Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1965
13
Nr 9
Utlåtande i anledning av väckt motion om bekämpande av narkotikahandeln.
I en inom. andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 133 av herrar Börjesson i Falköping och Sjönell hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
av frågan om förstärkta svenska insatser i bekämpningen av narkotikahandeln,
nationellt och internationellt.
I motionen erinras om att den illegala narkotikahandeln tagit oroväckande
proportioner. Motåtgärder har vidtagits från samhällets sida bl. a. genom
förbättring av apotekens stöldskydd. Vidare har en ny narkotikaförordning
med skärpta straffbestämmelser kommit till. Ytterligare åtgärder behövs
dock.
Motionärerna påpekar att den svenska handeln med narkotika endast är
en liten del i ett stort internationellt sammanhang och att det är av stor vikt
att Sverige aktivt engagerar sig internationellt för bekämpningen av narkotikahandeln.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från rikspolisstyrelsen,
som anför:
Inledningsvis vill styrelsen framhålla, att när man i Sverige talar om
narkotikamissbruk bör man ha klart för sig vad ordet har för innebörd.
Man har internationellt sett enat sig om vilka preparat som skall betraktas
som narkotika, t. ex. opium och dess derivat (morfin, heroin m. fl.), kokain
samt cannabis (indisk hampa, marihuana) d. v. s. vad som ursprungligen
betraktats som narkotika. Sedermera har även vissa syntetiska morfinersättningsmedel,
t. ex. peditin, förts in under internationella bestämmelser. Betraktar
man missbruket med utgångspunkt från de under internationell
kontroll stående medlen, kan man kanske säga, att situationen i Sverige
icke förvärrats i alltför hög grad. Ur internationell synpunkt har man sålunda
i Sverige ett förhållandevis begränsat problem, vilket kanske i viss
mån beror på de kraftiga motåtgärder som i ett tidigt skede satts in från
polis- och åklagarmyndigheternas samt medicinalstyrelsens sida. Utvecklingen
under senare tid tyder dock på ett tilltagande missbruk av cannabis.
På grund av de skärpta åtgärderna från medicinalstyrelsens sida beträffande
förskrivningen av narkotika övergick missbrukarna efter hand till
preparat med stimulerande verkan som från början icke löd under narkotikaförordningens
bestämmelser. I ett tidigt skede uppmärksammades detta,
och dessa preparat fördes in under bestämmelserna i narkotikaförordningen.
I Sverige har det sålunda blivit lika svårt att komma över dessa preparat
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1965
som de medel vilka faller under den internationellt reglerade handeln med
narkotika. När man från svensk sida till FN redovisar den illegala narkotikahanteringen
i landet, skiljer sig sålunda dessa uppgifter i hög grad från vad
vi här hemma betraktar som illegal handel med narkotika, eftersom man
till FN endast redovisar den illegala handel som strider mot internationella
bestämmelser.
\ad narkotikamissbruket i Sverige beträffar kan sägas, att problemet i
början av 1950-talet var av en sådan storleksordning, att det endast i enstaka
fall kom till polisens kännedom. Mot slutet av 1950-talet började emellertid
missbruket sprida sig. Problemet har därefter fått en allt större omfattning,
trots de insatser som gjorts från olika håll. Utvecklingen tyder på
att det i Sverige numera finns en allt större illegal narkotikamarknad.
Svenska medborgare, som i regel har ett kriminellt förflutet, synes etablera
sig utomlands som grossister, och stora kvantiteter förs in till Sverige. Denna
utveckling har varit möjlig genom att de på den illegala marknaden i
Sverige mest gångbara preparaten i flera länder kan inköpas ntan recept.
Det är icke blott ökningen av antalet missbrukare som oroar, utan det är
även formerna för missbruket som inger farhågor. Förr svalde man ned
tabletterna med litet vatten. Numera har det blivit allt vanligare, att man
slammar upp dem i vatten eller något annat lösningsmedel och injicerar
preparatet i en åder. Detta har antagit sådana proportioner, att man t. o. in.
övervägt åtgärder mot försäljningen av injektionssprutor. Missbrukarna är
inte nogräknade, när det gäller hygienen, utan genom orena injektionssprutor
ådrar de sig ibland sjukdomar, t. ex. en viss form av gulsot.
För att effektivisera bekämpningen av den illegala narkotikahanteringen
inom landet har fr. o. in. den 1 januari 1965 en samordning skett mellan
rikspolisstyrelsen och utredningsavdelningen i Stockholm. Den kommission
om fyra befattningshavare som tidigare avdelats för samordning av den
riksomfattande spaningen har utökats med sex befattningshavare från utredningsavdelningen
i Stockholm. Härigenom räknar man med att kunna
få en bättre överblick över den illegala narkotikahanteringen i landet. Narkotikakommissionen
vid rikspolisstyrelsens kriminalsektion omfattar f. n.
således en bitr. kriminalkommissarie, tio förste kriminalassistenter samt ett
kanslibiträde.
Kommissionen har till uppgift att inom Stockholms polisdistrikt utföra
spaning och utredning beträffande illegal narkotikahantering samt att samordna
den riksomfattande spaningen. Kommissionen skall därvid hålla en
god kontakt med landets polismyndigheter och delgiva dem de upplysningar
som kan vara av betydelse i utredningshänseende. Som ett led häri är man
i samarbete med rikspolisstyrelsens informationsavdelning i färd med att
utarbeta en informationsskrift avsedd för landets polismyndigheter.
Det åligger vidare narkotikakommissionen att följa utvecklingen beträffande
narkotikamissbruket samt att hålla kontakt och samarbeta med tullverket,
medicinalstyrelsens apoteksbyrå, kriminalvårdsstyrelsen, mentalsjukhusen,
sociala institutioner, såsom barnavårdsnämnder, samt utländska
polismyndigheter.
Narkotikakommissionens resurser är i dagens läge klart otillräckliga. Förslag
om viss förstärkning av resurserna har framlagts av rikspolisstyrelsen
och upptagits i innevarande års statsverksproposition. Ett bifall till styrelsens
förslag skulle tillgodose de mest trängande behoven.
Någon särskild utredning beträffande frågan om förstärkta polisiära in -
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 är 1965 15
satser i kampen mot den illegala narkotikahandeln synes inte erforderlig.
Denna fråga kommer fortlöpande att följas av rikspolisstyrelsen.
Narkotikaproblemet kan dock inte lösas enbart genom polisiära åtgärder
mot den illegala handeln. Styrelsen vill här endast erinra om angelägenheten
att Sverige söker förmå vederbörande myndigheter i andra länder att införa
sådana restriktioner, att de preparat som missbrukas i Sverige blir svårare
att anskaffa utomlands. Vårdmöjligheterna och den följande återanpassningen
i samhället måste ägnas uppmärksamhet o. s. v.
Kunskaperna om narkotikaproblemet är dock f. n. alltför bristfälliga för
att man rätt ska kunna bedöma, vilka åtgärder av olika slag som bör vidtagas
i kampen mot missbruket. Styrelsen ifrågasätter därför om inte en
närmare undersökning borde göras för att utröna problemets omfattning
och karaktär. Man bör undersöka varför människor missbrukar narkotika,
vilka preparat som företrädesvis användes, varför missbruket avser just sådana
preparat o. s. v. — En kartläggning av detta slag skulle vara till stort
gagn bl. a. vid planläggningen av de polisiära insatserna för att bekämpa
narkotikamissbruket.
Utskottet
Utskottet, som tidigare vid skilda tillfällen haft att behandla frågor rörande
narkotikamissbruket, särskilt bland de unga (se utskottets utlåtanden
nr 23/1961 och nr 52/1964), delar helt motionärernas uppfattning om
nödvändigheten att myndigheterna erhåller goda resurser för bekämpande
av den illegala narkotikahandeln. Den utveckling som ägt rum under senare
år i fråga om såväl antalet missbrukare som formerna för missbruk ger anledning
till oro och det är, som utskottet i tidigare sammanhang framhållit,
en samhällsangelägenhet av största vikt att söka råda bot på dessa missförhållanden.
En viss effektivisering i kampen emot narkotikahandeln har skett genom
att fr. o. m. den 1 januari 1965 samordning kommit till stånd mellan rikspolisstyrelsen
och stockholmspolisens utredningsavdelning för narkotikaärenden.
Det särskilda organ, den s. k. narkotikakommissionen, vilken
handhar den riksomfattande spaningen på detta område, har således utökats
från fyra till tio man. I anslagsäskandena för kommande budgetår har
rikspolisstyrelsen hemställt att för riksomfattande spanings- och utredningsverksamhet
från Stockholms polisdistrikt få taga i anspråk innehavarna
av ytterligare elva tjänster, som föreslås inrättade för detta ändamål.
Avsikten är att fem av dessa tjänstemän skulle avdelas för narkotikakommissionen,
som alltså skulle komma att bestå av femton man. Förslaget har
biträtts av chefen för inrikesdepartementet (statsverkspropositionen XI
ht sid. 162).
Riksdagen kommer således att få taga ställning till ett förslag om betydligt
ökade resurser för polisens arbete i kampen emot den illegala narkotikahanteringen.
Enligt utskottets mening bör resultatet av den förestående
prövningen av denna fråga avvaktas innan ytterligare åtgärder ifrågasätts.
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1965
Utskottet förutsätter att det samarbete, som pågår mellan narkotikakommissionen
och de myndigheter m. fl. som har att i skilda sammanhang taga
befattning med hithörande spörsmål — tullverket, medicinalstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
mentalsjukhusen samt barnavårdsnämnder och andra
sociala institutioner — ävensom mellan kommissionen och utländska polismyndigheter,
fullföljes och i mån av förbättrade resurser utökas. I övrigt
får utskottet under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att motion II: 133 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 2 mars 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Oscar Carlsson*, Svanström*, Hedlund, Nyman, Hubinette*,
Yngve Persson, Axel Kristiansson* och fröken Stenberg*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa*, fru
Jäderberg, herrar Svensson i Kungälv, Lundmark*, Haglund, Rimås, Wikner,
Börjesson i Glömminge*, Nilsson i Bästekille, Hyltander och Nilsson i
Agnäs.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 65
614626