Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 196 b

1

Nr 81

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppsättande av
en svensk beredskapsstgrka för F.N.-tjänst m. m.; given
Stockholms slott den 6 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till organisation av en av frivilliga
sammansatt beredskapsstyrka, som med kort varsel skall kunna ställas
till F.N.:s förfogande. För anskaffning av materiel för beredskapsstyrkan
begäres ett reservationsanslag av 11 000 000 kr.

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 81

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1964

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om uppsättande
av en svensk beredskapsstyrka för F.N.-tjänst. Departementschefen
anför därvid följande.

I propositionen 1961: 145 redogjordes för en av överbefälhavaren på
Kungl. Maj :ts uppdrag verkställd utredning rörande förutsättningarna för
att vid behov snabbt kunna ställa en militär styrka till F.N.:s förfogande.
Med hänsyn till omfattningen av Sveriges åtaganden för F.N. :s räkning i
Främre Orienten och i Kongo bedömdes det emellertid vid den tidpunkten
icke påkallat att ta ställning i frågan. Däremot ansågs det angeläget att
vidta åtgärder för att bringa ned tiden för förberedelser vid organisering
av kontingenter för aktuella uppgifter i F.N.:s tjänst. I viss anslutning
till överbefälhavarens förslag föreslogs därför att en särskild frivillig militär
utbildning skulle organiseras. En sådan har i enlighet med riksdagens
beslut (SU 1961: 114; rskr. 283) bedrivits sedan våren 1962.

Med anledning av en av F.N.-sekretariatet gjord förfrågan beträffande
skandinaviska beredskapsstyrkor för F.N. har enligt överenskommelse
mellan försvarsministrarna i Danmark, Norge och Sverige frågan om beredskapsförband
för F.N.-tjänst beretts av en för de tre länderna gemensam
arbetsgrupp, i vilken även Finland på senaste tid varit företrätt genom
observatörer. Sedan arbetsgruppen avlämnat förslag i ämnet, har man
sedermera enats om att föreslå uppsättande av beredskapsstyrkor för F.N.-tjänst, vilka styrkor skulle kunna ställas till förfogande efter en framtida
avveckling av befintliga nordiska F.N.-styrkor. En redogörelse för det
nordiska samarbetet i hithörande frågor har lämnats till nordiska rådets
tolfte session i Stockholm i februari 1964.

Departementschefen

Ehuru det alltjämt råder ovisshet beträffande våra F.N.-engagemang,
synes det likväl angeläget att på nytt ta upp frågan om åtgärder för att vid
behov snabbt kunna ställa en militär styrka till F.N. :s förfogande.

Ytterligare utredning av frågan synes icke erforderlig. Utöver den ut -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 196t

redning av överbefälhavaren som anmäldes i propositionen 1961: 145 föreligger
nu resultatet av det arbete som utförts av förenämnda nordiska arbetsgrupp.
Vidare har vi den omfattande erfarenhet från svensk militär
F.N.-verksamhet -— främst genom våra engagemang i Kongo — som erhållits
efter det att överbefälhavarens utredning slutförts.

Det bör betonas, att varje framtida insats av en svensk militär kontingent
i F.N.-tjänst måste föregås av särskild prövning av Kungl. Maj:t rörande
förutsättningarna för att utsända svensk personal. Det torde emellertid
icke vara utan betydelse för F.N. att på förhand vara underrättad om vilken
svensk personal som skulle kunna påräknas för det fall att F.N. i samband
med en ny aktion skulle överväga att göra framställning till Sverige att
ställa militär personal till förfogande.

En svensk militär beredskapsstyrka för F.N.-tjänst bör, tillsammans
med uppsatta beredskapsstyrkor från andra länder, kunna täcka förstahandsbehovet
för en insats av F.N. var som helst i världen i syfte att upprätthålla
lugn och ordning. Styrkan bör också kunna biträda vid hjälpverksamhet
i samband med naturkatastrofer, olyckor e. d. Den bör kunna uppträda
ensam eller tillsammans med styrkor från övriga nordiska länder
eller andra länder.

En svensk beredskapsstyrka för F.N.-tjänst bör lämpligen omfatta sammanlagt
ca 1 600 man. Huvuddelen av styrkan bör utgöras av två bataljoner
utrustade för vakttjänst och upprätthållande av ordning. En enhet
(teknikerkontingent) bör vara organiserad främst för att kunna driva och
hålla i gång tekniskt betonade samhällsanordningar och för transportledning.
I teknikerkontingenten bör därför bland annat ingå en teknisk
kader och en transportledningskader. Erfarenheterna av Sveriges verksamhet
i F.N.:s tjänst pekar också starkt på behovet av flygtransportorgan;
i en beredskapsstyrka för F.N.-tjänst bör därför ingå en flygtransportenhet
(flygtransportdivision). Slutligen bör beredskapsstyrkan omfatta personal
som kan tjänstgöra i F.N.:s staber eller som kan användas såsom F.N.-observatörer
(stabs- och observatörgrupp). Sistnämnda grupp bör — liksom
flygtransportdivisionen — organisatoriskt ingå i teknikerkontingenten.

I den personliga utrustningen för beredskapsstyrkans personal bör ingå
eldhandvapen. Bataljonerna bör dessutom utrustas med vissa lätta understödsvapen.
De bör vara traktor- och cykelburna med ett antal lätta terränggående
fordon samt motorcyklar. I bataljonernas utrustning bör vidare
ingå sambands- och minmateriel samt viss specialutrustning. För den tekniska
kadern erfordras arbetsmaskiner av skilda slag; med hänsyn till
transportsvårigheter m. m. bör dessa anskaffas inom det område där beredskapsstyrkan
sättes in. Flygtransportdivisionens flygtransportmedel
slutligen bör väljas med tanke på att styrkan skall kunna uppträda inom
områden där tillgången till större flygplatser är begränsad. Flygmaterielen
bör därför omfatta bl. a. helikoptrar och lätta sambandsflygplan.

All personal i beredskapsstyrkan bör få särskild utbildning för F.N.-

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 196i

tjänsten i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som angivits
i propositionen 1961: 145. För huvuddelen av personalen bör utbildningen
vara två veckor; för befälspersonal bör utbildningen kunna förlängas upp
till fyra veckor, medan det beträffande viss personal i teknikerkontingenten
kan vara tillfyllest med kortare utbildningstid än två veckor. Utbildningen
bör som regel äga rum vid krigsmaktens ordinarie förband och skolor.
Jag vall erinra om att efter förslag i propositionerna 1961:145 och
1963:2 sammanlagt 2 850 000 kr. anvisats för att vid vissa förband iordningställa
utrymmen för utbildning i F.N.-tjänst. Möjlighet bör i förekommande
fall finnas att samordna viss utbildning av befäl för de nordiska
ländernas beredskapsstyrkor. Under utbildningstiden bör personalen vaccineras
för att vid behov omedelbart kunna sättas in t. ex. i tropiska länder.

Styrkan bör rekryteras helt på frivillig grund. I första hand bör antas
män, som nyligen avslutat första tjänstgöringen som värnpliktiga, samt
i övrigt värnpliktigt befäl och reservbefäl. Anställning i beredskapsstyrkan
bör — utöver tiden för utbildningen — ske för en tid av ett år eller
den längre tid som kan bli nödvändig därest tjänstgöringsskyldighet utom
riket uttas mot slutet av ett-årstiden. Åtagandet att tjänstgöra utom riket
bör icke avse längre tid än ca sex månader. Sammanlagt kan sålunda, utbildningstiden
oräknad, högst ca ett och ett halvt års anställningstid ifrågakomma.
Har tjänstgöring utom riket fullgjorts bör anställningsavtalet
upphöra oavsett om därvid icke ett år förflutit från det avtalet ingicks.
Under anställningstiden bör personalen genomgå den särskilda utbildningen
och i övrigt vara hemförlovad men beredd att med några dagars varsel
rycka in för tjänst utom riket.

Under utbildningstiden bör i enlighet med vad som angivits i propositionen
1961: 145 enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande få utgå
antingen ersättning för mistade avlöningsförmåner eller i särskild ordning
bestämt arvode samt därutöver förmåner såsom vid tjänstgöring i trupp
enligt resereglementet för försvaret. Vid särskilt anordnad befälskurs bör
dock i vissa fall i stället för sistnämnda förmåner få utgå förmåner enligt
allmänna resereglementet. Ersättning för yrkesskada under tjänstgöringen
bör enligt Kungl. Maj :ts bestämmande få utgå med belopp minst motsvarande
ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Personalen bör
vidare även under tjänstgöring utom riket omfattas av den allmänna försäkringen
enligt vanliga regler. Förmåner vid tjänstgöring utom riket bör
utgå enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande, varvid i huvudsak de
riktlinjer bör gälla som tillämpats vid bestämmandet av ersättningar till
personal i de nuvarande svenska F.N.-kontingenterna. Kungl. Maj :t bör sålunda
ha bl. a. befogenhet att låta staten ikläda sig viss riskgaranti vid skador
under sådan tjänstgöring.

För att stimulera personalens villighet till inställelse för tjänstgöring
utom riket bör en särskild inryckningspremie utgå till envar som inställer

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 196i 5

sig för sådan tjänstgöring. Denna premie bör utgå med ett belopp av 500
kr. i ett för allt.

Till frågan om anställningsskydd med anledning av här avsedd tjänstgöring
torde chefen för justitiedepartementet återkomma framdeles. Jag
anser mig emellertid här böra nämna att en inom justitiedepartementet utarbetad
promemoria med förslag till ändring i lagen den 14 oktober 1939
(nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m. för yttrande remitterats till vederbörande myndigheter
och organisationer.

Med hänsyn till risken för avgång under anställningstiden bör årligen få
antas personal i en omfattning motsvarande ca 110 % av den svenska F.N.-beredskapsstyrkans beräknade totala storlek. Om Sverige deltar i F.N.:s
fredsbevarande verksamhet med militära kontingenter bör beredskapsstyrkans
numerär minskas i motsvarande mån.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t är personalen i de nuvarande svenska militära
F.N.-kontingenterna med vissa undantag underkastad ansvar såsom
krigsman enligt 26 kap. strafflagen, varvid kontingentscheferna tillagts
bestraffningsrätt i disciplinmål över personalen. Motsvarande gäller för
personal, som rekryterats till dessa kontingenter, under den förberedande
F.N.-utbildningen i Sverige. För sistnämnda fall har chefen för det förband
vid vilket utbildningen anordnas tillagts bestraffningsrätt i disciplinmål.
Jag förutsätter, att en motsvarande anordning tills vidare skall tillämpas
för all personal i beredskapsstyrkan såväl under utbildning i Sverige som
under eventuell F.N.-tjänstgöring utom riket.

Beredskapsstyrkan bör i princip utrustas med materiel som anskaffas för
den svenska krigsorganisationens behov. Att utrustning sålunda tas ur krigsmaktens
förråd torde i princip inte innebära en större minskning av vår
beredskap än vad utsändandet av svensk trupp till utlandet i och för sig
innebär. Jag vill erinra om att beslut om utsändandet av beredskapsstyrkan
i varje särskilt fall måste fattas av Kungl. Maj :t, som vid sitt ställningstagande
givetvis har att beakta återverkningarna på vår egen krigsberedskap.
Beredskapsstyrkan bör emellertid med hänsyn till sina uppgifter
erhålla viss utrustning, som antingen icke alls ingår i den svenska krigsmaktens
utrustning eller som i fred icke anskaffas i större omfattning än
som erfordras för utbildningen i fred. Sådan utrustning för beredskapsstyrkan
måste finnas anskaffad och vara omedelbart tillgänglig om styrkan skall
kunna organiseras och sättas in tillräckligt snabbt. Av dylik utrustning
erfordras specialutrustning för t. ex. tropiskt klimat, vissa fordon samt
flygtransportmateriel. Viss dylik utrustning bör anskaffas. Beträffande frågan
om att förse beredskapsstyrkan med transportflygplan förutsätter jag,
att möjligheter skall föreligga att — i samband med beslut om att sätta in
styrkan -—- hyra eller på annat sätt disponera flygplan av lämplig typ. Jag
föreslår därför, att 11 milj. kr. anvisas för anskaffning av övrig här aktuell

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 19 B i

utrustning. För ändamålet bör å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår anvisas ett särskilt reservationsanslag Materiel för en svensk
beredskapsstyrka för F.N.-tjänst.

De årliga kostnaderna för rekrytering, utbildning och organisation av
en svensk beredskapsstyrka för F.N.-tjänst enligt de riktlinjer jag angivit
i det föregående kan uppskattas till 4,5 milj. kr. I det angivna beloppet
ingår också kostnaderna för verksamheten vid arméstabens F.N.-avdelning,
ca 600 000 kr. Det bör observeras att anslaget till svenska F.N.-styrkor
i enlighet med vad som anförts i propositionen 1961: 145 belastats med i
huvudsak motsvarande kostnader. Kostnaderna för nu föreslagna åtgärder
torde tills vidare också få bestridas från reservationsanslaget till kostnader
för svenska F.N.-styrkor m. m. I den mån beredskapsstyrkan ställes till
F.N.:s förfogande torde F.N. få lämna ersättning för kostnaderna för styrkans
avlöning och utrustning m. m. i likhet med vad som tillämpats beträffande
Sveriges militära F.N.-kontingenter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer som i det föregående angivits
för uppsättande och användande av en svensk beredskapsstyrka
för F.N.-tjänst;

b) till Materiel för en svensk beredskapsstyrka för F.N.-tjänst å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1963/64
under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
11 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådet övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
S. Lindow

ESSELTE AB. STHLM 64
313518