Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196b
1
Nr 96
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
ett institut för ngttiggörande av forskningsresultat;
given Stockholms slott den 6 mars 196b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett statligt institut, »Institutet för nyttiggörande
av forskningsresultat, INFOR», inrättas med uppgift att lämna finansiellt
stöd i syfte att föra fram forskningsresultat och uppfinningar till industriell
produktion.
För ändamålet föreslås under fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag
för budgetåret 1964/65 om 20 milj. kr.
l
Uilunuj till riksdagens protokoll I!)6''i. 1 saml. 5Vr 96
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1964.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om inrättande av
ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat samt anför därvid följande.
Inom handelsdepartementet har utarbetats en promemoria (stencil) angående
ökat stöd för den av statens tekniska forskningsråd och malmfonden
gemensamt bildade stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR.
Promemorian är grundad på diskussioner, som under år 1963 hållits inom
forskningberedningen.
Promemorian har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har avgivits
av försvarets forskningsanstalt, statskontoret, statens tekniska forskningsråd,
överstyrelsen för de tekniska högskolorna (som överlämnat yttranden
från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola), EFOR, Ingeniörsvetenskapsakademien, Landsorganisationen
i Sverige (LO), malmfonden, norrlandsfonden, Svenska teknologföreningen,
Svenska uppfinnarkontoret och Sveriges industriförbund.
Departementspromemorian
1. Sambandet mellan teknisk forskning och ekonomisk tillväxt
Sambandet mellan å ena sidan takten i det ekonomiska framåtskridandet
och å andra sidan insatserna i innovationskedjan — teknisk och naturvetenskaplig
forskning, därtill anknutet forskningsarbete och utnyttjande av
erhållna resultat — har varit föremål för livlig debatt både på det internationella
planet och i Sverige, bl. a. inom forskningsberedningen.
Inom OECD togs sambandet mellan forskning och ekonomisk tillväxt
upp vid sammanträde i oktober 1963 mellan de ministrar inom organisationens
medlemsländer, som ansvarar för forskningsfrågor. En särskild ex
-
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196i
pertrapport1 förelåg, utarbetad på uppdrag av OECD:s kommitté för vetenskaplig
forskning. Rapporten är ett led i denna kommittés utredningar rörande
förutsättningarna att under en tioårsperiod fram till 1970 höja de
20 medlemsländernas bruttonationalprodukt med 50 %.
Av den i promemorian redovisade sammanfattningen av rapporten må
återges följande.
Förskjutning av perspektiven för den ekonomiska politiken från ekonomisk
stabilisering till ett långsiktigt program för ekonomisk tillväxt har fört
med sig, att denna måste spela över ett vidare fält än tidigare och ges nya
verktyg. De teorier, på vilka stabiliseringspolitiken är grundad, kommer delvis
till korta i en dynamisk ekonomi. Erfarenheten har visat att 1950-talets
expansionsprogram allt för ensidigt koncentrerats på en kvantitativ utbyggnad
av realkapitalet. Försummade blev förhållanden, som nu anses grundläggande
för ekonomisk tillväxt. Delvis kan dessa sammanfattas under benämningen
den teknologiska faktorn och innefattar bl. a. undervisning och
framsteg i fråga om allmän kunskapsnivå och organisationsteknik liksom
snabbare utnyttjande av nya rön och metoder.
Investeringar i kapitalutrustning kan ses som en direkt orsak till ökningen
i produktivitet, uttryckt i produktionsvolymens ökning per arbetstimme.
Produktivitetsökningen beror emellertid till stor del på den nya
teknik, som byggs in i kapitalutrustningen och är ett resultat av forskning,
uppfinnande och utvecklingsarbete. Forskningen har i sin tur som förutsättning
ett effektivt utbildningsväsende. Kapitalinvesteringarna blir med
denna syn närmast ett mellanled i processen.
I ett land där den ekonomiska politiken fört fram till full eller nästan
full sysselsättning blir ökningen av produktionen i allt högre grad beroende
av naturvetenskaplig forskning och tekniskt utvecklingsarbete och att det
nya kunnandet snabbt utnyttjas. För forskning och utvecklingsarbete brukar
användas den internationella beteckningen R & D (»research and development»).
En stark expansion av den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen
är på gång inom OECD:s olika medlemsländer. Härigenom skapas grund
för en snabbare tillväxt av kunskapskapitalet, vilket för länder, som redan
utnyttjar den mest avancerade teknik som står till buds, är en förutsättning
för ekonomisk tillväxt. Risk finns emellertid för att den starkt ökade
R & D-kapaciteten inte blir utnyttjad på effektivaste sätt till gagn för
den långsiktiga ekonomiska expansionen, beroende dels på olika hämmande
faktorer inom företagarsektorn och dels på att från staternas sida tillgängliga
resurser till stor del tas i anspråk för militära eller andra fiämst
prestigebetonade ändamål.
Inom företagen kommer vanligen endast mera »säkra» R & D-projekt
1 »Science, Kconomic Growt-h and Government Policy» utarbetad av Ghr. Freeman, London,
R. Poignant, Paris, och I. Svennilson, Stockholm.
-j-X Bihang till riksdagens protokoll 196b. i saml Nr 96
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964
att genomföras. Riskerna är stora. På varje lyckat projekt kan gå flera
misslyckade. Den kalkylerade avkastningen måste därför vara hög. Åtskilliga
projekt mönstras ut enbart av det skälet att de inte väntas mogna ut
under den maximala tidsperiod, som det enskilda företaget kan tänka sig
vänta på resultatet. Endast de största företagen har finansiella och psykologiska
resurser att ta på sig kostnaderna för omfattande utvecklingsarbeten.
Mindre företag ser sig vanligen inte ha möjlighet härtill även om deras
branschtillhörighet i och för sig ger benägenhet att investera i R & D. Inom
sektorer som atomenergi, rymdteknik och militär teknik är R & D-kostnaderna
så stora att staterna ensamma måste finansiera praktiskt taget allt
utvecklingsarbete.
Olika förhållanden medför att R & D-investeringarna kan väntas ligga
under den nivå, som på längre sikt vore lönsam för företagen själva och
med säkerhet under ett samhällsekonomiskt optimum. Samhällsintresset
kräver också att ny kunskap sprids så snabbt som möjligt till olika intressenter
och kan därigenom komma i konflikt med det företagsekonomiska
intresset att monopolisera forskningsresultaten.
Inom världshandeln finns en långtidstrend mot R & D-intensiva varor.
För industriländerna har det visat sig, att två tredjedelar av R & D-utgifterna
koncentrerats till en grupp tillverkningsindustrier, bestående av instrument-,
maskin-, flygplans-, motorfordons-, kemisk, elektronik- och övrig
elektrisk industri. Världsmarknaden ger konkurrensmässiga fördelar
till företag och länder som skapar nya produkter. Detta stimulerar R & Dinsatsen.
Företag, industrigrenar och länder, som inte följer med den tekniska
utvecklingen och tillkomsten av nya produkter får sin ställning försämrad.
Även för de mest avancerade länder spelar import av R & D-resultat en
stor roll. Intet land kan vara främst i alla grenar av vetenskap och teknik.
Med enbart importerad teknik skulle ett land å andra sidan komma att ligga
efter i samtliga industribranscher.
OECD-rapporten redovisar slutsatsen att en omdisponering av tillgängliga
resurser till förmån för investeringar i R & D skulle ge utdelning i
form av ökad ekonomisk tillväxt. Det måste åvila respektive stater att tillse
att R & D-verksamheten tillföres erforderliga resurser.
I de flesta OECD-stater har samhället redan ingripit för att få till stånd
en ökning av resurserna på R & D-området. Åtgärderna har givits både
indirekta och direkta former. I det förra ingår uppmuntran åt kollektiv
R & D i form av bidrag till branschforskningsinstitut och vidare stöd åt
dokumentations- och informationsservice samt rådgivningsverksamhet.
Som exempel på direkt statligt stöd hänvisas till det organ, National
Research Development Corporation, som 1948 inrättades i Storbritannien
med uppgift att finansiera vidareutvecklingen av inte bara uppfinningar,
som patenterats av statliga forskningsorgan, utan också sådana av intres
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
se, som kommit fram på annat sätt. Liknande organ existerar redan eller
övervägs bli inrättade i andra länder.
R & D-kvoten, d. v. s. R & D uttryckt i procent av bruttonationalprodukten
(BNP) utgör f. n. 3 % i USA och mellan 1 och 3 % i flerialet
europeiska länder liksom i Japan. I utvecklingsländerna ligger R & Dkvoten
under 1/4 %. Kvotens storlek påverkas emellertid av omständigheter
som ländernas speciella industristruktur liksom de militära behoven.
Militärt betingad R & D väger speciellt tungt i USA, där den svarar för
nästan hälften av totala R & D-utgifter. Proportionen är nästan lika hög
i Storbritannien och Frankrike. Även länder som Sverige och Kanada lägger
ned beaktansvärda belopp på militär R & D.
Av speciellt intresse är Japan med en exceptionellt hög R & D-kvot i
förhållande till BNP per capita. Stora ansträngningar görs att utveckla
forskningsbaserade industrier. Tidigare import av R & D-resultat har ersatts
av export från vetenskaps-industrier inom optik, elektronik och liknande
områden. En fördubbling av R & D-kvoten planeras. Redan är den
ungefär lika stor som den svenska trots en avsevärt mindre BNP per
capita och avsaknad av en militär andel.
I de flesta utvecklade länder uppgår bruttoinvesteringarna i realkapital
ofta till 15 % eller mer av BNP. Skulle en tiondel av investeringarna i realkapital
i stället investeras inom civil R & D blev resultatet mer än en
fördubbling av R & D-kvoten för icke-militära ändamål.
Konsekvenserna för Sveriges del av de problem, som tagits upp i OECDrapporten,
har behandlats av professor Ingvar Svennilson i ett föredrag
vid universitetskanslerns konferens »Vetenskapen i framtidens samhälle»
i februari 1963.1
Svennilson konstaterar att Sverige f. n. använder drygt 4 % av BNP
för utbildning och närmare 2 % för R & D. Mot en investering av ca 6 %
i immateriellt kapital av kunskaper och utbildning står en investering i
kapitalföremål på ca 23 % av BNP, d. v. s. tre å fyra gånger så mycket.
Man kan räkna med att R & D-utgifterna kommer att öka relativt
snabbt, kanske 2 å 3 gånger så snabbt som nationalprodukten. De skulle
då under loppet av 70-talet stiga till 3 å 4 % av BNP. Även om Sverige otvivelaktigt
kan bära en sådan utgiftsandel för R & D då levnadsstandarden
samtidigt i det närmaste fördubblas, kan man inte undgå frågan om detta
innebär en lönande investering jämfört med annan användning av resurserna
.
En viss takt i produktionsökningen kan uppnås med olika fördelning
av investeringarna på R & D respektive realkapital. En ökning av R & Dinvesteringarna
bör alltså för att löna sig medföra minst lika stor be
1
Föredraget har med titeln »Sambandet forskning-samhällsutveckling» tryckts i serien WennerGren
Center, Svenska symposier, nr 1.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196i
sparing i realinvesteringar. Vid avvägningen måste man se forskningsutgifterna
i stort och räkna med en riskutjämning. Erfarenheten visar att
utdelningen blir ojämn mellan olika områden och under olika perioder.
Det finns ingen stabil relation mellan utgifter och resultat i fråga om
R & D på enskilda delområden och knappast heller på forskningsfältet i
stort. Det finns tider av »genombrott» då resultaten blir stora, men också
mellanperioder, då forskarna är sysselsatta med systematisk avrundning
av tidigare uppnådda större framsteg.
De internationella förhållandena är i dag ett av de viktigaste motiven
&tt bygga ut forskningen. Denna utgör en del av ett internationellt system.
En ökad tillförsel av R & D-resultat från utlandet kan ställas mot egna
resultat. Frågan blir, hur långt det lönar sig att trots de importmöjligheter
som finns utveckla en egen forskning. Den internationella handeln
förskjuts ständigt mot nya varor. Ett land som genom egen forskning
kan utveckla nya processer och varor upprätthåller ett temporärt tekniskt
försprång, vilket är ett starkt motiv att bedriva en omfattande nationell
forskning. Att Sverige lyckats uppnå den högsta produktionen per capita
i Europa torde i hög grad bero på att vi genom tekniska innovationer hittills
lyckats upprätthålla en tillräcklig ekonomisk dynamik.
Sambandet forskning-samhällsutveckling måste få en starkt ökad betydelse,
om vi nu går mot en ekonomisk integration med Europa i övrigt
eller i varje fall mot friare internationella marknader. På Europa-marknaden
finns företag med stor kapacitet för forskning och talrika stora forskningsorganisationer
understödda av respektive stater. Forskningskapaciteten
kommer att växa ytterligare, bl. a. som en följd av den koncentration
inom näringslivet som redan inletts. Det finns risk att Sverige kommer
att bli efter i utvecklingen och förvisas till en sekundär teknisk ställning
i hög grad beroende av importerad teknik. Detta kan leda till en försvagning
av de svenska företagens förmåga att hävda sig och förluster i vårt
bytesförhållande med utlandet. Förlorar vi den tekniska ledningen, ökas
också risken att svenska företag blir beroende av utländska intressen.
I motsatt fall har vi större möjligheter att själva utveckla vår företagsamhet
i utlandet.
Perspektivet har inte endast betydelse för svensk ekonomi och levnadsstandard
utan kan få inflytande på hela vår samhällsstruktur och samhällsmiljö,
kulturellt och politiskt. Det kan inte vara önskvärt att avgörande
beslut för den ekonomiska utvecklingen fattas utifrån. En rikt utvecklad
nationell forskningsmiljö ökar också möjligheterna att behålla
och dra till oss framstående forskare i konkurrens med utlandets forskningscentra.
Det kan bli motiverat att med större djärvhet och till större
kostnader bedriva en tillämpad industriell forskning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 1964
7
2. Forskning och tekniskt utvecklingsarbete i Sverige
Som ett underlag för forskningsberedningens diskussioner under år 1963
av utvecklingsperspektiven för svensk forskning låg en av professor I. Svennilson
upprättad skiss till långtidsplan för forskningsutgifterna. I följande
sammanställning ges för år 1963 beräknade R & D-utgifter inom olika
sektorer med uppdelning efter statlig eller privat finansiering. Några exakta
siffror finns ännu inte för bl. a. industrins R & D-utgifter. Beloppen
är således till en stor del uppskattade men torde ge en uppfattning om
storleksordningarna.
Mijl.
kr.
Statliga utgifter
Universitet och högskolor ...................................... 190
Forskningsråd och -fonder .................................... 80
AB Atomenergi, FOA, övriga statliga forskningsanstalter ........ 165
Statsbidrag till civil industri-R & D ............................ 5
Industri-R & D vid militära och andra statliga beställningar ...... 300
S:a statliga utgifter 740
Privata utgifter .............................................. 700
Totala utgifter................................................ 1 440
Bruttonationalprodukt ........................................ 75 000
R & D i procent av BNP ...................................... 1,9
I departementspromemorian ges en kortfattad översikt över verksamheten
vid institutioner och företag, som arbetar med teknisk-naturvetenskaplig
forskning och utveckling, enbart bekostar dylik verksamhet eller exploaterar
framkomna resultat. Universitet och högskolor, statliga forskningsinstitut
och forskningsföretag samt vissa branschforskningsinstitut finansieras
huvudsakligen med statsmedel. Endast en del av finansieringen sker
emellertid direkt via statsbudgeten. Nämnda institutioner liksom även andra
forskningsinstitut och privata industriföretag har möjlighet att erhålla
anslag för forskning och utvecklingsarbeten från statliga forskningsråd och
fonder, privata stiftelser samt utländska myndigheter och stiftelser. För exploatering
av forskningsresultat finns Svenska uppfinnarkontoret och EFOR
jämte vissa privata företag.
Universitet och högskolor. Dessa institutioner svarar för en väsentlig del
av forskningsvolymen i landet. Det gäller huvudsakligen forskning av grundläggande
karaktär. Vissa institutioner vid de tekniska högskolorna och andra
fackhögskolor utför emellertid också tillämpad forskning och i viss utsträckning
utvecklingsarbete på uppdrag av industriföretag.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196 b
En betydande utbyggnad av universitets- och högskoleinstitutionernas
forskningsresurser har ägt rum de sista åren. Framlagda planer tyder på att
omfattande ytterligare utbyggnader är att vänta. Tillskottet åren 1960—1962
av lokaler för forskning och forskarutbildning, vilka färdigställts eller varit
under byggnad, kan uppskattas till ca 34 000 in- nettogolvyta. Ytterligare
ca 90 000 in2 nettogolvyta torde vara under projektering eller föremål för
långt framskridet programarbete.
Statliga forskningsanstalter och företag. Statliga institut och företag med
betydande utgifter för forskning är AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt,
flygtekniska försöksanstalten, statens skeppsprovningsanstalt och statens
institut för byggnadsforskning. Flera av dessa institutioner bedriver
förutom forskning även utvecklingsarbete, vars resultat kommer svensk industri
tillgodo vid tillverkning av atomreaktorer, flygplan, fartyg etc.
Av anslagen till forskning och utveckling, ca 165 milj. kr. år 1963, föll ca
50 milj. kr. på vardera AB Atomenergi och försvarets forskningsanstalt.
Branschforskningsinstituten utgör kollektiva industriforskningsinstitutioner.
Totalt finns i Sverige ett trettiotal dylika forskningsinstitut. Inom vissa
branscher bedrivs gemensam forskning utan att särskilda forskningsinstitut
inrättats. Exempel härpå är den av Jernkontoret samordnade forskning, som
läggs ut på de enskilda industriföretagen inom branschen.
Vissa branschforskningsinstitut erhåller statligt stöd. Direkta anslag till
instituten för trä-, metall-, textil-, silikat-, konserverings-, optisk, jordbrukstek
nisk och växtförädlingsforskning utgjorde 1963 sammanlagt 4,4 milj. kr.
Den privata industrins bidrag till samtliga institut uppgår till drygt 17 milj.
kr. per år.
Branschforskningsinstitutens viktigaste uppgifter är teknisk grundforskning
samt forskning rörande problem såsom materialfrågor, provningsmetodik
och standardiseringsfrågor. Tekniskt viktiga nyheter, som kan få stor
kommersiell betydelse, blir däremot sällan föremål för en kollektiv forskning
med mindre än att grundidéerna kommit fram inom instituten. Del
torde ej heller vara vanligt att nya processer eller produkter skapas denna
väg. Dessa institut har i regel icke patenträttigheter av större betydelse.
En viktig uppgift för branschforskningsinstituten är att vidareutbilda
foi skare och tekniker inom respektive branscher. Genom nära anknytning
til! såväl högskolor som industrier kan de verksamt bidra till att stärka
kontakterna mellan industri- och högskoleforskning.
Industriföretag. Främst de större, privata industriföretagen i Sverige har
dels driftlaboratorier för rutinundersökningar och dels mer eller mindre
omfattande forsknings- och utvecklingslaboratorier med tillhörande apparathallar
för tekniska utvecklingsarbeten. Företagslaboratoriernas viktigaste
uppgifter utgörs å ena sidan av produktkontroll, teknisk service och å
andra sidan av utveckling och förbättring av befintliga produkter och processer.
9
Kimgl. Maj.ts proposition nr 96 år 1964
Enligt en av Ingeniörsvetenskapsakademien utförd inventering (SOU
1960: 31) fanns inom svensk industri år 1951 nära 800 laboratorier av skilda
slag. Bland dessa uppgavs emellertid knappt 300 bedriva forskning som
en av sina huvuduppgifter. I en undersökning (SOU 1958:32, SOU 1960:
31) avseende år 1955, utförd av akademien på uppdrag av 1955 års universitetsutredning,
tillämpades en snävare definition på begreppet forskning,
varvid man kom fram till att ca 150 företag bedrev teknisk-vetenskaplig
forskning — i vissa fall inom flera laboratorier. Enligt samma utredning arbetade
totalt inom industrin 700 å 750 akademiker med aktiv forskning. Denna
forskningspersonal var huvudsakligen koncentrerad till stora företag.
Av de akademiskt utbildade forskarna kom sålunda år 1955 ca 68 % från
företag med mer än 1 000 anställda. ^n.n
Fria uppfinnare. Åtskilliga uppslag och idéer härrör från enskilda uppfinnare.
Vid undersökningar, som gjorts i utlandet i syfte att jämföra produktiviteten
hos enskilda uppfinnare i jämförelse med industriföretag, har
framkommit att enskilda uppfinnare står för en ej obetydlig del av det kommersiellt
mest värdefulla tekniska nyskapandet.
Statliga forskningsråd. Av de statliga forskningsråden stöder råden för
naturvetenskap och för atomforskning liksom rymdkommittén huvudsakligen
fri grundforskning, medan tekniska forskningsrådet och råden för
byggnads- och för jordbruksforskning stöder både grundforskning och tilllämpad
forskning. Anslagen till nämnda statliga forskningsråd har från
budgetåret 1955/56 till 1963/64 ökat från 9 till 39 milj. kr.
De olika råden har tidigare huvudsakligen stött forskare vid universitet,
högskolor och statliga institut. Tekniska forskningsrådet har dock sedan något
år givit anslag även till forskningsverksamhet förlagd till industriföretagens
laboratorier. Anslagen till industriprojekt uppgick 1962/63 till 0,75
milj. kr., vilket motsvarar drygt 10 % av rådets sammanlagda anslag. Rådet
önskar öka volymen av industrianslagen betydligt.
Tekniska forskningsrådet har enligt sin instruktion till uppgift bl. a. att
stödja initiativ till forskning av betydelse för näringslivet samt vid behov
självt taga initiativ till att främja sådan forskning och dess utnyttjande. Rådets
verksamhet avser således huvudsakligen forskning — grundläggande
såväl som tillämpad — och icke utvecklingsarbete. Under 1962/63 utbetalades
anslag på 6,6 milj. kr. I fråga om utnyttjande av forskningsresultat
har rådet år 1963, tillsammans med malmfonden, bildat EFOR.
Malmfonden och norrlandsfonden. Efter beslut vid 1961 års riksdag inrättades
två fonder, stiftelsen malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete
samt stiftelsen norrlandsfonden. Av statens vinst från LKAB tilldelas
malmfonden 10 och norrlandsfonden 15 milj. kr. per år under en femårsperiod.
Malmfonden har enligt stadgarna till ändamål att främja forsknings- och
utvecklingsarbete, främst inom naturvetenskap ocb teknik, som bar omedel
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1961
bar industriell anknytning eller som med hänsyn till sin omfattning eller
långsiktiga karaktär normalt icke kan anses tillhöra de statliga forskningsrådens
verksamhet. En koncentration har förutsatts ske till stora experimentella
projekt. Stödet ges antingen som förlustgaranti eller som bidrag,
med eller utan villkor om återbetalningsskyldighet inklusive marknadsmässig
ränta.
Norrlandsfondens ändamål är enligt stadgarna att främja näringslivets
framtida utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län. Stiftelsen skall i
första hand stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till
att vidareförädla norrländska råvarutillgångar, men skall även medverka till
att främja den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering.
Av norrlandsfonden understödda projekt är i princip av mera målforskningsbetonad
och mindre långsiktig karaktär än det arbete som stöds
av malmfonden.
Av de båda fonderna beviljade bidrag åren 1962 och 1963 fördelar sig på
olika huvudkategorier enligt följande sammanställning.
Utredningar ........... |
Malmfonden bidrag kr |
Norrlandsfonden bidrag kr 10 0,9 1(0.11 |
||
Prospekteringar......... |
— |
8 |
0,4 i(0,3) |
|
Grundforskning......... |
....... 18 |
6,1 |
— |
|
Tillämpad forskning ..... |
....... 17 |
7,1 |
8 |
25,0 i(5,0) |
Utvecklingsarbete....... |
....... 5 |
6,1 >(6,1) |
31 |
2,0 i(l,9) |
Exploateringsstiftelser .. . |
....... 3 |
1,5 |
— |
|
Lån till företag ......... |
— |
24 |
9,4 |
|
S:a 43 |
20,8 >(6,1) |
81 |
37,7 i(7,3) |
Bland malmfondens bidrag till tillämpad forskning avser 2 milj. kr.
igångkörningskostnader vid en processmetallurgisk forskningsstation i Luleå.
Det största av de fem anslag som malmfonden beviljat till utvecklingsarbete
är på 4 milj. kr. till Stora Kopparbergs Bergslags AB och avser en försöksanläggning
för smältreduktion i Domnarfvet, kostnadsberäknad till totalt
10 milj. kr. Genom metoden skall tackjärn framställas direkt ur malm
genom syrgasinblåsning i roterande Kaldougn. Billeruds AB och Kamyr AB
bär beviljats 1 milj. kr. för utveckling av en process för kontinuerlig sulfitkokning
och Asea har beviljats 0,7 milj. kr. till en prototypanläggning i
Robertsfors för plastisk materialbearbetning vid ultrahöga tryck och temperaturer.
Dessutom har fonden beviljat två bidrag för utveckling av plastprodukter,
nämligen till Skånska ättikfabriken AB, Perstorp, med 235 000
kr och till Berol AB, Göteborg, med 220 000 kr. Anslagen har alla beviljats
1 Med villkorlig återbetalningsskyldighet.
11
Kungl. Maj. ts proposition, nr 96 år 196b
med villkorlig återbetalningsskyldighet inklusive ränta. Betalningsskyldighet
inträder bara i fall projekten efter en viss period, tio eller femton år, visat
sig ha gått med vinst.
Anslagen till exploateringsstiftelser gäller förutom 1,0 milj. kr. till EFOR,
0,5 milj. kr. till stiftelsen för röntgentelevision, Göteborg, som har till ändamål
att utveckla och exploatera en av professor H. Wallman uppfunnen
röntgentelevisionsapparat.
De av norrlandsfonden lämnade bidragen för tillämpad forskning avser
nästan helt två stora projekt nämligen 12,6 milj. kr. till den nyss nämnda
processmetallurgiska forskningsstationen och 10 milj. kr. till arbete på
mekanisering av skogsbruket. Av sistnämnda belopp har 5 milj. kr. ställts
till förfogande för den av fonden bildade stiftelsen skogsmekanisering och
lika mycket har reserverats för att vidareutveckla de nya maskiner och metoder,
som kommer fram genom stiftelsens verksamhet eller på annat sätt. I
gruppen utvecklingsarbete dominerar ett anslag på 1,0 milj. kr. som beviljats
för Asea-projektet i Robertsfors, till vilket även malmfonden bidragit.
Privata stiftelser. Stiftelser som Nobelstiftelsen, Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse, Wenner-Grenska samfundet och Axel och Margaret Ax:son
Johnsons stiftelse svarar för betydande forskningsanslag. De sammanlagda
årliga anslagen kan uppskattas till ca 10 milj. kr.
Utländska forskningsanslag. Svensk forskning har fått avsevärda bidrag
från utlandet, främst från USA:s försvarsgrenar och hälsovårdsmyndigheter.
Bidragen avser i huvudsak grundforskning och uppgick år 1963 till ca 15
milj. kr. De amerikanska myndigheterna har emellertid meddelat att forskningsanslagen
på grund av valutasituationen successivt kommer att skäras
ned med början 1964.
Svenska uppfinnarkontoret. Svenska uppfinnarkontoret tillkom år 1947
genom sammanslagning av statens uppfinnarnämnd och det av Svenska
uppfinnareföreningen ägda uppfinnarkontoret. Det skall enligt de stadgar
som Kungl. Maj :t fastställt främja allmännyttig uppfinnarverksamhet.
Verksamheten är huvudsakligen rådgivande. Den administrativa årsbudgeten
utgör omkring 400 000 kr., varav ca 300 000 kr. från staten som också
bidrar med 85 000 kr. till understöd åt uppfinnarverksamhet.
En i januari 1964 tillkallad sakkunnig har fått i uppdrag att utreda om
uppfinnarkontorets uppgifter även i fortsättningen bör lias om hand av ett
fristående organ eller utföras i anknytning till annan likartad verksamhet.
I utredningsdirektiven konstateras att det torde föreligga ett behov av teknisk
och juridisk rådgivning liksom av ett visst ekonomiskt stöd åt fria uppfinnare.
Finansieringsstödet, sedan en idé förts fram till ett mera kostnadskrävande
stadium i utvecklingskedjan, bör övertas av industriföretag, EFOR
eller annan institution.
Bihang till riksdagens protokoll 196b. l samt. Nr Sfi
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964
EFOR. Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR, bildades
år 1963 av statens tekniska forskningsråd och malmfonden, vilka gemensamt
avsatt dels 0,1 respektive 0,2 milj. kr. i grundkapital, dels 0,4 respektive
0,8 milj. kr. för att täcka de löpande kostnaderna under en femårsperiod.
EFOR skall enligt sina stadgar med stöd av bidrag från stiftarna verka
för industriellt utnyttjande inom och utom Sverige av nya resultat av svenskt
forsknings- och utvecklingsarbete, i första hand resultat, som framkommit
med ekonomiskt stöd av någon av stiftarna och i andra hand resultat som
på annat sätt framkommit vid svenska forskningsorganisationer. EFOR kan
även i mån av kapacitet och då särskilda skäl finns åta sig att biträda vid
exploatering av andra uppfinningar. Verksamheten påbörjades 1964.
Privata exploaterings^öretag. Dessa kan vara av två slag, dels företag som
i egen produktion utnyttjar uppfinningar och vetenskapliga rön, som förvärvats
på olika sätt, och dels företag som bara har inkomster i form av
licensavgifter och royalties. Exploateringsföretag av den senare typen har
i ökad omfattning etablerats i USA. I Sverige har sådan verksamhet hittills
icke bedrivits i större omfattning. Under senare tid har dock kommit till ett
företag, Incentive AB, som avsetts få likartade uppgifter.
3. Utländska exploateringsföretag
I departementspromemorian uttalas, att vid bedömning av åtgärder,
som kan vara påkallade i vårt land för stöd åt tekniskt utvecklings- och
exploateringsarbete, är det av intresse att studera utvecklingen i Storbritannien
och USA där man ägnat denna fråga stor uppmärksamhet under
senare år.
I Europa är den viktigaste av det fåtal institutioner, som har resurser
för tekniskt utvecklings- och exploateringsarbete den engelska National
Research Development Corporation (NRDC), som tillkom redan år 1948
genom ett parlamentsbeslut. Nyligen bildades på enskilt initiativ i Storbritannien
ett företag, som också ställer kapital till förfogande för uppfinnare
och andra risktagare. Därutöver kan nämnas den franska Fonds
du Développement Economique et Social, vilken har som en uppgift bland
många att ge stöd åt privata företag och uppfinnare.
NRDC är ett statligt företag under Board of Trade med uppgift att
säkerställa utveckling och exploatering av uppfinningar, som stammar
från forskning vid offentlig institution eller på annat sätt finansierad med
allmänna medel. Stöd lämnas också andra uppfinningar av värde. Vidare
skall NRDC förvärva, disponera och överlåta, antingen fritt eller mot ersättning,
uppfinningar från av det allmänna stödd forskning och, när det
ligger i samhällets intresse, även andra uppfinningar. NRDC får även
stödja forskning, som har direkt anknytning till utveckling eller exploate
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196i
ring av eu viss uppfinning eller som på annat sätt ökar värdet av en
dylik. NRDC har givits möjlighet att efter godkännande av Board of
Trade stödja rena forskningsprojekt, som kan väntas resultera i uppfinningar
av praktiskt värde. NRDC har också i viss utsträckning möjligheter
att stödja produktion och marknadsföring av nya produkter.
År 1948 bemyndigades NRDC att mot gällande ränta låna högst 5 milj.
pund från staten under en tid av 5 ar. 1958 ökades krediten till 10 milj.
pund och tiden utsträcktes till 20 år. Företaget skall drivas affärsmässigt.
De sammanlagda inkomsterna under tiden 1948—1962, 2,7 milj. pund, har
i stort sett täckt de löpande utgifterna för administration, patent etc.
Någon amortering och förräntning har hittills inte erhållits på de 4,9 milj.
pund som investerats i utvecklingsarbete.
NRDC gav år 1962 stöd åt 35 utvecklingsprojekt. Företaget hade samma
år ca 1 100 engelska och ca 2 500 i utlandet beviljade patent och patentansökningar.
Utvecklingsföretag i vilka NRDC har intressen hade därutöver
ca 700 patent och patentansökningar. Antalet licensavtal med inhemska
företag uppgick till ca 500 och med utländska företag, huvudsakligen
i USA, till ca 50.
Även i USA finns påfallande få mera betydande institutioner och företag,
som har till uppgift att stödja teknisk utveckling och exploatering.
De viktigaste på den privata sidan är American Research and Development
Corporation, (ARDC), bildat redan år 1946, och Rockefeller Brothers
Company. Verksamheten bedrives på likartat sätt inom båda företagen.
Vidare har det år 1953 inrättade statliga organet för stöd till
mindre företag (högst 250 anställda) Small Business Administration möjligheter
att medverka till exploatering av uppfinningar i samband med
sin företagsstödjande verksamhet.
ARDC bildades år 1946. Det ursprungliga kapitalet 3,4 milj. dollar tillsköts
av Massachusetts Institute of Technology samt ett antal företag,
universitet och enskilda. Senare har det totalt tillskjutna kapitalet successivt
ökats till ca 19 milj. dollar.
Bolagets aktier är börsnoterade. Företaget drivs strikt affärsmässigt men
till skillnad från andra exploateringsföretag söker det ej skaffa sig direkta
inkomster från licenser, royalties o. dyl. Istället investerar det i
företag som kommer fram med nya idéer och som har egna skapande begåvningar
och tar sedan hem vinster genom att sälja delar i företagen när
dessa börjat lämna överskott. Under tiden 1946—62 har ARDC granskat
ca 3 900 projekt. Härav har företaget finansierat 78. Av dessa har endast
9 måst avvecklas. Under samma tid har ARDC gjort en vinst på 4,5 milj.
dollar genom försäljning av aktier. Samtidigt har marknadsvärdet av
ARDC:s aktieinnehav ökat med 10,9 milj. dollar. Den sammanlagda kapitalökningen
under 16 år har kommit att uppgå till över 15 milj. dollar.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196b
4. Tidigare framlagda förslag till statlig medverkan vid utveckling och
exploatering av forskningsresultat och uppfinningar
Forskningsberedningens diskussioner om de framtida perspektiven för
svensk forskning och svenskt tekniskt utvecklingsarbete har skett mot
bakgrunden av att de totala utgifterna för R & D i Sverige liksom i övriga
industriländer kan väntas även i fortsättningen komma att öka väsentligt
snabbare än nationalprodukten. Det ekonomiska perspektivet har kompletterats
med kalkyler över balansen mellan akademiskt utbildad personal
och universitetsväsendets eget behov av lärare och forskare fram till
mitten av 1970-talet.
Professor I. Svennilson har i en artikel1 givit en sammanfattning av forskningsberedningens
diskussioner rörande dessa frågor. Utgångspunkt har
varit, att Sverige nu tack vare universitetsexpansionen står inför ett stort
genombrott i fråga om resurser för forsknings- och utvecklingsarbete. De
ökade resurserna gör det möjligt att inte bara ge näringslivet flera tekniker
utan även forskningen större personella resurser. Särskild uppmärksamhet
har riktats på nödvändigheten att bringa ned de högre läroanstalternas
växande behov av lärarkrafter och förkorta studietiderna på olika
stadier. Forskningen bör expandera så snabbt som kan ske utan att alltför
stort intrång görs på näringslivets behov av personal i övrigt. Fram
till mitten av 70-talet blir tillgången på personal med högre utbildning
begränsad, framför allt på grund av läroanstalternas egna behov. Därefter
bör kunna uppnås en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan.
Forskningsberedningen har ansett, att utsikterna på personalsidan gör
det önskvärt att under de närmaste åren främst inrikta forskningsanslagen
så, att forskningen relativt sett kräver mindre andel akademisk
personal. Insatserna av biträden och tekniker med lägre utbildning samt
av apparatur och annan forskningsutrustning bör ökas. Samtidigt bör
urvalet av forskarna bli hårdare. Det tekniska utvecklingsarbetet, mätt i
kostnad för engagerad vetenskapsman eller tekniker, är mångdubbelt dyrare
än forskningsarbetet. I ett mellanskede som de närmaste åren med
relativ brist på högt kvalificerad personal för R & D-sektorn bör denna
omständighet snarast leda till ökad inriktning mot utvecklingsarbete, då
detta är mindre personalkrävande i förhallande till den ekonomiska insatsen
än forskningen.
Större delen av forskningsrådens medel liksom universitetens utgifter går
till grundforskning som huvudsakligen kan väntas ge utdelning först på längre
sikt. Men sambandet grundforskning — tillämpad forskning — tekniskt
1 »Perspektiv på den ekonomiska utvecklingen och forskningen» publicerad i Industriförbundets
Tidskrift, nr 1, januari 1964.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196i
utvecklingsarbete har blivit allt intensivare. Forskningsberedningen har också
sett som en av de viktigaste uppgifterna att stärka detta samband kommunikationsmässigt.
Ju mera man närmar sig de tekniska tillämpningarna,
desto närmare i tiden ligger i regel de praktiska resultat man hoppas på.
Forskningsberedningen har den uppfattningen att stora resultat skulle
uppnås, om en förstärkning kunde ske också av det tekniska utvecklingsarbetet
i nära kontakt med produktionen. Vid övergång från laboratorieskala
till produktionsskala flerdubblas emellertid som regel kostnaderna. I fråga
om flygplan eller atomreaktorer kan det bli utvecklingskostnader på 100-tals miljoner kronor. Även på andra områden kan mycket stora belopp behöva
satsas för att uppnå ett tekniskt genombrott, t. ex. vid stål- eller tackjärnsprocesser,
kemiska processer och automatiserat maskineri.
För att få till stånd ett tillräckligt koncentrerat utvecklingsarbete är det
naturligt att staten träder in och delar kostnader och risker med näringslivet.
En sådan samverkan har redan etablerats i ett par konkreta fall. Men
man står bär bara vid början av ett viktigt arbetsfält, och det ingår i forskningsberedningens
perspektiv att statens finansiella insats på detta område
kan komma att växa till årliga belopp som överstiger hela den summa som
forskningsråden nu disponerar.
Industriförbundet har i skrivelse till regeringen i november 1963 anfört
bl. a., att man bör räkna med att inom samhället avsätta en större del av de
samlade resurserna för olika slag av utbildning och forskning. För industrins
utveckling fordras en väl utbyggd offentlig utbildnings- och forskningsorganisation.
Beträffande formerna för samordning av statliga och enskilda
forskningsinsatser bör även övervägas det »engelska» systemet för forskningssamarbete
stat-näringsliv. Systemet innebär att för vissa mycket stora
projekt, som är alltför kostnadskrävande för enskilda företag, svarar staten
för en viss andel av kostnaderna.
Forskningsrådens nyckelroll för arbetsfördelningen mellan offentliga och
privata forskningsinstitutioner gör det vidare enligt förbundets mening önskvärt
att förstärkningen av forskningsresurserna i ökad proportion kommer
forskningsråden till godo. 5
5. Behovet av ökade stödåtgärder
De statliga anslagen för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och
utvecklingsarbete har enligt departementspromemorian successivt ökats.
Delvis har medlen direkt tillhandahållits högskolor, forskningsanstalter och
företag och delvis har de ställts till förfogande för forskningsråd och andra
forskningsstödjande organ. Även inom det enskilda näringslivet har de ekonomiska
insatserna successivt växt. Det gäller både den forskning som ut
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
förs i de större företagens egen regi och den kollektivt i vissa fall med statligt
stöd bedrivna forskningen vid branscliforskningsinstitnt och centrallaboratorier.
Samtidigt som det statliga stödet ökat har det utsträckts till att omfatta
nja led i forsknings- och utvecklingskedjan. Tidigare har det allmännas insatser
främst gällt grundforskningen och denna närstående tillämpad forskning.
Dessa områden svarar alltjämt via anslagen till universiteten och
forskningsråden för huvuddelen av de ekonomiska insatserna om man bortser
från anslagen till atomenergi- och försvarsforskning. Det har emellertid
framstått allt klarare att om den naturvetenskapliga och tekniska forskningen
skall kunna fylla sin uppgift att bidra till att lösa våra ekonomiska
och industriella expansionsproblem så måste åtgärder vidtagas som siktar
till att bättre utnyttja de uppnådda forskningsresultaten. Behovet av sådana
åtgärder följer redan av att forskningen fått allt större omfattning och är
utspridd på ett stort antal universitets- och högskoleinstitutioner, hel- och
halvstatliga eller enskilda forskningsanstalter samt enskilda företag. I
många fall bedrivs forskningen utan sikte på eller intresse för att utnyttjas
ekonomiskt. Dessa förhållanden aktualiserar behovet av en bättre och mer
systematisk överblick av forskningsverksamheten för att kunna ta tillvara
utvecklingsuppslag liksom behovet av bättre kanaler mellan forskningen
och de delar av näringslivet som kan nyttiggöra dessa uppslag.
De tekniska och ekonomiska insatser som krävs för att av ett forskningsresultat
eller en uppfinning utveckla en färdig produkt eller process är som
regel betydande. Hittills har huvudsakligen industrin haft ansvaret för utvecklingsarbete
och exploatering. Av flera orsaker, som behandlats i den
refererade OECD-rapporten, kan man dock inte i fortsättningen enbart lita
till industrins möjligheter. En allt mer komplicerad teknik kräver allt större
utvecklingsinsatser jämfört med tidigare. Antalet forskningsresultat ökar
hastigt vilket försvårar det enskilda företagets överblick. Detta är kännbart
även för de största företagen och framtvingar ett hårt urval och en tendens
till koncentration enbart till utvecklingsuppslag som anknyter till företagens
egna tidigare produkter. Särskilt kännbart blir det dock för den stora
gruppen mindre företag för vilka de ekonomiska riskerna av ett utvecklingsprojekt
lätt framstår som prohibitiva.
I OECD-rapporten har fastslagits att konsekvenserna för samhällsekonomin
i form av underoptimal tillväxttakt blir en oundviklig följd av de enskilda
företagens naturliga hämningar i fråga om att satsa på riskfyllda tekniska
utvecklingsprojekt. Forskningsberedningens utvecklingsperspektiv
går ut på en förstärkning av de belopp, som staten anslår till forsknings- och
utvecklingsarbete på olika civila industriområden. Även industriförbundet
förordar att vid vissa projekt som kräver alltför stora kostnader för den enskilda
företagsamheten bör staten svara för en viss andel av kostnaderna.
Det kan således konstateras att den förda argumentationen, både i Sverige
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196 b
och på det internationella planet, entydigt pekar mot att ökade statliga åtgärder
för att utveckla och ta till vara tekniska forskningsresultat och uppfinningar
är både önskvärda och nödvändiga för en fortsatt snabb ekonomisk
expansion.
Statsmakterna har på senare år vidtagit olika åtgärder för att komplettera
forskningsstödet med ett stöd åt teknisk utvecklings- och exploateringsverksamhet.
Den största enstaka insatsen härvidlag på det civila området har varit
de avsevärda summor som satsats på utvecklingsarbete inom atomenergitekniken
både till gagn för vår framtida kraftförsörjning och till nyttta för
stora sektorer av vår verkstadsindustri. Vidare har tekniska forskningsrådet
haft sin uppmärksamhet riktad på att icke blott stödja och självt ta initiativ
till forskning av betydelse för näringslivet utan också främja att forskningsresultaten
industriellt utnyttjas. Med det stora forskningsfält rådet bär att
tillgodose går dock f. n. endast ca 10 procent av anslagen till forskning vid
industriföretag.
Bättre möjligheter skapades genom statsmakternas beslut år 1961 att inrätta
malmfonden och norrlandsfonden. I proposition 1961: 77 anförde chefen
för finansdepartementet bl. a. att utvecklingen inom naturvetenskap och
teknik tenderade mot att särskilt målforskningen och det industriella
utvecklingsarbetet blev allt mer kostnadskrävande. Mot bakgrunden av den
svenska industrins struktur med relativt små enheter förelåg risk att svenska
företag inte kunde sätta in tillräckliga resurser på kvantitativt omfattande
och krävande projekt som på sikt skulle kunna ge utdelning i nya
produktionsmetoder och nya produkter.
Som ett ytterligare led i fullföljande av uppgiften att främja utveckling
och utnyttjande av forskningsresultat har tekniska forskningsrådet och
malmfonden under år 1963 gemensamt bildat stiftelsen för exploatering av
forskningsresultat, EFOR.
6. Förslag till utbyggnad av EFOR
Ändamålet med EFOR och motiven för densamma framgår av vad tekniska
forskningsrådet anfört i sin hösten 1963 för forskningsberedningen
upprättade treårsplan. Rådet karaktäriserar forskning som den första länken
i den produktionsfaktor, som kallas innovationskedjan och som efter
forskningen innefattar uppfinnande, konstruerande verksamhet, industriellt
utvecklingsarbete, försöksproduktion i mindre skala, industriellt produktion
och marknadsföring. För att forskningen skall kunna nyttiggöras fordras
att hela denna kedja fungerar, och i detta hänseende föreligger i Sverige
stora brister särskilt om forskningsresultaten ligger vid sidan om nu etablerad
industris verksamhetsområden. Detta inträffar otta. Industrin är inte
särskilt differentierad inom vissa grenar, t. ex. halvledarteknik, optik, regleringsteknik,
instrumentteknik, vissa delar av elektroniken, vilket innebär,
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964
att en stor del av forskningsinvesteringarna ligger oräntaibla eller utnyttjas
av utländsk industri.
Hämmande faktorer anges vara ovana hos många forskare vid patent och
exploateringsfrågor eller rent av brist på intresse för att vidareföra resultaten
sedan egna närliggande uppgifter i sammanhanget lösts. I de flesta
fall krävs också ett betydande arbete innan ett laboratorieresultat är färdigt
för industriell tillämpning. För detta ytterligare forsknings- och utvecklingsarbete
behövs ej sällan betydande medel, ofta av storleksordningen
tio gånger kostnaderna för laboratoriearbetet. Kostnaderna kan bli avsevärt
högre. För industrin framstår laboratorieresultaten ej sällan som alltför ofärdiga
för att bli föremål för produktionsmässiga tillämpningar.
Ett systematiskt arbete för att bistå forskarna med exploatering bör därför
enligt rådet kunna ge resultat redan på kort sikt. Ett flertal år måste dock
förflyta innan mera påtagliga vinster kan redovisas. Verksamheten måste
bestå i rådgivning, uppläggning av program för att föra resultaten vidare
genom kompletterande forskningsinsatser och utvecklingsarbete. Vidare
måste industrins intresse väckas för projekten så snart dessa nått ett tillräckligt
avancerat stadium. Exploateringskontrakt skall därefter slutas med
lämpliga industriföretag.
Avsikten med verksamheten är inte att den i sig själv skall ge vinst men
väl att den, genom applicering av forskningsresultaten, skall tillföra näringslivet
nya tillverkningsobjekt och på så sätt ge samhället nya arbetstillfällen
och vinstgivande verksamhet.
EFOR, som etablerats som en fristående stiftelse, kommer enligt forskningsrådets
mening att kräva medelstillskott inte bara för sin egen verksamhet
utan också för utvecklingsanslag, d. v. s. anslag för att finansiera de
kompletterande forskningsarbeten samt de utvecklingsarbeten som behöver
utföras liksom även för visst skydd av de framkomna resultaten. Även om
man kan vänta att verksamheten efter hand skall kunna göras självbärande
kommer under en treårsperiod erfordras betydande tillförsel av medel. Avsikten
är att EFOR även skall kunna biträda att nyttiggöra resultat som
kommit fram med hjälp av statliga medel från andra källor än tekniska
forskningsrådet och malmfonden. Exploateringsorganet bör enligt rådet
kunna bil en mycket väsentlig faktori innovationskedjan. Erfarenheter från
Storbritannien av liknande verksamhet inom National Research Development
Corporation har visat att portföret är trögt men att resultaten efter
några år blivit mycket goda.
7. Omfattningen av EFOR:s arbetsuppgifter
Forskningsresultat och uppfinningar kommer vanligen till ett exploateringsorgans
kännedom genom att uppfinnaren eller patentinnehavaren själv
vänder sig till organet med begäran om råd och stöd. Det händer dock ofta
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196b
att forskningsresultaten blir otillräckligt eller inte alls utnyttjade, om icke
särskilda åtgärder vidtas för att spåra npp dem, såsom fortlöpande kontakter
med olika forskningsinstitutioner, studium av rapporter till råd och fonder
angående resultaten av understödda forskningsarbeten, etc.
En viktig uppgift är den grundläggande granskning av uppslagen som erfordras
för bedömningen av deras utvecklingsbarhet och deras behov av utvecklings-
och exploateringsstöd. Häri ingår teknisk, ekonomisk och marknadsmässig
värdering. Vidare bör undersökas hur en önskvärd utvecklingsinsats
kan finansieras. För dessa bedömningar måste anlitas olika slags teknisk
expertis och tas kontakter med potentiella intressenter. I detta skede
ingår även en bedömning av ett forskningsresultats grad av originalitet,
d. v. s. patenterbarhet.
De åtgärder som därefter aktualiseras beror på olika omständigheter, såsom
hur nära forskningsresultatet ligger praktisk-industriell tillämpning,
anknytningen till etablerade företags tillverkningsprogram samt givetvis
uppfinnarens eller patentinnehavarens egna ekonomiska och tekniska förutsättningar
att föra projektet vidare. I vissa fall är det möjligt, att forskningsresultaten
mer eller mindre omgående kan läggas till grund för industriell
tillverkning. Organets insatser kan då begränsas till att bistå vid den
tekniska och ekonomiska värderingen och den eventuella patentbehandlingen
av resultaten samt till förmedling av kontakter med lämpliga industriella
intressenter.
I de fall då forskningsresultaten måste bli föremål för ytterligare utvecklingsarbete
föreligger olika möjligheter. Rättsinnehavaren kanske har de tekniska
förutsättningarna att själv bedriva det tekniska utvecklingsarbetet
men behöver ekonomiskt stöd för ändamålet. Möjligheter bör då finnas att
lämna sådant. I andra fall kan det vara möjligt att engagera intressenter
inom näringslivet, som övertar ansvaret för utvecklingsprojektet — eventuellt
med ekonomiskt stöd — med sikte på att sedan industriellt utnyttja
resultatet. Om ett sådant arrangemang icke ordnas, blir det nödvändigt för
exploateringsorganet att mer direkt engagera sig i projektet. Detta kan eventuellt
ske så att utvecklingsarbetet genom organets förmedling läggs ut som
uppdrag hos någon lämplig statlig, lialvstatlig eller enskild institution, varvid
kostnaderna täcks delvis av vederbörande rättsinnehavare och delvis
genom bidrag från organet. På grund av projektets karaktär torde det i vissa
fall vara praktiskt att bilda en särskild stiftelse eller annan juridisk person,
eventuellt med deltagande även av andra intressenter. Om rättsinnehavaren
helt saknar möjligheter att bidra till kostnaderna, kan det bli nödvändigt
att organet självt övertar rätten till forskningsresultatet för alt i egen regi
driva det fortsatta utvecklingsarbetet.
Då i en eller annan form ett utvecklingsprojekt förts fram till ett stadium,
då frågan om industriell exploatering aktualiseras, och den ursprungliga
rättsinnehavaren saknar möjlighet att ta hand om tillverkning och mark
-
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196b
nadsföring, kan ytterligare anspråk komma att ställas i fråga om hjälp med
förmedling av industriella kontakter och ingående av licens- eller överlåtelseavtal
etc. En sådan exploateringsinsats följer för övrigt i vissa fall automatiskt
av att organet i utvecklingsskedet inträtt som rättsinnehavare. Även
här kan speciella problem uppstå genom att naturliga avnämare icke finns
bland etablerade företag. Särskilda utvägar kan då få anlitas av innebörd
exempelvis att lämpliga konsortier skapas för ändamålet.
8. Medelsbehov
I departementspromemorian uttalas, att insatserna för att utnyttja forskningsresultat
på den statliga sidan hittills inskränkt sig till — förutom ett
av malmfonden anvisat belopp för utveckling och exploatering av en röntgentelevisionsapparat
-— bildandet av EFOR. Denna har vid stiftandet försetts
med ett grundkapital på 1,5 milj. kr. avsett att täcka de löpande
kostnaderna under en femårsperiod. De utgiftsbehov, som tillgodosetts,
torde närmast hänföra sig till lönerna för verkställande direktören och
den övriga kanslipersonalen, kontors- och expensutgifter, resekostnader, ersättningar
åt konsulter etc. Beräkningen av medelsbehovet torde också ha
gjorts mot bakgrund av förhållandet, att EFOR enligt sina stadgar i första
hand skall verka för industriellt utnyttjande av sådana resultat, som
kommit fram med ekonomiskt stöd av tekniska forskningsrådet och malmfonden.
I stadgarna utsägs emellertid vidare, att stiftelsen i andra hand
skall verka för industriellt utnyttjande av forskningsresultat, som utan
stöd från angivna institutioner kommit fram vid svenska forskningsorganisationer.
Biträde skall även i mån av kapacitet och då särskilda skäl
därtill är kunna lämnas vid exploatering av uppfinningar, som gjorts på
annat sätt.
Redan i de fall där EFOR:s uppgift i innovationsprocessen inskränker
sig till industriell exploatering av tidigare understödda projekt framstår
de angivna resurserna som alltför knappa. Detta är i ännu högre grad
fallet om hänsyn tas till de övriga projekt som kan aktualiseras. Av intresse
i detta sammanhang är storleken av de bidrag till tekniskt utvecklingsarbete
och industriell exploateringsverksamhet som f. n. utgår av
statsmedel. Om man bortser från militära och andra statliga beställningar
samt atomenergiområdet, finner man som angivits i det föregående
att för år 1963 insatserna till civilt industriellt utvecklingsarbete begränsar
sig till ca 6 milj. kr. från malmfonden och 2 milj. kr. från norrlandsfonden.
För tillämpad industriforskning har utom till två större objekt — skogsmekanisering
och processmetallurgi, huvudsakligen finansierade av norrlandsfonden
— avsatts ca 3 milj. kr. från malmfonden och 0,8 milj. kr.
från tekniska forskningsrådet samt 4,4 milj. kr. i direkta statsbidrag till
branschforskningsinstitut.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
Det anförda torde visa att de medel som det allmänna hittills ställt till
förfogande för nämnda ändamål endast kunnat tillgodose de mest omedelbara
behoven. Malmfondens stöd till tekniskt utvecklingsarbete har sålunda
under år 1963 endast gällt tre större och två mindre objekt. Man
kan vidare vänta att då utvecklingsprojekt i fortsättningen aktualiseras
hos EFOR utan att dessförinnan ha åtnjutit stöd av statliga fonder och
råd stödbehovet ofta torde innefatta en utvecklingsinsats. Härtill kommer
också att en angelägen uppgift för EFOR blir att genom aktiv inventering
av forskningsverksamheten inom landet söka uppspåra forskningsresultat,
som ter sig industriellt utvecklingsbara och som icke utan särskilda åtgärder
blir utnyttjade. En sådan inriktning av arbetet måste med nödvändighet
leda till ökade behov av utvecklingsinsatser.
EFOR synes nu ha behov av att kunna disponera förslagsvis 20 milj.
kr. för att möjliggöra effektiva och koncentrerade insatser. Som jämförelse
kan erinras om att det engelska NRDC förfogar över en statlig kredit
på ca 150 milj. kr. De ökade resurserna för organet bör tillskjutas
genom statens försorg. För exploateringsverksamheten bör gälla att EFOR
skall ha full frihet att tillämpa den stödform som är mest effektiv och
lämplig i det enskilda fallet. Stödet kan i likhet med vad sker inom malmfonden
konstrueras som lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Som
alternativ står en garanti att täcka viss del av kostnaderna i ett projekt.
Den förra stödformen innebär att vid projekt som genomförs i samarbete
med ett företag ingen återbetalningsskyldighet skall föreligga om projektet
ger negativt resultat. Den senare formen kan exempelvis vara lämplig
då ett företag har resurser att genomföra ett projekt men av riskfördelningsskäl
icke är berett att ensamt satsa på det. Som allmän princip bör
gälla, att stödet utformas på sådant sätt att ifrågakommande företag
engageras ekonomiskt.
EFOR bör vidare kunna bilda särskilda dotterföretag med eller utan
deltagande av andra intressenter om detta visar sig lämpligt för utveckling
och exploatering av ett visst uppslag. Förebilder för de olika former
i vilka exploateringen kan äga rum kan hämtas från praxis hos NRDC och
olika amerikanska exploateringsorgan och andra former bör även kunna
komma fram efter ytterligare överväganden.
Det statliga stöd som förordats för EFOR aktualiserar frågan om ett
direkt statligt inflytande över och insyn i EFOR:s verksamhet. Lämpligen
torde detta ske genom att Kungl. Maj :t utser vissa styrelseledamöter
liksom någon av revisorerna samt fastställer stiftelsens stadgar.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196''r
Remissyttranden
Samtliga remissinstanser understryker behovet av ökade statliga
insatser för utveckling och exploatering av forskningsresultat.
Ingeniörsvetenskapsakademien uttrycker tillfredsställelsen över att frågan
undersökts och lett till det föreliggande förslaget. Den i promemorian
påtalade bristen på kontakter mellan forskning och industri får delvis
ses som en mentalitetsfråga. Den är enligt akademien emellertid delvis
också beroende på begränsad tillgång till riskvilligt kapital och personer
med kunskap om och erfarenhet av exploatering av forskningsresultat.
Norrlandsfonden anser, att den industriella utvecklingen bör kunna påskyndas
och samhällsekonomiska fördelar nås genom vidgat statligt stöd
i form av dels direkt finansieringsstöd till industriellt utvecklingsarbete
och dels servicebetonade åtgärder, som syftar till att underlätta kommunikationerna
mellan forskning och näringsliv. Behovet av statliga stödåtgärder
torde sannolikt variera mellan olika branscher, beroende på bl. a.
företagsstruktur och konkurrensförhållanden.
LO finner det värdefullt att den nya arbetsform, EFOR representerar
och som har likhet med vissa statliga och privata institutioner i USA och
England, ges ökade resurser. Då det är fråga om ett nytt inslag i den
svenska forskningspolitiken får arbetsformen tills vidare ses som en försöksverksamhet.
I fråga om det organ, som skall ansvara för de nya medelsresurserna liksom
om kompetensfördelningen mellan EFOR å ena sidan
och forskningsråd och fonder å andra sidan uttalar huvuddelen
av remissmyndigheterna en uppfattning, som avviker från det i
departementspromemorian redovisade förslaget.
Norrlandsfonden anser att EFOR bör vara ett rent serviceorgan för forskare,
uppfinnare, företag, forskningsråd och fonder. Organet bör göras
permanent och administrationskostnaderna bestridas av staten genom direkta
anslag. Tillkomsten av EFOR bör underlätta för fonden att spåra
upp och kartlägga industriellt utvecklingsbara forskningsresultat, som
kan tas till vara för att bygga ut näringslivet i Norrland. Det direkta statliga
finansieringsstödet bör förmedlas av redan existerande forskningsråd
och fonder, vilka nu arbetar med uppdelning på särskilda verksamhetsområden
och står under ledning av speciell sakkunskap.
Tekniska forskningsrådet finner det felaktigt att betrakta exploateringsverksamheten
som en aktivitet, vilken är helt skild från den tekniska forskningen.
Forskningen, även i laboratorieskala, är en första länk i en kedja,
som kan leda fram till exploatering. I insikt härom har rådet — sedan dess
huvuduppgift år 1959 utvidgats till att avse stöd åt icke enbart teknisk
forskning utan också åt forskningsresultatens utnyttjande — börjat sätta
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196i
in resurser på sådan forskning, som bedrivs vid industriföretag. Industriforskningen
ger möjlighet till en med hänsyn till dagens forskar- och teknikerbrist
angelägen besparing av personella resurser. De skäl, som talar
för stöd åt industriell forskning, gäller i stor utsträckning också exploateringsverksamheten.
Exploaterings- och forskningsverksamheten bör samordnas
och ställas under samma huvudmannaskap.
För den av rådet stödda industriforskningen kommer EFOR:s tjänster
att behöva anlitas endast i mindre omfattning, så länge stiftelsen följer en
uppläggning, som svarar mot stiftarnas intentioner. Projekten utvecklas
inom en produktivt inriktad miljö och som regel är det önskvärt att projektledningen
så länge det är möjligt, ligger kvar på samma ställe. Beträffande
institutionsforskningen liksom för mindre forskningsmedvetna
industrigrenar är förhållandena annorlunda. EFOR:s insatser är i första
hand inriktade på dessa båda grupper.
Rådet skulle önska — och drar därvid en parallell med förhållandena
inom instrumentindustrin i USA — att forskarna vid institutionerna vore
beredda att själva bygga upp en industriell tillverkning. Enligt rådets mening
är det beklagligt att tradition och miljö här i landet tycks motverka
en sådan utveckling. Att ytterligare försvåra denna genom att dela ansvar
och finansiering på ett flertal organ kan inte vara rationellt.
Inom de mindre forskningsmedvetna industrigrenarna har rådet i flera
fall sökt medverka till större insatser i forsknings- och utvecklingsarbete.
Man måste räkna med att medvetandet att minst två skilda organ skall
handlägga de relativt komplicerade utvecklingsfrågorna måste ge de industrigrenar
om vilka det är fråga mindre tillit till att en linje skall kunna
följas konsekvent i det statliga engagemanget.
Forskningsrådet anger EFOR:s uppgifter på följande sätt. EFOR skall
enligt stiftarnas intentioner främst vara serviceorgan och inte policyformare.
Dess uppgift är att tillföra näringslivet nya kvalificerade tillverkningsprojekt.
Stiftelsen skall inte själv vara producent utan bistå vid åtgärder
som syftar till industriell exploatering och på så sätt stimulera till
ökad produktion och stegrat förädlingsvärde. Den skall sträva efter att bli
självförsörjande men inte direkt vinstgivande. Uppgifterna är både viktiga
och svåra. De underlättas inte av att omformuleras och vidgas så att
de kan komma att sammanfalla med andra organs. EFOR bör ges avgränsade
funktioner.
Forskningsrådet föreslår, att EFOR ges en förstärkt organisation. Samtidigt
kompletteras dess styrelse av stiftarna i syfte att ge organet bättre
möjligheter för allsidig bedömning och realistiskt handlande. Det belopp
om 20 milj. kr., som enligt promemorians förslag skulle tilldelas EFOR,
bör i stället fördelas på stiftarna. Det skall ankomma på dem att ställa
medlen till förfogande för exploateringsändamål, antingen på begäran
av EFOR eller genom uppdrag till stiftelsen. En samlad planering och
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
handläggning av det statliga stödet för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete,
som innefattar också branschforskning, uppdragsforskning
och exploateringsåtgärder, ter sig enligt rådets mening allt mer angelägen.
Malmfonden tillstyrker att den verksamhet som bedrivs av EFOR får ett
kraftigt ekonomiskt stöd. Detta stöd får dock inte medverka till en splittring
av verksamheten och oklarhet hos anslags- och hjälpsökande. EFOR
bör bibehålla sin status av stiftelse, bildad av tekniska forskningsrådet
och fonden, och även fortsättningsvis stå under stiftarnas tillsyn. Malmfonden
har icke något att erinra mot att det föreslagna beloppet omedelbart
ställs till EFOR:s förfogande. EFOR skall dock inte få ekonomiskt
medverka till utveckling och exploatering av större projekt — förslagsvis
sådana som kan leda till ett engagemang överstigande 100 000 kr. — utan
stiftarnas godkännande. Stiftarna skall vidare ha möjlighet att till EFOR
överföra finansiering och uppföljning av större industriella utvecklingsprojekt,
som stiftarna finner angeläget att stödja men som inte kan rymmas
inom stiftarnas ekonomiska tillgångar. I de fall exploateringsintressent
inte finns för industriprojekt, skulle de ofta överföras till EFOR.
Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm konstaterar, att
EFOR vid ett genomförande av det i departementspromemorian redovisade
förslaget inte längre skulle bli ett rent serviceföretag åt tekniska forskningsrådet
och malmfonden utan ett nytt organ med annan status men
med arbetsuppgifter, som i viss mån svarar mot malmfondens.
Samordnings- och gränsdragningsfrågorna bör klarläggas så att inte
EFOR utvecklas till ett nytt »forskningsråd». Det bör övervägas om inte
de nya medlen kunde ställas till EFOR:s förfogande via de båda stiftarna
och EFOR bibehöll sin nuvarande form, d. v. s. att vara serviceorgan
åt dessa. EFOR skulle årligen hos stiftarna ansöka om anslag och därefter
redovisa sina åtgärder och resultat. Om denna lösning väljs bör det ankomma
på stiftarna att överväga en utbyggnad av EFOR exempelvis genom
en uppdelning i en patenterings- och en utvecklingssektion.
Industriförbundet efterlyser en annan utformning av organisationen.
Utan att nu kunna ta bestämd ståndpunkt i frågan ifrågasätter förbundet,
om inte de nya medlen tills vidare borde förvaltas av malmfonden
eller av tekniska forskningsrådet. Skäl finns emellertid för att ha två
olika men nära samverkande instanser för medelsfördelningen. Det ena av
dem skulle då ha till uppgift att stödja forskning och kvalificerat forskningsliknande
utvecklingsarbete huvudsakligen inom forskningsorganisationer.
Uppgiften skulle närmast motsvara den som nu ankommer på
tekniska forskningsrådet. Den andra instansen skulle företrädesvis vara
inriktad på industriellt utvecklingsarbete. Det förutsätts sålunda, att
EFOR skall ha de uppgifter som redan beslutats, d. v. s. i huvudsak exploateringsservice.
Teknologföreningen finner det av särskild vikt att näringslivet bereds
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 år 196''r
tillfälle till medverkan och inflytande. Särskilt gäller detta frågor om
industriella former för utvecklingsarbete och marknadsfrågor. Föreningen
finner det inte avgjort att det utökade statliga stödet skall förvaltas av
EFOR.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser det ändamålsenligt att
den statliga verksamheten för att stödja utvecklingen av forskningsresultatet
knyts till det redan existerande organet på området, stiftelsen EFOR.
Det synes inte vara något att erinra mot de i promemorian skisserade
principerna för stiftelsens verksamhet. Framdeles bör ytterligare belopp
ställas till förfogande för stödverksamheten. Kompetensfördelningen mellan
EFOR, tekniska forskningsrådet, malmfonden och norrlandsfonden
liksom även samarbetet i övrigt mellan dessa organ synes emellertid böra
närmare klarläggas innan slutlig ställning tas till EFOR:s utbyggnad.
Önskemål om utredning uttalas också av andra remissmyndigheter.
Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola har inte något att
erinra mot de föreslagna principerna för EFOR:s verksamhet. Uppgifterna
kan förväntas bli mångskiftande och kräva betydande risktaganden. Verksamheten
får inte kringgärdas av på förhand uppgjorda regler utan det får
ankomma på EFOR att avpassa denna efter föreliggande omständigheter.
EFOR framhåller, att dess stiftare inte avsett att lämna direkt ekonomisk
bidrag till exploatering och utnyttjande av »matnyttiga» forskningsresultat.
Enligt de ursprungliga intentionerna skulle stiftelsens verksamhet
begränsas till sådana forskningsresultat, som har mer eller mindre direkt
tillämpning på förefintliga industrier och för vilka dessa har intresse och
möjlighet att satsa erforderliga utvecklingsmedel. Resurser i form av riskvilligt
kapital står däremot inte till förfogande för fortsatt utvecklingsarbete
av ett primärt forskningsresultat fram till det stadium då lönsamheten
av exploateringen kan bedömas. EFOR hälsar med tillfredsställelse
att väsentligt större ekonomiska resurser ställs till förfogande för att göra
det möjligt att utnyttja de forskningsresultat som kommit fram.
Statskontoret framhåller att även om kortsiktiga räntabilitetssynpunkter
inte får göra sig gällande måste garantier finnas för att stöd utgår till väl
genomtänkta projekt. I första hand bör tas upp projekt från industrier,
som är verksamma inom det tekniska området i fråga. Härigenom vinns
garanti för att förslagen är av reellt intresse. I de fall industrin själv tar
på sig en del av kostnaden undviks också alltför svåra avvägningsproblem.
Annorlunda blir förhållandet, då smärre företag eller forskare anhåller om
kapital. I dessa fall är det av vikt att EFOR anlitar erforderlig expertis.
Beträffande verksamhetsformerna för exploateringsorganet
anför industriförbundet att detta inte bör engagera sig i bolagsbildning
utan sådan liksom annan kommersiell verksamhet bör såsom hittills ankomma
på industriföretagen själva. Ekonomiska engagemang av detta slag
kan mera stadigvarande låsa anslagsmedel och minska möjligheterna att
bevilja medel till nya projekt.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 96 är 196 f
Förbundet förutsätter att hinder icke möter att EFOR — i stället för att
lämna ut lån med villkorlig återbetalningsskyldighet — tecknar borgen
eller lämnar annan garanti för banklån. Då EFOR:s insats i grund och
botten motiveras av projektets nytta från mera allmän synpunkt och då
det förutsätts att företagen som regel skall bära en del av riskerna själva,
bör ett företags skyldighet mot EFOR inte sträcka sig längre än till återbetalning
av lån för den händelse projektet lyckas.
Statskontoret däremot understryker vikten av att EFOR, då kontrakt
skrivs med industri eller forskare, tillser att den garanteras skälig ränta
och del i eventuell vinst förutom återbetalning av utlämnat belopp.
Departementschefen
Den centrala ekonomiska debatten har alltmer kommit att röra de problem,
som är förbundna med den ekonomiska tillväxten. Detta har fört in
nya begrepp i den ekonomiska analysen och angivit nya verktyg för den
ekonomiska politiken. Verksamheter, som sammanhänger med kunskapskapitalets
ökning och det effektiva utnyttjandet av detta kapital, har kommit
i debattens mitt. Ett kvantitativt resonemang bär i många fall ersatts
med ett kvalitativt. Begreppet den teknologiska faktorn eller kunskapsfaktorn
betecknas av många som en grundläggande produktionsfaktor, jämställd
med arbete, realkapital och naturtillgångar. Av andra betraktas den
närmast som en kvalitativ förbättring och effektivisering av de senare.
Klart står att i ett samhälle med full eller nästan full sysselsättning välståndsökningen
hänger intimt ihop med förkovran av kunskapskapitalet
och dettas utnyttjande.
En av de viktigaste uppgifterna för den ekonomiska politiken har blivit
att vid given arbetskraftstillgång fördela tillgängliga investeringsresurser
mellan kunskapsfaktorn å ena sidan och realkapitalet å den andra för att
nå högsta samlade utbyte. I båda fallen utmynnar investeringarna inom
kortare eller längre tid vanligen i kapitalföremål. Frågan är hur mycken ny
och mera avancerad teknik som skall byggas in och hur realkapitalets utnyttjande
skall organiseras på bästa sätt.
Den teknologiska faktorn omfattar betydligt mera än naturvetenskaplig
och teknisk forskning och uppfinnande samt utnyttjande av de resultat som
kommit fram härvid. Dessa aktiviteter är emellertid av central och omedelbar
betydelse för den ekonomiska tillväxten och brukar sammanfattas under
benämningen innovationskedjan eller innovationsförloppet.
I Sverige liksom i andra industriländer ökar insatsen av teknisk utbildning
och forskning kraftigt. Härigenom skapas ett successivt större kunskapskapital.
Det krävs emellertid åtgärder också för att få bästa möjliga utnyttjande
av detta kapital, att få det omvandlat i ny industriell teknik och
nya konkurrenskraftiga produkter.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
Som belyses i den åberopade OECD-rapporten och i departementspromemorian
föreligger risk för -— beroende på olika hämmande faktorer — att
resultatet av innovationsförloppet blir sämre än det borde bli vid den givna
forskningsinsatsen. Dessa frågor har diskuterats livligt den senaste tiden,
bl. a. inom forskningsberedningen. De hämmande faktorerna anses delvis
ligga i att företagen funnit att de risker som är förbundna med industriellt
utvecklingsarbete är för omfattande. Den tekniska utvecklingen
är svåröverskådlig. Utvecklingskostnaderna är ofta mycket stora. Ju mer
komplicerad tekniken blir desto dyrare blir det att medverka till ytterligare
utveckling. Endast mycket stora företag har möjlighet till den erforderliga
riskutjämningen mellan olika projekt. Även dessa företag föredrar
ofta att hålla sig på säkra sidan och begränsa sig till i varje fall sådana
projekt, som ligger inom det egna tillverkningsområdet. För mindre
och medelstora företag blir riskerna relativt sett ovedersägligt än större.
De insatser dessa anser sig ha råd med är oftast snävt begränsade.
Slutsatsen av diskussionen har blivit, att företagens insatser i fråga om innovationer
redan från företagens egen synpunkt är för liten i varje fall vid
längre perspektiv och klart otillräckliga vid samhällsekonomisk bedömning.
Inom vissa sektorer bär staten nära nog hela kostnaden för innovationsverksamheten.
Detta gäller t. ex. i fråga om atomenergins utnyttjande liksom på
det militärtekniska området. En breddning av det statliga stödet anses emellertid
erforderlig. Från olika håll har understrukits betydelsen av samarbete
mellan stat och industri i innovationsförloppet. Således har industriförbundet
i skrivelse hösten 1963 till Kungl. Maj :t förordat ett forskningssamarbete
med industrin för sådana stora projekt, som företagen själva
ej rår med.
Jag vill hänvisa till att statligt finansieringsstöd redan utgår icke enbart
till grundläggande och tillämpad teknisk forskning utan också till utvecklingsarbete.
De båda statliga fonderna, malmfonden och norrlandsfonden,
har kommit att få en stor del av sin verksamhet inriktad härpå. Malmfonden
har inlett samarbete med industrin avseende ett par stora projekt. Ett
framgångsrikt genomförande av dessa kan få väsentlig betydelse för konkurrenskraften
hos vår industri. Detsamma gäller vissa av de insatser
norrlandsfonden gjort, delvis i samverkan med malmfonden. Jag är emellertid
klar över, att ytterligare insatser behövs.
Promemorians förslag går ut på att ett belopp om förslagsvis 20 milj. kr.
nu skall tillföras den av tekniska forskningsrådet och malmfonden gemensamt
bildade stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR. Det
åligger stiftelsen, som börjat sin verksamhet i år, att med bidrag från stiftarna
verka för industriellt utnyttjande inom och utom Sverige av nya resultat
av svenskt forsknings- och utvecklingsarbete. Verksamheten avser i
första hand sådana resultat, som kommit fram med ekonomiskt stöd från
någon av stiftarna, och i andra hand övriga forskningsresultat vid svenska
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 1964
forskningsorganisationer. I mån av kapacitet och då särskilda skäl finns
därtill skall EFOR också kunna biträda vid exploatering av andra uppfinningar.
EFOR:s uppgift är att stödja forskare. Verksamheten skall bestå i rådgivning,
granskning och värdering av forskningsprojekt, uppläggning av
program för kompletterande forskningsinsatser och utvecklingsarbete. Så
snart projekten nått ett tillräckligt framskridet stadium skall industrins intresse
väckas för att få till stånd en exploatering.
EFOR skall inte enbart vänta på uppslag från forskare eller patentinnehavare.
Den skall också söka spåra upp intressanta forskningsresultat. Det
är inte ovanligt att forskare visar ett mycket litet eget intresse för det praktiska
utnyttjandet av de resultat som uppnåtts.
En exploateringsverksamhet av det slag som åsyftas i promemorian kräver
ekonomiska resurser. I första hand erfordras medel för administration,
patentkostnader o. dyl. Därtill behövs i olika omfattning medel för kompletterande
forskning, utvecklingsarbeten och även stundom för prototyper och
försöksproduktion. Medelsbehovet beror dels på hur nära ett projekt ligger
industriell tillämpning samt dels på vilka resurser forskaren själv och andra
intressenter förfogar över och är beredda att satsa. I vissa fall blir det nödvändigt
för exploateringsorganet att självt mera direkt engagera sig i projektet,
inträda som rättsinnehavare, i egen regi driva det fortsatta utvecklingsarbetet
samt också göra själva exploateringsinsatsen genom att ta erforderliga
kontakter med industrin och ingå licens- eller överlåtelseavtal.
Saknas avnämare bland bestående företag kan organet behöva ta ytterligare
steg och medverka i företag, som skapas för tillverkningen och marknadsföringen.
Enligt forskningsrådets mening skall EFOR emellertid inte ta på
sig större ekonomiska förpliktelser. Erforderliga medel skall tillskjutas av
stiftarna, som bör få sina ekonomiska resurser förstärkta.
Verksamheten för ett exploateringsorgan kan schematiskt delas upp på
fyra steg, nämligen att spåra upp projekt, att pröva desamma, att ge dem
skydd i form av patent e. dyl. samt slutligen att ta kontakter för deras tekniska
och kommersiella nyttiggörande. Alla fyra stegen är lika viktiga och
ställer krav på olika former av sakkunskap från organets sida. Det sista steget,
d. v. s. nyttiggörandet, förutsätter tillgång till ett stort antal kombinationsmöjligheter.
Vissa har skisserats i departementspromemorian. Krav ställs
på att intressenter verkligen står till buds, att de har ekonomiska resurser
och framför allt att de är villiga till ekonomiska åtaganden med de risker
detta innebär. Svårigheterna blir störst då resultaten ligger långt från industriell
tillämpning och faller inom branscher, som här i landet är svagt
representerade eller är mindre benägna att tillgodogöra sig ny teknik. I fall
som dessa måste särskilda krav ställas på statliga insatser, dels på den finansiella
sidan och dels i fråga om att föra projektet fram till industriell
produktion. Att låta ett klart utvecklingsdugligt projekt ligga outnyttjat
29
Kungl. Maj:ts proposition nr !)6 år 1!)0i
har vi inte råd med. Visserligen måste vi inför de nya marknadsbildningarna
sträva efter en specialisering. Det gäller emellertid att fortlöpande
utveckla nya specialiteter. Att låsa sig till traditionella industriområden
och enbart förtrösta på deras utveckling är inte nog. Bristande finansieringsmöjligheter
kan innebära att man i väsentliga avseenden minskar
värdet av de insatser staten gör för utbildning och forskning.
Skiljaktiga uppfattningar råder i frågan om vem som lämpligen bör disponera
de nya medel, som förutsatts komma att ställas till förfogande. I
promemorian föreslås att medlen direkt skall tillföras EFOR. De flesta remissinstanserna
anser emellertid att denna stiftelse inte bör ha om hand
direkta finansieringsavgöranden. Således föreslås från flera håll, bl. a. av
tekniska forskningsrådet och malmfonden, att medlen i stället lämnas över
till dem eller i varje fall att de slutligt skall bestämma över medlens användning.
Även industriförbundet framhåller att EFOR bör bibehållas vid sina
nuvarande uppgifter. Förbundet tillägger emellertid att skäl finns för en
uppdelning av finansieringsstödet mellan två skilda om än nära samverkande
organ, av vilka det ena företrädesvis bör vara inriktat på industriellt
utvecklingsarbete. EFOR påpekar de bristande stödmöjligheterna för
sådana forskningsresultat, som ligger utanför befintliga industriers intresseområde.
Vissa skäl talar enligt min mening onekligen för att ge EFOR egna finansieringsresurser.
Detta skulle göra det möjligt för stiftelsen att utan
omgång föra vidare olika projekt och bidra till att häva den brist på kombinationsmöjligheter
som finns i dag. Jag är emellertid medveten om att
åtgärden kan innebära en åtminstone för närvarande inte önskvärd förskjutning
av tyngdpunkten för stiftelsens verksamhet. Får den stora egna
finansiella resurser, föreligger risk för att den ser sig nödsakad att koncentrera
sitt arbete på sådana projekt, för vilka den egna finansieringen
spelar en avgörande roll, till men för verksamheten i övrigt. Jag anser det
vara mer angeläget alt EFOR:s serviceverksamhet breddas — framför att
stiftelsen får principiellt nya uppgifter. Jag vill därför inte tillstyrka att
medlen direkt ställs till EFOR:s förfogande även om de skall utgöra ett
stöd för stiftelsens verksamhet.
Jag är emellertid inte heller beredd att lämna de nya medlen och deras
administration till tekniska forskningsrådet och inte heller till malmfonden.
Forskningsrådets uppgifter avser huvudsakligen forskning och sådant
utvecklingsarbete som gränsar Ull forskning. Den ökade satsning på industriforskning
rådet önskar göra har mitt stöd. Det väsentligt ökade anslaget
för rådets verksamhet, som tidigare i dag tillstyrkts, får ses mot bakgrunden
härav.
Malmfondens uppgift, till de delar fonden arbetar inom nu avsedda områden,
ser jag närmast som ett komplement till rådets stöd åt industriforskning.
Fonden är tänkt som en strategisk reserv på forskningens och
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 06 år 19Gb
utvecklingsarbetets område med tyngdpunkten på stora experimentella projekt.
Enligt sina stadgar begränsar den vidare sina ekonomiska anspråk
till att i de fall projekten blir framgångsrika få tillbaka de medel som
ställts till förfogande jämte ränta. Möjlighet till riskutjämning finns således
ej. Enligt min mening bör en ny finansieringskälla få en mera företagsekonomisk
målsättning.
Norrlandsfonden slutligen arbetar på alla stadier i innovationsförloppet.
Dess verksamhet är emellertid geografiskt begränsad till Norrland med
tyngdpunkten på Norrbotten.
Att såsom tekniska forskningsrådet föreslår ge rådet nya uppgifter inom
innovationsförloppets senare delar finner jag således inte lämpligt. Angelägenheten
av att rådet inte förlorar sin karaktär av vetenskapligt råd är
tillräckligt motiv härför. Rådets instruktion innefattar såväl främjande av
teknisk forskning som av dennas utnyttjande. Dess medverkan i stiftandet
av EFOR får ses som en åtgärd i sistnämnda hänseende. Rådets uppgifter
bör dock inte sträcka sig till direkta kapitalinvesteringar i nyttiggörande av
forskningsresultat. Denna uppgift ankommer däremot på malmfonden och
norrlandsfonden.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag att de medel, som i departementspromemorian
föreslogs skola direkt tilldelas EFOR, bör omhänderhas
av ett särskilt, helt statligt institut, »Institutet för nyttiggörande av
forskningsresultat, INFOR». Detta institut bör också utnyttja EFOR som
serviceorgan liksom EFOR skall kunna vända sig till detsamma för finansieringsstöd.
Institutets huvuduppgift bör bli att söka fylla det tomrum,
som skapas av bristen på aktiva intressenter inom betydande delar av industrin,
beroende antingen på att branschen i fråga över huvud är svagt utvecklad
eller intresset för ny teknik är påtagligt ringa. Institutet skall
också äga att då skäl finns därtill överta andra projekt, som EFOR och i
förekommande fall exempelvis tekniska forskningsrådet fört över de första
stadierna i innovationsförloppet.
Det är enligt min mening ofrånkomligt att i eu ny verksamhet som det
statliga stödet åt tekniskt utvecklingsarbete arbeta med organ med skilda
inriktningar för att inte för tidigt få verksamheten låst i en viss form med
de risker för förlorade möjligheter detta innebär. Likaväl som vi inte får
tappa bort utvecklingsbara tekniska projekt utan är skyldiga att ta kostnaderna
för experiment måste vi även söka oss fram efter olika organisatoriska
linjer vid nyttiggörandet av projekten. Då ytterligare erfarenheter
inhämtats får organisationen ses över.
Att nu i detalj dra upp riktlinjerna för det nya institutet är inte avsikten.
Dess uppgift bör vara att på basis av egna erfarenheter skapa arbetsformer,
som sedan i sinom tid får prövas. Vinster krävs för att balansera ofrånkomliga
förluster på vissa projekt. Inriktningen bör vara företagsekonomisk så
tillvida, att i de fall institutet finansierat projekt, som är ägnade industri
-
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 196i
ellt utnyttjande, det icke endast skall söka få kostnaderna för projektet
täckta utan också äga få ta del av vinsten. Sådan är dock knappast att förvänta
i begynnelseskedet men när vinst uppkommer bör den tillgodogöras
för att få till stånd den avsedda riskutjämningen. Den huvudsakliga målsättningen
är dock samhällsekonomisk. Eventuella vinster skall utnyttjas för
att öka stödverksamheten till den del de icke tas i anspråk för att ge en
rimlig avkastning på det investerade kapitalet.
Institutet skall finansiellt medverka till att föra forskningsresultat vidare
med sikte på industriell exploatering och marknadsföring. Verksamheten
bör omfatta såväl resultat av statligt stödd forskning som andra forskningsresultat.
Hinder skall inte föreligga för institutet att överta också primära
forskningsresultatet, vilka kommit fram i utlandet. Tillsammans med
annan eller ensamt skall institutet förvärva dessa resultat, disponera dem
och då utvecklingsarbetet slutförts antingen genom EFOR eller självt
överlåta resultaten till tillverkningsföretag genom licensavtal eller på annat
sätt. Institutet skall också — sedan inhemska intressen bevakats — äga
ingå sådana avtal med företag i utlandet.
I de fall intressenter finns inom svensk företagsamhet skall institutet söka
samverkan med dessa, innefattande också finansiellt deltagande. Det är
av värde att få samarbetet till stånd i så tidigt skede som möjligt i syfte att
kunna utnyttja de erfarenheter den eventuelle tillverkaren besitter.
Om möjligt bör institutet upphöra med finansiellt stöd, då ett projekt
förts fram till industriell tillverkning. Det torde dock i vissa fall bli svårt att
få till stånd en godtagbar avlösning på detta stadium. Institutet bör därför
äga rätt att finansiellt ta del i bildande av tillverkningsföretag eller på annat
sätt satsa medel i sådana företag. Visar det sig i framtiden att dessa
engagemang blir betungande för institutet och låser en väsentlig del av dess
resurser torde få övervägas de speciella åtgärder, som kan erfordras.
Institutets ledning bör inrymma expertis på kreditgivning och marknadsföring.
Projekten torde i regel komma att föreläggas institutet av EFOR,
som då också skall svara för erforderliga kompletterande utredningar. För
belysning av projekten skall institutet, då så synes erforderligt, kunna
anlita även annan expertis. Institutets egen administration kan därmed
starkt begränsas.
Genom den föreslagna uppläggningen får EFOR som ytterligare stöd för
sin verksamhet inte enbart en finansieringskälla utan också ett organ med
en inriktning och målsättning, som kan ses som ett komplement till forskningsrådet
och malmfonden. Detta bör enligt min mening stimulera verksamheten.
Som jag redan varit inne på, tror jag att vi i nuvarande skede
måste arbeta med olika verktyg för att nå bästa möjliga resultat. Samordningen
mellan olika statliga finansieringsorgan anser jag med den uppläggning
jag här förordar inte skall innebära problem.
EFOR bör enligt min mening få eu central roll inom ramen för nuvaran -
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 96 år 1964
de typ av uppgifter. Jag vill uttala min uppskattning för det initiativ stiftarna
tagit. En begränsning av verksamheten till forskningsresultat som
kommit fram med statligt stöd anser jag dock knappast böra upprätthållas
annat än övergångsvis, då organet prövar sina arbetsformer. Av stiftarna
har EFOR tilldelats ett belopp, som i medeltal motsvarar 300 000 kr. för år
under fem år. Tekniska forskningsrådet tillskjuter härav 100 000 kr. om
året och malmfonden resten. Med hänvisning till vad jag anfört om betydelsen
av EFOR:s verksamhet anser jag att bidraget till organet från anslaget
till teknisk forskning bör för nästa budgetår utgå med 200 000 kr.
Efter föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet har tidigare i
dag tagits upp denna medelsanvisning vid behandling av proposition om
anslag för budgetåret 1964/65 till vissa forskningsråd m. in. (nr 69).
Jag övergår nu till formen för det föreslagna institutets medelsförsörjning
och institutets organisation m. m.
Institutets uppgift är att göra tidsbegränsade finansieringsinsatser. Förutsättningarna
att få de i olika projekt nedlagda medlen förräntade och senare
frigjorda är svåra att överblicka vid investeringstillfället. Detsamma
gäller möjligheten att få räntabilitet på insatta medel totalt sett. Erforderligt
anslag torde böra anvisas å riksstatens kapitalbudget under fonden för låneunderstöd.
Viss del av investeringsanslaget torde omedelbart böra skrivas
av genom anslag å driftbudgeten, då i vart fall till en början svårighet
måste föreligga att uppnå full förräntning på medlen och något så högt
krav därför inte bör ställas på institutet. Chefen för finansdepartementet
kommer att senare lägga fram förslag i denna fråga att föreläggas årets
riksdag. Verksamheten bör i varje fall tills vidare — förutom direkta ekonomiska
insatser — omfatta enbart långivning. Stöd genom garantier och
borgen bör inte nu falla inom institutets uppgifter.
Frigjorda medel skall föras tillbaka till institutet och stå till förfogande
för nya projekt. Institutet skall också tillgodoföras eventuella vinster, till
den del de inte går åt för ränta på statskapitalet.
Det belopp som nu ställs till institutets förfogande bör vara av den storlek
att verksamheten kan läggas upp på lång sikt och att den kan omfatta
förhållandevis kostnadskrävande projekt. Jag föreslår att beloppet såsom
föreslagits i promemorian tas upp till 20 milj. kr.
Institutet bör vara ett fristående organ med stadga som fastställs av
Kungl. Maj :t. Ledningen av institutet bör has om hand av en styrelse med
högst fem ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. Som jag tidigare berört, bör
i styrelsen finnas expertis på kreditgivning och marknadsföring.
Till styrelsens förfogande bör stå en kvalificerad tjänsteman, som i varje
fall tills vidare arvodesanställs på deltid. Erforderliga kansligöromål i
övrigt torde kunna anförtros bestående organ.
Administrationskostnaderna torde under budgetåret 1964/65 få bestridas
från handelsdepartementets kommittéanslag.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 96 år 196''f
De skatterättsliga problem, som följer med institutets tillkomst, torde få
tas upp i annat sammanhang.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
a) att ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat
skall inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med de av
mig anförda riktlinjerna;
b) att till Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,
INFOR under fonden för låneunderstöd för budgetåret
1964/65 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Lund
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640249