Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1965

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att
stimulera anställande av kvinnlig arbetskraft inom industrien.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 59 av herr Billman m. fl. och II: 70 av herr Berglund m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om att stimulerande
åtgärder, i likhet med vad i motionerna angivits, måtte vidtagas för att
möjliggöra anställning av kvinnlig arbetskraft inom industrien.

Motionärerna hänvisar bl. a. till det ökade behov av kvinnlig arbetskraft
som den expansiva utvecklingen inom industri och handel medför.
Riksdagen har beslutat om stödåtgärder för de landsdelar som har arbetskraftsöverskott
men saknar industrier. Andra landsdelar lider brist på arbetskraft,
vilket hindrar industrierna att expandera.

Det har emellertid visat sig att den kvinnliga arbetskraft som man tidigare
inte ansett sig kunna använda utom inom vissa speciella industrier
mycket väl skulle kunna utnyttjas i de flesta branscher. Där man tidigare
använt uteslutande manlig arbetskraft har man försökt med kvinnlig med
gott resultat.

Man har uppskattat den latenta kvinnliga arbetskraft som är positiv
till anställning i näringslivet till ca 150 000 personer. Skulle bara en del
av dessa kunna gå in i produktionen, skulle det betyda mycket för den
industriella utvecklingen.

En stor del av detta redovisade antal är hemmafruar som har svårigheter
att få hjälp med barntillsynen.

Skulle större möjligheter till anläggande av daghem finnas, vore mycket
vunnet. Lämpligast synes det vara att de industrier som kan betjänas
av den kvinnliga arbetskraften får möjligheter att investera, där så är
lämpligt, i utrymmen som kunde inrättas till daghem. Att modern kan
lämna sina barn på arbetsplatsen och hämta dem där vid arbetets slut
är en fördel.

Det bör prövas, huruvida icke sådan industri som vill anställa kvinnlig
arbetskraft kan erhålla statsstöd i form av lån eller bidrag till inrättande
av daghem. Eventuellt kan viss del av investeringsfonderna få användas
härför.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 70.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen
som anför:

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1965

Mot bakgrunden av att en allt större andel av den kvinnliga arbetskraften
består av gifta kvinnor och att det bland de gifta kvinnorna torde finnas
ytterligare ännu ej utnyttjade arbetskraftsresurser har arbetsmarknadsstyrelsen
i plenum den 13 januari 1961 antagit ett speciellt aktivitetsprogram
för den kvinnliga arbetskraften. Aktivitetsprogrammet kan bl. a.
tagas som uttryck för att styrelsen funnit det nödvändigt att beakta och
vidtaga åtgärder speciellt anpassade för den kvinnliga arbetskraften. Aktivitetsprogrammet
bar sedermera i september 1964 kompletterats med
ytterligare anpassningsåtgärder.

1 programmet har åtgärder beträffande omskolning och fortbildning
fatt en framträdande plats. För att underlätta den kvinnliga arbetskraftens
inplacering inom industrin har under föregående år en ny kursform
inom vuxenutbildningen introducerats, s. k. startkurser för industriarbete.
Under höstterminen 1964 genomfördes 18 sådana kurser med sammanlagt
230 kursdeltagare. För vårterminen 1965 planeras ett 40-tal startkurser
för sammanlagt ca 500 kursdeltagare.

Genom åtgärder inom aktivitetsprogrammets ram har en del hinder undanröjts
för de gifta kvinnor som önskar ta upp yrkesarbete utanför hemmet.
På vissa orter och inom områden med en hög och differentierad efterfrågan
på arbetskraft har härigenom den yrkesmässiga anpassningen
inte varit ett lika stort problem som möjligheterna att kunna ordna barntillsynen
under arbetstiden. Arbetsmarknadsstyrelsen har därför i olika
sammanhang för verkets regionala och lokala organ framhållit vi k ten av
att på orter, där man kan bedöma att det finns arbetsmarknadsskäl för
ökade samhälleliga insatser ifråga om barntillsynen, försöka få till stånd
åtgärder i denna riktning från vederbörande kommunala myndigheters
sida.

I februari 1963 bildades på initiativ av Familjeberedningen eu central
samarbetsgrupp med uppgift att bistå kommunerna med planering och
utbyggnad av dag- och fritidshem. Samarbetsgrnppen består av representanter
för följande ämbetsverk: socialstyrelsen, bostadsstyrelseen, skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen. Erfarenheterna av den centrala samarbetsgruppens
hittillsvarande arbete bär redovisats i en PM som av socialstyrelsen
i samråd med de övriga berörda ämbetsverken översänts till
Konungen den 5 januari 1965. I promemorian finns redovisade förslag till
åtgärder för att snabbt kunna få till stånd en utbyggnad av dag- och fritidshem.
Åtgärderna har även kostnadsberäknats.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare i skrivelse till Konungen den 30 januari
1965 hemställt om medgivande att få bestrida kostnader för daghemsplatser
för barn till ensamma mödrar som undergår utbildning.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning bör alla möjligheter för att
snabbt bygga ut dag- och fritidshemmen tillvaratagas. Styrelsen har därför
intet att erinra mot alt industriföretag beredes möjlighet att erhålla statsmedel
i form av lån eller bidrag för inrättande av daghem.

Arbetsmarknadsstyrelsen vill emellertid framhålla betydelsen av att ansvaret
för driften av daghemmen åvilar kommunen. Härigenom kan fördelningen
av daghemsplatserna bli mest ändamålsenlig. Bl. a. kan det därigenom
säkerställas att i viss utsträckning även barn till andra föräldrar än
de vid ett speciellt industriföretag anställda får tillgång till platserna och
att daghemsplatser ej går förlorade om förälder åtager sig arbetsuppgifter
vid annat företag. Erfarenheterna från tidigare förefintliga industridaghem
har visat att t. ex. svängningar i konjunkturen lätt leder till inskränk -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1965 7

ningar i barntillsynsmöjligheterna. Vid vissa lasarettsdaghem tillämpas
f. n. en sådan begränsning av daghemsplatserna att endast barn till sjuksköterskor
tas emot.

Slutligen får arbetsmarknadsstyrelsen meddela att det speciellt från de
mindre tätorterna framhållits att driftskostnaderna för daghemmen är mycket
betungande och att några kommuner av denna anledning ej har resurser
att utvidga eller att anordna daghemsverksamhet. För att stimulera kommunerna
till en ökad aktivitet beträffande utbyggnaden av daghemsverksamlieten
vore det önskvärt att en omprövning av nu utgående statsbidrag
kunde komma till stånd.

Utskottet

Motionernas syfte är att industriföretag skall stimuleras att anställa
kvinnlig arbetskraft genom att de erhåller statligt stöd för anordnande av
barnstugor.

Enligt gällande bestämmelser kan statsbidrag för anordnande av barnstugor
utgå till bl. a. förening eller stiftelse. Vidare kan bidrag till driften av sådana
anordningar utgå till bl. a. förening, stiftelse eller industriföretag.
Från allmänna arvsfonden kan understöd lämnas huvudman för barnstuga
som är juridisk person.

Möjligheter saknas således icke för industriföretag att erhålla statligt
stöd för barnstugeverksamhet. Utskottet anser det, med hänsyn till den
uppmärksamhet som nu ägnas spörsmålen på detta område, finnas anledning
räkna med att kommunerna är beredda att samarbeta med industriföretagen
för att lösa de problem som här anmäler sig. Vidare har familjeberedningen,
vilken nyligen förstärkts med ytterligare expertis för barntillsynsfrågor,
som ett av sina uppdrag att ingående undersöka möjligheterna
för en utbyggnad av barntillsynen. De i motionerna berörda spörsmålen
kan därvid förutsättas bli beaktade.

Med hänsyn till det ovan anförda finner utskottet icke anledning förorda
något riksdagens initiativ i ärendet utan hemställer,

att de likalydande motionerna I: 59 och II: 70 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON
Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Svanström, Hedlund, Nyman, Axel Kristiansson,
fru Hultell*, herrar Helge Karlsson och Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa*, fru
Jäderberg*, herrar Lundmark, Haglund, Wikner, Börjesson i Glömminge*,
Nilsson i Bästekille, Westberg, Wennerfors* och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.