröken Ljungberg hemställes om riksdagsskrivelse med begäran att
utredningen rörande familjebeskattningen även skall få i uppdrag att överväga
de ensamståendes skatteförhållanden.

Vid den nu aktuella reformeringen av den direkta beskattningen har det
befunnits angeläget att i första hand åstadkomma lättnader för de mindre
inkomsttagarna och barnfamiljerna, vilkas skatteförmåga relativt sett blivit
mest nedsatt genom inkomstutvecklingen och progressionens verkningar.
Utskottet vill emellertid understryka, att de förordade ändringarna i den
statliga inkomstbeskattningen inte bör uppfattas som slutgiltiga. Det torde
också vara naturligt, att man vid de fortsatta övervägandena rörande familjebeskattningen
kommer att beakta de ensamståendes skatteförhållanden,
eftersom utredningen nödvändigtvis måste ta ställning till bl. a. tudelningsprincipen
vid beskattningen, skatteskalornas konstruktion och relationen
mellan gifta och ensamstående vid beskattningen. Med hänsyn därtill finner
utskottet inte anledning tillstyrka bifall till skrivelseyrkandet i motionerna
I: 630 och II: 742.

Utskottet behandlar härefter vissa motionsvis framställda yrkanden rörande
förvärvsavdragen. De fr. o. in. 1965 års taxering gällande bestämmelserna
härutinnan innebär i huvudsak följande. Hustru, som har inkomst 5

5 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 16

66 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst, är berättigad till förvärvsavdrag.
Om makarna inte har minderåriga barn utgör förvärvsavdraget 300 kr. Finnes
barn, utgår i fråga om inkomst av rörelse eller tjänst högre förvärvsavdrag.
Avdraget beräknas nämligen i dessa fall till 300 kr. jämte s. k. kvotavdrag
med 20 procent av förvärvsinkomsten, dock högst till 2 000 kr. Om
hustrun arbetar i mannens jordbruk eller rörelse, d. v. s. vid s. k. faktisk
sambeskattning, får mannen i princip ett förvärvsavdrag om 300 kr. Beträffande
rätt till förvärvsavdrag för ensamstående barnför sörj are gäller
oberoende av kön de regler, som tillämpas för hustru med egen inkomst.
I fråga om inkomst av jordbruksfastighet är reglerna om förvärvsavdrag
dock gynnsammare för de ofullständiga familjerna än för makar. Sådan
inkomst berättigar nämligen den ensamstående barnförsörjaren till avdrag
med 300 kr. jämte kvotavdrag med 20 procent av inkomsten av jordbruksfastigheten,
dock högst med 2 000 kr. Ovannämnda bestämmelser gäller vid
såväl den statliga som den kommunala taxeringen.

I motionerna I: 483 av herrar Sundin och Lundström samt II: 584 av herrar
Ohlin och Hedlund yrkas — med verkan fr. o. m. 1967 års taxering —
höjning av kvotavdraget till 25 procent och av maximibeloppet till 4 000 kr.
Vidare yrkas att förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning skall medges
med 300 kr. jämte 25 procent av en femtedel av mannens inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, dock sammanlagt högst 1 000 kr. I motionerna
I: 633 av herr Virgin m. fl. och II: 722 av herr Cassel in. fl. hemställes att
maximibeloppet höjs till 3 000 kr. med rätt till avdrag för styrkta högre
kostnader för barnens vård inom ramen för 20 procent av inkomsten. Därjämte
yrkas beträffande gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet
liksom vid faktisk sambeskattning att, om hustrun har hemmavarande
barn under 16 år och kostnaderna för barnens vård överstiger 300 kr., avdrag
skall medges för de verkliga kostnaderna, dock högst med 20 procent
av det värde, vartill hustruns arbete uppskattas. I motionen II: 84 av fru
Ryding m. fl. begäres förslag till riksdagen om höjning av kvotavdraget
till 30 procent och av maximibeloppet till 4 000 kr. Slutligen yrkas i motionen
II: 732 av fru Kristensson att maximibeloppet höjs till 3 000 kr. med
rätt till avdrag för styrkta högre kostnader för barnens vård intill 10 000 kr.
Därutöver hemställes att utredningen rörande familjebeskattningen får i
uppdrag att pröva frågan om tudelningsprinoipens tillämpning på förvärvsavdragen.

I propositionen har departementschefen inte föreslagit några ändringar
rörande förvärvsavdragen med hänsyn till att frågan om familjebeskattningens
utformning är under övervägande och till att sådana ändringar
skulle påverka det kommunala skatteunderlaget.

Utskottet vill erinra om att förvärvsavdrag, som tillkommer hustru med
barn, är motiverat av de särskilda omkostnader för barnens omhänderhavande,
som kan uppstå på grund av hennes förvärvsarbete. Allmänna skat -

67

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

teberedningen har i sitt betänkanade (SOU 1964: 25 s. 309—311) redovisat
en inom Tjänstemännens centralorganisation våren 1963 utförd stickprovsundersökning
i avsikt att belysa förhållandena för barnfamiljer, där båda
makarna har förvärvsarbete. Undersökningen omfattade omkring 900 familjer
med barn under 11 år och avsåg utgifterna för hemhjälp och daghemsvård.
Den genomsnittliga utgiften per år för hemhjälp och daghemsvård
var i familjer med ett barn 2 664 kr., i familjer med två barn 3 312 kr.
samt i familjer med tre eller flera barn 2 820 kr. Uppgifterna avser familjer,
där hustrun arbetade minst 30 timmar i veckan. I genomsnitt användes
ungefär 20 procent av hustruns bruttoinkomst till betalning av hemhjälp
och daghemsvård. Denna andel var i stort sett konstant i olika inkomstklasser.

Av den ovan redovisade utredningen framgår, att de kostnader, som är
förenade med hustruns förvärvsarbete vid förekomsten av barn, i vissa fall
ganska avsevärt överstiger förvärvsavdragets nuvarande maximibelopp,

2 000 kr. Mot bakgrunden därav delar utskottet motionärernas uppfattning,
att en viss uppräkning av förvärvsavdragen är erforderlig för skattskyldiga
med hemmavarande minderåriga barn. Vid ställningstagandet till yrkandet i
motionerna måste emellertid beaktas å ena sidan det skattebortfall för stat
och kommun, som är förenat med en sådan åtgärd, och å andra sidan den
omständigheten att faktiska merkostnader i många fall inte föreligger, t. ex.
i fråga om barn i tonåren. Med hänsyn därtill är utskottet inte berett att
tillmötesgå motionärernas krav i vidare mån än att en uppräkning sker av
kvotavdraget från 20 till 25 procent och av maximibeloppet från 2 000 till

3 000 kr. Därjämte förordar utskottet, att förvärvsavdraget för gift man med
hemmavarande minderåriga barn vid faktisk sambeskattning höjs till högst
1 000 kr., samt att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet medgives
förvärvsavdrag med samma belopp, därest hon haft hemmavarande minderåriga
barn och levt tillsammans med sin man. Nuvarande bestämmelse att
avdrag i sistnämnda fall endast medgives, om kvinnan utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kr., bör bibehållas och den begränsningen
införas, att avdraget inte får överstiga värdet av kvinnans arbetsinsats.
En på angivet sätt relativt begränsad reformering av förvärvsavdragen
bör enligt utskottets mening inte i nämnvärd grad försvåra en eventuell
övergång till särbeskattning. Bestämmelserna bör träda i kraft den 1
januari 1966 samtidigt med de i propositionen föreslagna ändringarna i
fråga om inkomstbeskattningen.

Utskottets förslag i denna del kan beräknas medföra ett skattebortfall
för helt år av ca 45 milj. kr. för staten och ca 40 milj. kr. för kommunerna.

Vad härefter angår utredningsyrkandet i motionen II: 732 förutsätter utskottet,
att även frågan om tudelningsprincipens tillämpning på förvärvsavdragen
kommer att prövas vid den departementala beredningen av familjebeskattningen.

68 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1: 483 och
II: 584 samt I: 633 och II: 722 ävensom motionen II: 84 och motionen II:
732.

Utskottets förslag föranleder ändringar i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.
I detta sammanhang behandlar utskottet även ett i propositionen nr
30 framlagt förslag till förtydligande av bestämmelserna i nämnda författningsrum.

I anledning av yrkanden i motionerna I: 203 och II: 245 beslöt 1964 års
vårriksdag (BevU 35 och 58; rskr. 309) ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Yrkandet i motionerna gick ut på att ensamstående barnförsörjare
med inkomst av jordbruksfastighet skulle äga rätt till förvärvsavdrag
enligt samma grunder som ensamstående barnförsörjare med inkomst
av rörelse eller eget arbete. Genom lagändringen erhöll 3 mom. andra
stycket nämnda paragraf ändrad lydelse, medan innehållet i momentet i
övrigt lämnades oförändrat. Härigenom kom första och andra styckena i
3 mom. att erhålla en mot varandra stridande lydelse, såvitt angår förvärvsavdraget
för ensamstående kvinnlig barnförsörjare med inkomst av
jordbruksfastighet.

På grund härav förordar utskottet den ändringen i nuvarande första
stycket av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen, att orden »eller ock haft hemmavarande
barn under 16 år» i sista meningen utgår. I

I motionen II: 7 av herr Westberg upptages frågan om utvidgning av den
år 1960 införda avdragsrätten för skattskyldiga, som underhåller icke hemmavarande
barn. Tidigare fick skattskyldiga, som icke hade vårdnaden om
eget barn, ett med 50 procent förhöjt ortsavdrag. 1960 borttogs denna förmån,
och nämnda skattskyldiga — i regel frånskild fader med underhållsskyldighet
mot barn, som vistas hos modern — fick samma ortsavdrag som
annan ensamstående skattskyldig. Som kompensation infördes rätt till allmänt
avdrag med högst 1 000 kr. för skattskyldig, som underhåller icke
hemmavarande barn under 16 år. Ifrågavarande avdrag skiljer sig från de
periodiska understöden därigenom, att mottagaren inte är skattskyldig för
det mottagna beloppet.

Motionären hemställer, att maximiavdraget höjs till 2 000 kr. fr. o. m.
1966 års taxering.

Såsom utskottet i tidigare sammanhang framhållit är den avdragsrält,
som tillkommer en skattskyldig med underhållsskyldighet mot barn, tämligen
begränsad jämförd med de olika förmåner, som vid beskattningen
medges ensamstående med hemmavarande barn. Därtill kommer att avdragsbeloppet
är begränsat till 1 000 kr. oavsett antalet barn, för vilka underhåll
utgivits. Med hänsyn därtill och till att underhållsskyldigheten väsentligt
nedsätter skatteförmågan hos den, som har att utbetala bidrag till
mer än ett barn, anser utskottet sig böra förorda, att avdragsrätten för underhåll
till eget barn under 16 år så till vida utvidgas, att avdraget fr. o. m.

69

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

1967 års taxering bestämmes till högst 1 000 kr. per barn och år. Vid ställningstagande
till utskottets förslag bör särskilt uppmärksammas att skattskyldig
med stor försörjningsbörda, vilkens behållna inkomst understiger
existensminimum, äger rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga med —
utöver maximibeloppet för sådant avdrag 4 500 kr. — ett belopp av högst
1 000 kr. för varje oförsörjt barn.

Det åligger enligt gällande bestämmelser den skattskyldige att styrka
utgivet bidragsbelopp. Enligt vad utskottet erfarit medges dock ofta avdrag
vid taxeringen utan egentlig prövning av det berättigade i avdragsyrkandet.
Vid en på ovan angivet sätt utökad avdragsrätt är det enligt utskottets mening
nödvändigt med en effektiv kontroll av ifrågavarande avdrag för att
förhindra skattefusk. Utskottet föreslår därför, att en uttrycklig bestämmelse
införes i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen om att det åligger den
skattskyldige att styrka det i deklarationen yrkade avdraget genom intyg
från barnavårdsnämnd, barnavårdsman eller kommunal förtroendeman.

Det årliga skattebortfallet genom utskottets förslag kan uppskattas till
högst 3 milj. kr. för staten och till ett något lägre belopp för kommunerna.

Genom vad utskottet sålunda föreslagit torde yrkandet i motionen II: 7
huvudsakligen vara tillgodosett.

I propositionen föreslås att avdrag för kommunalskatt vid taxeringen till
statlig inkomstskatt skall medges med belopp motsvarande minst en fjärdedel
av den sammanräknade nettoinkomsten, d. v. s. summan av den
skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, i förekommande fall
minskad med avdrag för underskott å förvärvskälla. Vid tillämpning av
schablonregeln får avdrag dock inte åtnjutas med högre belopp än 4 500 kr.
för makar och s. k. ofullständiga familjer samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga.
Om den under närmast föregående år påförda kommunalskatten
överstiger minimibeloppet, skall avdrag liksom för närvarande medges med
det faktiskt påförda beloppet. I fråga om samtaxerade makar skall schablonavdrag
medges, om makarnas sammanlagda kommunalskatt för närmast
föregående år understiger en fjärdedel av deras sammanlagda sammanräknade
nettoinkomster, resp. 4 500 kr. Ett genomförande av förslaget skulle
leda till skattelättnader för inkomster upp till 32 000 kr. för makar och
16 000 kr. för ensamstående.

I motionerna I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel in. fl.
yrkas avslag på förslaget i propositionen. Enligt motionärernas mening
skulle en schablonisering av kommunalskatteavdraget strida mot skatteförmägeprincipen
och medföra svårigheter i den praktiska tillämpningen för
såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

Den väsentligaste fördelen med ett på angivet sätt schabloniserat avdrag
för kommunala utskylder är, att man med förhållandevis litet skattebortfall
åstadkommer skattelättnader för inkomsttagare med relativt låga in -

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1065

komster, utan att kommunernas skatteunderlag rubbas. Personer, som slutar
sin förvärvsverksamhet, exempelvis för att studera eller fullgöra värnpliktstjänstgöring,
saknar nu i många fall möjlighet att vid taxeringen utnyttja
avdrag för den kommunalskatt, som belöper på det sista årets inkomster.
Genom förslaget i propositionen ges sådana personer, när de återinträder
i förvärvslivet, möjlighet att helt eller till väsentlig del utnyttja det
kommunalskatteavdrag, som de tidigare gått miste om. Vid konstruktionen
av källskattetabellerna har hänsyn tagits till avdraget för kommunalskatt.
Delta medför, att personer, som inträder i förvärvslivet eller inflyttar från
utlandet, och sjömän, vilka på grund av anställning till sjöss erlagt sjömansskatt
men övergått till arbete i land, påföres kvarstående skatt. Vid en
schablonisering av kommunalskatteavdraget kommer ovannämnda skattskyldiga
i dessa tall i regel att undgå denna kvarstående skatt eller i varje
tall att få väsentligt lägre sådan skatt än för närvarande. Därtill kommer
att en schablonisering av kommunalskatteavdraget är ägnad att underlätta
övergången till ett system med definitiv källskatt. Svårigheterna för de
skattskyldiga att heräkna det ifrågavarande avdraget bör enligt utskottets
mening inte överdrivas. Utskottet förutsätter, att av deklarationsformulären
kommer att klart framgå, hur avdraget skall beräknas. Med det anförda tillstyrker
utskottet förslaget om schablonisering av kommunalskatteavdraget
och avstyrker således bifall till motionerna I: 632 och II: 748 i denna del.

1 motionerna I: 620 av herrar Lager och Adolfsson samt II: 731 av herr
Karlsson i Huddinge in. fl. hemställes om sådan ändring i Kungl. Maj :ts
törslag, att schablonavdragets maximibelopp bestämmes till 3 000 kr. för
ensamstående. Vidare yrkas i motionen 1: 625 av fru Myrdal att schablonavdraget
bestämmes till enhetligt belopp för alla skattskyldiga men att ett
extra avdrag motsvarande en tredjedel av schablonavdraget medges för
gitta, när endast ena maken har inkomst, och för ensamstående med hemmavarande
barn under 18 år.

Enligt gällande bestämmelser sker en differentiering av skatteuttaget
mellan gitta och ensamstående såväl vid den statliga som den kommunala
l>eskattningen genom att en gift skattskyldig medges dubbelt så stort ortsavdrag
som en ensamstående. Även högsta beloppen för schablonavdrag
från inkomst av kapital och för avdrag för livförsäkringspremier m. m. är
dubbelt så stora för gift som för ensamstående. Vid beräkning av den statliga
inkomstskatten tillämpas vidare skilda skalor för å ena sidan gifta
och å andra sidan ensamstående. Genom den gjorda avvägningen av avdrag
och skalor har tudelningen införts som en princip för fördelningen av skattebördan
mellan gifta och ogifta med små och medelstora inkomster.

Det föreslagna schablonavdraget har utformats med utgångspunkt från
ovannämnda beskattningsregler. Ett bifall till motionerna skulle därför
innebära ett brytande av de awägningsprinciper, som gällt alltsedan år
1953. En sådan åtgärd synes inte böra vidtas, innan den pågående utred -

71

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

ningen rörande familjebeskattningen slutförts och en mera definitiv ståndpunkt
tagits till frågan om hur beskattningen mellan gifta och enamstående
skall avvägas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1: 620 och II: 731 i berörda hänseenden ävensom till motionen I: 625.

I delta sammanhang behandlar utskottet även ett motionsvis väckt förslag
om utökad rätt till avdrag för försäkringspremier. Enligt gällande bestämmelser
medges avdrag för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften —
även om sådan avgift inte påförts eller påförts med lägre belopp — med
150 kr. för ensamstående och 300 kr. för makar. Om den påförda avgiften
överstiger dessa belopp medges avdrag med det faktiskt påförda beloppet.
Avdrag för premier för sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkring medges
vidare med högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar eller ogift
med hemmavarande barn under 18 år. Slutligen föreligger rätt till avdrag
för premier för pensionsförsäkring med faktiskt erlagt belopp. Ovannämnda
bestämmelser gäller både vid den statliga och den kommunala taxeringen.

1 motionen II: 726 av herr Hansson i önnarp begäres utredning rörande
möjligheterna för företagare, som inte är anslutna till ATP, att erhålla avdrag
för premier för tilläggssjukpenning. Företagares grupplivförsäkring
bör vidare enligt motionen få avdragas utom ramen för gällande försäkringsavdrag.

Vid 1963 års riksdag beslutades att av arbetsgivare erlagda premier och
avgifter för tjänstegrupplivförsäkring skulle vara fritagna från beskattning
hos de anställda. I samband därmed uppdelades det tidigare försäkringsavdraget
å högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar på två
avdrag, dels det ovannämnda avdraget för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften
och dels det till 250 resp. 500 kr. maximerade avdraget för frivilliga
försäkringsavgifter. Med hänsyn till att avgifterna till den allmänna
sjukförsäkringen i regel är större för företagarna än för de anställda, gavs
företagarna genom uppdelningen av försäkringsavdraget möjlighet till ökade
avdrag för frivilliga försäkringspremier.

Om eu företagare av olika anledningar anser det fördelaktigt att stå utanför
ATP och i stället skaffar sig ett riskskydd genom frivillig tilläggssjukpenningsförsäkring,
är det enligt utskottets mening inte rimligt, att han
kompenseras därför genom speciella förmåner vid beskattningen, vilka inte
tillkommer andra skattskyldiga med utgifter för försäkringspremier till
samma belopp. Utskottet vill även framhålla att den avdragsrätt för sjuk-,
olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier, som för närvarande föreligger
i form av allmänt avdrag, inte är principiellt betingad utan motiverad av
önskemålen att uppmuntra försäkringssparandet. Den med försäkringsavdraget
förenade avdragsrätten kan med hänsyn därtill inte likställas med
den generella avdragsrätt, som skulle följa av en utbrytning av vissa sjuk-,
olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier till ett särskilt allmänt avdrag.

72 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

En sådan åtgärd måste nämligen kombineras med en ändring av lagstiftningen
på intäktssidan, så att utfallande försäkringsbelopp — i motsats till
vad som nu är fallet — blir skattepliktig inkomst. De ifrågavarande försäkringarna
skulle i så fall komma att skattemässigt behandlas på samma sätt
som pensionsförsäkringar. Full avdragsrätt för premierna och skatteplikt
för utfallande försäkringsersättningar skulle å andra sidan förutsätta eu
höjning av ersättningsbeloppen till en sådan nivå, att försäkringstagarna
etter skatteavdrag i princip skulle få samma nettobelopp som nu. Detta
skulle i sin tur medföra betydligt stegrade premiekostnader. Av ovan anförda
skäl anser utskottet sig inte kunna tillstyrka bifall till utredningsyrkandet
i motionen II: 726.

Vid den statliga och kommunala taxeringen medges för närvarande ortsavdrag
med 4 500 kr. för gifta och 2 250 kr. för ensamstående. Det högre
ortsavdraget medges även ogift med hemmavarande barn under 18 år.

I motionerna I: 215 av herr Virgin in. fl. och II: 259 av herr Heckscher
m. 11. hemställes att skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år,
som inte haft 2 400 kr. inkomst, skall — utöver ortsavdrag å 4 500 kr. —
äga åtnjuta barnavdrag med 1 000 kr. för varje barn. I motionerna framställes
även lagstiftningsyrkande av innebörd att skattskyldig, som helt
eller delvis inte kan utnyttja den på barnen belöpande, av motionärerna
förordade ortsavdragshöjningen, skall påföras »negativ» skatt för det outnyttjade
beloppet. Enligt uppgift i motionerna skulle förslaget genomsnittligt
medföra en ökad kommunal utdebitering med 40 öre per skattekrona.

Allmänna skatteberedningen bär med sina förslag bl. a. avsett att åstadkomma
en skatteomtördelning till barnfamiljernas förmån. Två metoder
har därvid ansetts kunna komma i fråga, nämligen höjning av det generella
barnbidraget eller införande av barnavdrag vid beskattningen. Skatteberedningen
har ansett, att det förra alternativet är att föredraga och har därför
förordat en successiv höjning av barnbidragen fram till år 1971. Ledamoten
Östman har reserverat sig mot beredningens förslag och förordat alt
barnbidragen skall kompletteras med barnavdrag vid beskattningen. Flertalet
remissmyndigheter har anslutit sig till skatteberedningens förslag om
höjning av barnbidragen.

Enligt utskottets mening bör även i fortsättningen stödet åt barnfamiljerna
lämnas genom direkta bidrag i olika former i stället för genom avdrag
vid beskattningen. Såsom framgår av direktiven för den nyligen tillsatta
utredningen om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna bör riktmärket
tör familj epolitiken vara att genom olika former av bidrag inte endast
åstadkomma största möjliga jämlikhet i materiella villkor mellan barnfamiljer
och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljerna inbördes.

Det bör vidare framhållas att en riktpunkt för den i propositionen föreslagna
skattereformen varit att undvika åtgärder, som rubbar skatteunder -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 73

laget för kommunerna och därmed försvårar genomförandet av det till årets
riksdag aviserade förslaget till kommunal skatteutjämning. Med hänsyn
därtill har departementschefens förslag utformats på sådant sätt, att de
endast medför lättnader vid den statliga beskattningen och i fråga om folkpensionsavgiften.
En väsentlig förbättring har därutöver beretts barnfamiljerna
genom förslaget om höjning av barnbidragen, vilket ligger helt i linje
med den ovan angivna målsättningen för familjepolitiken. Ett bifall till
yrkandena i motionerna skulle därjämte, såsom framhålles i propositionen,
försvåra en framtida övergång till särbeskattning. Av ovan anförda
skäl kan utskottet inte tillstyrka bifall till förslagen i motionerna 1:215
och II: 259.

Utskottet bar vidare att ta ställning till yrkandet i motionen II: 746 av
fröken Wetterström in. II. om höjda ortsavdrag för ålders- och invalidpensionärer.
Härutinnan yrkas att ortsavdrag medges ensamstående folkpensionär
med 3 600 kr. samt gifta med 6 000 kr., om endast den ene av makarna
uppbär tolkpension, och med 7 200 kr. om båda makarna uppbär
folkpension.

Enligt gällande bestämmelser töreligger möjligheter att utöver ortsavdrag
medge skattskyldig avdrag för nedsatt skatteförmåga med ett belopp
av högst 4 500 kr. Utgöres skattskyldigs huvudsakliga inkomst av folkpension,
skall författningsenligt den skattskyldige i regel anses ha sådan
nedsatt skatteförmåga, som berättigar till särskilt avdrag. Principen är att
en folkpensionär, som för sin försörjning varit helt beroende av folkpensionen,
skall få så stort extra avdrag, att någon skatt inte uppkommer. Har
lian annan inkomst vid sidan av tolkpensionen får han regelmässigt ulan
särskild ansökan skattelättnad genom visst avdrag för nedsatt skattelörmäga,
så länge sidoinkomsten understiger pensionens belopp.

Nu gällande regler om avdrag för nedsatt skatteförmåga i förening med
de åtgärder, som i propositionen föreslås för att lätta skattetrycket för
skattskyldiga med lägre inkomster, får enligt utskottets uppfattning anses
erbjuda tillräckliga möjligheter att beakta folkpensionärernas särskilda förhållanden,
när de är hänvisade att helt eller huvudsakligen leva på folkpensionen.
Att på sätt i motionerna föreslås medge folkpensionärer även med
höga inkomster en skattelättnad, som inte skulle komma i fråga för andra
skattskyldiga i motsvarande inkomstläge, synes svårligen kunna motiveras
från skattemässiga utgångspunkter. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionen II: 746.

Som ett komplement till förslagen om schabloniseringen av kommunalskatteavdraget
och omläggningen av folkpensionsavgiften, vilken senare fråga
behandlas i andra lagutskottets utlåtande nr 17, föreslås i propositionen
ändringar i de vid den statliga inkomstbeskattningen gällande skatteskalorna.
Den föreslagna omläggningen av skalorna avser alt lindra progres -

74 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

sionen i inkomstskikten närmast över det proportionella skiktet och har utformats
på sådant sätt, att denna lindras för gifta i inkomstskikten 12 000—
40 000 kr. och för ensamstående i skikten 6 000—40 000 kr. Härigenom
har tudelningsgränsen höjts från nuvarande årsinkomst av ca 24 500 kr.
till ca 34 000 kr. Skattelättnaden uppgår i absoluta tal till högst 1 300 kr.
för gifta och 750 kr. för ensamstående. Skattebortfallet vid ett genomförande
av dessa skalor beräknas till 730 milj. kr. för helt år.

I motionerna I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel in. fl.
förordas en betydligt mera långtgående reformering av skatteskalorna än i
propositionen. Sålunda föreslår motionärerna i avsikt att kompensera de
lägre inkomsttagarna för höjningen av den allmänna varuskatten och att
minska verkningarna av progressionen för de stora inkomstgrupperna dels
att skattesatsen i det proportionella skiktet sänks med tre enheter från 10
till 7 procent och dels att skatteuttaget i inkomstskikten 12 000—60 000 kr.
för gifta och i skikten 6 000—40 000 kr. för ensamstående sänks med en å
två procentenheter utöver förslaget i propositionen. Skattebortfallet, för vilket
motionärerna anser sig ha täckning genom olika besparingsförslag, anges
till ett 900 milj. kr. högre belopp än enligt förslaget i propositionen.

I motionerna I: 612 av herr Torsten Andersson m. fl. och II: 728 av herr
Hedlund m. fl. liksom i motionerna I: 623 av herr Lundström in. fl. och II:
739 av herr Ohlin in. fl. föreslås att skatteuttaget i förhållande till Kungl.
Maj :ts förslag i inkomstskikten 16 000—40 000 kr. för gifta sänks med ytterligare
en procentenhet och att beträffande ensamstående skatteuttaget
sänks med ytterligare två procentenheter i inkomstskikten 8 000—15 000
kr. samt med en enhet i skikten 15 000—30 000 kr. Förslagen i de båda sistnämnda
motionsparen innebär, att tudelningsgränsen blir oförändrad och
att de ensamstående erhåller en mer markerad skattelättnad. Inkomstbortfallet
uppskattas i motionerna för helt år till 132 milj. kr. utöver bortfallet
enligt Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet vill inte bestrida, att de i motionerna I: 612 och II: 728 samt
1:623 och 11:739 förordade skatteskalorna i vissa hänseenden måhända
äger företräden framför de i propositionen föreslagna. Såsom utskottet tidigare
framhållit är det emellertid av samhällsekonomiska skäl inte möjligt
att i nuvarande läge vidga ramen för skattesänkningen utöver den i propositionen
angivna. De åtgärder, som vid sidan av reformeringen av skatteskalorna
föreslagits i propositionen, bedömer utskottet såsom mera angelägna
än ytterligare justeringar av skalorna. Mot bakgrunden härav anser
utskottet sig inte kunna tillstyrka längre gående skattelättnader i berörda
hänseende än som föreslagits i propositionen. Vad härefter angår förslagen
i motionerna I: 632 och II: 748 har utskottet i motsats till motionärerna uttalat
sig för en scliablonisering av kommunalskatteavdraget, innebärande
en årlig skattelättnad på 420 milj. kr., som främst kommer sådana inkomsttagare
till del, vilkas inkomster helt eller huvudsakligen ligger inom det

75

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

proportionella skiktet. Med hänsyn härtill kan utskottet inte heller ansluta
sig till det av motionärerna föreslagna lägre skatteuttaget i inkomstskikten
däröver. Utskottet tillstyrker således bifall till de i propositionen framlagda
förslagen rörande skatteskalorna och avstyrker bifall till motionerna I: 612
och II: 728, I: 623 och II: 739 samt I: 632 och II: 748 i berörda delar.

I samtliga sistnämnda motioner har även framställts yrkanden om fortsatt
utredning rörande indexreglering av skattesystemet. Sålunda hemställes
i motionerna I: 612 av herr Torsten Andersson in. fl. och II: 728 av herr
Hedlund m. fl. om skyndsam prövning av frågan om indexreglering av skattesystemet.
I motionerna I: 623 av herr Lundström m. fl. och II: 739 av herr
Ohlin in. fl. begäres fortsatta undersökningar och förslag rörande metoder
för att undvika inflationens skattehöjande verkningar. Vidare hemställes i
motionerna I: 632 av herr Virgin in. fl. och II: 748 av herr Gassel in. fl. att
Ivungl. Maj :t ger allmänna skatteberedningen sådana direktiv, att förslag
till indexreglering av bl. a. ortsavdrag, skatteskalor och förvärvsavdrag kan
föreläggas 1966 års riksdag.

Allmänna skatteberedningen har utformat sina förslag till successiva reformer
av beskattningen fram till år 1971 med beaktande av antagna penningvärdeförändringar
under övergångstiden. Skatteberedningen ansåg
emellertid, att frågan om indexreglering av ortsavdrag, skatteskalor, förvärvsavdrag
och barnbidrag för tiden efter reformens fulla genomförande
allvarligt borde övervägas.

Utskottet vill erinra om att den i propositionen föreslagna reformeringen
av beskattningen inte bör betraktas som slutgiltig. Fortfarande pågår ett
vittomfattande utredningsarbete inom väsentliga delar av beskattningsområdet.
Här må endast erinras om att frågan om utformningen av företagsbeskattningen
behandlas av företagsskatteutredningen samt att familj ebeskattningen,
socialförsäkringens finansiering och mervärdeskatten är under
fortsatta överväganden inom de båda tidigare omnämnda arbetsgrupperna
i finansdepartementet. Utskottet anser för sin del lämpligt att avvakta
resultatet av de pågående utredningarnas arbete, innan ställning tas till frågan
om lämpligheten av att indexreglera skattesystemet och avstyrker därför
bifall till berörda skrivelseyrkanden i motionerna.

Källskatten in. in.

I motionerna 1:626 av herr Ferdinand Nilsson samt 11:743 av herrar
Svensson i Vä och Börjesson i Glömminge hemställes bl. a. om förslag till
innevarande års riksdag avseende undantagande från källskatt av mindre
arbetsinkomster å tillsammans högst 1 000 kr. per år och arbetsgivare samt
befrielse för arbetsgivare från skyldighet att lämna arbetsgivaruppgift om
sådan inkomst.

Utskottet har tidigare vid upprepade tillfällen, senast år 1964, avstyrkt
motionsyrkanden av innebörd att från deklarationsplikt skulle undantagas

76 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år W65

personer, vilka i huvudsak inte hade andra inkomster än folkpension och
med dem i inkomsthänseende likställda. Därvid har utskottet framhållit, att
det från förenklingssynpunkt skulle vara en avsevärd fördel, om man
kunde befria personer med inkomster motsvarande i huvudsak existensminimum
från deklarationsplikt. Utskottet har likväl, särskilt med hänsyn
till det sätt varpå vissa socialförsäkringsavgifter uttages, inte ansett sig
kunna medverka till en begränsning av deklarationsplikten. Härtill kommer
att ett bifall till yrkandet i de förevarande motionerna i praktiken
skulle kunna komma att innebära att även inkomsttagare med större inkomster
befriades från deklarationsplikt för inkomstbelopp som understiger
1 000 kr. Då en sådan ordning inte endast skulle strida mot skatteförmågeprincipen
utan även innebära ett orättvist gynnande av vissa kategorier
skattskyldiga, avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:626 och II:
743, i vad desamma behandlas i detta betänkande.

Sjömansskatten

I fråga om sjömansskatten innebär propositionen att Kungl. Maj:t hos
riksdagen hemställt om godkännande av vissa i propositionen uppdragna
riktlinjer för nya sjömansskattetabeller, avsedda att ersätta de nu gällande,
som fastställdes år 1961, samt om bemyndigande att utarbeta och fastställa
nya tabeller.

Av propositionen framgår att man vid upprättandet av de nya tabellerna
avser att iakttaga inte endast de nu föreslagna ändringarna i fråga om den
direkta beskattningen och folkpensionsavgiften utan även sådana förändringar
i beskattningen som skett sedan nuvarande källskattetabeller uppgjordes.
Vidare förordas att sjömansskatten enligt de nya tabellerna beräknas
på grundval av en kommunal utdebitering av 16 kr., motsvarande medelutdebiteringen
för de län, vilkas innevånare svarar för den större delen
av sjömansskatten, i stället för såsom nu på grundval av medelutdebiteringen
för landet i dess helhet.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 350 av herr Adolfsson
samt 11:375 av fru Ryding och herr Karlsson i Huddinge hemställes om
skyndsam utredning av sjömansskattelagstiftningen och om förslag till riksdagen
om rättvisare beskattning av ombordanställda på svenska fartyg.

Av det ovan anförda och av den till propositionen såsom bilaga 1 fogade
promemorian angående de föreslagna sjömansskattetabellerna framgår, att
man vid omräkningen av tabellerna avser att ta hänsyn inte endast till sådana
ändringar, som föranleds av skattelagstiftning efter år 1961 och av
förslagen i den förevarande propositionen, utan även till önskemål av den
art, som framställts i motionerna I: 350 och II: 375.

Med det anförda tillstyrker utskottet, som inte funnit anledning till erinran
mot förslagen i denna del, att riksdagen ger Kungl. Maj:t det begärda

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 77

bemyndigandet. Detta innebär att utskottet inte anser sig kunna biträda
utredningsyrkandet i motionerna I: 350 och II: 375.

I motionen II: 721 av herr Carlsson i Göteborg m. fl. yrkas — i syfte att
erhålla bättre överensstämmelse mellan kolumnbeteckningarna för källskatt
och sjömansskatt — viss teknisk ändring av anvisningarna till 10 § förordningen
om sjömansskatt.

Enligt 7 § förordningen om sjömansskatt skall sjömansskatt för här i riket
bosatt sjöman utgå för månad och beräknas enligt särskilda sjömansskattetabeller.
Det åligger sjöman jämlikt 10 § samma förordning att för
befälhavaren ombord uppvisa debetsedel å preliminär A-skatt. Skatteavdrag
skall verkställas enligt den kolumn, som jämlikt uppbördsförordningen
skall tillämpas vid avdrag för gäldande av sådan skatt. Anvisningarna till
10 § förordningen om sjömansskatt innehåller föreskrift om att kolumnen
i sjömansskattetabellen skall bestämmas med motsvarande tillämpning av
4 § uppbördsförordningen.

Motionärerna framhåller, att det råder bristande överensstämmelse mellan
källskatte- och sjömansskattetabellerna. Källskattetabellerna är sålunda
uppdelade i fyra kolumner, medan sjömansskattetabellerna innehåller tre
kolumner. Detta medför stundom att för sjömän, som har kolumnbeteckningen
3 på sin debetsedel, avdrag för sjömansskatt verkställs enligt kolumn
3 i sjömansskattetabellen. Härigenom har skatteavdraget blivit för lågt, eftersom
källskattetabellens kolumn 3 avser gift man, vars hustru har inkomst
å 3 000 kr. eller däröver, medan sjömansskattetabellens kolumn 3
avser ogift sjöman med barn och upptar en lägre skatt än kolumn 2 i motsvarande
tabell, vilken avser gift sjöman.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att anvisningarna till 10 § sjömansskatteförordningen
bör erhålla sådan ändrad lydelse, att överensstämmelse
åvägabringas mellan källskatte- och sjömansskattetabellernas kolumnindelning.
Detta förutsätter att nuvarande kolumn 2 i sjömansskattetabellerna
erhåller beteckningen 2—3 och att nuvarande kolumn 3 erhåller
beteckningen 4.

Utskottet tillstyrker således bifall till motionen II: 721.
Förmögenhetsskatten

Departementschefens förslag beträffande förmögenhetsbeskattningen innebär,
att skattepliktsgränsen höjs från nuvarande 80 000 till 100 000 kr.
eller med 25 procent. Höjningen motsvarar ungefär stegringen av levnadskostnadsindex
efter år 1957, då nuvarande skattepliktsgräns fastställdes.
Förslaget medför en skattelättnad på förmögenheter i skiktet 80 000—
100 000 kr. Skattelättnaden uppgår maximalt till 100 kr.

I motionerna I: 014 av herr Gustaf Henry Hansson in. fl. samt II: 734
av herrar Nilsson i Bästekille och Stiernstedt yrkas att skattepliktsgränsen

78 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

för förmögenhetsskatten fastställs till 125 000 kr. i stället för i propositionen
föreslagna 100 000 kr. och att allmänna skatteberedningens förslag till skatteskalor
antages. I motionerna I: 620 av herrar Lager och Adolfsson samt
II: 731 av herr Karlsson i Huddinge m. fl. yrkas en väsentlig skärpning av
förmögenhetsskatten i förhållande till propositionens förslag. Motionärerna
föreslår sålunda skattesatser varierande mellan en och tre procent. I motionerna
I: 622 av herr Lundin m. fl. och II: 747 av herr Wikner in. fl. hemställes
däremot att nuvarande förmögenhetsskatt bibehålies oförändrad.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang uttalat, att det inte är möjligt
att för närvarande binda sig för skattesänkningar, som går nämnvärt utöver
förslagen i propositionen och anser sig därför inte kunna biträda eu
längre gående sänkning av förmögenhetsskatten än departementschefen
förordat. Genom förslaget torde i huvudsak de mindre förmögenhetsinnehavarna
undgå att på grund av den allmänna prisnivåns höjning och fastighetstaxeringens
verkningar bli påförda skatt. Med det anförda, och då utskottet
inte kan biträda yrkandena om vare sig skärpning av förmögenhetsskatten
eller om ett bibehållande av nuvarande skattepliktsgräns, avstyrker
utskottet yrkandena i motionerna I: 614 och II: 734 samt I: 620 och II: 731
i nu förevarande del, ävensom motionerna I: 622 och II: 747.

Flera motioner innehåller yrkanden om utredning avseende förmögenhetsbeskattningen.
En sådan utredning bör enligt motionerna I: 614 av herr
Gustaf Henry Hansson m. fl. samt II: 734 av herrar Nilsson i Bästekille och
Stiernstedt syfta till sådana ändringar i gällande förmögenhetsbeskattning,
att produktiva förmögenhetstillgångar i rörelse och jordbruk helt eller delvis
undantas från beskattning. I motionerna 1:621 av herr Nils Theodor
Larsson och II: 727 av herr Hansson i önnarp m. fl. yrkas skyndsam översyn
av förmögenhetsbeskattningen i syfte att möjliggöra att skatt på kapitaltillgångar
endast uttas på avkastningen. Slutligen begäres i motionerna
1: 623 av herr Lundström m. fl. och II: 739 av herr Ohlin m. fl. att den översyn
av förmögenhetsskatten, som påbörjades av allmänna skatteberedningen,
skall slutföras utan dröjsmål.

Utskottet är för sin del inte berett att medverka till en utredning om förmögenhetsbeskattningen.
Den i propositionen föreslagna åtgärden får anses
utgöra den för närvarande mest angelägna reformen på förmögenhetsskatteområdet.
Härtill kommer att utredningsyrkandena i motionerna I: 614
och II: 734 samt I: 621 och II: 727 syftar till införande av regler, vilka innebär
ett avsevärt avsteg från gällande principer för förmögenhetsbeskattningen.

På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 614 och II:
734 samt I: 623 och II: 739 i nu förevarande del ävensom till motionerna
I: 621 och II: 727.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

79

Förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

I motionerna I: 123 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson samt
II: 158 av herrar Nilsson i Svalöv och Nordgren yrkas utredning om den
s. k. 80-procentsregeln vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Enligt
motionärernas mening bör denna utredning syfta till att bl. a. upphäva den
särskilda spärregel, enligt vilken förmögenhetsskatten genom 80-procentsspärren
inte får nedbringas till lägre belopp än som svarar mot skatten på
hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Vidare bör — framhåller motionärerna
— en bestämmelse införas av innehåll, att reduktionsregeln skall
iakttagas av skattemyndigheterna ex officio.

Som utskottet uttalade senast förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 14, vari motionsyrkande av liknande innebörd avstyrktes, sammanhänger
den begränsningsregel i fråga om 80-procentsspärren, mot vilken
motionärerna särskilt vänder sig, med utformningen av den särskilda
reduktionsregeln i 9 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Enligt
denna regel får den beskattningsbara förmögenheten — oavsett om förmögenhetsavkastningen
varit ringa eller ingen alls — inte fastställas lägre än
till hälften av den skattepliktiga förmögenheten. Detta i sin tur sammanhänger
med grunderna för den svenska förmögenhetsskattelagstiftningen,
som bygger på principen, att förmögenheten som sådan ger viss skattekraft
oberoende av inkomsten. Ett upphävande av den av motionärerna påtalade
begränsningsregeln kan därför inte ske utan att man rubbar grunderna för
förmögenhetsbeskattningen. Med hänsyn härtill och då tillämpningen av en
bestämmelse av innehåll att 80-procentsregeln skall iakttagas av skattemyndigheterna
ex officio skulle vara förenad med avsevärda taxeringstekniska
svårigheter särskilt i fråga om skattskyldiga, vilkas inkomst beskattas i
skilda kommuner, anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna
I: 123 och II: 158.

Den indirekta beskattningen
Den allmänna varuskatten

Av vad utskottet inledningsvis anfört framgår att utskottet i princip tillstyrker
Kungl. Maj.ts förslag om höjning av skattesatsen för den allmänna
varuskatten från 6 till 9 procent. Den föreslagna skattesatsen motsvarar
9,89 procent vid öppen debitering. Höjningen beräknas enligt propositionen
medföra en intäktsökning av ca 1 450 milj. kr. för budgetåret 1965/66.

I motionen II: 588 av herr Ullsten yrkas, att skattesatsen skall bestämmas
till 9,11 procent, motsvarande 10 procent vid öppen debitering. Motionären
motiverar yrkandet med att en på sådant sätt konstruerad skattesats
skulle innebära påtagliga administrativa fördelar för de skattskyldiga. Den
inkomstförstärkning, som erhålles genom den högre skattesatsen, skulle

80 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

täcka kostnaderna för ett av motionären i annan motion framfört förslag
om höjning av biståndet till u-länderna.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att det är förenat med fördelar
om skattesatsen fastställes på sådant sätt, att den vid öppen debitering blir
10 procent i stället för 9,89 procent. Det torde kunna antagas, att ett påslag
med 9,89 procent ändå i praktiken skulle i betydande omfattning komma
att avrundas till 10 procent, utan att skillnaden skulle komma staten till
godo. Genom en höjning av skattesatsen till 9,1 procent — vilket tal mera
exakt än 9,11 motsvarar 10 procent vid öppen debitering — kan statsinkomsterna
beräknas öka med ca 60 milj. kr. per år, vilket belopp ungefär
motsvarar inkomstbortfallet per helår på grund av de skattelättnader, som
utskottet föreslår i anslutning till propositionen. Höjningen av skattesatsen
kan alltså enligt utskottets mening ej anses ge utrymme för den i motionen
11:588 omnämnda, men i särskild till statsutskottet remitterad motion
föreslagna, anslagsökningen för hjälpen till utvecklingsländerna.

Skattesatsen för den allmänna varuskatten äger generell tillämpning. Genom
särskilda reduceringsregler begränsas dock beskattningseffekten inom
två beskattningsområden, nämligen beträffande servering och beträffande
monteringsfärdiga trähus. I fråga om de senare gäller sålunda att vid redovisningen
av uttag och försäljning skatten skall beräknas på 70 procent av
den totala skattepliktiga omsättningen. I propositionen framhåller departementschefen,
att han ansett det angeläget att i möjligaste mån undantaga
näringslivets investeringar från den höjda beskattningen och att den naturliga
lösningen då skulle vara att införa en liknande reduceringsregel
på investeringssidan. Av skattetekniska skäl kan emellertid en sådan regel
inte tillämpas på investeringar i fasta anläggningar utan måste begränsas
till näringslivets investeringar i maskiner och inventarier med en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år. I fråga om bilaccispliktiga motorfordon,
d. v. s. personbilar och sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kg, föreslås
reduceringsregeln dock endast gälla, när sådant fordon är avsett att användas
i yrkesmässig trafik. Med hänsyn bl. a. till begränsningen av tilllämpningsområdet
föreslås regeln utformad så, att den skattepliktiga omsättningen
av ifrågavarande investeringsvaror får nedsättas till 60 procent,
vilket med den i propositionen föreslagna skattesatsen motsvarar en skatt
på 5,4 procent mot nuvarande 6 procent. Den av utskottet förordade skattesatsen
på 9,1 procent kommer alltså att innebära en skatt på 5,46 procent
för investeringsvarorna. Den nya regeln föreslås även omfatta inte enbart
de monteringsfärdiga trähusen utan alla monteringsfärdiga hus.

Utskottet anser sig i stort sett kunna biträda propositionsförslaget i denna
del. I likhet med departementschefen anser utskottet sig inte kunna förorda
längre gående lättnader än som nu föreslagits för näringslivets investe -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1660 81

ringar. Denna uppfattning grundar utskottet inte endast på de skattetekniska
svårigheterna härvidlag utan även på det finanspolitiska läget, som
enligt utskottets mening omöjliggör mera betydande skattelättnader. Det är
också angeläget, att den nu föreslagna reduceringsregeln utformas på ett
sådant sätt, att den inte medför skattenedsättningar för varor, som är avsedda
för konsumtion i egentlig mening.

I anledning av propositionen har väckts ett flertal motioner med yrkanden
om nedsättning av eller utvidgat tillämpningsområde för den föreslagna
reduceringsregeln. Sålunda hemställes i motionerna I: 631 av herrar Sundin
och Stefanson samt II: 724 av herrar Gustafson i Göteborg och Magnusson
i Borås att det reducerade beskattningsvärdet för näringslivets investeringar
i maskiner och inventarier skall bestämmas till 50 procent av den skattepliktiga
omsättningen.

Utskottet finner sig med hänvisning till vad tidigare anförts beträffande
det statsfinansiella läget inte kunna biträda detta yrkande och avstyrker
således bifall till motionerna I: 631 och II: 724.

I motionerna 1:628 av herr Stefanson samt II: 736 av herrar Nordgren
och Petersson yrkas, att det reducerade beskattningsvärdet för näringslivets
investeringar i maskiner och inventarier även skall avse reparation och underhåll.

Utskottet finner yrkandet värt beaktande men anser förslaget omöjligt
att genomföra av skattetekniska skäl på grund av att reduceringsregeln då
måste utsträckas till att även omfatta reservdelar, som användes för reparationer
av investeringsvaror. Enligt förslaget i propositionen blir regeln enbart
tillämplig på reservdelar, verktyg eller tillbehör, som normalt ingår vid
leverans av investeringsvarorna. Ett bifall till yrkandet skulle innebära att
det för leverantörerna i praktiken blir omöjligt att avgöra, om en reservdel
är avsedd för en investeringsvara eller en konsumtionsvara. En dylik anordning
kan inte anses tillfredsställande vare sig för de skattskyldiga eller för
statsverket. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1: 628 och II: 736.

I motionerna I: 615 av herr Gustaf Henry Hansson in. fl. och II: 744 av
herr Turesson hemställes att reduceringsregeln skall gälla även för förarbetade
byggnadsvaror. Som skäl härför åberopar motionärerna, att den fabriksmässiga
tillverkningen av byggnadselement annars menligt skulle påverkas
av skattehöjningen.

Utskottet anser, att den föreslagna utvidgningen av reduceringsregelns
tillämpningsområde dels skulle medföra svåra gränsdragningsproblem och
dels leda till ett icke oväsentligt skattebortfall. Det finns inte heller anledning
antaga, att skattehöjningen i rådande löneläge kommer att motverka
tillverkningen av förarbetade byggnadsvaror. Av anförda skäl avstyrker utskottet
bifall till motionerna 1: 615 och II: 744.

Även i motionerna I: 617 av herrar Hiibinettc och Isacson samt II: 718 av

6 Itihang till riksdagens protokoll 1905. 7 samt. .Yr 10

82 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

lieir Stiernstedt m. fl. föreslås utvidgad tillämpning av reduceringsregeln.
Motionärerna hemställer, att sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosserier
utrustade lastbilar, vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kg,
skall omfattas av denna regel. Sådana fordon bör enligt motionärernas mening
jämställas med övriga i jordbruk, skogsbruk eller rörelse använda
maskiner.

Utskottet skulle i princip kunna biträda yrkandet, om dessa fordon klart
kunde avgränsas från privattrafiken. Svårigheten ligger uppenbarligen i att
privatbilisterna i stor omfattning använder bl. a. stationsvagnar och att åtskilliga
av de avsedda fordonen används både privat och i yrkesmässig verksamhet.
Det kan med fog göras gällande att även personbilar i sådan verksamhet
fyller samma funktion som skåpbilar. Utskottet anser sig därför böra
förorda, att de bilaccispliktiga fordonen undantages från reduceringsregeln
i enlighet med förslaget i propositionen. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att allmän varuskatt inte utgår på begagnade bilaccispliktiga bilar
och att denna skattebefrielse på sin tid kompenserades genom en däremot
svarande höjning av accisen. Ett bifall till motionsyrkandena om reduceringsregelns
tillämpning även på bilaccispliktiga fordon skulle därför nödvändiggöra,
att frågan om beskattningen av de begagnade bilarna omprövas.
Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts finner utskottet sig inte
kunna tillstyrka bifall till motionerna I: 617 och II: 718.

I anslutning till propositionen har i motionerna 1:618 av lierr Gösta
Jacobsson m. tl. och II: 720 av herrar Bengtson i Solna och Nordgren framförts
ett av utskottet i tidigare sammanhang behandlat yrkande om nedsättning
av beskattningsvärdet för betongvaror. Motionärerna hemställer, att
den allmänna varuskatten för betongmassa och därmed jämställda produkter
skall beräknas på 40 procent av den eljest skattepliktiga omsättningen.
Motiveringen härför är att fabrikstillverkade sådana varor träffas av skatt
på hela det betingade vederlaget, medan endast cementåtgången träffas avskatt,
när varan framställes på byggnadsplatsen. Motionärerna beräknar,
att kostnaden för cement vid tillverkning av betong på byggnadsplatsen
motsvarar 40 procent av värdet av fabrikstillverkad betongmassa fritt bygge.
Vid en höjning av den allmänna varuskatten försämras fabriksbetongens
konkurrensläge ytterligare och därigenom motverkas den rationalisering av
byggnadsverksamheten, som användningen av 1''abriksbetong innebär.

Då ett motsvarande motionsyrkande behandlades av 1962 års bevillningsutskott
i samband med höjningen av den allmänna varuskatten från 4 till 6
procent framhöll utskottet bl. a., att utvecklingen på detta område borde
följas uppmärksamt och författningsändring övervägas om väsentligt ändrade
förhållanden inträdde. Den nu förordade skattehöjningen motiverar
enligt utskottets mening, att denna fråga tas upp till omprövning. Beträffande
det i motionerna framförda yrkandet vill utskottet först konstatera,
att det föreligger en principiell skillnad mellan den fabrikstillverkade be -

83

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

tongmassan och de förarbetade betongvarorna. Den av motionärerna påtalade
konkurrensen från betongberedningen på byggnadsplatsen torde sakna
betydelse i fråga om de förarbetade betongvarorna. Utskottet finner därför
skäl att begränsa en reducering av beskattningen till den fabrikstillverkade
betongmassan. Härigenom undgås även vissa gränsdragningsproblem,
som eljest skulle uppkomma. Vad gäller storleken av skattereduktionen har
utskottet inte haft möjlighet att närmare granska motionärernas uppgifter,
men även med godtagande härav synes en skattereducering endast med
hänsyn till cementkostnaden leda för långt. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla, att vid platsberedningen av betong regelmässigt torde användas
vissa maskiner och redskap, som belastas med allmän varuskatt,
samt att de i motionerna angivna transportkostnadernas andel av priset
självfallet måste variera i hög grad. Även om motionärernas beräkningar
till fullo kan styrkas, finner utskottet likväl inte skäl förorda en särskild
reduceringsregel, avsedd enbart för betongmassa. I stället förordar utskottet,
att den för investeringsvarorna föreslagna reduceringsregeln på 60 procent
göres tillämplig även på fabrikstillverkad betomgmassa. Det skattebortfall,
som därigenom uppkommer, kan uppskattas till ca 8 milj. kr. för helt år.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 618 och II:
720.

De av utskottet förordade ändringarna i departementschefens förslag påkallar
vissa följdändringar. Den i 69 § förordningen om allmän varuskatt
föreslagna skattesatsen på 5,4 procent vid införsel av varor, som omfattas
av den särskilda reduceringsregeln, bör således vid en skattesats på 9,1
procent bestämmas till 5,46 procent. Vidare bör i 48 § införas en bestämmelse
om att öretal bortfaller vid debitering av allmän varuskatt. På grund
av att den skattepliktiga omsättningen vid taxeringen anges i fulla hundratal
kronor har behov av en dylik föreskrift inte förelegat, så länge skattesatsen
varit bestämd till helt procenttal.

Försäljningsskatten

Försäljningsskatt utgår i huvudsak för tre olika varuområden, nämligen
guldsmedsvaror, grammofon varor samt s. k. äkta mattor. Från statsfinansiell
synpunkt är guldsmedsvarorna det viktigaste området, som beräknas
ge en skatteintäkt på närmare 50 milj. kr. under det kommande budgetåret.
Skatten på grammofon varor beräknas under samma tid utgöra ca 9 milj.
kr. och skatten på mattor närmare 6 milj. kr. För grammofonvaror utgår
skatten per styck men för guldsmedsvaror och mattor efter värde. Den
begränsade avveckling och reformering av punktbeskattningen, som föreslås
i propositionen, innefattar förslag om att försäljningsskatten på grammofonvaror
skall upphöra att gälla fr. o. in. den I juli 1965. Av departementschefens
uttalande i propositionen framgår, alt den föreslagna ändringen
i viss mån motiveras av skillnaden i lyxkaraktär mellan de an -

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

givna varuområdena. Som framgår av de övriga reformerna på punktskatteområdena
föreslås i propositionen i första hand en avveckling av
beskattningen i de delar, där skatt nu utgår per styck, medan de befintliga
värdeskatterna bibehålies.

Man torde även kunna anlägga andra synpunkter på eu avveckling av
punktbeskattningen än varornas lyxkaraktär, vilken måste bestämmas efter
förhållandevis subjektiva bedömningar. Det kan inte heller anses helt klarlagt,
att en värdeskatt i alla lägen är att föredra framför en styckeskatt.
Med hänsyn till det begränsade ekonomiska utrymme, som stått till buds
för de nu föreslagna ändringarna på de särskilda varuskatternas område,
anser utskottet sig kunna biträda Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

I motionerna I: 616 av herrar Torsten Hansson och Lars Larsson samt
II: 719 av herr Arvidson in. fl. hemställes att produkter av konstnärligt
ädelsmide, d. v. s. konsthantverksarbeten i silver och guld, framställda i
enstaka exemplar, befrias från försäljningsskatt. Vidare hemställes i motionerna
1:629 av herr Stefanson in. fl. och 11:737 av herr Nordgren
in. fl. om riksdagsskrivelse med anhållan om avveckling av försäljningsskatten
så snart som möjligt samt i avvaktan därpå en skyndsam översyn
av försälj ningsskatteförordningen i syfte att förhindra nu förekommande
skattefusk, speciellt i fråga om guldsmedsvaror. Slutligen föreligger
på detta skatteområde ett yrkande i motionen II: 735 av herrar Nordgren
och Bohman om avveckling av försäljningsskatten på äkta mattor fr. o. in.
den 1 juli 1965.

Beträffande det konstnärliga ädelsmidet anföres att de därvid framställda
varorna belastas med en väsentligt högre skatt än de fabrikstillverkade
guldsmedsvarorna genom att materialkostnaden för ädelmetaller vid sådant
smide utgör en förhållandevis ringa del av försäljningspriset, som huvudsakligen
bestämmes av det konstnärliga arbetet. Effekten härav uppgives i
motionerna ha blivit att det svenska ädelsmidet håller på att avvecklas.

Till grund för det generella yrkandet om avveckling av försäljningsskatten
åberopas även de nyss återgivna synpunkterna i fråga om ädelsmidet
samt vissa principiella skäl för en allmän punktskatteavveckling. Att en
sådan avveckling i första hand bör omfatta försäljningsskatten på guldsmedsvaror
motiveras med att verkningarna för närvarande skulle vara
mest besvärande inom guldsmedsbranschen. Motionärerna påpekar, att vissa
grupper av företag genom försäljningsskattens utformning kunnat undgå
beskattning av sin försäljning eller viss del därav och att beskattningsmyndigheten
inom ramen för gällande lagstiftning inte kan komma till
rätta med dessa missförhållanden.

Till stöd för yrkandet om avveckling av försäljningsskatten på äkta mattor
åberopas bl. a. att sådana mattor importeras från u-länder och att en
skatteavveckling således skulle stödja dessa länders ekonomi genom att
möjliggöra en ökad avsättning av mattor på den svenska marknaden.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 85

Som utskottet ovan framhållit medger inte det ekonomiska läget en avveckling
av punktbeskattningen i större omfattning än som föreslagits i
propositionen. Utskottet anser sig därför inte kunna tillstyrka bifall till yrkandena
om ytterligare avveckling helt eller delvis av försäljningsskatten.
I fråga om den påtalade skatteflykten på guldsmedsvaruområdet vill utskottet
framhålla, att kontrollstyrelsen såsom beskattningsmyndighet nyligen
framlagt förslag till ändring av förordningen om försäljningsskatt i syfte
att komma till rätta med nuvarande missförhållanden. Förslaget torde efter
vederbörlig remissbehandling komma att prövas av Kungl. Maj :t. Om så
prövas lämpligt kan proposition i ämnet framläggas till 1965 års höstriksdag.
Beträffande beskattningen av det konstnärliga ädelsmidet får utskottet
framhålla, att den av motionärerna föreslagna metoden för att undanta
sådana varor från beskattningen knappast torde kunna tillämpas med tillfredsställande
resultat. Utskottet finner å andra sidan de påtalade olägenheterna
av beskattningen för ifrågavarande grupp av konsthantverkare förtjäna
beaktande. Enligt utskottets mening kan det -emellertid inte anses
tillfredsställande att, så länge skatten på guldsmedsvaror i övrigt består, helt
undantaga ädelsmidet från beskattning. Utskottet vill därför förorda, att
i första hand möjligheterna undersökes att skapa särskilda regler för nedsättning
av beskattningsvärdet för här avsedda varor. Det torde inte vara
uteslutet, att med utgångspunkt från den inom guldsmedsbranschen gängse
relationen mellan försäljningspris och ädelmetallvärde kunna för ädelsmidet
konstruera en reduceringsregel, som medför betydande skattelättnader
utan att inbjuda till skatteflykt. Utskottet förväntar, att detta spörsmål
blir föremål för prövning i samband med departementsbehandlingen av beskattningsmyndighetens
nyssnämnda förslag till författningsändring. Under
åberopande av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i
motionerna I: 616 och II: 719, I: 629 och II: 737 samt II: 735.

Den särskilda varuskatten

I fråga om den särskilda varuskatten, som utgår för socker och sirap,
choklad- och konfektyrvaror, kosmetiska preparat samt spelkort, föreslås i
propositionen vissa väsentliga lättnader, motsvarande ett skattebortfall på
ca 105 milj. kr. Sålunda föreslås en avveckling av skatten på socker och
sirap, spelkort samt på de med en skattesats av 20 procent belagda kemisktekniska
varorna, innefattande bl. a. tandkräm, munvatten och schamponeringsmedel.
Samtidigt föreslås den förenklingen, att skattesatsen fastställes
enhetligt till 50 procent för de kvarstående skatteområdena. Härigenom
sänks skatten på choklad- och konfektyrvaror samt på vissa skönhetsmedel,
för vilka varor skattesatsen nu utgör 65 procent. Det bör dock framhållas,
att olika regler gäller i fråga om beskattningsvärdets bestämmande
för sötvaruområdet och för det keinisk-tekniska området. För huvuddelen
av de kemisk-tekniska varorna gäller nu eu skattesats på 40 procent. Ge -

86 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

nom höjningen av sistnämnda skattesats blir skattentfallet för de kemisktekniska
varorna i stort sett oförändrat.

Utskottet delar helt departementschefens uppfattning att varuskatten på
socker och sirap bör avvecklas. Denna beskattning infördes såsom en provisorisk
åtgärd för att täcka vissa samtidigt beslutade försvar sutgifter. Enligt
utskottets mening finns inte anledning att på längre sikt beskatta vissa
livsmedel högre än andra. Även avvecklingen av skatten på munvårdspreparat
och schamponeringsmedel finner utskottet vara väl motiverad med
tanke på dessa varors rent hygieniska karaktär. Skatten på nu nämnda varuslag
har även föreslagits avvecklad i olika motioner vid tidigare riksdagar.
I fråga om avvecklingen av skatten på spelkort torde förslaget i propositionen
huvudsakligen vara motiverat av önskemålet att införa en enhetlig
skattesats för det kvarstående skatteområdet. Med hänsyn härtill biträder
utskottet även detta förslag.

Förslaget om införande av en enhetlig skattesats för kvarvarande del av
den särskilda varuskatten har högst olika effekt för de skilda skatteområdena.
En betydande skattesänkning kommer sötvaruområdet till del, samtidigt
som skatten skärpes för vissa kosmetiska preparat. På grund av de
olika reglerna för beskattningsvärdets bestämmande för nyssnämnda varuområden
uppnås dock med den gemensamma skattesatsen endast en skenbar
enhetlighet i beskattningen. Den i viss mån skärpta beskattningen för
vissa kemisk-tekniska preparat torde i huvudsak beröra företag, som även
får del av de samtidigt genomförda skattelättnaderna för andra varor inom
området. Skattetrycket kan därför betraktas såsom oförändrat för branschen
i dess helhet. Utskottet kan under sådana förhållanden biträda förslaget
om en enhetlig skattesats för den särskilda varuskatten. Det till propositionen
fogade förslaget till förordning angående ändring i förordningen
om särskild varuskatt föranleder utskottet förorda en formell rättelse av
den därtill hörande bilagan.

I motionen II: 725 av fru Gärde Widemar och herr Sjönell hemställes,
att den särskilda varuskatten på tekniska preparat skall utgå efter en enhetlig
skattesats av 40 procent. Under hänvisning till vad utskottet ovan
anfört i fråga om skattesatsen för de tekniska preparaten, och då den av
motionärerna föreslagna ändringen skulle medföra ett skattebortfall på ca
15 milj. kr., finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motionen.

Bensinskatten

Med hänsyn till att allmän varuskatt inte utgår för bensin föreslås i propositionen
en höjning av bensinskatten med 5 öre per liter till 43 öre per
liter. Någon motsvarande höjning föreslås däremot inte för motorbrännolja
på grund av att detta drivmedel väsentligen användes i nyttotrafiken. Skattehöjningen
beräknas medföra en årlig ökning av statsinkomsterna med ca
150 milj. kr.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 87

I motionerna I: 36 av herr Ferdinand Nilsson in. fl. samt II: 42 av herrar
Larsson i Luttra och Persson i Heden yrkas med hänvisning till en tidigare
väckt motion rörande bilskattemedlens användning till tunnelbanebyggande
avslag på förslaget om höjning av bensinskatten. Samma yrkande framställs
i motionen II: 741 av herrar Petersson och Nordgren. Som motivering för
yrkandet anföres bl. a. att skattehöjningen skulle motverka den beslutade
lokaliseringspolitiska målsättningen.

Utskottet finner den föreslagna skattehöjningen väl motiverad såväl med
hänsyn till det ekonomiska läget som med beaktande av motorismens allmänna
expansion och de därmed förenade kostnaderna för samhället.

Med hänsyn därtill anser utskottet sig inte kunna tillstyrka bifall till motionerna
I: 36 och II: 42 samt II: 741.

I anslutning till förslaget om höjning av bensinskatten hemställes i motionen
II: 733 av herr Krönmark m. fl. om bemyndigande för Kungl. Maj :t
att medge mot skattehöjningen svarande ökning av restitutionen av skatten
på bensin, som förbrukas för traktorer och skördetröskor inom jordbruket.

Sådan restitution utgår för närvarande med 340 kr. per år och bensindriven
traktor. Motsvarande belopp för självgående skördetröska är 575 kr.
och för bogserad skördetröska med hjälpmotor 150 kr.

Med anledning av yrkandet i motionen II: 733 vill utskottet hänvisa till en
inom statens jordbruksnämnd verkställd utredning rörande bl. a. bensinförbrukningen
för jordbrukstraktorer och skördetröskor. Därvid har framkommit
att nyanskaffningen av bensindrivna traktorer huvudsakligen skett på
de minsta brukningsenheterna, vilket medfört en minskning av bensinförbrukningen
per traktor. Den genomsnittliga förbrukningen av bensin för
traktorer uppgick år 1963 till 970 liter, vilket med den föreslagna skattesatsen
av 43 öre per liter och de hittills tillämpade beräkningsgrunderna för
restitutionen skulle motsvara ett restitutionsbelopp av 348 kr. Skillnaden
mellan det beräknade och det nuvarande restitutionsbeloppet är således endast
8 kr., vilket belopp är av sådan storleksordning, att det inte motiverar
en justering. För skördetröskornas del visar undersökningen, att eu mindre
nedjustering av restitutionsbeloppet skulle vara betingad av de framräknade
värdena. Utskottet finner med hänsyn till resultatet av den verkställda undersökningen
inte skäl att för närvarande ompröva restitutionsbeloppen och
avstyrker således bifall till motionen II: 733. 1

1 motionen 11: 745 av herr Westberg in. fl. hemställes om riksdagsskrivelse
med begäran om förslag till differentiering av drivmedelsbcskattningen i
syfte att erhålla ett över hela landet enhetligt pris på bensin och olja.

Utskottet finner det vara praktiskt ogörligt att ernå det av motionärerna
åsyftade resultatet genom en differentiering av drivmedelsskatterna. Den
första förutsättningen för förslagets genomförande torde vara att oljebolagen
sinsemellan tillämpar enhetliga priser inom de olika försäljningszoner -

88 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

na, vilket ingalunda är fallet. En dylik åtgärd skulle ej heller vara möjlig
utan att drivmedelspriserna låstes och den fria konkurrensen således sattes
ur spel. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
II: 745.

Tobaksskatten in. in.

Beträffande tobaksbeskattningen föreslås i propositionen höjning av skatten
på cigarretter med 2 öre per styck, vilket beräknas medföra en intäklsökning
av 150 milj. kr. per år. Höjningen är avsedd att träda i kraft den 1
juli 1965. Utskottet finner även denna skatteskärpning motiverad.

I motionerna I: 613 av herr Torsten Andersson m. fl. och II: 729 av herr
Hedlund in. fl. samt motionerna I: 624 av herr Lundström in. fl. och II: 740
av herr Ohlin m. fl. hemställes att den föreslagna skattehöjningen skall gälla
fr. o. in. den 1 april 1965. Motionärerna motiverar sina yrkanden med hänvisning
till vissa av dem framlagda alternativa skatteförslag, som utskottet
behandlar i andra avsnitt av detta betänkande. Enär utskottet ej heller i övrigt
funnit skäl tillstyrka de sålunda framlagda förslagen, avstyrker utskottet
bifall till motionerna I: 613 och II: 729 samt I: 624 och II: 740.

Med anledning av den föreslagna höjningen av skatten på cigarretter hemställes
i motionen II: 716 av herrar Kärrlander och Kristenson att skatten
på cigarrettpapper höjs från 2 till 4 öre per styck. Yrkandet motiveras med
att de, som själva tillverkar sina cigarretter, bör få vidkännas samma skattehöjning,
som drabbar konsumenterna av fabrikstillverkade cigarretter. Motionärerna
hänvisar även till att cigarrettrullningsmaskiner blivit tillåtna
fr. o. m. innevarande år, vilket kan medföra en ökning av den privata cigarrettillverkningen.

Frågan är visserligen av ringa fiskalisk betydelse, men utskottet delar
motionärernas uppfattning att den skattemässiga skillnaden mellan privat
tillverkade och fabrikstillverkade cigarretter bör elimineras. På grund därav
tillstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen II: 716. Vad motionärerna
i övrigt hemställt rörande åtgärder för att motverka hamstring före skattehöjningens
ikraftträdande föranleder inte något särskilt uttalande från utskottets
sida med hänsyn till att inga övriga i propositionen föreslagna höjningar
eller sänkningar av den indirekta beskattningen ansetts motivera förslag
till skatt på inneliggande lager respektive avlyftning av skatt, som belastar
sådana lager.

Beskattningen av sprit och läskedrycker

I propositionen föreslås inte någon ändring av nu utgående skatt på sprit
eller läskedrycker.

I motionerna I: 210 av herr Sundin m. fl. och II: 256 av fröken Elinén
m. fl. hemställes dels om ett riksdagsuttalande av innebörd, att prissättning -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 89

en på alkoholdrycker ägnas fortlöpande uppmärksamhet av regeringen och
föranleder denna att vid förändringar av köpkraften föreslå prisjusteringar
för att förebygga från nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekter
därav, dels alt priset på l>ränn\in höjs med 3 kr. per liter och att priserna
på övriga spritdrycker höjs i proportion därtill. Motionärerna åberopar som
grund för en prishöjning att alkoholkonsumtionen fortsatt att stiga, vilket
antas bero på den fortgående ökningen av köpkraften. Den föreslagna höjningen
av brännvinspriset beräknas med utgångspunkt från den reella inkomststegringen
för hushållen under åren 1963 och 1964. Höjningen av priserna
på spritdrycker föreslås komma till stånd omedelbart.

1 fråga om det begärda riksdagsuttalandet vill utskottet framhålla, att det
saknas anledning antaga, att regeringen inte redan nu med uppmärksamhet
skulle följa utvecklingen på det nykterhetspolitiska området och beskattningens
inverkan härvidlag. Den föreslagna skattehöjningen grundas närmast
på en beräkning av köpkraftens ökning. Utgångspunkten för närmast
föregående av riksdagen godkända skattehöjning var spritprisets förhållande
till konsumtionsvarupriserna i övrigt. Ställes dagens spritpriser i relation
till dessa priser erhålles ett väsentligt mindre utrymme för skattehöjning på
spritdryckerna än vad motionärerna redovisat. Härtill kommer att den
fr. o. m. den 1 juli 1965 förordade skärpningen av den allmänna varuskatten
kommer att medföra en höjning av brännvinspriset med närmare en krona
per liter. Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte skäl att nu
förorda höjning av spritbeskattningen och utskottet avstyrker således bifall
till motionerna I: 210 och II: 256.

I motionen II: 723 av herr von Fricsen hemställes om utredning beträffande
möjligheten att avskaffa läskedrycksskatten i samband med en motsvarande
revision av skatteskalorna för alkoholhaltiga drycker.

Utskottet vill i denna fråga hänvisa till att grunderna för alkoholbeskattningen
var föremål för riksdagens prövning så sent som år 1963 och att frågan
om läskedrycksskattens avskaffande enligt utskottets mening borde behandlas
vid en eventuell avveckling av de återstående punktskatterna. Utskottet
kan heller inte tillmäta läskedrycksbeskattningcn sådan nykterhetspolitisk
betydelse att den därför nu bör avvecklas. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen II: 723.

Övriga frågor

l motionerna 1:623 av herr Lundström in. fl. och 11: 739 av herr Ohlin
in. fl. har hemställts att Kungl. Maj:t måtte vidtaga speciella åtgärder för att
förhindra en fortsatt allmän pris- och kostiuidshöjning.

Utskottel kan helt ansluta sig till departementschefens uttalande i propositionen,
att de prisövcrvakande myndigheterna bör följa utvecklingen med
största uppmärksamhet och vidtaga de åtgärder, som befinnes erforderliga
för att motverka en utveckling, som inte står i överensstämmelse med den

90 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

samiade effekten av de föreslagna åtgärderna. Såsom nyligen meddelats har
pris- och kartellnämnden redan vidtagit vissa åtgärder för att utöka sina undersökningar
på prisområdet i avsikt att effektivt och snabbt kunna klarlägga
prisutvecklingen inom olika branscher. Åtgärder har också vidtagits
för att bringa resultaten av undersökningarna till allmänhetens kännedom.
Inom handelsdepartementet har en utredning även påbörjats för att undersöka
vilka åtgärder, som erfordras för att åstadkomma ökade möjligheter för
de prisövervakande myndigheterna att komma till rätta med en icke godtagbar
prisutveckling. Därvid utreds möjligheten för pris- och kartellnämnden
att under vissa iörhållanden och för vissa varor bl. a. kräva förhandsmeddelande
om prishöjning till nämnden. Vidare prövas förutsättningarna för
att ge nämnden vidgade befogenheter att — därest åtgärder på grundval av
prisövervakningssystemet inte skulle visa sig tillräckliga — ingripa mot sådan
prissättning, som inte framstår som godtagbar med hänsyn till förändringar
i beskattningen eller andra omständigheter. Utredningen skall utföras
med sådan skyndsamhet, att förslag kan föreläggas årets riksdag, om
så skulle visa sig önskvärt.

Av det ovan anförda framgår att åtgärder redan vidtagits eller är under
övervägande för att ge myndigheterna ökade möjligheter att ingripa mot
från samhällsekonomisk synpunkt icke godtagbar prissättning samt att riksdagen
sedermera kommer att få taga ställning till de ingripanden i prisövervakande
syfte, som kan bli erforderliga. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna I: 623 och II: 739 i denna del.

I motionerna I: 612 av herr Torsten Andersson in. fl. och II: 728 av herr
Hedlund m. fl., I: 623 av herr Lundström in. fl. och II: 739 av herr Ohlin
in. fl. samt I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel m. fl. har
framställts utredningsyrkanden, vilka syftar till större enhetlighet i skattesystemet
och till ytterligare skattelättnader på olika områden.

Som utskottet tidigare uttalat måste de i propositionen framlagda förslagen
betraktas som ett provisorium. Att så är fallet framgår inte minst därav
att inom finansdepartementet tillsatts två särskilda arbetsgrupper, vilka har
till uppgift att överse familjebeskattningen samt överarbeta allmänna skalteberedningens
förslag i fråga om socialförsäkringsavgifterna och mervärdeskatten.
Härtill kommer att frågan om företagsbeskattningen är föremål för
fortsatta överväganden inom företagsskatteutredningen och att en nyligen
tillsatt utredning enligt sina direktiv har att undersöka möjligheterna att införa
en definitiv källskatt. Motionärernas krav på fortsatt reformarbete måste
därför enligt utskottets mening anses tillgodosett. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna I: 612 och II: 728, I: 623 och II: 739 ävensom
I: 632 och II: 748 i nu förevarande del.

Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild
behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

91

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — dels med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 14, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas, dels med bifall till motionen II: 721 av
herr Carlsson i Göteborg in. fl., dels ock i anledning av de
likalydande motionerna 1: 483 av herrar Sundin och Lundström
samt II: 584 av herrar Ohlin och Hedlund, I: 618 av
herr Gösta Jacobsson m. fl. samt II: 720 av herrar Bengtson
i Solna och Nordgren, I: 633 av herr Virgin m. fl. och II: 722
av herr Cassel m. fl., ävensom motionerna II: 7 av herr
Westberg, II: 84 av fru Ryding m. fl., II: 588 av herr Ullsten,
II: 716 av herrar Kärrlander och Kristenson samt
II: 732 av fru Kristensson — måtte

I) antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och
10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 26
juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 1 december
1959 (nr 507) om allmän varuskatt med de ändringar
och tillägg att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas, att 14 §, 18
§ 3 mom. och 69 § förordningen den
1 december 1959 om allmän varuskatt
samt anvisningarna till 18 §
samma förordning1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

dels ock 14 §, 18 § i
ordning erhåller följ:
nade lydelse:

Utskottets förslag

Härigenom förordnas, att 14 §,
18 § 3 mom. samt 4S och 69 §§ förordningen
den 1 december 1959 om
allmän varuskatt samt anvisningarna
till 18 § samma förordning1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

mom. samt 48 och 69 §§ nämnda förtide
såsom utskottets förslag beteck -

1 Senaste lydelse av 14 och 09 §§ so 1961: 625 samt av 18 § 3 inom. och 48 § se 1959: 507.

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1065

Knngl. Maj.ts förslag

14

Skatten utgår med nio procent av
beskattningsvärdet.

18

3 in o m. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
hus, skall skatten, i
vad avser tillhandahållande och uttag
ur rörelse av sådana hus, beräknas
allenast å 60 procent av den eljest
skattepliktiga omsättningen.

Enligt samma grunder skall skatten
beräknas för annan rörelse i vad
avser tillhandahållande och uttag av
maskiner och andra döda inventarier
med eu beräknad varaktighetstid
av mer än tre år för stadigvarande
användning i jordbruk, skogsbruk,
rörelse eller annan yrkesmässig
verksamhet.

Med tillhandahållande enligt första
eller andra stycket jämställes uthyrning
av där avsedda varor för
användning i jordbruk, skogsbruk,
rörelse eller annan yrkesmässig
verksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse

48

Debitering av slutlig, kvarstående
och tillkommande allmän varuskatt
åvilar länsstyrelsen.

Utskottets förslag

§•

Skatten utgår med nio och en tiondedels
procent av beskattningsvärdet.

§•

3 in o m. För rörelse, i vilken ingår
tillhandahållande av monteringsfärdiga
hus, skall skatten, i
vad avser tillhandahållande och uttag
ur rörelse av sådana hus, beräknas
allenast å 60 procent av den eljest
skattepliktiga omsättningen.

Enligt samma grunder skall skatten
beräknas för annan rörelse i vad
avser tillhandahållande och uttag av
fabrikstillverkad betongmassa samt
av maskiner och andra döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid
av mer än tre år för stadigvarande
användning i jordbruk,
skogsbruk, rörelse eller annan yrkesmässig
verksamhet.

Med tillhandahållande enligt första
eller andra stycket jämställes i
tillämpliga delar uthyrning av där
avsedda varor för användning i jordbruk,
skogsbruk, rörelse eller annan
yrkesmässig verksamhet.

(Se vidare anvisningarna.)

Utskottets förslag

§•

Debitering av slutlig, kvarstående
och tillkommande allmän varuskatt
åvilar länsstyrelsen. Vid sådan debitering
skall skattens belopp angivas
i hela krontal, så att överskjutande
öretal bortfalla.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

93

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

69 §.

Skatten utgår med nio procent
av beskattningsvärdet. Vid införsel
till riket av vara som angives i 18 §
3 mom. utgår dock skatten utom i
fall som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen
med fem och fyra
tiondedels procent av beskattnings -

värdet.

Beskattningsvärdet är---varuskatten inbegripen.

Vid bestämmande--- —• liknande prestation.

Skatten utgår med nio och eu
tiondedels procent av beskattningsvärdet.
Vid införsel till riket av vara
som angives i 18 § 3 mom. utgår
dock skatten utom i fall som avses
i 6 § 2 mom. tulltaxeförordningen
med fem och fyrtiosex hundradedels
procent av beskattningsvärdet.

4) förordning angående ändring i förordningen den 25
maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt med den ändringen
att bilagan till förordningen erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer

Bilaga

Tulltaxenummer

Varuslag

ur 17.04''
ur 18.06
ur 20.04

Choklad- och----följande varugrupper:

choklad, med —---eller sötningsmedel,

karameller, praliner, — --ersättningsmedel härför,

lakrits, innehållande---eller stycken,

marsipan, mandelmassa,---- — eller stycken,

marmelad och — --eller stycken.

Anm. Skatt skall--- — s. k. fastlagsmassa.

ur 17.051
ur 21.07/

Med socker---—-av läskedrycker.

A n m. Skatt skatt----av glass.

ur 33.06

ur 38.19

Parfymer, toalettmedel---följande varugrupper:

parfymer och---av ättiketerpreparat,

puder med---eller ögonbryn.

Kemiska kompresser — —• — för hårpermanentning.

9 4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965
Utskottets förslag

Förteckning

över

varor, för vilka särskild varuskatt skall erläggas,

i tulltaxan hänförliga till nedanstående tulltaxenummer

Bilaga

Tulltaxenummer

Varuslag

ur 17.041
ur 18.06 [
ur 20.04J

Choklad- och — ■—• —- följande varugrupper:

choklad, med---eller sötningsmedel,

karameller, praliner,---ersättningsmedel härför,

lakrits, innehållande---eller stycken,

marsipan, mandelmassa, —- — -—• eller stycken,
marmelad och —---eller stycken.

ur 17.051
ur 21.07/
ur 33.06

ur 38.19

Anm. Skatt skall--- — s. k. fastlagsmassa.

Med socker---av läskedrycker.

Parfymer, toalettmedel---följande varugrupper:

parfymer och--- — av ättiketerpreparat,

puder med---eller ögonbryn.

Kemiska kompresser---för hårpermanentning.

5) förordning angående ändring i förordningen den 5
mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt;

6) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt;

7) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt med den
ändringen, att 2 § andra stycket erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

För cigarrettpapper utgår skatten
med 2 öre för varje blad, avsett
för framställning av en cigarrett. 8 9 * II)

Utskottets förslag

För cigarrettpapper utgår skatten
med 4 öre för varje blad, avsett för
framställning av en cigarrett.

8) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272); samt

9) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxe ringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623);

II) antaga följande

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

95

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 46 § 2 och 3 mom. kommmialskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 och 3 inom. kommunalskattelagen den
28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

2 in o m. I hemortskommunen —
4) för belopp som den skattskyldige
under beskattningsåret utgivit
för underhåll av sådant hans barn
under 16 år som icke varit hemmavarande,
dock sammanlagt högst för
1 000 kr.

46 §.

---försäkring; samt

4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen
fogat intyg från barnavårdsnämnd,
barnavårdsman eller kommunal förtroendeman
utgivit under beskattningsåret
för underhåll av sådant
hans barn under 16 år som icke varit
hemmavarande, dock högst med

1 000 kronor för varje barn.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som---18 år.

3 m o m. Har kvinna med hemmavarande
barn under 16 år haft
inkomst av rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte
20 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 2 000
kronor. Gift kvinna, som icke bär
hemmavarande barn under 16 år,
må, därest hon levt tillsammans med
sin man och haft inkomst som nyss
sagts, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag med sistnämnda belopp

3 in o in. Har kvinna med hemmavarande
barn under 16 år haft
inkomst av rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte
25 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 3 000
kronor. Vad nu sagts skall ock gälla
kvinna med hemmavarande barn under
16 år, som antingen varit gift
men icke levt tillsammans med sin
man eller ock varit ogift (varmed
jämställes änka eller frånskild), dä -

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1964:76 och av 46 § 3 inom. se 1964:298.

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Nuvarande lydelse

må jämväl åtnjutas av kvinna, som
haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, därest
kvinnan antingen varit gift och levt
tillsammans med sin man eller ock
haft hemmavarande barn under 16
år.

Har man med hemmavarande
barn under 16 år, som antingen varit
gift men icke levt tillsammans med
sin hustru eller ock varit ogift (varmed
jämställes änkling eller frånskild),
haft inkomst av jordbruksfastighet,
rörelse eller eget arbete
må han åtnjuta avdrag i enlighet
med vad i föregående stycke sagts
beträffande kvinna med hemmavarande
barn under 16 år med inkomst
av rörelse eller eget arbete. Vad nu
sagts skall ock gälla kvinna med
hemmavarande barn under 16 år,
som antingen varit gift men icke
levt tillsammans med sin man eller
ock varit ogift (varmed jämställes
änka eller frånskild), därest hon
haft inkomst av jordbruksfastighet.

Har gift man, som levt tillsammans
med sin hustru, haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse
och har hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst
300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag
med nämnda belopp.

Utskottets förslag

rest hon haft inkomst av jordbruksfastighet.

Har man med hemmavarande
barn under 16 år, som antingen varit
gift men icke levt tillsammans
med sin hustru eller ock varit ogift
(varmed jämställes änkling eller
frånskild), haft inkomst av jordbruksfastighet,
rörelse eller eget arbete
må han åtnjuta avdrag i enlighet
med vad i föregående stycke
sagts.

Gift kvinna utan hemmavarande
barn under 16 år må, därest hon
levt tillsammans med sin man och
haft inkomst av rörelse, vari hon
varit verksam i ej blott ringa omfattning
eller inkomst av eget arbete,
åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag med sistnämnda belopp
må jämväl åtnjutas av kvinna utan
hemmavarande barn under 16 år,
soin haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde,
därest kvinnan varit gift och levt
tillsammans med sin man.

Har gift man utan hemmavarande
barn under 16 år, som levt tillsammans
med sin hustru, haft inkomst
av jordbruksfastighet eller
rörelse och har hustrun utfört arbete
i förvärvskällan till ett värde
av minst 300 kronor, må mannen åtnjuta
avdrag med nämnda belopp.

Har gift man med hemmavarande
barn under 16 år, som levt tillsammans
med sin hustru, haft inkomst
av jordbruksfastighet eller
rörelse och har hustrun utfört arbete
i förvärvskällan till ett värde
av minst 300 kronor, må mannen åt -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

97

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår och må för skattskyldig
eller, om skattskyldig varit
gift och levt tillsammans med sin
make, för makarna tillsammans icke
överstiga 300 kronor eller, därest
förhöjning av avdraget med 20 procent
av inkomsten ifrågakommer,
2 000 kronor.

Avdrag enligt

njuta avdrag med belopp motsvarande
värdet av hustruns arbetsinsats,
dock högst med 1 000 kronor.

Har gift kvinna med hemmavarande
barn under 16 år, som levt
tillsammans med sin man, haft inkomst
av jordbruksfastighet och utfört
arbete i förvärvskällan till ett
värde av minst 300 kronor, må hon
åtnjuta avdrag i enlighet med vad
i föregående stycke sagts.

Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som1 berättigar till avdrag
därtill förslår. Avdrag må för
skattskyldig eller, om skattskyldig
varit gift och levt tillsammans med
sin make, för makarna tillsammans
icke överstiga

om avdrag enligt första eller andra
stycket ifrågakommer: 3 000 kronor; om

eljest avdrag enligt femte eller
sjätte stycket ifrågakommer: 1 000
kronor; samt

i övriga fall: 300 kronor.

— sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock
alltjämt i fråga om 1966 eller tidigare års taxering samt i fråga om efterlaxering
för år 1966 eller tidigare år.

III) antaga följande 7

7 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Xr 16

98

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av anvisningarna till 10 § förordningen
den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 10 § förordningen den 16 maj
1958 om sjömansskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Anvisningar
till 10 §.

Kolumnen i —--- följande uppställning.

Å debetsedel
----angiven

kolumn

Avdrag för---

i sjömansslcatte-tabellen

Å debetsedel

---angiven

kolumn

Avdrag för — — —
i sjömansskatte-tabellen

1

1

1

1

2 eller 3

2

2 eller 3

2—3

4

3

4

4

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966.

IV) med godkännande av de grunder för nya sjömansskattetabeller,
som angivits i propositionen, bemyndiga
Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder upprätta och
fastställa nya sjömansskattetabeller att gälla från och med
den 1 januari 1966;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 22 av herr Lundström
in. fl. och II: 28 av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:36 av herr Ferdinand
Nilsson in. fl. samt II: 42 av herrar Larsson i Luttra och
Persson i Heden,

3) de likalydande motionerna 1:95 av herr Wallmark
in. fl. och II: 118 av herr Fridolfsson i Stockholm,

4) de likalydande motionerna I: 123 av herrar Gösta

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 10 § se 1962: 596.

99

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Jacobsson och Yngve Nilsson samt II: 158 av herrar Nilsson
i Svalöv och Nordgren,

5) de likalydande motionerna I: 210 av herr Sundin m. fl.
och II: 250 av fröken Elmén in. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 215 av herr Virgin m. fl.
och II: 259 av herr Heckscher m. fl.,

7) de likalydande motionerna 1:350 av herr Adolfsson
samt II: 375 av fru Ryding och herr Karlsson i Huddinge,

8) de likalydande motionerna I: 483 av herrar Sundin
och Lundström samt II: 584 av herrar Ohlin och Hedlund,

9) de likalydande motionerna 1:012 av herr Torsten
Andersson in. fl. och II: 728 av herr Hedlund m. fl., i vad
motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

10) de likalydande motionerna I: 613 av herr Torsten
Andersson m. fl. och II: 729 av herr Hedlund m. fl.,

11) de likalydande motionerna 1:614 av herr Gustaf
Henry Hansson m. fl. samt II: 734 av herrar Nilsson i Bästekille
och Stiernstedt,

12) de likalydande motionerna 1:615 av herr Gustaf
Henry Hansson m. fl. och II: 744 av herr Turesson,

13) de likalydande motionerna 1:616 av herrar Torsten
Hansson och Lars Larsson samt II: 719 av herr Arvidson
in. fl.,

14) de likalydande motionerna I: 617 av herrar Hiibinette
och Isacson samt II: 718 av herr Stiernstedt m. fl.,

15) de likalydande motionerna I: 618 av herr Gösta
Jacobsson m. fl. samt II: 720 av herrar Bengtson i Solna
och Nordgren,

16) de likalydande motionerna 1: 620 av herrar Lager och
Adolfsson samt II: 731 av herr Karlsson i Huddinge m. fl.,

17) de likalydande motionerna I: 621 av herr Nils Theodor
Larsson och II: 727 av herr Hansson i önnarp m. fl.,

18) de likalydande motionerna 1:622 av herr Lundin
m. fl. och II: 747 av herr Wikner m. fl.,

19) de likalydande motionerna I: 623 av herr Lundström
in. fl. och II: 739 av herr Ohlin in. fl., i vad motionerna hänvisats
till bevillningsutskottet,

20) de likalydande motionerna I: 624 av herr Lundström
in. fl. och II: 740 av herr Ohlin m. fl.,

21) de likalydande motionerna I: 626 av herr Ferdinand
Nilsson samt II: 743 av herrar Svensson i Vä och Börjesson i
Glöinminge, i vad motionerna liehandlas i detta betänkande,

7-f- Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr lå

100

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

22) de likalydande motionerna I: 628 av herr Stefanson
samt II: 736 av herrar Nordgren och Petersson,

23) de likalydande motionerna I: 629 av herr Stefanson
m. fl. och II: 737 av herr Nordgren m. fl.,

. , 24) de likalydande motionerna I: 630 av fröken Stenberg

in. fl. samt II: 742 av herr Ringaby och fröken Ljungberg,

25) de likalydande motionerna 1:631 av herrar Sandin
och Stefanson samt II: 724 av herrar Gustafson i Göteborg
och Magnusson i Borås,

26) de likalydande motionerna 1: 632 av herr Virgin m. fl.
och II: 748 av herr Gassel in. fl., i vad motionerna hänvisats
till bevillningsutskottet,

27) de likalydande motionerna 1: 633 av herr Virgin in. fl.
och II: 722 av herr Gassel in. fl.,

28) motionen I: 625 av fru Myrdal,

29) motionen II: 7 av herr Westberg,

30) motionen II: 84 av fru Ryding in. fl.,

31) motionen II: 157 av fru Kristensson och fröken
Ljungberg,

32) motionen II: 588 av lierr Ullsten,

33) motionen II: 716 av herrar Kärrlander och Kristenson,

34) motionen II: 717 av herr Mundebo in. fl.,

35) motionen II: 723 av herr von Friesen,

36) motionen 11:725 av fru Gärde Widemar och herr
Sjönell,

37) motionen II: 726 av lierr Hansson i önnarp,

38) motionen II: 732 av fru Kristensson,

;;; v 39) motionen II: 733 av herr Krönmark in. fl.,

40) motionen II: 735 av herrar Nordgren och Bohman,

41) motionen II: 741 av herrar Petersson och Nordgren,

42) motionen II: 745 av herr Westberg m. fl., ävensom

43) motionen II: 746 av fröken Wetterström m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
: - utan åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

• Kl i .•*>''! 6::V •

JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1966

101

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson*, Yngve Nilsson*, Wärnberg, Elofsson**, Tage
Johansson*2, Lundström, Gösta Jacobsson, och Sundin2; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Engkvist3, Asp*, Eriksson i Bäckmora*, Andersson i
Essvik, fru Holmqvist4, herrar Enskog och Kristenson*.

* Ej närvarande vid justering av betänkandet.

1 Endast närvarande vid behandlingen av frågorna rörande beskattningen av sprit- oeh
läskedrycker.

2 Ej närvarande vid behandlingen av frågorna rörande beskattningen av sprit- och läskedrycker.

3 Endast närvarande vid behandlingen av frågorna rörande den indirekta beskattningen.

4 Ej närvarande vid behandlingen av frågorna rörande den indirekta beskattningen.

Reservationer och särskilda yttranden

Beträffande riktlinjerna för en skattereform

1. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels anfört följande.

Regeringens skatteproposition (1965: 14) utgår från ett statiskt och kortsiktigt
betraktelsesätt. De åtgärder som föreslås har provisorisk och tillfällig
karaktär. En samlad reform av vårt skattesystem, om vars nödvändighet
även finansministern av direktiven till allmänna skatteberedningen att doma
tidigare varit medveten, har regeringen inte föreslagit. Det förslag till ött
nytt, i grunden reviderat skattesystem, som parlamentarikerna och representanter
för olika intresseorganisationer träffat överenskommelse om i allmänna
skatteberedningen och som i stort tillstyrkts av remissinstanserna,
har finansministern i alla väsentliga avseenden lagt åt sidan.

I cad gäller såväl fördelningen mellan direkt och indirekt beskattning,
punktskatterna och den allmänna indirekta skattens konstruktion som marginalskattens
höjd är genomgripande förändringar och moderniseringar påkallade.
Skatteberedningens förslag hade i dessa avseenden i stort beaktat
den sakligt mycket starkt underbyggda kritik, som har riktats mot vårt föråldrade
skattesystem och som nu med samma tyngd träffar rcgeringsförslaget.

Trots del allt starkare internationella beroendet och den ökade utrikeshandeln
har vårt skattesystem inte anpassats till utvecklingen utomlands.
Särskilt klart framträder vid en internationell jämförelse bristerna på den
indirekta beskattningens område.

Det är nu av vikt, att riksdagen gentemot den tveksamhet och bristande

102

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

förståelse, som finansministern visat inför eu samlad skattereform, klart
markerar behovet av en sådan reform. Huvuddragen i elt nytt utvecklingsIrämjande
skattesystem anges här i starkt komprimerad form.

1. Marginalskatten, som är kännbar även i måttliga inkomstlägen, motverkar
arbets- och sparviljan med för den ekonomiska utvecklingstakten
ogynnsamma verkningar. Skatten på mer- och extrainkomster bör sänkas,
skiktet med lika skatteuttag breddas och den marginella belastningen i de
progressiva släkten lindras.

2. Den allmänna indirekta skatten. Omsättningsskatten på investeringar
har samma effekt som en permanent investeringsavgift, som alltså uttages
oavsett konjunkturläget, ocli verkar bromsande på produktionsutvecklingen.
Genom att omsättningsskatten utgår på investeringar i maskiner och inventarier
försvagas vårt näringslivs förmåga att konkurrera med utländska företag
såväl för hemma- som exportmarknaden. Omsättningsskatten bör ersättas
av en konkurrens- och konsumtionsneutral indirekt skatt av den s. k.
mervärdeskattens natur. Ovannämnda skäl motiverar dessutom att energiskatten
slopas.

d. Punktskatterna. Punktbeskattningen medför en omotiverad och ekonomiskt
olämplig snedvridning av konkurrensläget mellan olika företag både
internationellt och inom landet. De för ofta med sig betydande kontrollsvårigheter.
Med få undantag — t. ex. de socialt motiverade punktskatterna på
sprit och tobak — är skatteobjekten helt skönsmässigt utvalda. Övriga
punktskatter bör, som allmänna skatteberedningen föreslagit, avvecklas.

4. Företagsbeskattningen bör utformas så att incitamentet till företagssparande
och därmed möjligheterna till självfinansiering ökar samt över
huvud taget med beaktande av angelägenheten av att företagsbeskattningen
erhåller en produktionsfrämjande utformning. Angeläget är dessutom att
söka åstadkomma skatteregler som i görligaste mån är neutrala mellan företag
som drivs i olika juridiska former. Frågan om öppen rcsultatutjämning
bör också prövas. De förändringar i den indirekta beskattningen, som
ovan förordats, skapar rättvisare konkurrens mellan olika företag och medför
därmed också elt effektivare och bättre utnyttjande av våra samlade produktiva
tillgångar.

5. Förmögenhetsskatten, vars verkningar förändrats på ett markant sätt
genom inflationen, bör enligt vår mening skyndsamt överses. Vi hänvisar
emellertid i denna fråga till vad som anföres under punkten 16.

En förskjutning mot ökad indirekt beskattning bidrager till att skapa utrymme
för den nödvändiga reduktionen i den personliga inkomstskatten.
Med hänsyn dels till omfattningen av del skatteprogram vi förespråkar, dels
till vissa problem av rent teknisk natur som kanske främst vad gäller
mervärdeskatten — måste lösas, har det inte varit oss möjligt att framlägga
ett direkt i detalj utarbetat förslag till nytt skattesystem. Dessutom råder
mellan olika delar av vårt skatteprogram ett mycket nära samband. Så kan

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

103

exempelvis en radikalare sänkning av inkomstskatten och ett slopande a^
punktskatterna inte genomföras utan en samtidig reformering av den allmänna
indirekta skatten.

Indirekt beskattning

De skäl, som tidigare med rätta anförts mot en indirekt beskattning, har
genom samhällsutvecklingen med stigande levnadsstandard och förbättrade
sociala förmåner förlorat i styrka. Antalet högre inkomsttagare är så relativt
begränsat, att huvuddelen av statens skatteinkomster oavsett hur hårt
de högsta inkomsterna beskattas måste konnna från de breda lagren av inkomsttagare.
Ett absolut villkor för en ökad indirekt beskattning är dock att
grupper med svag ekonomisk bärkraft, t, ex. folkpensionärer och barnfamiljer,
får kompensation för en sådan skatteomläggning.

Vår nuvarande omsättningsskatt medför redan med låg skattesats betydande
störningar för näringslivet genom den dubbelbeskattning som sker av
företagens investerings- och förbrukningsvaror. Också med hänsyn till det
internationella varuutbytet är vår omsättningsskatt genom att diskriminera
svensk produktion olämpligt utformad. Dessa negativa verkningar på produktionsutvecklingen
förstärks ju högre skattesatsen är. Allmänna skatteberedningen
var frånsett en reservant enig i sin bedömning att omsättningsskatten
borde ersättas av en konkurrens- och konsumtionsneutral indirekt
skatt i mervärdeskattens form.

Den föreslagna höjningen av omsättningsskatten framstår som en nödlösning,
som i realiteten innebär ett produktionshäminande återinförande av
höjd investeringsavgift på byggnader och anläggningar. I syfte att minska
olägenheterna av finansministerns förslag bar vi som ett steg i reformeringen
av den indirekta beskattningen föreslagit att allmän omsättningsskatt vid
investering i maskiner eller inventarier skall beräknas efter 50 procent i stället
för efter 60 procent av anskaffningskostnaden.

Efter en med hänsyn till förslagets stora räckvidd gjord överarbetning
måste emellertid enligt utskottets bestämda mening en indirekt skatt av
mervärdeskattens typ ersätta den allmänna omsättningsskatten.

Finansministern föreslår borttagande av vissa punktskatter. Den avveckling
av de föråldrade och krångliga punktskatterna, som enligt vår uppfattning
måste ske, har dock uteblivit. Vissa punktskatter har en särskilt markerad
konkurrenssnedvridande effekt. Så är l. ex. fallet med skatten på
guldsinedsvaror. Denna skatt är så utformad att illojala element utanför de
reguljära yrkesutövarnas krets har möjlighet att undvika skatten. Också
pälsvaruskatten är behäftad med särskilda kontroll- och konkurrensproblem.

Det samhällsekonomiska läget med en hotande inflationsutveckling gör
dock att det för dagen inte är möjligt alt gå längre än vad departementschefen
gör i fråga om avveckling av punktskatterna.

104 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

En omläggning av den indirekta beskattningen så att ifrågavarande punktskatter
jämte energiskatten slopas samt att omsättningsskatten utbytes mot
en mervärdeskatt stärker vårt näringslivs konkurrenskraft, stimulerar till
snabbare produktionshöjning och är därigenom till fördel för alla medborgare.
En sådan reform är dessutom nödvändig för att möjliggöra eu markerad
lättnad i den direkta beskattningen — främst gäller det härvid att kraftigt
reducera marginalbeskattningen.

Direkt beskattning

En ändrad avvägning i riktning mot ökad indirekt beskattning bidrager
till att bereda utrymme för en genomgripande reformering av den direkta
skatten — en breddning av skiktet med lika skatteuttag och lättnader i de
progressiva skikten. Skälen för en sådan reform är uppenbara och har övertygat
i olika politiska partier och intresseorganisationer. Allmänna skatteberedningen
förordade icke oväsentliga lättnader i inkomstskatten. Representanter
för LO, TCO och SACO i beredningen fann icke majoritetens förslag
i fråga om skatteskalorna tillräckligt långtgående utan begärde en mer
markerad sänkning av marginalskatten.

Regeringens skabteförslag har inte i någon grad beaktat dessa väl underbyggda
meningsyttringar. 1 stort sett bibehålies samma marginalskattetryck
som för närvarande. I vissa vanligt förekommande inkomstlägen 22 000—
29 000 för gift och 13 000 -22 000 samt 33 000—39 000 för ensamstående
t. o. m. skärps de. Finansministerns förslag att höja ludelningsgränsen och
att belasta de ensamstående hårdare än de gifta försvårar en ev. framtida
övergång till särbeskattning.

Enligt vår uppfattning är en av de mest angelägna reformerna på skatteområdet
att skapa inkomstskatteskalor med ett brett proportionellt skikt
och med en mjuk progressiv upptrappning. Finansministerns förslag, som
bevarar marginalskattens höjd, leder utvecklingen i fel riktning. Som framhålles
i motionerna är det av samhällsekonomiska skäl i dag endast möjligt
att åstadkomma mer begränsade marginalskattesänkningar. Riktmärket är
dock klart. Riksdagen bör enligt vår uppfattning genom särskilt uttalande
betona att det skattepolitiska reformarbetet måste ta sikte på stegvis genomförda
ändringar i den statliga inkomstbeskattningen i syfte att åstadkomma
lättnader i skattebelastningen på extra- och merinkomster.

I propositionen nr 14 föreslås införande av ett avdrag för kommunalskatt
vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Vi är med hänsyn till de skattelättnader
som detta avdrag medför för låga inkomsttagare beredda att som en
temporär lösning acceptera detta förslag. Dock anser vi att andra metoder
bör övervägas för att inom skattesystemets ram beakta de låga inkomsttagarnas
problem.

Som ett första steg mot skatteskalor av denna typ föreslås i motionerna
1: 623 av herr Lundström in. fl. och II: 739 av herr Ohlin m. fl. samt I: 612

105

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 är 196.5

av herr Torsten Andersson in. fl. och II: 728 av herr Hedlund in. fl. att uttaget
i inkomstskikten 10 000 -40 000 kr. (beskattningsbar inkomst) för gift skattskyldig
sänkes med ytterligare en procentenhet och att beträffande ensamstående
inkomsttagare uttaget sänkes med två procentenheter i inkomstskikten
8 000—15 000 kr. samt med en enhet i inkomstskikten 15 000—30 000
ki., allt i beskattningsbar inkomst. Genom dessa måttfulla förslag närmas
skalan för ensamstående den för gilla och bibehålies tudelningsgränsen på
nu vajande nivå i stället för att som enligt propositionen höjas. De ensamstående
skulle således få en något större lättnad. Båda dessa effekter medverkar
till att underlätta en ev. framtida övergång till särbeskattning.

Inkomstbortfallet för nästa budgetår till följd av de av oss föreslagna
justeringarna i skatteskalorna kan beräknas till 44 miljoner kronor. För
helt år blir skattebortfallet ca 130 miljoner kronor.

Utöver frågan om allmänna riktlinjer för en skattereform, vilken behandlats
i denna reservation, har från vår sida avgivits reservationer och särskilda
yttranden i ytterligare ett antal frågor. Utskottsinajoriteten har även
i de delar som inte beröres i de av oss avgivna reservationerna och yttrandena
anfört motiveringar, vilka vi inte kan ansluta oss till.

dels ock ansett, att utskottet under punkterna B 9 och 19 i vad gäller riktlinjerna
för eu samlad skattereform bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 023 av herr
Lundström m. fl. och II: 739 av herr Ohlin m. fl. samt I: 612
av herr Torsten Andersson in. fl. och II: 728 av herr Hedlund
m. fl. i här aktuella delar måtte besluta att i skrivelse
till Kungi. Maj:t anhålla, att riksdagen snarast förelägges
förslag till eu samlad skattereform enligt ovan angivna riktlinjer,
syftande till lättnader i den direkta inkomstskatten
samt en reformering av den indirekta beskattningen och företagsbeskattningen,
som stärker konkurrensförmåga och
kapitalförsörjning. 2

2. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka
dels anfört följande.

De förslag till skattelättnader, som vi framlagt vid årets riksdag, betraktar
vi som ett provisoriskt första steg på vägen mot ett bättre skattesystem. Ehuru
de föreslagna sänkningarna i och för sig är betydande är de dock långt
ifrån tillräckliga på sikt. I dagens statsfinansiella situation saknas emellertid
utrymme för ytterligare åtgärder i denna riktning och den utgiftspolitik
som vi velat föra och vilken vi redovisat genom konkreta förslag kan inte i
ett steg förverkliga angivna önskemål. En besparingsutredning, sådan som
den av oss föreslagna, bör emellertid tillsättas för att skapa ytterligare utrymme
för framtida skattesänkningar. Samtidigt får de av oss nu framlagda

106

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

förslagen till utgiftsbegränsningar en accentuerad verkan under det budgetår
som följer efter det närmast framförvarande.

Vi anser därför att de av oss förordade lagstiftningsåtgärderna bör åtföljas
av ytterligare åtgärder vid nästa års riksdag så att en mer genomgripande
reform av skattesystemet kommer till stånd. I det framtida skattesystemet
måste tillses att arbetsviljan inte hämmas, att sparandet och riskvilligheten
främjas samt att skattebördan hålls på en rimlig nivå för samtliga
skattskyldiga. Vi anser att ansträngningarna bör inriktas på att lindra den
direkta inkomstbeskattningen, inte minst för de stora grupperna inkomsttagare
i mellanskiktet. De ogynnsamma verkningarna av alltför höga marginalskatter
måste elimineras. Samtidigt bör genom beskattningen erforderlig
hänsyn tas till den olika bärkraften hos olika skattskyldiga, därvid barnkostnaderna
ingår som en komponent. I sammanhanget bör också familjebeskattningens
utformning prövas på grundval av det utredningsarbete, som
vi anser böra bedrivas inom en parlamentarisk kommitté. Likaså bör den av
oss begärda utredningen rörande förmögenhetsbeskattningen fullföljas inom
sådan tid, att förmögenhetsbeskattningens ställning i det framtida skattesystemet
kan tas upp till övervägande i nu åsyftat sammanhang.

Beträffande den indirekta beskattningen bör eftersträvas ett system som
har neutrala verkningar så att allvarligare konkurrensproblem och snedvridningar
av konsumtionsvalet och produktionsinriktningen undviks. Den utredning
som skall överväga vissa frågor rörande den av skatteberedningen
föreslagna mervärdeskatten bör bedrivas med sådan skyndsamhet att ett
förslag till en definitiv reform av den indirekta beskattningen, grundat på
skatteberedningens förslag, kan föreläggas nästa års riksdag.

Utöver frågan om allmänna riktlinjer för en skattereform, vilken behandlats
i denna reservation, har från vår sida avgivits reservationer och särskilda
yttranden i ytterligare ett antal frågor. Utskottsmajoriteten har även i de delar
som inte beröres i de av oss avgivna reservationerna och yttrandena anfört
motiveringar, vilka vi inte kan ansluta oss till.

dels ock under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel m. fl. ansett, att utskottet
under punkt B 26 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till nyssnämnda motioner måtto
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
till 1966 års riksdag framlägga förslag till en skattereform
baserad på grundtankarna i allmänna skatteberedningens
förslag med de ändringarna, att den direkta inkomst-
och förmögenhetsbeskattningen lättas ytterligare
under hänsynstagande till de besparingsförslag och det yrkande
om tillsättande av en besparingsutredning, som högerpartiet
vid årets riksdag framfört.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1065

107

Beträffande familjebeskattningen

3. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels anfört följande.

I de likalydande motionerna I: 22 av herr Lundström m. fl. och II: 28 av
herr Ohlin m. fl. betonas att den primära målsättningen när det gäller tamil
jebeskattningens utformning måste vara att ge båda makarna en verklig
valfrihet mellan arbete i hemmet och förvärvsarbete utanför hemmet. Nuvarande
sambeskattningssystem är så konstruerat att en familj får en mycket
hård skattebelastning på den inkomstökning som inträder, när hemmavarande
maka skaffar sig förvärvsarbete utanför hemmet. Denna s. k. tröskeleffekt
träffar ofta även tämligen måttliga hustruinkomster mycket hårt.
Därigenom kan sambeskattningen inte sällan hindra den gifta kvinnans inträde
i arbetslivet.

I motionerna anföres vissa problem, som en övergång till särbeskattning
skulle medföra. Icke obetydliga övergångssvårigheler skulle uppkomma för
det stora antal gifta kvinnor, som har växt upp i ett samhälle, där det ansågs
självklart att de skulle arbeta i hemmet.

Vi tillstyrker motionernas hemställan att problemkomplexet göres till föremål
för en ny utredning. Chefen för finansdepartementet har beslutat att
frågan om familjebeskattningen skall prövas inom finansdepartementet. Enligt
vår mening är denna fråga av så stort allmänt intresse att utredningen
inte bör bedrivas inom departementet utan bör ske under medverkan av bred
parlamentarisk representation med åtföljande remissförfarande i sedvanlig
ordning. Enligt vår uppfattning bör denna utredning speciellt ägna uppmärksamhet
åt de svårigheter som uppstår vid en ev. övergång till särbeskattning.

dels ock ansett att utskottet under punkt B 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 22 av herr Lundström in. fl. och II: 28 av herr Ohlin
in. fl. måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
att den utredning, som påbörjats inom finansdepartementet
för att granska frågan om familjebcskattningens fortsatta
utformning, måtte ske under medverkan av en bredare parlamentarisk
representation med åtföljande remissförfarande
i sedvanlig ordning samt att speciell uppmärksamhet
måtte ägnas möjligheterna att övervinna de svårigheter, som
skulle uppstå vid en eventuell övergång från sam- till särbeskattning.
1

1. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka

dels anfört följande.

108 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

De förslag som allmänna skatteberedningen framlade beträffande familjebeskattningens
utformning föranledde kritik från olika håll. Utredningen
var inte heller enig i denna fråga. I ett särskilt yttrande förordade löntagarrepresentanterna
i skatteberedningen en övergång på längre sikt till ett s. k.
individualistiskt system.

Vi anser frågan om familjebeskattningen vara av sådan vikt att den bör
lösas ulan ytterligare tidsutdräkt. Finansministern har sagt sig ämna föreslå
införande av s. k. frivillig särbeskattning till detta års riksdag, och genom eu
sådan åtgärd skulle åtminstone den negativa sambeskattningseffekten kunna
elimineras. I övrigt har finansministern ansett att en ytterligare prövning
erfordras hur familjebeskattningen skall utformas. Denna prövning anser finansministern
böra ske inom en särskild arbetsgrupp med anknytning till
finansdepartementet.

Med hänsyn till den betydelse vi tillmäter frågan om familjebeskattningens
utformning kan vi inte finna en sådan prövning till fyllest. Hithörande
frågor måste bli föremål för en helt förutsättningslös prövning, och den tillsatta
arbetsgruppen bör omändras till en fristående utredning. I denna bör
ingå representanter för samtliga demokratiska partier i riksdagen liksom för
arbetsmarknadens parter och kvinnoorganisationerna.

dels ock ansett att utskottet under punkterna B 24 och 31 bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 630 av fröken
Stenberg m. fl. samt 11:742 av herr Ringaby och fröken
Ljungberg ävensom motionen II: 157 av fru Kristensson och
fröken Ljungberg måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära, att den utredning som påbörjats inom finansdepartementet
för att granska frågan om familjebeskattningens
fortsatta utformning bör ske under medverkan av
en bredare parlamentarisk representation samt att speciell
uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att övervinna de
svårigheter som skulle uppstå vid en eventuell övergång till
tudelningsprincipen.

Beträffande förvärvsavdragen

5. Särskilt yttrande av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson
i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka anfört följande.

I motionerna I: 483 av herrar Sundin och Lundström samt II: 584 av herrar
Ohlin och Hedlund har yrkats en höjning av förvärvsavdraget för barnfamiljer
genom att kvotavdraget ökas från 20 till 25 % och maximibeloppet
från 2 000 till 4 000 kronor. Vid faktisk sambeskattning skulle enligt motionärernas
förslag förvärvsavdraget kunna uppgå t ill högst 1 000 kronor i
stället för nuvarande 300 kronor. Dessa höjningar skulle vara av provisorisk

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 109

karaktär i avvaktan på resultatet av den utredning om familjebeskattningen
som nu pågår.

Genom utskottets beslut har förslaget om höjningen av kvotavdraget bifallits
och maximibeloppet har höjts till 3 000 kronor. Förvärvsavdraget
för barnfamiljer, som har faktisk sambeskattning, har i princip utformats
enligt skatteberedningens förslag. Vi har accepterat denna utformning av
förvärvsavdragen som en kompromiss i syfte att få till stånd ett beslut om
höjning redan vid årets riksdag. Detta innebär inte att vi frångått vår uppfattning
att ett maximibelopp på 4 000 kronor skulle ha varit motiverat i
dagens läge. I detta sammanhang vill vi framhålla att vi icke anser att förvärvsavdraget
endast är motiverat av särskilda omkostnader för barntillsyn.
Även i övrigt uppkommer extra kostnader på grund av att båda makarna
arbetar utanför hemmet. Dessutom talar arbetsmarknadssynpunkter för att
förvärvsavdraget även användes i syfte att öka valfriheten för hustrun, så
att en del av de nackdelar som i skattehänseende uppstår vid hennes förvärvsarbete
utanför hemmet bortfaller. Vi kommer därför att arbeta för en
fortsatt reformering av förvärvsavdragen.

6. Särskilt yttrande av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka anfört följande.

Vi delar utskottets uppfattning att en höjning bör ske av förvärvsavdragens
belopp samt att i samband därmed vissa andra ändringar bör vidtas i
konstruktionen av förvärvsavdragen. Vi kan därför ansluta oss till utskottets
förslag om eu omedelbar lagstiftning i dessa hänseenden. Detta vårt ställningstagande
innebär dock inte att vi frångår den i motionerna I: 633 av herr
Virgin in. fl. och II: 722 av lierr Cassel m. fl. antagna principiella synpunkten
att rätt till avdrag bör föreligga för styrkta kostnader över 3 000 kronor
för barnens vårdande. Tvärtom är vi fortfarande av den åsikten att de
fortsatta ansträngningarna bör inriktas på att komplettera den nu föreslagna
lagstiftningen med en sådan regel.

Beträffande kommunalskatteavdraget och skatteskalorna

7. Reservation av fröken Ranmark, som

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 70 med
orden »Det föreslagna» och slutar på s. 71 med »motionen I: 625» bort ha
följande lydelse.

Utskottet anser emellertid att skäl nu icke finnes att införa nya element i
familjebeskattningen, vilka skulle ytterligare skärpa de åtskillnader som i
det nuvarande skattesystemet göres i fråga om civilstånd och kön. Genomförandet
av de förslag som framlägges i propositionen skulle i första hand
relativt kraftigt öka klyftan mellan de giftas och de ensamståendes avdragsrätt,
till de senares nackdel. I andra hand skulle förslaget genom att — jäm8
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Xr 16

Ilo Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

sides med det redan fördubblade ortsavdraget för gifta, även i de fall då endast
en make är inkomsttagare — fördubbla även maximibeloppet för det
schabloniserade kommunalskatteavdraget för gifta makar, väsentligt skärpa
den s. k. tröskeleffekt som uppstår då en make, vilken icke förut varit inkomsttagare,
övergår till förvärvsarbete utom hemmet. Denna tröskeleffekt
är redan nu icke endast starkt kännbar för de enskilda individer den berör
utan därjämte även ur arbetsmarknadssynpunkt beklaglig, i det den verkar
som ett av hindren för gifta kvinnors återinträde i förvärvslivet. Utskottet
anser alltså i likhet med motionären i motionen I: 625 att detta förslag åtminstone
bör utformas med den modifikationen, att fullt schablonavdrag
tillerkännes varje person som är inkomsttagare, utan hänsyn till kön eller
civilstånd, men att dessutom maximibeloppet för detta schablonavdrag höjes
med en tredjedel för gifta, där endast ena maken har skattepliktig inkomst,
liksom för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Företagna
beräkningar har utvisat att dessa modifikationer skulle kunna genomföras
och den i propositionen föreslagna ramen för skatteuttaget ändock i princip
bevaras, om kommunalskatteavdraget maximeras till 3 400 kr. för gifta
med endast en inkomsttagare liksom för ofullständiga familjer samt till
2 550 kr. för övriga skattskyldiga.

Verkningarna av de sålunda föreslagna modifikationerna kommer i praktiken
att avvika föga från propositionens förslag. De kommer endast att beröra
vissa mellanskikt bland inkomstgrupperna, d. v. s. de som ligger över den
nivå där regeln om avdrag med en fjärdedel av nettoinkomsten slår igenom
och under den nivå där den påförda kommunalskatten ger högre avdrag. Utskottet
anser emellertid att saken är av väsentlig principiell betydelse och
förordar sålunda att de angivna modifikationerna genomföres.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1:625. Detta
innebär således att utskottet avstyrker bifall till motionerna I: 626 och
II: 731.

dels ock ansett, att utskottet under punkterna All och B 28 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionen I: 625 av fru
Myrdal — måtte antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, med den ändringen att 4 § 1 mom.
erhåller följande lydelse: 4

4 §•

1 m o in. Från sammanlagda---nästföljande stycke.

Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för kommunal skatt skall beräknas till ett
belopp motsvarande minst en fjärdedel av den sammanräknade nettoin -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 111

komsten (summan av den skattskyldiges enligt denna förordning fastställda
inkomster från olika förvärvskällor, minskad med avdrag enligt första stycket
för underskott). Avdraget må dock icke vid tillämpning av denna schablonregel
för varje skattskyldig beräknas till högre belopp än 2 550 kronor
eller, för makar som under beskattningsåret levt tillsammans och av vilka
endast den ene maken haft förvärvsarbete, för dem båda gemensamt till högre
belopp än 3 400 kronor eller, för den som under beskattningsåret varit
ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år, till högre belopp än 3 400 kronor. Bestämmelserna
i detta stycke skola icke äga tillämpning på fysisk person, som enligt vad
därom är särskilt stadgat taxeras till statlig inkomstskatt i det för riket gemensamma
distriktet, samt ej heller på juridisk person annat än i fall som
avses i 6 § 3 inom.

Har sådan ----i fråga.

8. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka

dels anfört följande.

I motionerna 1: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel in. fl. har
med all tydlighet påvisats att skattenivån i Sverige undergått en utveckling,
som inte kan tillåtas fortsätta. Mycket kraftiga ansträngningar måste vidtas
för att bryta denna utveckling och så snart ske kan åvägabringa största
möjliga skattelättnader åt de mindre och medelstora inkomsttagarna. Denna
målsättning måste följas av en strävan att för framtiden undvika nya automatiska
skatteskärpningar inte minst genom de inkomstförbättringar, som
endast utgör en kompensation för penningvärdeförsämringen.

Vi har funnit att den mest angelägna reformen i dagens läge är att minska
verkningarna av progressiviteten för de stora inkomsttagargrupperna. Självfallet
är att skälig kompensation bör ges för höjningen av den allmänna
varubeskattningen, vilken vi ansett oss kunna acceptera som ett provisorium
i avvaktan på en övergång till ett mervärdeskattesystem. Utrymme har
skapats genom våra besparingsförslag för en verklig skattesänkning, och vi
anser att denna i första hand bör komma de grupper inkomsttagare till del,
vilkas inkomster ligger i närheten av genomsnittsinkomsten. Andra åtgärder
bör vidtas för att bereda de låga inkomsttagarna kompensation för höjningen
av varubeskattningen. Hit räknar vi de ändrade grunderna för uttag
av folkpensionsavgift och vår åtgärd att sänka den statliga inkomstskattens
första steg från 10 till 7 procent. Då det gäller skikten över det första proportionella
skiktet innebär vårt förslag, att skattesatserna blir lägre än enligt
regeringens. Genom vårt förslag får åtskilliga inkomsttagare redan nu
lägre marginalskatter än enligt regeringens skatteskala. Hur stora skillnaderna
blir framgår av de i nyssnämnda motioner redovisade bilagorna.

De individuella verkningarna av våra förslag blir betydande. Genom att

112

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

enligt vårt förslag hänsyn i större omfattning tas till barnkostnaderna får
främst barnfamiljerna väsentligt större skattesänkningar än enligt regeringsförslaget.
Vid en årsinkomst av 8 000 kronor får gifta med ett barn
t. ex. över 37 procents skattelindring.

En fördel med vårt förslag är att den krångliga och principvidriga konstruktionen
av kommunalskatteavdraget undviks. Regeringens förslag på
denna punkt skulle i betydande grad komplicera det redan förut besvärliga
deklarationsförfarandet.

dels ock under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel m. fl. ansett att utskottet
under punkterna All och B 26 bort hemställa,

att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition i
motsvarande del måtte med bifall till de likalydande motionerna
I: 632 av herr Virgin m. fl. och II: 748 av herr Cassel
in. fl. antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

9. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka under åberopande
av vad som i fråga om skatteskalornas utformning anförts i de likalydande
motionerna I: 623 av herr Lundström m. fl. och II: 739 av herr Ohlin
m. fl. samt de likalydande motionerna 1:612 av herr Torsten Andersson
m. fl. och II: 728 av herr Hedlund m. fl. ansett, att utskottet under punkterna
All samt B 9 och 19 i vad gäller skatteskalornas utformning bort
hemställa,

att riksdagen måtte fastställa sänkta skalor för den statliga
inkomstskatten i enlighet med i motionerna angivna
förslag att gälla fr. o. m. den 1 januari 1966 och

att riksdagen således måtte antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt med den ändringen,
att 10 § 1 mom. nämnda förordning erhåller följande ändrade
lydelse:

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt--— angivna grundbelopp.

För skattskyldig — — — beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

113

12 000 men icke 16 000 kr.: 1 200 kr. för 12 000 kr. och 15 % av återstoden

16 000

»

D

20 000

D

1 800

»

16 000

»

»

21%

»

»

20 000

»

1)

24 000

»

2 640

»

»

20 000

»

»

26%

»

24 000

»

»

30 000

*

3 680

*

>

24 000

»

»

33 %

»

»

30 000

»

»

40 000

»

5 660

»

»

30 000

»

»

41 %

»

»

40 000

«

»

60 000

9 760

»

»

40 000

»

»

48 %

1

»

60 000

*

100 U00

»

19 360

t

*

60 000

»

»

54%

r. *

100 000

»

»

150 000

»

40 960

»

»

100 000

»

»

59%

»

»

150 000 kr.

70 460

»

»

150 000

»

65%

»

»

För annan — — — beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningbara inkomsten överstiger

6 030 men icke

8 000 kr.: 600 kr. för

6''000 kr. och 15 % av

återstoden

8 000

»

*

10 000

» : 900

»

8 000

»

20%

»

*

10 000

»

»

15 000

» : 1 300

»

»

10 000

»

25%

»

»

15 000

»

20 000

* : 2 550

»

»

15 000

»

»

30%

»

20 000

»

»

25 000

» : 4 050

»

»

20 000

»

35%

!>

»

25 000

»

»

30 000

» : 5 800

»

»

25 000

»

»

39%

»

»

30 000

»

»

40 000

» : 7 750

»

30 000

»

»

44 %

»

»

40 000

»

»

60 000

» : 12 150

»

40 000

»

»

49 %

»

»

60 000

>

*

100 000

» : 21 950

»

»

60 000

»

»

54%

»

VJ \ »

100 000

»

»

150 000

» : 43 550

»

100 000

it

»

59%

»

150 000

Ändå att

kr.

: 73 050 »

denna inkomstdel.

150 000

»

»

65%

»

*

Med familjestiftelse--— ekonomiska intressen.

Beträffande avdrag för försäkringspremier

10. Reservation av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 71 med
»Om en» och slutar på s. 72 med »motionen II: 726» bort utgå och ersättas
med text av följande lydelse.

Om en företagare av olika anledningar väljer att stå utanför ATP utestängs
han samtidigt från den obligatoriska sjukförsäkringens tilläggssjukpenning.
För företagaren är det därför med hänsyn till familjen nödvändigt
att skaffa sig ett försäkringsmässigt riskskydd. Utskottet är ense med motionären
om att de försäkringar som då kommer i fråga är missgynnade ur
beskattningssynpunkt. En utredning av de i motionen aktualiserade problemen
är enligt utskottet befogad.

dels ock ansett, att utskottet under punkt B 37 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 11:726 av herr
Hansson i Önnarp i skrivelse till Kung]. Maj:t måtte begära
prövning och förslag rörande en sådan utformning av inkomstbeskattningen,
att avdrag för egenavgifter för tillläggssjukpenningförsäkring
och grupplivförsäkring kan
medges i enlighet med vad i motionen anförts.

114

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Beträffande ortsavdragen

11. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 215 av herr Virgin m. fl. och II: 259 av herr Heckscher m. fl. ansett, att
utskottet under punkt B 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 215 av herr Virgin m. fl. och II: 259 av herr Heckscher
in. fl. måtte antaga de vid motionerna fogade förslagen till

a) lag om ändring av 48 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370); samt

b) förordning angående skatteberäkning för barnfamiljer
i vissa fall.

12. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka under åberopande av innehållet i motionen II: 746 av fröken
Wetterström m. fl. ansett, att utskottet under punkt B 43 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen II: 746 av fröken
Wetterström m. fl. måtte antaga de vid motionen fogade
förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt

b) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

); • ''i* { ‘ 1 •’ • / ''

13. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog angående ortsavdrag
för ålders- och invalidpensionärer.

Beträffande indexreglering av skattesystemet

14. Reservation av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels ansett att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
»Allmänna skatteberedningen» och slutar med »i motionerna.» bort ha följande
lydelse.

Genom inflationen höjes automatiskt skattebelastningen på inkomster
som genomgått en endast nominell men icke motsvarande reell förbättring.
Penningvärdeförsämringen medför skattehöjningar, som riksdagen ej avsett
vid fastställande av skatteskalor och avdrag. Allmänna skattebered -

115

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

ningen var i princip positivt inställd till en indexreglering av skattesystemet.
Vi föreslår därför att frågan skyndsamt prövas på vad sätt lämpligen inflationens
skatteskärpande effekt skulle kunna undvikas.

dels ock ansett, att utskottet under punkterna B 9, 19 och 26 i vad gäller
inflationens skattehöjande verkningar bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 612 av herr Torsten Andersson m. fl. och II: 728 av herr
Hedlund m. fl., I: 623 av herr Lundström m. fl. och II: 739
av herr Ohlin m. fl. samt I: 632 av herr Virgin m. fl. och
II: 748 av herr Cassel m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla att undersökningar kommer till stånd rörande
metoder att undvika inflationens skattehöjande verkningar
samt att förslag i anledning härav förelägges riksdagen.

Beträffande förmögenhetsskatten

15. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett

a) att utskottet under punkterna A I 2 och Bil bort hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj :ts proposition
nr 14, i vad den avser ändring i förordningen den
26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt, och med
bifall till de likalydande motionerna I: 614 av herr Gustaf
Henry Hansson m. fl. samt II: 734 av herrar Nilsson i
Bästekille och Stiernstedt antaga det i motionerna angivna
förslaget till förordning angående ändrad lydelse av
10 § och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr
577) om statlig förmögenhetsskatt;

b) att utskottet under punkterna B 11, 17 och 19 bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 614 av herr Gustaf Henry Hansson m. fl. samt
II: 734 av herrar Nilsson i Bästekille och Stiernstedt, I: 621
av herr Nils Theodor Larsson och II: 727 av herr Hansson
i önnarp in. fl. samt 1:623 av herr Lundström m. fl. och
II: 739 av herr Ohlin in. fl. hos Kungl. Maj :t anhålla att
en utredning tillsättes i syfte att utan dröjsmål vidtaga en
förutsättningslös översyn av förmögenhetsbeskattningen.

16. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sandin, Gustafson i Göteborg,
Vigclsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka,

dels anfört följande.

116 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

1 motionerna I: 621 av herr Nils Theodor Larsson och II: 727 av herr Hansson
i Önnarp m. fl. samt I: 623 av herr Lundström m. fl. och II: 739 av'' herr
Ohlin m. fl. begäres att förmögenhetsbeskattningen skyndsamt bör överses.

Den föreslagna höjningen av det skattefria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen
kan endast accepteras som en provisorisk justering, som dock
inte ger mer än kompensation för penningvärdets fall för mindre förmögenheter.
Övriga förmögenheter har genom inflationen erhållit en hårdare förmögenhetsskatt.
Särskilt vill vi betona den successiva skärpning som genom
inflationen inträtt för förmögenhetsvärden — t. ex. jordbruk som ger låg
avkastning. 1965 års allmänna fastighetstaxering har regelmässigt medfört
höjda taxeringsvärden. I ett mycket stort antal fall kommer därigenom fastighetsägare
att drabbas av skärpt förmögenhetsskatt utan att någon reell
förmögenhetsförbättring ägt rum. Ej heller torde de fastighetsägare vara
fåtaliga, vilkas förmögenhet — trots den föreslagna höjningen av skattepliktsgränsen
— först genom den nya fastighetstaxeringen kommit att överstiga
denna. Enligt vår uppfattning bör en översyn av förmögenhetsskatten
ske utan dröjsmål. Eftersom skattesystemutredningens arbete avbrutits, bör
därför en särskild utredning tillsättas.

Frågan om avdragsrätt för erlagd förmögenhetsskatt bör därvid prövas
för att undvika att samhället drar in mer än 100 % av förmögenhetsavkastningen
vid vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet.

De problem i anslutning till den s. k. 80-procentregeln vid inkomst- och
förmögenhetstaxeringen som aktualiseras i motionerna I: 123 av herrar
Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson samt II: 158 av herrar Nilsson i Svalöv
och Nordgren bör också prövas i detta sammanhang.

dels ock ansett, att utskottet i anledning av motionerna I: 123 av herrar
Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson samt II: 158 av herrar Nilsson i
Svalöv och Nordgren, I: 621 av herr Nils Theodor Larsson och II: 727 av
herr Hansson i önnarp in. fl. samt I: 623 av herr Lundström in. fl. och
II: 739 av herr Ohlin in. fl. under punkterna B 4, 17 och 19 i vad gäller förmögenhetsskatten
bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära en skyndsam utredning angående förmögenhetsbeskattningen.

Beträffande förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt
i vissa fall

17. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att utskottet under punkt B 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 123 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson samt
II: 158 av herrar Nilsson i Svalöv och Nordgren måtte i skri -

117

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

velse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan
om sådan ändrad avfattning av 1952 års förordning med
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall, att den
80-procentiga reduktionsregeln vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen
blir effektiv.

Beträffande den allmänna varuskatten

18. Reservation av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora och Enskog angående beskattningsvärdet för maskiner
och inventarier.

19. Reservation av herrar Stefanson och Gösta Jacobsson angående reducerat
beskattningsvärde vid uttag av allmän varuskatt å reparationer och
underhåll av maskiner och inventarier.

Beträffande försäljningsskatten på guldsmedsvaror

20. Särskilt yttrande av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Sundin, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka anfört följande.

Vi delar uppfattningen som kommit till uttryck i motionerna I: 629 av
herr Stefanson m. fl. och II: 737 av herr Nordgren m. fl., att försäljningsskatten
på guldsmedsvaror är behäftad med särskilt betydande olägenheter.
Vid en kommande punktskatteavveckling bör därför särskild hänsyn tas
till de speciella skäl som talar för ett skyndsamt avskaffande av denna
skatt.

Beträffande bensinskatten

21. Reservation av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka
dels anfört följande.

Enligt vår uppfattning är det inte motiverat att — i den utsträckning bevillningsutskottet
vill göra — belasta bilismen med nya pålagor. Vi anser
därför att den föreslagna höjningen av bensinskatten bör begränsas till tre
öre per liter.

dels ock ansett, att utskottet under punkt A I 6 bort hemställa,
att riksdagen med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 14 i vad avser
bensinskatten måtte antaga följande

118

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 7 april 1961

(nr 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

Skatten utgår med fyrtioett öre för liter.

Skatten beräknas —---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt gälla i avseende på förhållanden som hänföra sig till tiden före
ikraftträdandet.

22. Reservation av herrar Sundin, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora,
vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 87 med
orden »I motionen II: 745» och slutar på s. 88 med orden »till motionen II:
745.» bort ha följande lydelse.

I motionen II: 745 av herr Westberg m. fl. hemställes om riksdagsskrivelse
med begäran om förslag till differentiering av drivmedelsskatten i syfte
att erhålla ett över hela landet enhetligt pris på bensin och olja.

Den enhetlighet i fråga om bensin- och oljepriset som under lång tid eftersträvats
på många håll har inte kunnat uppnås. Metoden att via överenskommelser
med oljebolagen få en lösning till stånd har hittills misslyckats. Utskottet
finner det vara befogat att utreda frågan om en lösning via drivmedelsskatten.
Stora svårigheter är förenade med metoden att differentiera
drivmedelsskatten. Utskottet finner emellertid att en lösning av frågan är så
väsentlig att en utredning bör komma till stånd.

dels ock ansett, att utskottet under punkt B 42 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen II: 745 av herr
Westberg in. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag till sådan differentiering av drivmedelsskatten
som i motionen angivits, innebärande att priset
på bensin och olja blir enhetligt över hela landet.

Beträffande tobaksskatten

23. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 88 rad 9 uppifrån
börjar med »Utskottet finner» och slutar på rad 17 uppifrån med »och
II: 740.» bort erhålla följande lydelse.

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 119

I motionerna I: 613 av herr Torsten Andersson m. fl. och II: 729 av herr
Hedlund m. fl. samt motionen I: 624 av herr Lundström in. fl. och II: 740 av
herr Ohlin m. fl. hemställes, att den föreslagna skattehöjningen skall gälla
fr. o. in. den 1 april 1965. På grund av att praktiska möjligheter inte nu
föreligger att genomföra höjningen redan från i motionerna föreslaget datum
yrkar utskottet i anledning av motionerna att den föreslagna höjningen
av tobaksskatten skall gälla fr. o. in. den 1 maj 1965.

dels ock ansett, att utskottet under punkterna A I 7 samt BIO och 20 bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 613 av herr
Torsten Andersson m. fl och II: 729 av herr Hedlund m. fl.
samt I: 624 av herr Lundström m. fl. och II: 740 av herr
Ohlin in. fl. måtte besluta att den i propositionen nr 14 föreslagna
höjningen av cigarrettskatten skall gälla från och med
den 1 maj 1965.

Beträffande beskattningen av sprit och läskedrycker

24. Reservation av herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Gustafson i
Göteborg, Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 88 med
»I motionerna I: 210» och slutar på s. 89 med orden »till stånd omedelbart.»
bort ha följande lydelse.

I de likalydande motionerna I: 210 av herr Sundin m. fl. och II: 256 av fröken
Elinén m. fl. erinras om det principiella uttalande till förmån för skatteinstrumentets
användning i nykterhetspolitiskt syfte, som finansministern
gjorde i proposition nr 90 vid 1963 års riksdag. Det hette i detta uttalande,
att den speciella beskattningen av rusdrycker fyller »en viktig funktion i de
nykterhetspolitiska strävandena som ett värdefullt stöd åt de positiva åtgärderna».
Denna uppfattning, som också har en stark förankring i nykterhetsrörelsen,
är enligt utskottets mening väl grundad.

Efter den höjning av alkoholbeskattningen, som gjordes 1963, har alkoholkonsumtionen
fortsatt att stiga. Den ökande köpkraften kan vara en bidragande
orsak till denna utveckling. Utskottet delar motionärernas uppfattning,
att den kontinuerliga prisjusteringen bör syfta till att som ett minimianspråk
förhindra en sänkning av det relativa realpriset på sådana drycker.

Motionärerna föreslår i detta syfte en omedelbar höjning av priserna på
spritdrycker med en uppjustering av brännvinspriset med 3 kr/liter och av
priset på övriga spritdrycker i proportion därtill. Nuvarande skatt utgår med
en procentavgift om 50 % och en fast avgift om 30 öre per liter och alkoholprocent.
Vi föreslår eu höjning av den fasta avgiften vid spritbeskattningen
med 3 öre till 33 öre, vilket för renat brännvin medför en uppräkning per liter
av utminuteringspriset inklusive den 6 %-iga omsättningsskatten med 2,93

120 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 är 1965

kronor från nuvarande 33,33 till 36,26 kronor. Därtill kommer att den
fr. o. m. den 1 juli 1965 föreslagna skärpningen av den allmänna varuskatten
kommer att medföra en höjning av priset på renat brännvin till 37: 50 kronor.

dels ock ansett, att utskottet under punkt B 5 bort hemställa,

att riksdagen — i anledning av de likalydande motionerna
I: 210 av herr Sundin m. fl. och II: 256 av fröken Elmén
in. fl. — måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse av
2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om
skatt på sprit och vin.

2 §■

1 m om. Skatten upptages vid detaljhandelsbolagets inköp av sprit och
vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,

a) för sprit dels med en grundavgift för liter motsvarande 33 öre för varje
hel volymprocent alkohol, dels med en procentavgift motsvarande 50 procent
av utminuteringspriset; samt

b) för vin dels med en grundavgift, såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent (starkvin), av 2 kronor 40 öre för liter och,
såvitt avser annat vin (lättvin), av 24 öre för liter dels med en procentavgift
motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.

Utminuteringspriset utgöres -—- —- — varornas utminutering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
De tidigare bestämmelserna skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden,
som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

25. Reservation av herrar Stefanson, Wärnberg, Lundström, Gustafson
i Göteborg, Vigelsbo, Engkvist, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka
dels ansett, att det stycke i utskottets yttrande som på s. 89 börjar med
»I fråga» och slutar med »och II: 256» bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening är ett viktigt krav att spritpriserna justeras uppåt
vid stigande köpkraft. Denna kontinuerliga prisjustering bör syfta till att
som ett minimianspråk förhindra en sänkning av det relativa realpriset på
sådana drycker. En sådan målsättning utesluter inte att man, när så anses
lämpligt, därutöver tillgriper prisinstrumentet för en nedpressning av alkoholkonsumtionen.

Utskottet anser det angeläget att Kungl. Maj :t ägnar prissättningen på alkoholdrycker
fortlöpande uppmärksamhet och allt efter förändringar av köpkraften
inträffar föreslår riksdagen skatte- och prisjusteringar för att förebygga
ur nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekter.

dels ock ansett, att utskottet i anledning av motionerna I: 210 av herr Sun -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 121

din in. fl. och II: 256 av fröken Elmén m. fl. under punkt B 5 i vad gäller
uttalande angående prissättningen på alkoholdrycker bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t uttala att prissättningen på alkoholdrycker bör ägnas
fortlöpande uppmärksamhet av regeringen och föranleda
denna att vid inträffade förändringar av köpkraften föreslå
riksdagen prisjusteringar för att förebygga ur nykterhetspolitisk
synpunkt ogynnsamma effekter av ett relativt förbilligande
av sådana drycker.

26. Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka

dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 89 börjar med
orden »I motionen II: 723» och slutar med orden »till motionen II: 723.»
bort ha följande lydelse.

I motionen II: 723 av herr von Friesen hemställes om utredning beträffande
möjligheten att avskaffa läskedrycksskatten i samband med en motsvarande
revision av skatteskalorna för alkoholhaltiga drycker.

De i motionen uttalade tankegångarna om skatt efter berusningseffekt har
vid olika tillfällen varit uppe till debatt. Utskottet finner mycket tala för att
läskedrycksskattens avvecklande borde behandlas vid en eventuell avveckling
i samband med övriga punktskatter. Ännu starkare skäl talar emellertid
för att frågan tas upp i samband med behandlingen av spritbeskattningen
ur nykterhetspolitisk synpunkt.

dels ock ansett, att utskottet under punkt B 35 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 723 av herr
von Friesen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam utredning av möjligheten att avskaffa läskedrycksskatten
i samband med en motsvarande revision avskatteskalorna
för alkoholhaltiga drycker.

Beträffande åtgärder för att förhindra en fortsatt allmän pris- och kostnadshöjning 27.

Reservation av herrar Stefanson, Lundström, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora och Enskog, vilka
dels anfört följande.

Frågan om åtgärder mot inflationen behandlas dels i de till bankoutskotlet
remitterade motionerna I: 583 av lierr Lundström m. fl. och II: 706 av
herr Ohlin in. fl. angående inrättande av ett ekonomiskt socialt råd samt
I: 220 av herr Sundin m. fl. och II: 269 av herr Hedlund in. fl. om bl. a. rundabordskonferenser
för samråd i syfte att bevara en stabil samhällsekonomi,
dels i motionerna I: 623 av herr Lundström in. fl. och II: 739 av herr Ohlin

122 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965

m. fl. Frågan om en flerårsbedömning av statsutgifter och statsinkomster,
som upptagits i det sistnämnda motionsparet liksom i motionerna I: 612 av
herr Torsten Andersson m. fl, och II: 728 av herr Hedlund in. fl., är av betydelse
i detta sammanhang men skall behandlas av statsutskottet. I de förevarande
motionerna erinras om att penningvärdet i Sverige sjunkit till
hälften av 1946 års nivå. Vi vill i detta sammanhang som vår mening understryka
att den fortgående inflationen är utomordentligt allvarlig. Vad
som framför allt orsakar det akuta inflationsläget är — förutom regeringens
sedan lång tid bristande intresse för kraftfulla och effektiva åtgärder
mot penningvärdeförsämringen — finansministerns psykologiskt ytterst
olyckliga tal om en genomsnittlig prisstegring på ca 3 % som »normal» och
»acceptabel». Den liknöjdhet inför inflationsproblematiken som visats från
regeringens sida har inte ökat tilltron till penningvärdet. En fortsatt kostnadsinflation
medför inte enbart svåra orättvisor mot stora grupper utan
även betydande olägenheter för näringslivet.

Som en åtgärd mot penningvärdeförsämringen förordas i motionerna en
rundabordskonferens med deltagare från arbetsmarknadens parter, från
jordbruket, företrädare för det allmänna samt pensionärer och fristående expertis,
syftande till en samtidig avvägning av olika intressen mot varandra
Detta förslag skall behandlas av annat utskott.

I motionerna påpekas också att prisutvecklingen inom näringslivet måste
följas med uppmärksamhet i branscher, där konkurrensen är mindre effektiv.

Vid sidan av den rättvisa som ett statligt värdefast obligationslån i mindre
valörer skulle ge de av inflationen misshandlade småspararna framhåller
motionärerna, att ett dylikt obligationslån inte skulle vara utan stabiliseringspolitiskt
värde.

Även förord för en långsiktigare och mer planmässig bedömning av statsutgifterna
som göres i motionerna kan, om det genomföres, få en icke oväsentlig
betydelse i kampen mot inflationen. Under senare år har visserligen i
kompletteringspropositionen givits vissa uppgifter — dock i alltför begränsad
omfattning — rörande den beräknade statliga utgifts- och inkomstutvecklingen
för en flerårsperiod. Detta material har emellertid inte varit tillräckligt
fylligt för att möjliggöra en konkret debatt i riksdagen rörande
budgetplaneringens huvuddrag omfattande två å tre budgetår. Vi anser att
en klar uppfattning av resursernas sannolika tillväxt är nödvändig för att
åstadkomma realistisk takt i reformarbetet. Behandlingen av detta förslag
åligger emellertid inte detta utskott.

dels ock ansett, att utskottet under punkterna B 9 och 19 i vad gäller åt*
gärder mot inflationen bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 623 av herr
Lundström m. fl. och II: 739 av herr Ohlin m. fl. samt
I: 612 av herr Torsten Andersson m. fl. och II: 728 av herr

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1965 123

Hedlund ni. fl. måtte i här aktuella delar i skrivelse till
Ivungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts om
särskilda åtgärder för att komma till rätta med en hotande
fortsatt allmän pris- och kostnadshöjning.

28. Reservation av herrar Yngve Xilsson, Gösta Jacobsson och Magnusson
i Borås, vilka ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar
på s. 89 med orden »Utskottet kan» och slutar på s. 90 med orden »II: 739 i
denna del.» bort ha följande lydelse.

Departementschefen har i propositionen uttalat att de prisövervak ande
myndigheterna bör följa utvecklingen med största uppmärksamhet och vidtaga
de åtgärder, som befinnes erforderliga för att motverka en utveckling,
som inte står i överensstämmelse med den samlade effekten av de föreslag o na

åtgärderna. Sasom nyligen meddelats har pris- och kartellnämnden redan
vidtagit vissa åtgärder för att utöka sina undersökningar på prisområdet
i avsikt att effektivt och snabbt kunna klarlägga prisutvecklingen
inom olika branscher. Åtgärder har också vidtagits för att bringa resultaten
av undersökningarna till allmänhetens kännedom. Inom handelsdepartementet
har en utredning även påbörjats för att undersöka vilka åtgärder,
som erfordras för att åstadkomma ökade möjligheter för de prisövervakande
myndigheterna att komma till rätta med en icke godtagbar prisutveckling.
Därvid utreds möjligheten för pris- och kartellnämnden att under
vissa förhållanden och för vissa varor bl. a. kräva förhandsmeddelande
om prishöjning till nämnden. Vidare prövas förutsättningarna för att ge
nämnden vidgade befogenheter att — därest åtgärder på grundval av prisövervakningssystemet
inte skulle visa sig tillräckliga -—- ingripa mot sådan
prissättning, som inte framstår som godtagbar med hänsyn till förändringar
i beskattningen eller andra omständigheter. Utredningen skall utföras
med sådan skyndsamhet, att förslag kan föreläggas årets riksdag, om
så skulle visa sig önskvärt.

Av det ovan anförda framgår visserligen att åtgärder redan vidtagits eller
är under övervägande för att ge myndigheterna ökade möjligheter att ingripa
mot en från samhällsekonomisk synpunkt icke godtagbar prissättning.
Utskottet vill emellertid understryka att de prisövervakande myndigheterna
icke kan ha till uppgift att undanröja de kostnads- och prishöjningar som
är en direkt följd av de skatteskärpningar Kungl. Maj:t föreslagit. De inflationsdrivande
krav i fråga om priser och inkomster som de nuvarande och de
föreslagna skatterna i och för sig leder till kan man däremot komma till
rätta med genom eu sådan omläggning av skattesystemet i riktning mot en
lägre och rättvisare beskattning som framförts i bl. a. motionerna 1:632
och II: 748.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:623 och
II: 739 i denna del.

MAACUS BOKTB. STHLM 1965 650021