Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1961

1

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydtlse av 1 § lagen den 31 maj 1963
(nr 268) om igångsåttningstillstånd för byggnadsarbete;
given Stockholms slott den 6 mars 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsåttningstillstånd för byggnadsarbete.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I pröpösitionöri föreslås, att lagen om igångsåttningstillstånd för byggnadsarbete
kompletteras med en fullmakt för Kungl. Maj :t att, då allvarlig
brist på byggarbetskraft råder inom visst område, förordna att under
viss tid igångsåttningstillstånd skall krävas för sådant byggnadsarbete
inom området, som är att anse såsom mindre angeläget från allmän synpunkt.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 95

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 196i

Förslag

till

-5U v''>: ‘tit VW,.-.-, \. .<«, vVU i »''S«. .V. v!-/.

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsätt*
ningstillstånd för byggnadsarbete

Härigenom förordnas att 1 § lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Därest inom-----—• -— ----visst slag.

Råder inom visst område allvarlig
brist på arbetskraft i byggnadsindustrien,
äger Konungen för viss Hd
förordna, att byggnadsarbete av visst
slag, som är att anse såsom mindre
angeläget från allmän synpunkt, icke
må påbörjas inom området utan
igångsättningstillstånd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1964

3

Utdrag av protokollet över inrike sär end en, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
februari 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om lagstiftningsåtgärder
för prioritering av viss byggnadsverksamhet samt anför.

Med hänsyn till den under senare delen av 1963 starkt ökade efterfrågan
på arbetskraft för byggnadsverksamhet blev det under hösten nödvändigt
att vidta särskilda åtgärder i syfte att dämpa denna efterfrågan. Sålunda
utfärdades cirkulär till samtliga statsmyndigheter angående begränsning
av den statliga byggnadsverksamheten. Detta ledde till att ett flertal statliga
byggnadsföretag, väsentligen i storstadsregionerna, senarelades. På motsvarande
sätt förfor även vissa kommuner. De härigenom försenade byggnadsföretagen
representerar till övervägande del angelägna projekt. Legala
möjligheter har inte stått till buds att i stället begränsa sådan enskild
byggnadsverksamhet, som avser mindre angelägna projekt.

I syfte att skapa nämnda legala möjligheter har inom inrikesdepartementet
upprättats en den 12 december 1963 dagtecknad promemoria (stencilerad)
angående reglering vid akut arbetskraftsbrist inom byggnadsindustrin.
Vid promemorian har fogats förslag till lag om ändrad lydelse av 1 §
lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av
arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, överståthållarämbetet
(som bifogat yttrande av Stockholms stadskollegium), länsstyrelserna
i Stockholms och Östergötlands län (som bifogat yttrande av länsarbetsnämnderna),
länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund gemensamt, handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet, hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sveriges
allmännyttiga bostadsföretag, SABO, svenska byggnadsentreprenörför1*
—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 95

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 196b

eningen, svenska byggnadsindustriförbundet samt svenska väg- och vattenbySgarnas
arbetsgivareförbund, de tre sistnämnda gemensamt, svenska
byggnadsarbetareförbundet och svenska riksbyggen.

Jag anhåller nu att få uppta hithörande frågor till närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Den 1 juli 1963 upphörde 1943 års lag om tillståndstvång för byggnadsarbete.
I stället avses enligt den av riksdagen godkända prop. 1963: 124
(L3U 24, Rskr 284), att säsongutjämningen för byggnadsindustrins arbetskraft
skall bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens
parter under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida.

För den händelse att de på frivillighet grundade åtgärderna skulle visa
sig otillräckliga, kan Kungl. Maj:t enligt lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, som trädde i kraft den 1 juli
1963, förordna, att byggnadsarbete inom området i fråga inte får påbörjas
utan att igångsättningstillstånd meddelats enligt lagen. Förutsättning för
sådant förordnande är, att det inom visst område visat sig att jämn sysselsättning
under olika delar av året inte kan upprätthållas på annat sätt för
byggnadsindustrins arbetskraft.

Med byggnadsarbete menas enligt lagen såväl åtgärder för nybyggnad,
såsom rivning av hus, schaktning för husbyggnad och uppförande av hus,
som om- och tillbyggnader samt reparations- och underhållsarbeten. Till
byggnadsarbete hänför lagen också anläggande av väg, järnväg, spårväg och
annan större fast transportanordning samt bro, hamn, gata, park, vattenbyggnads-
och torrläggningsföretag och annat liknande anläggningsarbete.
Förordnande att igångsättningstillstånd skall krävas kan begränsas till
byggnadsarbete av visst slag.

Igångsättningstillstånd meddelas normalt av länsarbetsnämnden och
eljest av arbetsmarknadsstyrelsen. I tillståndet kan anges storleken och
sammansättningen av den arbetsstyrka, som vid varje tillfälle skall sysselsättas
i arbete.

Om någon bedriver byggnadsarbete utan igångsättningstillstånd, kan
länsarbetsnämnden eller arbetsmarknadsstyrelsen förbjuda honom vid vite
att fortsätta arbetet. Vitet utdöms av domstol på talan av åklagare.

För de områden där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd
skall enligt en övergångsbestämmelse till lagen fortfarande krävas
sådant tillstånd till utgången av juni 1965, om inte Kungl. Maj:t bestämmer
annat. Meningen är att tillståndstvånget under den tvååriga övergångstiden
successivt skall avvecklas, allteftersom förutsättningar skapas för en frivillig
säsongutjämning.

Samtidigt med lagen trädde även en kungörelse med tillämpningsföre -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1964

skrifter till lagen i kraft. Vissa slag av byggnadsarbeten har i kungörelsen
generellt undantagits från tillståndstvånget. Hit hör först och främst allt
arbete avseende bostadshus som inrymmer högst två bostadslägenheter samt
därtill hörande uthusbyggnader. Vidare arbete avseende ekonomibyggnader
för jordbruks- eller skogsbruksfastighets eget behov och växthus. Ytterligare
har undantagits elektriska installationer, måleriarbeten, mindre kompletteringar
av värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning inom byggnad
samt annat reparations- och underhållsarbete, om sammanlagt högst
tre personer sysselsätts i arbetet. Generellt undantag gäller också för arbeten
med enskild väg, till vilken utgår statsbidrag, och skogsväg, vissa dikningsföretag,
muddringsarbete samt reparations- och förbättringsarbeten på flottled.
Slutligen har även statliga och statskommunala beredskapsarbeten
undantagits från tillståndstvånget.

Departementspromemorian

I departementspromemorian anläggs till en början vissa synpunkter på
den samlade efterfrågan på byggarbetskraft.

Trots att bostadsproduktionen under en följd av år nästan oavbrutet
ökats och nu ligger på en nivå av ca SO 000—85 000 lägenheter om året,
råder fortfarande en besvärande bostadsbrist, särskilt i storstadsregionerna.
Härtill kommer att befolkningsutvecklingen under 1960-talet medför en
ytterligare skärpt efterfrågan på bostäder. Då ökar nämligen befolkningen
i åldrarna 20—29 år — de hushållsbildande åldrarna — kraftigt: med 20 %
t. o. m. 1965 och med 15 % under perioden 1965—1970. Vidare kan den
fortgående urbaniseringen väntas förstärka trycket på de stora och medelstora
städernas bostadsbehov, varjämte standardutvecklingen i vårt land
kan antas medföra ökad sprängning av hushåll och stegrade anspråk på
större bostäder. Mot denna bakgrund konstateras i promemorian, att en
mycket omfattande bostadsproduktion är nödvändig.

Vid sidan av bostadsproduktionen nämns i promemorian såsom särskilt
angelägna byggnadsbehov industribyggen samt byggen för undervisning och
sjukvård.

I denna del konstateras slutligen i promemorian, att med de angelägna
byggnadsobjekten konkurrerar andra, förhållandevis mindre angelägna. I
det sammanhanget erinras om att handeln uppvisar den snabbaste utbyggnadstakten
av alla näringsgrenar.

Vad beträffar tillgången på byggarbetskraft framhålls i
promemorian, att det blir allt svårare att tillmötesgå de utomordentligt stora
krav, som det samlade byggnadsbehovet ställer. Den befintliga utbildningskapaciteten
är otillräcklig i förhållande till avgången och de ökade behoven.
Eu förflyttning av arbetskraft till bristområdena strandar i stor utsträckning
just på bostadsbristen i dessa områden.

6

Kungl. Maj ds praposiiion nr 95 är 1964

I promemorian betonas i anslutning härtill, att fortsatta ansträngningar
måste göras för att förbättra tillgången på utbildad byggarbetskraft såväl
genom ökning av utbildningskapaciteten som genom andra åtgärder ägnade
att möjliggöra en utjämning av arbetskraftsresurserna mellan överskottsoch
bristområden. Allt bör också göras för att få till stånd en ännu bättre
säsongutjämning än nu, så att arbetskraften tillvaratages på bästa sätt.

Innan dessa och andra åtgärder i samma syfte nått full effekt, kan emellertid
enligt promemorian förutses, att det inom vissa delar av vårt land
kommer att uppstå mera akuta situationer, då det blir omöjligt att tillgodose
även mycket angelägna byggnadsbehov om samtidigt alla andra byggnadsprojekt
fritt får konkuiTera om arbetskraften. För sådana situationer bör
därför skapas legala förutsättningar för en prioritering av den
angelägna byggnadsverksamheten.

Efter ett konstaterande att 1963 års lag om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete inte kan i sin nuvarande utformning användas för den
önskvärda prioriteringen anförs i promemorian, att som en allmän förutsättning
för att en ny byggnadsreglering skall sättas i verket bör gälla, att
särskilt angelägna byggnadsbehov föreligger. Det måste enligt promemorian
anses vara fallet om stora medborgargrupper inte kan beredas fullvärdiga
bostäder på grund av för ringa byggnadsverksamhet, om sjuka och gamla
inte inom rimlig tid kan beredas nödvändig vård till följd av brist på vårdinrättningar,
om bristen på lokaler avsevärt försvårar en ändamålsenlig
undervisning eller hindrar tillträde till viktiga utbildningsområden eller om
bristande byggnadsmöjligheter äventyrar sysselsättning och rationalisering
inom industrin. En ytterligare förutsättning för regleringen bör vara, att en
akut brist på utbildad arbetskraft äventyrar möjligheterna att upprätthålla
en så omfattande byggnadsverksamhet på dessa områden, som övriga resurser
kunde motivera.

Föreligger bristsituationer av förut antydd art, bör enligt promemorian
Kungl. Maj :t äga en på förhand meddelad fullmakt att vidta erforderliga
åtgärder för att fördela resurserna inom byggnadsverksamheten. Genom
lagstiftning måste uttryckligen slås fast att en sådan situation är förutsättning
för att Kungl. Maj:t skall få använda fullmakten. Åtgärderna bör med
hänsyn till både byggherrarna och de berörda myndigheterna inte göras mer
omfattande eller ingripande än som fordras för att tillgodose syftet att ge
förtur åt de angelägna byggnadsföretagen. Sådana byggnadsföretag kan
således lämnas utanför regleringen. Denna bör därför utformas så att den
medger en prövning om igångsättning av andra byggnads- och anläggningsföretag
än de från samhällssynpunkt angelägna är ägnad att försvåra eller
fördröja dessa. Prövningen kan inskränka sig till om igångsättningstillstånd
för mindre angeläget projekt kan lämnas eller inte. Det blir således inte,
såsom enligt den gamla byggnadsregleringen, tillståndsprövning beträffande
samtliga projekt. Regleringen behöver inte omfatta mindre byggnadsföretag.

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1964

Det slags byggnadsarbete, som i dag är undantaget från tillämpningen av
1963 års lag, torde i huvudsak kunna undantas även i detta sammanhang.
Vidare torde regleringen i allmänhet kunna begränsas att endast avse storstadsregionerna.
Tillståndstvång bör givetvis inte gälla andra delar av landet
än där bristsituationen motiverar det.

I promemorian föreslås, att den erforderliga fullmakten för Kungl. Maj :t
att sätta den behövliga regleringen i verket åstadkommes genom tillägg till
1 § nyssnämnda lag. Tillägget bör utformas så att Kungl. Maj :t vid allvarlig
brist på arbetskraft i byggnadsindustrin inom visst område äger för viss tid
förordna att byggnadsarbete, som är att anse såsom mindre angeläget från
allmän synpunkt, inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd. I administrativ
ordning bör Kungl. Maj :t på grund av en sådan fullmakt äga
bestämma vilka byggnadsprojekt som under en viss period skall anmälas
till myndigheterna för igångsättningsprövning.

Vad som skall förstås med byggnadsarbete kan enligt promemorian
bestämmas på samma sätt som i 1963 års lag och de prövande myndigheterna
bör liksom enligt denna vara arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnderna.
Även i övrigt kan 1963 års lag tillämpas.

Remissyttrandena

Vad först beträffar den allmänna inställningen till förslaget
så har flertalet remissinstanser antingen tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran eller förklarat sig inte vilja motsätta sig förslaget.
Hit hör byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, en majoritet inom arbetsmarknadsstyrelsen,
överståthållarämbetet, en majoritet inom Stockholms stadskollegium,
länsarbetsnämnden i Stockholms län, länsstyrelsen och länsarbetsnämnden
i Östergötlands län, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, en majoritet inom styrelsen för svenska stadsförbundet,
landsorganisationen i Sverige, HSB, SABO, svenska byggnadsarbetareförbundet
och svenska riksbyggen.

I allmänhet har den positiva inställningen till förslaget motiverats med
att det bör åvila samhället att ansvara för att, då så anses erforderligt,
mindre angelägna byggnadsinvesteringar hålls tillbaka för att skapa större
utrymme åt investeringar i mera angelägna byggnadsobjekt. Många anser
därvid, att huvudsyftet med regleringen bör vara att skapa förutsättningar
för en sådan balans på arbetsmarknaden, att bostadsbyggandet kan tryggas
vid en konjunkturöverhettning. Det understryks emellertid samtidigt, att
bostadsbyggandet för med sig från allmän synpunkt nödvändiga byggnadsbehov,
såsom för vatten och avlopp, affärer, skolor m. in. Man liar
också framhållit det betänkliga i att viktiga allmänna byggen måst uppskjutas
samtidigt som mindre angelägna byggen inom den enskilda sektorn
fritt fått konkurrera om den otillräckliga arbetskraften.

8

Kungl. Maj ris proposition nr 95 år 1964

Som ett ytterligare skäl för prioriteringen framhålls i ett yttrande, att en
begränsning av den relativt sett mindre angelägna byggnadsverksamheten
medför inte bara större resurser av egentlig byggarbetskraft för de prioriterade
sektorerna utan också bättre resurser för planering och projektering
inom dessa och för samhäll splaneringen i övrigt.

Några remissinstanser, som ansett att den föreslagna regleringen endast
kan få en begränsad effekt, har förklarat sig ändå inte vilja motsätta sig
regleringen i vissa lägen och i varje fall under en övergångstid tills andra
åtgärder, som bör vidtas för att tillgodose de angelägna byggnadsbehoven,
hunnit verka.

Den föreslagna regleringen avstyrks av minoriteter inom arbetsmarknadsstyrelsen,
Stockholms stadskollegium och styrelsen för svenska stadsförbundet
samt av svenska arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa
förbundet, svenska byggnadsindustriförbundet, svenska byggnadsentreprenörförbundet
och svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.

Ett genomgående motiv för avstyrkandena är att förslaget innebär en
återgång till den tidigare byggnadsregleringen, som var föranledd av krigsårens
och den första efterkrigstidens extraordinära förhållanden. Den praktiska
erfarenheten av denna har enligt vad som sägs i ett par yttranden varit
enbart negativ. I det gemensamma yttrandet från byggnadsindustrins organisationer
anförs, att en prioritering endast med hänsyn till de olika byggnadernas
ändamål och utan beaktande av produktionstekniska och byggnadsekonomiska
faktorer medför ökade kostnader, som inte är försvarbara
från vare sig samhällsekonomisk eller företagsekonomisk synpunkt.

Såsom ytterligare argument mot den föreslagna regleringen framhålls, att
effekten av denna blir obetydlig. I stället för att falla tillbaka på regleringsåtgärder,
som saknar produktionsstimulerande effekt, bör man sätta in alla
krafter på att genom konstruktiva åtgärder öka byggbranschens totalkapacitet.

Kooperativa förbundet bar dock grundat sitt avstyrkande yttrande uteslutande
på den uppfattningen, att frågan om prioritering inom byggnadsverksamheten
bör göras till föremål för ytterligare utredning.

Om behovet av åtgärder med anledning av bristen på
byggarbetskraft synes alla remissinstanser ense.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under förra året rått en mer än tidigare
markerad och besvärande brist på byggarbetskraft, särskilt i södra och
västra Sverige. Anspråken på byggnadsindustrins resurser synes även under
de närmaste åren komma att bli mycket höga, bl. a. i storstadsområdena.
Styrelsen fortsätter härom.

Det kan nämnas att vid årsskiftet 1963/64 fanns inneliggande ansökningar
om igångsättningstillstånd för byggnads- och anläggningsprojekt,
vilkas sammanlagda beräknade byggnadskostnad översteg vad som innelåg

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1964

vid motsvarande tid under de närmast föregående åren enligt följande. Inom
parentes anges total beräknad byggnadskostnad för vid årsskiftet inneliggande
ansökningar om igångsättningstillstånd.

ca milj. kr.

Stockholms stad 100 (275)

Stockholms län 50 (145)

Göteborgs och Bohus län 120 (340)

Malmöhus län 110 (2G0)

Härtill kommer vissa under hand lämnade uppgifter om planerade byggnadsprojekt
av betydande omfattning för vilka ansökningar om igångsättningstillstånd
ännu ej inkommit.

Länsarbetsnämnden i Stockholms län gör motsvarande uttalande, såvitt
avser stockholmsområdet.

De flesta remissinstanserna understryker angelägenheten av att bostadsbyggandet
tillförs ökade resurser. Att även sjukvården och undervisningsväsendet
har stora byggnadsbehov, som måste tillfredsställas, betonas likaledes.
Som andra vitala utbyggnadsintressen anges, förutom industribyggen,
trafikleder, reglering och sanering av centrala stadsdelar, affärscentra m. m.

I flera yttranden, framför allt i dem som avgivits av organisationer inom
handeln, vänder man sig mot att i departementspromemorian antytts, att
handelns byggnadsbehov skulle kunna hänföras till de mindre angelägna.

Kooperativa förbundet erinrar därvid om att byggnadsverksamhet för
handelns behov är ofrånkomlig i nya bostadsområden, om dessa skall fungera
på ett tillfredsställande sätt. Vidare menar förbundet att omfattande
byggnadsverksamhet, som till stora delar berör handeln, är nödvändig i
äldre städers centrala delar, såvida dessa inte skall förslummas och därmed
den bebyggelsemässiga balansen i städerna allvarligt rubbas. Förbundet
erinrar ytterligare om att inom området handeln återfanns vid 1960 års
folkräkning 13,5 % av den förvärvsarbetande befolkningen och att försäljningen
genom detaljhandeln 1962 låg i storleksordningen 24 miljarder kronor.
Svensk detaljhandel genomgår f. n. en synnerligen omfattande strukturell
omdaning, som i första hand syftar till att genom koncentration och
utnyttjande av moderna distributionstekniska hjälpmedel åstadkomma
arbetskraftsbesparingar och hålla lönekostnaderna nere. Bryts denna utveckling
medför det med säkerhet en begränsning av standardhöjningen i
samhället. Det borde enligt förbundet vara självklart att vid en diskussion
om prioritering inom byggnadsområdet betrakta industri och handel som
samverkande delar av samhällets totala produktionsapparat.

Ungefär samma synpunkter anläggs i yttrandena från handelns arbetsgivarorganisation
och Sveriges grossistförbund. I dessa yttranden framhävs
än mer markerat, att handeln i högre grad än andra näringsgrenar är beroende
av att genom nybyggnader rationalisera sin verksamhet. Rationaliseringen
måste sålunda i stor utsträckning ske i form av nybyggnad av butiks -

10

Knngl. Maj tis proposition nr 9i> ur 1964

lokaler, byggda för självbetjäning och med stora exponeringsytor samt upplagda
enligt moderna varuhanteringsmetoder. Vidare görs i yttrandena gällande,
att handelns byggnadsinvesteringar under den tidigare byggnadsregleringen
hölls på allttör låg nivå, vilket medfört ett uppdämt behov av
nybyggnad och ombyggnad. Som en ytterligare orsak till handelns nybyggnadsbehov
anges dels befolkningsomflyttningen från landsbygden till tätorterna,
dels den ökning av konsumtionen, som blivit en följd av standardhöjningen.
Utan tvekan kommer handeln och servicenäringarna framgent
att kräva proportionsvis större investeringar än vad som hittills varit fallet,
menar man.

En annan uppfattning redovisar svenska byggnadsarbetareförbundet.
Förbundet anser sålunda, att till det mindre angelägna hör den våldsamma
utbyggnad som skett av handelns centrumbebyggelser med dess ofta förekommande
dubbleringar av likartade verksamheter. Särskilt bör enligt förbundet
observeras rivningen av tekniskt sett funktionsdugliga hus för att
uppföra byggnader, som ur privatekonomisk synvinkel är mer lönsamma.

HSB uttalar sig i samma riktning. För de senaste åren kan man enligt
riksförbundet notera en intensiv byggnadsverksamhet för bl. a. trafikändamål,
handel och service inom huvudsakligen storstadsregionerna. Detta
torde främst ha föranletts av omfattande sanering i stadskärnorna och den
högre räntabilitet, som handels- och kontorsbyggnader kan erbjuda. Det är
enligt riksförbundet möjligt, att bostadsbyggandets eftersläpning i storstadsregionerna
beror på bl. a. att den angivna inriktningen av byggnadsverksamheten
medfört en akut brist på byggarbetskraft för bostadsbyggande.

Oavsett vilken inställning man intagit till den föreslagna regleringen
betonar de flesta remissinstanserna, att man måste tillgripa andra åtgärder
än reglering för att öka byggkapaciteten.

Salunda är det nödvändigt att vidta intensifierade åtgärder för ökad geografisk
och yrkesmässig rörlighet. Som en av de viktigaste åtgärderna härför
nämns ökning av yrkesutbildningen, såväl den grundläggande yrkesutbildningen
för ungdom som omskolning och fortbildning av äldre.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför härom, att efter den försöksverksamhet
med fortbildning och omskolning av byggnadsarbetare, som nu pågått några
år, synes metoderna för denna utbildning vara så utvecklade, att en avsevärd
ökning av verksamheten är möjlig. Härvid bör beaktas möjligheterna att
till sådan utbildning rekrytera sökande från andra arbetsområden, t. ex.
skogsbruket, vilka tvingas ställa om till nya arbetsuppgifter.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet
och svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund framhåller
i sitt gemensamma yttrande som sin bestämda uppfattning, att kraftfulla
utbildningsinsatser efter riktlinjer, som skisserats i yttrandet, skulle
göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheterna
effektivt utföra den för ett ökat bostadsbyggande

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 är 196b

och för en balanserad arbetsmarknad nödvändiga planeringen och att en
återgång till någon form av fysisk reglering därför är helt överflödig.

Beträffande utbildningen av yrkesarbetare upplyses i yttrandet, att den
sker under sådana former att den i sig medför ökat byggande av objekt
såsom bostäder, skolor, industribyggnader etc. Ungdomsutbildningen inom
husbyggnadsindustrin har visserligen under den senaste femårsperioden
fördubblats, men utbyggnadstakten i fråga om byggnadsavdelningar vid
landets yrkesskolor är långt ifrån tillfredsställande. En på försök driven
företagsskola i södra Sverige för ungdomar från Norrlandslänen har visat
sig ge goda utbildningsresultat samtidigt som den också haft god arbetsmarknadspolitisk
effekt. Nödvändigheten av fortsatt stöd för ytterligare
sådana företagsskolor understryks. Även vuxenutbildningen måste utvidgas
väsentligt och tillföras nya utbildningsvägar såväl för grovarbetare inom
byggnadsindustrin som för arbetskraft som friställts från andra branscher,
exempelvis skogs- och lantbruket.

I yttrandet berörs också ingenjörsutbildningen. Den av statsmakterna
beslutade ökningen av de tekniska högskolornas kapacitet bör sålunda snarast
realiseras och vidare bör den tekniska gymnasieutbildningen och utbildningen
vid de nya fackskolorna genomföras i enlighet med gymnasieutredningens
och fackskoleutredningens förslag.

Även HSB, svenska riksbyggen och svenska byggnadsarbetareförbundet
finner åtgärder i form av vidgad utbildning och ökad omflyttning av byggnadsarbetare
önskvärda och nödvändiga, varvid särskilt angelägenheten av
bättre vuxenutbildningsresurser betonas.

En annan rörlighetsfrämjande åtgärd, som påpekas särskilt av arbetsmarknadsstyrelsen
och svenska byggnadsarbetareförbundet, är anskaffning
av bostäder för omflyttade byggnadsarbetare. Arbetsmarknadsstyrelsen anser
en av de viktigaste förutsättningarna för en ökning av arbetskraftstillgången
vara att inflyttade byggnadsarbetare utan alltför lång väntan kan
beredas bostad. Jämsides med att viss förtur lämnas till familjebostäder
kommer det enligt styrelsen att bli nödvändigt att uppföra förläggningspaviljonger
som övergångsbostäder för ungkarlar.

Produktionsvolymen skulle säkerligen kunna ökas betydligt med nuvarande
arbetskraftsresurser, om man ytterligare minskade säsongvariationerna
i sysselsättningen, anser svenska riksbyggen. Framför allt i södra
och västra Sverige har säsongutjämningen inte blivit så fullständig som
den kunde och borde ha varit. Till stor del torde detta bero på att byggnadsföretagen
inte investerat tillräckligt i erforderlig utrustning för vinterbyggande
eller är beredda att vidta de åtgärder för uppvärmning, tätning, övertäckning
etc., som krävs för alt kunna utföra vissa byggnadsarbeten vid
låga temperaturer.

Möjligheterna att dämpa efterfrågan på arbetskraft genom systematisk
rationalisering framhålls av svenska byggnadsentreprenörföreningen, svens -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1964

ka byggnadsindustriförbundet och svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.
I sammanhanget upplyses, att av svenska byggnadsindustrins
årligen ökande produktionskapacitet härrör endast en mindre del från
arbetskraftstillskott medan den större delen är resultatet av det fortgående
rationaliseringsarbetet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser också böra övervägas insatser i form av
forskning och standardisering samt ansträngningar i syfte att snabbt få ut
resultat från forskning och praktiska försök i fråga om arbetskraftsbesparande
metoder, hjälpmedel, konstruktioner och förtillverkning på fabrik av
byggnadselement till arbetet på fältet.

Betydelsen av den sistnämnda s. k. prefabriceringen understryks även av
länsstyrelsen i Malmöhus lån och HSB. Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om
inte prefabriceringen borde favoriseras. De hittills vunna resultaten och
pågående utvecklingsarbete avseende prefabricering tyder nämligen på att
härigenom ges förutsättningar att öka byggandet utöver vad som med nuvarande
och tänkbara framtida arbetskraftsresurser är möjligt.

En effektivare byggnadsplanering efterlyses av bostadsstyrelen, HSB och
svenska riksbyggen. Det gäller härvid åtgärder, som syftar till att öka tillgången
på byggklar mark och som fordrar större insatser från såväl statliga
som kommunala organ.

En effektivare byggnadsplanering efterlyses av bostadsstyrelsen, HSB och
svenska byggnadsarbetareförbundet framhållit nödvändigheten av förbättrade
och kontinuerliga kreditmöjligheter för byggandet samt av bättre synkronisering
av arbetsmarknad och kreditmarknad.

Frågan om regleringens utformning har behandlats i åtskilliga
yttranden.

Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Stockholms län förutsätter
sålunda, att Kungl. Maj :t skall ange vilka slag av projekt, som är
att anse som mindre angelägna från allmän synpunkt. En sådan bedömning
bör alltså inte ske i samband med arbetsmarknadsmyndighetens prövning
av tillståndsansökan.

Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller däremot, att det i många
tall torde vara svårt att generellt avgöra byggnadsbehovens angelägenhet.
Varje byggnadsobjekt inom den oprioriterade sektorn måste därför bedömas
individuellt.

Flertalet remissinstanser, som yttrat sig i denna del, uppehåller sig vid
gränsdragningen mellan angelägna och mindre angelägna byggnadsobjekt.

överståtliållarämbetet pekar därvid på att olika gemensamhetsanläggningar
såsom vatten och avlopp, skolor och trafikanläggningar bör ges
prioritet. Ämbetet anser vidare, att några mera betydande nedskärningar
inte bör göras i standarden på medgivna byggnadsföretag. Det synes ämbetet
på längre sikt lämpligare, att ett mindre antal fullvärdiga företag
genomförs än att, på bekostnad av standarden, en så stor produktionsvolym

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1964

som möjligt uppnås. Regleringen bör därför inskränkas till en fördelning
kategorivis av den tillgängliga byggnadsvolymen.

Om prioritering av olika gemensamhetsanläggningar uttalar sig också
majoriteten inom Stockholms stadskollegium, landsorganisationen i Sverige
och SABO, som därvid särskilt understryker, att i bostadsbyggandet bör
inräknas inte enbart själva bostadshusen utan alla beståndsdelar i ett
bostadsområde. Förutom de av överståthållarämbetet angivna gemensamhetsanläggningarna
nämns affärer, centrumanläggningar, bibliotek, daghem
och parkeringsplatser.

HSB anför, att det måste klart uttalas att igångsättning av bostadsbyggandet
inte skall tillståndsprövas liksom inte heller byggandet av skolor
och centra i anslutning till nya bostadsområden. Det är också angeläget, att
tillståndsprövningen inte leder till en minskning av takten i nödvändig
sanering.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör vid tillämpning av lagen så långt
det är möjligt hänsyn tas till varje byggprojekts roll i en större funktionell
enhet — den funktionella principen. Tillåts t. ex. en snabb utbyggnad av ett
stort område med bostadshus bör man med så nära tidsanslutning som möjligt
tillåta att också affärer, skolor och daghem får komma till stånd. Detta
sätt att tillämpa prioriteringen kan eventuellt komma att betyda att bostadshus
inom andra områden får skjutas något på framtiden, vilket får accepteras
för att man skall vinna att få ett bostadsområde helt funktionsdugligt.

Även svenska byggnadsarbetareförbundet uttalar sig till förmån för den
funktionella principen.

Landsorganisationen i Sverige förutsätter, att regleringen inte i ett akut
krisläge används för att prioritera andra angelägna byggnadsprojekt på
bostadsbyggandets bekostnad.

Majoriteten inom Stockholms stadskollegium vill också prioritera ersättningsbyggen
för hus, som måste rivas för tunnelbanor och andra viktiga
trafikleder. Det gäller bl. a. cityregleringen och andra arbeten i större sammanhang.
En schematisk kategoriindelning kan alltså inte alltid göras. I
yttrandet understryks vidare, att behovet av kommunikationer med det
centrala arbetsområdet ökar genom det forcerade bostadsbyggandet i ytterområdena
inom och utom stadens gränser, och att det alltså finns ett klart
samband mellan arbeten i innerstaden och bostadsproduktion i ytterområdena.

Länsstyrelserna i Östergötlands samt Göteborgs och Bohus län pekar i
sina yttranden på viss byggnadsverksamhet, som kan länmas utanför prioriteringen.
Den förstnämnda länsstyrelsen menar sålunda, att även om fritidsbebyggelse
i och för sig är mycket önskvärd, så synes den i viss utsträckning
böra stå tillbaka för helårsbebyggelse. Fritidsbebyggelsen tar i anspråk
inte ringa arbetskraft. Det synes dock lämpligt, att regleringen endast omfattar
större enstaka byggnadsprojekt samt s. k. fritidsbyar o. dyl. Enligt

14

Kungi. Maj. ts proposition nr 95 år 1965

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län går f. n. Va av byggarbetskraften
åt till villabyggen, småreparationer, uppsnyggning o. dyl. En omställning
av denna arbetskraft till större objekt skulle i och för sig bidra till förbättring
av situationen för mera konstruktiv byggnadsverksamhet.

Det allmänna syftet med prioriteringen av särskilt angelägna byggnadsbehov
kräver enligt svenska byggnadsarbetareförbundet, att inte endast
arbetskraftsbrist utan också brist på andra för byggnadsverksamheten
erforderliga resurser skall kunna föranleda prioritering. Även om exempelvis
den angelägna byggnadsverksamhetens kreditbehov i första hand bör
säkras med allmänna finans- och penningpolitiska åtgärder, kan det behövas
mera individuellt verkande medel för att begränsa efterfrågan på kredit
till icke angelägen byggnadsverksamhet. Förbundet förordar därför ett tilllägg
till den föreslagna lagändringen, varigenom denna får den innebörden,
att Kungl. Maj :t äger förordna att igångsättningstillstånd skall krävas för
mindre angeläget byggnadsarbete, om inom visst område råder allvarlig brist
på arbetskraft eller på andra för byggnadsindustrin nödvändiga resurser. I
samma riktning uttalar sig landsorganisationen i Sverige. Förbundet anför
vidare, att regleringen bör omfatta mycket betydande delar av Svealand
och Götaland och därvid inte begränsas till de egentliga bristorterna
utan avse större regioner. Ytterligare framhåller förbundet, att den föreslagna
regleringen inte bör påverka eller ändra förutsättningarna för en
säsongutjämning, baserad på parternas frivilliga samverkan. Arbetet med
förberedelserna för denna uppgift bör således fortsätta och förverkligas
i takt med de lokala samarbetsorganens uppbyggnad. En på parternas frivilliga
samverkan grundad säsongutjämning bör kunna fungera jämsides
med en prioritetsbestämd kvantitetsreglering av byggnadsverksamheten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har också berört sistnämnda fråga. Med
hänsyn till att byggnadsverksamheten i länet är reglerad på frivillig väg
genom byggarbetsnämnderna bör ifrågavarande reglering enligt länsstyrelsen
handläggas av dessa nämnder. Det bör inte komma i fråga att störa den
försöksverksamhet som pågår genom att någon del av byggnadsverksamheten
inom länet rycks undan byggarbetsnämndernas avgörande.

Däremot hävdar länsarbetsnämnden i Östergötlands län att det inte bör
åläggas byggarbetsnämnd att besluta om åtgärder enligt regleringen utan
att det bör överlämnas åt ett helt statligt organ — länsarbetsnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen
eller Kungl. Maj :t. Gången av ett ärende skulle då bli
den, att ansökan om igångsättningstillstånd enligt den nya regleringen
inges till byggarbetsnämnden, som,efter erforderlig komplettering insänder
ärendet med eget yttrande till länsarbetsnämnden. Ärendet avgörs av den
myndighet, som givits befogenhet därtill, varefter byggarbetsnämnden
underrättas om utgången.

Majoriteten inom styrelsen för svenska stadsförbundet anför beträffande
tillämpningen av regleringen, att man utgår från att vid den angelägenhets -

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1964

prövning som avser kommunala arbeten och överhuvudtaget vid den allmänna
bedömningen av sysselsättningsläget ett nära samråd sker mellan
de statliga arbetsmarknadsorganen och de berörda kommunala myndigheterna
på orten.

I samma riktning uttalar sig majoriteten inom Stockholms stadskollegium.
Landsorganisationen i Sverige anser, att överläggningar om behovet av
och riktlinjer för regleringen bör från tid till annan tas upp inom de samarbetsorgan,
i vilka arbetsmarknadsparter och näringsliv är representerade.

Departementschefen

Utvecklingen har lett till att vi i dag har en utomordentligt stark efterfrågan
på byggnader och anläggningar av olika slag. Bostadsefterfrågan har
genom den allmänna inkomststegringen samt genom den omfattande befolkningsomflyttningen
från glesbygd till tätort fått tidigare oanade dimensioner.
Med hänsyn till befolkningsutvecklingen är i varje fall inte någon minskning i
efterfrågan att emotse under återstoden av 1960-talet. Antalet bostadshushåll
i tätorterna beräknas öka under 1960-talet med ungefär 500 000. Enligt 1960
års bostadsräkning bor mer än 200 000 åldringar i dåliga bostäder. Inkomststegringen
för den enskilde och förkortningen av arbetstiden har vidare
medfört en ökad efterfrågan på varor, service och fritidsanläggningar, vilket
allt föranlett nya byggnadsbehov. Den utveckling som skett inom sjukvården,
socialvården och undervisningsväsendet har likaledes skapat betydande
byggnadsbehov. Industrins fortsatta utveckling, varav våra möjligheter att
upprätthålla och ytterligare höja vår levnadsstandard i hög grad beror, ställer
också stora krav på byggenskapen.

Självfallet är det samhällets uppgift att genom positiva åtgärder söka
göra det möjligt att tillgodose alla dessa byggnadsbehov. Av största betydelse
är därvid att utbildad arbetskraft finns att tillgå.

När det gäller de åtgärder som bör vidtas härför måste i första hand tillses,
att den redan befintliga byggarbetskraften får full sysselsättning året
om. I den mån säsongutjämningen kan ytterligare effektiveras, är det därför
angeläget att så sker. Omflyttning av byggarbetskraft från områden med
underskott på arbete till överskottsområden måste också underlättas.

Ansträngningarna måste vidare inriktas på att genom utbildning och
omskolning öka tillgången på byggnadsarbetare. Det är glädjande, att en
avsevärd ökning av denna verksamhet nu synes möjlig och att parterna på
byggarbetsmarknaden synes beredda att medverka till kraftfulla insatser i
detta hänseende. Vid sidan härav bör dock även finnas vissa möjligheter
att genom tillskott utifrån av färdigutbildad byggarbetskraft redan på kort
sikt minska den svenska arbetskraftsbristen på området.

Som framhållits från bl. a. byggnadsindustrins sida är det synnerligen
angeläget att möjligheterna att genom rationalisering höja produktions -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1964

kapaciteten inom byggnadsindustrin tillvaratas. För att skapa ytterligare
förutsättningar härför bör byggnadsforskningen intensifieras. I detta syfte
föreslås i årets statsverksproposition att byggnadsforskningen tillförs
väsentligt ökade resurser.

På sina håll hämmas byggenskapen av otillräcklig samhälls- och byggplanering.
Utöver den pågående utbyggnaden av teknikerutbildningen och
rationaliseringen beträffande planväsendet utgör en ytterligare ökning och
samordning av resurserna härför nödvändiga led i ansträngningarna att
tillgodose byggnadsbehoven.

För min del hyser jag sålunda ingen tvekan om att det är främst genom
nu angivna produktionsstimulerande åtgärder, som man efter hand skall
nå fram till en balans mellan tillgång och efterfrågan på byggnadsmarknaden.
Vissa av nämnda åtgärder ger emellertid full effekt först på längre
sikt. Det torde därför inte kunna undvikas, att knappheten på resurser i
vissa lägen kan komma att tillspetsa situationen så att en överkonjunktur
hotar inom byggnadssektorn i vissa delar av landet. I sådana lägen måste
möjligheter finnas att temporärt begränsa byggnadsverksamheten. Det är
då inte rimligt, att — såsom måste ske förra året — mycket angelägna allmänna
byggnadsprojekt uppskjuts, medan mindre angelägna projekt får
ta resurserna i anspråk. Legala möjligheter måste därför skapas att tidsförskjuta
igångsättningen även av enskilda byggnadsprojekt, vilket den
nuvarande för enbart säsongsutjämning avsedda lagen inte medger.

Den reglering, som jag förordar, avses alltså inte få annat än en marginell
effekt. Med hänsyn härtill behöver den inte beröra mer än en mindre del av
byggnadsvolymen.

Såsom föreslagits i departementspromemorian kan regleringen lämpligen
få formen av ett tillägg till 1 § lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
och komplettering av tillämpningskungörelsen till samma lag.

I lagen bör sålunda skrivas in en fullmakt för Kungl. Maj :t att vid allvarlig
brist på byggarbetskraft inom visst område förordna om tillståndstvång för
sådant byggnadsarbete inom området, som är att anse såsom mindre angeläget
från allmän synpunkt.

Enligt min uppfattning bör regleringen inte tillämpas i vidare omfattning
än det aktuella läget motiverar. Förordnande om igångsättningstillstånd
bör därför begränsas till att avse endast de delar av landet, där akut arbetskraftsbrist
råder. Med denna min inställning kan jag inte dela den under
remissbehandlingen framförda meningen, att också brist på andra för byggnadsverksamheten
erforderliga resurser skall kunna föranleda förordnande
om tillståndstvång. Dessa andra resurser är nämligen inte så lokalt bundna,
som arbetskraften till stor del är. En begränsning av byggnadsverksamheten
med hänsyn till brist på arbetskraft ger dock som bieffekt även en kraftsamling
beträffande övriga resurser.

Vad som skall hänföras till mindre angelägna byggnadsobjekt kan inte

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1964

bestämmas en gång för alla. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att med
hänsyn till den rådande situationen på byggnadsmarknaden och övriga på
frågan inverkande omständigheter välja ut dessa objekt. Klart är emellertid,
att det angelägna bostadsbyggandet måste ges högsta prioritet och att i
bostadsbyggandet därvid bör inräknas för ett bostadsområde nödvändiga
anläggningar. Jag delar alltså den av några remissinstanser framförda
uppfattningen, att lagen bör tillämpas enligt den funktionella principen
som innebär, att hänsyn tas till byggnadsobjektens roll i den större funktionella
enheten. Självfallet måste sålunda förutom skolor och anläggningar
för vatten och avlopp även butiker i nya bostadsområden tillhöra de
prioriterade objekten, liksom anläggningar för kommunikationerna till och
inom dessa områden. Till de angelägna objekten, som avses skola prioriteras
genom regleringen, är vidare att hänföra industrianläggningar samt byggnader
för sjukvård, socialvård och undervisningsväsendet i övrigt.

De slag av byggnadsobjekt, för vilka tillstånd skall krävas, bör anges så
specificerat som möjligt. Härigenom vinner man att de angelägna byggnadsobjekten
— dvs. den största delen av byggnadsvolymen — i stort sett lämnas
oberörda av regleringen. Emellertid får man räkna med att en del objekt,
som generellt sett kan hänföras till de mindre angelägna, i det särskilda
fallet bör få komma till utförande utan dröjsmål. Frågan om när igångsättning
skall få ske bör alltså prövas från fall till fall och med hänsynstagande
till de lokala förhållandena. Prövningen bör liksom när det gäller andra
tillstånd enligt lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete ankomma
på arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, länsarbetsnämnden,
som i förekommande fall bör inhämta yttrande från vederbörande
byggarbetsnämnd och hålla denna underrättad om utgången i ärendena. Jag
förutsätter vidare, att myndigheterna vinnlägger sig om att genom samråd
med berörda kommunala organ och andra intressenter få en smidig tillämpning
av regleringen.

Som påpekats i ett remissyttrande behöver den nu föreslagna regleringen
inte hindra eller ens nämnvärt påverka förutsättningarna för fortsatt övergång
till en helt på frivillig samverkan grundad säsongutjämning inom
byggnadsindustrin. Förberedelserna för denna övergång bör således fortsättas.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr
268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Övriga paragrafer i
lagen kan utan vidare avse även den genom ändringen införda regleringen.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 196i

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att lagrådets utlåtande över det inom inrikesdepartementet
upprättade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den
31 maj 1963 (nr 268) om igångsåttningstillstånd för byggnadsarbete, vilket
har den lydelse bilaga» till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:

Lars Norborg

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1964

19

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 mars
1964. v .

Närvarande:
justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,
regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 29 februari 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7
februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963
(nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
rättsavdelningschefen Stig Nordlund.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

’. t* ''i , ''* ♦» V

\,i , /-s. •

‘ •• •.* iV/. hH H >4 ''■

so

ktiiigl. Maj.ds ptopositiöh ht 95 åt 1961

01 dtåg hi) protokollet över Inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,
Hermansson, Holmqvist, Aspung, Palme.

Éfté* gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler
fchéféh för inrikesdepartementet, stätär&dét JohanSsott, lagrådets den 4
•mav» 1984 avgivna utlåtande över det den 7 februari 1964 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse ao i § lagen den Si maj
196S (ht 2d6) om igångsåttfttngstttlståhd fät byggnadsarbete samt hemståu
ler att förslaget, soitt äV lagrådet lämnats Utäii erinran, måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordhär Hätts Mäj it Kottungert ätt till riksda;
, gen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ingemar Kållberg

ESSELTE AB. STHLM 64

412218