8

Allmänna beredningsutskottels utlåtande nr 20 år 1965

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående värnpliktigas
fria resor, angående statens järnvägars rabattresor för
värnpliktiga och angående fria resor för värnpliktiga
m. m.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner:

1) De likalydande motionerna 1:101 av herrar Strandberg och Enarsson
samt II: 130 av herrar Petersson och Krönmark, vari hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att sådana bestämmelser
angående värnpliktigas fria resor utfärdas, att den färdsträcka för vilken
militärbiljett gäller får tillgodoräknas som resväg vid taxesättning av tillläggsbiljett
(vid förlängd resa).

2) Motion II: 94 av herrar Andersson i Örebro och Hyltander, vari hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna önskvärdheten
av att de rabatter som värnpliktig personal nu åtnjuter på statens
järnvägars järnvägslinjer skall utsträckas att gälla även på färd med SJ:s
busslinjer.

3) Del av de likalydande motionerna I: 343 av fru Olsson och herr Axel
Kristiansson samt II: ilo av herrar Antonsson och Johansson i Växjö, i
vilken del hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam utredning av frågan om utsträckning av de på järnvägarna
gällande rabatterna för värnpliktiga, pensionärer och studerande till
att gälla vid resor med andra slag av kommunikationsmedel.

Utskottet har upptagit ovanstående motioner och del av motioner till
samtidig behandling.

I motionerna I: 101 och II: 130 framhålles, att värnpliktiga erhåller fri
resa vid ledighet motsvarande sträcka som emellan tjänstgöringsplatsen
och hemorten. Vill han resa längre måste den värnpliktiga erlägga biljettpris
som om det vore en ny resa från den station, där den militära tjänstebiljetten
upphör till slutstationen. Då den värnpliktiges familj särskilt under
sommaren vistas på sommarställe eller annan ort medför detta ofta
dryga färdkostnader för den värnpliktige. Det synes därför skäligt, att vid
prissättningen av tilläggsbiljett hänsyn tages till även den resväg för vilken
militärbiljett gäller.

I motion II: 94 redogöres för gällande bestämmelser enligt vilka statens
järnvägar på sina järnvägslinjer medger fram- och återresa på enkel biljett
med giltighetstid 15 dagar för militär personal av högst korprals grad, värn -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1965 9

pliktigt befäl samt civilförsvarspliktiga. Rabatten gäller dock icke busslinjerna.
Eftersom många järnvägslinjer nedlagts och ersatts med busslinjer
medför detta, att många reser långa omvägar för att kunna utnyttja rabatten.
Det är därför angeläget, att rabatten utvidgas till att omfatta även
busslinjer.

I motionerna I: 343 och II: 410 hänvisas till vad riksdagens revisorer uttalat
i sin berättelse till årets riksdag, däri revisorerna påpekar de höga
kostnader som administreringen av de värnpliktigas fria resor medför och
ifrågasätter om icke alla uniformsklädda och med identitetskort försedda
värnpliktiga skulle kunna utan kostnad få anlita av staten ägda kommunikationsmedel.
Denna lösning finner motionärerna lämplig men kvar står då
kravet att rabattförmånerna för värnpliktiga, studerande och pensionärer
utsträckes även till kommunala och enskilda kommunikationsmedel. Spörsmålet
om de fria resorna har hänvisats till statsutskottet medan motionerna
i övrigt hänvisats till allmänna beredningsutskottet. Beträffande busstrafiken
anför motionärerna att många bussföretag går med förlust men att
dessa företag har erhållit bidrag av statskassan, vilket dock ej gällt statliga
företag. Enligt principbeslut vid 1963 års riksdag skall emellertid bidrag
av allmänna medel kunna utgå till den förlustbringande busstrafiken utan
åtskillnad mellan statliga och andra företag. Ett bättre utgångsläge för en
lösning av rabattfrågorna har därigenom uppkommit.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
I: 101, II: 94 och II: 410.

Utskottet

Utskottet har vid flerfaldiga tillfällen de senaste åren, senast vid förra
årets riksdag (utlåtande nr 9/1964), haft att behandla spörsmål rörande de
värnpliktigas fria resor och rabattresor.

I de nu föreliggande motionerna hemställes dels (motionerna I: 101 och
II: 130) om viss ändring i bestämmelserna för de fria resorna, innebärande
att den färdsträcka för vilken färdbiljett för sådan resa gäller — avståndet
mellan hemort och förläggningsort — får tillgodoräknas som resväg vid betalning
av längre resa än nyss angivits, dels (motionerna II: 94 samt I: 343
och II: 410) att rabatterna för järnvägsresor skall medgivas även vid resa
å busslinjer. I motionerna I: 343 och II: 410 gäller sistnämnda yrkande förutom
värnpliktiga jämväl pensionärer och studerande.

Utskottet vill först beträffande spörsmålet om rabattförmånernas utvidgning
att gälla även på busslinjer erinra om ett av utskottet i tidigare
sammanhang gjort uttalande alt det för många trafikanter, särskilt dem
som är bosatta i områden som drabbats av järnvägsnedläggelse, måste uppfattas
som en orättvisa alt de icke får åtnjuta samma taxenedsättningar som
järnvägstrafikan ter na. Frågan måste emellertid prövas enligt gällande prin -

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1965

ciper för taxe- och trafikpolitiken. Dessa av statsmakterna angivna principer
innebär bl. a., som utskottet vid åtskilliga tillfällen haft anledning framhålla,
att SJ icke kan åläggas vidtaga åtgärder, vilka icke är trafikekonomiskt
motiverade. SJ har nyligen avslutat en undersökning från sådana utgångspunkter
och till Kungl. Maj:t avgivit en den 25 januari 1965 dagtecknad
redogörelse för förutsättningarna att i busstrafiken införa vissa i järnvägstrafiken
medgivna rabatter. Styrelsen konstaterar i denna redogörelse
sammanfattningsvis att det icke är kommersiellt motiverat att genomföra
en sådan utvidgning av rabattsystemet och att det skulle kunna avsevärt försämra
reseservicen för alla bussresenärer.

Utskottet får beträffande motionärernas här berörda förslag allmänt
framhålla att de, i den mån de ifrågasatta åtgärderna icke är förenliga med
principen om trafikföretagens lönsamhet, är att betrakta som anslagsfrågor.
Utskottet kan därför icke biträda förslagen som de utformats i motionsyrkandena.

Oavsett de principiella synpunkter som sålunda kan anföras angående
motionärernas förslag vill utskottet erinra om att under senaste tiden tillkommit
omständigheter som kan föranleda att spörsmålen om de värnpliktigas
resor kommer i ett nytt läge.

I sin berättelse till 1965 års riksdag har nämligen riksdagens revisorer
tagit upp frågan om de värnpliktigas fria resor (§ 4 i berättelsen). Revisorerna
har bl. a. ansett sig böra ifrågasätta om tillräckliga skäl föreligger att
bibehålla nu gällande bestämmelser om begränsning av rätten till sådana
resor och föreslår att hithörande frågor blir allsidigt utredda. Det kan i sammanhanget
också framhållas att försvarets civilförvaltning i yttrande över
revisorernas förslag uttalat, att antalet fria resor visserligen bör vara begränsat
men att resorna bör få företagas till valfria orter inom riket. Beträffande
denna fråga pågår överläggningar mellan försvarets civilförvaltning
och järnvägsstyrelsen.

Riksdagen kommer således att framdeles få taga ställning till spörsmål
av stor betydelse för de i motionerna berörda problemen. Med hänsyn härtill
och till vad ovan i övrigt anförts får utskottet hemställa,
att

1) de likalydande motionerna I: 101 och II: 130,

2) motion II: 94 och

3) de likalydande motionerna 1:343 och 11:410 till den

del de hänvisats till utskottet

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande: Samma som under utlåtande nr 18.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1965

11

Reservation

av herr Eric Gustaf Petersson, fru Olsson, herrar Blomquist, Skoglösa,
Rimås och Börjesson i Glömminge, vilka ansett att utskottet bort anföra och
hemställa följande.

I motionerna I: 101 och II: 130 hemställes om viss ändring i bestämmelserna
för de fria resorna, innebärande att den färdsträcka för vilken färdbiljett
för sådan resa gäller — avståndet mellan hemort och förläggningsort
— får tillgodoräknas som resväg vid betalning av längre resa än nyss angivits.
I motionen II: 94 hemställes att rabatterna för järnvägsresor skall
medgivas även vid resa å busslinjer. I motionerna I: 343 och II: 410 hemställes
i de delar som remitterats till utskottet om utredning av frågan om
utsträckning av de på järnvägarna gällande rabatterna till att gälla vid resor
med andra slag av kommunikationsmedel. Hemställan om utredning
gäller förutom för värnpliktiga jämväl beträffande pensionärer och studerande.

Utskottet vill först beträffande spörsmålet om rabattförmånernas utvidgning
att gälla även på busslinjer erinra om ett av utskottet i tidigare sammanhang
gjort uttalande enligt vilket det för många trafikanter, särskilt
dem som är bosatta i områden som drabbats av järnvägsnedläggelse, måste
uppfattas som en orättvisa att icke få åtnjuta samma taxenedsättningar som
järnvägstrafikanterna. Hittills gjorda undersökningar har inte som resultat
givit några förslag för att undanröja de befintliga missförhållandena. En
utredning behöver snarast komma till stånd med uppgift att presentera förslag
till lösningar av de aktuella problemen. I den mån utredningar framkommit
som visar att förutsättningar ej finnes, att på strikt kommersiella
grunder i SJ :s busstrafik införa i huvudsak samma rabatter, som gäller
för resor på järnväg, bör utredningar företagas för att klargöra vilken ekonomisk
belastning som ett införande av icke företagsekonomiskt motiverade
rabatter skulle medföra för SJ. Enligt utskottets mening talar starka
skäl för att de berörda rabattförmånerna utgår även vid anlitande av kollektiva
färdmedel i annan ägo än SJ :s. Det vore av värde om undersökningarna
av förutsättningarna härför kunde ske i samråd med berörda trafikföretag.
Man torde därvid kunna utgå ifrån att de åsyftade företagen i likhet med
SJ är villiga att medge rabatter så långt dessa är företagsekonomiskt motivarade.
I den mån härigenom tillräckliga likvärdiga rabattförmåner icke
kan erhållas torde ersättning av statsmedel kunna komma i fråga i likhet
med vad som sker beträffande övrig förlustbringande trafik.

Den ovan föreslagna undersökningen bör också ta upp den angelägna frågan
om rabattförmåner vid flygresor för värnpliktiga med tjänstgöring vid
förband på stort avstånd från hemorten. Översynen bör bedrivas skyndsamt
och förslag i ärendet föreläggas riksdagen snarast möjligt.

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1965

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 101 och II: 130, motion II: 94 samt den del av de likalydande
motionerna I: 343 och II: 410 som hänvisats till utskottet
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
skyndsam utredning rörande reserabatter för studerande,
värnpliktiga och pensionärer.

ESSELTE AB. STHLM 65
514658