Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder för
att stimulera ökad invandring av utländsk arbetskraft,
dels angående utländska arbetstagares utbildning och
anpassning.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner angående
utländsk arbetskraft:
1) Motion II: 682 av herrar Antonsson och Gustafsson i Kårby, vari hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj :t måtte hemställa om undersökning
för att underlätta invandlingen och även anpassningen till
svenskt arbets- och samhällsliv i syfte att därigenom stimulera ökad invandring
av utländsk arbetskraft till vårt land.
2) De likalydande motionerna I: 61 av herr Ngman in. fl. och II: 72 av
herr Enskog m. fl. vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer om en utredning om utländska arbetstagares och deras familjers
språkundervisning och anpassningsproblem i svenskt samhälle och näringsliv.
3) Motion II: 683 av herr Arvidson m. fl. vari hemställes, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsamma och omfattande åtgärder
för att i vårt land få till stånd en sådan utbildning av den utländska
arbetskraften att den får en god introduktion i svenska förhållanden och
en grundläggande skolning i svenska språket.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
I motion II: 682 anföres, att man av olika skäl kan vänta en markerad
brist på arbetskraft under den närmaste framtiden samt att det måste vara
angeläget att eu ökad nettoinvandring underlättas och främjas. Hela invandringspolitiken
bör omprövas i detta syfte. Vid en sådan omprövning
bör nuvarande olägenheter vid prövning av arbetstillstånd rättas till. En
snabb behandling av arbetstillståndsärenden är önskvärd.
I motionerna 1:61 och 11:72 framhålles, att en del av de invandrande
utlänningarna haft svårigheter att till en början kunna anpassa sig och
trivas. Andra har icke lyckats därmed helt någon gång. Ett av de många
hindren för anpassning är språket. Det borde finnas möjligheter att ge alla
invandrare kunskap i svenska med hjälp av nya språkinlärningssystem.
Därutöver är det mycket annat eu utlänning behöver ha hjälp med för att
orientera sig i det nya samhället. I motionen behandlas även utlännings
1 —liihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 21
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
rättsställning i Sverige och framhålles att denna på vissa områden väsentligt
skiljer sig från svenska medborgares. Vidare framhålles behov av
forskning kring utlänningarnas anpassningsproblem.
Jämväl i motion 11:683 framhålles erfarenheten att den utländska arbetskraften
har stora svårigheter att finna sig till rätta i sin nya situation.
En studieverksamhet som syftar till att underlätta idänningarnas anpassning
måste nu anses vara en synnerligen betydelsefull social och kulturell
uppgift. Det studiearbete för vilket riktlinjer skisserats under en vid senaste
årsskiftet av arbetsmarknadsstyrelsen anordnad överläggning med representanter
från ABF, TBV och Folkuniversitetet, finner motionärerna så
lovande att det finns anledning för riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa
om sådana åtgärder att det i blygsam skala redan påbörjade studiearbetet
får den kvalitet, den effektivitet och den omfattning som frågans storlek
och vikt nödvändiggör. Folkbildningsorganisationerna bör därvid i första
rummet få hand om undervisningen och samarbete bör ske med arbetsmarknadsstyrelsen.
Företagen och branscherna bör stimuleras till aktiva insatser
och de fackliga organisationerna få tillfälle att göra sina i sammanhanget
naturliga insatser.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 682, I: 61 och II: 683.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, Sveriges
arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Hotell- och restaurantanställdas
förbund, Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen,
ASEA och ABF.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.:
Av de 145 000 utlänningar som den 1 januari 1965 var sysselsatta på
den svenska arbetsmarknaden var 66 100 finländare, 18 600 danskar och
11 800 norrmän. Dessa var enligt överenskommelsen om den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden befriade från skyldigheten att ha arbetstillstånd.
Vidare fanns 11 100 flyktingar, som antingen var helt befriade från arbetstillståndsskyldigheten
eller också fick önskade tillstånd automatiskt beviljade.
Samma förmåner tillkom även ett antal andra grupper av utlänningar.
Uppskattningsvis utgjorde antalet utlänningar med arbetstillstånd
högst 35 000.
Innan utlänningskommissionen avgör ett förstagångsärende remitteras
ansökan till arbetsmarknadsstyrelsen för yttrande. Styrelsen låter i sin tur
berörda arbetstagareorganisationer yttra sig. Vidare kontaktas även arbetsgivaren
och i den mån denne så önskar även den organisation han är ansluten
till.
Principen är att utlänning som en gång accepterats på den svenska arbetsmarknaden
som regel skall kunna stanna kvar i landet så länge han
själv önskar. Svängningar i konjunkturen eller nedgång i sysselsättningen
på visst område får inte medföra, att utlänning vägras arbetstillstånd och
på så sätt berövas möjligheterna att försörja sig. Blir utlänning arbetslös
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
är han efter ett års anställning i Sverige berättigad till hjälp efter samma
normer som för svenska medborgare.
Detta innebär som regel att endast utlänningarnas förstagångsansökningar
om arbetstillstånd blir föremål för egentlig prövning. Förlängningsansökningarna
beviljas mer eller mindre automatiskt.
Vid handläggningen av arbetstillståndsärendena söker styrelsen tillse, att
den i OECD:s arbetskraftsstadga fastställda tiden på en månad för prövning
av förekomsten av arbetskraft inom landet inte överskrides. I allmänhet
medför detta inte några svårigheter, men förseningar har inte gått att
undvika i vissa fall.
Vanligaste orsaken till dröjsmålen är att fackförbunden påtalar förhållanden,
som enligt deras mening gör det olämpligt, att utlänningar anställs
vid en arbetsplats. Arbetsgivaren får då del av förbundets yttrande så att
han kan framföra sina synpunkter. Vanligtvis brukar meningsskiljaktigheterna
kunna lösas genom att arbetsgivaren på styrelsens inrådan tar
kontakt med fackförbundet. I mera betydelsefulla principfrågor och ärenden,
som rör överföring av större antal utlänningar, förekommer inte sällan
att arbetsmarknadsstyrelsen ordnar ett sammanträffande med parterna,
varvid styrelsen aktivt medverkar för att få en överenskommelse till stånd.
Bortsett från de flyktingar, som av humanitära skäl överförts till Sverige,
har den utomnordiska arbetskraft, som kommit till Sverige, i regel
sökt sig hit på privat initiativ. Det är emellertid önskvärt med en mera
aktiv politik för att främja invandring av arbetskraft till de områden där
underskott föreligger. Styrelsen har i skrivelse till Konungen den 19 maj
1964 tagit upp denna fråga och anhållit om bemyndigande att efter samråd
med berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer samarbeta med
utländska arbetsmarknadsmyndigheter för överföring av arbetskraft till
Sverige. Kungl. Maj :t bär ännu inte tagit ställning härtill.
Sedan 1950 har närmare 15 000 flyktingar överförts till Sverige. Vederbörande
har vid ankomsten tagits emot av arbetsmarknadsstyrelsen, som
tillsett att de fått arbete, bostäder, kläder, bohag m. m. Flyktingarna har
även beretts möjlighet till språkundervisning, vidareutbildning m. m. Kostnaderna
för denna verksamhet har bestridits från elfte huvudtitelns förslagsanslag
»Omhändertagande av flyktingar».
För övriga utlänningar har arbetsmarknadsmyndigheterna mycket begränsade
möjligheter att lämna bistånd utöver själva arbetsplaceringen.
Utlänningarna erhåller dock av arbetsförmedlingens tjänstemän råd och
upplysningar i alla frågor, som berör deras anpassning.
För att kunna stå den finländska arbetskraften till tjänst placerar styrelsen
finsktalande tjänstemän vid arbetsförmedlingar på orter dit finländarna
främst beger sig. Till hjälp för finländarna har styrelsen 1962
gett ut en upplysningsbroschyr (»Bra att veta»), tryckt på finska och
svenska. Broschyren utkommer inom kort i eu ny delvis omarbetad upplaga
(50 000 ex.). Upplysningar i aktuella frågor lämnas den finländska arbetskraften
vidare genom alt styrelsen varje månad i form av annons inför eu
artikel i Centralförbundets för finländska föreningar i Sverige tidskrift
(»Buotsin Suomalainen»). Likaledes har styrelsen prenumererat på 100
exemplar av »Suomalaisten Untislehli», vilka går till de arbetsförmedlingskontor,
som liar de flesta finländska arbetssökandena. Styrelsen förser
även tidningen med nyheter.
Såsom motionärerna framhåller är emellertid språkfrågan oftast det svå -
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
raste hindret för utlänningarnas anpassning. För att komma till rätta med
detta problem har arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen
den 10 februari 1965 gjort en framställning till Konungen om att få
igångsätta information och språkundervisning för utlänningar. Verksamheten
är planerad att ske i samarbete med organisationerna inom det frivilliga
folkbildningsarbetet. Kalkylerna tar sikte på utbildning av 10 000
utlänningar om året. För en grundkurs i svenska språket omfattande 40
undervisningstimmar uppdelade på 20 undervisningstillfällen beräknas
kostnaderna per elev uppgå till 300 kronor.
I detta sammanhang må också nämnas, att arbetsmarknadsstyrelsen
efter framställning från finländsk sida medverkar till att skaffa finländska
ungdomar sommaranställningar i Sverige. Förra året mottogs 500 ungdomar
och innevarande sommar beräknas antalet bli 1 000. De finländska
myndigheterna har starkt understrukit önskan om att ungdomarna skall
få undervisning i svenska. Styrelsen har därför i samarbete med Föreningen
Norden planerat ordna 14 dagars internatkurser för samtliga ungdomar.
I skrivelse den 19 januari 1965 anhöll styrelsen om Kungl. Maj :ts bemyndigande
att bekosta denna verksamhet. Utgifterna beräknas till 450 000
kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen är — som torde framgå av det sagda — helt
ense med motionärerna om att eu positiv och aktiv inställning bör tagas
till utländska medborgares invandring och att åtgärder måste vidtagas för
att underlätta utlänningarnas anpassning i landet, varvid framför allt språkundervisningen
är den dominerande frågan. De problem som motionärerna
belyser torde emellertid i väsentliga delar lösas, om styrelsen får de begärda
bemyndigandena att organisera överföring av utländsk arbetskraft (skrivelsen
den 19 maj 1964) samt information och språkundervisning åt utlänningar
(skrivelserna den 10 februari 1965 och den 19 januari 1965).
Skolöverstyrelsen hänvisar till ovannämnda tillsammans med arbetsmarknadsstyrelsen
den It) februari 1965 till Kungl. Maj:t avgivna framställning
med förslag till åtgärder för att underlätta undervisning i språk och
svensk samhällskunskap samt information bland i Sverige arbetande utlänningar.
Stockholms stads sjukvårdsstyrelse åberopar ett tjänsteutlåtande, vari
anföres bl. a. följande:
Den starka utvecklingen av sjuk- och åldringsvårdens alla grenar har
medfört en stegrad efterfrågan på vårdpersonal av olika kategorier. År 1960
fanns det bortåt 45 procent flera arbetande inom sjukvården än år 1950,
medan arbetsmarknaden i sin helhet blott ökade med 5 procent. Efterfrågestegringen
inom sjukvården har dock ökat ännu mera eller med cirka
55 procent. Räknat i absoluta tal ökade antalet s. k. aktiva sjuksköterskor
från 12 500 år 1950 till 21 900 år 1960.
Den viktigaste förutsättningen för en fortsatt expansion ligger i möjligheten
att rekrytera personal, och detta problem kan nu sägas vara sjukoch
åldringsvårdens huvudfråga.
Sedan 1958 har debatten oupphörligt återkommit till vad som allmänt
uppfattas som sjukvårdskrisens kärna — »sjuksköterskebristen». Men även
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
annan sjukvårdspersonal saknas, såsom läkare, sjukgymnaster ocli biträdespersonal
av olika kategorier liksom ekonomipersonal.
För närvarande arbetar totalt i Sverige ungefär 250 st. utländska sjuksköterskor
med icke svensk legitimation. (Av svenska sjuksköterskor
tjänstgör ungefär lika många i utlandet.) Sjukhusen har ställt sig mycket
positiva till denna arbetskraft, ett förbehåll finns dock, nämligen att kunskaper
i svenska språket är önskvärda före anställning. Sjuksköterskorna
har kommit från de nordiska länderna men några även från Tyskland och
Österrike. Av övrig personal, bl. a. sjukvårdsbiträden, har flertalet kommit
från Finland. Stora språksvårigheter har emellertid förekommit.
I sjukhusköken arbetar ett stort antal utlänningar, huvudsakligen finländskor.
Av 254 anställda i köken vid de sex största sjukhusen i Stockholm
har 43 — eller 17 % — uppgivits vara utlänningar, 33 av dem finländare.
Övriga utlänningar, som för närvarande arbetar i sjukhusköken,
är tyskar, österrikare, spanjorer, holländare och fransmän.
Erfarenheterna av den utländska arbetskraften uppges i stort sett ha
varit goda. De vidtagna åtgärderna har emellertid icke varit tillräckliga och
inskränkningar i sjukvårdsdriften har icke kunnat undvikas. Icke heller
torde man kunna räkna med att den nuvarande personalbristen skall kunna
hävas inom överskådlig tid för så vitt icke exceptionella åtgärder vidtages.
En minskning i sjukvårdens expansionstakt är sålunda ofrånkomlig om
icke ytterligare personal kan tillföras sjukvården. Med hänvisning härtill
vill sjukvårdsförvaltningen för sin del tillstyrka att snara åtgärder vidtagas
för att stimulera en ökad invandring av'' utländsk arbetskraft.
För att tillgodose dessa behov bör enligt sjukvårdsförvaltningen en systematisk
introduktions- och informationsverksamhet för den utländska arbetskraften
genomföras.
Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter anför bl. a.:
Inom hotell- och restaurangnäringen, som ju av naturliga skäl — arbetsuppgifternas
art och yrkets internationella karaktär — svarar för eu proportionsvis
rätt stor del av den utländska arbetskraften och där man har
god erfarenhet av dess arbetsinsatser, ställer man sig därför helt positiv
till de begärda utredningarna om åtgärder för främjande av ökad invandring
och underlättande av utlänningarnas anpassning till svenskt samhällsoch
arbetsliv.
Särskilt vill vi framhålla önskvärdheten av att man för vårt lands del
— intill dess fri europeisk arbetsmarknad kan bli en verklighet — så mycket
som möjligt liberaliserar arbetstillståndsgivningen och effektivt söker
förverkliga OECDrs intentioner om europeisk clearing av arbetskraft länderna
emellan.
Hotell- och restaurantanställdas förbund anser sig icke nu kunna ta ställning
till de i motionerna framförda kraven på utredningar och undersökningar
utan ämnar framlägga förbundets synpunkter på utlänningsfrågan
i samband med LO:s behandling av arbetsmarknadsutredningens förslag.
Landsorganisationen anför i tre särskilda yttranden bl. a. följande:
Motion 11: 682
Motionärerna utgår från att det under praktiskt taget hela efterkrigstiden
på vissa områden bär rått eu mer eller mindre utpräglad brist på
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
arbetskraft. På grund härav menar man att en ökad invandring är önskvärd.
LO vill framhålla att bristen, som den kommer till uttryck statistiskt,
är svårtolkad. Det har visat sig att företag, som redovisat behov av
ett antal anställda, vid närmare förfrågan och erbjudande om ledig arbetskraft
betydligt skurit ned sin efterfrågan eller helt avstått från att
rekrytera ny personal. I det rådande arbetsmarknadsläget finns en tendens
hos företagen att permanent anmäla behov av ytterligare arbetskraft.
Den uttalade bristen ger bl. a. av de anförda skälen inte anledning att öka
invandringen. Ofta rör det sig om brist på bostäder i stället för brist på
arbetskraft, vilket bl. a. visat sig i de fall då arbetslösa anmält intresse
att arbeta på annan ort utan att kunna erhålla bostad där.
Ett annat argument för en ökad invandring är enligt motionärerna att
den tidigare arbetskraftsreserven krympt genom den successiva ökningen
av förvärvsintensiteten. Enligt LO:s mening kan detta emellertid inte åberopas
som ett starkt skäl för ökad invandring så länge som stora grupper
av gifta kvinnor anmält intresse för förvärvsarbete utan att kunna få sådant.
Här föreligger fortfarande en aktuell arbetskraftsreserv som uppgår
till flera hundratusental personer. Endast genom en betydligt mer aktiv
arbetsmarknadspolitik kan denna reserv tillgodogöras.
LO anser det angeläget att fortlöpande ompröva praxis beträffande invandringen
av utländsk arbetskraft. Invandringspolitiken måste samordnas
med främst arbetsmarknads- och bostadspolitiken. För närvarande är det
angeläget att aktivisera arbetsmarknadspolitiken för att få en ytterligare
tillströmning av kvinnor till arbetsmarknaden. Den knapphetssituation som
föreligger beträffande bostäder talar också för det. På längre sikt blir en
ökning av den individuellt orienterade invandringen sannolik. I ett remissyttrande
våren 1964 till inrikesdepartementet har LO framhållit att man
i princip förordar en individuell invandring i stället för kollektiv värvning
av arbetskraft utomlands. I det sammanhanget ställde sig LO positiv till
administrativa förenklingar som minskar övergångshindren för utlänningar,
som vill ha arbete här. Bl. a. bör man eftersträva en snabbare
handläggning av arbetstillståndsärendena.
Med hänvisning till det föregående förordar LO att motionen nr 682 ej
tillstyrks.
Motionerna 1: 61 och 11: 72
LO anser det angeläget att man följer utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden
beträffande invandrande utländska arbetstagare och de
speciella svårigheter som dessa möter. Utan tvivel föreligger problem på
vissa håll. Inte minst uppstår ofta särskilda bostadsproblem för utlänningar.
Trots att språkkunskaperna i många fall är otillräckliga för en god
kontakt hos utlänningarna och den svenska arbetsledningen samt övriga
anställda, tycks en god anpassning ha kommit till stånd i flertalet fall.
I någon mån har man kännedom om hur anpassningen på den enskilda
arbetsplatsen ställer sig för utlänningarna. Det finns dock enligt LO:s mening
ett starkt behov av ytterligare kunskaper om utlänningarnas anpassning
i det svenska samhället, både på och utanför arbetsplatsen. Anpassningen
är beroende av invandrarnas förväntningar och planer vid ankomsten
och den information som de får del av. Fackförbunden inom LO
bidrar på olika sätt med upplysningar och service till utländska arbetstagare.
Fler insatser krävs dock troligen. LO delar följaktligen uppfattning
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965 7
en, som har kommit till uttryck i upplysningsberedningens promemoria
från oktober 1964, att det föreligger behov av ökade kunskaper om utlänningarnas
anpassning och behov av speciell service i olika avseenden. De
åtgärder, i form av ökade insatser för språk, och samhällsundervisning
samt allmänt inriktad upplysningsverksamhet, som skisseras i nämnda
promemoria, bör underbyggas med närmare undersökningar av utlänningarnas
förhållanden i olika avseenden. Sådana studier har endast i mindre
utsträckning förekommit hittills.
Motion II: 683
LO är positivt inställd till att språkundervisning och allmän undervisning
för utlänningar främjas. Påpekandet i motionen, att det föreligger
betydande problem på många arbetsplatser till följd av bristande språkkunskaper
och kontakter mellan svenskar och invandrande arbetstagare,
är väsentligt. LO vill också understryka att det är naturligt att det i
främsta rummet blir folkbildningsorganisationerna, som svarar för den
undervisning det här är fråga om. Undervisningsarbetet bör ske i samarbete
med arbetsmarknadsstyrelsen. För att bedöma omfattningen och
inriktningen av en utbyggd undervisning för utlänningar behövs emellertid
ökade kunskaper om intresset och behovet för olika slags kurser. I detta
sammanhang vill LO hänvisa till sitt yttrande till Allmänna beredningsutskottet
angående motionen nr 61 till första kammaren, där förslaget om
närmare undersökning av utlänningarnas anpassningsproblem och undervisningsbehov
förordas. En ökning av nämnda undervisning bör emellertid
kunna ske innan en sådan undersökning genomförts. LO anser att
man bör överväga särskilda anslag till arbetsmarknadsstyrelsen för en
försöksmässig utbyggnad av språkundervisning och annan undervisning
för utlänningar i folkbildningsorganisationernas regi.
Svenska arbetsgivareföreningen anför i två särskilda yttranden bl. a. följande:
Motion
II: 682
Den fortgående internationalisering som framträtt under efterkrigstiden
även på arbetsmarknadsområdet talar för en översyn av immigrationspolitiken.
Som en följd av denna internationalisering ter sig en utvidgad individuell
rörelsefrihet och däri ingående möjligheter att under kortare eller
längre tid söka anställning i ett annat land som naturlig. I diskussionen
om det internationella arbetskraftsutbytet måste därför kravet på att öka
individens frihet väga tungt. Tidvis utgörs immigrationen till en del av
relativt stora grupper, som av politiska skäl söker en fristad och därmed
också ett arbete i Sverige. Även detta faktum motiverar en översyn av immigrationspolitiken
och därvid bland annat bestämmelserna om kontrollmöjligheter
över individen så att denne snabbare kan inlemmas i samhällsoch
arbetsliv.
Det har anförts många samhällsekonomiska argument till förmån för
en internationell rörlighet av arbetskraften. Föreningen vill emellertid peka
på att ytterst få undersökningar gjorts för att belysa de samhällsekonomiska
vinsterna på såväl kort som lång sikt för ett visst land utav olika
slags immigrationspolitik. Hctydelsen av att utforma och tillämpa eu väl
genomtänkt politik på detta område får inte underskattas. Det är otillfredsställande
om immigration enbart framstår som den sista utvägen för
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
att på vissa punkter avhjälpa de värsta bristfenomenen på arbetsmarknaden.
Samma motiv som framförs för att öka arbetskraftens geografiska
rörlighet inom ett land borde i stället mer beaktas vid utformningen av
den politik som avser att reglera arbetskraftens rörlighet mellan länder.
Eftersom såväl ett fullgott teoretiskt underlag saknas samt de värderingar
som existerar och den praxis som utbildats icke klart utsagts och
diskuterats, vill föreningen tillstyrka en utredning som syftar till att utarbeta
bestämmelser såväl för korttidsanställningar som för immigrationspolitiken
i allmänhet.
Föreningen vill dock framhålla, att tillsättandet av en sådan utredning
ej får leda till att man fördröjer en liberalisering av invandringspolitiken
efter ungefär de riktlinjer som arbetsmarknadsutredningen föreslagit i
sitt betänkande.
Motionerna 1: 61 och 11: 72 samt motion 11: 683
Alla möjligheter bör tillvaratagas för att söka underlätta utlänningarnas
assimilering i det svenska samhället. De åtgärder, som hittills vidtagits i
detta hänseende, är otillräckliga enligt föreningens mening. Med hänsyn dels
till utlänningarnas antal i Sverige, dels till att Sverige under överskådlig
framtid kommer att vara ett immigrationsland, är det, som herr Nyman
m. fl. föreslagit, lämpligt att utreda de mångfasetterade problem, som hör
samman med utlänningarnas anpassning, för att på bästa möjliga sätt
kunna avväga de åtgärder, som bör vidtagas.
Frågan om utbildning av den utländska arbetskraften, som herr Arvidsson
m. fl. föreslagit, är bara en del av utlänningarnas anpassningsproblem.
Om endast ett eller några av delproblemen angripes, får detta ringa effekt
enär varje svårighet, som på något väsentligt område möter en invandrare,
kan vara tillräcklig för att avsevärt nedsätta hans arbetsförmåga. Vi
vill i detta sammanhang endast erinra om den betydelse, som bostadsfrågan
har.
En av samhället ordnad undervisning för utlänningar får inte fördröjas.
Föreningen vill dock betona vikten av att — i avbidan på en utredning om
problematiken — ifrågavarande samhällsresurser inte får en olämplig avvägning.
Om språkundervisning genomföres, bör denna även omfatta yrkesspråket.
Eftersom dylik utbildning i många fall lämpligen torde böra
meddelas på eller i anslutning till arbetsplatsen, är det viktigt att eventuella
åtgärder får sådan utformning, att man stöder och inspirerar den
undervisning, som lämnas i arbetet.
ASEA anför bl. a.:
Beträffande utlänningars anpassning till samhälle och arbetsmiljö, kan
vi med ledning av mer än tjugu års erfarenhet av utländsk arbetskraft understryka
vikten av att språkkunnigheten är en av de tyngst vägande faktorerna,
när det gäller att neutralisera och minska anpassningssvårigheter
av olika slag. Bristande färdighet i svenska språket utgör även ett hinder
för utlänningen att tillfullo kunna utnyttja sina yrkeskunskaper eller till
och med omöjliggör en arbetsplacering inom yrket. Det för även med sig
svårigheter att nå kontakt med omgivningen, vilket i sin tur kan få onödiga
negativa konsekvenser i relationerna på arbetsplatsen. En utbyggd
språkundervisning är följaktligen önskvärd ur anpassningssynpunkt, och
det är angeläget, att den sätts in utan dröjsmål i samband med immigrationen.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
9
Att finländare har svårigheter med språket hänger inte alltid samman
med bristande förmåga att lära utan är även beroende av hur länge de avser
att stanna i landet. Småbrukare reser hit för att skaffa kontanter under
tiden mellan sådd och skörd eller över vinterhalvåret, varefter de återvänder.
Denna kategori är av naturliga skäl inte intresserad av att lära sig
språket och kan inte fångas upp i någon kursverksamhet.
Det är emellertid inte bara språkfrågan som är av betydelse för en god
anpassning. Ett väl planerat omhändertagande är lika viktigt. I varje fall
under de första åren är det nödvändigt att ordna någon form av klubblokaler
för de olika fraktionerna, där de har möjlighet att ordna en miljö efter
egna behov och där de kan träffas på fritiden. Både italienare, ungrare,
polacker och tyskar in. fl. har genom vår försorg erhållit egna lokaler, som
de fått hjälp att möblera och där det även funnits möjlighet att laga mat.
Detta var i början av stor betydelse för trivseln och har bidragit till att
dessa grupper inte haft några anpassningsproblem att tala om. Sammanhållningen
inom och mellan grupperna har varit stor och de olika klubbstyrelserna
har påtagit sig ett speciellt ansvar för att hjälpa enstaka individer
inom gruppen. De har även själva ordnat språkundervisning med
bidrag från företaget. Numera ordnar de undervisning för egna barn i hemlandets
språk och historia, för att de inte skall förlora känslan för hemlandet.
I fråga om hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande kostnader
föreligger betydande skillnader. Utlänning som icke blivit mantalsskriven
får själv stå för samtliga kostnader vid intagning på lasarett eller annan
vårdanstalt och betala som utomlänspatient, om han icke kommer
från något av de nordiska länderna eller från land, med vilket Sverige träffat
avtal om social trygghetskonvention. Han erhåller icke heller ersättning
från sjukkassa under sjukdom, då medlemskap är förknippat med
hl. a. mantalsskrivning. I ogynnsamma fall kan han vara utan försäkringsskydd
i upp till fjorton månader, om han inrest till riket under någon av
månaderna november och december. Viss möjlighet till klagomål finns, om
han vänder sig till länsstyrelsernas folkbokföringsavdelning, men detta
skall i så fall ske före mars månads utgång och vilken utlänning känner
till detta och kan tillvarata möjligheten?
Vi vill i sammanhanget även erinra om den diskriminering, som föreligger
beträffande utlänningars rätt till ATP och folkpension.
Möjlighet till socialhjälp kan erhållas vid sjukdom, men detta kan få
negativ effekt vid kommande ansökan om svenskt medborgarskap. Utlänning
äger icke heller rätt att erhålla statligt bosättningslån, då han står i
begrepp att bilda familj. Detta förhållande är icke ägnat att bidra till hans
anpassning.
Ett undanröjande av bestämmelserna om mantalsskrivning som villkor
för medlemskap i sjukkassa skulle eliminera ett irritationsmoment av icke
oväsentlig betydelse, samtidigt som det gav möjlighet till försäkringsskydd
från anställningstidens början. Känslan av diskriminering är förståelig inför
vetskapen om att inget undantag baserat på dessa inskränkningar i
likställigheten gäller vid beskattning av arbetsinkomsten.
För Ascas del måste det, med tanke på utvecklingen på världsmarknaden
och exportmöjligheterna, bedömas som mycket angeläget att restriktionerna
i samband med invandring av utländsk arbetskraft minskas. För
närvarande är del till och med svårigheter förknippade med erhållande av
arbetstillstånd för enstaka, välmeriterade yrkesarbetare. Även den tid, som
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
åtgår vid behandling av arbetstillståndsärenden, i genomsnitt ett par månader,
borde kunna avsevärt förkortas, i synnerhet där erbjudande om
arbete och bostad föreligger. Vi delar dock icke motionärernas uppfattning
att utlänningskommissionen förorsakar den långa väntetiden. Denna är
till stor del beroende av den invecklade remissgången och där avgörandet
om ett ärende skall bifallas eller ej är bundet till de fackliga instanserna.
I motionen redogörs även för fall, där utlänning fått vänta i månader
på arbetstillstånd och under tiden varit hänvisad till socialhjälp. Det är
vår uppfattning att denna form av invandring, där utlänning vid besöksresa
till Sverige spontant stannar kvar för att söka arbete, icke är något
eftersträvansvärt. För att undvika missförhållanden av olika slag är en
invandring baserad på samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och motsvarande
organ i utvandrarlandet att föredra. Erfarenheter från den fria
och gemensamma nordiska arbetsmarknaden visar, att einigrationslandets
myndigheter icke gärna ser att en okontrollerad rekrytering utan deras
medverkan äger rum. Gällande konventioner med andra länder angående
t. ex. praktikantutbyte innehåller även bestämmelser som innebär att lämnande
av arbetstillstånd för fast anställning icke kan lämnas utan olägenhet
för samarbetet.
En liberaliserad invandringspolitik och ett förenklat förfarande vid tillståndsgivningen
torde vara nödvändiga för att tillförsäkra den svenska arbetsmarknaden
ett nödvändigt tillskott av utländsk arbetskraft.
Ett flertal större industrier i landet har själva tagit initiativ till språkundervisning
i egen regi eller i samarbete med t. ex. ABF. Kostnaderna har
i regel burits av företagen. Motionen syftar till att ge ökat ekonomiskt
stöd till folkbildningsorganisationerna, som i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen
och de fackliga organisationerna skall svara för utbildningen.
Detta samarbete skall även utsträckas till de enskilda företagen, varför
man väl vågar räkna med att möjligheter kommer att föreligga att erhålla
ekonomiskt stöd även för företag, som bedriver språkundervisning
för utlänningar med hjälp av språklaboratorier eller kursverksamhet.
Förmodligen kommer folkbildningsorganisationerna att få avsevärda svårigheter
att samla den utländska arbetskraften till frivilliga studier på
fritid, varför en kompletterande förläggning av undervisningen till arbetsplatsen
bör övervägas. Våra erfarenheter visar, att det är lättare att samla
deltagarna till systematiska studier om undervisningen sätts in omedelbart
vid ankomsten till landet och ger anknytning till aktuella problem
på arbetsplatsen, som t. ex. inlärning av yrkestermer, namn på redskap
och verktyg, avtalstexter, behandling av arbetssedlar, ackordsfrågor m. m.
ABF anför bl. a.:
Den grundsyn, som kommer till uttryck i de tre motionerna, delas av
ABF. Med den omfattning invandringen av utländsk arbetskraft f. n. har
och av allt att döma också kommer att få i framtiden, är det nödvändigt
att vidtaga omfattande åtgärder för att underlätta för utlänningarna att
finna sig till rätta i vårt land — att de så fort som möjligt lär känna
svenska förhållanden och lär sig tala och förstå svenska språket. ABF har
sedan flera år tillbaka uppmärksammat detta behov av utbildning hos den
utländska arbetskraften och efter bästa förmåga försökt tillgodose det.
Under de två senaste verksamhetsåren har det inom förbundet anordnats
sammanlagt omkring 500 studiecirklar i svenska för utlänningar med till
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
11
sammans närmare 5 000 deltagare. De erfarenheter förbundet därigenom
vunnit visar att denna verksamhet är förenad med flera svårlösta problem.
Så har det t. ex. visat sig svårt att till många av dessa studiecirklar knyta
cirkelledare med tillfredsställande kvalifikationer. Det råder också en mycket
besvärande brist på lämpligt studiematerial framförallt i de språk som
talas av de mindre nationsgrupperna. Slutligen kan också nämnas att den
uppsökande verksamhet, som studieorganisationerna måste ägna sig åt för
att få till stånd studieverksamhet bland den utländska arbetskraften, är synnerligen
tidskrävande både på grund av språksvårigheterna och den stundom
ganska reserverade hållningen hos utlänningarna. Dessa och andra
svårigheter är utan tvivel den direkta orsaken till att studieverksamheten
bland den utländska arbetskraften inte fått önskad omfattning och effekt.
De måste också anses utgöra fullgoda skäl för att ökade resurser ställs till
förfogande för denna verksamhet.
I motionerna 1:61 och 11:682 föreslås utredningar om åtgärder för att
underlätta den utländska arbetskraftens anpassning till svenska förhållanden.
ABF vill i det sammanhanget endast uttala sig om sådana åtgärder,
som avser att få till stånd en ökad och mera intensiv studieverksamhet
bland utlänningar. Enligt ABF :s mening är det inte för närvarande
nödvändigt att denna fråga blir föremål för särskild utredning. Den utländska
arbetskraftens omfattning, geografiska spridning och fördelning
på olika kön, språkgrupper och näringsgrenar har relativt utförligt kartlagts
av Statens utlänningskommission. Andra uppgifter har sammanställts
av Arbetsmarknadsstyrelsen och föreningen Norden. Såsom framgår av
motionen 11:683 har Arbetsmarknadsstyrelsen vidare i samråd med ABF,
TBV och Folkuniversitetet dragit upp riktlinjerna för en breddad och intensifierad
studieverksamhet bland den utländska arbetskraften. Enligt
vad ABF erfarit kommer Arbetsmarknadsstyrelsen inom den närmaste
tiden tillsammans med Skolöverstyrelsen att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om att särskilda medel ställs till förfogande för denna verksamhet.
Enligt ABF:s uppfattning ger detta initiativ av Arbetsmarknadsstyrelsen
de bästa möjligheterna att snabbt och effektivt få till stånd en ökad utbildningsverksamhet
bland den utländska arbetskraften i full överensstämmelse
med vad motionärerna uttalat. Studieförbunden förfogar över en väl
utbyggd organisationsapparat. De har lång erfarenhet av studieverksamhet
bland vuxna och de förfogar i inte obetydlig utsträckning över lokaler och
pedagogiska hjälpmedel, som kan komma verksamheten till godo. De svårigheter,
som studieförbunden nu möter i verksamheten bland utlänningar,
är helt eu följd av otillräckliga ekonomiska resurser. Bidragsgrunderna för
statens stöd till folkbildningsarbetet är med andra ord alltför strama för att
studieförbunden skall kunna vidtaga de speciella åtgärder som är nödvändiga
om denna verksamhet skall kunna få önskvärd omfattning och
effektivitet. Kan tillräckliga medel ställas till förfogande utan att dessa
regleras av alltför detaljerade fördelningsgrunder, bör tillsynsmyndigheten
efter samråd med studieförbunden kunna utforma bidragsprinciper, som
smidigt kan anpassas till föreliggande behov och skapa gynnsamma förutsättningar
för studieverksamheten bland utlänningar. ABF vill därför uttala
sin fulla anslutning till motion II: 683 och förutsätter därvid att denna kan
utgöra ett stöd för Arbetsmarknadsstyrelsens och Skolöverstyrelsens hemställan
om bidrag för detta ändamål.
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
Utskottet
I motion II: 682 hemställes om undersökning för att underlätta invandringen
och även anpassningen till svenskt arbets- och samhällsliv i sgfte
att därigenom stimidera ökad invandring av utländsk arbetskraft.
I motionerna I: 61 och II: 72 hemställes om utredning rörande utländska
arbetstagares och deras familjers språkundervisning och anpassningsproblem
i svenskt samhälle och näringsliv.
I motion 11:683 hemställes om åtgärder för att få till stånd sådan utbildning
av den utländska arbetskraften att den får en god introduktion
i svenska förhållanden och grundläggande skolning i svenska språket.
Bakgrunden till yrkandet i motion II: 682 är bl. a. den »restriktivitet och
tröghet», som förekommit inom den svenska invandringspolitiken och som
bör »ge vika för en mera positiv och aktiv inställning till utländska medborgares
invandring». Motionärerna framhåller även att en snabb behandling
av arbetstillståndsärenden av flera skäl är önskvärd.
Om behandlingen av ansökningar om arbetstillstånd har i arbetsmarknadsstyrelsens
yttrande lämnats uppgifter av vilka framgår att utlänningskommissionen
under år 1964 beviljade 17 676 förstagångsansökningar och
27 822 ansökningar om förlängt eller ändrat tillstånd samt att under samma
tid 923 förstagångsansökningar och 31 ansökningar om förlängt eller
ändrat tillstånd avvisades. Enligt vad utskottet erfarit har skälet för avslag
av förstagångsansökningar huvudsakligen varit att lämpliga svenska
arbetssökande funnits tillgängliga på den ort och vid den tid som ansökningen
gällt. Bland de yrkesområden, till vilka sökande som förvägrats
arbetstillstånd varit hänförliga, märks i främsta rummet järnbruk och
metallindustri, byggnads- och anläggningsarbete och konstnärligt arbete.
Vid bedömning av dessa frågor synes hänsyn även böra tagas till följande
synpunkter som framhållits i arbetsmarknadsstyrelsens yttrande:
En förutsättning för invandring av utländsk arbetskraft är emellertid
att utlänningarna accepteras av sina svenska arbetskamrater. Om motsättningar
skulle uppstå på en arbetsplats blir det i längden omöjligt för utlänningarna
att stanna kvar även om de formellt har arbetstillstånd. För
utlänningars inpassning är det minst lika angeläget att skapa en positiv
atmosfär på arbetsplatserna som att se till att de har tillgång till exempelvis
samma sociala förmåner som den svenska arbetskraften. Olägenheten
av att arbetstillståndsärendena försenas något i vissa fall torde uppvägas
av att invandringen sker i samförstånd mellan parterna på arbetsmarknaden.
Det är naturligt att myndigheterna vid prövning av ansökningar om arbetstillstånd
måste noga pröva om lämpliga arbetssökande är tillgängliga
inom landet. Därvid bör även, såsom Landsorganisationen framhållit i sitt
yttrande, eftersträvas fortlöpande samordning med arbetsmarknadspolitiken
i övrigt och med bostadspolitiken.
13
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
Utskottet finner dock angeläget att ansökningar om arbetstillstånd behandlas
med all möjlig snabbhet av myndigheterna och de organ i övrigt
som har att ta befattning med ansökningarna. Skäl synes finnas för eu
liberaliserad och mindre byråkratisk praxis vid behandlingen av dessa frågor.
Utskottet förutsätter att detta problem behandlas av utlänningsutredningen,
som avser att under innevarande år avge ett delbetänkande, innefattande
bl. a. förslag till organisation för den centrala handläggningen av
utlänningsärenden.
Väsentliga frågor rörande invandringspolitiken i övrigt har behandlats
av arbetsmarknadsutredningen i kapitlet 17 av dess i januari 1965 avgivna
betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965:9). Utredningen uttrycker
där uppfattningen att en liberalisering av denna politik kan fylla syftena
dels att tillgodose vårt behov av arbetskraft, dels att ge arbetstagarna
större möjligheter till rörlighet och valfrihet. Utredningen finner det angeläget,
att liberaliseringen av flyttningsrörelserna länderna emellan fortskrider
och att Sverige i internationella sammanhang ger sitt fulla stöd åt
strävandena i denna riktning. En ökad framgång för de internationella
liberaliseringssträvandena skärper enligt utredningens mening behovet av en
aktiv planering från svensk sida på invandringspolitikens område. I detta
avseende föreslår utredningen att arbetsmarknadsstyrelsen ges befogenheter
och resurser att — i lägen där tillfälle yppar sig att rekrytera arbetskraft
för en till svensk arbetsförmedling anmäld efterfrågan — i samverkan
med berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer samt med de företag,
som avser att anställa den utländska arbetskraften, uppta förhandlingar
med vederbörande arbetsmarknadsmyndighet om rekrytering och
överföring av utländsk arbetskraft till Sverige.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt yttrande över ifrågavarande motioner
bl. a. anfört att en positiv och aktiv inställning bör tagas till utländska
medborgares invandring och hänvisat till en framställning till Kungl. Maj :t
den 19 maj 1964, där styrelsen anhållit om bemyndigande att efter samråd
med berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer i samarbete med
utländska arbetsmarknadsmyndigheter organisera överföring av utländsk
arbetskraft till Sverige.
I anslutning härtill må även framhållas att ASEA i sitt yttrande över
motionerna anfört att invandring av utländska yrkesarbetare underlättat
arbetsplacering av icke yrkeskunnig svensk arbetskraft. Med anledning av
de i motionerna åberopade fall, där utlänningar fått vänta i månader på
arbetstillstånd och under tiden varit hänvisade till socialhjälp, framtör
ASEA uppfattningen att denna form av invandring, där utlänning vid bcsöksresa
till Sverige spontant stannar kvar för att söka arbete, inte är
något eftersträvansvärt. För att undvika missförstånd av olika slag anser
ASEA en invandring baserad på samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och motsvarande organ i utvandrarlandet vara att föredraga.
Enligt utskottets mening torde det i dagens läge finnas möjligheter att
14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
inom landet tillgodose väsentliga behov av ytterligare arbetskraft för expanderande
områden. Sålunda måste vår egen arbetsmarknad bl. a. tillvarata
intresset för förvärvsarbete hos olika kvinnogrupper förutom den
arbetskraft som friställts till följd av strukturomvandlingar i näringslivet.
Under de senaste årens högkonjunktur har svensk arbetsmarknad tillförts
i runt tal 10 000 utlänningar per år. En fortsatt invandring torde vara nödvändig,
om den expanderande industriens behov skall tillgodoses. Nuvarande
förhållanden i främmande länder — åtminstone i Europa — synes icke
ge möjligheter till någon kollektiv värvning av erforderlig och lämplig arbetskraft
i större omfattning. Den punktvisa aktivitet som ändock kan tillföra
svensk arbetsmarknad särskilt behövlig arbetskraft, måste fortsätta
och baseras på samarbete mellan arbetsmarknadsorganen i de berörda
länderna.
I samtliga motioner beröres frågan om utbildning och anpassning i övrigt
av utländska arbetstagare. Vad först gäller frågan om utbildning har i såväl
motionerna som remissyttrandena framhållits, att utlänningarnas brist
på kunskaper i svenska språket är ett av de svåraste hindren för deras
anpassning i Sverige. Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har
i sina yttranden åberopat en gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den
10 februari 1965 med framställning om särskilda anslag för att med anlitande
av studieförbunden anordna undervisning i svenska och svensk
samhällskunskap bland i Sverige mera varaktigt boende utlänningar samt
inresande studie- och praktikantgrupper och vidare om anslag för att
bland dessa grupper bedriva informationsverksamhet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har därjämte den 19 januari 1965 till Kungl.
Maj :t gjort framställning om bemyndigande för styrelsen att i samarbete
med Föreningen Norden anordna undervisning i svenska språket för ca
1 000 finländska ungdomar, som avses bli placerade i feriearbete vid
svenska företag under sommaren 1965.
I motion II: 683 anföres att utländska arbetstagares anpassning till
svenska förhållanden är så betydelsefull och det inledda arbetet att lösa
detta problem så lovande att det finns anledning för riksdagen att hos
Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder så att det i blygsam skala redan påbörjade
studiearbetet får den kvalitet, den effektivitet och den omfattning
som frågans storlek och vikt synes nödvändiggöra.
Utskottet delar den i motionerna framförda meningen att det är en
angelägen samhällsuppgift att medverka till lösning av dessa pedagogiska
uppgifter och garantera erforderlig mångsidighet i studiearbetet. Det inledda
samarbetet mellan folkbildningsorganisationerna, arbetsmarknadsstyrelsen
och övriga berörda myndigheter bör kunna utvecklas snabbt
och ge resultat, om erforderligt ekonomiskt och organisatoriskt stöd lämnas
från samhällets sida. Aktiva insatser från företags och arbetsmarknadsorganisationers
sida synes därvid kunna påräknas och bör från samhällets
sida få lämpligt stöd.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965 15
De utländska arbetstagarnas anpassningsproblem i övrigt sammanhänger
delvis med utlänningarnas rättsställning här i riket. Arbetsmarknadsutredningen
anför i sitt ovannämnda betänkande (sid. 441) att en aktivare invandringspolitik
även måste innefatta åtgärder för att underlätta utländska
arbetstagares anpassning till svenska arbets- och levnadsförhållanden. Olika
synpunkter i dessa avseenden utvecklas av utredningen, som bl. a.
funnit att goda förutsättningar för kontakter utanför arbetet torde finnas
på flertalet av de orter, som kan tänkas komma att ta emot utländsk arbetskraft,
genom ortens föreningsliv och engagement från kommunernas sida.
En fråga som särskilt omnämnts i yttrandena över motionerna och även
behandlats av arbetsmarknadsutredningen är den utländska arbetskraftens
försäkringsskydd. Utredningen har därvid framlagt förslag som syftar till
att utländsk arbetskraft, som överförts till Sverige genom initiativ från
svensk sida och i samverkan med arbetsmarknadsmyndighet, beredes erforderliga
garantier för trygghet vid sjukdom och arbetslöshet (sid. 441—
442).
Olika frågor om utländska arbetstagares allmänna anpassningsproblem
har sålunda redan utretts och förslag har framlagts som är under remissbehandling.
Beträffande i motionerna i övrigt framförda önskemål rörande undervisning
av utländska arbetstagare och deras familjer finner utskottet att de
ovan berörda initiativ som under senaste tiden tagits från ämbetsverken
och folkbildningsorganisationerna med erforderligt stöd från samhällets
sida bör kunna utvecklas till en systematisk och efter skiftande behov anpassad
utbildning.
Utskottet får sammanfattningsvis anföra att de principer som tillämpats
för överförande av utländska arbetstagare enligt utskottets mening torde
vara ändamålsenliga och riktiga. Ett mer rationellt förfarande vid tillståndsgivningen
synes emellertid önskvärt och stora ansträngningar bör
göras för att underlätta anpassningen för de utlänningar som anställes här.
Med hänsyn till de förslag och utredningar som redan föreligger och
som synes omfatta flertalet av de i motionerna framförda önskemålen, kan
utskottet icke finna, att ytterligare undersökning eller utredning nu bör
begäras från riksdagens sida. Utskottet får dock med anledning av frågornas
vikt hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:61 och 11:72, motion 11:682 och motion 11:683 i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte ge till känna vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 30 mars 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,
Svanström, Hedlund, Hiibinette, Axel Kristiansson, Helge Karlsson
och Blomquist;
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson i
Kungälv, Svanberg, Andersson i Örebro, Björk i Göteborg, Johansson i
Växjö, Thylén och From.
ESSELTE AB. STHLM 69
514664