Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1964
1
Nr 97
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om gasolskatt, m. m.; given Stockholms
slott den 13 mars 1964.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om gasolskatt; och
2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr
262) om allmän energiskatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att beskattningen av drivmedel för motorfordon
utsträcks att omfatta även gasol och vissa liknande gasformiga motorbränslen.
Skattesatsen föreslås till 36 öre per liter, varav 29 öre gasolskatt och
7 öre allmän energiskatt. Tekniskt anpassas beskattningen närmast efter
vad som gäller för brännoljeskatten.
De föreslagna bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli
1964. De beräknas inte nämnvärt påverka statsverkets intäkter av drivmedelsbeskattningen.
1 Biluing till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 97
2
Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1964
Förslag
till
Förordning
om gasolskatt
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Till staten skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig vara, som helt eller till huvudsaklig del
består av gasformiga kolväten och som användes till drift av motor i
motorfordon.
Vad i denna förordning stadgas om gasol skall gälla även annan i första
stycket angiven skattepliktig vara.
Begreppet motorfordon har i denna förordning samma innebörd som
i vägtrafikförordningen. Bestämmelserna i förordningen äga dock ej tilllämpning
på annat motorfordon än sådant som skall upptagas och redovisas
i länsstyrelses bilregister eller må brukas här i riket enligt interimslicens
eller saluvagnslicens, ej heller på motorfordon som jämlikt 2 §
första eller andra stycket förordningen om automobilskatt är frikallat från
skatteplikt enligt sistnämnda förordning.
2 §•
Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skola äga tilllämpning
beträffande gasolskatt.
3 §•
Skattskyldig enligt denna förordning är ägare av motorfordon, som är
inrättat för att drivas med gasol.
Skattskyldigheten inträder, när inom riket gasol påfylles bränsletank
i motorfordonet eller gasolfylld bränsletank tillföres detta.
Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller
bör vara antecknad i bilregister såsom ägare av sådant fordon och ägare
av motorfordon, som må brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.
4 §.
Den som är skattskyldig enligt denna förordning skall vara registrerad
hos kontrollstyrelsen (registrerad förbrukare) och skall för sådant ändamål
göra anmälan till styrelsen.
Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall
kontrollstyrelsen underrättas härom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964
3
5 §.
Skatten utgår med tjugonio öre för liter.
Skatten beräknas efter volymen av till vätska kondenserad gas vid
skattskyldighetens inträde. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt,
äger kontrollstyrelsen fastställa grunder för beräkning av volymen.
6 §•
Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalender kvartal,
varunder skattskyldighet inträtt, om ej styrelsen föreskriver annat.
Deklaration skall insändas inom en månad efter utgången av varje beskattningsperiod.
Kontrollstyrelsen äger medge, att deklaration må insändas
senare än nu sagts, dock senast tre månader efter utgången av den
beskattningsperiod deklarationen avser.
7 §•
Registrerad förbrukare må efter särskild prövning av kontrollstyrelsen
erhålla avdrag för gasol, som i ej endast ringa omfattning använts för
drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål
än fordonets framförande. Avdrag må dock icke medges för tomgångskörning
eller varmkörning av motor.
8 §■
Ägare av gasoldrivet motorfordon är skyldig att anskaffa verifikationer
på sina förvärv av gasol. Verifikationerna skola bevaras under två år efter
utgången av det år de avse.
9 §•
Kungl. Maj:t må föreskriva skyldighet för ägare av gasoldrivet motorfordon
att, i den omfattning kontrollstyrelsen bestämmer och enligt styrelsens
anvisningar, låta på egen bekostnad installera särskilt mätinstrument
på fordonet för att underlätta skattekontrollen.
10 §.
Skattskyldig är pliktig att i andra avseenden än som sägs i 8 och 9 §§
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande redovisning och särskilda
kontrollanordningar, som kontrollstyrelsen finner erforderliga för skattekontrollens
utövande.
11 §•
Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och
i 10 § denna förordning stadgas med avseende på kontroll hos skattskyldig
skall, trots att skattskyldighet ej föreligger, äga motsvarande tillämpning
i fråga om
a) den som tillverkar, bearbetar, säljer, distribuerar eller eljest innehar
gasol och den som tager sådan befattning med fordon vilket är inrättat för
gasoldrift;
b) den som idkar handel med vara, vilken användes vid framställning
eller distribution av gasol, eller med aggregat för gasoldrift av motorfordon;
samt
c) den som i större omfattning avsänder eller låter avsända gods med
gasoldrivet motorfordon eller förestår verksamhet för samordning av yrkesmässig
lastbilstrafik.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 196t
12 §.
Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt 8 eller 9 §
eller på grund av föreskrift, som meddelats med stöd av 10 §, dömes till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
13 §.
Om ansvar för den som lämnat oriktig uppgift i deklaration stadgas i
skattestrafflagen.
14 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter, som fordras för tillämpning
av denna förordning.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på
åtgärder, som fordras för tillämpningen därefter.
2. Den som vid tiden för förordningens ikraftträdande är ägare av
motorfordon, vilket är inrättat för att drivas med gasol, skall senast den
31 augusti 1964 göra sådan anmälan som avses i 4 §.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt
Härigenom förordnas, att rubriken närmast före 4 § samt rubriken och
underrubriken närmast före 6 § ävensom 1, 4 och 5 §§ förordningen den
31 maj 1957 om allmän energiskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
Allmän energiskatt skall i enlighet
med bestämmelserna i denna
förordning till staten erläggas för
a) bensin,
b) bränsle, som angives i en vid
denna förordning fogad förteckning,
och
c) elektrisk kraft.
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Allmän energiskatt skall i enlighet
med bestämmelserna i denna
förordning till staten erläggas för
a) bensin och gasol,
b) bränsle, som angives i en vid
denna förordning fogad förteckning,
och
c) elektrisk kraft.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 4 § samt rubriken och underrubriken närmast
före 6 § ävensom 1, 4 och 5 §§ se 1961: 374.
5
Kungl. Muj.ts proposition nr 97 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Om bensin
4 §•
Med bensin avses i denna förordning
samtliga i 1 § förordningen
om bensinskatt angivna skattepliktiga
varuslag. Bestämmelserna i
nämnda förordning skola, där ej annat
följer av 5 §, äga tillämpning
jämväl å allmän energiskatt å bensin.
5 §•
Energiskatten å bensin utgår, utom
i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter.
För bensin, som användes för
framställning av stadsgas, skall skatten
utgöra 1,6 öre för liter. I fråga
om energiskatt å sådan bensin skall
i övrigt gälla vad i denna förordning
stadgas om andra bränslen än
bensin.
Om andra bränslen än bensin samt
om elektrisk kraft
A. Andra bränslen än bensin
Om bensin och gasol
4 §•
I denna förordning avses med bensin
samtliga i 1 § förordningen om
bensinskatt angivna skattepliktiga
varuslag och med gasol vara, för
vilken skatt skall erläggas enligt
förordningen om gasolskatt. Bestämmelserna
i nämnda förordningar
skola, där ej annat följer av 5 §,
äga motsvarande tillämpning jämväl
å allmän energiskatt å bensin och
gasol.
5 §•
Energiskatten utgår å bensin,
utom i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter och å gasol
med sju öre för liter.
För bensin, som användes för
framställning av stadsgas, skall skatten
utgöra 1,6 öre för liter. I fråga
om energiskatt å sådan bensin skall
i övrigt gälla vad i denna förordning
stadgas om andra bränslen än
bensin och gasol.
Om andra bränslen än bensin och
gasol samt om elektrisk kraft
A. Andra bränslen än bensin och gasol
6 §•
« §■
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1964.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Palme.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av
gasol och liknande bränslen, avsedda för motorfordonsdrift, samt anför
därvid följande.
Inledning
Kostnaderna för det allmänna vägväsendet täcks i princip av den årliga
fordonsskatten samt drivmedelsskatterna på bensin och brännolja. Under
senare år har gasformiga petroleumprodukter (gasol) i icke obetydlig omfattning
kommit till användning på kontinenten som drivmedel för motorfordon.
Sedan gasol nu börjat få sådan användning även i Sverige, har frågan
om att beskatta gasol, som utnyttjas för drift av motorfordon, blivit
aktuell här.
I en under hösten 1962 inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad
promemoria har lagts fram förslag om beskattning av gasol såsom
drivmedel för motorfordon efter i princip samma skattesatser som gäller
för bensin.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av generaltullstyrelsen,
riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens
biltrafiknämnd, kommerskollegium, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska petroleum institutet, Sveriges
bensinhandlares riksförbund, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening,
Svenska droskbilägareförbundet, Svenska gasverksföreningen och Svenska
Bessel-Kok aktiebolag samt gemensamt av Kungl. automobil klubben, Mo
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1964
torförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska omnibusägareförbundet och Svenska vägföreningen.
Vid remissyttrandena har fogats, av generaltullstyrelsen yttrande av
tullverkets huvudlaboratorium, av kommerskollegium yttranden av handelskamrarna
i Stockholm, Malmö, Göteborg, Gävle, Sundsvall och Luleå,
av länsstyrelsen i Jönköpings län yttranden av statens bilinspektion i Jönköping,
Småland-Blekinge omnibusägareförening och Jönköpings läns
droskägareförbund, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttrande av statens
bilinspektion i Malmö samt av länsstyrelsen i Norrbottens län — förutom
det även av kommerskollegium överlämnade yttrandet av handelskammaren
i Luleå — yttranden av över jägmästaren i övre Norrbottens distrikt,
Norrbottens länsförbund av RLF, Norrbottens åkeriförening, Norrbottens
droskägares länsförbund och Norrbottens omnibusägareförening.
I sina yttranden har remissinstanserna undantagslöst förordat, att en
beskattning av gasol kommer till stånd, och flertalet instanser har tillstyrkt,
att en sådan beskattning utformas i överensstämmelse med det förslag
som framlagts i promemorian.
Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till behandling.
Den svenska drivmedelsbeskattningen
De viktigaste motorbränslena är för närvarande bensin och dieselbrännolja.
Av underordnad betydelse är motorsprit (etyl-, metyl- och isopropylalkohol)
samt fotogen. Skattetekniskt jämställs motorsprit med bensin
och fotogen med dieselbrännolja.
Den särskilda beskattningen av bensin regleras i förordningen den
7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt. Denna skatt tas för närvarande ut
med 38 öre per liter. Härtill kommer enligt förordningen den 31 maj 1957
(nr 262) om allmän energiskatt sådan skatt med 9 öre per liter. Den
särskilda skattebelastningen på bensin utgör således nu sammanlagt 47
öre per liter. Intäkterna av bensinskatten är avsedda för vägväsendet och
redovisas därför i statsbudgeten som automobilskattemedel, under det att
intäkterna av energiskatten tillförs budgeten utan speciell destination.
Bensinskatten betalas till kontrollstyrelsen av de stora oljeföretagen i
anslutning till deras leveranser till bensinstationerna. Betalning skall enligt
cirkulär från kontrollstyrelsen erläggas inom 75 dagar efter utgången
av den månad, då leveransen skett. De åsyftade oljeföretagen är registrerade
hos konlrollstyrelsen som skattskyldiga. Om något annat företag önskar
importera bensin, betalas skatten i regel till tullverket vid importen. Varje
företag av någon betydenhet inom branschen är emellertid registrerat. Även
ett företag, som i större omfattning förbrukar bensin, kan registreras som
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i
skattskyldigt. Ett sådant företag får köpa bensin i skattefritt skick men
skall i efterhand redovisa sin förbrukning och erlägga eventuell skatt till
kontrollstyrelsen.
Den som i mera avsevärd omfattning förbrukar bensin för vissa andra
ändamål än drift av motorfordon kan få skattefrihet för den bensin, som
används för sådana ändamål. Tekniskt är denna skattebefrielse ordnad så
att förbrukaren, om han är registrerad hos kontrollstyrelsen, får göra avdrag
för bensinen i sin deklaration och i annat fall får köpa bensinen
skattefritt från registrerat oljeföretag mot försäkran om användningen.
De skattefria ändamalen är angivna i förordningen. Dit hör exempelvis
drift av tåg och flygplan samt användning för kemiskt-tekniskt ändamål,
t. ex. tvätt och fettextraktion. Ganska betydande kvantiteter bensin går åt
för drift av jordbrukets traktorer, fräsar inom trädgårdsnäringen samt
fiskebåtar och motorbåtar i allmänhet. För sådan bensinförbrukning medges
av praktiska skäl inte skattefrihet. Innehavare av bensindrivna jordbrukstraktorer,
skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor får emellertid
årligen restitution av bensinskatt med schematiskt bestämda belopp.
Vidare utanordnas årligen vissa belopp av automobilskattemedel till stöd
åt trädgårds- och fiskenäringarna samt för byggande och underhåll avmindre
hamnar och farleder.
Den särskilda beskattningen av dieselbrännolja regleras av förordningen
den 15 december 1961 (nr 653) om brännoljeskatt. Skatten utgår
med 31 öre per liter, om oljan köps i beskattat skick på bensinstation,
och med 34 öre per liter, om oljan köps i obeskattat skick och den skattskyldige
förbrukaren själv betalar in skatten. Även dieselbrännolja omfattas
av den allmänna energibeskattningen. Sålunda skall enligt energiskatteförordningen
betalas allmän energiskatt med 25 kronor per kubikmeter
motorbrännolja. Liksom i fråga om bensin hänförs intäkterna av
drivmedelsskatten till automobilskattemedel, medan energiskatten redovisas
utan speciell destination.
För den olja, som säljs i beskattat skick från bensinstationerna, har skatten
betalats till kontrollstyrelsen av vederbörande oljeföretag på samma sätt
som gäller beträffande bensin. Även i fråga om dieselbrännolja tillämpas
således ett system med registrering av oljeföretaget, som skall redovisa
skatten till kontrollstyrelsen. Här skall dock redovisningen avlämnas inom
en månad efter utgången av det kvartal, då oljan levererats till bensinstationen
eller till annan oregistrerad köpare.
Om dieselbrännolja används för annat ändamål än drift av motor i motorfordon,
kan oljan köpas i obeskattat skick. Detta har tills vidare möjliggjorts
genom att köparen, i samband med att han tar emot oljan, till säljaren
(bensinstation eller oljebolags depå) avlämnar en försäkran om användningen.
Fordonsägare kan registreras hos kontrollstyrelsen som skattskyldig, om
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i
han har s. k. blandad förbrukning, d. v. s. använder oljan både för skattepliktigt
ändamål (drift av motor i motorfordon) och för skattefritt ändamål
(t. ex. drift av traktor). Till registrerad förbrukare kan oljan levereras
skattefritt från oljebolaget. I sådant fall skall förbrukaren inom en
månad efter utgången av varje kvartal i deklaration till kontrollstyrelsen
redovisa sin förbrukning under kvartalet av dieselbrännolja för motorfordonsdrift
och samtidigt betala den skatt, som belöper på den deklarerade
kvantiteten. I princip föreligger även skattefrihet för olja, som förbrukas
i motor i motorfordon för annat ändamål än fordonets framförande, t. ex.
drift av anordningar för tippning, lastning eller lossning. Registrerad förbrukare
får göra avdrag för sådan förbrukning i sin deklaration, under det
att oregistrerad förbrukare under vissa villkor kan få restitution av skatt
för motsvarande förbrukning direkt från kontrollstyrelsen. Även den som
av någon anledning nödgats köpa beskattad olja för skattefritt ändamål,
t. ex. för drift av traktor, kan få restitution av skatt från kontrollstyrelsen.
Gasol som drivmedel för motorfordon
Enligt promemorian kan man för drift av motorfordon använda inte bara
petroleumgaser utan även andra brännbara gaser. Av praktiska skäl anses
man emellertid i detta sammanhang kunna för närvarande bortse från
de senare gaserna — exempelvis lysgas och metan — eftersom de med
hänsyn till knapphet, pris eller handhavande inte kan komma till mer
allmän användning som motorbränslen. Detta beror bl. a. på att flertalet
av dem vid normala temperaturer inte låter kondensera sig till vätskor
utan användning av extremt höga tryck. Från gengasen kan man enligt
promemorian likaledes bortse i detta sammanhang. Om denna gas på nytt
skulle bli aktuell, skulle nämligen frågan om eventuell beskattning gälla
det bränsle, varur gasen genereras.
Utredningen har i enlighet med det anförda helt inriktats på de petroleumgaser,
som i Sverige saluförs under skiftande handelsbenämningar, såsom
gasol, motorgasol, LPG (Liquefied Petroleum Gas) och KPG (kondenserad
petroleumgas), alla här betecknade som gasol.
Följande uppgifter om gasolens tekniska egenskaper, handeln med gasol
och användningen av gasol för motorfordon är i huvudsak hämtade lrån
promemorian.
Gasolens tekniska egenskaper
Gasol utvinnes i den petrokemiska industrin huvudsakligen ur naturgas
eller vid raffinering av råolja. Beroende på framställningssätt och rening
har gasolen en ganska varierande sammansättning. Härom lämnas i promemorian
följande redogörelse.
IWuwcj till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 97
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1961
De väsentligaste beståndsdelarna är kolvätena propån, iso-butan och
N-butan, samtliga färglösa gaser som vid normalt tryck kondenseras till
vätskor vid respektive —42,2°, —10,2° och +0,6°, allt Celsiusgrader.
Genom att förvaras under relativt låga övertryck kan gaserna hållas i flytande
form vid normala sommartemperaturer. Det erforderliga trycket vid
exempelvis + 20° är för propån 8,5, för iso-butan 3,1 och för N-butan 2,1
kg/cm2. En vanlig blandning är 50 procent propån, 15 procent iso-butan
och 35 procent N-butan. Ofta innehåller gasol andra ämnen, t. ex. propylen
och andra olefiner samt svavel och etan. Vissa av dessa andra ämnen är
direkt skadliga eller kan mer eller mindre ogynnsamt påverka motorns arbetssätt
(de tyngre olefinerna kan exempelvis åstadkomma bränningar
på ventiler och ventilsäten); andra ämnen kan i gynnsam riktning påverka
gasolens egenskaper t. ex. genom att oktantalet höjes.
Även om relationen mellan de tre huvudbeståndsdelarna — kolvätena
propån, iso-butan och N-butan — kan variera inom ganska vida gränser,
torde det för bästa ekonomiska utbyte vara lämpligt att sammansättningen
av motorgasolen inte mer avsevärt avviker från de normer, som fastställs
av vederbörande fordonsproducent. För beräkningen av skattesatsen
anses man emellertid kunna utgå från en motorgasol, som har den nyss
angivna sammansättningen.
Gasolens oktantal torde inte vara av direkt intresse i detta sammanhang.
Enligt svenska uppgifter utgör oktantalet emellertid 108—110 R.
Handeln med gasol
Gasol säljs både efter vikt och efter volym. I fråga om standardgasolen
svarar 1 kg mot 1,82 liter. Högre propanhalt ger högre täthet.
Gasol för motordrift distribueras i Sverige av Svenska Bessel-Kok aktiebolag,
Svenska Esso aktiebolag och Sveriges oljekonsumenters riksförbund.
Det förstnämnda företagets minutpris uppges till 48 öre per liter. Detta pris
motsvarar, räknat efter lika delar propån och butan, 87—88 öre per kilogram
och, räknat efter enbart propån, cirka 95 öre per kilogram. För att undvika
kondensering har man på senare tid i vissa fall höjt propanhalten väsentligt,
i allmänhet till omkring 80 procent. Gasolförsäljningen från Esso och
OK har hittills praktiskt taget helt varit inriktad på försäljning till industrierna
och hemmen, varvid kvantitetsrabatter tillämpats. Partipriset vid
leverans i järnvägstankvagn till de större industrierna är 250 kronor per
ton, alltså 25 öre per kilogram.
Försäljning av gasol för drift av motorfordon sker för närvarande endast
på ett fåtal platser.
Under år 1963 antas sammanlagt omkring 40 000 ton gasol ha stått till
förfogande för inhemsk förbrukning. Därav har uppskattningsvis ungefär
13 000 ton sålts genom flaskdistribution. Återstoden — alltså cirka 27 000
ton — har levererats i bulk, d. v. s. i tankvagn eller tankbil. Den senare
kvantiteten har väsentligen använts av industri — till omkring 70 procent
11
Kungl. Maj:ts proposition nr !)7 år W6t
vid järnbruk och inom verkstadsindustrin — samt av övriga storförbrukare,
däribland stadsgasverken som i viss omfattning försätter stadsgasen
med gasol för att justera gasens kalorivärde. Förbrukningen av gasol för
drift av motorfordon har varit så obetydlig, att man i detta sammanhang
kan bortse därifrån.
Enligt internationella undersökningar skulle av tillgängliga kvantiteter
petroleumgas omkring 60 procent förbrukas i hemmen och inom industrin,
omkring 60 procent utnyttjas som petrokemisk råvara och endast
10 procent komma till användning som motorbränsle.
Användningen av gasol för motorfordon
Såväl fördelar som nackdelar anses vara förenade med gasoldrift av motorfordon.
Från motortekniska synpunkter anses gasol erbjuda betydande fördelar
i jämförelse med flytande bränslen. Härom heter det i promemorian.
Genom gasolens stora volym jämfört med de flytande bränslenas kan
doseringen och därmed luft-bränsleblandningen avvägas så att fullständigare
förbränning erliålles. Detta ger bättre utbyte, särskilt vid låga varv
på motorn, och gör att motorn arbetar praktiskt taget lukt-, rök- och sotfritt.
Även vid höga hastigheter och belastningar framträder gasolens fördelar
genom att bränslet tål hög kompression (oktantalet är såsom angigivits
närmare 110). Till skillnad från vad fallet är med bensin utfälles
vidare icke vid kallstarter eller chokeändringar kondensat, vilket leder till
utspädning av smörjoljor och avtvättning av oljefilmen på cylinderväggarna
med täta smörjoljebyten och ökat slitage till följd. Med gängse bränslen
har enligt uppgift de moderna motorerna sådan livslängd att de med normalt
slitage sammanhängande underhållskostnaderna blir helt obetydliga
i jämförelse med bränslekostnaderna. Gasdriften skulle i enlighet härmed
ej vara av väsentlig fördel beträffande livslängden hos ventiler, lager och
andra slitdelar i motorn. Genom den fullständiga förbränningen minskas
också avsättningen av sot och oxidationsprodukter på ventiler, kolvar och
cylindrar.
En av gasdriftens främsta fördelar är renheten hos de avgivna gaserna,
speciellt deras frihet från cancerogena kolväten. Detta förhållande anses
göra gasolen särskilt lämpad som motorbränsle för fordon i fabriker och
under jord.
Nackdelarna med gasol som motorbränsle anses framför allt ligga i att
gasen måste förvaras under tryck och att en gasoldriven bil därför måste
förses med särskild utrustning. Promemorian innehåller följande uppgifter
härom.
Redan vid -f- 15° C är övertrycket för flytande propån 7,5 kg/cm-. För
att kunna drivas med gasol måste därför motorfordon förses med eu särskilt
konstruerad, tryckfast tank. Jämte ledningsdragning och anordning
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196k
ar för uppvärmning av gasolen fordras vidare avstängningsventil och tryckregulator,
som nedbringar trycket så att vätskan övergår i gasform. För
körning på växelvis bensin och gas behövs vidare en blandare.
Kostnaderna för ett gasaggregat med nödvändiga tillbehör varierar något
men ligger i allmänhet vid omkring 1 500 kronor. Härtill kommer monteringskostnader
med 250—500 kronor. Med hänsyn till gasaggregatets och
gasfyllningens vikt kan personbilar antas i allmänhet gå upp en skatteklass
vid utrustning för gasoldrift, och detsamma torde ofta också gälla i
fråga om lastbilar.
Om påfyllningen av gasol lämnas följande upplysningar.
I allmänhet förses de vagnar som anordnas för gasdrift med fast inbyggda
tankar för direkt påfyllning från gastankstation. För truckar och
motsvarande arbetsfordon kan däremot ifrågakomma utflyttbara gastankar.
Påfyllningen av gasol vid tankstation erbjuder inga särskilda svårigheter.
Den sker i huvudsak på samma sätt som påfyllning av bensin. Genom
att gasolen måste förvaras under tryck föreligger emellertid den väsentliga
skillnaden att trycksäkra slangkopplingar måste användas vid
tankningen.
En betydande nackdel med gasoldrift är — åtminstone tills vidare —
att det saknas ett utbyggt nät av gastankstationer. Utom på ett fåtal orter
måste en köpare av gasol därför ordna egen tankanläggning. Detta har lett
till att gasolen hittills huvudsakligen kommit till användning i fråga om
motorer för stationärt bruk och fordon, som kör inom ett begränsat fabriksområde
eller i kortdistanstrafik.
I vissa länder har tillkommit tankstationer i en omfattning, som möjliggör
en mer allmän övergång till gasdrift. Sålunda finns enligt uppgift i
Nederländerna 47 000, i Belgien 35 000 och i Tyskland 80 000 bilar med
gasdrift. På flera orter, t. ex. i Amsterdam, uppges taxibilar till övervägande
delen vara gasdrivna.
Promemorians förslag till gasolbeskattning
Allmänna synpunkter
1 promemorian erinras inledningsvis om att kostnaderna för det allmänna
vägväsendet sedan mitten av 1920-talet i huvudsak täckts av skatter på
motorfordonstrafiken i form av fordonsskatt och drivmedelsskatter. Vad
angår de senare skatterna, uttogs till en början — fr. o. m. den 1 juni 1924
— skatt endast på bensin. Sedan dieselbrännolja fått betydelse som drivmedel
för motorfordon, skattebelades emellertid även denna vara år 1935,
i den mån den kom till användning för drift av motorfordon. Med dieselbrännolja
har skattetekniskt jämställts andra flytande petroleumprodukter
än bensin och dieselbrännolja, t. ex. fotogen och nafta. Även elektrisk
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 196b
kraft har använts som drivmedel för motorfordon. De i fordonen inbyggda
ackumulatorer, från vilka elkraften uttagits, har emellertid varit tunga och
haft ringa kapacitet. Elkraften har därför hittills inte blivit av nämnvärd
betydelse som drivmedel för motorfordon.
Under senare år har gasol i icke obetydlig omfattning börjat nyttjas
på kontinenten som motorfordonsbränsle, heter det vidare i promemorian.
I Sverige har gasoldrift av motorfordon hittills varit sällsynt. Under senare
tid har emellertid vidtagits åtgärder, både från bilindustrins och från olika
gasintressenters sida, för att stimulera användningen av gasol som motorbränsle.
Frågan om beskattning av gasol har härigenom kommit i blickpunkten.
Att gasol bör beskattas i den mån denna vara kommer till användning
som motorfordonsbränsle får enligt promemorian anses uppenbart, eftersom
det inte finns någon anledning att undanta de gasoldrivna bilarna
från skyldigheten att även på bränslesidan delta i kostnaderna för vägväsendet.
För alla parter — tillverkare av motorfordon liksom leverantörer
och förbrukare av gasol — är det av vikt att frågan om beskattningen snarast
blir klarlagd, så att köpare och säljare undviker felaktiga investeringar.
Beskattningen i Danmark och Norge
Om den danska och den norska beskattningen vid gasoldrift av motorfordon
lämnas följande uppgifter i promemorian.
I Danmark utgår för motorfordon med annat drivmedel än bensin en
särskild fordonsskatt utöver den vanliga fordonsskatten. Däremot beskattas
inte drivmedlet, såsom dieselbrännolja eller gasol. För personbilar ■—
frånsett taxibilar — uppgår den särskilda fordonsskatten till ett belopp,
som motsvarar tre gånger den vanliga fordonsskatten. Den totala fordonsskatten
för en gasoldriven bil är alltså fyra gånger så stor som för en
bensindriven bil. Är »egenvikten» för en personbil 801—1 100 kg, är sålunda
den vanliga fordonsskatten 150 kronor och den särskilda fordonsskatten
450 kronor. För taxibilar betalas en — relativt sett — betydligt
högre särskild fordonsskatt. Är »egenvikten» för en taxibil 801—1 100 kg,
utgår sålunda den vanliga fordonsskatten liksom för andra personbilar
med 150 kronor men den särskilda fordonsskatten med 2 000 kronor. I
viktklasserna 1 501—2 000 kg är motsvarande belopp 3(50 respektive 2 800
kronor.
För lastbilar är den särskilda fordonsskatten 2 1/2—3 gånger större än
den vanliga fordonsskatten.
I Norge skall för motorfordon, som drivs med icke skattepliktigt motorbränsle,
betalas en särskild kilometeravgift. Däremot är t. ex. dieselbrännolja
och gasol inte särskilt beskattade.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 196b
Kilometeravgiftens storlek framgår av följande utdrag ur den norska
avgiftstabellen.
Avgift i ore pr km
Totalvekt
kg
Motorvogner som ikke bruker avgiftspliktig
motorbrensel
Rutevogner |
Leievogner og |
Andre vogner |
|
0- 2 000 ...................... |
3 |
5 |
G |
2 001- 3 000 ...................... |
4 |
5 |
8 |
3 001- 4 000 ...................... |
5 |
G |
9 |
4 001- 5 000 ...................... |
5 |
7 |
10 |
5 001- 6 000 ...................... |
6 |
9 |
12 |
6 001- 7 000 ...................... |
7 |
10 |
14 |
7 001- 8 000 ...................... |
7 |
11 |
16 |
8 001- 9 000 ...................... |
8 |
13 |
18 |
9 001-10 000 ...................... |
9 |
15 |
20 |
10 001-11000 ...................... |
12 |
17 |
23 |
11001-12 000 ...................... |
14 |
20 |
26 |
12 001-13 000 ...................... |
18 |
24 |
30 |
13 001 og over...................... |
23 |
30 |
35 |
Valet av system för en svensk gasolbeskattning
I promemorian erinras i fortsättningen om de principiellt olika system
för beskattningen på detta område, som sålunda tillämpas i Danmark,
Norge och Sverige. Medan de diesel- eller gasoldrivna motorfordonen i
Danmark drabbas av högre fordonsskatt, tas den särskilda skatten på dessa
fordon i Norge ut efter antalet körda kilometer. I Sverige slutligen utgår
drivmedelsskatten för dieseldrivna fordon efter den förbrukade bränslekvantiteten.
En beskattning av gasol i Sverige kan enligt promemorian
anordnas efter vilket som helst av dessa system, i promemorian benämnda
alternativ fordonsskatt (Danmark), kilometerskatt (Norge) och bränsleskatt
(Sverige).
De skilda beskattningsalternativ, som sålunda föreligger, är ganska olikartade
till sina konsekvenser, framhålls det fortsättningsvis. Störst är
skillnaden mellan alternativ fordonsskatt, å ena sidan, samt alternativen
kilometerskatt och bränsleskatt, å andra sidan, genom att beskattningen
enligt alternativ fordonsskatt blir helt oberoende av den körda våglängden.
Alternativ fordonsskatt gynnar därför ägare av fordon med långa årliga
körsträckor men missgynnar kortdistansåkarna och fordonsägare, som
använder sina fordon mera sporadiskt. Detta medför också svårigheter vid
avvägningen av skattesatsen. Denna skall nämligen ske med utgångspunkt
inte från den genomsnittliga körsträckan utan från medeltalet av
15
Kungl. \Iaj:ls proposition nr 97 år 1964
körsträckorna för de fordon, vilkas ägare utnyttjar sina fordon intensivt,
d. v. s. ägare av taxibilar och lastbilar med långtradskörning. Från kontroll-
och uppbördssynpunkt är däremot alternativ fordonsskatt avgjort
att föredra.
I samband med den omläggning av brännoljebeskattningen, som genomfördes
vid årsskiftet 1961/62, övervägdes att anordna brännoljebeskattningen
i Sverige enligt alternativ fordonsskatt. Vid remissbehandlingen av
förslaget höjdes emellertid kritiska röster mot en lösning enligt detta alternativ.
Ur remissyttrandena, som kan sägas vara aktuella även i detta
sammanhang, återges bl. a. följande i promemorian.
Järnvägsstyrelsen ansåg, att en väsentlig omfördelning av skattebördan
mellan olika fordonskategorier skulle uppkomma, i synnerhet för lastbilar.
Kraftiga skattehöjningar skulle således komma att drabba transporter
av t. ex. schakt- och fyllningsmassor samt en stor del av skogsbrukets
transporter. Däremot skulle en avsevärd skattesänkning bli följden för
fjärrtrafiken med lastbilar. Körsträckorna för de lastbilar, som används
i fjärrtrafik, är nämligen genomgående betydligt högre än genomsnittet
för respektive storleksklasser.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framförde liknande synpunkter och
framhöll, att de nya reglerna skulle komma att gynna bilar med mycket
långa årliga körsträckor. För en lastbil med exempelvis 6 tons tjänstevikt
och eu årlig körlängd av 12 000 mil skulle de föreslagna reglerna enligt
styrelsens beräkningar innebära en minskning av skatten med cirka 8 000
kronor per år, om den i promemorian uppgivna bränsleförbrukningen —-3,3 l/mil — lades till grund för beräkningen.
1953 års trafikntredning påpekade den väsentliga omfördelning av skattebördan,
som alternativ fordonsskatt skulle medföra, och underströk de
omfattande trafikpolitiska verkningarna i form av väsentligt ändrade konkurrensbetingelser
för brännoljedrivna motorfordon i kommersiell trafik
samt genomgripande strukturförändringar såväl i det nuvarande bussoch
lastbilsbeståndet som i dess trafik.
Även Svenska omnibusägareförbnndet och Sveriges antomobilindustriförening
gick emot alternativ fordonsskatt. Industriföreningen menade att
det var beklagligt, om den skärpta skatteprogressionen skulle tvinga fram
dyrare konstruktioner i syfte att minska fordonens vikt. Den skulle även
kunna leda till försämrade fordonskonstruktioner — en utveckling som
måste vara betänklig bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt.
I anslutning till de återgivna yttrandena sägs i promemorian, att dessa
visserligen i dagens läge inte kan anses helt tillämpliga för frågan om
höjd fordonsskatt eller rörlig skatt för gasoldrivna motorfordon. Ställningstagandet
beträffande gasol synes emellertid i väsentliga hänseenden
vara ganska likartat. De skäl, som förts fram mot en höjd fordonsbeskattning,
synes vara övertygande i och för sig. Härtill kommer att det av
geografiska skäl och även av ekonomiska hänsyn inte torde bli möjligt att
i Sverige få en sådan täthet beträffande tankstationerna, att en för gasoldrift
installerad bil kan undgå att tanka bensin i viss omfattning. Under en
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964
säkerligen lång övergångstid skulle en del av de gasoldrivna bilarna sålunda
till större eller mindre del drivas även med skattepliktig bensin.
Att i sådana fall likväl ta ut en förhöjd fordonsskatt till fullt belopp kan
anses mindre tillfredsställande. Allmänt anses det också önskvärt med en
sådan utformning av den indirekta beskattningen att den enskildes konsumtionsval
inte influeras av ett skattetänkande, som tillfälligt kan snedvrida
produktionen och ändra handelsvägarna.
I enlighet med det anförda bör gasolskatten inte tas ut som förhöjd
fordonsskatt, konstateras det i promemorian. Vid en kilometerskatt uppkommer
samma olägenhet som enligt alternativ fordonsskatt i de fall, då
fordon framförs växelvis med gasol och med bensin, heter det vidare. Därtill
kommer — och detta anses vara det väsentliga — att det kan vara
mindre lämpligt att införa ytterligare en beräkningsmetod i bränslebeskattningen,
om metoden inte erbjuder speciella fördelar från uppbördsoch
kontrollsynpunkt. En anknytning till antingen bensinbeskattningen eller
brännoljebeskattningen synes därför vara att förorda. Skillnaden mellan
dessa beskattningsformer är i regelfallen ganska obetydlig, när det är
fråga om bränsle till motorfordon, eftersom det är möjligt att på bensinstation
köpa både bensin och dieselbrännolja i beskattat skick.
Skillnaden framträder endast i fall, då en hos kontrollstyrelsen registrerad
fordonsägare köper motorbränsle. Han köper nämligen bensinen i
vanlig ordning i beskattat skick på bensinstationen men kan köpa dieselbrännoljan
i obeskattat skick på vederbörande oljeföretags depå. När bensin
används för annat ändamål än motorfordonsdrift, utgår i princip
skatt, om köparen är oregistrerad. Är han registrerad och förbrukar bensinen
för skattefria ändamål, t. ex. fettextraktion, föreligger däremot inte
skattskyldighet. Enligt brännoljeskatteförordningen är brännolja alltid
skattefri, om den skall brukas för annat ändamål än motorfordonsdrift.
Skillnaden i uppbyggnaden av de båda författningarna sammanhänger
med att bensin till den helt dominerande delen används för motorfordonsdrift,
under det att brännolja till betydande kvantiteter förbrukas för skattefria
ändamål.
Antalet ägare av gasoldrivna fordon kan antas bli relativt ringa under
överskådlig tid. Med hänsyn härtill och eftersom den helt dominerande
delen av gasolförsäljningen sker för andra ändamål än motorfordonsdrift,
anses i promemorian det lämpligaste arrangemanget utan tvekan vara att
gasol säljs skattefritt men att de som använder gasol för drift av motorfordon
deklarerar och erlägger skatten till kontrollstyrelsen i samma ordning
som gäller för registrerade förbrukare av brännolja. Till skillnad från vad
som gäller enligt förordningen om brännoljeskatt bör emellertid den som
förfogar över gasoldrivet motorfordon vara skyldig att låta registrera sig
som skattskyldig hos kontrollstyrelsen. Genom att de motorfordon, som
ändras för gasoldrift, måste omregistreras och genom att bränslets art
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 796b
måste anges på besiktningsinstrumentet för nyregistrerade fordon med
gasoldrift kan kontrollstyrelsen få uppgifter från länsstyrelserna om beståndet
av fordon. På samma sätt som beträffande brännoljedrivna bilar
kan sålunda kontrollstyrelsen se till, att den skattskyldige fullgör sina
förpliktelser. Kontrollstyrelsen har också möjligheter att spåra ägare av
gasoldrivna motorfordon via försäljningen av gasolaggregat.
Det föreslagna beskattningssystemet
I anslutning till det anförda läggs i promemorian fram förslag till en
gasolbeskattning, som i tekniskt hänseende är utformad efter mönster av
bestämmelserna om brännoljeskatt. Därvid förordas, att skatten skall utgå
med visst belopp per liter gasol och att skattesatsen skall bestämmas med
ledning av skatten för bensin. I det senare hänseendet tas emellertid hänsyn
till att en viss mängd gasol innehåller mindre energi än motsvarande kvantitet
bensin.
Som skäl för en beräkning av skatten efter volym anförs.
Skatten kan bestämmas till visst belopp per liter eller per kilogram.
Hänsyn bör på denna punkt tagas till de kvantitetsuppgifter som den skattskyldige,
d. v. s. köparen-förbrukaren, har tillgång till. Det avgörande blir
med andra ord om han inköper gasolen efter rymd eller vikt. Såsom redan
angivits beräknas priset vid inköp från Bessel-Kok efter literkvantiteten
gasol, medan däremot försäljningen från Esso och OIv sker efter
vikt. Med hänsyn till att försäljningen av gasol för motorfordonsdrift från
Esso och OK än så länge får sägas vara på försöksstadiet och då volymberäkning
sker beträffande bensin och dieselbrännolja, måste övervägande
skäl anses tala för att även beträffande gasol skattebeläggningen sker efter
volym.
Vid avvägningen av skattens höjd måste det enligt promemorian framstå
som naturligt att en jämförelse görs med det närmast konkurrerande —
och i vissa fall även parallellt använda — motorbränslet, d. v. s. bensin.
Den synpunkten sägs emellertid även ha blivit framförd, att skatten bör
sättas lägre med hänsyn till gasdriftens fördelar i luftförskämningshänseende.
Denna synpunkt skulle leda till att skatten bestämdes till den lägre
nivå, som svarar mot beskattningen av dieselbrännolja. Den relativt låga
skattebelastningen för brännoljan torde emellertid väsentligen få ses mot
bakgrunden av att det främst är den tunga nyttotrafiken som är dieseldriven.
Det synes synnerligen tveksamt, om man vid skattesänkningen bör
ta hänsyn till att gasolen är mindre luftförorenande. Om gasolen skulle
komma till mer allmän användning, måste nämligen skatten ändå höjas,
eftersom det är vägkostnaderna som skall täckas. Vidare torde det under
ganska lång tid vara omöjligt att få fram erforderliga kvantiteter gasol
till priser, som gör gasolen något så när konkurrenskraftig i förhållande
till bensinen. Det kan i stället ifrågasättas, om det inte är angeläget att
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964
"asolen förbehålls drift av motorfordon, truckar och liknande fordon inomhus
och under jord. I dessa fall är det nämligen särskilt önskvärt, att avgaserna
i möjligaste mån hålls fria från koloxid, nitrösa gaser och eljest
cancerogena ämnen.
Rent affärsmässiga synpunkter kan också läggas på problemet, heter
det vidare i promemorian. Bensin är för närvarande — och troligen under
läng tid framåt — en överskottsprodukt. En investering i produktion
och distribution av gasol kan därför antas leda till snedvridning inom petroleumbranschen.
I Sverige finns ett utbyggt — enligt mångas mening
överutbyggt — distributionssystem för bensin. Det skulle då från ekonomisk
synpunkt vara olämpligt att bygga ut ett likartat system för distribution
av gasol i mindre kvantiteter, särskilt som detta skulle leda till
minskning av bensinförbrukningen, låt vara att en viss omställning från
produktion av bensin till produktion av gasol är möjlig.
De nu återgivna förhållandena leder enligt promemorian till att gasolen
i skattehänseende bör jämställas med bensin. Man måste emellertid la
hänsyn till de olika fysikaliska egenskaperna hos bensin och hos gasol.
Därvid kan man lämpligen utgå från kalorivärdena per liter för bensin
respektive gasol. Det effektiva värmevärdet, räknat i kcal/i, är för bensin
7 700 och för gasol 50 (lika delar propån och butan) 6 000. Med utgångspunkt
från en skattesats av 47 öre per liter bensin bör alltså skattesatsen
tör en liter gasol utgöra • 47 -- 86,6 eller avrundat nedåt) 36 öre.
Denna skatt bör fördelas på bensinskatteandel (för vägändamål) och energiskatteandel
(utan specialdestination) i samma proportioner som skatten
på bensin, där drivmedelsskatten är 38 och energiskatten 9 öre. På gasol bör
således tas ut 29 öre i bensinskatt och 7 öre i energiskatt. Till tullen på
gasol, som närmast torde få betraktas som skyddstull (jfr SOU 1956: 15,
s. 186), anses hänsyn inte böra tas, när gasolskatten fastställs. Vid oförändrad
prissättning i övrigt skulle gasolen därmed komma att kosta 84
öre per liter. Detta belopp kan jämföras med priset på 0,8 liter bensin,
som är omkring 64 öre.
I tekniskt hänseende är den föreslagna beskattningen, såsom nämnts,
utformad efter förebild av förordningen om brännoljeskatt, närmast bestämmelserna
om registrerade förbrukare. Detta innebär enligt promemorian
i korthet följande.
Den som vid de nya beskattningsreglernas ikraftträdande innehar eller
senare förvärvar gasoldrivet motorfordon, skall anmäla detta till kontrollstyrelsen.
Omändring av fordon från bensin- till gasoldrift är att jämställa
med förvärv av gasoldrivet fordon. Att märka är att bl. a. truckar och traktorer
icke är att anse som motorfordon, varför anmälningsplikt eller skattskyldighet
icke föreligger beträffande sådant fordon. Kontrollstyrelsen utfärdar
ett registreringsbevis till fordonsägaren, vilket innebär att han är
skattskyldig. Fordonsägaren får köpa gasolen utan skatt på samma sätt
som hittills, men kvartalsvis skall han redovisa sin förbrukning till kon
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196b
trollstyrelsen och samtidigt erlägga upplupen skatt. Deklarationen skall
insändas till kontrollstyrelsen inom en månad efter utgången av varje
kvartal. I deklarationen anger fordonsägaren på heder och samvete mätarställningar
vid kvartalets början och dess slut samt antalet påfyllda
liter gasol. Deklarationerna görs till föremål för en preliminär allmän
granskning — inom kontrollstyrelsen finns uppgifter om medelförbrukningen
per mil för olika slag av fordon under olika slag av körningar.
Med oregelbundna mellanrum, i genomsnitt vartannat år, erhåller fordonsägaren
besök av kontrolltjänsteman från styrelsen, som närmare granskar
fordonsägarens körförhållanden och bokföring — det är i regel fråga om
rörelseidkare.
Med hänsyn till det ringa antal skattskyldiga, som kan bli aktuella under
de närmaste åren, synes den ifrågasatta beskattningen inte behöva
medföra någon förstärkning av kontrollstyrelsens personal, heter det i promemorian.
Man kan också anta, att intresset för gasol föranletts av att
detta varit ett skattefritt drivmedel. Sedan skatt införts, torde lönsamheten
ändras så, att gasoldrift kommer i fråga endast i vissa extrema fall.
Givetvis kan detta förhållande påverkas, om konkurrensen skulle bli sådan
att skatten helt eller till större delen kommer att bäras av producenten
eller distributören. Likaså är det möjligt, att billig gasol kan tillföras
världsmarknaden i stora kvantiteter inom en nära framtid. I det läget kan
gasolbeskattningen i tekniskt hänseende lätt anpassas helt efter det system,
som nu gäller för brännoljeskatten.
För afl genomföra det föreslagna beskattningssystemet kan man enligt
promemorian i huvudsak tillämpa samma bestämmelser som gäller beträffande
brännoljeskatt. Efter förebild av dessa bestämmelser har i promemorian
framlagts förslag till förordning om gasolskatt och förordning angående
ändring i förordningen om energiskatt.
Remissyttrandena
I sina yttranden tillstyrker remissinstanserna genomgående förslaget om
skatteplikt för gasol som drivmedel för motorfordon. Svenska petroleum
institutet framhåller sålunda, att den riktiga principen för beskattning
av motorbränslen synes vara, att alla bränslen beskattas och att skattebelastningen
för dem blir lika. Endast härigenom kan man uppnå, alt konsumenternas
val av bränsle blir beroende av den tekniska utvecklingen och
inte av skatteskäl, framhåller institutet.
Frågan om skattepliktens omfattning tas särskilt upp av
gcneraltullstijrelscn, som ifrågasätter om man inte i detta sammanhang
borde ta steget fullt ut och beskatta alla slag av drivmedel för motorfordon.
Eu sådan anordning torde få anses riktig från rättvisesynpunkt, men dessutom
skulle man därigenom undgå risken att obeskattade bränslen på grund
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1964
av den tekniska utvecklingen eller av andra skäl börjar användas i större
utsträckning för drift av motorfordon. Om beskattningen av gasoldrift utformas
så att den utan vidare kan tillämpas i fråga om andra drivmedel,
skulle det med hänsyn till den ringa betydelsen av dessa vara möjligt att
utan detalj föreskrifter överlåta åt beskattningsmyndigheten att bestämma
skatten på dem så, att den motsvarar beskattningen av gasol.
Generaltullstyrelsen ifrågasätter särskilt en utvidgning av skatteplikten
till andra gaser, som kan användas för motordrift, och anför.
Enligt promemorieförslaget skulle beskattningen, åtminstone vid alternativet
bränsleskatt — som är det enda för vilket detaljerat författningsförslag
utarbetats, avse »sådan till tulltaxenr 27.11 hänförlig vara, som användes
till drift av motor i motorfordon»; dylik vara har i författnings förslaget
benämnts gasol. Nämnda tulltaxenummer avser petroleumgaser och
andra gasformiga kolväten. Enligt kommentaren till Brysselnomenklaturen
omfattar numret råa, gasformiga kolväten erhållna såsom naturgaser eller
från råpetroleum eller framställda på kemisk väg. Även tekniskt rena kolväten,
blandade med små mängder av starkt luktande ämnen för att eventuellt
läckage skall uppmärksammas, hänföras till sagda nummer. Rena
eller tekniskt rena, kemiskt definierade kolväten hänföras däremot till
tulltaxenr 29.01. Även dylika kolväten (exempelvis ren propån) användes
i viss utsträckning för drift av motorfordon, och det svnes knappast
lämpligt att behandla dessa annorlunda än de till nr 27.11 hänförliga,
i synnerhet som ett av de viktigaste av de till nr 29.01 hänförliga kolvätena,
nämligen metan, enligt en beslutad men ännu ej ikraftträdd ändring i tulltaxan
(1961: 164) skall överföras från nr 29.01 till nr 27.11. Framhållas
må vidare att inblandning i de ifrågavarande gaserna av andra ämnen,
frånsett nyssnämnda luktämnen, enligt gällande tulltaxeringsprinciper kan
medföra att varan kommer att falla under tulltaxenr 39.19. För att icke
skatten skall kunna kringgås genom dylik inblandning torde det vara lämpligt
att även sistnämnda nummer upptages i definitionen av den skattepliktiga
varan. I enlighet härmed synes skatt böra utgå för alla till tulltaxenr
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförliga varor, bestående helt eller till huvudsaklig
del av gasformiga kolväten, när varorna användas till drift av
motor i motorfordon.
Med den av generaltullstyrelsen förordade bestämningen av det skattepliktiga
området skulle detta omfatta även varor, som normalt inte faller
under beteckningen gasol. Generaltullstyrelsen ifrågasätter därför, om det
inte vore lämpligast att definiera de skattepliktiga varuslagen som »gasol
och andra till tulltaxenr 27.11, 29.01 eller 38.19 hänförliga varor, bestående
helt eller till huvudsaklig del av gasformiga kolväten, när de användas till
drift av motor i motorfordon» samt efter mönster av bensinskatteförordningen
i ett särkilt stycke föreskriva att vad i förordningen stadgas om
gasol skall ha avseende å samtliga enligt förordningen skattepliktiga varuslag.
Ett par remissinstanser uttalar tveksamhet i fråga om den föreslagna beteckningen
gasol för den skattepliktiga gasen. Tveksamheten beror på att ga
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196b
sol använts såsom handelsbenämning för gas, som producerats av Svenska
skifferoljeaktiebolaget. Svenska petroleum institutet påpekar, att ordet gasol
upptagits i kommerskollegiets förteckning över brandfarliga varor
(Kommerskollegii författningssamling 1963: Bl), under det att diskussion
pågår om vad som skall inflyta i den utgåva av Tekniska Nomenklaturcentralens
och institutets »Petroleumterminologi» som är under arbete.
I fråga om valet av beskattningssystem förordar remissinstanserna
enhälligt, att gasolbeskattningen anordnas som en bränsleskatt. I allmänhet
hävdas som skäl mot att anordna beskattningen som fordonsskatt,
att ett sådant beskattningssystem skulle medföra betydande nackdelar från
rättvisesynpunkt och strida mot kostnadsansvarighetsprincipen. Kontrollstyrelsen
anför sålunda.
Det såsom alternativ fordonsskatt betecknade förslaget innebär visserligen
ett från uppbörds- och kontrollsynpunkt lämpligt skattesystem. Då skatten
i detta fall är oberoende av våglängd göres emellertid en — företagsekonomiskt
sett — rörlig kostnad, drivmedelsskatter till en fast kostnad.
Detta kan innebära en belastning för fordonsägare, som exempelvis på
grund av brist på beställningar icke kan utnyttja sina fordon i normal omfattning
och som just på grund av den minskade sysselsättningen fått sin
skatteförmåga nedsatt. I sådan utformning blir skattens verkan särskilt
ogynnsam. En förhöjd fordonsskatt kan ej heller med fördel anslutas till
den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen, vilken legat till grund redan för de
överväganden som gjorts av 1951 års utredning rörande beskattningen av
motorfordonstrafiken. Beträffande beskattningens fördelning på fordonsoch
drivmedelsskatter anför utredningen i sitt betänkande (SOU 1953:34)
bl. a., att vid avvägningen mellan fordons- och bensinskatterna i princip synes
böra eftersträvas ett proportionsförhållande, som möjliggör att huvuddelen
av totalskatten uttages genom bensinskatt — detta med hänsyn till
att huvudparten av fordonens totala kostnadsansvar är hänförlig till väganvändningen.
Kontrollstyrelsen finner, att svårigheterna att anpassa en förhöjd fordonsskatt
till utnyttjandet av vägnätet måste bli betydande. Denna omständighet
och övriga negativa verkningar av en gasolbeskattning enligt alternativ
fordonsskatt synes enligt styrelsens mening innebära, att detta alternativ
är förenat med övervägande nackdelar. Trots fördelarna från uppbörds-
och kontrollsynpunkt anser sig kontrollstyrelsen därför inte kunna
tillstyrka, att alternativ fordonsskatt genomförs.
När det gäller beskattningens närmare utformning, uttalar
remissinstanserna i allmänhet sin anslutning till förslaget, att skatten
skall tas ut hos fordonsägarna och att dessa således skall deklarera och betala
in skatten till kontrollstyrelsen. I några fall förordas emellertid, att
skatten skall redovisas av leverantörerna på samma sätt som i allmänhet
gäller enligt förordningen om brännoljeskatt, i andra fall åter uttalas tveksamhet.
22
Kurigl. Maj:ts proposition nr 97 år 196U
Länsstyrelsen i Gävleborgs län är inte övertygad om att det förordade tillvägagångssättet
kommer att visa sig tillfredsställande. Länsstyrelsen hänvisar
därvid till de mindre goda erfarenheterna beträffande brännoljebeskattningen
före omläggningen vid årsskiftet 1961 62. Även om antalet ägare
av gasoldrivna fordon inom överskådlig tid kan antas bli relativt ringa,
hör man dock enligt länsstyrelsen från början anpassa nppbördsförfarandet
efter det system, som nu gäller för dieselbrännolja. En sådan anpassning
torde i varje fall bli nödvändig vid eu tidpunkt, då förbrukningen av gasol
för motorfordonsdrift blir av mera betydande omfattning, anser länsstyrelsen.
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening ställer sig i första hand avvisande
mot det föreslagna systemet men är beredd att tills vidare acceptera
detta. Föreningen anför.
Det system som för närvarande tillämpas för de flesta brännoljedrivna
bilar innebärande alt bilägarna inköper beskattad olja, s. k. skatlediesel,
torde innebära väsentliga fördelar ur uppbörds- och kontrollsynpunkt. Det
borde därför tillämpas även för gasoldrivna fordon. Föreningen är doek,
om det skulle medföra väsentliga uppbördstekniska fördelar med hänsyn
till del ringa antalet gasoldrivna fordon, beredd att acceptera att skatten
uttages efter särskilt deklarationsförfarande. Om gasoldriften sedermera
skulle utvecklas och omfatta ett större antal fordon bör dock en omläggning
av systemet till försäljning av »skattegasol» övervägas.
Generaltullstyrelsen menar att en skatteberäkning efter varans volym synes
vara mindre tillfredsställande i fråga om varor, som inte levereras i flytande
form utan som komprimerad gas med växlande täthet. Med hänsyn
härtill ifrågasätter styrelsen, om skatten inte bör beräknas efter varans
vikt. Enligt chefen för tullverkets huvudlaboratorium borde, om volymen
läggs till grund för beräkningen, i varje fall anges, att skatten utgår efter
volymen av till vätska kondenserad gas.
Beträffande avvägningen av skattesatsen går meningarna mer
isär. Flertalet remissinstanser tillstyrker dock promemorians förslag om
en sådan skattesats för gasol att den kalorimässigt svarar mot bensinskatten,
d. v. s. 47 öre per liter. I några fall förordas emellertid att jämförelsen
görs med brännoljeskatten, som för registrerade förbrukare i allmänhet är
34 öre per liter, eller att skatten sätts ännu lägre.
Sveriges industriförbund motiverar sin anslutning till promemorians förslag
sålunda.
Det kan diskuteras, huruvida gasolbeskattningen skall anpassas efter
den skattenivå som gäller för bensin eller om jämförelse bör göras med
motorbrännolja. Bl. a. med hänsyn till att gasoldrift liksom brännoljedrift
medför en fördyring av fordonets utrustning skulle eu jämförelse med
brännoljebeskattningen ligga nära till hands. Avgörandet bör emellertid ske
efter det sannolika framtida användningsområdet för gasol. Då detta bränsle
närmast torde vara lämpat för drift av personbilar och smärre lastfordan
synes det naturligt att vid bestämmandet av skattens storlek utgå ifrån
det för drift av sådana fordon mest använda bränslet, nämligen bensin.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1961
Sveriges lantbruksförbnnd delar visserligen uppfattningen, att jämtörelse
vid skatteavvägningen bör göras med bensin, men framhåller, att frågan
om nivån skall sättas högre eller lägre närmast torde böra bedömas med
utgångspunkt från näringspolitiska synpunkter, nämligen tillgången på
bensin respektive gasol, önskvärdheten av nyinvesteringar o. s. v.
I några av remissyttrandena framhålls särskilt kostnaderna för nyinvesteringar
i händelse av en mer allmän övergång till gasol som motorbränsle.
Svenska gasverksföreningen anför.
Tack vare stora investeringar i ett väl förgrenat distributionsnät för flytande
drivmedel, omfattande oljehamnar, raffinaderier, lagringsutrymmen,
transportmedel och servicestationer, kan motorfordonstrafiken i hela landet
fortgå på ett tillfredsställande sätt. Det är ej möjligt, att för gasol använda
samma utrustning som för flytande drivmedel. För att rationellt
kunna utnyttja gasol för motorfordonsdrift kommer därför att erfordras
en likartad utbyggnad av bl. a. lagringsanordningar, transportmedel och
gasolservicestalioner. Då gasol vid förvaring och distribution är en vätska
under tryck, måste dessa anläggningar vara utrustade med särskilda trycktankar
och tappningsanordningar och betjänas av speciellt utbildad personal.
Gasverksföreningen framhåller avslutningsvis, att uppbyggnaden av etl
distributionsnät för motorgasol kommer att kräva avsevärda investeringar
och medföra en ytterligare belastning på byggnadsområdet.
Liknande synpunkter framförs av Svenska petroleum institutet. Även
Sveriges bensinhandlares riksförbund (SBR) berör de betydande kostnaderna
för nyinvesteringar vid en utbyggnad av stationer för distribution av
gasol och anför följande.
I vårt land finns för närvarande ett nät av försäljningsställen för petroleumprodukter
omfattande ca 10 000 enheter och därtill kommer ett mycket
stort antal konsumentanläggningar av olika slag. Under åren 1958—
1961 nyuppfördes inte mindre än 919 moderna servicestationer i landet.
Efter utförda undersökningar har SBR kunnat konstatera, att de befintliga
försäljningsställena icke har en sådan kundfrekvens, att de kan utnyttjas
till sin fulla kapacitet. Mycket talar för, att bensinstationernas kapacitet
generellt sett för närvarande utnyttjas till ungefär 50 % vid de timmar
under dygnet, då kundfrekvensen är som störst.
SBR säger sig ha med oro noterat den hastiga takten i bensinstationsbyggandet,
där en överproduktion leder till olönsam drift och osunda konkurrensförhållanden.
Om speciella stationer för distribution av gasol skulle
komma till stånd i större omfattning, skulle riskerna för en total snedvridning
av balansen mellan det verkliga behovet och tillgången på försäljningsställen
öka, anför förbundet vidare. Detta skulle i sin lur få till följd
en ökning av prisnivån för produkterna. Eftersom distributionssystemet för
bensin således enligt förbundets mening redan är överutbyggt, ter det sig
för förbundet som ekonomiskt oförsvarligt afl börja bygga cll likartat nät
för distribution av gasol.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i
Såsom understrukits i promemorian, är en av fördelarna med gasdriften
renheten hos de avgivna gaserna, speciellt deras frihet från cancerogena
kolväten. I några av remissyttrandena förordas med hänsyn härtill en lägre
skattesats än som svarar mot skatten för bensin. Enligt generalpoststyrelsen
är verksamma åtgärder mot luftförskämningen i tätorterna av så stor
samhällelig betydelse, att även ganska ansenliga kostnader för sådana åtgärder
får anses motiverade. Styrelsen förordar därför, att skatten på gasol
beräknas med utgångspunkt från skatten för dieselbrännolja eller i varje
fall till lägre belopp än som direkt motsvarar skatten på bensin.
Även Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller gasolens
från hälsosynpunkt gynnsamma egenskaper men föreningen anser det
dessutom angeläget, att biltillverkare och trafikanter får möjlighet att i
viss utsträckning praktiskt pröva och utveckla fordon liksom aggregat för
gasoldrift. Föreningen anför härom.
Gasoldrift i bilar har hittills förekommit i mycket liten utsträckning. Det
torde huvudsakligen vara fråga om olika slag av experimentverksamhet.
Om gasolen beskattades enligt det föreliggande förslaget skulle den bli väsentligt
dyrare i användning än andra bränslen. Utnyttjandet av gasol för
motorfordonsdrift skulle i praktiken omöjliggöras. Man bör dock ej vara
främmande för möjligheterna att i framtiden överskott på natur- och raffinaderigas
i väsentligt större utsträckning kan komma att utnyttjas i Sverige
eller på den svenska bilindustriens exportmarknader till priser som är fullt
konkurrenskraftiga med bensin och motorbrännolja.
Föreningen finner med hänsyn till det anförda starka skäl tala för en
sådan avvägning av beskattningen, att användning av gasol vid motorfordonsdrift
inte förhindras, även om detta skulle medföra vissa avsteg från
principen om likformig beskattning av olika drivmedel. Föreningen framhåller
vidare, att gasol med hänsyn till initialkostnaderna för erforderliga
installationer främst torde komma i fråga för fox-don med förhållandevis
långa körsträckor, exempelvis taxibilar. En jämförelse med brännolja borde
därför enligt föreningens mening vara minst lika väl motiverad.
Svenska Bessel-Kok aktiebolag förordar en sådan skattenivå, att gasol
med sina från många synpunkter goda egenskaper skall kunna konkurrera
framgångsrikt med övriga motorbränslen i handeln. Bolaget anser att
avgaserna vid gasoldrift är nästan helt gift- och luktfria, om motorerna är
riktigt justerade, samt åberopar vissa förhållanden utomlands.
Redan nu förefinnes i vissa städer i USA förbud för användande av
dieseldrivna fordon med hänsyn till den skadliga inverkan på luften som
dieselavgaserna utgöra. Även på andra håll, exempelvis i Europa, pågår undersökningar
i samma riktning och enligt uppgift verkställes i Holland, på
initiativ av hälsovårdsministeriet, vetenskapliga prov på avgaserna vid drift
med olika bränslen, däribland gasol.
Enligt bolagets mening vore det oriktigt om gasol, som synes kunna
medföra mycket stora fördelar från hälsovårdssynpunkt, vid användning
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196å
som motorfordonsbränsle skulle beskattas så högt, att skattens höjd verkade
avskräckande för övergång till gasoldrift. Bolaget åberopar vidare ett
uttalande av professorn Bengt Lambert vid Århus universitet i Danmark,
som enligt bolagets uppgift för närvarande arbetar med ingående forskningar
bl. a. beträffande cancerframkallande ämnen. I detta uttalande, som
gjorts för bolaget, heter det.
I tätorter förekommer, speciellt vid rusningstid, en mycket kraftig utveckling
av avgaser från fordon framdrivna med bensin eller dieselolja,
i synnerhet vid acceleration i samband med trafikstockningar. Dessa avgaser
äro enligt professor Lamberts uppfattning synnerligen skadliga för den
mänskliga organismen och mycket stor risk förefinnes, att sagda avgaser
kan framkalla cancer. Vid undersökningar företagna i ej alltför liten skala
med fordon, till vars drift användes propan-butan/gas, har framkommit att
avgaserna i mycket ringa omfattning innehåller sådana ämnen, som synes
framkalla cancer.
Enligt Svenska lokaltrafikföreningens mening förefaller visserligen de i
promemorian redovisade fördelarna med gasoldrift något överskattade. Föreningen
anser det emellertid vara ett samhällsintresse, att gasoldrift i större
skala med bussar inte hindras av hög beskattning, och anför.
Det torde vara ostridigt att gasolmotorn har en mycket tyst gång och
dess avgaser är osynliga och innehåller ej luktande eller slemhinneretande
beståndsdelar ehuru de ej är fria från giftiga ämnen. Med hänsyn till att
man i avgasfrågan har att räkna med huvudsakligen psykologiska reaktioner
från allmänheten och med tanke på de alltmer ökade kraven på
minskat trafikbuller kan gasoldrift av bussar i större städer bli aktuell.
Utomlands förekommer sådan bussdrift i USA och även i Belgien och Holland.
I Sverige skulle bussdrift med gasol av ekonomiska skäl bli helt omöjlig,
om den av utredningen föreslagna skattesatsen per liter blev generell, anser
lokaltrafikföreningen.
I några remissyttranden tas upp olika mera tekniska problem.
Överståthållarämbetct nämner sålunda frågan om beskattning av gasol
till svenska bilar i utlandet och till utländska bilar i
S v e r i g e. Ämbetet anser, att skattefrihet bör föreligga i båda dessa fall,
och föreslår i detta syfte förtydliganden av författningstexten. Som skäl
härför anför ämbetet.
Vad till en början angår del förstnämnda fallet lärer — helst som huvudparten
av den föreslagna gasolskatten torde vara av samma natur som
bensinskatten, således avsedd för vägväsendet — skattskyldighet icke böra
föreligga. I tydlighetens intresse torde därför sådan jämkning i den föreslagna
författningstexten (3 §) böra göras att skattskyldigheten avser allenast
här i riket påfylld gasol. Vad härefter angår frågan huruvida undantag
från skattskyldigheten bör göras för utländska fordon, vilka drivas med
gasol, synes det ämbetet som om starka skäl tala för sådant undantag. Förfarandet
vid skattens uttagande -— innefattande bland annat registreringsanmälan
av den skattskyldige till kontrollstyrelsen och insändande till sam
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964
ma myndighet av deklaration över förbrukningen — synes icke väl lämpa
sig för utländska förbrukare, i vart fall icke för sådana, vilka endast under
kortare tid uppehålla sig här i landet.
Överståthållarämbetet ifrågasätter även viss komplettering av ansvarsbestämmelserna.
Länsstyrelserna i Kronobergs och Älvsborgs län förordar, att vanföra
ägare av gasoldrivna motorfordon får bidrag enligt förordningen den 25
november 1960 (nr 603) med belopp motsvarande den skatt som belöper
på viss myckenhet gasol.
Departementschefen
I huvudsak täcks kostnaderna för det allmänna vägväsendet sedan länge
av skatter på motorfordonstrafiken. För närvarande har vägtrafikbeskattningen
två former, nämligen årlig skatt på fordonen och särskild skatt på
de förbrukade drivmedlen. Drivmedelsbeskattningen omfattar de gängse
flytande motorbränslena, d. v. s. främst bensin och brännolja. För dessa
bränslen utgår drivmedelsskatt med 38 respektive 31 (för registrerad förbrukare
i allmänhet 34) öre per liter. Dessutom omfattas bensin och brännolja
av den allmänna energiskatten med en skattesats av 9 respektive 2,5
öre per liter. Den totala skattebelastningen är således på bensin 47 och på
brännolja normalt 33,5 öre per liter. Medan intäkterna av drivmedelsskatt
redovisas som automobilskattemedel för att tillföras vägväsendet, är intäkterna
av den allmänna energiskatten inte specialdestinerade.
På kontinenten har man under senare tid börjat i viss omfattning använda
petroleumgaser som motorbränsle. Sådana drivmedel har numera
även introducerats i vårt land, främst under beteckningen gasol. Den övergång
till gasoldrift, som hittills förekommit i Sverige, torde delvis ha varit
motiverad av att gasoldriften erbjuder vissa fördelar från teknisk synpunkt.
Framför allt torde övergången emellertid sammanhänga med att användningen
av gasol i viss utsträckning kan ställa sig ekonomiskt fördelaktig
i jämförelse med bensin- eller brännoljedrift. Detta beror i huvudsak
på att gasol till skillnad från bensin och brännolja inte omfattas av drivmedelsbeskattningen
eller energibeskattningen. Denna olikhet i beskattningshänseende
gör, att gasol i marknaden betingar ett pris som ligger omkring
30 öre lägre per liter än bensinpriset, trots att obeskattad bensin är
väsentligt billigare än gasol. Vid en prisjämförelse måste man ta hänsyn
till att kalorivärdet är något lägre för gasol än för bensin.
Det kan inte anses lämpligt att under ytterligare någon tid behålla skattefriheten
för gasol. I den mån nya motorbränslen kommer till praktisk användning,
bör de nämligen snarast innefattas i den beskattning, som gäller
för sådana bränslen. Dröjsmål från statsmakternas sida i detta hänseende
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i
kan leda till att marknaden snedvrids på såväl produktions- som konsumtionssidan
genom att drivmedel, som från tekniska och ekonomiska synpunkter
inte kan konkurrera på lika villkor med beskattade bränslen, kommer
till användning. För distributionsapparaten kan detta innebära samhälls-
och företagsekonomiskt omotiverade investeringar i nyanläggningar
för parti- och detalj distribution. Dessa synpunkter har under remissbehandlingen
klart understrukits från flera håll. Man har även enhälligt tillstyrkt,
att gasol som används för motorfordonsdrift underkastas beskattning
i likhet med andra drivmedel. Jag ansluter mig till denna uppfattning
och har därför låtit upprätta förslag till författningar om beskattning av
gasol för sådant ändamål, nämligen förordning om gasolskatt och förordning
angående ändring i förordningen om allmän energiskatt.
För att undvika tillfällig skattefrihet för nya motorbränslen, som kan
komma i marknaden framdeles, skulle man kunna överväga att bestämma
skattepliktens omfattning så generellt att alla som motorbränsle
användbara varor lades under den speciella beskattningen på detta
område. Man skulle då överlåta åt beskattningsmyndigheten att bestämma
skattesatsen med ledning av den skatt, som fastställts för gasol. Såsom
framgår av utredningen, är emellertid gasol och vissa närstående gasformiga
bränslen de enda drivmedel, som vid sidan av redan beskattade drivmedel
för närvarande förekommer i praktiskt bruk. En allmän översyn av
vägtrafikbeskattningen framstår som erforderlig bland annat med hänsyn
till de nya riktlinjer för trafikpolitiken, som antogs av fjolårets riksdag.
Det finns därför enligt min uppfattning inte någon anledning att nu införa
regler av vidare räckvidd än som motiveras av rent praktiska hänsyn. Jag
är således inte för dagen beredd att föreslå en sådan generell bestämmelse
om beskattning av motorbränslen som föreslagits från något håll.
I enlighet med förslag av generaltullstyrelsen bör det skattepliktiga området
omfatta — förutom gasol i vanlig mening — andra petroleumgaser
och gasformiga kolväten, hänförliga till tulltaxenummer 27.11, samt vissa
rena kolväten (tulltaxenummer 29.01) och gasblandningar (tulltaxenummer
,18.19), allt i den mån varorna används för drift av motor i motorfordon.
De av mig förordade författningsbestämmelserna om gasol skall gälla
samtliga de varor jag nu nämnt. Skattepliktens omfattning framgår av 1 §
i den föreslagna förordningen om gasolskatt. Uttrycket gasformig i första
stycket avser givetvis varans aggregationstillstånd vid normala tryck- och
temperaturförhållanden.
Olika beskattningssy stem är tänkbara, när det nu gäller att
beskatta gasoldriften. I Danmark har man löst denna skattetråga genom att
högre fordonsskatt tas ut för fordon, som drivs med annat drivmedel än den
beskattade bensinen. I Norge betalas för andra motorfordon än bensindrivna
en särskild kilometeravgift, som utgår efter den körda vägsträckan.
28
liiingl. Maj:ts proposition nr 97 ur 196-1
I Sverige har vi däremot, som framgår av den tidigare redogörelsen, hittills
valt att beskatta de olika drivmedel, som kommer till användning. Vart och
ett av de beskattningsalternativ, som sålunda är tänkbara, erbjuder i och för
sig fördelar och nackdelar. Sålunda är fordonsskatteallernativet att föredra
trån uppbörds- och kontrollsynpunkt. Med hänsyn till fordonens varierande
körsträckor kan detta alternativ emellertid knappast förenas med principen
om fördelning av skattebelastningen efter den kostnad olika fordon
orsakar vägväsendet, den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. En kilometerbeskattning
vållar olägenheter vid användning växelvis av gasol och av andra
bränslen. Särskilt med hänsyn till en eventuell allmän översyn av vägtratikbeslcattningen
bör man inte nu införa en främmande beskattningsnorm,
såsom förhöjd fordonsskatt eller kilometeravgift, oavsett de fördelar dessa
beskattningsalternativ kan erbjuda från vissa synpunkter. I stället bör man
vid den kompletterande drivmedelsbeskattning, som det här är fråga om,
anknyta till det skattesystem, som vi här i landet redan tillämpar på detta
område, alltså till ett system med beskattning av den förbrukade drivrnedelskvantiteten.
En sådan beskattning har även accepterats från alla häll
under remissbehandlingen.
För beskattningssystemets närmare utformning har
man att välja mellan två olika metoder, som tillämpas för de nuvarande
drivmedelsskatterna. Den ena metoden, som används för all bensin och för
brännolja i allmänhet, innebär, att tillverkarna eller de stora distributionstöretagen
erlägger skatten till kontrollslyrelsen. Fordonsägaren köper därför
sitt drivmedel i beskattat skick på servicestationen och behöver således
inte själv redovisa någon skatt. Den andra metoden, som tillämpades före
år 1962 för all brännolja men nu endast för vissa förbrukare av såväl skattepliktig
som skattefri brännolja, kräver, att fordonsägaren deklarerar och
erlägger skatten till kontrollstyrelsen i efterskott för viss period. För gasolbeskattningen
har föreslagits den senare metoden med redovisningsskyldighet
för fordonsägaren gentemot kontrollstyrelsen. Den förstnämnda, för fordonsägaren
enklare metoden har nämligen inte ansetts lämplig i fråga om
gasol, eftersom denna vara till helt dominerande del säljs för skattefria ändamål,
främst för användning inom industrin och i hemmen. En kontroll,
att skatten verkligen tas ut på den relativt obetydliga försäljningen för motorfordonsdrift,
skulle därför vålla oproportionerliga svårigheter.
Remissinstanserna har — på ett par undantag när — godtagit förslaget
om redovisningsskyldighet för fordonsägaren gentemot kontrollstyrelsen.
Med hänsyn till den ringa omfattningen av gasolförsäljningen för motorfordonsdrift
och eftersom det inte finns anledning anta att denna försäljning
skall öka nämnvärt inom överskådlig framtid, bör beskattningen enligt min
mening kunna ordnas i enlighet med förslaget. Så länge antalet gasoldrivna
fordon är mera begränsat, måste nämligen en kontroll av skattskyldighe
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 196i
tens fullgörande ställa sig relativt enkel. Skulle antalet gasoldrivna motorfordon
mot förmodan öka mer avsevärt, kan frågan komma i ett annat läge,
och den torde då få tas upp till förnyat övervägande. I nuvarande läge förordar
jag således, att skattskyldigheten åläggs ägare av sådant lordon som
är inrättat för gasoldrift (3 § första stycket förordningen om gasolskatt).
Den skattskyldige skall vara registrerad hos kontrollstyrelsen (4 §) samt
deklarera (6 §) och erlägga skatten till kontrollstyrelsen (2 § förordningen
om gasolskatt och 26 § i den s. k. förfarandeförordningen, till vilken hänvisas
i 2 §).
Skattskyldigheten inträder, då gasol fylls på bränsletank i motorfordon
eller då gasolfylld bränsletank tillförs fordonet (3 § andra stycket förordningen
om gasolskatt). Av praktiska skäl bör skatten beräknas efter den
inköpta volymen. Denna bör emellertid, såsom generaltullstyrelsen föreslagit,
bestämmas att avse den till vätska kondenserade gasen (5 § andra
stycket).
1 övrigt innebär det framlagda förslaget i tekniskt hänseende bland annat,
att förfarandeförordningens bestämmelser om fastställande, erläggande och
återbetalning av skatt blir tillämpliga liksom dess bestämmelser om förhandsbesked,
besvär och möjlighet till skattebefrielse (2 §). Möjlighet ges
till avdrag för gasol, som i någon omfattning av betydelse används för drift
av tippnings- eller lastningsanordningar eller i övrigt för andra ändamål än
framförande av fordon (7 §). Vidare meddelas kontrolltöreskrilter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som gäller enligt förordningen om brännoljeskatt
(8—11 §§).
När det gäller skattesatsen, har man att söka anknytning till skatten
för bensin eller för brännolja. I den inom departementet utarbetade promemorian
har föreslagits en skattesats, som med hänsyn till skillnaden mellan
gasol och bensin i fråga om energiinnehåll motsvarar skatten för det senare
bränslet. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till detta förslag.
Från åtskilliga håll har man emellertid i stället föreslagit en beskattning
motsvarande den soin gäller lör brännolja. Detta skulle innebära eu lägre
skatt för gasolen än den som föreslagits i promemorian.
Vissa skäl kan anses tala för att beskatta gasolen efter den lägre skattesats,
som gäller för brännolja. Sålunda anses gasol som drivmedel ha vissa
företräden från hälsosynpunkt, eftersom den ger renare avgaser än andra
drivmedel. Vidare kan experimentverksamhet med gasoldritt anses vara av
visst värde. Skälen för att anknyta skattesatsen till bensinskatten får emellertid
anses väga över. Skattesatsen för bränolja har satts lägre än för bensin
med hänsyn främst till att brännolja används huvudsakligen i den tunga
och bränslekrävande nyttotrafiken. Av ekonomiska skäl har gasol som motorbränsle
med all sannolikhet sitt huvudsakliga användningsområde begränsat
till personbilar och lättare lasttordon. För sådana motorfordon an
-
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 196t
vänds nu i allmänhet bensin som drivmedel. Som framgår av vad jag tidigare
anfört, bör drivmedelsbeskattningen i görligaste mån utformas så, att
den törhåller sig neutral till förbrukarens val av motorbränsle och således
mte vållar snedvridningar i konkurrensen mellan alternativa drivmedel.
En tillämpning av denna princip leder till att gasol bör beskattas efter samma
grunder som bensin. Innan de komplicerade och svårbedömbara frågor
blivit tillfredsställande utredda som sammanhänger med luftföroreningarna
irån bilismen, bör det enligt min mening inte komma i fråga att genom beskattningens
utformning främja övergång från ett drivmedel till ett annat.
Jag anser mig således böra förorda, att skattesatsen för gasol bestämmes
med utgångspunkt från vad som gäller för bensin. Den särskilda skatten
för bensin utgår, som jag tidigare nämnt, med 47 öre per liter, varav 38 öre
i bensinskatt och 9 öre i allmän energiskatt. Eftersom den energi som i en
bilmotor kan utvinnas ur gasol beräknas till omkring 78 procent av motsvarande
energiutvinning vid förbrukning av samma kvantitet bensin, bör
skatten för gasol bestämmas till 36 öre per liter. Efter samma fördelning av
det totala skattebeloppet som beträffande bensin bör gasolskatten bestämmas
till 29 öre och den allmänna energiskatten på gasol till 7 öre per liter.
Skattesatsen för gasolskatten anges i 5 § första stycket förordningen om
gasolskatt. Energibeskattningen av gasol för motorfordonsdrift föranleder
en del ändringar i förordningen om allmän energiskatt.
Vad gäller drift av svenska bilar i utlandet och av utländska
bilar i Sverige, har i 3 § andra stycket förordningen om gasolskatt angetts,
att skatteplikt föreligger endast när gasol tillförs motorfordon inom
landet, och skatteplikten i 1 § andra stycket samma förordning begränsats
till drift av motorfordon, som skall vara registrerade i Sverige eller som
får användas här enligt interimslicens eller saluvagnslicens. Därigenom utesluts
motorfordon, som införs tillfälligt till Sverige, liksom s. k. exportvagnar.
Från några håll har under remissbehandlingen föreslagits bidrag till
vanföra ägare av gasoldrivna motorfordon motsvarande den restitution
av bensinskatt, som sådana ägare av bensindrivna motorfordan för närvarande
uppbär. I stället för sådana bidrag vill jag emellertid föreslå skattefrihet
för användning av gasol till invaliders motorfordon, i den mån dessa
är undantagna från skatteplikt enligt förordningen om automobilskatt. Detsamma
bör gälla även andra fordon, som är undantagna från sådan skatteplikt.
De föreslagna författningarna bör träda i kraft den 1 juli 1964. Några särskilda
övergångsanordningar utöver vad som framgår av de föreslagna övergångsbestämmelserna
torde inte behövas.
Antalet skattskyldiga enligt den föreslagna förordningen om gasolskatt
kan, av skäl som anförts i det föregående, antas bli obetydligt. Arbetet med
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 196b
beskattningen kan därför fullgöras av kontrollstyrelsen inom ramen för styrelsens
nuvarande resurser.
Intäkterna av gasolskatt bör för budgetåret 1964/65 redovisas som bensin-
och brännoljeskatt. Någon inkomstökning till följd av den nya beskattningen
torde inte böra beräknas för närvarande.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen anta inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning om gasolskatt; och
2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr
262) om allmän energiskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Per Eskilsson
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640267