Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964
1
Nr 82
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisoriska åtgärder
för forskarutbildning, forskarhandledning m. m.;
given Stockholms slott den 13 mars 1964.
Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, med anledning av ett förslag av 1963 års forskarutredning,
att ett särskilt anslag skall ställas till universitetskanslersämbetets förfogande
för provisoriska åtgärder för förstärkning av forskarutbildning och forskarhandledning
under budgetåren 1964/65 och 1965/66.
Ifrågavarande anslag bör enligt propositionen kunna disponeras av universitetskanslersämbetet
för förstärkningsanordningar på högstadiet vid samtliga de
läroanstalter, som fr. o. m. den 1 juli 1964 i enlighet med förslag i propositionen
1964: 50 angående universitetens och högskolornas administration och förvaltning
m. m. avses komma att stå under överinseende av nämnda myndighet.
I propositionen anges vidare riktpunkter för förstärkningsanordningarna. Bl. a.
bör i enlighet härmed under vissa förhållanden antalet timmar kvalificerad vetenskaplig
undervisning ökas och ytterligare möjligheter skapas att för sådan
undervisning anställa extra universitetslektor, och, undantagsvis, extra laborator.
I särskilda fall bör även docentkompetent person kunna anställas mot arvode
för att omhänderha forskarhandledning.
För budgetåret 1964/65 föreslås i propositionen ett särskilt anslag av 1 500 000
kr. för de provisoriska åtgärderna för forskarutbildning, forskarhandledning m.m.
I — Bihang till riksdagens protokoll 196$. 1 saml. Nr 82
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håUet inför Hans
Kungl, Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1964.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Palme.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om provisoriska
åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning m. m. och anför därvid
följande.
Kungl. Muy.ts proposition nr 82 år 1964
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1963 tillkallade jag
den 17 juni 1963 tio sakkunniga med uppgift att verkställa utredning rörande
forskarutbildningen och forskarkarriären jämte därmed sammanhängande spörsmål.
De sakkunniga1 har antagit benämningen 1963 års forskarutredning. Utredningens
huvuduppgift är enligt direktiven att utforma förslag om en effektiviserad
forskarutbildning och en från olika synpunkter rationellt anordnad
vetenskaplig karriär. I direktiven anföres bl. a. följande.
Finner de sakkunniga det möjligt att åtgärder kan vidtagas inom ramen
för nuvarande organisation med syfte att erhålla en rationalisering och effektivisering
av forskarutbildningen bör de vara oförhindrade att framlägga förslag
till provisoriska lösningar. Sådana förslag bör givetvis ej föregripa ställningstagandena
i huvudfrågorna.
Utredningen har den 16 november 1963 avgivit förslag till provisoriska förstärkningsanordningar
huvudsakligen avseende högstadieundervisningen och
forskarhandledningen vid de filosofiska fakulteterna.
Över utredningens förslag har yttranden avgivits av statistiska centralbyrån,
universitetskanslersämbetet efter hörande av vederbörande universitetsoch
högskolemyndigheter, överstyrelsen för de tekniska högskolorna efter
hörande av vederbörande högskolemyndigheter, 1960 års lärarutbildningssakkunniga,
statens medicinska forskningsråd, statens humanistiska forskningsråd,
statens råd för samhällsforskning, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens
råd för atomforskning, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Sveriges förenade studentkårer (SFS) samt universitetslärarförbundet.
1 Landshövdingen E. A. Westerlind, ordförande, professorn N. B. Agdur, professorn E. B. G. Borgström,
universitetslektorn K. I. G. Brinck, professorn H. A. Ellegård, docenten N. A. I. Elvander,
forskningschefen C. O. Gabrielson, professorn S. A. Nilsson, filosofie magistern S. E. Strand och
docenten Ruth Sävhagen.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr S2
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964
II. Forskarutredningens förslag
Forskarutredningen har med utgångspunkt i sina direktiv undersökt möjligheterna
att finna enkla åtgärder i syfte att åstadkomma en ökad examination
på högstadiet utan att dessa därför skulle innebära nagra principiella förändringar
av den organisation, som högstadieutbildningen för närvarande har.
Utredningen, som senare i enlighet med sina direktiv kommer att pröva hela
frågan om högstadieutbildningens omfattning och utformning, betonar den
provisoriska karaktären hos de förslag som nu framlägges. Förslagen innebär
enligt utredningen på intet sätt ett ställningstagande till frågan om den framtida
forskarutbildningens organisation.
Utgångspunkten för utredningens arbete då det gällt att söka åstadkomma
provisoriska förstärkningsanordningar för högstadiet har varit att överväga
endast sådana åtgärder som enkelt och snabbt kan genomföras inom nuvarande
institutionella och administrativa ram. Utredningen har vidare begränsat sig
till att inom ett givet ämnesområde i första hand söka föreslå en viss förbättring
för de ämnen, som i utbildningshänseende är minst tillgodosedda på högstadiet.
Någon allmän upprustning utöver den nivå, som statsmakterna för närvarande
godtagit, har utredningen sålunda icke ansett sig böra föreslå i detta sammanhang.
En följd av dessa utgångspunkter och av den korta tid som stått till buds
har, framhålles i skrivelsen, varit att utredningen beträffande konkreta förslag
måst begränsa sig till de utbildningsområden, där högstadieundervisningens
karaktär och omfattning låtit sig överblicka utan mera ingående analyser och
där en provisorisk förstärkning icke förändrar högstadiets redan etablerade former.
Av dessa skäl berör förslagen huvudsakligen universitetens filosofiska
fakulteter. Detta förhållande får dock enligt utredningens bestämda uppfattning
icke undanskymma det faktum att högstadieutbildningen även inom övriga
fakulteter och högskolor erbjuder stora problem, som till sin art emellertid
växlar mellan skilda läroanstalter.
Utredningen framhåller allmänt, att den finner det angeläget, att man under
den tid utredningen arbetar med sitt förslag till permanenta åtgärder söker
genom provisoriska anordningar motverka den fördröjning av studierna på
de filosofiska fakulteternas högstadium (tre- och fyrabetygsstuderande samt
licentiander och doktorander), som den snabba expansionen av studerandeantalet
och den fortgående differentieringen på flera specialområden i olika ämnen
eljest kan komma att leda till. Inom vissa områden är enligt utredningen
bristen på kvalificerade forskare så stor att det inte är möjligt att utnyttja
tillgängliga resurser.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 1964-
Av utredningens redogörelse för gällande bestämmelser rörande högstadieunder
visningens omfattning vid de filosofiska
fakulteterna inhämtas i huvudsak följande.
Enligt beslut av 1958 års riksdag i anledning av propositionen 1958:104 skall
till grund för undervisningsresursernas dimensionering i de olika ämnena ligga
s. k. organisationsplaner, innefattande föreskrifter om antalet undervisningstimmar
per student, undervisningsgruppernas storlek samt lärarstabens sammansättning
och utnyttjande för olika undervisningsmoment. Organisationsplanerna
fastställes av Kungl. Maj:t. Lärartilldelningen sker genom universitetskanslersämbetets
försorg.
I fråga om högstadieundervisningen godtogs i nämnda proposition av universitetsutredningen
framförda synpunkter, innebärande att sagda undervisning med
det deltagarantal, som då var det vanliga, mellan 20 och 50 högstadiestuderande,
borde omfatta 100 ä 150, i undantagsfall 200 timmar kvalificerad vetenskaplig
undervisning, s. k. professorsundervisning, vartill skulle komma lektorsundervisning
och övrig undervisning i den utsträckning som ansågs erforderlig.
Till grund för sin beräkning av högstadieundervisningens omfattning hade
universitetsutredningen lagt bl. a. den synpunkten att man tills vidare torde
kunna räkna med att antalet studerande på högstadierna i åtskilliga ämnen
även i fortsättningen skulle bli så begränsat, att det icke blev nödvändigt att
upprätta parallella undervisningsavdelningar på dessa stadier.
Forskarutredningen konstaterar, att studerandeantalet under senare år ökat
mycket kraftigt och att enligt universitetskanslersämbetets prognoser för budgetåret
1963/64 antalet högstadiestuderande uppgår till mer än 50 i ungefär en
tredjedel av ämnena, varför utredningen finner en översyn av gällande normer
för högstadieundervisningens omfattning vara aktuell.
Ett annat förhållande som enligt utredningens uppfattning aktualiserar frågan
om en förstärkning av högstadieresurserna är den s. k. differentieringen
på olika utbildningsalternativ inom de enskilda ämnena. Utredningen anför
härom bl. a. följande.
Varken i propositionen 1958:104 eller i det till grund för denna liggande
betänkandet av universitetsutredningen har man föreslagit särskilda åtgärder
för den grupp av ämnen, som har ett differentierat högstadium, d. v. s. där
den studerande kan välja att huvudsakligen arbeta inom ett av flera specialområden.
Som exempel på dylika ämnen kan nämnas kemi, zoologi, fysik,
psykologi och statistik. I sådana ämnen leder en tillämpning av normen 100—
200 professorstimmar totalt på högstadiet till att de studerande inom en alternativ
linje i vissa fall får hälften, en tredjedel eller ännu mindre andel av de
undervisningstimmar som förekommer i ett odifferentierat ämne.
Utredningen framhåller, att icke blott undervisningen utan även forskarhan
dledningen är moment av stor betydelse för en effektiv utbildning
på högstadiet, och anför därvid bl. a. följande.
Enligt gällande bestämmelser skall forskarhandledning ingå i professors och
laborators normala åligganden och kan, i den mån den blir särskilt omfattande,
föranleda partiell tjänstcbefrielse med högst 29 timmar per läsår. Beträffande
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 196b
docenterna kan deras undervisningsskyldighet helt eller delvis fullgöras i form
av forskarhandledning. Därutöver finnes inga möjligheter att tillgodose behovet
av sådan handledning.
Från lärosätenas sida har, framhåller utredningen, möjligheterna att tillgodose
handledningsbehovet betecknats som otillfredsställande med hänsyn till de
senaste årens ökning av antalet högstadiestuderande i många ämnen.
Utredningen övergår därefter till sina förslag till provisoriska
åtgå r d e r och framhåller att provisoriska förstärkningsanordningar måste,
för att bli effektiva, omfatta två led, dels angivande av vissa ändrade normer
för högstadieundervisningens omfattning, dels ökade möjligheter att ta docentkompetenta
lärare i anspråk för dylik undervisning samt för handledning. Det
sista ledet är enligt utredningens uppfattning inte minst viktigt, enär det
endast i mycket begränsad utsträckning går att täcka behovet av kvalificerad
vetenskaplig undervisning och kontinuerlig handledning genom timarvoderade
lärarkrafter.
En fråga av stor vikt för effektiviseringen av studierna pa liccntiand- och
doktorandnivå är vidare, framhåller utredningen, stipendieringen.
Utredningens förslag till provisoriska förstärkningsanordningar för högstadieutbildningcn
sammanfattas i följande fyra punkter.
1. Ökad tilldelning av professorstimmar. En riktpunkt för de provisoriska
åtgärderna bör enligt utredningen vara att ge samtliga ämnen den standard
som uppnås om gällande norm, 100—200 professorstimmar per år för mellan
20 och 50 högstadiestuderande, tillämpas i ett odifferentierat ämne och att
ytterligare professorstimmar tilldelas differentierade ämnen med hänsyn till
differentieringens grad och art. Utredningen framhåller i detta sammanhang
att organisationsplanerna för flera ämnen har en sådan utformning att nu
angiven normalstandard icke kan bibehållas vid den ökning av studerandeantalet
som skett under senare år.
För att tillgodose de sämst ställda ämnenas behov av omedelbar förstärkning
av högstadieundervisningen är det därför, framhåller utredningen, icke nödvändigt
att ändra den principiella ståndpunkt som riksdagen godkände år 1958.
Vad som erfordras är en precisering eller tillämpningsföreskrift som gör det
möjligt att med bibehållande av de synpunkter universitetsutredningen anlagt
och riksdagen godkänt beträffande högstadieundervisningen skapa bättre förutsättningar
för att tillgodose högstadiets behov vid snabbt växande elevantal.
Med hänsyn till det omfattande arbete som krävs för att få till stånd erforderliga
ändringar av organisationsplanerna, förordar utredningen som en provisorisk
åtgärd att universitetskanslersämbetet bemyndigas att utan hinder
av gällande organisationsplaner eller motsvarande vid beräkningen av erforderliga
lärarkrafter för högstadieundervisningen medge upp till 50 professorstimmar
per termin för i studieplan angiven studiekurs med 15—30 tre- eller
fyrabetygsstuderande. Samma princip skulle enligt utredningen tillämpas för
Kungl. Majds proposition nr 82 år 196i 7
licentiander och doktorander. Eftersom dessa deltar i undervisningen under
hela läsåret medan trebetygsstudier normalt avslutas efter en termin skulle,
framhåller utredningen, för licentiander och doktorander erfordras högst 100
professorstimmar per läsår om elevantalet uppgår till mellan 15 och 30. I ett
odifferentierat ämne med 15—30 trebetygsstuderande varje termin skulle därmed
erfordras 100 professorstimmar per läsår, och för mellan 15 och 30 licentiander
och doktorander ytterligare 100, d. v. s. högst 200 timmar för mellan
15 och 90 elever. I ett differentierat ämne skulle — till skillnad från nu gällande
normer — varje linje med hänsyn tagen till graden av dess självständighet betraktas
som en studiekurs. I de flesta fall skulle den här föreslagna preciseringen
av normerna för beräkning av antalet professorstimmar på högstadiet ge bättre
möjligheter än för närvarande att beakta de differentierade ämnenas behov,
framhåller utredningen.
Utredningen förutsätter att de sålunda preciserade normerna skall tillämpas
i de enskilda fallen på samma sätt som för närvarande sker med organisationsplanerna,
nämligen att kanslersämbetet vid beräkning av erforderliga lärarkrafter
beaktar det sammanlagda antalet högstadiestuderande i respektive
ämne. Vidare bör, framhåller utredningen, vid prövningen av behovet av högstadieundervisning
samtidigt övervägas i vad mån professorsundervisning på
lågstadiet kan omvandlas till lektorsundervisning.
Utredningen har kostnadsberäknat förslaget i denna punkt till ea 910 000 kr.
för budgetåret 1964/65.
2. Sammanförande av högstadiets professorstimmar till hela tjänster. I vissa
ämnen med kraftig tillströmning av högstadiestuderande sker, framhåller utredningen,
tilldelning av ett relativt stort antal s. k. lösa professorstimmar, sedan
de i form av tjänster disponibla professorstimmarna tagits i anspråk. Detta
överskott är enligt utredningen ett uttryck för det behov av högstad ieundervisning
som icke tillgodoses i hela tjänster.
Undervisningen på de s. k. lösa professorstimmarna är timarvoderad. Det har,
påpekar utredningen, visat sig svårt att locka kompetenta lärare till denna
timarvoderade undervisning. Vidare har enligt utredningen svårigheter uppstått
att med tillfälliga timlärare få kontinuitet och effektivitet i undervisningen.
Alla former av handledning på detta stadium kräver enligt utredningens
uppfattning av handledaren både hög kompetens och någorlunda fast anknytning
till institutionen. De ojämförligt viktigaste åtgärderna för att provisoriskt
utan genomgripande kostnadsökningar förstärka högstadieundervisningen anser
utredningen vara att inte blott öka timtilldelningen till de sämst ställda ämnena
utan också i största möjliga utsträckning sammanföra tilldelade professorstimmar
till hela tjänster.
Utredningen erinrar om att i propositionen 1958:104 uttalats att ett i framtiden
uppkommande behov av nya tjänster för forskningens och högstadieundervisningens
del borde mötas genom inrättande av befattningar som professor
eller laborator (motsvarande). En tillämpning av denna princip skulle
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 19G4
fi
enligt utredningen otvivelaktigt vara den effektivaste förstärkningsåtgärden
på längre sikt. Därigenom skulle, framhåller utredningen, det växande men i
tjänstgöringstimmar icke fixerade handledningsbehovet likaså kunna tillgodoses.
Med hänsyn till utredningens uppdrag att ingående pröva forskarutbildningsoch
forskarkarriärfrågorna å ena sidan och behovet av snabbt verkande provisoriska
förstärkningsåtgärder, som icke föregriper utredningens kommande förslag,
å den andra, föreslår utredningen emellertid, att resurserna för att täcka
högstadieundervisningens behov av professorstimmar provisoriskt förstärkes
genom att möjlighet öppnas att förordna extra universitetslektorer, vilkas hela
undervisningsskyldighet får utgöras av professorsundervisning i utbyte mot
198 lösa professorstimmar. Utredningen finner det därför angeläget att bestämmelserna
angående universitetslektorer ändras så att universitetskanslersämbetet
bemyndigas att efter prövning i varje enskilt fall förordna docentkompetent
person till extra universitetslektor med omvandling av hela undervisningsskyldigheten
till professorsundervisning. Detta arrangemang ter sig enligt utredningen
så mycket naturligare, som det i realiteten redan förekommer att docentkompetent
universitetslektor fullgör huvuddelen eller stor del av sin undervisning
i form av professorsundervisning.
I vissa ämnen som är centrala för utbildning inom områden med utpräglad
brist på akademisk arbetskraft torde enligt utredningen enbart möjligheten
att förordna extra universitetslektorer icke vara tillfyllest. I många ämnen är
antalet studerande på högstadiet så stort, framhåller utredningen, att allvarliga
svårigheter föreligger för professorn att meddela den handledning som är
oundgängligen nödvändig. Utredningen föreslår därför, att kanslersämbetet bemyndigas
att undantagsvis förordna extra laboratorer (motsvarande).
Eftersom de extra laboratorsförordnandena bör tillkomma för att tillgodose
behovet av undervisning och handledning på högstadiet bör enligt utredningen
en spärregel tillämpas vid beräkningen av underlaget för dessa tjänster så att
förordnande som extra laborator icke sker för att tillgodose behovet av professorsundervisning
på lågstadiet.
Utredningen framhåller att de extra universitetslektors- och laboratorsförordnandena
bör ha provisorisk karaktär och bör tillkomma enligt samma principer,
som följs på lågstadiet vid inrättandet av extra universitetslektorat.
Beslut om i förslaget avsett förordnande av extra universitetslektor eller laborator
bör enligt utredningen fattas av kanslersämbetet efter framställning eller
hörande av vederbörande fakultet eller sektion. Rektorsämbetet bör avge yttrande
över dylika framställningar.
För att göra en smidig övergång till ett nytt system möjlig föreslår utredningen
att de nu föreslagna tjänsterna tillsättes medelst ettår sförordnanden.
Med hänsyn till tjänsternas provisoriska karaktär bör, framhåller utredningen,
ett så enkelt tillsättningsförfarande som möjligt tillämpas. Utredningen föreslår,
att den procedur som nu följs vid tillsättningen av extra universitetslektorat
får tjäna som förebild. Efter ledigförklarande vid förstagångstillsätt
-
9
Kungl. Majrts proposition nr 82 år 1964
ningar, tillsättes sålunda tjänsterna av det mindre konsistoriet efter förslag
av ämnesföreträdaren och yttrande av vederbörande fakultet (sektion). Vidare
förutsätts förlängt förordnande bli meddelat av konsistoriet utan ledigförklarande.
Behörighetskrav för extra universitetslektorat med enbart professorsundervisning
samt för extra laboratur bör enligt utredningen vara minst docentkompetens.
Beträffande extra laborators tjänsteåligganden finner utredningen
i tillämpliga delar böra gälla vad som i universitetsstatuterna anges för laborators
(motsvarande) åligganden.
Utredningen finner, att i enstaka fall, främst i laborativa ämnen, bör befattning
som extra laborator för att få önskad effekt förstärkas med vissa assistenttimmar
i likhet med vad som är fallet beträffande ordinarie laboratur. För
att tillgodose behovet av sådan assistans föreslår utredningen att ett maximiantal
assistenttimmar ställes till kanslersämbetets förfogande. Efter särskild
framställning till kanslersämbetet från lärosätena tilldelas dessa assistenttimmai
enligt de principer som följs vid tilldelningen av assistenttimmar till de ordinarie
tjänsterna. Vederbörande rektorsämbete bör sedan fa använda de tilldelade
assistenttimmarna för att inrätta tjänster pa samma sått som tillämpas
för assistenttimmar för undervisning eller forskning och allmänt institutionsarbete.
Utredningen framhåller, att de föreslagna förordnandena bör tillkomma för
att tillgodose behoven av undervisning och handledning under den tid forskarutredningen
arbetar, i avvaktan pa att mera omfattande och långsiktiga
förslag från utredningens sida kan framläggas och förverkligas. Trots förordnandenas
provisoriska karaktär och därmed sammanhängande otrygghet för
innehavarna bedömer utredningen dem som betydligt mer attraktiva för att
locka kompetenta personer än den timarvoderade professorsundervisningen.
Utredningen understryker emellertid att den föreslagna provisoriska åtgärden
inte bör få något inslag av automatik utan att det bör ankomma på universitetskanslersämbetet
att självständigt bedöma när ifrågavarande förordnanden
anses nödvändiga. Det bör enligt utredningen i princip vara möjligt att i en mot
behovet svarande utsträckning och på särskilda framställningar göra dylika
förordnanden jämväl vid andra fakulteter och högskolor ån de filosofiska fakulteterna.
I utredningens förslag till provisoriska åtgärder har konkreta förslag
härom dock icke kunnat inarbetas.
Utredningen har kostnadsberäknat förslaget i denna punkt till ca 812 000 kr.
budgetåret 1964/65.
3. Tilläggsförordnanden för docenter. Utredningen framhåller, att det i
många ämnen föreligger ett behov av forskarhandledning som betydligt överstiger
vad som kan tillgodoses genom professors och laborators handledningsskyldighet
och den handledning som kan ges av e. o. docent eller forskardocent
genom evalvering av undervisningsskyldighet.
En ytterligare förstärkning i särskilt utsatta ämnen torde enligt utredningen
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 1964.
kunna ernås genom att e. o. docenter och forskardocenter, vilkas förordnanden
utlöper efter den 31 december 1963, erhåller ettårsförordnande över stat med
skyldighet att fullgöra dessa tjänster åvilande tjänstgöring i form av forskarhandledning.
Dylikt förordnande bör enligt förslaget meddelas efter prövning
av universitetskanslersämbetet (eller motsvarande) i varje särskilt fall, med
hänsyn tagen till handledningsbehovet och tillgången på lämplig handledare.
Med det föreslagna systemet, anför utredningen, kommer nyrekryteringen
av docenter och forskardocenter icke att blockeras, utan en erforderlig utökning
av docentkåren vid universiteten erhållcs, vilket synes vara en väsentlig förutsättning
för strävandena att snabbt förstärka handledningskapaciteten på högstadiet.
Utredningen har ej kostnadsberäknat förslaget i denna punkt.
4. Licentiand- och doktorandstipendier. Enligt nu gällande bestämmelser
utgar licentiand- och doktorandstipendier endast under nio månader av året.
Liccntiandstipendium utgar med 6 500 kr. per år och doktorandstipendium
med 9 500 kr. per år. Utredningen framhåller, att studier för högre examina
inte behöver vara knutna till det akademiska året; i många ämnen kan avhandlingsarbete
med fördel bedrivas under sommarmånaderna, då belastningen på
institutionens utrustning är ringa. Även insamling av material utanför universitetet,
i arkiv o. d., kan ofta lättast utföras under denna tid av året, framhålles
det vidare.
Utredningen erinrar också om, att tillgången på feriearbete numera är begränsad
och att detta alternativ därför minskat i attraktion. Det torde, framhålles
i skrivelsen, vara föga tillfredsställande, att stipendiater redan tidigt
under vårterminen tvingas att ägna tid åt att deltaga i konkurrensen om lämpligt
feriearbete.
Som en väg att nå snabbare examination föreslår utredningen, att de stipendiater,
som önskar bedriva studier också under sommarmånaderna, beredes
ekonomiska möjligheter därtill. Stipcndieåret bör enligt utredningens mening
fortfarande normalt vara nio månader, för att inte de stipendiater, som så
önskar skall hindras från förvärvsarbete, men stipendiat bör efter ansökan
kunna få sitt stipendium förlängt till att utgå under samtliga årets tolv månader.
Förlängt stipendium bör enligt utredningen utgå med samma belopp per
månad som under det egentliga stipendieåret, eller med 1/9 av 6 500 kr. respektive
9 500 kr. För erhållande av förlängt stipendium skall enligt förslaget stipendiat
ingiva motiverad ansökan till den utdelande myndigheten som avgör huruvida
ansökan skall bifallas eller ej.
Utredningen har ej kostnadsberäknat förslaget i donna punkt.
Kung!. Maj:ts proposition nr 82 ur 19(ii
11
III. Yttranden
Remissinstanserna understryker genomgående behovet av att snara åtgärder
vidtages för en utbyggnad och effektivisering av forskarutbildningen inom
universitets- och högskoleorganisationen. Sålunda anför univcrsitetskanslersämbetet
bl. a. följande.
Ämbetet vill starkt understryka behovet av att snabbt åstadkomma en förstärkning
av resurserna för högstadieundervisning och forskarutbildning inom
olika ämnesområden. Det är enligt ämbetets mening ytterst angeläget att man
genom provisoriska åtgärder med omedelbar verkan söker förkorta studietiderna
på de högre akademiska nivåerna och genom differentiering få fram en mera
adekvat utbildning. Det är vidare av stor betydelse att man effektivt söker
undanröja de hinder för en expansion inom det högre utbildningsväsendet som
bristen på universitetslärare utgör, i all synnerhet som universitetsutbildningens
kapacitet i sin tur påverkar lärarsituationen på utbildningsnivåer under de
akademiska.
Liknande synpunkter anföres av en rad remissinstanser, bland dem humanistiska
fakulteten i Stockholm, 1960 års lärarutbildning ssakkunniga, statens medicinska
och naturvetenskapliga forskningsråd, SACO och SFS. Förstärkningsanordningarnas
betydelse för den växande utbildningsorganisationens krav på
kompetenta lärare påtalas särskilt av 1960 års lär arutbildnings sakkunniga, statens
medicinska forskningsråd och SACO.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd konstaterar — i likhet med åtskilliga
andra remissinstanser — med tillfredsställelse att forskarutredningen genom
cn ovanligt snabb behandling fått fram konstruktiva förslag för en provisorisk
lösning av några av de mest akuta problemen på ifrågavarande område.
I sina ställningstaganden till utredningens förslag är remissinstanserna genomgående
positiva. Universitetskansler sämbetet anför bl. a. följande.
De av utredningen framförda förslagen måste betraktas med tillfredsställelse.
Med den begränsning av upprustningens räckvidd, som följer av att utredningen
föreslagit endast sådana åtgärder som enkelt och snabbt kan genomföras
inom nuvarande institutionella och administrativa ram, förefaller de av
utredningen föreslagna förstärkningarna i allt väsentligt väl motiverade och
värda att genomföras. Den omständigheten att det inom den korta tid som
stått utredningen till buds icke varit möjligt att få fram konkreta förslag till
provisorisk upprustning av högstadieundervisningen inom samtliga utbildningslinjer,
bör enligt kanslersämbetets mening icke utgöra hinder för att nu vidtaga
de åtgärder som föreslagits för att förbättra situationen inom de filosofiska
fakulteterna.
Statens humanistiska forskning si-åd framhåller, att utredningens förslag synes
väl ägnade att med relativt obetydliga kostnader uppnå det angivna syftet.
1 2
Kan tgl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964
Ingen av de 42 instanser som yttrat sig över förslaget avstyrker att förstärkningsanordningar
vidtages i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Modifikationer
på enskilda punkter förordas dock i ett flertal yttranden. Likaledes
framföres av flera remissinstanser önskemål om mera genomgripande åtgärder
än dem utredningen föreslagit.
Ett flertal remissinstanser, bland dem överstyrelsen för de tekniska högskolorna,
kollegienämndema vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola, lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg, statens medicinska
forskningsråd, SACO och SFS, framhåller önskvärdheten av förstärkningsanordningar
även inom andra utbildningslinjer än de filosofiska fakulteterna.
Vissa konkreta förslag till dylika anordningar framlägges i yttrandena.
Åtskilliga remissinstanser understryker — i likhet med statens råd för samhällsforskning
— att de av utredningen föreslagna åtgärderna enbart bör vara
av provisorisk karaktär och utan dröjsmål bör ersättas av en utbyggd organisation
för högstadieundervisningen.
I fråga om förslaget om ökad tilldelning av professorstimm
a r konstaterar universitetskanslersämbetet att samtliga berörda akademiska
myndigheter i allt väsentligt tillstyrker den av utredningen föreslagna ramen
för professorsundervisningens omfattning. Den av några instanser förordade
sänkningen av det minimiantal elever, som utredningen satt som undre gräns
för den föreslagna tilldelningen av professorstimmar, finner sig ämbetet icke
nu kunna tillstyrka. Språkvetenskapliga sektionen i TJppsala och de humanistiska
och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Göteborg avstyrker
utredningens förslag om överförande av professorsundervisning på lågstadiet
till lektorsundervisning.
Beträffande förslaget om sammanförande av professorstimmar
till hela tjänster anför universitetskanslersämbetet bl. a. följande.
Det är ur effektsynpunkt nödvändigt att kombinera en ökning av högstadieundervisningens
omfattning med möjligheter att inrätta tjänster för de lärare
som skall handha sådan undervisning. Det torde vara helt orealistiskt att räkna
med att den mest kvalificerade akademiska undervisningen i någon betydande
utsträckning skulle kunna bestridas med hjälp av timarvoderade lärare. Utredningens
förslag att i vissa fall inrätta extra universitetslektorat och laboraturer
finner ämbetet i huvudsak väl ägnat att provisoriskt avhjälpa bristsituationen i
de sämst ställda ämnena.
Nödvändigheten av att nya tjänster inrättas framhålles också i det helt
övervägande antalet remissyttranden. Särskilt anses förslaget om extra laboraturer
värdefullt. Större akademiska konsistoriet och humanistiska fakulteten
i Lund, samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
i Göteborg och Stockholm påyrkar till skillnad från utredningen inrättande
av extra laboraturer i stället för extra universitetslektorat. Som motivering
13
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 19ttJ±
härför anföres, att laboraturer men icke lektorat ger utdelning i form av forskarhandledning.
Sistnämnda instanser framhåller, att bristen på handledning för
närvarande är ett mera trängande problem än bristen på kursundervisning.
Liknande synpunkter framföres även i andra yttranden, bl. a. av SACO, som
dock icke ställer sig helt avvisande till de föreslagna lektoraten.
Universitetskansler sämbetet förordar i likhet med bl. a. his torisk-filosof iska
sektionen i Uppsala och större akademiska konsistoriet i Stockholm att lektoraten
konstrueras så att viss del av tjänstgöringsskyldigheten kan få fullgöras
i form av enskild handledning. Universitetskanslersämbetet påpekar att man
genom en sådan åtgärd dels skulle erhålla en jämnare fördelning av handledningsuppgifterna
mellan olika lärare i ett ämne, dels skulle möjliggöra en utformning
av forskarhandledningen gruppvis eller enskilt i förhållande till de
studerandes antal och val av forskningsuppgift. Samtidigt skulle också skillnaden
mellan de föreslagna universitetslektoraten och laboraturerna minskas.
Statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller — liksom bl. a. matematisk-naturvetenskapliga
fakidteten vid universitetet i Lund — att det för
de naturvetenskapliga ämnenas del endast undantagsvis torde vara möjligt att
finna personer med angiven kompetens som är villiga att på korttidsförordnande
omhänderha vetenskaplig undervisning och handledning av den omfattning
som utredningen förutsätter.
Utredningens förslag om tillägg sförordnanden för docenter
tillstyrkes av i stort sett samtliga remissinstanser, bl. a. universitetskanslersämbetet,
överstyrelsen för de tekniska högskolorna, statens humanistiska och
naturvetenskapliga forskningsråd samt SACO.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller dock att ett genomförande
av förslaget för de tekniska högskolornas del under inga omständigheter
kan förväntas medföra någon väsentlig förstärkning av här avsedda
resurser med hänsyn till det ringa antalet berörda tjänster vid nämnda högskolor.
Universitetskanslersämbetet, de medicinska, humanistiska och matematisknaturvetenskapliga
fakulteterna i Göteborg samt humanistiska fakulteten i
Stockholm föreslår att viss del av ifrågavarande docenters undervisningsskyldighet
skall kunna fullgöras i form av seminarieövningar och sålunda ej enbart
i form av handledning. Kanslersämbetet framhåller, att en dylik anordning
skulle ge bättre möjligheter att fördela handledningsuppgifterna i ett ämne på
lämpligt sätt.
Även förslaget att licentiand- och doktorandstipendium
må kunna utgå med oförändrat belopp jämväl under de tre sommarmånaderna
har blivit föremål för allmänt tillstyrkande av remissinstanserna, ehuru i flera
yttranden förordas mera långtgående åtgärder på ifrågavarande område än
vad utredningen föreslagit.
14
Kungl. Maj:t,i proposition nr 82 år 196\
Matematisk-naturvetenskapliga jalculteten vid universitetet i Stockholm och
universitetslärarförbundet finner utredningens förslag innebära en orättvisa gentemot
de stipendiater som av försörjnings- eller andra skäl är tvingade att ta
förvärvsarbete under somrarna. Universitetskansler sämbetet förordar att parallellt
med den av utredningen föreslagna utsträckningen av stipendietiden prövas
en av sistnämnda fakultet föreslagen ordning, innebärande att möjlighet ges
stipendiater, vilka önskar koncentrera sina studier, att få ut nuvarande stipendiebelopp
per månad utan avbrott under sommaren men med bibehållen sammanlagd
stipendietid.
Frågan om förstarkningsanordningar för andra utbildningslinjer
än de filosofiska fakulteterna har berörts i flera
yttranden. Åtskilliga remissinstanser förutsätter, att utredningens förslag i vad
avser tilläggsförordnanden för docenter ävensom licentiand- och doktorandstipendieringen
kommer att tillämpas icke endast vid de filosofiska fakulteterna
utan även vid andra utbildningslinjer. I ett flertal yttranden, bl. a. från universitetslärarförbundet
och SÅCO, framhålles önskvärdheten av att därutöver ytterligare
förstärkningsanordningar kommer till stånd vid sistnämnda utbildningslinjer.
Sålunda påtalas av lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg samt
SFS behovet av snar ökning av resurserna för ekonomutbildningen.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna, kollegienämnderna vid tekniska
högskolan i Stockholm och Chcdmers tekniska högskola samt organisationskommittén
för teknisk högskola i Lund framlägger ett flertal förslag till provisoriska
förstärkningsanordningar för högstadieundervisningen vid de tekniska högskolorna.
Överstyrelsen hemställer sålunda att för nämnda ändamål måtte anvisas
175 000 kr. för budgetåret 1964/65. Genom en ökad medelstilldelning kan, framhåller
överstyrelsen, professorer och laboratorer beredas större möjlighet att
ägna sig åt utbildning på högstadiet genom att i viss mån frigöras från lågstadieundervisningen.
Resurserna kan vidare förstärkas med tillfälligt anställda
lärarkrafter.
15
Kung!. Maj ds proposition nr 82 år 1964
IV. Departementschefen
Forskarutbildningen och forskarkarriären liar under senare år uppmärksammats
i skilda sammanhang. I syfte att få till stånd en effektiviserad forskarutbildning
och en från olika synpunkter rationellt anordnad vetenskaplig karriär
tillkallade jag i juni 1963 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tio sakkunniga,
vilka antagit benämningen 1963 års forskarutredning. De sakkunniga har
nu som en första etapp i sitt arbete framlagt förslag till vissa provisoriska förstärkningsanordningar
för forskarutbildning, forskarhandledning m. m. De föreslagna
åtgärderna berör dels undervisningen och handledningen på högstadiet
(tre- och fyrabetygsstuderande samt licentiander och doktorander) vid i första
hand de filosofiska fakulteterna, dels licentiand- och doktorandstipendieringen.
De filosofiska fakulteternas medelstilldelning regleras till en del genom bestämmelser
om tilldelning av vissa lärarkrafter i relation till studerandeantalet,
den s. k. universitetsautomatiken. Detta system innebär, att tilldelningen av
undervisningsresurser grundas på en av Kungl. Maj:t för respektive ämne fastställd
organisationsplan eller petitaplan, vilken innefattar föreskrifter om antalet
undervisningstimmar per studerande, undervisningsgruppernas storlek samt
undervisningens fördelning på olika undervisningsformer och lärarkategorier.
Undervisningens omfattning fastställes i enlighet med normer som godkänts av
1958 års riksdag. Dessa innebär, att högstadieundervisning med det deltagarantal,
som vid tiden för normernas fastställande var det vanliga, mellan 20 och
50 studerande, årligen skall omfatta 100 ä 150, i undantagsfall 200 timmar kvalificerad
vetenskaplig undervisning — s. k. professorsundervisning — vartill kommer
lektorsundervisning och övrig undervisning.
Det av 1963 års forskarutredning nu framlagda förslaget till provisoriska förstärkningsåtgärder
för forskarutbildning, forskarhandledning m. m. innebär bl. a.
att universitetskanslersämbetet skall kunna bemyndigas att utan hinder av gällande
organisations- eller petitaplaner på tre- och fyrabetygsstadiet medge upp
till 50 professorstimmar per termin för varje grupp med 15—30 studerande samt
tillämpa motsvarande norm för licentiand- och doktorandstadiet. Vidare bör,
enligt utredningen, universitetskanslersämbetet fä rätt att i ämnen med tillräckligt
underlag av professorstimmar förordna extra universitetslektor med docentkompetens
samt, i vissa undantagsfall, extra laborator för att tillgodose behovet
av undervisning och handledning. I anslutning till förordnande av extra laborator
bör, enligt förslaget, universitetskanslersämbetet bemyndigas att i särskilda
fall tilldela högst 500 assistenttimmar. I syfte att få till stånd särskilda resurser
för handledning föreslår utredningen vidare att extra ordinarie docenter och
forskardocenter, vilkas förordnanden utgår den 31 december 1963 eller senare,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 196A
efter prövning av universitetskanslersämbetet skall kunna erhålla ettårsförordnanden
över stat med tjänstgöringsskyldighet i form av forskarhandledning. För
att åstadkomma en förkortning av studietiderna föreslår utredningen att licentiand-
eller doktorandstipendiat efter särskilt tillstånd skall kunna åtnjuta stipendium
även under sommarmånaderna.
En effektiv vetenskaplig utbildning är av grundläggande betydelse inom
många områden av samhällslivet. Sålunda kan nämnas de högre utbildningsanstalternas
behov av lärarkrafter, den inom viktiga områden av det allmännas
verksamhet rådande bristen på personer med ändamålsenlig vetenskaplig utbildning
samt den ökande omfattning i vilken personal med dylik utbildning tages
i anspråk inom näringslivet. Antalet högstadiestuderande har under senare år
kraftigt ökat och överstiger nu i ungefär en tredjedel av ämnena vid de filosofiska
fakulteterna 50 eller det antal som utgjorde en riktpunkt för lärartilldelning
vid fastställandet av nu gällande planer. Det kan samtidigt konstateras,
att de senaste årens ökning av antalet licentiander är relativt sett väsentligt
större än ökningen av antalet avlagda licentiatexamina. Vad nu sagts torde
gälla även vid andra utbildningslinjer än de filosofiska fakulteterna.
Med hänsyn härtill finner jag — i likhet med utredningen och de remissinstanser
som yttrat sig över förslaget — att vissa åtgärder omedelbart bör företagas
för att effektivisera utbildningen på högstadiet såväl vid de filosofiska fakulteterna
som vid övriga utbildningslinjer vid universitet och högskolor. De åtgärder
som nu kan vidtagas bör — av skäl som jag avser att redovisa i min fortsatta
framställning — bli av relativt begränsad omfattning och av provisorisk
karaktär.
Den av utredningen föreslagna förstärkningen av undervisningsresurserna
genom extra lärartilldelning med upp till 50 professorstimmar per termin för
varje grupp med 15—30 högstadiestuderande synes mig med hänsyn till det
starkt ökande antalet studerande vara det mest angelägna av de framlagda förslagen.
Som framhållits av utredningen och i yttrandena råder för närvarande svårigheter
att finna kompetenta lärare till den professorsundervisning som meddelas
mot timarvode, s. k. lösa professorstimmar. Jag finner det därför, liksom utredningen
och flertalet remissinstanser, rimligt att dessa timmar skall kunna sammanföras
till hela tjänster som extra universitetslektor och undantagsvis extra
laborator. Till ifrågavarande laboraturer bör emellertid enligt min uppfattning
icke knytas särskild assistenthjälp.
Beträffande förslaget om överstatförordnande för docenter har i vissa remissyttranden
framhållits, att en sådan åtgärd skulle ge ett mycket ojämnt och slumpmässigt
utfall i olika ämnen. Jag delar denna uppfattning och ansluter mig
således inte till utredningens förslag på denna punkt. Å andra sidan bör förutsättningar
skapas för att personer med docentkompetens i ökad omfattning skall
kunna tagas i anspråk för att meddela forskarhandledning. Till denna fråga
avser jag att återkomma i det följande.
17
Kung!. Maj:ts ‘proposition nr 82 år 196/t
Utredningens
förslag om förlängning av tiden för innehav av licentiand- och
doktorandstipendium är jag i förevarande sammanhang inte beredd att ansluta
mig till. Jag är nämligen inte övertygad om att de av utredningen föreslagna
åtgärderna snabbt skulle medföra en ökad examination. Jag vill i detta sammanhang
erinra om, att särskilt i de experimentella ämnena ett mycket stort antal
aktiva licentiander och doktorander ej åtnjuter stipendier utan i stället har
anställning som lärare, assistenter eller amanuenser vid universiteten och högskolorna.
Det förefaller föga sannolikt att ett genomförande av ifrågavarande
förslag skulle leda till att dessa licentiander och doktorander — vilka nu utför
ett nödvändigt och värdefullt arbete inom den akademiska undervisningen på
lågstadiet — skulle i någon mera betydande omfattning lämna sina befattningar
för att som stipendiater snabbare nå fram till examen. Inte heller är jag övertygad
om att de som nu innehar licentiand- eller doktorandstipendier skulle som
en följd av ett genomförande av utredningens förslag väsentligt öka sin studieinsats
per läsår.
De av utredningen framlagda förslagen ger mig anledning att beröra vissa
med den s. k. universitetsautomatiken sammanhängande spörsmål. Ifrågavarande
system har varit en förutsättning för att de problem som uppträtt i undervisningen
genom den starkt ökade tillströmningen av studerande till de filosofiska
fakulteterna kunnat bemästras. Erfarenheterna av universitetsautomatiken
är dock ännu begränsade och inte helt entydiga. För att få en klar bild av hur
automatiksystemet utfaller är, som jag tidigare uttalat i skilda sammanhang, en
fortlöpande registrering av de studerande vid berörda fakulteter nödvändig. En
sådan registrering kan även tjäna som underlag för en analys av undervisningens
effektivitet.
Redan år 1958 uppdrog jag åt universitetskanslersämbetet att framlägga förslag
angående studieregistrering. Fr. o. m. läsåret 1960/61 har försöksverksamhet
med dylik registrering bedrivits i begränsad omfattning. Efter förslag av universitetskanslersämbetet
beslöt Kungl. Maj:t i juni 1963 att registrering skulle
ske fr. o. m. läsåret 1963/6-1 av samtliga studerande inom filosofisk fakultet
samt att studietidsstatistik skall upprättas och närvaroredovisning ske för varje
ämne inom de filosofiska fakulteterna. Vissa metodfrågor återstår emellertid
ännu att lösa för att det skall bli möjligt att analysera och bedöma förändringar
och utvecklingstendenser i fråga om studieinriktning, studieresultat m. m.
Jag har i flera sammanhang, bl. a. i 1963 års statsverksproposition (bilagan 10,
s. 326) och i propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad
av universitets- och högskoleväsendet m. m. (s. 230), framhållit, att universitetsautomatiken
bör överses sedan ett fullständigt registreringsförfarande genomförts.
Föreliggande förslag till provisoriska förstärkningsanordningar för forskarutbildning
och forskarhandledning m. m. medför emellertid i vissa avseenden ett
behov av en omedelbar översyn. Denna översyn må ske mot bl. a. bakgrunden
av att lågstadiet för närvarande är bättre tillgodosett med undervisningsresurser
än högstadiet.
18 Kungl. Mcij:ts proposition nr 82 år 196/
Vid beredningen av utredningens förslag har jag därför låtit undersöka huruvida
förutsättningar föreligger att omfördela medel mellan låg- och högstadierna
och därigenom erhålla en bättre fördelning av tillgängliga resurser. Resultatet
av den företagna undersökningen har övertygat mig om att en sådan omfördelning
ieke utan allvarliga olägenheter kan företagas utan en samtidig översyn av
de i många avseenden komplicerade tillämpningsföreskrifterna i fråga om
automatiken. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t, att uppdraga
åt universitetskanslersämbetet att, i samråd med 1963 års forskarutredning, utreda
frågan om en omfördelning av medel mellan låg- och högstadiet och därmed
sammanhängande spörsmål. Härvid torde även böra övervägas frågan om införande
av en ny tjänstetyp avsedd för att på heltid svara för undervisning på
lågstadiet i huvudsak i ämnen med en omfattande övningsundervisning.
Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört anser jag det icke lämpligt
att på sätt utredningen föreslagit nu genomföra förstärkningsanordningar för
undervisning och forskning med delvis tillämpning av automatikens regler. I
stället bör de medel som nu anvisas enligt nyssnämnda regler eller i övrigt från
riksstatsanslag för högre undervisningsändamål kompletteras med särskilda medel
för provisoriska åtgärder för förstärkning av forskarutbildning och forskarhandledning
under budgetåren 1964/65 och 1965/66. Jag föreslår att i riksstaten
upptages ett obetecknat anslag, benämnt Provisoriska åtgärder för forskarutbildning,
forskarhandledning m. m., vilket för budgetåret 1964/65 bör uppföras med
1 500 000 kr.
Ifrågavarande anslag bör av universitetskanslersämbetet få disponeras för förstärkningsanordningar
avseende högstadieundervisning och forskarhandledning
vid samtliga läroanstalter under ämbetet. Jag vill i detta sammanhang erinra
om att jag i propositionen 1964: 50 angående universitetens och högskolornas
organisation och förvaltning m. m. förordat att universitetskanslersämbetet efter
omorganisation skall fr. o. m. den 1 juli 1964 vara överstyrelse bl. a. även för de
tekniska högskolorna.
Vid sin prövning av behovet av förstärkningsanordningar i olika ämnen bör
universitetskanslersämbetet bl. a. beakta följande.
Vid förstärkning av undervisningsresurserna på högstadiet bör hänsyn särskilt
tagas till den rådande bristen på lektorer i vissa för skolväsendet centrala ämnen.
Tilldelning av professorstimmar inom filosofisk fakultet bör ske enligt den
av utredningen föreslagna normen. Härvid bör i enlighet med utredningens förslag
samtidigt övervägas i vad mån professorsundervisning på lågstadiet kan
ersättas med lektorsundervisning.
Vidare bör universitetskanslersämbetet bemyndigas att i utbyte mot 198 timmars
professorsundervisning medge att extra tjänst som universitetslektor inrättas.
Av innehavare av dylik befattning bör krävas docentkompetens.
I syfte att förstärka handledningsresurserna bör viss del av ifrågavarande universitetslektorers
tjänstgöringsskyldighet kunna fullgöras i form av handledning.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 196b
Universitetskanslersämbetet bör även undantagsvis kunna inrätta tjänst som
extra laborator för att tillgodose ämnen där särskilt stort behov av kvalificerad
forskarhandledning föreligger. Inrättande av dylik tjänst bör, med hänsyn till
arbetsuppgifternas art, ej leda till någon förstärkning av tillgängliga medel för
forskning och annat institutionsarbete. Med hänsyn till här berörda tjänsters
provisoriska karaktär bör förordnanden meddelas tills vidare för högst ett år i
sänder.
Som en ytterligare förstärkningsanordning bör i undantagsfall, främst i ämnen
med mycket stort studerandeantal på högstadiet, mot arvode kunna anställas
docentkompetent person med huvudsaklig uppgift att ge forskarhandledning.
Det bör uppdragas åt universitetskanslersämbetet att utarbeta förslag till
erforderliga bestämmelser i fråga om förstärkningsanordningarna m. m.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
till Provisoriska åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning
m. m. för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett anslag av 1 500 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Jan-Mats Lindahl
20
Kungl. May.ts proposition nr 82 år 1964
INNEHÅLL
Sid.
I. Inledning ...................................................... 3
II. Forskarutredningens förslag ...................................... 4
III. Yttranden ..................................................... 11
IV. Departementschefen ............................................. 15
; ■ >»v ■''>><*!<{ t •
Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1964
040497