Kungl. Maj:t.t proposition nr 70 år 1964

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
bidragsförskott, m. m.; given Stockholms slott den
13 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om bidragsförskott,

2) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehål]

I propositionen föreslås en ny lag om bidragsförskott, som fr. o. m. den
1 juli 1964 skall ersätta den nu gällande bidragsförskottslagen och lagen
om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Förslaget innebär ett väsentligt förbättrat
skydd till frånskilda makars och ogifta mödrars barn. Dessa barn
garanteras oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning
till det fastställda bidragets storlek ett generellt underhåll, som i princip
motsvarar 25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
eller med nuvarande basbelopp 1 200 kr. om året.

Stödet skall utgå som bidragsförskott, om den underhållsskyldige inte
betalar det garanterade beloppet. Betalar den underhållsskyldige fastställt
underhållsbidrag, som uppgår till lägre belopp än bidragsförskottet, tillförsäkras
barnet skillnaden mellan förskottets belopp och underhållsbidraget.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 70

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 106i

För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den nuvarande begränsningen,
att bidragsförskott i sådant fall utgår först sedan barnet fyllt
tre år.

Administrationen av bidragsförskotten skall liksom hittills handhavas av
barnavårdsnämnderna, men administrationen underlättas på olika sätt.
Bl. a. slopas det s. k. omsökningförfarandet.

Liksom f. n. skall det åligga den underhållsskyldige att till den barnavårdsnämnd
som utger förskottet betala så stor del av fastställt underhållsbidrag
som svarar mot det utgivna förskottet.

De nya bidragsförskottsreglerna beräknas bli tillämpliga på omkring
117 000 barn, en ökning med omkring 37 000 barn.

I likhet med vad nu gäller skall kostnaderna för bidragsförskotten, efter
avdrag av vad som inbetalas av de underhållsskyldiga, bestridas till tre
fjärdedelar av staten och en fjärdedel av kommunerna.

Det allmännas kostnader för bidragsförskotten uppskattas för budgetåret
1964/65 till omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring
45 milj. kr. Statens andel i kostnaderna uppskattas till omkring 64 milj. kr.
och kommunernas andel till omkring 21 milj. kr.

På grund av att statens andel i kostnaderna betalas till kommunerna i
efterskott, beräknas de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller
endast i ringa mån komma att påverka statens utgifter för budgetåret
1964/65.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Ersättning
till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
beviljar ett förslagsanslag å 31 milj. kr.

Kungl. Mnj:tx proposition nr 70 år 1904

3

Förslag

till

Lag

om bidragsförskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bosatt i
riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräldrarnas vårdnad,
utgår enligt vad nedan stadgas av allmänna medel bidragsförskott till
barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.

Utan hinder av att barnet saknar svenskt medborgarskap, må bidragsförskott
utgå, därest vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, benämnes i denna lag
underhållsskyldig.

I fråga om adoptivbarn avses i denna lag med barnets föräldrar adoptanten.
Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres
barn, anses barnet såsom deras gemensamma.

2§.

Bidragsförskott utgår icke därest

a) barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige;

b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige
i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande
vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller
sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll;

d) den underhållsskyldige gentemot barn utom äktenskap enligt avtal,
som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst
belopp en gång för alla; eller

e) vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka
till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

3§-

Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt därtill inträtt,
dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyllt
sexton år eller rätten till förskott eljest upphört.

4§.

Bidragsförskott utgör för år räknat tjugofem procent av det i 1 kap. 6 §
lagen om allmän försäkring omförmälda basbeloppet.

Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller
är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring,
utgör dock bidragsförskottet i förra fallet, i förhållande till varje
underhållsskyldig, sjutton och en halv och i senare fallet tio procent av
basbeloppet.

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbidrag betalas
i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp
enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets
belopp.

Bidragsförskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest
vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till
åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

5§.

Fråga om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun
där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort
ej finnes, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är bosatt.

6§.

Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av
högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren,
särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av barnets
rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven
förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.
Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall
riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med förhållandena
förtrogna personer. Därest underhållsbidrag fastställts för barnet, skall domstols
beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av
bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt
dessa handlingar ej eljest äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.

7§.

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den underhållsskyldiges
vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart till honom av -

Kmujl. Maj.ts proposition nr 70 är 1064 •>

sändas meddelande om ansökningen med föreläggande att, därest han har
något att anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen
eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse
om stadgandena i 2 § b) och c) samt 4 § tredje stycket.

När barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet, skall beslutet skriftligen
delgivas dels sökanden och, om denne är annan än vårdnadshavare!!,
jämväl vårdnadshavaren, dels den underhållsskyldige. Har förskott beviljats,
skall därvid underrättelse lämnas sökanden och vårdnadshavaren om stadgandena
i 12 och 13 §§ samt, i annat fall än som avses i 4 § tredje stycket,
den underhållsskyldige om stadgandet i 16 § första stycket.

8§.

Bidragsförskott utgives förskottsvis för månad.

Vid beräkningen av bidragsförskott för månad skall det årliga belopp,
från vilket beräkningen utgår, avrundas till närmast lägre hela krontal, som
är jämnt delbart med tolv. Är årsbeloppet lägre än sextio kronor, bortfaller
bidragsförskottet för den månad beräkningen avser.

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag skall
från förskott för viss månad avdragas på samma tid belöpande bidragsbelopp,
som den underhållsskyldige må hava erlagt innan han erhållit underrättelse
enligt 7 § andra stycket.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller
eljest kost och bostad, må bidragsförskott ej utgå för den månaden; dock
må förskott utgå för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det, under
vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara förverkat.

9§-

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. I fråga om fosterbarn eller
barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavare^, skall dock
bidragsförskottet utbetalas till den, hos vilken barnet fostras, såframt ej barnavårdsnämnden
annorlunda förordnar.

Finnes någon, till vilken bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas,
icke vara skickad att handhava förskottet, må barnavårdsnämnden förordna,
att förskottet i stället skall utbetalas till barnavårdsman för barnet
eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtill,
själv omhändertaga bidragsförskottet för att användas för barnets bästa.

Åtnjuter barn, till vilket bidragsförskott utgår, i annat fall än som avses i
8 § fjärde stycket, under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på allmän
bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommunala organ som
svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så förordnar, uppbära så
stor del av bidragsförskott för månaden som svarar mot vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper
i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet
motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar
sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

10 §.

Bidragsförskott skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, utgivas av
den barnavårdsnämnd, som enligt 5 § har att pröva fråga om bidragsförskott
för barnet.

Erhåller barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, kännedom om
att sådan förändring inträffat, att fråga om bidragsförskott för barnet skall
prövas av annan barnavårdsnämnd, åligger det den förra barnavårdsnämnden
att underrätta den senare och i samband därmed översända till ärendet
hörande handlingar. Den förra nämndens skyldighet att utgiva förskott
upphör icke förrän från och med andra månaden efter den, under vilken
handlingarna översänts.

11 §•

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta
om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för utgivande av förskott
icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant beslut såframt bidragsförskott
skall upphöra att utgå på den grund att barnet fyllt sexton år eller
avlidit. Nämnden skall jämväl besluta om nedsättning av bidragsförskott,
när bestämmelserna i denna lag föranleda därtill.

Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, må
nämnden utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen skall åtnjuta
bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå
såsom oskäligt att indraga förskottet.

Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen
delgivas vårdnadshavare^ särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman
för barnet samt den underhållsskyldige.

12 §.

Vårdnadshavare^ särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman för
barnet äro skyldiga att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som utgiver
bidragsförskottet, anmäla

a) om barnet avlidit;

b) om barnet eller, i fall som avses i 1 § andra stycket, vårdnadshavare!!
upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket;

c) om barnet adopterats;

d) om barnet flyttat samman med den underhållsskyldige;

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1961 7

e) om barnet erhållit barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän för*
säkring;

f) om vårdnadshavare^ mantalsskrivningsort ändrats eller barnet blivit
bosatt i annan kommun;

g) om barnet intagits på anstalt;

h) om underhållsbidrag fastställts för barnet eller fastställt underhållsbidrag
ändrats; samt

i) om den underhållsskyldige betalat på förskottet belöpande underhållsbidrag
till vårdnadshavaren eller med dennes vetskap till annan än barnavårdsnämnden.

13 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra
honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att
bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon
eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit bidragsförskott och
har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket
utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må vid
senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas
skäligt belopp.

14 §.

Fordran å bidragsförskott, som innestår hos barnavårdsnämnd, må ej
tagas i mät för gäld. Rätt till bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet
är tillgängligt för lyftning.

15 §.

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder
den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, på vederbörande kommuns
vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.

16 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit underrättelse enligt 7 § andra stycket,
skall han, så länge bidragsförskott utgår, till den barnavårdsnämnd,
som utgiver förskottet, erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper å
förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Gentemot
barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som
erlagts annorledes än nu sagts.

överstiger belopp, som under viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd,
det bidragsförskott eller, om fastställt underhållsbidrag är lägre än förskot -

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

tet, det underhållsbidrag, som belöper på månaden, skall det överskjutande
beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har
företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

17 §.

Det ankommer på barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige
efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § första stycket åvilande betalningsskyldigheten,
utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens
indrivande.

Barnavårdsnämnden bör bereda den, som äger föra talan för barnet, tillfälle
att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av
oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets belopp.

18 §.

Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige,
om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkrav gentemot
den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas.

19 g.

Barnavårdsnämnden äger erhålla polismyndighetens biträde för efterforskande
av underhållsskyldig, hos vilken nämnden har fordran på grund
av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande
den underhållsskyldiges förmåga att återgälda förskottet.

Vad i 95 och 96 §§ barnavårdslagen är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning beträffande ärenden om bidragsförskott.

20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den män ersättning ej kunnat uttagas
av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en
fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och utbetalas
av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan,
avseende bidragsförskott för visst kalenderår, skall göras före utgången av
juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas till
prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske, skall
frågan härom underställas Konungen.

Har barnavårdsnämnd utgivit bidragsförskott i strid mot bestämmelserna
i denna lag eller icke fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden
för indrivning av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att gottgörelse
från statsverket ej skall utgå eller att redan uppburet belopp skall
återbetalas.

Kungl. Maj:Is proposition nr 70 år 1964 9

21 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket
för visst bidragsförskott, av underhållsskyldig uppburit ersättning
för förskottet, åligger det nämnden att i samband med den ansökan om gottgörelse
för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket
redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden
uppburit i gottgörelse av statsverket för bidragsförskottet.

22 §.

Talan mot beslut av barnavårdsnämnd i ärende enligt denna lag föres
genom besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen.

23 g.

Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas
verksamhet enligt denna lag samt tillse, att verksamheten ordnas och handhaves
ändamålsenligt.

Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt
denna lag samt att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas
och utvecklas ändamålsenligt.

24 §.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående
utsträckt tillämpning av denna lag ävensom förordna, att barn, som icke
någonstädes äger medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är
politisk flykting, skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn.

25 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964, då bidragsförskottslagen den 11
juni 1943 (nr 382) och lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa
underhållsbidrag upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri
stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen
i stället tillämpas.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla beträffande bidragsförskott och
utfyllnadsbidrag för tid före den 1 juli 1964.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet
av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av socialstyrelsen.

j*—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 70

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196t

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962
om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 kap.

6§.

Barnpension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit,
samt för barn utom äktenskap,
som fyllt tre år och beträffande vilket
faderskapet ej fastställts, utgör
dock barnpensionen trettiofem procent
av basbeloppet.

Barnpension utgör för år räknat
tj ugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit,
utgör dock barnpensionen trettiofem
procent av basbeloppet.

9 kap.

Till ålderspension eller förtidspension
utgår barntillägg för
varje barn under sexton år till försäkrad
eller försäkrads hustru, därest
den försäkrade har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor
med barnet. Barntillägg enligt vad
nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid
före den månad varunder han fyller
sextiosju år, eller till pension, som
tillkommer gift kvinna. Ej heller utgår
barntillägg för barn, som är berättigat
till pension enligt denna lag.

Till ålderspension eller förtidspension
utgår barntillägg för
varje barn under sexton år till försäkrad
eller försäkrads hustru, därest
den försäkrade har vårdnaden''
om eller stadigvarande sammanbor
med barnet. Barntillägg enligt vad
nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid
före den månad varunder han fyller
sextiosju år, eller till pension, som
tillkommer gift kvinna.

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

(Nuvarande lydelse)
Barntillägg till ålderspension eller
hel förtidspension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
Utgår enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den--------

(Föreslagen lydelse)
Barntillägg till ålderspension eller
hel förtidspension utgör för år räknat
tjugufem procent eller, om barnet
är berättigat till barnpension enligt
8 kap. 5 §, tio procent av basbeloppet.
Utgår enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel förtidspension.

— halva basbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna

barnbidrag

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Har någon-------sådan återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts
någon enligt första stycket, må vid
senare utbetalning till honom i avräkning
å vad för mycket utgått
innehållas skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Utdrog av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2/ februari
196L

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Statsrådet Lindström anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga angående ny lagstiftning om bidragsförskott samt
anför.

I årets statsverksproposition bär Kungl. Maj:t på min hemställan (bil.
7 p. 45) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
för budgetåret 1964/65 beräkna ett förslagsanslag av 31 000 000 kr.
Samtidigt erinrade jag om att socialpolitiska kommittén1 i ett i november
1963 avlämnat betänkande Trygghet för barns underhåll (stencil, socialdepartementet
1963: 12) framlagt förslag till en ny bidragsförskottslag. Vid
betänkandet har fogats två bilagor, dels bilaga 1, som innehåller en inom
statistiska centralbyrån slutförd undersökning beträffande underhållsbidrag
och bidragsförskott, och dels bilaga 2. vilken utgör en inom kommittén utarbetad
sammanfattning av ett av socialstyrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag
utarbetat förslag till ny bidragsförskottslag och av remissyttranden över förslaget.
Kommitténs betänkande torde med uteslutande av bilaga 1 få såsom
Bilaga A fogas till protokollet i detta ärende.

över kommittéförslaget har, efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten
för Västra Sverige, lagberedningen, familjerättskommittén, socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands och Jämtlands län,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska socialvårdsförbundet.
Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden
har fogats yttranden från vissa kommunala och andra organ.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till närmare behandling.

1 Statssekreteraren E. Michanek ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare I.
Bengtsson, sekreteraren Britt-Marie Bystcdt, förbundsordföranden G. Hallström, direktören S.
Hydén, folkskolläraren H. Nyhage, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Rimmerfors
och Elisabet Sjövall samt byråchefen R. Tilert. Ledamoten av riksdagens första kammare T.
Bengtson har varit förhindrad deltaga i kommitténs slutliga behandling av detta ärende.

K un f/l. Maj .Is proposition nr 70 är 1964

13

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Föräldrars underhållsskyldighet mot barn

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.
föräldrabalkcn. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets
uppehälle och utbildning, om barnet ej har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till
föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej i något
fall förrän barnet fyllt 16 år. I kostnaden för barnets underhåll skall envar
av föräldrarna ta del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden
om barnet, skall betala underhållsbidrag. Beträffande adoptivföräldrar
och adoptivbarn gäller detsamma som beträffande föräldrar och barn.

Betalning av underhållsbidrag skall i regel erläggas i förskott för kalendermånad.

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller genom domstols avgörande.
Avtal om underhållsbidrag är bindande för den underhållsskyldige
och, när det gäller barn utom äktenskap, under vissa förutsättningar också
för barnet. Utan hinder av vad som blivit bestämt i dom eller avtal, som är
bindande för barnet, kan dock rätten bestämma annorlunda när väsentligen
ändrade förhållanden påkallar det.

Underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap kan avlösas genom åtagande
att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla. Avta!
härom skall alltid godkännas av barnavårdsnämnden. Beloppet skall inbetalas
till nämnden.

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag
(ändr. 1957: 176 och 1962: 136) skall periodiska underhållsbidrag av
familjerättslig karaktär, vilkas belopp fastställts före den 1 januari 1960,
med visst undantag, förhöjas med hänsyn till penningvärdets fall. Höjningen
varierar från 110 till 10 procent, beroende på vilket år bidraget fastställts.

Vårdnaden om barn m. in.

Reglerna rörande vårdnaden om barn, vilka återfinnes i 6 kap. föräldrabalken,
innebär i huvudsak följande. Barn i äktenskap står under föräldrarnas
gemensamma vårdnad till dess barnet fyllt 21 år eller ingått äktenskap.
Om den ene av föräldrarna dör, tillkommer vårdnaden den andre. Är bägge
föräldrarna döda, utövas vårdnaden av förmyndaren. Om det dömes till hemskillnad
eller äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall domstolen förordna,
att endera skall ha vårdnaden. Så kan även — efter särskild ansökan
— ske om föräldrarna eljest lever åtskilda på grund av söndring eller om
den ene av föräldrarna av någon i lagen särskilt angiven orsak är olämplig
eller förhindrad att handha vårdnaden. Om båda föräldrarna är olämpliga

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 dr 196b

eller förhindrade att handha vårdnaden, skall vårdnaden överflyttas på eu
särskilt förordnad förmyndare.

Vårdnaden om adoptivbarn tillkommer adoptanten eller, om barnet är
adopterat av makar, adoptivföräldrarna gemensamt. I övrigt gäller motsvarande
regler som för barn i äktenskap.

Om barn utom äktenskap har modem vårdnaden. Därest modern dör
eller befinnes olämplig att ha vårdnaden om barnet, skall domstolen överflytta
vårdnaden på fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

Föräldrabalken innehåller i 8 kap. bestämmelser om barnavårdsman. För
barn i äktenskap kan barnavårdsman förordnas endast under särskilda
förutsättningar. För barn utom äktenskap skall barnavårdsman alltid förordnas.
Barnavårdsman har bl. a. att bistå den som har vårdnaden om barnet
med råd och upplysningar samt att tillse, att barnets rätt och bästa
behörigen tillvaratages. Som särskilt betydelsefulla framhålles uppgifterna
att sörja för att barnets börd fastställes, när det är fött utom äktenskap,
och tillse att underhåll tillförsäkras barnet samt att biträda med indrivning
och tillhandahållande av underhållsbidrag. I fråga om faderskapet till utomäktenskapligt
barn samt då fråga är om underhåll till barn såväl i som utom
äktenskap har barnavårdsmannen självständig befogenhet att föra talan vid
domstol för barnet.

Bidragsförskott och utfgllnadsbidrag

Bidragsförskotten regleras i lagen den 11 juni 19b3 (nr 382) om förskottering
av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (ändr.
1946:242, 1947:532, 1948:721, 1952:327, 1953:106, 1954: 70, 1954:359,
1956:48, 1957:283 och 1960: 104). I anslutning till lagen har den 31 maj
1957 utfärdats en kungörelse (nr 285) med vissa bestämmelser angående
tillämpningen av bidragsförskottslagen m. m.

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder enligt
rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att
till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag
till barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel
erhålla förskott på bidraget. Har faderskapet ej fastställts beträffande
barn utom äktenskap skall vid tillämpning av lagen anses, att fadern genom
beslut eller avtal blivit ålagd att utge underhållsbidrag till barnet fr. o. m.
den månad, under vilken barnet fyllt tre år.

Bidragsförskott utgår ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till
barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej heller till
barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om allmän försäkring.
Rätt till förskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och
stadigvarande vistas i riket. Kungl. Maj :t äger dock träffa överenskommelse
med främmande stat i fråga om tillämpning av lagstiftningen på dess
undersåtar ävensom förordna, att barn, som icke någonstädes äger med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 or 106i IT)

borgarskap eller, cliuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall
äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn.

Bidragsförskott utges längst till och med dagen före den, dä barnet fyller
16 år, och utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens beslut
eller avtalet är skyldig att utge, dock högst med 996 kr. om aret. Bidragsförskott
till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej
fastställts, utgår med 996 kr. om året fr. o. m. den månad, under vilken barpet
fyllt tre år.

Ansökan om bidragsförskott skall göras av den av barnets föräldrar, som
har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finns,
av denne. Ansökan kan också göras av barnavårdsman.

Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den
kommun, där barnets vårdnadshavare är mantalsskriven.

Bidragsförskott skall beviljas för tiden fr. o. in. ansökningsmånaden eller,
i vissa fall, den andra månaden före ansökningsmånaden t. o. m. utgången
av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande, allt under förutsättning
att rätten till bidragsförskott ej skall upphöra tidigare. Redan
under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för påföljande budgetår.
Förskott beviljas sålunda endast för ett år i taget. Härefter måste ny
ansökan göras.

Bidragsförskott utbetalas i allmänhet månadsvis i förskott till den av barnets
föräldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad
förmyndare finns, till denne.

Bidragsförskott utgår inte för barn som är omhändertaget på statens bekostnad.
Förskott utgår dock för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit
förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige. Denne har att till barnavårdsnämnden
erlägga på bidragsförskottet belöpande andel av underhållsbidraget allt
eftersom detta förfaller till betalning. I de fall, då den underhållsskyldige
ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet, skall nämnden utan dröjsmål
vidta erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

När särskilda skäl föranleder därtill, äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten
skall eftergivas.

Kostnaderna för bidragsförskotten skall, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av statsverket
och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat
förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för utgivna
bidragsförskott erfordras bl. a. att barnavårdsnämnden skäligen kan
anses ha gjort vad på den ankommer för att återkräva förskotten.

Besvär över barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott anföres

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

hos länsstyrelsen. Klagan över länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t
och upptages till avgörande i regeringsrätten.

Enligt lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
(ändr. 1960: 105) äger barn, vars fader eller moder är förpliktad alt utge
underhållsbidrag, som inte uppgår till 720 kr. om året, av allmänna medel
erhålla vad som fattas i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag). En förutsättning
är dock att rättens beslut eller avtal om underhållsbidrag tillkommit
före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidrag kan inte återkrävas av den underhållsskyldige,
men i övrigt gäller i huvudsak samma regler som beträffande
bidragsförskott.

Barnpension och barntillägg

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår folkpension
i form av barnpension till barn under 16 år, som mist sin fader eller
moder eller båda föräldrarna. Rätt till barnpension föreligger inte, om barnet
är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make, och ej heller för
barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla.

Barnpension utgör för år räknat 25 procent av basbeloppet. För barn,
vars båda föräldrar avlidit, samt för barn utom äktenskap, som fyllt tre år
och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, utgör barnpensionen dock
35 procent av basbeloppet. Enligt lagen angående införande av lagen om allmän
försäkring utgår barnpensionen f. n. med 1 000 resp. 1 400 kr. om året.
I årets statsverksproposition (bil. 7 p. It) har emellertid föreslagits att barnpension
liksom barntillägg skall från och med den 1 juli 1964 utgå med de i
lagen om allmän försäkring angivna andelarna av basbeloppet. Vid nuvarande
basbelopp, 4 800 kr., höjes härigenom barnpensionsbeloppen till respektive
1 200 och 1 680 kr.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer, med samma
inskränkningar som nyss angivits beträffande barnpension från folkpensioneringen,
försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen är
beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas
antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn,
blir barnets pension 15 procent av faderns (beräknade) egenpension. Är ett
barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 procent av den avlidnes
egenpension, hinns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen
med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet
fördelas lika mellan barnen.

Folkpension i form av ålders- eller förtidspension förhöjes med barntillägg
för varje barn under 16 år till den försäkrade eller hans hustru, om den
försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet.
Ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före 67 år, eller pension,
som tillkommer gift kvinna, förhöjes ej med barntillägg. Gift kvinna, som

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 nr 1964

stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla barntillägg för
barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har vårdnaden om. barntillägg
utgår ej för barn som är berättigat till barnpension.

Barntillägg utgör 2ö procent av basbeloppet. Det utgår tills vidare med
1 000 kr. om året men kommer, om det nyssnämnda förslaget i statsverkspropositionen
bifalles, att fr. o. m. den 1 juli 1904 uppgå till 1 200 kr. vid nu
gälhinde basbelopp. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller en tredjedel
av hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg
till hel förtidspension. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension, minskas
honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den
mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Socialpolitiska kommittén

Efter att ha lämnat en sammanfattande redogörelse för bidragsförskoltsverksamhetens
tillkomst och hittillsvarande utveckling behandlar socialpolitiska
kommittén frågan om behovet av en reform av b idragsförskottslagstiftningen.
Kommittén erinrar därvid om
att socialpolitiken under de senare åren kännetecknats av strävandena att
göra socialförsäkringarna effektiva, vilket gjort att behovet av generella
stödformer utanför dessa blivit mindre. I gränsområdet mellan socialförsäkringarna
och den allmänt behovsprövade socialhjälpen finns dock grupper,
för vilka det alltjämt föreligger behov av kompletterande hjälpformer.
En sådan grupp är barn, i huvudsak skilsmässobarn och utomäktenskapliga
barn, vilkas fader eller moder — stundom båda föräldrarna
— försummar eller inte förmår fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnen.
1 viss omfattning tillgodoses dessa barns behov av ekonomiskt stöd från
det allmänna inom ramen för bidragsförskottslagstiftningen. Detta stöd är
emellertid i sin nuvarande utformning mycket varierande och ofullständigt.

Den främsta anledningen härtill finner kommittén vara bidragsförskottets
starka anknytning till det i det enskilda fallet fastställda underhållsbidragets
storlek. Samhället garanterar intill en viss nivå att barnet erhåller det underhållsbidrag,
som genom dom eller avtal tillförsäkrats barnet. År den
underhållsskyldiges betalningsförmåga ringa, kan bidraget naturligen inte
anpassas efter barnets behov. För att i någon mån minska denna olägenhet
tvangs man på sin tid, anför kommittén, att som ett komplement till den
civil rättsliga underhållsskyldigheten införa utfyllnadsbidragen. Härigenom
skapades garanti för ett visst minimistöd. Dessa bidrag har emellertid endast
till en del avhjälpt bristerna i bidragsförskottslagen. Sålunda gäller utfyllnadsbidragen
inte de fall, där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att
utge underhållsbidrag tillkommit efter den 31 mars 1957 eller där sådant
beslut eller avtal över huvud taget inte föreligger. Anordningen med utfyll -

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

nadsbidrag har också uttryckligen angivits vara provisorisk i avvaktan på
en annan lösning.

Kommittén erinrar vidare om att den nuvarande administrationen av bidragsförskotten
är tungrodd och i behov av förenklingar. Därjämte bör beaktas
önskemålen om en närmare samordning av bidragsförskottslagstiftningen
i de nordiska länderna. Det är främst av dessa senare skäl som socialstyrelsen
på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt en översyn av de svenska lagreglerna
om bidragsförskott.

Med hänsyn till det anförda finner kommittén att det nuvarande systemet
med bidragsförskott och utfyllnadsbidrag inte är tillfredsställande. En reform
bör sålunda komma till stånd. Denna bör främst ta sikte på en utvidgning
av den bidragsberättigade kretsen och en sådan utformning av stödet
att alla bidragsberättigade barn garanteras underhåll av en viss storlek.

Kommittén diskuterar olika lösningar för utformningen av det
allmännas ekonomiska stöd. Eu utväg som skulle kunna ligga
nära till hands vore att föreskriva, att underhållsbidrag alltid skall utgå med
visst minsta belopp. Genom bidragsförskott skulle sedan det allmänna trygga
barnets tillgång till bidraget. Kommittén omnämner, att en sådan lösning
diskuterades av den år 1956 tillsatta familjeberedningen men avvisades av
denna, eftersom det med hänsyn till de principer på vilka föräldrabalkens
bestämmelser om underhållsbidrag vilar inte rimligen kunde komma i fråga
att tillskapa eu tvingande regel, som skulle generellt fastslå bidragen till visst
minimum. Kommittén finner skälen för beredningens ståndpunkt övertygande
och tillägger att, om en bestämmelse om minimibelopp skulle fylla någon
verklig funktion, beloppet uppenbarligen måste sättas relativt högt. Det
måste då uppkomma åtskilliga fall, där man finner att den underhållsskyldige
inte är i stånd att utge bidraget beroende på inkomstförhållanden, övrig
försörjningsplikt in. m. Vidare bör märkas att en sådan bestämmelse måste
gälla lika, vare sig det är fadern eller modern som skall betala underhåll.
Kommittén tinner sålunda att tanken på ett garanterat minimiunderhåll
inte bör förverkligas i form av ett i civilrättslig ordning bestämt minsta
belopp.

Kommittén löreslår i stället att frågan löses inom ramen för en i grunden
omdanad bidragsförskoltslagstiftning, som ersätter de nuvarande lagarna om
bidragsförskott och utfyllnadsbidrag. I det nya systemet bör bidragsförskottet
utformas som ett enhetligt bidrag, vilket i princip utgår till alla bidragsberättigade
barn, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke.
Barnets rätt till bidragsförskott göres sålunda oberoende av den underhållsskvldiges
förmåga att fullgöra sin försörjningsskyldighet och av underhållsbidragets
storlek. Bidragsförskottet blir därigenom ett grundskydd för
barnens försörjning i stort likartat med det som fader- och moderlösa barn
erhåller i form av barnpension från folkpensioneringen.

Ett så konstruerat bidragssystem går, framhåller kommittén, inte fritt

19

Kanyl. Maj.ls proposition nr 70 ur 100''t

från invändningar. Den allvarligaste torde vara, att risk finns för missbruk
genom att barnets vårdnadshavare underlåter att få underhållsbidrag tastsfällt
eller höjt, när det allmänna ändock garanterar att underhåll utgår till
barnet. Härigenom skulle det allmänna kunna åsamkas kostnader, som
egentligen borde bäras av de underhållsskyldiga. Dessa betänkligheter kan
ej helt avvisas men får ej heller överdrivas. Kommittén yttrar, att man torde
få förutsätta att domstolarnas avgöranden av frågor om underhållsbidrag
sker på grundval av föräldrabalkcns bestämmelser om underhållsbidrag
utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets sida. Några risker a\
ovan angivet slag torde därför inte föreligga i de fall där betalningsfrågor
prövas av domstol. Ej heller torde man behöva hysa farhågor för de fall, där
underhållsskyldighet till barn utom äktenskap fastställs i avtal. Här krävs
ju godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd och möjlighet
finns att centralt ge råd och anvisningar. Såsom framgår av det följande förordar
kommittén vidare vissa åtgärder i syfte att tillse att vårdnadshavaren
bevakar sin rätt till underhållsbidrag för barnet.

Kommittén framhåller att, med den nu förordade lösningen, förmånens
karaktär av ett förskott i egentlig mening på ett individuellt avpassat underhållsbidrag
i viss mån försvinner. Förmånen får mera funktionen av ett normerat
underhåll. Liksom hittills skall dock gälla att barnavårdsnämnd, som
utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets
rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållssliyldige för belopp motsvarande
vad som utgivits i förskott. I förhållandet mellan samhället och
den underhållsskyldige bibehåller den nya förmånen sålunda alltjämt sin
karaktär av förskott. Den bör också på hävdvunnet sätt benämnas bidragsförskott.

En grundläggande fråga, som kommittén haft att ta ställning till, gäller
den personkrets som skall kunna komma i åtnjutande av bidragsförskott.
F. n. har två grupper barn rätt till förskott. Den första och den
ojämförligt största omfattar barn — i och utom äktenskap vars fader
eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till
fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till
barnet, såframt den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp.
Den andra gruppen avser barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej
fastställts och som fyllt tre år.

Enligt kommitténs mening bör bidragsförskott i första hand utgå till barn
i de fall, där underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder,
skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet. Man saknar,
framhåller kommittén, anledning att vid bestämmandet av den bidragsberättigade
kretsen skilja mellan fall då underhållsbidrag fastställts och fall
då detta icke skett. Avgörande är att barnets fader eller moder är principiellt
skyldig att utge underhållsbidrag enligt de familjerättsliga reglerna. Den
omständigheten att föräldrarnas ifrågavarande skyldighet stundom inte

20

Kunyl. Maj:ts proposition nr 70 ur 100 i

kan medföra åläggande att utge underhållsbidrag, därför att betalningsförmåga
saknas, bör inte utestänga barnet från dess rätt till bidragsförskott.
Rätten till förskott knytes sålunda inte som f. n. är fallet till visst bidragsdokument
såsom rättens dom eller avtal. En annan sak är, framhåller kommittén,
att det allmännas krav på ersättning från underhållsskyldig för utgivna
bidragsförskott måste grundas på en handling som kan läggas till
grund för införsel.

Med kommitténs utgångspunkt att bidragsförskott skail kunna utga även
när underhållsbidrag inte blivit fastställt ävensom när bidraget bestämts till
lägre belopp än bidragsförskottet, kan man icke bibehålla det nuvarande kravet
för rätt till förskott att den underhållsskyldigc underlåter att betala förfallet
belopp. Kommitténs avsikt är emellertid inte att förskott skall utgå i
sådana fall, där det uppenbarligen inte föreligger något behov av förskott.
Från huvudprincipen att bidragsförskott utgår till alla bidragsberättigade
barn, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke, bör därför
enligt kommitténs mening göras det undantaget, att bidragsförskott inte utgår,
om det finns grundad anledning anta att den underhållsskyldige punktligt
betalar underhållsbidrag som inte understiger vad som eljest skulle utgå
i förskott.

I syfte att förebygga missbruk av den nya lagstiftningen förordar kommittén
att vissa garantier skapas för att underhållsbidrag blir fastställda
respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den underhållsskyldiges förhållanden
ger möjlighet därtill. Kommittén föreslår sålunda dels viss ändring
i 20 kap. 11 § föräldrabalken av innebörd att barnavårdsnämnd, som
utger bidragsförskott, under vissa förutsättningar skall äga föra talan om
utgivande av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag och dels
att i lagen om bidragsförskott intages ett stadgande att bidragsförskott ej
må utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.

Kommittén föreslår vidare, att bidragsförskott skall utgå till barn utom
äktenskap beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Nuvarande regel att
förskott i sådana fall får utgå först sedan barnet fyllt tre år bör enligt kommitténs
mening slopas. Som skäl för denna ändring åberopar kommittén barnets
behov av och rätt till ett tillfredsställande skydd från en så tidig tidpunkt
som möjligt.

Enligt kommitténs åsikt bör emellertid möjligheter finnas att hindra att
bidragsförskott i förevarande fall utgår under omständigheter, som kan verka
stötande. Därför förordas en regel, enligt vilken bidragsförskott ej skall
utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll från någon, som kan
vara barnets fader, eller om hon underlåter att vidta eller medverka till åtgärder
för fastställande av faderskapet. Enligt kommitténs mening bör
barnavårdsnämndens verksamhet i första hand inriktas på att få fram sådan
utredning att faderskapet kan klarläggas. Kommittén utgår från att social -

21

Kanyl. Maj.ts proposition ar it) dr Mtib

styrelsen som tillsynsmyndighet ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet
och följer lagtillämpningen sä att den blir i görlig man enhetlig.

Kommittén behandlar vissa a I I in ä n n a 1 ö r n t s ä t t n i n gar i övrigt
för rätt till bidragsförskott.

Bidragsförskott utgär nu ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till
barn, som bor tillsammans med den underhallsskyldige. Kommittén föreslär
att detta stadgande ersättes med eu föreskrift att bidragsförskott ej utgår
till barn, som bor tillsammans med den underhallsskyldige. Kommittén
erinrar vidare bl. a. om att enligt lagen om allmän försäkring barn utom
äktenskap är uteslutna från rätt till barnpension från såväl folkpensioneringen
som tilläggspensioneringen, om den avlidne (den försäkrade) enligt
avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst
belopp eu gång för alla. Kommittén föreslår att en motsvarande undantagsregel
införes i bidragsförskottslagen. I det sammanhanget ifrågasätter kommittén,
om nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet mot barn
utom äktenskap genom utgivande av engångsbelopp bör bibehållas. Kommittén
förordar att frågan härom snarast upptages till prövning.

Enligt kommitténs mening bör vidare i analogi med vad som gäller för
rätt till de nyss nämnda barnpensionerna svenskt medborgarskap liksom
f. n. krävas för rätt till bidragsförskott. Kommittén erinrar samtidigt om att
barn från de nordiska länderna genom konvention tillförsäkrats rätt till
bidragsförskott på samma villkor som svenska medborgare. Någon ändring
ifrågasättes inte i den nuvarande ordningen att Kungl. Maj:t skall ha befogenhet
att träffa överenskommelse med främmande stat om utsträckt tilllämpning
av bidragsförskottslagen. Det gällande kravet att barnet skall stadigvarande
vistas här i riket bör enligt kommitté förslaget utbytas mot en
fordran på att barnet skall vara bosatt i riket.

Bidragsförskott utgår nu inte för längre tid än till och med dagen före
den, då barnet fyller 16 år. Mot bakgrunden av åldersreglerna i de övriga
nordiska länderna och vad som framkommit vid remissbehandlingen av
socialstyrelsens förslag anför kommittén, att frågan om en höjning av den
övre åldersgränsen för rätt till bidragsförskott — från 16 till 18 år är ett
problem som ej bör bedömas isolerat utan ses i samband med åldersgränserna
för rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag
samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Under
erinran om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och socialpolitiken,
som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen och
socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om bättre studiehjälp
(SOU 1963: 48), anser kommittén det inte möjligt att i detta sammanhang
företa en allmän omprövning av dessa åldersregler. Kommittén förordar
emellertid den modifieringen i regeln om åldersgränsen, att bidragsförskott
skall utgå till och med den månad då barnet fyller 16 år, varigenom
överensstämmelse nås med folkpensioneringens motsvarande regler för ratt

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

till barnförmåner. Reglerna om begynnelsetiden för rätt till bidragsförskott
bör likaledes anknytas till reglerna inom folkpensioneringen.

Socialpolitiska kommittén anser det naturligt att bidragsförskottets
storlek avpassas efter det stöd, som folkpensioneringen lämnar i
form av barnpension. I enlighet härmed bör bidragsförskottet utgå med ett
enhetligt belopp motsvarande 25 procent av basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Har både fadern och modern att fullgöra sin underhållsskyldighet
genom utgivande av underhållsbidrag, bör bidragsförskottet utgå
med 17,5 procent av basbeloppet för varje underhållsskyldig eller tillhopa
35 procent, motsvarande barnpensionen till föräldralösa barn. Uppbär barnet
barnpension från folkpensioneringen, bör förskottet utgå med 10 procent
av basbeloppet. Anknytningen till basbeloppet innebär att bidragsförskotten
blir automatiskt värdesäkrade.

Under förutsättning att basbeloppet utgör 4 800 kr., kommer bidragsförskott
sålunda enligt kommitténs förslag att utgå med 1 200 kr. eller, om
förskott utgår i förhållande till båda föräldrarna, tillhopa 1 680 kr. per barn
och år. För barn, som åtnjuter barnpension, blir bidragsförskottet 480 kr.
per år.

Från huvudregeln att bidragsförskott alltid utgår med något av angivna
normalbelopp, bör enligt kommitténs förslag undantag göras i följande två
fall. Det ena avser den situationen att den underhållsskyldige i föreskriven
ordning till fullo utger underhållsbidrag, som icke uppgår till normalbeloppet.
Han betalar exempelvis 75 kr. i månaden. I sådant fall bör barnet tillförsäkras
bidragsförskott med ett belopp motsvarande skillnaden mellan förskottets
normalbelopp och underhållsbidraget. Även i ett annat fall bör bidragsförskottets
storlek kunna begränsas efter eu individuell prövning. Så
bör ske, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller medverka
till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt, trots att förutsättningar
för höjning föreligger.

Samspelet mellan bidragsförskott och folkpensioneringens båda barnförmåner,
barnpension och barntillägg, aktualiserar vissa ändringar i lagen
om allmän försäkring. Kommittén behandlar först kombinationen
bidragsförskott och barnpension och erinrar därvid om att bidragsförskott
nu ej kan utgå till barn, som är berättigat till barnpension. Kommittén
föreslår att denna undantagsregel slopas. Vid bifall till detta förslag och
förslaget att slopa den för vissa utomäktenskapliga barn gällande treårsregeln
bör enligt kommitténs mening den nuvarande specialregeln rörande
barnpensionens storlek för ifrågavarande barn utgå. Är barnets moder död
och faderskapet ej fastställt, bör enligt kommitténs förslag barnpensionen
utgå enligt samma regler som för övriga moderlösa barn eller med 25 procent
av basbeloppet, vartill kommer bidragsförskott med 10 procent. Ett
annat samordningsproblem uppkommer i den situationen att rätt samtidigt
föreligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempel -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

vis uppbära förtidspension för egen del och barntillägg för barnet, varjämte
barnet är berättigat till bidragsförskott motsvarande 25 procent av basbeloppet.
Enligt kommitténs åsikt bör i sådant fall barntillägget utgöra It) procent
av basbeloppet. Summan av bidragsförskott och barntillägg kommer sålunda
att utgöra 35 procent av basbeloppet. Kommittén har slutligen behandlat
kombinationen barnpension och barntillägg. Enligt gällande regler utgår ej
barntillägg för barn som är berättigat till barnpension. Kommittén föreslår
att denna undantagsregel slopas, varvid bör stadgas att barntillägg utgör
10 procent av basbeloppet, om barnet är berättigat till barnpension.

Bidragsförskottsverksamhetens administration skall enligt kommittéförslaget
liksom f. n. handhas av kommunernas barnavårdsnämnder.

Bidragsförskott beviljas i regel längst t. o. m. det statliga budgetår som
löper vid förskottets beviljande. Ett beslut om förskott har alltså tidsbegränsad
verkan och för fortsatt förskott krävs ny ansökan. Detta s. k. omsökningsförfarande
förorsakar barnavårdsnämnderna ett betydande administrativt
arbete, varigenom de hindras från att ägna sin tid åt mera konstruktivt
barnavårdsarbete för att tillgodose såväl barnets som samhällets intressen.
Kommittén föreslår att omsökningsförfarandet slopas. Bidragsförskott bör
enligt den nya lagen beviljas att utgå tills vidare, så länge förutsättningar för
rätt till förskott alltjämt föreligger. För att ge möjlighet att vid ändrade förhållanden
ompröva bidragsrätten föreslås vissa föreskrifter om anmälningsskyldighet
och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten
anmälan.

Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kommittén
har övervägt huruvida man bör bibehålla detta system eller om man med
den norska lagstiftningen som förebild bör övergå till ett system med utbetalningar
i efterskott. Kommittén har inte funnit skäl förorda någon ändring i
den nuvarande ordningen.

När det gäller åter kravsverksamheten, dvs. reglerna om den
bidragspliktiges ersättningsskyldighet till barnavårdsnämnderna för utgivna
bidragsförskott, understryker kommittén vikten av att alla åtgärder
vidtas för att effektivisera inbetalningen. I det sammanhanget diskuterar
kommittén vissa frågor rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnd och
bidragsberättigad av medel som influtit till nämnden från den bidragsskyldige.
Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur fördelningen
skall ske, men enligt praxis torde, om både barnavårdsnämnd och
bidragsberättigad bär fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas
mellan dem i proportion till respektive fordringars belopp. Kommittén anmärker
mot detta system att det inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser
barnets intressen och att det är administrativt betungande. Kommittén föreslår
därför en ändring av innebörd att, om underhållsbidrag, som under viss
månad inbetalas till barnavårdsnämnd, överstiger det på månaden belöpande
bidragsförskottet, det överskjutande beloppet skall fördelas så, att bar -

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

nets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det allmännas
fordran för utgivna bidragsförskott.

Vad gäller den närmare fördelningen (avräkningen) av det överskjutande
beloppet på i första hand barnets äldre fordringar och i andra hand samhällets
motsvarande fordringar, ifrågasätter kommittén om det är erforderligt
eller lämpligt att ha föreskrifter därom i bidragsförskottslagen. Kommittén
stannar för att man inte nu bör ta definitiv ställning till frågan om
avräkningsreglerna och rekommenderar, att barnavårdsnämnderna i sin
verksamhet på området tills vidare följer hittillsvarande praxis.

Kommittén understryker att ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar
barnavårdsnämnden och att det ur barnavårdsmannainstitutionens synpunkt
skulle vara värdefullt, om barnavårdsmännen i allt större utsträckning
kunde befrias från att delta i denna verksamhet. De skulle då kunna i högre
grad ägna sig åt de kurativa arbetsuppgifterna.

Nuvarande bestämmelse om eftergift i vissa fall av samhällets återkravsrätt
mot underhållsskyldig bör enligt kommitténs mening överföras till den
nya lagen, men kommittén förordar en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen.
Eventuellt erforderliga föreskrifter i sådant syfte föreslås skola
utfärdas i administrativ ordning.

Beträffande bidragsförskottens finansiering förordar kommittén
att nu gällande regler bibehålies tills vidare. Nettoutgifterna för förskotten
— dvs. totalkostnaderna efter avdrag av vad som kunnat återkrävas av de
underhållsskyldiga skall sålunda bestridas till tre fjärdedelar av statsverket
och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit
förskottet.

Bestämmelserna om g o 11 g ö r e 1 s e av statsverket för utgivna
bidragsförskott medför enligt kommitténs mening en oproportionerligt
stor arbetsbelastning för både barnavårdsnämnder och länsstyrelser.
Kommittén anser att det är en angelägenhet av största vikt att förenkla
systemet med redovisning och kontroll vid barnavårdsnämndernas ansökan
om statsbidrag. Därigenom skulle arbetsbördan minska hos såväl nämnderna
som länsstyrelserna, vilket skulle få till följd att länsstyrelserna snabbare
än vad nu är fallet skulle kunna bevilja gottgörelse och utanordna beviljat
belopp.

Kommittén anför vissa synpunkter på hur förenklingarna bör kunna
åstadkommas och förordar att den närmare utformningen av förfarandet
vid barnavårdsnämndernas ansökan om statsbidrag samt länsstyrelsernas
kontrollverksamhet regleras i administrativ ordning. Förslag till bestämmelser
härom bör enligt kommittéförslaget utarbetas av socialstyrelsen i
samråd med riksrevisionsverket.

Barnavårdsnämnds ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna
bidragsförskott skall f. n. avse nämndens kostnader för förskott som belöper

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 70 är I Öl ii 25

pa vissl statligt budgetår. Ansökan skall göras före utgången av därnäst
följande budgetår. Kommittén föreslår sådan ändring att ansökan skall avse
kalenderår och göras före utgången av juni månad påföljande är. Ändringen
motiveras med att skyldigheten att ntge förskott till följd av ändrad
mantalsskrivningsort för den bidragspliktige inte sällan övergår på annan
kommun vid kalenderårsskiften. Härjämte har beaktats att det nuvarande
omsökningsförfarandet vid budgetårsskiften slopas enligt förslaget.

Enligt kommitténs förslag skall den nya lagstiftningen träda i kraft
den 1 juli 1964.

Kostnaderna för bidragsförskotten är beroende av antalet bidragsberättigade
barn och förskottens storlek. Kommittén framhåller, att det inte
är möjligt att på grundval av tillgängligt material mera exakt beräkna antalet
bidragsberättigade barn. Med utgångspunkt från vissa antaganden
kommer kommittén till att antalet sådana barn bör kunna uppskattas till
omkring 117 000. Som jämförelse kan nämnas att antalet bidragsförskott
år 1962 utgjorde drygt 78 000. Ökningen uppgår sålunda till 50 procent. På
grundval härav och under förutsättning att förskottets normalbelopp utgör
1 200 kr. per barn och år uppskattar kommittén de totala kostnaderna för
bidragsförskotten för budgetåret 1964/65 till i runt tal 115 milj. kr.

Vid beräkningen av kostnaderna för det allmänna skall härifrån avdragas
vad som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta belopp utgjorde år
1961 omkring 25 milj. kr. Kommittén anser att summan av återbetalda belopp
bör uppräknas något, förslagsvis till 30 milj. kr. Nettokostnaderna för
det allmänna skulle sålunda vid bifall till kommitténs förslag stanna vid
85 milj. kr. Av dessa skall enligt förslaget staten svara för 64 milj. kr. och
kommunerna för 21 milj. kr. Jämfört med innevarande budgetår, då statsverkets
kostnad för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag beräknats till 31
milj. kr., skulle kostnadsökningen för staten bli 33 milj. kr. Motsvarande
kostnadsökning för kommunerna uppskattas till 11 milj. kr.

Eftersom statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott, torde enligt
kommitténs åsikt de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller
endast i ringa mån komma att påverka statens utgifter för budgetåret
1964/65.

Remissyttrandena

Socialpolitiska kommitténs förslag tillstyrkes i sina huvuddrag av samtliga
remissorgan. Från intet håll har behovet av en reform av
bidragsförskottslagstiftningen satts i fråga. Tvärtom understrykes
vikten av att en ändring snarast kommer till stånd.

De av kommittén föreslagna principerna för utformningen av det
allmännas ekonomiska stöd vinner allmän anslutning. Ett realiserande
av förslaget anses innebära väsentliga förbättringar för barn till
frånskilda makar och ogifta mödrar. Med särskild tillfredsställelse hälsar

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

remissorganen att bidragsförskottet frigjorts från sin nuvarande anknytning
till underhållsbidraget och dess storlek. Det blir därigenom möjligt att bereda
de ifrågavarande barnen ett grundskydd i allt väsentligt motsvarande barnpensionen
till barn, som mist fader eller moder eller båda sina föräldrar.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser det vara av vikt såväl att kontantförmånerna
till barnen ökas som att familjeförsörjarens möjligheter till bättre förvärvsinkomster
vidgas. Att inkomsterna nu är låga beror mången gång på
att ensamma familjeförsörjare saknar eller har bristfällig yrkesutbildning,
vilket inte sällan sammanhänger med att särskilt unga ogifta mödrar drar
sig för att flytta från sin hemmiljö för att erhålla utbildning och arbetsanställning
på annan ort. Bidragande orsaker till detta kan vara att mödrarna
kanske bor hos föräldrarna och har sin och barnets försörjning någorlunda
tryggad, medan en utflyttning i varje fall i början medför ekonomiska
och andra svåxigheter.

Frågan om den personkrets, för vilken bidragsförskotten är avsedda,
behandlas av lagberedningen, till vars yttrande familjerättskommittén
ansluter sig. Beredningen berör utformningen av 1 § i förslaget och anser att
detta stadgande inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka förutsättningar
som skall vara uppfyllda för att bidragsförskott skall kunna utgå. Mot bakgrunden
av kommitténs uttalande, att det för rätt till bidragsförskott räcker
med att vederbörande i princip är underliållsskyldig, anser beredningen att
förslaget skulle medföra en mycket egendomlig tillämpning i en situation,
då makar helt lojalt fördelat vårdnad och underhållsbörda så, att vardera
tar hand om barn i äktenskap utan bidragsskyldighet för den andre, eller
domstol dömt på samma sätt. Förslaget anses också ge utrymme för illojala
avtal i syfte att tillförsäkra barnet bidragsförskott utan motsvarande bidragsplikt
för den underliållsskyldige. Å andra sidan är förslaget enligt beredningens
mening snävt när ensamstående adopterat barn, t. ex. en moder
sitt eget barn utom äktenskap. Hovrätten för Västra Sverige erinrar ur formell
synpunkt mot utformningen av 1 § och anser att avfattningen ger den
föreställningen att bidragsförskott skall utgå endast då underhållsskyldigheten
i verkligheten skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag,
medan avsikten är att förskott skall utgå dä underhållsskyldighet i princip
skall fullgöras genom sådant bidrag.

Svenska socialvårdsförbundet anser det angeläget att i föräidrabalken införes
en bestämmelse, som tillerkänner barnavårdsnämnd befogenhet att
föra talan om underhållsbidrag. Hovrätten för Västra Sverige finner att den
föreslagna ändringen i föräidrabalken och de förordade villkoren för bidragsförskott
motverkar risken för att bidragsförskott skall medföra en inte
önskvärd avlösning av föräldrars underhållsskyldighet. Lagberedningen uttalar
att ändringen i föräidrabalken inte fyller den avsedda funktionen. Det
föreslagna stadgandet medför sålunda inte ökade möjligheter att vinna ändring
i vad som blivit bestämt genom dom eller avtal. Beredningen framhåller

Kanyl. Maj:ts proposition nr 70 ur 1004 27

vidare, att — utom vårdnadshavare och förmyndare — barnavärdsman är
behörig att föra talan för barnet i mål om underhåll. Saknas barnavärdsman,
bör sådan kunna förordnas. På anförda skäl avstyrker beredningen att ändringen
genomföres. Skulle det likväl anses att barnavårdsnämnd bör få behörighet
att föra talan för barnet, bör enligt beredningens mening behörigheten
vara obegränsad och inte inskränkt till att avse bidrag upp till ett belopp
som motsvarar bidragsförskottets, överstålhållarämbetet yttrar att de
garantier kommittén sökt skapa för att hindra att törslaget leder till en
minskning i benägenheten att utverka underhållsbidrag till barn eller största
möjliga bidrag av den andre av föräldrarna inte är tillfyllest. Vad först
angår kommitténs uttalande att några risker i nu angivet hänseende ej
föreligger i de fall, där betalningsfrågan prövas av domstol, påpekar ämbetet
att domstolarna inte kan utdöma högre underhållsbidrag än som yrkats i
rättegången även om den underliållsskyldige i och för sig skulle äga förmåga
att erlägga högre bidrag än det yrkade. Beträffande den föreslagna ändringen
i föräldrabalken framhålles, att såsom förutsättning för att de befarade
nackdelarna ej skall uppkomma bör gälla att barnavårdsnämnden har såväl
skyldighet som möjlighet att åvägabringa riktigt avpassade avgöranden i
underhållsfrägor. Därjämte bör granskningsinstansen, länsstyrelsen, ha eu
praktiskt genomförbar möjlighet att tillse att barnavårdsnämnderna fullgör
sina åligganden. Varken den föreslagna bestämmelsen i föräldrabalken eller
förslaget till bidragsförskottslag innehåller något stadgande om sådan skyldighet
för barnavårdsnämnden utan ger endast nämnden rätt att ingripa.
Även om dylik skyldighet stadgas, återstår frågan huruvida barnavårdsnämnden
har möjlighet att genom talan vid domstol nå åsyftat resultat. Enligt
ämbetets mening är det föreslagna stadgandet i detta avseende icke
tillräckligt. I regel är det nämligen inte möjligt att få till stånd en ändring
såvida icke väsentligen ändrade förhållanden påkallar det. Ämbetet ifrågasätter
därför om det ej i detta sammanhang vore lämpligt att närmare reglera
barnavårdsnämndens processrättsliga ställning.

I anledning av förslaget att bidragsförskott ej utgår till utomäktenskapligt
barn, beträffande vilket faderskapet ej fastställts, om modern mottar bidrag
till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader, framhåller
lagberedningen att stadgandet ej passar för de fall, då faderskapet ännu inte
blivit fastställt men det föreligger ett interimistiskt beslut eller en provisorisk
förbindelse, varigenom den uppgivne barnafadern förpliktats att utge
underhållsbidrag tills vidare. Att modern mottar ett i sådan ordning bestämt
bidrag bör inte hindra att bidragsförskott utgår, om underhållsbidraget är
lågt eller ej betalas regelbundet. Enligt socialstyrelsens mening skulle det te
sig stötande att utge bidragsförskott, om fadern köpt sig fri från faderskapet
och skyldigheten att utge underhållsbidrag genom en större penningsumma,
avsedd att helt eller delvis täcka barnets framtida underhåll. Förskott
bör därför, yttrar styrelsen, inte utgå vare sig i fall där modern mottar

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

bidrag till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader, eller i
fall där modern tidigare mottagit sådant bidrag, såvida bidraget skäligen får
anses belöpa på tid, för vilken fråga om bidragsförskott är aktuell.

I flera remissyttranden framhålles att de föreslagna påföljderna för den
som underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag
fastställt eller för fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap
är ändamålsenliga och nödvändiga. Lagberedningen understryker, att
det för att bidragsförskott skall kunna vägras måste fordras, att underlåtenheten
på något sätt kan läggas vårdnadshavaren till last. Påföljd bör alltså
inte inträda, om denne varit ur stånd att vidta eller medverka till åtgärderna.
Beredningen erinrar också om att avtal mellan föräldrar om hur underhållsbördan
skall fördelas torde vara bindande dem emellan, vilket gör att om den
ene åtagit sig hela underhållsbördan, han inte utan vidare torde kunna utverka
någon ändring häri. Enligt överståthållarämbetets mening torde del
bil svårt att konstatera sådan underlåtenhet som skulle kunna motivera
vägrat bidragsförskott. De föreslagna stadgandena i syfte att säkerställa
medverkan från barnets vårdnadshavare torde därför få endast begränsad
betydelse.

Förslaget att bidragsförskott inte utgår till barn utom äktenskap om dess
fader, enligt avtal som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll
utge visst belopp en gång för alla tillstyrkes eller lämnas utan erinran
av flertalet remissorgan. Lagberedningen anser det dock skäligt att förskott
utgår, om engångsbeloppet till följd av penningvärdets fall eller andra omständigheter
kommit att framstå som helt otillräckligt för sitt ändamål. Beredningen
vill för sin del förorda att förskott i en sådan situation bör kunna
lämnas åtminstone efter prövning från fall till fall. Detsamma borde gälla
beträffande barnpension och livränta från yrkesskadeförsäkringen. Om bidragsformen
engångsbelopp skall bibehållas i framtiden, synes enligt
Svenska socialvårdsförbundets mening några invändningar inte kunna resas
mot förslaget. Upphör denna bidragsform kommer frågan emellertid i ett
annat läge. Under en övergångstid synes det då tänkbart att tillförsäkra
också dessa barn ett samhälleligt grundskydd.

I fragan om de allmänna förutsättningar i övrigt, som
bör gälla för rätt till bidragsförskott, framhåller familjerättskommittén
önskvärdheten av att åldersgränsen bestäms till 18 år. Samma mening kommer
till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i Jämtlands län och från ett
stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna i Östergötlands och
Kristianstads län uttalar sin anslutning till kommitténs uppfattning att frågan
om eventuell höjning av åldersgränsen bör anstå tills vidare och tagas
upp på nytt i samband med en allmän översyn av åldersreglerna för rätt till
sociala förmåner.

De föreslagna grunderna för fastställande av bidragsförskottets
storlek accepteras allmänt av remissorganen. Det framhålles såsom särskilt
värdefullt att bidragsförskottet på sätt som skett anknytes till bas -

liumjl. i\Iaj:ts proposition nr it) ur It»ii

29

beloppet i lagen om allmän försäkring, vilket gör att förmanen blir automatiskt
värdebeständig oeli i övrigt likvärdig med barnpensionen.

Vad angår kommitténs förslag till ändringar i lagen o in a 11-m ä n f ö rsäkring framhåller riksförsäkringsverket, alt principen för
samordning av barnpension och barntillägg med samtidigt utgående bidragsförskott
bör vara att pensionsförmånen utgår utan hänsyn till bidragsförskottet
och att eventuell beloppsreducering sker på sistnämnda förmån. Den
allmänna försäkringens förmåner bör sålunda utgöra bottenskyddet i de
hjälpfall som omfattas av försäkringen. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen
i 9 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring, enligt
vilken barntilläggets belopp är lägre om bidragsförskott utgår, bör i enlighet
härmed ersättas av eu regel i bidragsförskottslagen om reduktion av bidragsförskott
när barntillägg utgår.

Vad kommittén föreslagit i fråga om förenklingar i bidragsförskottsverksamhetens
administration vinner remissorganens odelade stöd. Särskilt
framhålles betydelsen av att slopa omsökningsförfarandet, vilket kommer
att i betydande mån underlätta kommunernas arbete med bidragsförskotten.

Frågan om åter kr avs verksam heten behandlas relativt utförligt
av lagberedningen. Beredningen förutsätter, att den föreslagna skyldigheten
för den bidragsskyldige att inbetala underhållsbidrag till barnavårdsnämnden
— respektive den häremot svarande skyldigheten för nämnden att vid behov
vidta åtgärder för indrivning av underhållsbidraget — endast omfattar bidrag
som belöper på tid för vilken bidragsförskott utgår och alltså inte bidrag
som eventuellt resterar från tiden dessförinnan. Beredningen utgår
från att barnavårdsnämnden skall äga att av inflytande belopp med företrädesrätt
behålla så mycket som motsvarar det på månaden belöpande
bidragsförskottet. Detta bör, säger beredningen, måhända komma till direkt
uttryck i själva lagtexten, eftersom f. n. proportionell fördelning tilllämpas.
Den föreslagna regeln att överskjutande belopp skall fördelas så
att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får företräde framför det
allmännas fordran för utgivna bidragsförskott medför enligt beredningens
mening vissa svårigheter. Då det emellertid är svårt att finna en tillfredsställande
lösning av de föreliggande problemen, särskilt i nuvarande läge
när införsellagen är föremål för omarbetning, bör förslaget kunna godtagas
såsom ett provisorium under förutsättning att fördelningsreglerna inte
blir tillämpliga på restantier från tiden innan bidragsförskottet började
utgå. Utmätningsmannen får därvid, yttrar beredningen, bokföra inflytande
belopp enligt de regler som gäller för införsel och den avräkning som
därvid sker får gälla utåt, i förhållandet till den underhållsskyldige. De
poster som utmätningsmannen bokfört såsom betalda skall sålunda inte
vidare kunna uttagas. Barnavårdsnämndens fördelning av influtet belopp
mellan barnet och det allmänna blir en intern sak som inte inverkar på för -

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

hållandet till den underhållsskyldige. I den mån det allmänna utger medel
till barnet, ehuru medlen av utmätningsmannen bokförts såsom betalning av
bidragspost som tillkommer det allmänna, får det allmänna anses överta
barnets fordran.

Socialstyrelsen framhåller, att fördelningen av inbetalda underhållsbidrag
mellan det allmänna och barnet utgör en av svårigheterna inom den nuvarande
bidragsförskottsverksamheten. Enligt det framlagda förslaget löses
fördelningsproblemet på sådant sätt att — av ett under viss månad erlagt
underhållsbidrag — ett belopp på upp till bidragsförskottets storlek tillfaller
det allmänna, medan eventuellt överskott delas mellan barnet och det
allmänna så, att barnets fordran får företräde framför det allmännas fordran.
Frågan bur det allmännas och barnets andelar av det erlagda bidraget
skall avräknas på vars och ens sammanlagda fordringar kvarstår dock olöst.
Styrelsen anför att den inte har anledning yrka på att avräkningsfrågan
skall regleras i själva bidragsförskottslagen, men det är angeläget att barnavårdsnämnderna
får enhetliga och bestämda regler att följa så att de inte
som hittills blir hänvisade till en som det synes oklar praxis.

Kommitténs rekommendation att kravverksamheten i allt större utsträckning
bör koncentreras till barnavårdsnämnderna samtidigt som barnavårdsmännen
befrias från dessa uppgifter vinner gillande hos samtliga remissorgan,
som behandlat denna fråga.

I fråga om bidragstörskottets finansiering anför länsstyrelsen i
Östergötlands län att, eftersom staten bekostar barnpensionerna, staten i
princip bör bestrida även kostnaderna för bidragsförskotten. Om detta inte
anses genomförbart, förordar länsstyrelsen att kommunernas andel i kostnaderna
begränsas till utgifter för bidragsförskott, som är av den natur att
förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig finns. Enligt
Svenska stadsförbundets mening är det oegentligt att det kommunala betalningsansvaret
oförändrat överföres till den nya lagen. Den förordade parallelliteten
mellan bidragsförskott och barnpension bör sålunda gälla även på
finansieringssidan. Förbundet betvivlar inte att kommunerna även utan ett
ekonomiskt engagemang skall fullgöra sina återkravsåligganden och förordar
att finansieringsproblemet ånyo överväges. Stockholms stöd anför liknande
synpunkter. Svenska kommunförbundet är i princip av samma mening. Då
emellertid kommittén uttryckligen förklarat att den med sitt förslag inte
tagit ställning till finansieringsproblemet på längre sikt, vill förbundet inte
motsätta sig att finansieringsfrågan tills vidare löses i enlighet med kommittéförslaget.
Förbundet har övervägt, om ej kommunerna borde befrias
från att delta i finansieringen i de fall återkravsrält ej kan göras gällande
mot den underhållsskyldige. Förbundet vill dock ej rekommendera en sådan
lösning, då den skulle bli administrativt betungande. Förbundet ifrågasätter
slutligen, om inte bestämmelserna om bidragsförskott borde inflyta i lagen
om allmän försäkring och hela verksamheten övertagas av staten.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 10 dr Wtii Öl

Enligt överståthållurämbetets mening kan den föreslagna omgestaltningen
av bidragsförskottet i och för sig motivera ett ökat statligt engagemang i
kostnaderna, men skäl talar också emot att kommunerna befrias från sin
andel. Sålunda synes det fortfarande vara av värde att barnavårdsnämnderna
finner det med sitt kommunala intresse förenligt att etiektivt bedriva
den återkravsverksamhet, som även fortsättningsvis torde vara aktuell i
flertalet fall. Om barnavårdsnämnderna ålägges nya uppgifter, ökas snarast
behovet av att göra kommunerna direkt intresserade av indrivningsinstitutet.
övervägande skäl talar därför enligt ämbetets mening för alt i avbidan
på fortsatta erfarenheter av utvecklingen någon ändring i kostnadsfördelningen
icke sker.

De förordade förenklingarna när det gäller handläggningen av frågor om
gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
tillstyrkes så gott som undantagslöst. I några yttranden belyses disproportionen
mellan utbytet av den nuvarande granskningen och vad den
kostar staten i form av arbete. Härtill kommer barnavårdsnämndernas icke
obetydliga kostnader i samband med ansökningsförfarandet. Radikala åtgärder
är därför påkallade för att förenkla den nuvarande ordningen.
Svenska stadsförbundet anser, att kommittén på ett förtjänstfullt sätt sökt
tillmötesgå de från kommunalt håll upprepade gånger framförda önskemålen
om en förenkling av det med bidragsförskotten förenade arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands lön ifrågasätter, huruvida inte en ändring
av bestämmelserna för beräkning av statsbidragsunderlaget i fråga om de
återkrävbara bidragsförskotten vore en framkomlig väg för att nå den eftersträvade
förenklingen. Det mest arbetskrävande momentet i ansökningsförfarandet
och i länsstyrelsernas kontroll är, anför länsstyrelsen, redogörelserna
för de vidtagna kravåtgärderna och granskningen av dessa redogörelser.
Under framhållande av att underlaget för statsbidragets beräknande utgör
totalkostnaderna för utgivna bidragsförskott efter avdrag för återbetalda
förskott förordar länsstyrelsen, att detta avdrag ersättes med ett schablonavdrag,
motsvarande förslagsvis 50 procent av utgivna bidragsförskott, dvs.
det belopp som under senare år i allmänhet influtit från de bidragspliktiga.
Barnavårdsnämnderna skulle då i ansökan om statsbidrag inte behöva redovisa
för vidtagna kravåtgärder, och länsstyrelserna skulle befrias från den
tidsödande granskningen i detta avseende. I den mån summan av återbetalda
belopp komme att överstiga 50 procent, skulle detta belopp komma
kommunen tillgodo. I motsatt fall skulle kommunen själv få vidkännas
utgiften i fråga. Länsstyrelsen anför, att ett sådant sätt för beräkning av
statsbidragsunderlaget skulle främja kommunernas intresse av att effektivisera
återkravsverksamheten.

Överståthållarämbetet framhåller att betydelsen av länsstyrelsernas
granskningsverksamhet blir större ju större anledning man har att förmoda
att de av statsmakterna åsyftade åtgärderna inte blir vidtagna. För att be -

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

vaka att betalningsansvaret inte övervältras på det allmänna torde därför en
noggrann kontroll av nämndernas verksamhet vara erforderlig, vilket i sin
tur förutsätter att barnavårdsnämnderna redovisar inte blott såsom nu vilka
åtgärder som vidtagits för indrivning av redan förefintliga betalningsålägganden
utan även omständigheter, som gör det möjligt att bedöma om domar
eller avtal är uttryck för en riktig avvägning beträffande den underhållspliktiges
betalningsförmåga. Ämbetet ställer sig på anförda skäl tveksamt
till kommitténs törslag om ett förenklat förfarande vid ansökan om
gottgörelse av statsverket eller en förenklad granskningsverksamhet.

Föredraganden

Samhällets stöd till de ofullständiga familjerna -—- barnfamiljer i vilka
endast den ene av föräldrarna ingår — har utbyggts genom en råd sociala
reformer, som tagit sikte på såväl ekonomiska som andra stödåtgärder.
Innan jag går in på de aktuella förslagen vill jag i korthet erinra om vad
som under senare åren gjorts och vad som f. n. planeras för att direkt eller
indirekt tillgodose de ofullständiga familjernas behov av stöd. I första hand
bör nämnas omdaningen av socialförsäkringarna, vilken medfört väsentligt
förbättrade änke- och barnpensioner och ett förstärkt skydd till blivande
och nyblivna mödrar. Vidare har vid olika tillfällen en generell uppräkning
gjorts av underhållsbidragen med hänsyn till penningvärdeförändringen.
I syfte att underlätta de ofullständiga familjernas situation har i skattelagstiftningen
medgivits vissa lättnader för ensamstående skattskyldiga med
barn. Förbättringar har genomförts beträffande familj ebostadsbidragen
med verkan fr. o. m. detta år. För ensamstående försörjares möjligheter till
förvärvsarbete har de senare årens utveckling på arbetsmarknaden och de
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit av betydelse. Slutligen kan
nämnas att statsmakterna på förslag av familjeberedningen beslutat om
väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna.

Utöver det stöd till de ofullständiga familjerna som sålunda genomförts
planeras ytterligare åtgärder. Flera utredningsorgan är sysselsatta med att
behandla frågor som mer eller mindre har betydelse för dessa familjer.
i1 amiljerättskommittén behandlar frågan om utomäktenskapliga barns
arvsrätt. Pensionsförsäkringskommittén prövar bl. a. frågan om frånskild
kvinnas rätt till pension efter den förutvarande makens död. På bostadsområdet
pågår utredningar bl. a. om barnfamiljernas bostadsbehov. Familjeberedningen,
som nyligen avlämnat förslag rörande den sociala hemhjälpen,
utreder frågor rörande barntillsynen och andra serviceåtgärder för
barnfamiljer. Nämnas kan vidare familjestödets samband med beskattningen
och de utredningar därom, som pågår inom allmänna skatteberedningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 ur 106b 33

Av stor betydelse ur familjepolitisk synpunkt är också en förbättrad
studiehjälp. Förslag härom är ämnat att föreläggas vårriksdagen. Bland
andra frågor av familjepolitisk betydelse som kommer alt behandlas vid
årets riksdag kan framhållas förslag om höjning av de allmänna barnbidragen,
förslag om höjning och indexreglering av barnpensioner och barntilllägg
från folkpensioneringen — dessa förmåner anknytes till basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring —- och förslag om ett särskilt vårdbidrag
för vård i enskilda hem av svårt handikappade barn. Dessa reformer avses
skola träda i kraft den 1 juli 1964.

Av den lämnade översikten torde framgå att de socialpolitiska stödåtgärderna
till förmån för ofullständiga familjer spänner över många områden
såsom kontantförmåner till försörj are och barn, bostaden, barntillsyn och
service, åtgärder för att stimulera och underlätta försörj arens deltagande
i förvärvsarbete, beskattning m. m.

Det är mot denna bakgrund man bör se socialpolitiska kommitténs betänkande
Trygghet för barns underhåll. Kommittén har sett som sin uppgift
att inom ramen för en mera allmän bedömning av de ofullständiga
familjernas läge ta upp vissa avgränsade frågor, som inte behandlas i
andra sammanhang, huvudsakligen rörande underhåll till barn. Kommittén
föreslår ett väsentligt utökat ekonomiskt stöd för de barn som växer upp i
ofullständiga familjer. Frånskilda makars och ogifta mödrars barn garanteras
generellt ett underhåll motsvarande i dagens penningvärde 1 200 kr.
om året. Bidraget skall utgå som bidragsförskott i den mån den underhållsskyldige
— vanligen fadern — inte betalar det garanterade beloppet till den
som vårdar barnet. För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den
nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först sedan barnet
fyllt tre år.

Förslaget beräknas omfatta omkring 117 000 barn. Som jämförelse kan
nämnas att omkring 80 000 av dessa barn nu har bidragsförskott. Ett genomförande
av förslaget beräknas öka det allmännas kostnader med omkring
45 milj. kr.

Nettokostnaderna för bidragsförskotten skall enligt förslaget liksom hittills
bestridas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av kommunerna.

Kommittén föreslår att den nya lagstiftningen genomföres den 1 juli 1964.

Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka
bär en försörjare som försummar eller inte förmår att fullgöra sina förpliktelser,
är gammal men det dröjde till 1937 innan åtgärder vidtogs av
statsmakterna. Det skedde i lagen samma år om förskottering av underhållsbidrag
till barn. Lagen ersattes 1943 av en ny lag, som ännu gäller
men som ändrats flera gånger. Lagstiftningens ursprungliga innebörd var att

2 — Biliang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 70

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

det allmänna ställde sig som garant intill en viss nivå för det underhållsbidrag,
som barnet tillförsäkrats genom dom eller avtal. Samtidigt inträdde
samhället i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.
Bidragsförskottets maximibelopp har höjts i olika etapper och är
nu 996 kr. om året. Lagstiftningens ursprungliga karaktär dominerar alltjämt
även om vissa modifieringar skett. Sålunda infördes 1957 genom en
särskild lag de s. k. utfyllnadsbidragen. Bestämmelserna härom innebär att
vissa kategorier barn, beträffande vilka underhållsbidrag å belopp understigande
720 kr. om året fastställts före den 1 april 1957, äger att av allmänna
medel erhålla vad som brister i nämnda belopp. Utfyllnadsbidragen tillkom
i syfte att till en skälig miniminivå höja vissa äldre, till mycket låga
belopp fastställda underhållsbidrag. Vidare har genom lagändring 1960
utomäktenskapliga barn utan känd fader, för vilka dom eller avtal om underhållsbidrag
alltså inte föreligger, fått möjlighet att efter fyllda tre år erhålla
bidragsförskott med 996 kr. per år.

Vid sin bedömning av behovet av en reform av bidragsförskottslagstiftningen
har socialpolitiska kommittén funnit att
den nuvarande utformningen av systemet med bidragsförskott, kompletterade
med utfyllnadsbidrag, inte är tillfredsställande. Kommittén pekar på
en råd svagheter och brister och anser att man inte kan försvara den nuvarande
åtskillnaden i det allmännas stöd till å ena sidan barn, vilkas fader
eller moder avlidit, och å andra sidan barn, som har båda föräldrarna i livet
ehuru den ene inte vill eller inte förmår bidraga till försörjningen. Jag är
ense med kommittén om att det med nutida betraktelsesätt framstår som
i hög grad otillfredsställande att det allmännas skydd skall variera såsom nu
är fallet och stundom helt utebli, och jag anser det angeläget att en ändring
kommer till stånd.

Reformkraven hänför sig inte blott till de materiella reglernas innehåll
utan omfattar också bidragsförskottsverksamhetens administration, vilken
nu enligt vad allmänt omvittnas är tungrodd och arbetskrävande. I görlig
mån bör också beaktas önskemålen om en harmonisering av bidragsförskottslagstiftningen
i de nordiska länderna.

När det gäller utformningen av det allmännas ekonomiska
stöd diskuterar kommittén två alternativ. Det ena innebär i
korthet att man i civilrättslig ordning föreskriver att underhållsbidrag alltid
skall utgå med visst minsta belopp. Det skulle sedan tillkomma det allmänna
att genom bidragsförskott trygga barnets tillgång till bidraget. Kommittén
har på anförda skäl funnit att tanken på ett garanterat minimiunderhåll
inte bör förverkligas i denna form.

Det andra alternativet, vilket kommittén förordar, innebär att frågan
löses inom ramen för en i grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning.
Det allmännas stöd utformas därvid som ett enhetligt bidrag, vilket i princip
utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta

35

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 är 100 b

system frigöres rätten till bidragsförskott från anknytningen till det i det
individuella fallet fastställda underhållsbidraget och göres i princip oberoende
såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets
storlek. Bidragsförskottet blir därigenom såsom kommittén framhåller
ett grundskydd för barnets försörjning av liknande karaktär som
barnpensionen från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, crsättes
bidragsförskottet av barnpension, och för båda förmånerna gäller i
tillämpliga delar likartade regler. Resultatet blir ett generellt och samordnat
skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som är
anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblir.
För barnets vårdnadshavare liksom för barnet självt måste det te sig rimligt
att den kompensation som det allmänna ger för den uteblivna prestationen
från den ene av föräldrarna är densamma, vare sig fadern eller modern
avlidit eller inte kan eller inte vill fullgöra sin försörjningsskyldighet. Med
denna utgångspunkt är det naturligt att utformningen av bidragsförskottet
i den nya lagen bör i stort anknyta till barnpensionen. I likhet med remissorganen
ansluter jag mig till kommitténs principiella utformning av det
allmännas ekonomiska stöd.

Såsom kommittén framhåller kan det förordade systemet vara förenat
med risk för missbruk i det att vårdnadshavaren — kanske i samförstånd
med den underhållsskyldige -— underlåter att vidta eller medverka till åtgärder
för att få underhållsbidrag fastställt eller att få bidraget höjt, när det
allmänna ändock garanterar att underhåll av viss storlek utgår. Betänkligheter
av denna art har rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Erinringarna
kan inte helt avvisas men de får ej heller tillmätas alltför stor betydelse.
Jag återkommer till dessa problem i det följande i samband med att
jag tar ställning till den närmare preciseringen av den bidragsförskottsberättigade
personkretsen.

Vid en lösning enligt de nu angivna riktlinjerna försvinner i viss mån
förmånens karaktär av förskott på ett individuellt avpassat underhållsbidrag,
och det allmännas stöd får mera formen av ett normerat underhåll.
Den som är bidragsskyldig befrias emellertid inte därigenom från sina förpliktelser.
Liksom hittills skall nämligen gälla, att en barnavårdsnämnd,
som utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i
barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragsskyldige. 1 förhållandet
mellan samhället och den bidragsskyldige får förmånen därför alltjämt
karaktär av ett förskott. Jag biträder alltså förslaget, att benämningen bidragsförskott
bör bibehållas och att den nya lagen kallas lag om bidragsförskott.

Klart är dock att förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig
kommer att saknas i många fall, eftersom förskott för ett betydande antal
barn kommer att utgå utan att det föreligger dom eller avtal om utgivande
av motsvarande underhållsbidrag. Situationen blir i denna del i princip

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

densamma som nu föreligger beträffande utfyllnadsbidragen och förskotten
till utomäktenskapliga barn utan känd fader, där kostnaden helt stannar
på det allmänna. Detta kommer i fortsättningen att inträffa i ett avsevärt
större antal fall samtidigt som kostnaderna per barn blir större. Det allmännas
ekonomiska engagemang i bidragsförskottsverksamheten blir sålunda
mera omfattande men det bör påpekas att samhällets ökade insatser i
särskild grad kommer de i ekonomiskt avseende sämst ställda barnen till
godo.

En grundläggande fråga gäller bestämmandet av personkretsen,
dvs. vilka barn som bör vara berättigade till bidragsförskott. De av socialpolitiska
kommittén föreslagna reglerna i den nya bidragsförskottslagen
skiljer sig i flera avseenden från motsvarande regler i den gällande lagen.
Den främsta anledningen till detta är, som torde ha framgått av det föregående,
att i det nya systemet rätten till bidragsförskott frigöres från anknytningen
till det i det enskilda fallet fastställda underhållsbidraget. Det
är därför inte möjligt att såsom nu regelmässigt är fallet låta rätten till
bidragsförskott bero av sådana taktiska förhållanden som att barnets fader
eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till
fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till
barnet. Med den nämnda utgångspunkten att bidragsförskott skall kunna
utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget bestämts
till lägre belopp än bidragsförskottets normalbelopp — i den senare delen
kommer det nya förskottet att överta det nuvarande utfyllnadsbidragets
funktion — kan man vidare inte såsom villkor för rätt till förskott upprätthålla
det nuvarande kravet, att den underhållsskyldige underlåter att betala
förfallet belopp. Det sagda innebär att den bidragsberättigade kretsen
kommer att avsevärt vidgas. Kommittén har utformat sitt förslag så, att bidragsförskott
skall utgå dels till barn i fall då underhållsskyldighet, som
åvilar barnets fader eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag,
dels till barn utom äktenskap, då faderskapet ej fastställts. Avgörande
för rätt till förskott är enligt kommitténs tankegång att barnets
fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag enligt de
familjerättsliga reglerna och inte att ett bidrag blivit fastställt i det enskilda
fallet. Rätten knytes sålunda som nämnts inte till visst bidragsdolcument
såsom rättens beslut eller avtal. En annan sak är, att det allmännas krav på
ersättning från underhållsskyldig för utgivna bidragsförskott måste grundas
på eu exekutionstitel, som kan användas för införsel eller utmätning.

Från angivna huvudprincip göres enligt kommittéförslaget — utöver
vissa specialfall till vilka jag strax återkommer — det undantaget att bidragsförskott
inte utgår, om det finns grundad anledning antaga att den underhållsskyldige
i rätt tid betalar underhållsbidrag som inte understiger vad
som eljest skulle utgå i bidragsförskott. I sådant fall föreligger uppenbarligen
inte något behov av stöd från det allmännas sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 ur /,%''! ;(7

Att samhället på nyss angivet salt garanterar barnen ett underhäll av viss
storlek skulle kunna leda till eu minskning i vårdnadshavare!^ benägenhet
att utverka underhållsbidrag eller största möjliga bidrag av den andre av
föräldrarna. Verkan härav skulle kunna bli att det allmänna åsamkades kostnader
utan en häremot svarande åtcrbetalningsskyldighet för den underhålisskyldige.
Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör undvikas.
Kommittén anför i denna fråga att man torde få förutsätta att domstolarnas
avgöranden av frågor om underhållsbidrag sker på grundval av föräldrabalkens
bestämmelser utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets
sida. Några risker av nyss angivet slag torde därför enligt kommitténs mening
inte föreligga i de fall där betalningsförmågan prövas av domstol. Ej
heller anser kommittén, att man behöver hysa farhågor för de fall, då underhållsskyldighet
till barn utom äktenskap fastställs i avtal, eftersom här
krävs godkännande av barnavårdsman eller av barnavårdsnämnden och det
finns möjligheter att centralt ge råd och anvisningar för nämndernas och
barnavårdsmännens handlande i dessa angelägenheter.

Kommittén anser dock att i lag bör skapas garantier för att underhållsbidrag
blir fastställt respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den underhållsskyldiges
förhållanden ger möjlighet härtill. Från regeln om barnets
rätt till bidragsförskott göres därför det undantaget att bidragsförskott
ej skall utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller
medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Dessutom föreslås,
att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än underhållsbidraget,
om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller medverka
till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt. Kommittén har
också föreslagit sådan ändring i föräldrabalken att barnavårdsnämnd, som
utger bidragsförskott, beredes möjlighet att föra talan vid domstol om utgivande
av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag. Kommittén
utgår från att detta stadgande blir av särskild betydelse i de fall barnavårdsman
inte är förordnad.

Vad socialpolitiska kommittén föreslagit har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet remissorgan. På några håll har dock kritiska synpunkter
framförts. Sålunda har mot lagförslagets huvudstadgande rörande rätt till bidragsförskott
erinrats att det inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka
förutsättningar som skall vara uppfyllda för att förskott skall kunna utgå.
Det påpekas också att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna
kan leda till egendomliga konsekvenser i vissa situationer, varjämte de kan
ge upphov till avtal som sätter den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet
ur spel.

För egen del är jag överens med kommittén i dess grundläggande uppfattning
rörande kretsen av de bidragsförskotlsberättigade och ansluter mig
därför till den tankegång som ligger bakom förslaget. I den av kommittén
utarbetade lagtexten har bestämmelsen om de förskottsberättigade utformats

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

så ■— jag bortser här från utoraäktenskapliga barn utan känd fader — att
bidragsförskott utgår, om underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader
eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet.
I syfte att vinna större klarhet rörande regelns innebörd förordar jag att
den utformas så att bidragsförskott utgår i fall då vårdnaden om barnet tillkommer
endast en av föräldrarna eller barnet icke står under föräldrarnas
vårdnad. En så formulerad regel täcker även det fall att fadern till barn
utom äktenskap är okänd.

I likhet med kommittén är jag medveten om att en generell regel om bidragsförskott
till skilsmässobarn och barn utom äktenskap måste kombineras
med bestämmelser för att hindra att bidragsförskott utgår i vissa situationer
eller för att möjliggöra för samhället att göra sin återkravsrätt gällande.
Den underhållsskyldighet gentemot barn, vilken enligt lag åvilar fader
eller moder som ej har vårdnaden om barnet, skulle eljest kunna övervältras
på det allmänna även om den underhållsskyldige har förmåga att fullgöra
sin underhållsplikt. Kommittén har ansett att några risker för sådan övervältring
inte föreligger i fall, då underhållsskyldigheten prövas av domstol
eller, beträffande barn utom äktenskap, fastställes i avtal, som godkännes av
barnavårdsnämnd eller barnavårdsman.

Emellertid är att märka att domstolen i mål om underhåll till barn ej kan
gå utöver den ram som uppdragits genom yrkandena i målet. Vidare må
framhållas att underhållsskyldigheten mot barn särskilt i skilsmässofallen
kan regleras avtalsvägen på annat sätt än genom penningbidrag. I samband
med bodelning kan exempelvis den make som erhåller vårdnaden om barnen
tillskiftas egendom, som tillgodoser även barnens behov av ett tillfredsställande
underhåll, ehuru löpande penningbidrag inte utgår. Det förekommer
också att frågan om underhåll till barn och den make som har
vårdnaden om dem löses så, att maken erhåller ett relativt stort underhållsbidrag
medan bidrag till barnen bestämmes till ett lågt belopp eller inte alls
utgår, utan att barnets behov av en tillbörlig försörjning därigenom äventyras.
Makar kan dessutom som lagberedningen framhåller fördela vårdnad
och underhållsbörda så att vardera får vårdnaden om ett eller flera barn och
svarar för underhåll åt det eller de barn som står under hans vårdnad utan
bidragsskyldighet för den andre maken.

Mot bakgrunden av det sagda är det uppenbart att frågan om bidragsförskottens
förhållande till den familjerättsliga underhållsskyldigheten innefattar
en rad problem. Å ena sidan måste beaktas bidragsförskottslagstiftningens
sociala syfte och å andra sidan hänsyn tagas till samhällets intresse
att den enskildes underhållsskyldighet så långt möjligt fullgöres. Kommittén
har såsom nämnts föreslagit en föreskrift i bidragsförskottslagen av innebörd
att förskott ej må utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter
att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.
Häremot har jag intet att erinra. Jag återkommer strax till frågan,

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 ur 1064

huruvida regeln hör kompletteras. Här vill jag endast anmärka, att det givetvis
inte bör komma i fråga att vägra bidragsförskott, om inte underlåtenheten
kan läggas vårdnadshavare!! till last och inte heller om vederbörliga
åtgärder i angivet hänseende blir vidtagna utan vårdnadshavare^ medverkan.

Mot kommitténs förslag om en ändring i föräldrabalken i syfte att bereda
barnavårdsnämnd möjlighet att föra talan om underhållsbidrag i de fall
nämnden utger bidragsförskott har lagberedningen och överståthållarämbetet
invänt att förslaget inte skapar ökade möjligheter att åstadkomma ändring
i vad som med bindande verkan för barnet blivit bestämt om underhållsbidrag.
Lagberedningen framhåller även, att — utom vårdnadshavare
och förmyndare — barnavårdsman är behörig att föra talan i mål om underhåll
och att det synes varken behövligt eller lämpligt att införa ytterligare en
legal företrädare.

Även om skäl talar för kommittéförslaget, är jag tveksam om det bör
genomföras i detta sammanhang. Det är nämligen svårt att överblicka vilka
konsekvenser den föreslagna regeln i olika avseenden skulle föra med sig
och det är troligt att den skulle få en begränsad verkan, såvida man
inte samtidigt ingriper i föräldrabalkens materiella stadganden om föräldrars
underhållsskyldighet mot barn. Att i förevarande sammanhang
ompröva dessa regler torde inte vara möjligt. Problemet aktualiserar hela
frågan om samspelet mellan de familjerättsliga reglerna rörande underhåll
och det allmännas garanti för barnens försörjning i form av bidragsförskott.
Här uppställer sig åtskilliga spörsmål av bl. a. civilrättslig och processrättslig
natur. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang. Jag anser därför att
den av kommittén föreslagna ändringen i föräldrabalken inte nu bör genomföras.

Med detta ställningstagande återstår att se om inte tills vidare andra åtgärder
bör övervägas för att hindra att bidragsförskottsinstitutet utnyttjas
på ett sätt som inte är avsett och som kan verka stötande. Eftersätter en
underhållspliktig make icke i någon mån sin underhållsskyldighet, ehuru
han inte enligt dom eller avtal utger löpande penningbidrag till barnet utan
sörjer för dess underhåll på annat sätt, som för barnet kan vara lika förmånligt
eller förmånligare än det penningbidrag som kunnat avtalas eller
utdömas, synes anledning inte finnas att utge bidragsförskott. Jag förordar
att i bidragsförskottslagen intages en regel av innebörd att bidragsförskott
inte utgår, om den underhållsskyldige uppenbarligen sörjt eller sörjer för
att barnet erhåller ett underhåll, motsvarande vad som skolat utgå i bidragsförskott,
i annan form än genom utgivande av fastställt underhållsbidrag
till barnet. Med stöd av denna bestämmelse bör barnavårdsnämnderna
kunna vägra bidragsförskott bl. a. i fall då underhållsskyldighet avtalsvägen
reglerats på sätt jag i det föregående givit exempel på. Den nu föreslagna
inskränkningen i rätten till bidragsförskott kan komma att vålla

40

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år W64

vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Sådana olägenheter torde
man dock inte kunna undgå, om man skall hindra missbruk av lagstiftningen.

För att bidragsförskott skall kunna utgå till barn utom äktenskap, beträffande
vilket faderskapet ej fastställts, krävs nu, att barnet fyllt tre år.
Detta villkor bör, såsom kommittén föreslagit, slopas och ifrågavarande barn
helt likställas med andra barn beträffande rätten till förskott.

I likhet med kommittén anser jag att bidragsförskott bör kunna vägras,
om barnets vårdnadshavare underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder
för att få faderskap och underhållsbidrag fastställt. Liksom tidigare vill
jag här framhålla att det bör krävas att underlåtenheten kan läggas vederbörande
till last. Jag vill vidare understryka kommitténs uttalande att barnavårdsnämndernas
verksamhet i första hand bör inriktas på alt få fram sådan
utredning att faderskapet kan fastställas.

När det gäller barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej fastställts,
bar kommittén föreslagit ytterligare en regel i syfte att förhindra att rätten
till bidragsförskott missbrukas. Sålunda skall enligt kommitténs förslag
bidragsförskott inte utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll
av någon som kan vara barnets fader. Bestämmelsen synes kunna undvaras
med hänsyn till att situationen i sådana fall torde vara den att vårdnadshavaren
underlåter att medverka till att faderskapet fastställes och den
regel jag nyss redogjort för alltså är tillämplig.

Vad härefter angår de allmänna förutsättningar i övrigt,
som bör gälla för rätt till bidragsförskott, ansluter jag mig till kommitténs
av remissorganen tillstyrkta förslag att det nuvarande kravet att barnet skall
vara svensk medborgare bibehålies med en viss jämkning.

Barn födda inom äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man erhåller
enligt vår medborgarskapslagstiftning svenskt medborgarskap, endast
om fadern är statslös eller om barnet inte förvärvar faderns medborgarskap
vid födseln. En ytterligare förutsättning är att barnet är fött i Sverige.
Om modern efter skilsmässa fått vårdnaden om ett barn som enligt dessa
regler saknar svenskt medborgarskap och önskar att barnet skall bli svensk
medborgare, har hon att göra särskild ansökan därom. Det kan ibland ta
relativt lång tid innan en sådan ansökan kan slutligen behandlas. Jag vill
främst med tanke på dessa fall föreslå att bidragsförskott skall kunna utgå
även om barnet inte är svensk medborgare, under förutsättning att vårdnadshavaren
har svenskt medborgarskap och är bosatt i riket.

Enligt den gällande bidragsförskottslagen äger Knngl. Maj :t träffa överenskommelse
med främmande stat i fråga om tillämpning av lagen å dess
undersåtar ävensom förordna att barn, som inte någonstädes äger medborgarskap
eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall äga
samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn. Jag förordar att ett motsvarande
bemyndigande upptages i den nya lagen.

I detta sammanhang vill jag framhålla att konventionen den 15 september

41

Kungl. Maj ds proposition nr 70 ur 196i

1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet
innebär att barn, som är medborgare i annat nordiskt land, är berättigade
till bidragsförskott enligt samma villkor som gäller för svenska medborgare.

En förutsättning för rätt till bidragsförskott bör vidare vara, att barnet är
bosatt i riket. Nu gäller att barnet skall stadigvarande vistas i Sverige. Den
föreslagna bestämmelsen anknyter bättre än den nuvarande till folkbokföringens
regler och överensstämmer också med vad som gäller enligt lagen
om allmänna barnbidrag. Beträffande tolkningen av bosättningsbegreppet
uttalade föredragande departementschefen vid tillkomsten av sistnämnda
lag, att man borde följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen.
I princip torde härigenom, fortsatte han, barnbidrag
komma att utgå endast för här kyrkobokförda barn. Han uttalade vidare, att
personer som på grund av utlandsvistelse i rikets tjänst var kyrkobokförda
i Storkyrkoförsamlingen borde anses såsom bosatta i Sverige.

Svårigheter vid tolkningen av bosättningsbegreppet uppkommer, då barnet
under viss kortare eller längre tid vistas utomlands. Socialpolitiska kommittén
har här föreslagit att bosättningsbegreppet tolkas så att — om ej särskilda
skäl föranleder till annat — bosättningen skall anses ha upphört om
utlandsvistelsen sträcker sig över längre tid än fyra månader. De fall som
föreligger i rättspraxis rörande tillämpningen av folkbokföringsförordningens
bosättningsbegrepp i detta avseende är få och inte av den art att de
ger något entydigt besked om den betydelse som tillmätts längden av en
utlandsvistelse. Att endast lita till tolkningen av folkbokföringsförordningen
torde inte vara tänkbart för barnavårdsnämnderna i deras praktiska arbete.
Någon form av schablonisering måste tillgripas. När det gäller de allmänna
barnbidragen tillämpas, liksom inom sjukförsäkringen, en huvudregel om
att en utlandsvistelse, som understiger ett år, inte medför att bosättningen
anses ha upphört. Jag vill för enhetlighetens skull förorda, att samma huvudregel
får gälla även i fråga om bidragsförskotten. Utrymme för undantag
från denna huvudregel bör givetvis finnas. Det synes lämpligt att socialstyrelsen
utfärdar närmare anvisningar till barnavårdsnämnderna i denna
fråga.

Det torde vara naturligt att bidragsförskott i förhållande till viss underhållsskyldig
ej utgår till barn, som bor tillsammans med denne. I sådana fall
torde man få förutsätta, att vederbörande fullgör sin underhållsskyldighet
genom att försörja barnet i hemmet. Nu kräves för rätt till förskott dessutom
att barnets föräldrar ej sammanbor. Denna omständighet bör i enlighet med
kommitténs åsikt inte i och för sig utgöra hinder för att förskott utgår. Är
barn till sammanboende föräldrar exempelvis fosterbarn enligt 46 § barnavårdslagen
eller vårdas det eljest — annat än tillfälligt annorstädes än
hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidragsförskott, om villkoren härför i
övrigt är uppfyllda. Jag ansluter mig till kommittéförslaget.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Xr 70

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Barnpension enligt lagen om allmän försäkring och livränta från yrkesskadeförsäkringen
utgår ej för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt
avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst
belopp en gång för alla. Kommittén framhåller önskvärdheten av att likformiga
regler gäller i detta avseende och föreslår att det angivna undantagsstadgandet
införes även i den nya lagen om bidragsförskott. Samtidigt
förordar kommittén, att nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet
mot barn utom äktenskap genom engångsbelopp snarast upptages till
prövning.

Remissorganen har i allmänhet anslutit sig till kommittéförslaget, men i
några remissyttranden ifrågasättes om inte bidragsförskott efter en skälighetsprövning
skulle kunna utgå i fall då underhållsskyldigheten avlösts
genom engångsbelopp. Tidigare (prop. 1957:139) har jag uttalat, att det
vore tacknämligt, om man kunde uppnå, att underhållsbidrag av typen engångsbidrag
nedbringades eller avskaffades. Utvecklingen torde gå i den
riktningen att underhållsskyldigheten i allt mindre utsträckning avlöses genom
engångsbelopp. Det bör undvikas att genom ett införande av rätt till
bidragsförskott eventuellt stimulera till ett ökat bruk av systemet med engångsbelopp.
Jag ansluter mig till kommittéförslaget.

Kommittén förordar att bidragsförskott skall utgå längst t. o. in. den månad
under vilken barnet fyller 16 år. Detta innebär en justering, jämfört med
nu gällande bestämmelser, enligt vilka förskott icke utgår för längre tid än
t. o. m. dagen före den då 16 års ålder uppnås. Härigenom nås överensstämmelse
med motsvarande regler för rätt till barnförmåner från folkpensioneringen.
Kommittén har diskuterat frågan om höjning av åldersgränsen för
rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år men funnit att denna fråga ej bör
bedömas isolerad utan ses i samband med åldersgränserna för övriga sociala
förmåner, såsom allmänt barnbidrag samt barnpension och barntillägg från
folkpensioneringen. Kommittén erinrar i detta sammanhang om den promemoria
rörande åldersregler inom skatte- och socialpolitiken som publicerats
i studiehjälpsutredningens betänkande om studiehjälp. Under remissbehandlingen
har röster höjts för en åldersgräns vid 18 år.

Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar bidragsförskottet
med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående
har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om bidragsförskott
att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och bidragsförskott
från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade av
skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att bidragsförskott
bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete. Fortsätter
barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp i tillämpning.
Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat för bidragsförskotten
vidta någon ändring av den hittillsvarande 16-årsgränsen.

Kungl. Muj:ls proposition nr 70 är 1004

43

Såsom kommittén förordat bör bidragsförskott kunna utgå retroaktivt för
lika lång tid som pension, dvs. högst tre månader före ansökningsmånaden.

Jag finner det naturligt och riktigt att bidragsförskottets stor1
e k avpassas efter barnpensionens. Bidragsförskottets belopp bör alltså anknyta
till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och i princip utgöra
25 procent av basbeloppet. Föreligger rätt till bidragsförskott i förhållande
till både fadern och modern, bör förskottet utgöra 17,5 procent av basbeloppet
för vardera eller tillhopa 35 procent. Åtnjuter barnet barnpension från
folkpensioneringen —• 25 procent av basbeloppet — bör bidragsförskottet
utgöra 10 procent.

Med nuvarande basbelopp 4 800 kr. kommer bidragsförskott alltså att utgå
med 1 200 kr. för barn och år. Om förskott utgår i förhållande till båda föräldrarna
blir beloppet tillhopa 1 680 kr., och om barnet åtnjuter barnpension
blir bidragsförskottet 480 kr. Den nu förordade förmånsnivån överstiger
avsevärt vad som utgår enligt gällande lag -— beloppet torde f. n. uppgå
till i genomsnitt knappt 850 kr. och är i åtskilliga fall avsevärt lägre —
och dessutom vinnes den fördelen att förskottet automatiskt följer ändringarna
i penningvärdet.

Kommittén föreslår att bidragsförskottsbeloppen enligt de angivna reglerna
modifieras i två fall. Om den underhållsskyldige i vederbörlig ordning
utger fastställt underhållsbidrag, som är lägre än normalbeloppet, exempelvis
75 kr. i månaden, bör förskott utgå med ett belopp motsvarande skillnaden
mellan förskottets normalbelopp och underhållsbidraget. I princip kommer
bidragsförskottet i förevarande fall att fullgöra samma funktion som
de nuvarande utfyllnadsbidragen. Jag har ingen erinran mot kommitténs
förslag. Vidare bör gälla att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än
underhållsbidraget, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att
vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

Samspelet mellan bidragsförskottet å ena sidan samt barnpensionen och
barntillägget å andra sidan aktualiserar vissa ändringar i lagen om
allmän försäkring. Socialpolitiska kommittén behandlar tre olika
situationer. Den ena avser kombinationen bidragsförskott och barnpension.
Enligt nu gällande bestämmelser kan bidragsförskott inte utgå till barn som
är berättigat till barnpension. Detta undantagsstadgande har ej medtagits i
förslaget till ny lag om bidragsförskott. Med hänsyn härtill föreslår kommittén
ett slopande av den nu gällande särregeln i 8 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring rörande storleken av barnpension efter modern till utornäktenskapligt
barn beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Detta innebär
att barnpension i sådant fall kommer att utgå enligt samma regler som
gäller för övriga moderlösa barn eller med 25 procent av basbeloppet. Därtill
kommer bidragsförskott med 10 procent, varigenom de sammanlagda förmånerna
liksom hittills blir 35 procent av basbeloppet.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

En annan av kommittén behandlad situation avser det fall att rätt samtidigt
föreligger till barnpension och barntillägg. Kommittén föreslår att det
gällande stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket lagen om allmän försäkring
att barntillägg ej utgår för barn som är berättigat till barnpension slopas,
varjämte föreslås att barntillägg i dylikt fall skall utgöra 10 procent av basbeloppet.
Då barnpensionen utgör 25 procent, blir de sammanlagda förmånerna
35 procent av basbeloppet.

Kommitténs ifrågavarande förslag har inte mött någon erinran hos remissorganen
och jag tillstyrker att de genomföres.

Ett ytterligare samordningsproblem uppkommer, om rätt samtidigt föreligger
till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempelvis
åtnjuta förtidspension för egen del och barntillägg för barnet med 25 procent
av basbeloppet, varjämte barnet kan vara berättigat till bidragsförskott.
Enligt kommitténs mening synes det i sådant fall lämpligast, att bidragsförskott
utgår med 25 procent och barntillägg med 10 procent av basbeloppet.
Tillhopa skulle således förmånerna också i denna situation bli 35 procent av
basbeloppet. Mot denna princip för samordningen har riksförsäkringsverket
anmärkt, att pensionsförmånen barntillägg bör utgå utan hänsyn till bidragsförskottet.
Reduktionen bör enligt verkets mening i stället göras på
bidragsförskottssidan.

Bidragsförskott och barntillägg kan enligt nuvarande regler utgå vid sidan
av varandra utan reduktion av någondera förmånen. Jag har inte blivit övertygad
om behovet att nu införa en särskild samordningsbestämmelse. Hittillsvarande
ordning bör alltså bibehållas.

Bidragsförskottsverksamhetens administration har alltsedan
verksamhetens tillkomst handhafts av kommunernas barnavårdsnämnder.
1 likhet med socialpolitiska kommittén hyser jag den uppfattningen att
någon ändring härvidlag inte bör vidtagas.

Som framgår av kommitténs betänkande är administrationen f. n. tungrodd
och arbetskrävande. Det är därför angeläget att i görlig mån söka
åstadkomma förenklingar till gagn såväl för barnavårdsorganen som för
allmänheten. Den viktigaste orsaken till arbetsbelastningen torde vara det
s. k. omsökningsförfarandet. Förskott beviljas regelmässigt längst till utgången
av det statliga budgetår som löper vid tiden för förskottets beviljande.
Under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för påföljande
budgetår. För fortsatt bidragsförskott fordras alltså ny ansökan
och nytt nämndbeslut. Arbetsanliopningen är särskilt stor vissa månader
under första halvåret. Jag vill erinra om att antalet ansökningar om förskott
under vart och ett av de senaste åren uppgått till omkring 75 000. Av dessa
har den ojämförligt största delen avsett ansökan om fortsatt bidragsförskott.
Som motiv för omsökningsproceduren har stundom framhållits att den är av
värde som kontroll över att bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 70 är 1904

45

berättigade till lörskott. Som ett led i eflerkontrollverksamheten är dock,
såsom kommittén framhåller, omsökningsförfarandet otillräckligt och alltför
arbetskrävande. Jag ansluter mig därför till kommitténs av samtliga
remissorgan tillstyrkta förslag att omsökningsförfarandet slopas. Enligt den
nya lagen bör bidragsförskott utgå tills vidare så länge förutsättningar för
bidragsförskott alltjämt föreligger. Förskotten blir härigenom en fortlöpande
stödform, som även i fråga om ansöknings- och beslutsförfarandet får
stora likheter med barnpensionen.

I syfte att tillgodose möjligheterna att vid ändrade förhållanden ompröva
rätten till förskott upptages i lagförslaget föreskrifter om anmälningsskyldighet
och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten anmälan.
Vidare föreslås att barnavårdsnämnderna skall ha rätt och skyldighet
att ompröva rätten till förskott. Kommittén har anfört vissa synpunkter
beträffande barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhet och dessa föranleder
ingen erinran från min sida. Det torde få ankomma på socialstyrelsen
att som tillsynsmyndighet utfärda anvisningar till nämndernas ledning.

Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kommittén
har diskuterat huruvida man med den norska lagstiftningen som
förebild bör övergå till ett system med utbetalningar i efterskott men inte
funnit skäl förorda någon ändring i den nuvarande ordningen. Jag är av
samma uppfattning.

Enligt gällande lag är den bidragspliktige, för vars underhållsbidrag bidragsförskott
utgives, skyldig att till barnavårdsnämnden betala så stor del
av underhållsbidraget som svarar mot förskottet. Denna regel skall enligt
kommittéförslaget, vilket jag biträder, alltjämt gälla. Den bidragsskyldige
blir sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårdsnämnd,
som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta
förfaller till betalning. Fullgöres ej betalningsskyldigheten frivilligt, åligger
det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för
bidragets indrivande. Ur det allmännas synpunkt är det av stor vikt att
återkravsverksam heten bedrives effektivt. I likhet med kommittén
anser jag det riktigt, att denna verksamhet koncentreras till barnavårdsnämnderna
och att barnavårdsmännen så långt möjligt befrias från
detta arbete.

I detta sammanhang vill jag behandla fördelningen mellan barnavårdsnämnd
och bidragsberättigad av medel som inflyter till nämnden från den
bidragsskyldige. Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur
fördelningen skall ske.

I praxis torde förfaras så att, om både barnavårdsnämnd och bidragsberättigad
har fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas mellan
dem båda i proportion till respektive fordringars storlek. Belopp, som uttages
genom införsel, hänföres alltid i första hand till den löpande månadens

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

underhållsbidrag. Samma regel torde tillämpas vid frivillig inbetalning från
den underhållsskyldige, såframt inte denne uttryckligen angivit, att erlagt
belopp avser annan tid.

Mot det nuvarande systemet anmärker kommittén, att det inte på ett tillfredsställande
sätt tillgodoser barnets rätt vid fördelningen av de influtna
beloppen. Systemet förorsakar vidare barnavårdsnämnderna invecklade och
tidsödande räkneoperationer, i synnerhet när det gäller att fördela influtna
medel mellan äldre fordringar.

I enlighet med vad kommittén föreslagit bör barnavårdsnämnden äga att
av belopp som inflyter under en månad med företrädesrätt behålla så mycket
som motsvarar det på månaden belöpande bidragsförskottet, dock inte mera
än det fastställda underhållsbidraget för månaden. Överskjutande belopp
bör fördelas så att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får företräde
framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Sistnämnda
bestämmelse avses skola tillämpas även i fråga om fordringar avseende
tid före lagens ikraftträdande.

Till frågan hur det överskjutande beloppet skall avräknas på olika äldre
fordringar i barnets respektive samhällets hand anser kommittén, att man
inte i detta sammanhang bör ta ställning. Kommittén rekommenderar att
barnavårdsnämnderna följer hittillsvarande praxis. Jag ansluter mig till
kommitténs uppfattning.

Enligt gällande bidragsförskottslag äger länsstyrelsen, när särskilda skäl
föranleder därtill, pa framställning av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige
besluta, att återkravsrätten skall eftergivas. Kommittén
föreslår att stadgandet överföres till den nya lagen men förordar samtidigt
en mindre restriktiv tillämpning av stadgandet. Jag finner detta välbetänkt
och ansluter mig till uppfattningen att möjligheterna till eftergift bör komma
till praktisk användning i större utsträckning än som hittills varit fallet.
Kommittén nämner som exempel fall då en underhållsskyldig varit förhindrad
att fullgöra sin skyldighet att utge underhållsbidrag på grund av
långvarig sjukdom, vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt
eller liknande. Har bidragsförskott utgått, kan krav på återbetalning
uppkomma så snart den underhållsskyldige börjar erhålla förvärvsinkomst,
oavsett om han såsom ej sällan är händelsen befinner sig i en
rehabiliteringsperiod. För att undvika att hans möjligheter till anpassning
till förvärvslivet och samhället försvåras eller förhindras genom indrivningsåtgärder,
bör eftergift av återkrav kunna komma i fråga. I de fall bidragsförskott
beviljats utomäktenskapligt barn utan känd fader förordar
kommittén en modifiering av nuvarande praxis, så att förskottet återkräves
i större omfattning, därest faderskapet sedermera blir fastställt. Jag har
ingenting att invända mot kommitténs uttalanden.

När det gäller bidragsförskottens finansiering vill jag först erinra

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år l!)ti,i

om att nettoutgifterna för bidragsförskotten, dvs. totalkostnaderna efter
avdrag av vad soin betalats av de underhållsskyldiga, bestrides till tre
fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd
utgivit förskottet. Kostnadsfördelningsreglerna har varit desamma
alltsedan bidragsförskottslagstiftningens tillkomst 1937.

Socialpolitiska kommittén anser att frågan om bidragsförskottens finansiering
inte bör bedömas isolerad från övriga frågor om fördelningen av
kostnader mellan stat och kommun och förordar att det nuvarande finansieringssystemet
inte nu rubbas. Kommittéförslaget har i allmänhet tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. I några remissyttranden uttalas dock att
staten i princip bör svara för bidragsförskottskostnaderna.

Jag är ense med kommittén om att man inte i nuvarande läge bör ta definitiv
ställning till kostnadsfördelningsproblemet och förordar att nuvarande
regler bibehålies tills vidare. I detta sammanhang vill jag framhålla, att
bidragsförskottsreformen medför ökade kostnader för det allmänna, vilka
till större delen drabbar staten. Nämnas bör också att reformen torde innebära
att kommunernas kostnader för socialhjälp begränsas med hänsyn till
de ökade möjligheterna att erhålla bidragsförskott.

Ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
göres av barnavårdsnämnderna hos länsstyrelsen. Ansökan
avseende nämndens kostnader för förskott, som belöper på visst budgetår,
skall enligt nuvarande bestämmelser göras före utgången av därnäst
följande budgetår. I vissa fall kan dock ansökan upptagas till prövning, även
om den göres senare. Kommittén konstaterar, att det vid sidan av omsökningsförfarandet
är statsbidragsansökningarna och kontrollen därav, som
gör bidragsförskottsverksamheten till den tungrodda och arbetskrävande
apparat den nu är. En reform av systemet för redovisning och kontroll är
enligt kommitténs uppfattning påkallad så att arbetsbelastningen minskar
hos såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna. Därigenom skulle möjliggöras
att länsstyrelserna snabbare än vad nu är fallet skulle kunna bevilja
gottgörelse och utanordna beviljat belopp.

Enligt kommitténs mening bör kontrollverksamheten kunna inskränkas i
betydande mån och den erforderliga tillsynen med fördel kunna inriktas på
sådan verksamhet som är av rådgivande och vägledande karaktär. Den närmare
utformningen av förfarandet vid barnavårdsnämndernas ansökan om
statsbidrag samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet bör regleras i administrativ
ordning. Enligt kommitténs åsikt bör bestämmelserna i lagen ändras
i så måtto att ansökan skall avse kalenderår och göras före utgången avjuni
månad påföljande år. Vad kommittén förordat har mött instämmanden
i remissyttrandena. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Det torde inte vara möjligt att på grundval av tillgängligt material göra
mera exakta beräkningar av kostnaderna för reformen. Med utgångs -

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

punkt från de antaganden kommittén gjort bör bruttokostnaden för bidragsförskott
under ett år kunna uppskattas till i runt tal 115 milj. kr. När det
gäller att bedöma storleken av det allmännas nettokostnad har man att härifrån
dra av det belopp som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta
belopp utgjorde under år 1961 omkring 25 milj. kr. Hur stor återbetalningen
kommer att bli de närmaste åren kan inte närmare beräknas. Såsom kommittén
antagit bör summan av återbetalda belopp kunna beräknas till något
högre belopp, förslagsvis 30 milj. kr. Nettokostnaden skulle sålunda stanna
vid omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring 45 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår. Av nettokostnaderna skall enligt de tidigare
förordade fördelningsreglerna staten svara för 64 milj. kr. och kommunerna
för 21 milj. kr. Statens kostnader har för innevarande budgetår
beräknats till 31 milj. kr. ökningen av statens andel i kostnaderna utgör
alltså 33 milj. kr. Motsvarande kostnadsökning för kommunerna beräknas
till omkring 11 milj. kr.

Med hänvisning till att statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott
uttalar kommittén att de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte
eller endast i ringa mån kommer att påverka statens utgifter för budgetåret
1964/65. Kommittén torde därvid ha utgått från att ansökningar om gottgörelse
för bidragsförskott som utgivits under andra halvåret 1964 inte annat
än i undantagsfall kommer att föranleda utbetalning av gottgörelse före den
1 juli 1965. Jag ansluter mig till denna bedömning.

S pecialmoti vering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom
socialdepartementet uppgjorts förslag till lag om bidragsförskott samt till
lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring. Vidare har uppgjorts ett förslag till lag
angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna
barnbidrag.

Utöver vad som tidigare anförts torde vissa kommentarer böra göras till
förslaget till lag om bidragsförskott. Vid 13 § i nämnda förslag redogöres
för den föreslagna ändringen i 12 § lagen om allmänna barnbidrag. 1

1 §•

I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till bidragsförskott.
Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.

Genom bestämmelserna att bidragsförskott utgår i förhållande till fader
eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, och att sådan fader eller
moder i lagen benämnes underhållsskyldig klargöres att bidragsförskott ej
kan utgå i förhållande till vårdnadshavaren och ej heller i förhållande till
fader eller moder, som avlidit.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 190i

Stadgandet i sista stycket ersätter 23 § gällande bidragsförskottslag. Bidragsförskott
till adoptivbarn kan utgå endast i förhållande till adoptant
samt, i fall då ene maken adopterat andre makens barn, i förhållande till den
sistnämnde.

2 8.

Denna paragraf innehåller vissa undantag från de generella reglerna om
rätt till bidragsförskott. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen.

Punkterna a) och d) överensstämmer med 2 § fjärde stycket och punkten

b) med 2 § första stycket i kommittéförslaget.

Punkten c) har såsom framgått av den allmänna motiveringen ingen motsvarighet
i kommittéförslaget.

Punkten e) har motsvarighet i 2 § tredje stycket i nämnda förslag.

Med fastställt underhållsbidrag avses här liksom i fortsättningen bidrag,
som fastställts genom rättens beslut eller skriftlig av två personer bevittnad
förbindelse. Med underhållsbidragets belopp avses beloppet enligt beslutet
eller förbindelsen, i förekommande fall uppräknat enligt lagen den 6 juni
1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

3§.

Denna paragraf överensstämmer med 3 § i kommittéförslaget. Bestämmelserna,
vilka har viss motsvarighet i 7 § första stycket och 2 § andra stycket
gällande bidragsförskottslag, har behandlats i den allmänna motiveringen.

4§.

Innehållet i denna paragraf, som har motsvarighet i 4 § första t. o. m. fj äx*-de styckena i kommittéförslaget, har behandlats i den allmänna motiveringen.
Det torde få ankomma på socialstyrelsen att lämna barnavårdsnämnderna
uppgift om förändringar i basbeloppets storlek i god tid före
utbetalningstillfället.

5§-

Paragrafen ersätter 3 § gällande lag och motsvarar 5 § andra stycket i
kommittéförslaget. Den förenkling av bestämmelserna, som vidtagits, innebär
ingen ändring i sak utom såtillvida, att vårdnadshavare^ mantalsskrivningsort
blir avgörande för vilken barnavårdsnämnd som skall pröva ansökan,
även när vårdnaden tillkommer särskilt förordnad förmyndare.

6§.

Innehållet i denna paragraf motsvarar 4 § gällande lag och 5 § första och
tredje styckena i kommittéförslaget. Eftersom bidragsförskott enligt gällan -

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

de lag i regel beviljas t. o. m. utgången av löpande statliga budgetår, måste
ny ansökan göras om förskott enligt nya lagen även i fall då förskott redan
utgår enligt gällande lag. Sådan ansökan kan behandlas redan före ikraftträdandet
av den nya lagen. Beviljat förskott gäller därefter enligt de nya
reglerna tills vidare.

Bestämmelserna i andra stycket, första och andra punkterna, som inte
medtagits i kommittéförslaget, är hämtade från 4 § andra stycket av nu
gällande bidragsförskottslag.

Vad angår sista punkten i andra stycket må anmärkas, att med domstols
beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av fordran,
avses inte bara handlingar upprättade i Sverige och handlingar, som
enligt den nordiska konventionen om social trygghet hittills kunnat ligga
till grund för utgivande av bidragsförskott, utan även sådana handlingar som
omfattas av konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag
i utlandet. Denna konvention har trätt i kraft för Sveriges del (SFS
1958: 522) och för ett antal andra stater, däribland Frankrike, Italien, Polen,
Västtyskland och Ungern.

7§.

Stadgandet i första stycket av förevarande paragraf motsvarar 5 § gällande
bidragsförskottslag men saknar motsvarighet i kommittéförslaget. Med
hänsyn bland annat till vad som stadgas i 2 § b) och c) och 4 § tredje stycket
i departementsförslaget bör bestämmelserna överföras till den nya lagen.
Barnavårdslagens bestämmelser om förfarandet vid utredning i barnavårdsärenden
gäller i tillämpliga delar även ärenden som barnavårdsnämnd har
att behandla enligt andra författningar än barnavårdslagen. Tillämpningen
av barnavårdslagen i ärenden rörande bidragsförskott torde bland annat
innebära att yttrande av den underhållsskyldige inte behöver avvaktas, om
denne exempelvis befinner sig på avlägsen utrikes ort.

Bestämmelserna i andra stycket har vad avser den underhållsskyldige
till en del sin motsvarighet i 10 § gällande bidragsförskottslag. Reglerna har
betydelse bl. a. med hänsyn till den övergång av barnets fordran på barnavårdsnämnden,
varom stadgas såväl i förslaget som i nuvarande bidragsförskottslag.
Bestämmelserna är avfattade med iakttagande av vad som stadgas
i 23 § barnavårdslagen. I samband med att beslut om beviljande av bidragsförskott
delgives vårdnadshavaren synes denne böra erinras om den uppgiftsskylöighet
som påbjudits i 12 § i förslaget.

8§.

Första stycket motsvarar 6 § första stycket i kommittéförslaget.

I andra stycket första punkten har intagits en avrundningsregel motsvarande
den som återfinnes i 16 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Andra
punkten överensstämmer med 4 § sista stycket kommittéförslaget.

51

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 70 är 1964

Tredje stycket motsvarar It § 4 inom. gällande lag.

Fjärde stycket stadgar, i huvudsaklig överensstämmelse med 11 § 2 mom.
nuvarande lag och 6 § andra stycket törsta punkten kommittéförslaget, att
bidragsförskott inte skall utgå för månad, då barnet på statens bekostnad
åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost och bostad.

Innehållet i sista stycket motsvarar 11 § 1 mom. andra stycket gällande
lag. Den tid inom vilken förskottet senast får lyftas har i enlighet med
kommitténs förslag i 6 § sista stycket förlängts så att den överensstämmer
med vad som gäller enligt lagen om allmänna barnbidrag.

9§.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vem bidragsförskottet skall
utbetalas till. Första och andra styckena motsvarar 11 § 1 mom. första stycket
gällande lag och 7 § första stycket i kommittéförslaget. På grund bl. a. av
önskemål som framförts under remissbehandlingen har emellertid bestämmelserna
ändrats så att de ansluter till motsvarande bestämmelser i lagen
om allmänna barnbidrag. Härigenom får barnavårdsnämnderna vidgade
möjligheter att besluta om utbetalning av bidragsförskott till annan än
vårdnadshavare^

Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar 11 § 3 mom. gällande bidragsförskottslag.
Enligt kommitténs förslag skall bidragsförskott inte utgå för
månad, då barnet åtnjuter undervisning och vård på särskola eller vårdanstalt
för psykiskt efterblivna eller på epileptikeranstalt. Med hänsyn till den
samordning som föreslås mellan bidragsförskott å ena samt barnpension å
andra sidan synes bestämmelserna angående förmånernas utgivande under
tid för anstaltsvistelse som nu sagts böra ha likartat innehåll. Tredje stycket
har därför utformats i viss överensstämmelse med 10 kap. 3 § lagen
om allmän försäkring. Kungl. Maj :t får alltså förordna om utbetalning av
bidragsförskott till anstaltens huvudman för kalendermånad då barnet
hela månaden åtnjuter vård på anstalten. På grund av sådant förordnande
erhåller bl. a. huvudman för särskola eller vårdanstalt, som avses i lagen
den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,
rätt att uppbära bidragsförskott. Det har inte ansetts erforderligt
att i detta sammanhang göra någon ändring i 22 § sistnämnda lag.

I fjärde stycket har i enlighet med kommitténs förslag upptagits ett nytt
stadgande, som ger kommun möjlighet att ur det första till betalning förfallande
bidragsförskottsbeloppet tillgodogöra sig ersättning för socialhjälp,
som lämnats i avvaktan på bidragsförskott. Ett motsvarande stadgande
finnes i 17 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

10 §.

Denna paragraf, som motsvarar 8 § i kommittéförslaget, reglerar frågan
om vilken barnavårdsnämnd, som har att utge bidragsförskott. Enligt huvud*

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

regeln i första stycket skall bidragsförskott utges av den barnavårdsnämnd
som enligt 5 § har att pröva fråga om bidragsförskott för barnet. Om, sedan
bidragsförskott beviljats, förhållandena ändrats så att fråga om förskott skall
prövas av barnavårdsnämnden i en annan kommun — vårdnadshavaren
har t. ex. mantalsskrivits eller barnet bär erhållit bostad där — åligger det
inflyttningskommunens barnavårdsnämnd att utge bidragsförskott i fortsättningen.
Skyldigheten för utflyttningskommunens barnavårdsnämnd att
utge bidragsförskott upphör dock ej förrän från och med andra månaden
efter den under vilken handlingarna översänts till inflyttningskommunen.
Det förutsättes att barnavårdsnämnderna i samverkan skall handlägga
överflyttningsärendena på sådant sätt, att avbrott i utbetalningen av förskott
icke uppkommer. Närmare föreskrifter får utfärdas i administrativ väg.

11 §■

Det förhållandet att det s. k. omsökningstörfarandet slopas i den nya lagen
gör att barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhet blir av särskild
vikt. Om därvid eller på grund av anmälan enligt 12 § sådana omständigheter
framkommer, att rätten till fortsatt bidragsförskott bör omprövas,
åligger det enligt första stycket barnavårdsnämnden att ta upp frågan härom.
Omprövning kan resultera i att förskottet skall indragas, om förutsättningar
för förskott ej längre föreligger, eller att förskottet skall nedsättas. Bestämmelserna
om indragning har motsvarighet i 12 § 2 mom. gällande bidragsförskottslag
och i 13 § första punkten i kommitténs förslag.

Andra stycket har motsvarighet i 12 § 2 mom. andra stycket gällande lag
och i 13 § andra punkten kommittéförslaget.

Av 12 § 2 mom. tredje stycket gällande bidragsförskottslag framgår att
beslut om indragning avser tiden irån dagen för beslutet. Den nya lagen
upptager icke något motsvarande stadgande. Beviljat förskott utgår enligt
stadgandet i 3 § andra stycket i förslaget t. o. m. den månad, under vilken
rätten upphör.

I tredje stycket har upptagits en motsvarighet till bestämmelsen i 7 § om
delgivning av beslut.

12 §.

Bestämmelserna i denna paragraf är i huvudsak desamma som i 14 § i
kommittéförslaget.

13 §.

Paragrafen, som motsvarar 15 § i kommittéförslaget, har utformats med
20 kap. 4 g lagen om allmän försäkring som förebild.

Av andra stycket följer att belopp, som obehörigen utgått, kan kvittningsvis
avdragas på senare utfallande törskottsbelopp. En motsvarande ordning
tillämpas i praxis beträffande allmänna barnbidrag. Denna praxis bör lagfästas
genom ett tillägg till 12 § lagen om allmänna barnbidrag.

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år J96i
14 §.

Paragrafen, soni är likalydande med 16 § i kommittéförslaget och har
viss motsvarighet i 14 § gällande lag, har utformats med 20 kap. 6 § lagen
om allmän försäkring som förebild.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § gällande bidragsförskottslag och 9 § i
kommittéförslaget. Texten har jämkats för att utmärka, att bidragsförskott
inte kan återkrävas av den nnderhållsskyldige då bidragsskyldighet överhuvud
inte fastställts eller i fall som avses i 4 § tredje stycket eller till den
del bidragsförskottet överstiger det fastställda underhållsbidragets belopp.

16 §.

Första stycket motsvarar 10 § första stycket i kommitténs förslag och 16 §
i gällande bidragsförskottslag.

Andra stycket motsvarar 10 § andra stycket i kommittéförslaget.

17 §.

Första stycket har motsvarighet i 17 § första stycket gällande lag och 11 §
första stycket i kommittéförslaget.

Andra stycket överensstämmer med 19 § gällande lag.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § andra stycket gällande lag och 12 § i kommittéförslaget.
Tillämpningen av stadgandet har behandlats i den allmänna
motiveringen.

19 §.

Första stycket motsvarar 18 § gällande lag och 11 § andra stycket i kommittéförslaget.
I andra stycket har en hänvisning gjorts till barnavårdslagens
regler om postdelgivning och delgivning genom polismyndighets försorg
ävensom till dess bestämmelse om att delgivning och annan handräckning
från polismyndighetens sida lämnas kostnadsfritt.

20 §.

Första stycket motsvaras av 20 § gällande lag och 17 § första stycket i
kommittéförslaget.

Lagrummet i övrigt, som har motsvarighet i 21 § gällande bidragsförskottslag
och 17 § andra och tredje styckena i kommittéförslaget, har behandlats
i den allmänna motiveringen.

21 §.

Paragrafen motsvaras av 22 § gällande lag och 18 § i kommittéförslaget.

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

22 §.

Denna paragraf ersätter 24 och 25 §§ gällande lag och 20 § i kommittéförslaget.

23 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn över bidragsförskottsverksamheten.
Motsvarande bestämmelser återfinns i 21 § kommittéförslaget.

24 §.

Paragrafen ersätter 2 § första stycket andra punkten gällande lag och har
motsvarighet i 22 § i kommitténs förslag.

25 §.

Motsvarighet till denna paragraf finns i 26 § gällande lag och i 23 § i
kommittéförslaget.

Föredragandens hemställan

Av de inom socialdepartementet upprättade förslagen till

1) lag om bidragsförskott,

2) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag,

vilka torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga B1, är det
med nr 2) betecknade förslaget av den natur att lagrådets yttrande bör inhämtas
däröver. Jag hemställer, att lagrådets yttrande måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Anders Leion

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här utelämnats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Bilaga A

TRYGGHET FÖR BARNS UNDERHÅLL

Utredning och förslag
av

Socialpolitiska kommittén

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Bland de särskilda frågor, som hänskjutits till socialpolitiska kommittén
för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag, märks frågor
rörande ofullständiga familjer. Dessa familjer kan ha speciella problem i
olika avseenden, när det gäller ekonomi, förvärvsarbete, arbetsanskaffning,
bostadsanskaffning, barntillsyn m. m. Samhällets stöd direkt eller indirekt
till dessa familjer lämnas i olika former såsom änke- och barnpensioner,
bidragsförskott, skattelindring, förmåner vid yrkesutbildning och omskolning
samt barnstugor och andra serviceanordningar.

Utredningar pågår på olika håll i frågor, som direkt eller indirekt berör
de ofullständiga familjerna. Som exempel kan nämnas familjeberedningen
och allmänna skatteberedningen. Socialpolitiska kommittén har därför sett
som sin uppgift att inom ramen för en mera allmän bedömning av dessa
familjers läge ta upp vissa begränsade frågor, som inte kommer upp i annat
sammanhang, huvudsakligen rörande underhållsbidrag till barn. I det
betänkande, som härmed överlämnas, framlägges förslag till ny bidragsförskottslag.
Betänkandet har utarbetats under medverkan av byråchefen
i riksförsäkringsverket Carl Björhammar, vilken såsom sakkunnig biträder
inom socialdepartementet, samt statens socialvårdskonsulent i elfte distriktet
Greta Grenander-Pehrling.

I den slutliga behandlingen av detta ärende har deltagit undertecknad
Michanek, ordförande, samt samtliga ledamöter utom ledamoten Torsten
Bengtson, som varit förhindrad på grund av uppdrag som FN-delegat.

Stockholm i november 1963

ERNST MICHANEK

Ingemund Bengtsson
Sven Hydén
Elisabet Sjövall

Britt-Marie Bystedt Gunnar Hallström

Hans Nyhage Einar Rimmerfors

Reidar Tilert

i Birger Forslund

Kungl. Moj.ts proposition nr 70 år 1004

57

Förslag

till

Lag

om bidragsförskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, utgår av allmänna
medel bidragsförskott, såframt

a) underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder, skall fullgöras
genom utgivande av underhållsbidrag till barnet, eller

b) beträffande barn utom äktenskap, faderskapet ej fastställts.

2 §.

Bidragsförskott utgår icke, därest det finnes grundad anledning antaga att
den underhållsskyldige i förskott för månad betalar underhållsbidrag icke
understigande vad som skulle utgå enligt 4 § första och andra styckena.

Bidragsförskott till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet
ej fastställts, utgår icke, såframt modern mottager bidrag till barnets underhåll
från någon, som kan vara barnets fader.

Underlåter den som har vårdnaden om barnet att vidtaga eller medverka
till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt, må bidragsförskott ej
utgå. Detsamma skall ock gälla för det fall att modern ej vidtager eller medverkar
till åtgärder för fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap.

Bidragsförskott utgår icke till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige,
och ej heller till barn utom äktenskap, därest den underhållsskyldige
enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till
dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

3 §•

Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt därtill inträtt,
dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyller sexton
år eller rätten till förskott eljest upphört.

4 §•

Bidragsförskott utgör, där ej annat följer av vad nedan stadgas, för år räknat
tjugofem procent av det i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring omförmälda basbeloppet.

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

Föreligga förutsättningar för utgivande av bidragsförskott i förhållande
till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt
8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring, utgör dock bidragsförskottet i förra
fallet, beträffande varje underhållsskyldig, sjutton och en halv och i senare
fallet tio procent av basbeloppet.

Bidragsförskott skall minskas med beloppet av fastställt underhållsbidrag,
därest det finnes grundad anledning antaga att den underhållsskyldige
i förskott för månad till fullo betalar det fastställda bidraget.

Bidragsförskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest
den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidtaga eller medverka
till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt.

Bidragsförskott, som ej skulle uppgå till sextio kronor för år, skall ej utgå.

5 §■

Den som önskar komma i åtnjutande av bidragsförskott skall göra ansökan
hos barnavårdsnämnd. Därest underhållsbidrag fastställts för barnet,
skall domstols beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för
indrivning av bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen.

Ansökan göres, om den avser bidragsförskott i anledning av moders underhållsskyldighet,
hos barnavårdsnämnden i den kommun, där fadern är
mantalsskriven, och eljest hos barnavårdsnämnden i den kommun, där
modern är mantalsskriven. Finnes ej mantalsskrivningsort som nu sagts
skall ansökan göras hos barnavårdnämnden i den kommun, där barnet är
bosatt.

Ansökan om bidragsförskott göres av den av barnets föräldrar, som har
vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, av
denne. Ansökan må jämväl göras av barnavårdsman för barnet.

6 §•

Bidragsförskott utgives månadsvis.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt
eller eljest kost och bostad, må bidragsförskott för barnet ej utgå för den
månaden. Bidragsförskott utgår ej heller, därest barnet under hel månad åtnjuter
kostnadsfri undervisning och vård genom särskola eller vårdanstalt
som avses i lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna eller på epileptikeranstalt utan att vården bekostas
av staten.

Utan hinder av vad i andra stycket stadgas utgår bidragsförskott för tid
då barn är inackorderat vid nomadskola.

Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det, under
vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara förverkat.

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1904

7 §•

Bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas, till den av
barnets föräldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad
förmyndare finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden,
därest barnet vistas hos annan, att, då särskilda skäl finnas därtill, förordna,
att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas,
eller till annan lämplig person.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut
om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper
i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del
beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen
visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av
myndigheten.

Angående rätt för kommun att uppbära bidragsförskott för barn, som är
omhändertaget för samhällsvård, stadgas i barnavårdslagen.

8 §•

Bidragsförskott skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, utgivas av
den barnavårdsnämnd, hos vilken enligt 5 § ansökan om förskott skall
göras.

Erhåller barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, kännedom om
att sådana förändringar inträffat, att ansökan om bidragsförskott skulle
göras hos annan barnavårdsnämnd, åligger det den förra barnavårdsnämnden
att, då dess skyldighet att utgiva förskottet fullgjorts, underrätta den
senare nämnden och i samband därmed översända till ärendet hörande
handlingar. Den förra nämndens skyldighet att utgiva förskott upphör icke
förrän från och med månaden näst efter den, under vilken handlingarna
översänts.

9 §•

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit
förskottet, på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige.

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där ej fall som i 4 § tredje stycket
sägs är för handen, bidragspliktig, så länge bidragsförskott utgår, till den
barnavårdsnämnd, som utgiver förskottet, erlägga underhållsbidraget, allt
eftersom detta förfaller till betalning.

överstiger underhållsbidrag, som under viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd,
det på månaden belöpande bidragsförskottet, skall det överskjutande
beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag
har företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b
11 §•

Det ankommer på barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder
för indrivning av underhållsbidraget.

Barnavårdsnämnd äger rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens
biträde för att efterforska underhållsskyldig ävensom för
att verkställa utredning rörande dennes betalningsförmåga.

12 §.

Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige,
om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkravsrätten
för det allmännas räkning skall eftergivas.

13 §.

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta
om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för rätt till bidrag icke
längre föreligga. Om barnet icke längre är svensk medborgare eller bosatt
här i riket, må barnet dock i fortsättningen åtnjuta bidragsförskott, därest
det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt att indraga
förskottet.

14 §.

Den som har vårdnaden om barnet så ock förmyndare och barnavårdsman
för barnet är skyldig att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som
utgiver bidragsförskottet, anmäla

a) att barnet avlidit,

b) att barnet flyttat ur riket,

c) att barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige,

d) att sådant fall som avses i 6 § andra stycket är för handen,

e) att faderns eller moderns mantalsskrivningsort ändrats eller att barnet
blivit bosatt i annan kommun, samt

f) att barnet blivit berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om
allmän försäkring eller att barntillägg enligt 9 kap. 1 § samma lag beviljats
för barnet.

Anmälningsskyldighet som ovan sägs föreligger även, om underhållsbidragets
belopp ändras eller underhållsskyldigheten upphör samt om bidragspliktig
erlagt underhållsbidrag direkt till vårdnadshavaren eller med dennes
vetskap till annan, som har barnet i sin vård.

15 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra
honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att
bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon
eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit bidragsförskott och
har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket

Knngl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b fil

utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis eftergiva
återbetalningsskyldigheten.

16 §•

Fordran å bidragsförskott, som innestår hos barnavårdsnämnd, må ej tagas
i mät för gäld. Rätt till bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet
är tillgängligt för lyftning.

17 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas
av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till
en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och utbetalas
av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan
avseende bidragsförskott för visst kalenderår skall göras före utgången av
juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas
till prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske,
skall frågan härom underställas Konungen.

Har barnavårdsnämnd i visst fall ej iakttagit bestämmelserna i denna lag
eller ej fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden för indrivning
av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att ersättning från statsverket
ej skall utgå eller att redan uppburen ersättning skall återbetalas.

18 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket
för visst bidragsförskott, av bidragspliktig uppburit ersättning för förskottet,
åligger det nämnden att i samband med den ansökan om gottgörelse
för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket redovisa
tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden
uppburit i gottgörelse av statsverket för bidragsförskottet.

19 §.

Adoptivbarn likställes i denna lag med eget barn. Hava makar eller någon
av dem adoptivbarn, skall med barnets fader avses mannen och med
barnets moder hustrun.

20 §.

Talan mot beslut av barnavårdsnämnd i ärende enligt denna lag föres
genom besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen i socialdepartementet.

21 §.

Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas
verksamhet enligt denna lag samt tillse, att verksamheten ordnas och handhaves
ändamålsenligt.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt
denna lag samt att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och
utvecklas ändamålsenligt.

22 §.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående
utsträckt tillämpning av denna lag.

23 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyTelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964, då lagen den 11 juni 1943 (nr
382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)
och lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
upphöra att gälla.

Beträffande gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader
för bidragsförskott, som utgivits för eller belöper å tid före den nya lagens
ikraftträdande, skola bestämmelserna i 21 § lagen om förskottering av underhållsbidrag
till barn fortfarande äga tillämpning.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med
införandet av lagen om bidragsförskott, meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196t

63

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962
om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

( Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 kap.

6 §•

Barnpension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit,
samt för barn utom äktenskap,
som fyllt tre år och beträffande vilket
faderskapet ej fastställts, utgör
dock barnpensionen trettiofem procent
av basbeloppet.

Barnpension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit,
utgör dock barnpensionen trettiofem
procent av basbeloppet.

9 kap.
1 §•

Till ålderspension eller förtidspension
utgår barntillägg för
varje barn under sexton år till försäkrad
eller försäkrads hustru, därest
den försäkrade har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor
med barnet. Barntillägg enligt vad
nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid
före den månad varunder han fyller
sextiosju år, eller till pension, som
tillkommer gift kvinna. Ej heller utgår
barntillägg för barn, som är berättigat
till pension enligt denna lag.

Till ålderspension eller förtidspension
utgår barntillägg för
varje barn under sexton år till försäkrad
eller försäkrads hustru, därest
den försäkrade har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor
med barnet. Barntillägg enligt vad
nu sagts utgives ej till ålderspension,
som den försäkrade åtnjuter för tid
före den månad varunder han fyller
sextiosju år, eller till pension, som
tillkommer gift kvinna.

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

(Gällande lydelse)
Barntillägg till ålderspension eller
hel förtidspension utgör för år räknat
tjugufem procent av basbeloppet.
Utgår enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den

(Föreslagen lydelse)
Barntillägg till ålderspension eller
hel förtidspension utgör för år räknat
tjugufem procent eller, om barnet
är berättigat till barnpension enligt
8 kap. 5 § denna lag eller till
bidragsförskott enligt lagen om bidragsförskott,
tio procent av basbeloppet.
Utgår enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket två tredjedelar
eller en tredjedel av hel förtidspension,
utgör barntillägget motsvarande
andel av barntillägg till hel förtidspension.

-— halva basbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Utgick för juni 1964 barntillägg för barn, som vid utgången av samma
månad åtnjöt bidragsförskott, må de nya bestämmelserna ej föranleda
sänkning av barntillägget i vidare mån än att summan av barntillägg och
bidragsförskott uppgår till det belopp som skulle utgått i sådana förmåner
jämte, i förekommande fall, utfyllnadsbidrag, om äldre bestämmelser alltjämt
varit gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196A

65

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 11 § föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 11 § föräldrabalken skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 kap.

11

I mål om underhåll till barn skall
vad i 4 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

Underhållsbidrag må
Underhåll till---

§•

I mål om underhåll till barn skall
vad i 4 § stadgas äga motsvarande
tillämpning. Har underhållsbidrag
icke fastställts eller bestämts till
lägre belopp än det högsta belopp
som må utgå i bidragsförskott enligt
lagen om bidragsförskott, äger ock
barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott
till barnet, föra talan
rörande sådant bidrag.

----av underhållstiden.

- •— föreligger därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 70

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Sammanfattning

Socialpolitiska kommittén föreslår ett väsentligt förbättrat skydd till
barn, vilkas fader eller moder inte fullgör sin underhållsskyldighet gentemot
barnet. De nuvarande lagarna om förskottering av underhållsbidrag
till barn och om utfyllnad av vissa underhållsbidrag skall enligt förslaget
ersättas av en ny lag om bidragsförskott. Den nya lagen avses skola träda
i kraft den 1 juli 1964. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Barn, vilkas fader eller moder skall fullgöra sin underhållsskyldighet
genom utgivande av underhållsbidrag till barnet, får rätt till bidragsförskott.
Rätten till förskott göres oberoende av om den underhållsskyldige
förpliktats utge underhållsbidrag eller ej. Förskott utgår dock inte, om den
underhållsskyldige i förskott för månad betalar underhållsbidrag, som uppgår
till bidragsförskottets belopp.

Bidragsförskott skall vidare utgå till utomäktenskapliga barn utan känd
fader. Den nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först
sedan barnet fyllt tre år, slopas.

Bidragsförskott skall i princip utgå med ett och samma belopp till alla
barn. Förskottets normalbelopp blir i gällande penningvärde 1 200 kr.
om året. Betalar den underhållsskyldige punktligt fastställt underhållsbidrag,
som uppgår till lägre belopp, tillförsäkras barnet bidragsförskott
med belopp som motsvarar skillnaden mellan förskottets normalbelopp och
underhållsbidraget. Förskottet skall enligt förslaget anknytas till basbeloppet
enligt lagen om allmän försäkring och utgöra 25 procent av detta belopp.
Förskottet skall följa ändringarna i penningvärdet på samma sätt som
barnpensionen.

Liksom f. n. åligger det den underhållsskyldige att ersätta det allmänna
för utgivna bidragsförskott.

Administrationen av bidragsförskotten skall liksom nu handhas av kommunernas
barnavårdsnämnder. Administrationen skall på olika sätt underlättas.

Antalet bidragsberättigade barn beräknas öka från ca 80 000 till ca
117 000 barn, dvs. med närmare 50 procent.

Det allmännas nettokostnader, dvs. totalkostnaderna för utgivna bidragsförskott
efter avdrag för den ersättning som beräknas kunna uttagas av de
underhållsskyldiga, beräknas för budgetåret 1964/65 till ca 85 miljoner kr.,
vilket innebär en ökning med ca 45 miljoner kr.

Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förordar
kommittén att nu gällande regler bibehålies tills vidare. Kostnaderna skall
alltså delas så att tre fjärdedelar faller på staten och en fjärdedel på kommunerna.
Statens kostnader per år uppskattas enligt förslaget till ca 64
miljoner kr. och kommunernas till ca 21 miljoner kr. Statens andel i kostnaderna
har för innevarande budgetår beräknats till ca 31 miljoner kr. och
kommunernas till ca 10 miljoner kr. Kostnadsökningen uppgår alltså till

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196t 67

ca 33 miljoner kr. om året för staten och till ca 11 miljoner kr. för kommunerna.

Kommittén lämnar vidare i betänkandet en översikt av de samhälleliga
stödformer, som är av betydelse för de ofullständiga familjerna och försöker
att med tillgängligt material belysa dessa familjers situation. Kommittén
anser det vara en viktig uppgift för de socialvårdande organen i
kommunerna att när så påkallas hjälpa de ofullständiga familjerna med
hänsyn till behovet i det individuella fallet. Det kan vara fråga om beredande
av lämplig bostad, plats på daghem, hemhjälp eller ekonomisk hjälp.

Det är enligt kommitténs mening av vikt, att samhället på allt sätt underlättar
för ensamstående mödrar att få ett lämpligt förvärvsarbete och den
utbildning som kan fordras i detta syfte. Under vissa förhållanden, t. ex.
om modern är sjuklig och klen eller har flera barn, kan det vara angeläget
att modern beredes möjlighet att som heltidsarbete sköta hem och barn. I
dessa fall är det rimligt att kommunen lämnar ett vårdbidrag till modern.
Att införa ett generellt vårdbidrag till ensamstående mödrar utan att tillgodose
andra grupper i samma situation finner kommittén inte lämpligt.
Kommittén anser att frågan får tas upp i ett större sammanhang.

Bostadsfrågor bör behandlas av de kommittéer och utredningar, som har
i uppdrag att behandla frågor rörande bostadsmarknaden. Frågor rörande
bl. a. barntillsyn och andra serviceåtgärder behandlas av familjeberedningem

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

kapitel 1

Samhällets stöd till ofullständiga familjer

Begreppet ofullständiga familjer m. m.

Samhällets stöd till s. k. ofullständiga familjer är en av de särskilda frågor,
som överlämnats till socialpolitiska kommittén. Till grund för kommitténs
uppdrag ligger tre riksdagsskrivelser nämligen den 5 april 1960 (nr
147) i anledning av motioner rörande stöd åt ofullständiga familjer, den 9
mars 1962 (nr 95) i anledning av motion om översyn av reglerna för samhällets
stöd åt ensamstående barnförsörjare samt den 29 mars 1963 (nr
118) i anledning av motioner angående bidragsförskott och utfyllnad av
vissa underhållsbidrag. Vidare har till kommittén den 26 juni 1962 överlämnats
en framställning från Stockholms stadsfullmäktige rörande de
ensamstående föräldrarnas problem med avseende på dels behovet av ekonomiskt
stöd inom ramen för socialförsäkringen, dels ettbarnsfamiljernas
behov av statliga bostadssubventioner. Slutligen har till kommittén överlämnats
ett av socialstyrelsen utarbetat förslag till bidragsförskottslag.

Bland de frågor, som tas upp i de överlämnade handlingarna kan nämnas
skattelättnader, utbildningsverksamhet, yrkesval, bostadsanskaffning, barnpassning
och andra serviceåtgärder. Vidare kan nämnas frågor rörande
barnafaderns ansvar mot den ogifta modern, underhållsbidrag m. m.

Ofullständig familj — en av föräldrarna saknas

Till ofullständiga familjer räknade 1956 års familjeberedning familjer,
bestående av endast en vuxen försörjare samt ett eller flera barn (SOU
1956: 47). Även en familj, i vilken någon av försörjarna är invalid eller av
andra skäl arbetsoförmögen, vore enligt beredningen i försörjningshänseende
att betrakta som ofullständig. I första hand gäller detta familjer, där
fadern eller modern uppbär folkpensionsförmån.

Sedermera har begreppet ofullständiga familjer i allmänhet givits en snävare
tolkning än familjeberedningens. När stöd till ofullständiga familjer
nu diskuteras, avser man vanligen barnfamiljer, där familjeföreståndaren
är antingen ogift, hemskild, frånskild och inte bor tillsammans med den
andra av barnets (barnens) föräldrar eller änka/änkling. Barnfamiljer, där
föräldrarna sammanbor utan att vara gifta med varandra, räknas i allmänhet
inte in bland ofullständiga familjer och inte heller familjer, där föräldrarna
efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad flyttar samman med
varandra.

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196‘4

Under vissa förhållanden kan även andra familjers situation vara likartad
den, i vilken den ofullständiga familjen befinner sig. Närmast tänker man
på de sannolikt fåtaliga fall, där föräldrarna utan hemskillnad separerat
och underhållsbidrag till barnen har utdömts på grund av ena makens försummelse
av underhållsplikten. Vidare kan i detta sammanhang erinras om
de familjer, där den ena av föräldrarna genom tvångsingripande från samhällets
sida, t. ex. intagning på vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller
fångvårdsanstalt blir berövad sin frihet.

Det finns i detta sammanhang inte skäl att till de ofullständiga familjerna
räkna sådana invalidfamiljer, där båda föräldrarna lever och sammanbor.
Dessa familjers behov av stöd bör lämpligen diskuteras inom ramen för dels
den allmänna försäkringens regler om förtids- och barnpension, dels andra
stödåtgärder syftande till att undanröja eller kompensera handikapp.

Ingen fortlöpande statistik

Uppgifter som belyser de ofullständiga familjernas situation finns inte i
den fortlöpande officiella statistiken. Specialundersökningar har emellertid
gjorts. Det första försöket att utreda under vilka betingelser ofullständiga
familjer lever gjordes genom en av socialstyrelsen på initiativ av 1954 års
familjeutredning år 1955 verkställd undersökning av ensamstående mödrars
sociala och ekonomiska förhållanden. Undersökningen inriktades på att
kartlägga ensamma mödrars yttre levnadsförhållanden, ekonomi, bostadsoch
yrkesförhållanden, barntillsyn, arbetsbörda och rekreationsmöjligheter.
En liknande undersökning gjordes samtidigt i Stockholm.

Undersökningar som gjorts i annat syfte kan belysa vissa frågor som rör
de ofullständiga familjernas förhållanden. Här kan nämnas den av socialstyrelsen
för socialpolitiska kommitténs räkning gjorda socialhjälpsundersökningen
1959 samt en liknande undersökning i Stockholm 1957.

Socialstyrelsen har i samråd med socialpolitiska kommittén nyligen gjort
en undersökning beträffande underhållsbidrag och bidragsförskott. Undersökningen
som redovisas i Bilaga l1, har slutförts inom statistiska centralbyrån.
Till grund för undersökningen ligger uppgifter, som inhämtades
från barnavårdsnämnderna under februari och mars 1963. Undersökningen
har omfattat ett urval av alla de inom- och utomäktenskapliga barn, som
stod under tillsyn av förordnad barnavårdsman den 31 december 1962. Uppgifter
har erhållits beträffande 1 243 skilsmässobarn och 2 713 utomäktenskapliga
barn. Totala antalet mödrar uppgick till 1 170 resp. 2 627.

Mer än 90 000 ofullständiga familjer

Några exakta uppgifter beträffande antalet ofullständiga familjer så som
de definierats här ovan finns inte tillgängliga. Vissa preliminära uppgifter

1 Här utelämnad.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

från 1960 års folkräkning, urvalsundersökningen, finns dock att tillgå. Enligt
dessa kan totala antalet ofullständiga familjer, till vilka räknas även
familjer där föräldrarna är gifta men ej sammanbor, uppskattas till 103 000.
Totala antalet hemmavarande barn under 16 år i dessa familjer har beräknats
till 144 000. Efter familj ef öreståndarens kön och civilstånd fördelar sig
antalet familjer och barn på sätt framgår av tab. 1.

Tab. 1. Antalet ofullständiga familjer och barn i sådana
familjer, beräknat efter 1960 års folkräkning, urvalsundersökningen
I

Familjeföreståndaren

Antal

Familj er

Barn

Man

Ogift....................

1 300

1 400

Gift ej samboende........

1 600

2 500

Änkling..................

5 100

7 000

Frånskild................

2 900

3 900

Summa

10 900

14 800

Kvinna

Ogift....................

30 900

36 600

Gift ej samboende........

14 800

22 300

Änka....................

17 900

26 000

Frånskild................

28 400

44 600

Summa

92 000

129 500

Totalt

102 900

144 300

I gruppen gifta ej samboende ingår huvudsakligen tre olika kategorier,
nämligen nygifta, vilka ännu ej sammanflyttat, gifta, vilka av bostads- eller
arbetsskäl bor på var sitt hall, samt hemskilda och andra som på grund av
söndring i äktenskapet lever åtskilda. De två första kategorierna kan inte
betecknas som ofullständiga familjer. Hur många som tillhör den tredje
kategorin, vilka är att anse som ofullständiga familjer i den mening som
avses här, framgår inte av tillgängliga uppgifter. De angivna talen, 103 000
familjer och 144 000 barn, är maximisiffror. De i detta sammanhang aktuella
talen är sannolikt lägre. Det kan nämnas, att antalet hemskillnadsdomar
per år uppgår till närmare 10 000. Uppgift saknas dock om hur många hemskillnadsdomar
som avser äktenskap med barn. Antalet ofullständiga familjer
kan beräknas vara mellan 90 000 och 100 000.

I vilken utsträckning det rör sig om flerbarnsfamiljer kan inte anges. Det
kan emellertid nämnas, att 1960 års folkräkning redovisar bostadshushållen
bl. a. efter bostadsföreståndarens civilstånd och antal barn i hushållet. Utgångspunkt
för redovisningen är hushållet och hushållsmedlemmarna. Huruvida
de barn, som redovisas i hushållet är bostadsföreståndarens, framgår
inte. När det gäller kvinnliga familjeföreståndare torde man emellertid i
allmänhet kunna utgå ifrån att så är fallet.

71

Kungl. Maj:ta proposition nr 70 år 196b

Det fanns den 1 november 1960 ca 92 000 bostadshushåll, där föreståndaren
var ogift, gift ej samboende, änkling, änka eller frånskild och där det
ingick barn under 16 år. I ungefär två tredjedelar av fallen är det fråga om
hushåll med endast ett barn under 16 år. I mindre än 1 procent av fallen rör
det sig om hushåll med 5 eller flera barn. Bostadshushåll med ogift eller
frånskild kvinna eller änka som föreståndare fördelar sig efter barnantal
procentuellt på sätt framgår av tab. 2.

Tab. 2. Bostadshushåll med ogift eller frånskild kvinna eller änka som föreståndare,
procentuellt fördelade efter barnantal (1960 års folkräkning)

Antal barn (0—15 år)

Bostadsföreståndaren

Ogift

Frånskild

Änka

1.........................

84

60

66

2.........................

13

28

23

3.........................

2

9

7

4.........................

2

2

5 el. flera.................

1

1

Summa

100

100

100

I socialstyrelsens undersökning 1955 rörande ensamstående mödrar kom
man till liknande resultat. Av de ogifta hade 84 procent 1 barn, 13 procent
2 barn samt 4 procent 3 eller flera barn. Procenttalen för frånskilda var 54,
34 resp. 12 samt för änkor 57, 30 resp. 13.

Familjer med mer än ett barn förekommer således i större utsträckning
med frånskild kvinna som föreståndare än med ogift kvinna eller änka som
föreståndare.

Ekonomi

Stödformer

Möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd är olika för olika typer av ofullständiga
familjer. Samhället garanterar en viss minimitrygghet för familjer,
där den ena av föräldrarna avlidit. För varje barn under 16 år, vars far eller
mor avlidit, utgår 1 000 kr. per år i barnpension (1 400 kr. om båda föräldrarna
är döda) från allmänna försäkringen. Änkor, vilkas män avlidit efter
den 30 juni 1960, får änkepension oavsett ålder och äktenskapets längd, om
de vid tidpunkten för dödsfallet sammanbor med minderåriga barn. Änkepensionen
är inte inkomstprövad och uppgår f. n. till 3 400 kr. per år, vartill
kan komma inkomstprövat bostadstillägg. Änkepensionen kommer liksom
barnpensionen att anknytas till allmänna försäkringens basbelopp.
Pension till änkor, vilkas män avled tidigare än den 1 juli 1960, utgår efter
inkomstprövning.

I fråga om ofullständiga familjer, där äktenskapet upplöses (hemskillnad,
äktenskapsskillnad) eller där äktenskap aldrig kommit till stånd, garan -

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i terar

samhället till viss del underhållsbidrag till barn genom att lämna
bidragsförskott. Till underhållsbidrag, som fastställts före den 1 april 1957,
kan utgå utfyllnadsbidrag. En närmare redogörelse härför lämnas i kap. 2.
Vid skilsmässa kan dessutom make ställa anspråk på familjerättsligt underhållsbidrag
för egen del. Detta underhållsbidrag förskotteras inte av det
allmänna.

Bland de generella stödformer, allmänna barnbidrag, sjukförsäkring
m. in., vilka inte tar direkt sikte på ofullständiga familjer, skall här blott
nämnas moderskapsförsäkringen, som är av särskild betydelse för den
ogifta modern. Moderskapsförsäkringen tillgodoser moderns försörjningsbehov
under tiden närmast före och efter barnets födelse. Moderskapspenning
utgår till alla med 900 kr., vid flerbörd högre belopp. Om modern haft
förvärvsarbete och varit sjukpenningklassplacerad vid en tidpunkt som
ligger 270 dagar före nedkomsten, erhåller hon tilläggssjukpenning, om hon
är placerad i lägst sjukpenningklass 3, dvs. har en årsinkomst om minst
2 500 kr. Tilläggssjukpenning på grund av nedkomst utgår under 180 dagar,
om modern avhåller sig från förvärvsarbete, men fr. o. in. trettionde dagen
efter nedkomsten endast om modern har barnet i sin vård. Tilläggssjukpenning
vid nedkomst utgår, även om den försäkrade inte fyllt 16 år, om
hon uppfyller övriga villkor.

I detta sammanhang kan vidare nämnas socialhjälpen. Enligt socialhjälpslagen
är förutsättning för rätt till socialhjälp till uppehälle att den
sökande på grund av minderårighet, ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest
bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete.
Praxis i fråga om avvägningen av socialhjälp till uppehälle växlar. Någon
särskild undersökning rörande standarden inom socialhjälpen i olika kommuner
har inte gjorts. Socialnämnderna torde dock på sina håll ha börjat

att i skälig socialhjälpsnivå för minderårigt barn räkna in uppehälle_helt

eller delvis för barnets mor såsom vårdarinna. Enligt Svenska socialvård
sförbundets s. k. ersättningstaxa för socialhjälp bör mor till minderårigt
barn, vilken hindras att ta förvärvsarbete på grund av barnets vård
och fostran, få socialhjälp för egen del, om hon har ett barn och det är under
4 år eller om hon har två barn och ett av dem är under 7 år eller om hon
har tre eller flera barn.

I direkt syfte att lätta bördan för de ofullständiga familjerna har i skattelagstiftningen
medgivits vissa lättnader för ogift skattskyldig med barn.
Ogift person samt änka, änkling och frånskild med hemmavarande barn
under 18 år, åtnjuter numera samma ortsavdrag som gäller för två makar,
nämligen 4 500 kr. Dessutom beräknas den statliga inkomstskatten efter
den med hänsyn till progressionen fördelaktigare skala som tillämpas för
gifta. Samma bestämmelser om förvärvsavdrag som gäller för gift kvinna
med barn under 16 år, vilken har inkomst av rörelse eller eget förvärvsarbete,
är nu tillämpliga även på ensamstående förvärvsarbetande som har

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i Uti i

hemmavarande barn under 16 år. Förvärvsavdraget är 300 kr. jämte 20
procent av förvärvsinkomsten, dock med begränsning till ett högsta avdrag
av 2 000 kr. Skattelättnaderna är oberoende av antalet barn i familjen.

Förvärvsarbete

Den fortlöpande statistiken innehåller inga närmare uppgifter om förekomsten
av förvärvsarbete, dess omfattning m. m. bland familj ef öreståndare
i ofullständiga familjer. Vissa uppgifter kommer att erhållas genom
1960 års folkräkning.

Vid den av socialstyrelsen i samråd med socialpolitiska kommittén verkställda
undersökningen angående underhållsbidrag och bidragsförskott inhämtades
bl. a. uppgifter om mödrarnas arbetsförhållanden. Av 542 frånskilda
mödrar med eget hushåll hade 150 (28 %) inte något förvärvsarbete.
Av 477 ogifta mödrar med eget hushåll var 125 (26 %) utan förvärvsarbete.

Av samtliga mödrar (alltså mödrar utan eget hushåll inräknade) hade i
fråga om de frånskilda 47 procent heltidsarbete och 17 procent deltidsarbete,
medan 35 procent saknade arbete. Av de ogifta mödrarna var 44 procent
heltidsarbetande och 9 procent deltidsarbetande; 45 procent hade inte förvärvsarbete.

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 var 70 procent av de frånskilda
och 60 procent av de ogifta förvärvsarbetande. Att så många ogifta mödrar
var utan förvärvsarbete förklarades med att åtskilliga bodde hos föräldrar
eller var sammanboende. 63 procent av änkorna hade förvärvsarbete, många
deltidsarbete.

Många har låga inkomster

Ej heller beträffande de ofullständiga familjernas inkomstförhållanden
finns uppgifter i den fortlöpande officiella statistiken. Vissa uppgifter kommer
att erhållas i detta avseende genom 1960 års folkräkning.

Vid undersökningen av underhållsbidragen och bidragsförskotten inhämtades
uppgifter om mödrarnas arbetsinkomst under november 1962. Uppgifter
beträffande de frånskilda och ogifta mödrarna redovisas i tab. 3.

Tab. 3. Frånskilda och ogifta mödrar fördelade efter arbetsinkomst under nov. 1962

Arbetsinkomst kronor

Frånskilda

Ogilta

Antal

0/

/o

Antal

%

371

47

997

58

1 283......................

27

3

45

3

284 416......................

33

4

48

3

417 566......................

40

5

56

3

567 849......................

126

16

220

12

850 999......................

79

10

184

11

1 000 .........................

116

15

179

10

Summa

792

100

1 729

100

3* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 70

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Det kan i detta sammanhang vidare nämnas, att enligt den av statistiska
centralbyrån i samråd med bl. a. socialpolitiska kommittén gjorda undersökningen
angående personer med låga inkomster år 1959 fanns 96 000 ej
gifta som hade barn som ingick i inkomstenheten. Av dessa ensamstående
med barn hade 35 000 (36,5 %) en deklarerad inkomst understigande
6 000 kr.

Underhållsbidraget en viktig post

Barn utom äktenskap samt barn till frånskilda och hemskilda har rätt till
underhållsbidrag. Detta garanteras som tidigare nämnts i viss utsträckning
av bidragsförskott och kompletteras i vissa fall med utfyllnadsbidrag. Underhållsbidrag
kan fastställas genom avtal eller dom. Några fullständiga uppgifter
beträffande underhållsbidragens storlek, domstolspraxis etc. finns
inte tillgängliga. I undersökningen om underhållsbidrag och bidragsförskott
redovisas uppgifter beträffande bidragens storlek m. m. för ett urval bland
de fall, där barnet stod under tillsyn av förordnad barnavårdsman den 31
december 1962. En liknande undersökning avseende förhållandena 1956
gjordes av socialstyrelsen 1957. Vissa jämförelser kan göras.

I tab. 4 redovisas underhållsbidragen vid slutet av 1962 efter sätt och år
för fastställande. Underhållsbidragen för barn födda i äktenskap, här betecknade
skilsmässobarn, är i så gott som samtliga fall fastställda genom
dom, medan underhållsbidragen till barn utom äktenskap i övervägande
antalet fall är fastställda genom avtal.

Tab. 4. Underhållsbidrag efter sätt och år för fastställande

Sätt för fastställande

År för fast-ställande

Skilsmässobarn

Barn utom
äktenskap

Totalt

Antal

%

Antal

%

Antal

0/

/o

Slutligt genom avtal

före 1951

362

19,8)

1951—1953

233

12,7

1954—1956

25

1,4

276

15,1

1 830

100

1957—1959

335

18,3

1960—1962

599

32,7

Slutligt genom dom

före 1951

50

56,2

39

43,8

89

100

1951—1953

106

67,1

52

32,9

158

100

1954—1956

183

77,5

53

22,5

236

100

1957—1959

250

83,6

49

16,4

299

100

1960—1962

370

82,0

81

18,0

451

100

Interimistiskt genom av-

4

3,1

126

96,9

130

100

tal

Interimistiskt genom

78

59,1

54

40,9

132

100

dom

Samtliga fastställda

1 066

32,1

2 259

67,9

3 325

100

Ej

fastställda

5

6,6

71

93,4

76

100

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Bidragsbeloppen har ökat sedan 1956. Mellan de båda undersökningarna
har två generella höjningar av löpande underhållsbidrag ägt rum — den 1
juli 1957 och den 1 juli 1962. 1956 översteg endast 2 procent av bidragen
till barn utom äktenskapet 100 kr. per månad, år 1962 29 procent. För skilsmässobarnen
var bidraget 1956 över 100 kr. per månad i 7 procent av fallen,
1962 i 46 procent. Medianbeloppet för underhållsbidraget var 1956 i
fråga om skilsmässobarnen 60 kr. per månad och 1962 97 kr. samt för utomäktenskapliga
barn 48 resp. 83 kr. per månad.

Utvecklingen när det gäller underhållsbidragens storlek belyses i tab. 5
med uppgifter om bidragens ursprungliga belopp, uttryckt i medianbelopp.
Underhållsbidragen till skilsmässobarn är högre än bidragen till utomäktenskapliga
barn.

Tab. 5. Underhållsbidrag vid slutet av dr 1962 efter bidragens ursprungliga belopp,

uttryckt i medianbelopp

Medianbelopp kr.

Sätt för fastställande

År för fastställande

Skilsmässo-

Barn utom

barn

äktenskap

Slutligt genom avtal

före 19511

35

1951—1953

53

1954—1956

74

66

1957—1959

79

1960—1962)

104

Slutligt genom dom

före 1951

50

41

1951—1953

62

52

1954—1956

72

61

1957—1959

85

72

1960—1962

108

93

Interimistiskt genom avtal............

50

72

Interimistiskt genom dom............

96

98

Samtliga fastställda

86

71

Jämkning av beloppen förekommer. I fråga om bidragen till skilsmässobarn
har jämkning skett i 68 fall av 1 066 eller i något mer än 6 procent av
fallen (i 41 fall enbart uppåt, i 8 fall nedåt samt i 19 fall både uppåt och
nedåt). När det gäller utomäktenskapliga barn har jämkning förekommit i
219 fall av 2 259 eller i nära 10 procent av fallen (i 191 fall enbart uppåt, i
24 fall enbart nedåt samt i 4 fall både uppåt och nedåt).

I tab. 6 redovisas underhållsbidragen procentuellt fördelade efter den tid
de utgår.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Tab. 6. Underhållsbidragen procentuellt fördelade efter den tid

de utgår

Underhållsbidraget utgår
tills barnet uppnår

Skilsmässobarn

Barn utom
äktenskap

16 års ålder................

15

17

17 » » ................

35

16

18 » * ................

45

60

ej uppgift...............

6

8

Summa

100

100

Underhållsbidragen har omprövats med hänsyn till barnets ålder i 23 fall,
när det gäller skilsmässobarn, och i 12 fall i fråga om utomäktenskapliga
barn.

De underhållspliktiga hade under 1962 helt eller delvis underlåtit att betala
underhållsbidragen i drygt 60 procent av fallen i fråga om skilsmässobarn
samt i drygt 40 procent i fråga om utomäktenskapliga barn. Bidragsförskott
utgår för en stor del av dessa barn, men ej för alla. Däremot har
bidragsförskott utgått i vissa fall, trots att den underhållspliktige synes ha
fullgjort sin underhållsskyldighet. Som orsak till att underhållsplikten ej
fullgjorts har förutom otillräcklig inkomst angetts t. ex. sjukdom, arbetslöshet,
vistelse på fångvårdsanstalt, oanträffbarhet. Införsel har varit beviljad
i fråga om 56 procent av underhållsbidragen till skilsmässobarn och i
fråga om 47 procent av bidragen till barn födda utom äktenskap.

Av 1 243 skilsmässobarn erhöll 694 (56 %) bidragsförskott under 1962
och av 2 713 utomäktenskapliga 958 (35 %). Enligt socialhjälpsundersökningen
1959 utgick bidragsförskott till drygt hälften av de ensamstående
kvinnorna med barn.

I tab. 7 redovisas barnen procentuellt fördelade efter ålder. Skilsmässobarnen
är i genomsnitt betydligt äldre än de utomäktenskapliga. Hälften av
de senare var sålunda under skolåldern mot 19 procent av skilsmässobarnen.

Tab. 7. Barn med underhållsbidrag procentuellt fördelade
efter ålder

Ålder

Skilsmässobarn

Barn utom
äktenskap

— 1 år..................

11

1—2 *..................

2

17

3—6 »..................

17

22

7—9 »..................

16

14

10—15 »..................

47

28

16—18 *..................

18

8

Samtliga

100

100

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 19(>b

7 procent av skilsmässobarnen och 13 procent av de utomäktenslcapliga
barnen var registrerade som fosterbarn.

Moder till barn utom äktenskap är berättigad till bidrag till sitt underhåll
av barnets fader i samband med nedkomsten. Vid skilsmässa kan den av
barnets föräldrar som är vårdnadshavare ställa anspråk på familjerättsligt
underhållsbidrag för egen del. Sådant utdöms inte sällan för hemskillnadstiden.
Uppgifter om i vilken omfattning underhållsbidrag utgår i nämnda
fall finns inte tillgängliga.

I 1959 års socialhjälpsundersökning redovisas vissa uppgifter om underhållsbidrag
m. m. i fall, där socialhjälp utgått. Ungefär en tredjedel av de
ensamma kvinnor med barn, som fått socialhjälp vid undersökningstillfället,
hade erhållit underhållsbidrag för barnen, och 6 procent underhållsbidrag
också för egen del. Drygt 5 000 kvinnor som ingick i undersökningen ägde
rätt till underhållsbidrag för barnen, men endast omkring hälften av dessa
hade i verkligheten fått bidrag från mannen, vilket närmare framgår av följande
tablå.

Det uppburna underhållsbidraget uppgick till 156 kr. i genomsnitt per fall
under undersökningsmånaden, april 1959, för dem som erhållit bidrag. Per
barn var genomsnittsbidraget som tidigare nämnts 80 kr.

Det kan nämnas, att enligt socialstyrelsens undersökning 1955 10 procent
av de frånskilda fått underhållsbidrag för egen del. 10 procent av de ogifta
och 6 procent av de frånskilda mödrarna hade inte fått underhållsbidrag för
barnen.

Socialhjälpen — ett stöd för många

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 sökte flertalet ensamstående
mödrar att klara sin försörjning utan att anlita fattigvården. Inte desto
mindre utgör de ensamstående mödrarna en stor grupp av dem som får
socialhjälp. Enligt socialhjälpsundersökningen 1959 var 18 procent av
socialhjälpstagarna ensamma kvinnor med barn. Omkring 40 procent av
dem hade endast ett barn, 33 procent hade två barn och de övriga tre barn
eller flera. De ensamma kvinnorna hade mycket ofta långvarig socialhjälp.

För de i undersökningen ingående ensamstående kvinnorna med barn har
som en anledning till hjälpbehovet i 19 procent av fallen angetts att den
normala inkomsten (arbetsförtjänsten jämte underhållsbidrag och övriga
inkomster) var otillräcklig i förhållande till familjens storlek. I 56 procent
av fallen angavs vård av minderåriga barn som en av orsakerna till hjälpbehovet.
Vidare har i många fall uppgivits ohälsa.

Antal

Rätt till underhållsbidrag för barnen.
Erhållit underhållsbidrag..........

Fall

5 110
2 330

Barn

10 140
3 950

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Socialhjälpen utgjordes för de flesta (nära 85 %) av hjälp till uppehälle.
Dessutom hade många (44 %) hjälp till bostadshyra.

Antalet frånskilda kvinnor med socialhjälp var 5 810 motsvarande 14,5
procent av hjälpfallen. Av dessa kvinnor hade 3 370 eller 58 procent minderåriga
barn. Antalet ogifta kvinnor med barn uppgick till 990, motsvarande
2,5 procent av samtliga i undersökningen ingående fall. I förhållande till sin
andel av befolkningen är de frånskilda kvinnorna starkare representerade
bland socialhjälpstagarna än andra kategorier. Vid en jämförelse mellan
olika civilståndsgrupper i fråga om antalet hjälpta personer (hustrur och
minderåriga barn inräknade) framgår att frekvensantalet för frånskilda
kvinnor är mer än 10 gånger större än för ogifta och gifta kvinnor.

Även den utredning som gjorts beträffande socialhjälpen i Stockholm
1957 (stadskollegiets utlåtande och memorial, bihang nr 86/1960) visar, att
ensamstående kvinnor i olika civilstånd med minderåriga barn har en betydande
socialhjälpsfrekvens. Var fjärde sådan kvinna i Stockholm uppbar
under längre eller kortare tid 1957 socialhjälp.

I undersökningen beträffande underhållsbidragen och bidragsförskotten
efterfrågades om socialhjälp utgick till modern under november månad
1962. Socialhjälp redovisades i 339 fall, om man bortser från mödrar som
anga,\ s vara gifta. Socialhjälpsfallen bland frånskilda och ogifta mödrar
framgår av tab. 8.

Tab. 8. Socialhjälp till frånskilda och ogifta mödrar (nov. 1962)

Frånskilda

Ogifta

Antal

%

Antal

%

Erhöll socialhjälp................

175

22

164

9

» ej socialhjälp.............

597

75

1 499

87

Okänt..........................

20

3

66

4

Summa

792

100

1 729

100

Efter uppgiven arbetsinkomst fördelade sig mödrarna med socialhjälp
enligt nämnda undersökning på sätt som framgår av tab. 9.

Tab. 9. Frånskilda och ogifta mödrar med socialhjälp fördelade
efter inkomst (nov. 1962)

Månadslön

kronor

Antal

Frånskilda

Ogifta

Okänd eller ingen inkomst. ..

143

139

1—283.................

9

5

284—416.................

5

4

417—566.................

7

3

567—849.................

10

10

850—999.................

1

2

1 000—....................

1

Summa

175

164

79

Kungl. Maj.ta proposition nr 70 dr 1004

Av 542 frånskilda mödrar med eget hushåll uppbar 142 (26 %) socialhjälp.
Av 477 mödrar med barn utom äktenskap och med eget hushåll utgick
socialhjälp till 84 (18 %).

Bostad

Familjebostadsbidrag

Ett viktigt bostadspolitiskt stöd till barnfamiljerna är familjebostadsbidraget,
som utgår till barnfamiljer vilkas inkomst ligger under vissa gränser
och som har bostad av viss standard. Familjebostadsbidrag utgår i form
av helt, förhöjt eller reducerat bidrag beroende på inkomstens storlek.

Enligt de nya bestämmelser, som träder i kraft den 1 januari 1964, kan
helt bidrag beviljas om familjeförsörjaren eller i förekommande fall mannens
och hustruns sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst inte överstiger för familj med två barn 12 000 kr. och för familj
med flera barn nämnda belopp ökat med 1 500 kr. för varje barn från och
med det tredje till och med det sjätte. Förhöjt bidrag beviljas om inkomsten
med 4 000 kr. eller mer understiger inkomstgränsen för helt bidrag. Reducerat
bidrag utgår om inkomsten överstiger gränsen för helt bidrag med
högst 2 000 kr. Till ettbarnsfamilj utgår endast helt bidrag, och den beskattningsbara
inkomsten får då inte överstiga 7 000 kr.

Helt familjebostadsbidrag utgår med 180 kr. för varje bidragsberättigat
barn samt därutöver för familjen med ett fast belopp av 390 kr. om bostaden
är belägen i Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län (zon III),
360 kr. om den är belägen i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs eller
Värmlands län (zon II) och 330 kr. om den är belägen i annan del av landet
(zon I). Förhöjt bidrag utgår med samma belopp per barn som helt bidrag
men med dubbelt så stort fast belopp. Reducerat bidrag utgör hälften av
helt bidrag. För ettbarnsfamiljer utgör familjebostadsbidraget 375 kr. i zon
III, 360 kr. i zon II och 345 kr. i zon I. Bidragen är fria från beskattning.

De fastställda inkomststrecken torde uppskattningsvis motsvara ungefär
följande belopp i faktiska årsinkomster. I

Antal barn

Förhöjt bidrag

Helt bidrag

Reducerat bidrag

13 600

_

14 900

19 700

22 000

16 700

21 400

23 800

18 500

23 200

25 500

20 300

25 000

27 300

6 eller flera................

22 000

26 700

29 100

I detta sammanhang kan även erinras om det kommunala bostadstillägget,
som kan utgå till bl. a. änkepensionärer.

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964
Bostadsförhållanden

Fullständiga uppgifter beträffande ofullständiga familjers bostadsförhållanden
finns inte tillgängliga. I 1960 års bostadsräkning redovisas vissa uppgifter
angående bostäderna fördelade efter bostadsföreståndarens civilstånd.
Uppgifterna avser hushåll och hushållsmedlemmar. I hushållet redovisade
barn behöver som tidigare framhållits inte vara barn till bostadsföreståndaren.

I hela landet fanns totalt 92 000 hushåll med bostadsföreståndare som var
ogift, gift ej samboende, änkling, änka eller frånskild, och som hade barn
under 16 år i hushållet. Av de 92 000 hushållen fanns 51 000 (55 %) i hus
byggda 1940 eller tidigare, därav 30 000 (60 %) i kvalitetsgrupperna 4—7* *.
De övriga hushållen fanns i hus byggda åren 1941—1960, som kan förutsättas
vara av god kvalitet. Som jämförelse kan nämnas, att av samtliga
barnfamiljer boende i hus byggda 1940 eller tidigare ca hälften hade bostäder
i kvalitetsgrupperna 4—7. Den hushållsgrupp, i vilken de ofullständiga
familjerna ingår, synes alltså i viss utsträckning ha bostäder med lägre kvalitet
än barnfamiljerna i allmänhet. Gruppen är också mera trångbodd.

I 1962 års undersökning angående underhållsbidrag och bidragsförskott
redovisas vissa uppgifter angående boendeförhållanden. Barnen var placerade
på sätt som framgår av tab. 10.

Tab. 10. Barnen procentuellt fördelade efter placering

Placering

Skilsmässobarn

Barn utom
äktenskap

Hos fadern och modern.....

18

» modern som är gift1.....

» modern som är sam-

25

25

boende1...............

» modern som har eget hus-

8

4

håll...................

» modern som bor med nära

44

18

anhörig...............

5

16

» fadern.................

3

1

» annan nära anhörig.....

5

9

I annat enskilt hem........

4

7

Annan placering............

6

2

Summa

100

100

1 Med annan än barnets far.

De frånskilda har i stor utsträckning eget hushåll, medan de ogifta oftare
bor tillsammans med nära anhörig eller tillsammans med barnets far.

1 Bostad i kvalitetsgrupp 4 har vatten, avlopp och wc.

* * » 5 har vatten, avlopp och centralvärme.

> » » 6 har vatten och avlopp.

» » » 7 saknar även vatten och/eller avlopp.

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 bodde mer än häliten av de
ogifta mödrarna tillsammans med sina föräldrar eller med andra släktingar.
Ytterligare en femtedel bodde tillsammans med antingen barnets far eller
annan man. Endast 20 % hade egen bostad. Av frånskilda och änkor hade
det stora flertalet (70 resp. 80 %) egen bostad.

Service m. m.

Barnavårdsman — ett viktigt samhällsstöd

Barnavårdsman förordnas för varje barn som födes utom äktenskap.
Kvinna som väntar barn utom äktenskap bör enligt föräldrabalken i god tid
före nedkomsten anmäla förhållandet till barnavårdsnämnden. Så snart
anmälan inkommit eller barnavårdsnämnden fått kännedom om att barn
utom äktenskap blivit fött, skall förordnande för barnavårdsman utfärdas.

För barn inom äktenskap skall barnavårdsman förordnas, om vårdnaden
av barnet enligt rättens förordnande tillkommer endast den ene av föräldrarna,
vid separation och hemskillnad samt då föräldrarnas äktenskap blivit
upplöst, under förutsättning att den av föräldrarna som är vårdnadshavare
gör framställning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden av särskild
anledning finner det erforderligt. Barnavårdsman kan också förordnas
i avvaktan på slutligt avgörande av vårdnadsfråga.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med
råd och upplysningar. Han skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas.
Särskilt skall barnavårdsmannen sörja för att barnets börd blir fastställd,
när det är fött utom äktenskap, samt för att underhåll tillförsäkras barnet.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphör, när barnet fyller 18 år, men
kan av särskild anledning förlängas, dock ej längre än till dess barnet fyllt
21 år. Om behov av barnavårdsman inte längre föreligger, kan barnavårdsnämnden
— oberoende av barnets ålder — förordna att uppdraget skall
upphöra.

Antalet barnavårdsmannaförordnanden uppgick vid slutet av år 1961 till
137 000, motsvarande 68 promille av befolkningen under 18 år. År 1962, för
vilket år preliminära uppgifter finns, uppgick antalet barnavårdsmannaförordnanden
till 139 000. Antalet barnavårdsmän år 1962 var 1 473, vilka
hade i genomsnitt 94 förordnanden. 96 500 avsåg barn födda utom äktenskap
och 42 500 barn födda inom äktenskap. Under år 1962 tillkom nära 5 100
nya förordnanden för inomäktenskapliga barn. Anledningen till barnavårdsmannaförordnandet
i dessa fall var följande.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

Antal barn

%

Söndring...................

272

5,3

Hemskillnad................

3 053

60,0

Äktenskapsskillnad..........

Vårdnaden fråntagen den ene

1 721

33,8

av samboende makar......

9

0,2

Ene maken död............

37

0,7

Summa

5 092

100,0

Antalet barnavårdsmannaförordnanden har ökat för varje år, medan antalet
barnavårdsmän minskat. Följden har blivit, att varje barnavårdsman
fått allt flera barn att ägna uppmärksamhet. Utvecklingen belyses i tab. 11.

Tab. 11. Antalet barnavårdsmannaförordnanden m. m. vissa dr under perioden

1940—1961

År

Antal

Barnavårdsmannaförordnanden

Per 1 000 av
befolkningen
under 18 år

Uä-barn i %
av samtliga

Antal barna-vårdsmän

Antal förord-nanden per
barnavårds-man

1940................

98 903

62

96,4

6 321

16

1950................

102 833

54

82,1

3 782

27

1955................

119 984

60

73,2

1 826

66

1957................

126 427

62

70,8

1 669

76

1958................

128 766

63

70,1

1 619

80

1959................

131 340

64

69,4

1 564

84

1960................

133 923

67

69,3

1 529

88

1961................

137 019

68

69,1

1 485

92

1962................

138 794

69,5

1 473

94

Andelen utomäktenskapliga barn har gradvis minskat. Ett allt större antal
barn födda inom äktenskap har alltså fått barnavårdsman.

Barntillsyn

Staten bidrar till anordnandet och driften av barnstugor (daghem, lekskolor,
fritidshem). Statsmakterna har på förslag av familjeberedningen
1963 beslutat om väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna. Det nya
statsbidraget till investeringar beräknas komma att motsvara en tredjedel
av byggnadskostnaderna. Investeringsbidraget är 2 500 kr. per plats i daghem
och fritidshem, dock högst halva anläggningskostnaden. Driftbidrag till
daghem och fritidshem är så avvägt, att det täcker en fjärdedel av kostnaderna.
Hälften av dessa skulle täckas av kommunerna och en fjärdedel bestridas
av föräldraavgifter. Statsbidraget per plats till daghem är 1 200 kr.
per år och till fritidshem 500 kr. årligen.

83

Kunyl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Familjeberedningen framhöll i sitt förslag till ökat statligt stöd till barnstugorna,
att totalantalet daghemsplatser — 9 900 — är i stort sett oförändrat
sedan år 1954 och att detsamma är fallet med antalet platser i fritidshem.
Familjedaghem, godtagna av barnavårdsnämnden, har däremot
ökat från 1 800 år 1954 till 5 000 år 1902. Lekskoleverksamheten har utbyggts
snabbare än andra former av barntillsyn och har under de senaste
fem åren ökat med i genomsnitt 800 platser per år.

Det fanns omkring 5 000 sökande till daghemsplatser i början av 1962.
Mer än 40 procent av de registrerade men inte tillgodosedda anmälningarna
hänförde sig till Stockholm och omkring 20 procent till Göteborg.

Familjeberedningen har funnit, att 40 procent av de omkring 10 000 daghemsplatserna
i oktober 1962 disponerades av barn till ensamstående föräldrar.
Ca 4 000 daghemsplatser har således upplåtits för barn tillhörande
ofullständiga familjer.

Av de omkring 5 000 sökande som inte fått plats på daghem var 75 procent
samboende med make eller annan man medan 25 procent var ensamstående
mödrar. Trots eventuell förtur för ensamståendes barn till daghemsplats,
synes alltså åtminstone 1 250 barn till ensamstående mödrar vid den
angivna tidpunkten ha varit anmälda till daghem men inte kunnat tas emot.

Familjeberedningens intervjuer med personer, som önskade plats för
barn på daghem, visade att den vanligaste formen av barntillsyn för den som
redan hade förvärvsarbete var familjedaghem för 38 procent, därefter kom
tillsyn genom andra maken med 23 procent. Barnets syskon utövade tillsyn
i 3 procent av fallen och 2 procent uppgavs inte få någon tillsyn.

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 var av de ogifta mödrarnas
barn 58 procent under skolåldern och hälften av dessa mödrar saknade
arbete utanför hemmet. De förvärvsarbetande ogifta mödrarna med småbarn
hade vanligen (67 %) barntillsynen ordnad genom barnets mormor eller
annan släkting. 29 procent av de förvärvsarbetande ogifta mödrarna med
småbarn hade barnen placerade i daghem och i familjedaghem. Av barnen
till frånskilda var 21 procent under skolåldern. De frånskilda förvärvsarbetande
mödrarna med småbarn hade sina barn i större utsträckning (47 %)
placerade i daghem och familjedaghem — de frånskilda bodde i större utsträckning
än de andra kategorierna i storstäderna —- men också för dem
betydde mormoderns insatser mycket i fråga om tillsynen (26 %). Av änkornas
barn var 12 procent under skolåldern. Mödrarna var i många fall
inte förvärvsarbetande och kunde därför se till sina barn i hemmet.

Yrkesutbildning, omskolning m. m.

Ensamstående mödrars yrkesutbildning underlättas

Genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg erbjudes numera på samma villkor,
som gäller för arbetslösa och partiellt arbetsföra, vissa andra grupper

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196/i

av s\årplacerade pa arbetsmarknaden yrkesutbildning eller omskolning.
Därtill kommer att ensamstående mödrar kan få yrkesutbildning, även om
de inte är arbetslösa eller väntas bli det inom en snar framtid. Avgörande
för om utbildning beviljas är, att utbildningen är ägnad att underlätta en
stadigvarande och lämplig anställning som vederbörande annars inte kan
erhålla eller behålla. Bedömes en ensamstående mor komma att få svårigheter
i sin anställning pa grund av vården och tillsynen av minderåriga barn
kan alltså yrkesutbildning eller omskolning övervägas.

Bidrag under utbildningstiden

Utbildningsbidrag utgörs av grundbidrag på högst 410 kr. per månad
och hyresbidrag, vilket för familjeförsörjare utgår med belopp motsvarande
faktiska bostadskostnaden. Familjetillägg utgår för barn under 16 år med
45 kr. eller, vid särskilda skäl, högst 87 kr. i månaden samt för make eller
för husföreståndarinna med 55 kr. om utbildningen sker i hemorten och
140 kr. om utbildningen äger rum utanför hemorten. Tillägg för husföreståndarinna
beviljas endast om maketillägg inte utgår samt om bidragsmottagaren
sammanbor med barn under 16 år. Såsom särskilt skäl för att medge
det förhöjda barntillägget av 87 kr. räknas att ensamstående person har
kostnader för tillsyn eller inackordering av barn. Det förhöjda barntilllägget
kan inte utgå samtidigt med familj etillägg för make eller husföreståndarinna.

Rörlighetsstimulerande åtgärder

I detta sammanhang kan även erinras om de rörlighetsstimulerande åtgärderna
av olika slag. Familjebidrag kan utgå till den som av arbetsmarknadsskäl
utflyttar från hemorten för att tillträda anställning i öppna marknaden
på annan ort. Trots att familjeförsörjaren i sådana fall har avlönat
arbete, kan familjen som bor kvar i hemorten under en omställningsperiod
av högst 9 månader ha vissa bidrag, såsom familj etillägg och hyresbidrag.

Vid flyttningen från område med exceptionellt hög och mera varaktig arbetslöshet
kan utgå särskilt utrustningsbidrag med högst 2 000 kr. Den som
skall tillträda anställning på annan ort, kan erhålla starthjälp. Denna utgår
med hänsyn till anställningens beräknade varaktighet och uppgår vid minst
6 manaders anställning till 500 kr. Även den som genomgått omskolning
och får anställning på utbildningsorten kan under vissa förutsättningar erhålla
starthjälp. Slutligen kan nämnas, att respenning med eller utan återbetalningsskyldighet
och innefattande traktamentskostnader samt kostnader för
resa och flyttning kan utgå vid anställning på annan ort. Arbetstagare kan
vidare under vissa förutsättningar erhålla högst en fri hemresa per månad
under tid då familjebidrag utgår.

85

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 är 190b

Kommittén

Riksdagsmotioner m. m.

I de riksdagsmotioner och den framställning från Stockholms stad, som
överlämnats till socialpolitiska kommittén, har beträffande de s. k. olullständiga
familjerna tagits upp en rad problem rörande ekonomi, bostäder,
barntillsyn och annan service samt yrkesutbildning m. m.

När det gäller ekonomin ifrågasättes i 1960 års motioner bl. a., om inte
barnafaderns ekonomiska ansvar mot den ogifta modern borde utvidgas
till att omfatta en utsträckt underhållsplikt i vilket fall samhället skulle kunna
stå som garant på samma sätt som beträffande underhållsbidrag till barn.
Vidare ifrågasättes ev. någon form av ekonomiskt stöd till ensamstående
mödrar, där barnavårdsmyndigheterna så finner skäligt. Stockholms stad
framför tanken på ett särskilt modersbidrag till ogifta mödrar. I 1962 och
1963 års motioner ifrågasättes ändringar i flera avseenden beträffande bidragsförskott
och utfyllnadsbidrag. Stockholms stad föreslår även rätt för
mödrar i ofullständiga familjer till förvärvsavdrag vid beskattningen.

I fråga om bostäder påkallas i 1960 års motioner åtgärder för att lösa
bostadsproblemet. Stockholms stad tar också upp bostadsfrågan och framför
bl. a. tanken på insprängda lägenheter för ensamstående mödrar. Frågor
rörande barnpassning och annan service beröres likaledes i nämnda motioner
och av Stockholms stad. Vidare framhålles behovet av effektivare utbildningsverksamhet,
omskolning m. in. samt effektivare yrkesvägledning.

Förbättringar under de senaste åren

Åtskilliga av de sociala reformer som genomförts de senaste åren har varit
av betydelse för olika grupper av ofullständiga familjer. För många av
dessa familjer har de nya änke- och barnpensionerna inneburit förbättringar.
I samband med 1959 års socialhjälpsundersökning gjordes 1961 en särskild
undersökning rörande betydelsen av de förbättringar av pensionerna
som inträdde den 1 juli 1960. Av undersökningen framgick, att för omkring
en tredjedel av de änkepensionärer, som hade socialhjälp före pensionshöjningen,
denna kompletterande hjälp inte ansågs erforderlig sedan änkeoch
barnpensionerna blivit höjda.

Vidare kan nämnas de förbättringar, som efter förslag av socialpolitiska
kommittén genomfördes i fråga om moderskapsförsäkringen den 1 januari
1963 i samband med ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring. Grundpenningen
höjdes från 270 till 900 kr. Tilläggspenning kan numera utgå i
180 dagar mot tidigare 90 dagar. Tandvårdsförsäkringen infördes. Reformen
ansågs motivera att den tidigare mödrahjälpen, som utgick efter behovsprövning,
slopades.

Fn generell uppräkning av underhållsbidrag har gjorts med hänsyn till
penningvärdeförsämringen. Bestämmelser härom trädde i kraft den 1 juli
1962.

86

Kungi. Maj. ts proposition nr 70 år 196i

De ofullständiga familjerna har fått vissa skattelättnader. Nya bestämmelser
gäller från inkomståret 1962 och har börjät tillämpas vid uttagandet
av preliminär skatt under 1963.

När det gäller bostaden har nya bestämmelser beträffande familjebostadsbidrag
beslutats, som även medför förbättringar för de ofullständiga familjerna.
Nya bestämmelser träder i kraft den 1 januari 1964.

För ensamstående försörjares möjligheter till förvärvsarbete har de senaste
årens utveckling och de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit
av betydelse. Tillfällen till omskolning eller annan utbildning, ekonomiskt
stöd under utbildningstiden samt arbetserbjudanden har stått till förfogande
i ökad utsträckning.

När det gäller service och barntillsyn kan erinras om familjeberedningens
arbete. De fr. o. m. den 1 juli 1963 ökade statsbidragen är avsedda att medföra
en ökad tillgång på platser vid barnstugor.

Många utredningar på gång

En del av de synpunkter och förslag som sålunda framförts, har blivit
helt eller delvis tillgodosedda genom de senaste årens reformer på olika
områden.

Det reformarbete, som lett till förbättringar i olika avseenden för de
ofullständiga familjerna, fortsätter. Flera kommittéer och utredningar har
att behandla frågor, som rör dessa familjer.

I"amiljerättskommittén har att pröva frågan om indexreglering av underhållsbidragen.
Frågan om utomäktenskapligt födda barns arvsrätt behandlas
av samma kommitté. Enligt uttalande av chefen för justitiedepartementet
i ett svar i oktober 1963 på en enkel fråga synes det inte uteslutet att förslag
skall kunna föreläggas 1965 års riksdag.

Pensionsförsäkringskommittén har enligt direktiven att ta upp bl. a.
frågan om frånskild kvinnas rätt till pension efter den f. d. makens död.
Kommittén skall även behandla frågan om änklingspensioner.

På bostadsområdet kan nämnas två utredningar, bostadsbyggnadsutredningen,
som har att bl. a. särskilt beakta de mindre hushållens bostadsbehov,
samt utredningen rörande bostadsförmedlingens organisation och
principer som behandlar bostadsförmedlingens verksamhet.

Familjeberedningen tar upp ytterligare frågor rörande barntillsyn och
service. Beredningen har nyligen i en promemoria avgivit vissa förslag beträffande
den sociala hemhjälpen.

Studiehjälpsutredningen har föreslagit (SOU 1963:48), att elever i gymnasier,
yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor m. fl. utbildningsanstalter
skall erhålla ett generellt studiebidrag uppgående till 75 kr. per månad. Till
detta generella bidrag knytes olika tillägg, bl. a. ett inkomstprövat tillägg,
som föreslås utgå med hänsyn till den studerandes och föräldrarnas beskattningsbara
inkomst jämte förmögenhet, med 25, 50 eller 75 kr. per må -

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1 96A

nåd. Vidare föreslås ett behovsprövat tillägg om högst 75 kr. per månad
därutöver att utgå främst till barn till ensamstående vårdnadshavare med
särskilt låg inkomst.

I detta sammanhang kan även erinras om de utredningar, som pågår
rörande beskattningens utformning. Av särskild betydelse är allmänna skattebercdningens
arbete.

Då utredningar pågår på olika håll i frågor, som direkt eller indirekt berör
de ofullständiga familjerna, bör socialpolitiska kommitténs uppgift vara
att inom ramen för en mera allmän bedömning av dessa familjers läge ta
upp vissa begränsade frågor, som inte kommer upp i annat sammanhang.

De ofullständiga familjernas handikapp — en av föräldrarna borta

Vid övervägandena av vilka kvarstående behov hos de ofullständiga familjerna,
som bör föranleda särskilda stödåtgärder, har den principen varit
vägledande för kommittén, att barnen i dessa familjer i möjligaste mån skall
kompenseras för förlusten av den ena av föräldrarna. Deras uppväxtmiljö
och ekonomiska standard bör inte alltför mycket avvika från vad som i dag
uppfattas som skäligt för barn i fullständiga familjer.

1 en fullständig familj är båda föräldrarna försörj are, vårdare och fostrare.
Båda bidrar genom sitt arbete till den ekonomiska standarden och delar
ansvaret för vårduppgifterna. Mellan makarna växlar fördelningen av förvärvsbördan,
arbetet i hemmet och uppgiften att vårda och fostra barnen.
Fördelningen behöver inte vara densamma ständigt. Individuell utbildning
och intresseinriktning inverkar, men också familjens sammansättning, familjemedlemmarnas
ålder och antal samt inte minst samhällsstrukturen och
dess förändringar, t. ex. arbetsmarknaden på bosättningsorten, tillgången
till allmänna serviceanordningar och dylikt.

Familjeberedningen har konstaterat att förvärvsintensiteten inom hela
gruppen kvinnor med hemmavarande barn har ökat påtagligt på senaste
tid. Den största relativa ökningen kommer enligt arbetskraftsundersökningarna
på gruppen gifta kvinnor med hemmavarande barn under 7 år, nämligen
en uppgång av andelen yrkesverksamma från 31 procent i augusti
1961 till 36,7 procent i augusti 1962.

Att söka uppskatta vad förlusten av den ena eller den andra föräldraparten
i allmänhet betyder för barnens miljö och standard låter sig knappast
göra. Den av föräldrarna som ensam skall överta vården om barnet eller
barnen föranledes emellertid ofta att lägga om sitt levnadssätt. Detta gäller
framförallt de mödrar vilka tidigare huvudsakligen varit sysselsatta med
arbete i hemmet. De får ofta övergå till att klara försörjningen genom eget
förvärvsarbete. Den som redan tidigare haft förvärvsarbete på full tid får
lägga ned en större del av inkomsten på att tillgodose barnens vård. Fn sänkning
av familjens ekonomiska standard blir i sådana fall som regel resul -

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

tatet, och för det mesta minskar även den tid som den kvarvarande av föräldrarna
kan ägna åt personlig samvaro med barnen.

Det stöd från samhällets sida som kan bjudas de ofullständiga familjerna
utöver vad som genomförts de senaste åren eller planeras, synes i första
hand böra inriktas på barnet.

Eftersom båda föräldrarna skall bidra till barnets försörjning är det realistiskt
att räkna med att insatsen av den föräldrapart som saknas i den
ofullständiga familjen skall ersättas genom kontantbidrag i någon form
(underhållsbidrag, bidragsförskott, pension eller liknande), under det att
den av föräldrarna som har hand om barnet måste göra en insats för dess
försörjning av motsvarande ekonomiskt värde. På vårdnadshavaren kommer
dessutom att vila hela ansvaret för barnets fostran och vård samt för hemarbetet
i den mån inte särskilda serviceanordningar finns att tillgå.

I ekonomiskt avseende är det skillnad mellan olika typer av ofullständiga
familjer. Barn till änkor och änklingar har genom familjepensionsbestämmelscrna
garanterats ett visst minimiskydd. De frågor, som är mest aktuella
rörande barnets försörjning, avser underhållsbidrag in. m. till barn, vilkas
föräldrar inte har gift sig med varandra, och barn till frånskilda (hemskilda)
föräldrar.

Minimiskydd för alla barn i ofullständiga familjer

I syfte att skapa ett av samhället garanterat minimiskydd, som i viss grad
kan jämställas med barnpensionen, för barn till frånskilda (hemskilda) och
för barn födda utom äktenskap lägger kommittén i det följande fram förslag
till en ny bidragsförskottslag. Ett genomförande av förslaget innebär,
att samhället genom bidragsförskottet garanterar ett ekonomiskt skydd till
dessa barn med samma belopp som barnpensionen till de barn som förlorat
en av föräldrarna genom dödsfall.

Då man i praktiken i stort sett härigenom får likställighet för alla barn
i ofullständiga familjer, torde ytterligare särskilda åtgärder för dessa barns
försörjning från samhällets sida inte vara påkallade. De föreslagna förbättringarna
synes bli av särskilt stor betydelse för barnen till frånskilda. Övriga
åtgärder för familjens försörjning bör i första hand avse att bereda
möjligheter till förvärvsarbete för vårdnadshavaren.

Den ensamstående moderns försörjning ofta ett problem

I alla typer av ofullständiga familjer är det i allmänhet familjeföreståndarens
uppgift att söka genom förvärvsarbete utanför hemmet försörja sig
själv samt att genom sådant arbete och hemarbete åstadkomma sitt tillskott
till barnets försörjning. Hindras familj ef öreståndaren från att ha förvärvsarbete
t. ex. på grund av klen hälsa eller på grund av omsorgen om många
barn eller smabarn, kan försörjningsproblemet som framgår av den tidigare
redogörelsen, ofta inte lösas på annat sätt än genom socialhjälp.

Kungi. Alaj.ts proposition nr 70 dr 1964

89

Undantag finns. Många ensamstående kvinnor — mest ogifta — lever
tillsammans med släktingar och får sin försörjning av dem, kanske med
hemarbete som motprestation. Ett fåtal frånskilda eller hemskilda kvinnor
torde få underhållsbidrag från mannen, vilket räcker för deras uppehälle
och tillåter dem att vara barnens vårdare i hemmet. Några änkor har också
pensioner av betydande storlek och alla änkor med barn under 16 år kan
inom folkpensioneringens ram räkna med miniinitrygghet för sin egen person.
Tilläggspensioneringen verkar ytterligare förbättrande på villkoren
för dem som numera blir änkor.

De i ekonomiskt hänseende mest pressade ofullständiga familjerna torde
numera vara de, där familjeföreståndaren är frånskild kvinna eller ogift
kvinna utan underhållsbidrag. Manliga familjeföreståndare i ofullständiga
familjer har visserligen i allmänhet inkomst av förvärvsarbete som är större
än kvinnornas, men deras utgifter för hemhjälp och tillsyn av barnet kan
i stället vara betungande.

De yngre mödrarna i en bättre situation än de äldre

När det gäller framförallt mödrarnas försörjning, föreligger varierande
möjligheter i olika typer av ofullständiga familjer. Änkorna får änkepension.
Den unga ensamstående modern har i de flesta fall inte mer än ett
barn och har relativt ofta förvärvsarbete före nedkomsten. Hon kan då
lättare än andra ensamstående kvinnor genom förvärvsarbete snart bidra
till sin egen och barnets försörjning. Socialstyrelsens undersökning 1955
visade, att de ensamma mödrarna genomsnittligt var ganska unga vid den
tid då de blev ensamstående mödrar. För framförallt de äldre frånskilda
mödrarna, som kanske under många år inte haft kontakt med förvärvslivet,
uppkommer speciella problem beträffande arbetsanskaffning, ev. yrkesutbildning
och omskolning.

Förstärkt moderskapsförsäkring knappast aktuell

En ensam ung mor kan ha svårt ätt ordna sina förhållanden så att hon
kan ta förvärvsarbete vid den tidpunkt, då moderskapsförsäkringen upphör
att ge försörjning, även om hon är berättigad till bidrag under den maximala
försäkringstiden, dvs. under 6 månader. Vid en diskussion om en utsträckt
försäkringstid, bör det beaktas, att en sådan ändring rimligen måste gälla
alla mödrar. Inom en allmän försäkring, som är avsedd att täcka kostnader
i samband med barnsbörd, synes en viss grupp av mödrar inte böra privilegieras.

Då man överväger de särskilda problem, som reser sig för en ung ogift
mor — och därvid bortser från att mången sådan mor snart gifter sig med
barnets far —- bör man beakta att hennes omställning från hemarbete till
förvärvsarbete troligen inte blir lättare vid en något senare tidpunkt än om -

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

kring ett halvt år efter barnets födelse. Hennes yrkeskunskaper kanske
snarare har försämrats. Det är rimligt, att den ensamstående modern bereds
en tid för planering och omställning, men det är också viktigt att övergångstiden
inte görs onödigt lång utan att hon förhjälps till att snarast
ordna mera varäktigt för sig och barnet.

För frånskilda kvinnor torde moderskapsförsäkringen endast sällan ha
aktualitet. Från de utgångspunkter kommittén har att beakta synes någon
förändring av moderskapsförsäkringen inte nu böra övervägas. Då en reform
av denna försäkring trätt i kraft så sent som i år torde även med hänsyn
härtill någon ny reform av moderskapsförsäkringen inte kunna anses
realistisk.

Vårdbidrag har ifrågasatts

Om de höjda statsbidragen till anläggning och drift av daghem och fritidshem
får avsedd stimulanseffekt, ökas möjligheterna för många av de
ensamma familj ef öreståndarna att behålla och fostra sitt barn men ändå
ha ett förvärvsarbete. Ur de ofullständiga familjernas synpunkt är det angeläget,
att fler institutioner för barntillsyn och en ökad familjedaghemsverksamhet
kommer till stånd. Om daghemsplatser finns att tillgå och man
vid avgiftssättningen tar hänsyn till försörj arens ekonomiska läge, kommer
andra stödåtgärder i många fall inte längre att vara aktuella.

I ett särskilt svårt läge befinner sig emellertid de ensamma flerbarnsmödrarna.
Arbetsbördan i hemmet är för dem så stor, att det i allmänhet
inte är möjligt för dem att förvärvsarbeta annat än tillfälligt eller under
några timmar om dagen. Dessa mödrar, och ettbarnsmödrar som inte har
någon daghemsplats att tillgå, blir inte sällan hänvisade till att söka socialhjälp
för att klara ekonomin.

Frågan om vårdbidrag har tagits upp med tanke på flera olika grupper.
Här må erinras om de vårdbidrag som införts eller diskuterats för vård av
åldringar och sjuka i hemmen och som redovisas i socialpolitiska kommitténs
redogörelse för Åldringsvårdens läge (SOU 1963:47). Kommittén har
nyligen lagt fram förslag om bidrag till föräldrar för vård av handikappade
barn i hemmet (Socialdepartementet stencil 1963:3). I motioner till årets
riksdag har ifrågasatts ett allmänt vårdnadsbidrag för vård av barn under
3 år. Detta bidrag skulle gälla alla barn, alltså inte endast barn i ofullständiga
familjer.

Att införa ett generellt vårdbidrag till ensamstående mödrar utan att tillgodose
andra grupper i samma situation finner kommittén inte lämpligt.
Kommittén, som avser att ta upp denna fråga i annat sammanhang, vill
dock här anföra vissa synpunkter beträffande behovet av stöd i individuella
fall.

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i
Individuellt anpassat stöd

Såväl ekonomiska möjligheter som förutsättningar i övrigt för de ofullständiga
familjerna varierar från fall till fall. Även barnens behov av vård
varierar. En viktig uppgift för de socialvårdande organen är att när så påkallas
hjälpa de ofullständiga familjerna med hänsyn till behovet i det individuella
fallet. Det kan vara fråga om bostad, plats på daghem, hemhjälp
eller ekonomisk hjälp.

Modern kan vara sjuklig eller klen och det kan med hänsyn härtill vara
rimligt, att hon får möjlighet att stanna i hemmet och sköta barnet eller
barnen. Det kan röra sig om en mor, som visserligen är frisk men som på
grund av att hon har flera barn att ta vård om har en heltidsuppgift i sitt
hem. Av hänsyn till barnen och henne själv kan det vara angeläget att man
ger henne möjlighet till detta. Även ur kommunens synpunkt kan det vara
av intresse att modern stannar i hemmet och sköter barnen i stället för att
barnen tas in på daghem och modern förvärvsarbetar. I dessa och liknande
fall är det skäligt, att kommunen lämnar ett vårdbidrag till modern.

När det gäller det individuella stödet, har barnavårdsmannen en viktig
uppgift. Som framgår av den tidigare redogörelsen ökar antalet förordnanden
per barnavårdsman för varje år. Utvecklingen är oroande. En barnavårdsman
med alltför många förordnanden kan inte på ett tillfredsställande
sätt vara det stöd för modern, som avsetts. De förslag, som lämnas i det
följande beträffande bidragsförskotten, syftar bl. a. till att avlyfta en hel
del administrativa uppgifter från barnavårdsmännen så att dessa får mera
tid för kurativa uppgifter. Socialstyrelsen bör följa utvecklingen med uppmärksamhet.
Det kan även övervägas att i särskild ordning ta upp frågan
om barnavårdsmannainstitutionen, dess innehåll m. m.

Prioritet för ensamstående försörjare vid yrkesutbildning

I många fall är yrkesutbildning, omskolning etc. en lösning av moderns
problem, som måste eftersträvas. Därmed kan man lösa problemen på ett
tillfredsställande sätt för både henne själv och samhället.

De ensamstående mödrarnas möjligheter att bli yrkesverksamma eller
att förbättra sin förvärvsförmåga genom utbildning har de senaste åren
ökat. Ensamstående försörjare som har anställning, som är olämplig t. ex.
med hänsyn till vården och tillsynen över barnen, likställes numera med
personer vilka inte har försörjningsmöjligheter inom sitt yrke eller som är
svårplacerade på arbetsmarknaden. De kan dessutom beviljas bidrag till
yrkesutbildning även om de inte skulle vara arbetslösa eller förväntas bli
det inom en snar framtid.

Utbildningstiden varierar från ett par veckor upp till ca två år eller ev.
längre tid. Utbildning kan beviljas i särskilda av överstyrelsen för yrkesutbildning
och arbetsmarknadsstyrelsen anordnade nybörjar-, omskolnings -

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

eller fortbildningskurser eller i kurser i det ordinarie yrkesskoleväsendet.
Yrkesutbildning hos enskild arbetsgivare, liksom provanställning hos enskild
arbetsgivare kan ävenledes förekomma.

De vägar som öppnats har ännu föga utnyttjats av de ensamstående.
Detta beror sannolikt dels på bristande kunskap om de möjligheter som nu
finns, dels på praktiska svårigheter för dem att ordna för sina barn så att
de kan ägna sig åt utbildning eller omskolning.

I den mån kurserna för nybörjare är förlagda till hemorten underlättas
deltagandet för ensamstående med barn. Deltagare som bor på kursorterna
får i allmänhet inte längre daglig resväg till utbildningsplatsen än vad de
måste räkna med till en arbetsplats. Barntillsyn under utbildningen torde
i en eller annan form i allmänhet kunna ordnas, om vårdnadshavaren kan
tillbringa kvällen och natten i hemmet och då själv ha ansvaret för barnens
tillsyn. Betydligt svårare ställer det sig att ordna tillsynen, när familj eföreståndarens
utbildning är förlagd utom hemorten och det blir fråga om tillsyn
för barnet hela dygn, kanske månader i följd. Svårigheterna torde i
själva verket vara så stora, att många ensamstående måste avstå från planer
på utbildning och nöja sig med att söka bidra till sin och barnens försörjning
genom det arbete, som kan stå till buds, oavsett dess lönsamhet
och lämplighet med hänsyn till barnen.

Fortlöpande barntillsyn kan åstadkommas genom att barnen under familj
eföreståndarens utbildning utom hemorten placeras på barnhem. En
annan och ofta enklare utväg är att söka få en fosterhemsplacering under
utbildningstiden. Man torde få räkna med att kostnaderna ibland inte kan
täckas av schematiska bidrag utan behovet måste tillgodoses på annat sätt,
t. ex. av medel, som står till förfogande för socialnämnd och barnavårdsnämnd.
Vissa planer synes föreligga inom arbetsmarknadsverket att försöksvis
organisera särskild daghemsverksamhet i anslutning till utbildningskurser.

Vederbörande myndigheter, främst socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
bör vidta åtgärder för att påverka barnavårdsmän och arbetsförmedlare
så att de förenar sina ansträngningar att utnyttja möjligheter som
redan finns till arbete och utbildning för ensamstående vårdnadshavare.
Det bör ankomma på arbetsmarknadsverket att inom ramen för sin verksamhet
vidta de ytterligare åtgärder och framlägga de förslag som kan vara
erforderliga för att möjliggöra förvärvsarbete.

Bostaden

I de ofullständiga familjer där familjeföreståndaren är frånskild eller
änka/änkling har familjen i regel familjebostad. Somliga frånskilda och
änkor/änklingar kan emellertid inte bo kvar i den bostad, som den fullständiga
familjen disponerade. T. ex. kan lägenhetens anknytning till mannens
arbete (tjänstebostad) göra att familjen måste flytta efter äktenska -

93

Kungl. Maj.ta proposition nr 70 år tOOk

pets upplösning. Ogifta mödrar som bor i föräldrahemmet kan önska egen
bostad, även om de inte avser att gifta sig med barnafadern.

De 1963 fastställda nya reglerna för familjebostadsbidrag, som träder i
kraft den 1 januari 1964, kommer att underlätta för barnfamiljer att bära
kostnaden för en fullgod bostad. För ettbarnsfamiljer gäller, att bidrag kan
utgå, om försörjarens inkomst ligger under ca 13 600 kr. om året. Detta bidrag
har tillkommit särskilt med hänsyn till ensamstående försörj are. De
nya reglerna bör underlätta även för ofullständiga familjer alt ha goda bostäder.
I den mån dessa bidrag inte räcker bör kommunerna kunna hjälpa
till så att bostadsfrågans ekonomiska sida kan ordnas.

I fråga om anskaffandet av bostäder anser sig socialpolitiska kommittén
inte böra framlägga förslag rörande anordnande av särskilda bostäder för
ofullständiga familjer. Denna fråga bör behandlas i ett större sammanhang
närmast av de kommittéer och utredningar, som har i uppdrag att behandla
frågor rörande bostadsbyggandet och bostadsmarknaden.

Service och barntillsyn

Som framgår av det tidigare anförda utreder familjeberedningen frågor
rörande bl. a. barntillsyn och andra serviceåtgärder för barnfamiljer. De
speciella frågor, som i detta avseende kan vara aktuella för de ofullständiga
familjerna, torde uppmärksammas av familjeberedningen.

Fortlöpande undersökningar

Som framgått av det föregående har reglerna för olika stödåtgärder av
betydelse för ofullständiga familjer nyligen ändrats. På andra punkter
förestår ändringar och i denna framställning föreslås en förbättring av bidragsförskotten.

Det är angeläget att de ofullständiga familjernas ekonomiska och sociala
läge fortlöpande studeras och att verkningarna av olika reformåtgärder
snarast kartlägges. Kommittén föreslår, att Kungl. Maj :t föranstaltar om
en sådan undersökningsverksamhet. Den bör gå ut på att undersöka hur
ett urvak av ofullständiga familjer från tid till annan lyckas lösa sina ekonomiska
problem — moderns eller faderns såväl som barnens — samt om
och hur arbetsanskaffning och utbildning ordnas, hur bostadsfrågan löses
och om barntillsyn efterfrågas och kommer till stånd.

Olika undersökningar har omnämnts i det föregående. Ingen av dem har
haft till uppgift att kartlägga hela den sociala situationen för de ensamstående
försörjarna. Även socialpolitiska kommitténs egna undersökningar
har svagheten, att de inte varit tillräckligt omfattande. Liksom kommittén
i en efterundersökning till socialhjälpsundersökningen kunde avläsa de
omedelbara verkningarna av änkepensionsreformen 1960 bör ett genomförande
av de nu föreslagna reformerna föranleda nya undersökningar, så
att kvarstående problem kan få en allsidig belysning.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

kapitel 2

översikt av gällande bestämmelser angående underhållsskyldighet

m.m.

1. Föräldrars underhållsskyldighet mot barn

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.
föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets
uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten
upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn
till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej
i något fall förrän barnet fyllt sexton år. Är barnet, sedan dess rätt till underhåll
enligt vad nu sagts upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik
orsak ur stånd att självt försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga skyldiga
att ge barnet skäligt underhåll. I kostnaden för barnets underhåll skall
envar av föräldrarna ta del efter sin förmåga. Fäder eller moder, som ej
har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Adoptant och adoptivbarn
har samma plikt att underhålla varandra som föräldrar och barn.

Betalning av underhållsbidrag skall i regel erläggas i förskott för kalendermånad.
I vissa fall kan dock engångsbidrag förekomma.

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller genom domstols avgörande.
Avtal om underhållsbidrag eller dom därå är i princip bindande.
Underhållsbidrag kan dock av rätten jämkas i vissa fall.

Åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla skall
alltid godkännas av barnavårdsnämnden. Beloppet skall betalas till nämnden.
Genom dess försorg skall för beloppet hos riksförsäkringsverket eller
svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten lämpad
livränta åt barnet, där ej enligt avtal hinder möter eller nämnden finner
att beloppet kan på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

2. Höjning av vissa underhållsbidrag

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag
(ändr. 1957/176 och 1962/136) skall periodiska underhållsbidrag av
familjerättslig karaktär, vilkas belopp fastställts före den 1 januari 1960,
förhöjas med hänsyn till penningvärdets fall. Stadgandet härom äger dock
ej tillämpning, om den dom eller det avtal, varigenom bidraget fastställts,
innehåller föreskrift, att bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller
ökning av den bidragspliktiges inkomster utgå med förhöjning enligt angivna
grunder.

95

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Höjning utgör om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 110 %,
under något av åren 1941—1946 85 %, under något av åren 1947—1950
70 %, under år 1951 45 %, under något av åren 1952—1955 30 %, under
något av åren 1956 och 1957 20 % samt under något av åren 1958 och 1959
10 %.

3. Bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

Bidragsförskotten regleras i lagen den 11 juni 19b3 (nr 382) om förskottering
av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (ändr. 1946/242,
1947/532, 1948/721, 1953/106, 1954/70, 1954/359, 1956/48, 1957/283 och
1960/104). I anslutning till lagen har den 31 maj 1957 utfärdats en kungörelse
med vissa bestämmelser angående tillämpningen av bidragsförskottslagen
m. m.

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder enligt rättens
beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att till
fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till
barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel
erhålla förskott å bidraget. Har faderskapet ej fastställts beträffande barn
utom äktenskap skall vid tillämpning av lagen anses, att fadern genom beslut
eller avtal blivit ålagd att utge underhållsbidrag till barnet fr. o. m.
den månad, under vilken barnet fyllt tre år.

Bidragsförskott utgår ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till
barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej heller till
barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om allmän försäkring.
Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas i riket. Kungl. Maj :t äger dock, under förutsättning
av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga om
tillämpning av lagstiftningen å dess undersåtar.

Bidragsförskott utges längst till och med dagen före den, då barnet fyller
16 år och utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens beslut
eller avtalet är skyldig att utge, dock högst med 996 kr. om året. Bidragsförskott
till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet inte är fastställt,
utgår med 996 kr. om året fr. o. m. den månad, under vilket barnet
fyllt tre år.

Ansökan om bidragsförskott skall göras av den av barnets föräldrar, som
har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finns,
av denne. Ansökan kan också göras av barnavårdsman, om sådan förordnats
för barnet.

Ansökan om bidragsförskott prövas, om förskottet avser underhållsbidrag
från barnets fader, av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets
moder är mantalsskriven, då förskottet sökes, och, om förskottet avser
underhållsbidrag från barnets moder, av barnavårdsnämnden i den kommun,
där fadern är mantalsskriven. Är den av föräldrarna, vilkens mantals -

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

skrivningsort skall vara avgörande, död eller icke mantalsskriven för året
i fråga, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där
han eller hon senast varit mantalsskriven. Finns inte mantälsskrivningsort
enligt vad nu sagts, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den
kommun, där barnet stadigvarande vistas.

Bidragsförskott skall beviljas för tiden fr. o. m. den månad, under vilken
förskottet sökts, t. o. m. utgången av det statliga budgetår, som löper vid
förskottets beviljande, allt under förutsättning att rätten till bidragsförskott
ej skall upphöra tidigare. Redan under juni månad prövas dock ansökningar
om bidragsförskott för påföljande budgetår. Bidragsförskott beviljas
sålunda endast för ett år i taget. Härefter måste ny ansökan göras. Om den
underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare förfallet bidragsförskott, utgår
förskott även för tid, varå sådant bidrag löper, dock längst fr. o. m.
andra månaden före den under vilken förskottet sökts.

Bidragsförskott utbetalas i allmänhet månadsvis till den av barnets föräldrar,
som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare
finns, till denne. För barn, som är omhändertaget av kommun, t. ex. för
samhällsvård, utbetalas förskottet till vederbörande kommunala organ.

Bidragsförskott utgår inte för barn som är omhändertaget på statens bekostnad.
Bidragsförskott utgår dock för tid, då barnet är inackorderat vid
nomadskola.

Kostnaderna för bidragsförskotten skall, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av statsverket
och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat
förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för utgivna
bidragsförskott erfordras bl. a. att barnavårdsnämnden i de fall, då
den underhållsskyldige ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet,
utan dröjsmål vidtager erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.
För lämnat bidragsförskott inträder nämligen den barnavårdsnämnd, som
utgivit förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige.

När särskilda skäl föranleder därtill, äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten
skall eftergivas.

Besvär över barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott anföres
hos länsstyrelsen. Klagan över länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t
och upptages till avgörande i regeringsrätten.

Enligt lagen den 31 maj 1957 (nr 28b) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
(ändr. 1960/105) äger barn, vars fader eller moder är förpliktad att
utge underhållsbidrag, som inte uppgår till 720 kr. om året, av allmänna
medel erhålla vad som fattas i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag). En förutsättning
är dock att rättens beslut eller avtal om underhållsbidrag till -

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 19(14

97

kommit före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidragen är avsedda som en övergångsanordning,
tillkommen i syfte att till skälig miniminivå höja vissa
äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag. Utfyllnadsbidrag
kan givetvis inte utkrävas av den underhållsskyldige men i övrigt gäller
i tillämpliga delar samma regler som beträffande bidragsförskott.

Rörande omfattningen av verksamheten för utgivande av bidragsförskott
och utfyllnadsbidrag kan lämnas följande uppgifter.

Omfattningen av bidragsförskotten framgår av följande sammanställning.
Uppgifterna för 1962 är preliminära.

År

Antal barn

Per

1 000 barn
under 16 år

Högsta
utbetalda
belopp kr.

Genomsnitts-belopp kr.

Totalt

1 000 kr.

1940................

29 705

21,2

250

193

5 700

1943................

26 681

18,5

250

182

4 800

1946................

24 610

15,6

250

198

4 900

1949................

36 914

21,7

250

194

7 100

1952................

40 192

22,6

324 (250)

233

9 400

1955................

51 972

28,5

600

431

22 400

1957................

61 718

33,4

720

484

29 892

1958................

65 805

35,7

720

549

36 153

1959................

69 022

37,9

720

559

38 576

1960................

74 262

42,0

996 (720)

605

44 897

1961................

77 541

43,9

996

682

52 876

1962................

78 356

45,0

996

836

65 533

Antalet bidragsmottagare ökade från 47 571 år 1957 till 56 635 år 1960,
till 58 900 år 1961 samt till 59 224 år 1962.

Antalet föräldrar, som under året återbetalat bidragsförskott, helt eller
delvis, uppgick år 1957 till 34 504. Antalet hade år 1960 stigit till 41 125.
Det återbetalade beloppet utgjorde år 1957 ca 15 milj. kr., år 1958 ca 18 milj.
kr., år 1960 ca 22 milj. kr., år 1961 ca 25 milj. kr. och år 1962 över 31 milj. kr.
Återbetalt bidragsförskott i procent av utbetalt bidragsförskott uppgick vart
och ett av åren 1958—1961 till 49 procent och 1962 till 48 procent.

Av de barn som erhöll bidragsförskott år 1958 var 53 procent födda inom
äktenskapet, år 1959 53 procent, år 1960 52 procent samt år 1961 51 procent
och år 1962 50 procent.

Under åren 1958—1962 utbetalt utfyllnadsbidrag redovisas i nedanstående
tablå (1962 års uppgifter preliminära).

Antalet bidragsmottagare uppgick till 32 400 år 1958. Antalet har därefter
successivt sjunkit och utgjorde 21 700 år 1961 och 14 356 år 1962.

Sammanfattningsvis framgår av det föregående att antalet bidragsförskott
ökat påtagligt under årens lopp. Detsamma gäller såväl förskottens
maximibelopp och genomsnittliga belopp som totalkostnaderna. Det bör
anmärkas att rätten till bidragsförskott fr. o. m. den 1 juli 1960 utvidgats
till att gälla utom äktenskap födda barn som uppnått tre års ålder men för
4—Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 70

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

År

Antal barn

Per 1 000 av
befolkningen
under 16 år

Genomsnitts-belopp kr.

Totalt

1 000 kr.

1958................

39 639

21,5

134

5 300

1959................

34 559

19,0

134

4 600

1960................

30 458

17,2

126

3 800

1961................

25 692

14,6

120

3 100

1962................

16 214

9,3

113

1 800

vilka faderskapet ej fastställts (tidigare utgick i sådana fall särskilda barnbidrag
efter inkomstprövning). Å andra sidan har antalet barn för vilka
utgivits utfyllnadsbidrag successivt nedgått och likaså de genomsnittliga
beloppen per barn och år ävensom totalkostnaderna.

Statens kostnader för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag har för budgetåret
1963/64 beräknats till 31 milj. kr.

4. Barnpension och barntillägg från den allmänna pensioneringen

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår folkpension
i form av barnpension och barntillägg och tilläggspension i form av
barnpension.

Barnpension från folkpensioneringen utgår till barn under 16 år, som mist
sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Rätt till barnpension föreligger
inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,
och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidna enligt avtal, som är
bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en
gång för alla.

Barnpension utgör för år räknat 25 % av basbeloppet. För barn, vars
båda föräldrar avlidit, samt för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och
beträffande vilket faderskapet ej fastställts, utgör barnpensionen dock 35 %
av basbeloppet. Basbeloppet motsvarar 4 000 kr. i 1957 års penningvärde och
utgör f. n. (november 1963) 4 700 kr. Enligt övergångsbestämmelser till lagen
om allmän försäkring skall tills vidare intill utgången av juni 1968, såframt
statsmakterna ej annorlunda förordnar, barnpension dock utgå med
1 000 resp. 1 400 kr. om året.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer med ovan
nämnda inskränkningar försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen
är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av
familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat
barn, blir barnets pension 15 % av faderns (beräknade) egenpension.
Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 %
av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna
procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda
barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Ålders- eller förtidspension från folkpensioneringen förhöjes med barntillägg
för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om
den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med
barnet. Ålderspension, som den försäkrade uppbär före fyllda 67 år, eller
pension, som tillkommer gift kvinna, förhöj es dock ej med barntillägg. Gift
kvinna, som stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla
barntillägg för barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har
vårdnaden om. Barntillägg utgår ej för barn som är berättigat till barnpension.

Barntillägg utgör 25 % av basbeloppet men utgår tills vidare med 1 000
kr. om året. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller en tredjedel av
hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg
till hel förtidspension. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension, minskas honom
tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån
denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Ärenden om förmåner från den allmänna försäkringen handlägges av de
allmänna försäkringskassorna. En allmän försäkringskassa finns i regel
för varje landstingskommun samt varje stad, som ej tillhör sådan kommun.
Antalet allmänna försäkringskassor utgör f. n. 28. Allmän försäkringskassa
skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Antalet lokalkontor
utgör drygt 600.

Tillsynen över de allmänna försäkringskassorna utövas av riksförsäkringsverket,
som tillika är besvärsinstans över försäkringskassorna.

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

kapitel 3

Bidragsförskottslagstiftningen i de andra nordiska länderna

Bidragsförskottslagstiftning finns i alla de nordiska länderna. I Finland
har sådan lagstiftning genomförts först i år och den träder i kraft den 1 januari
1964. Den norska lagstiftningen har ändrats i år med verkan från
den 1 januari 1964. I det följande lämnas en kort jämförande översikt över
lagstiftningen i Danmark, Finland, Island och Norge.

Vilka underhållsbidrag förskotteras?

Bidragsförskott omfattar i Danmark, Finland och Norge familj erättsliga
underhållsbidrag, som barnets fader eller moder är skyldig att utge. I Island
kan förskott utgå endast på bidrag från fader.

Bidragsförskott utgår i Danmark, Finland och Norge för underhållsbidrag
intill dess barnet fyller 18 år, under förutsättning att underhållsskyldigheten
inte upphört dessförinnan. I Island är åldersgränsen 16 år.

Villkor för rätt till bidragsförskott

Beträffande kravet på medborgarskap och bosättning gäller i Danmark
i huvudsak följande. Om bidragsförskott sökes av någon av barnets föräldrar,
skall denne eller barnet ha danskt medborgarskap, av socialministeriet
likställas med dansk medborgare eller omfattas av en konvention angående
utbetalning av bidragsförskott. Dessutom skall sökanden ha fast
»bopael» i Danmark och barnet skall ha sitt »hjemsted» där.

Enligt den finländska lagen skall barnet eller åtminstone den ena av
föräldrarna vara finsk medborgare. Dessutom skall barnet bo eller stadigvarande
vistas i Finland.

I Norge gäller f. n. att bidragsförskott kan utgå till barn, vars fader eller
moder är norsk medborgare. Från den 1 januari 1964 slopas kravet att någon
av föräldrarna skall ha norskt medborgarskap. Kvar står endast kravet,
att barnet skall vara bosatt i Norge.

I Island fordras att barnet skall ha »forsorgsret» i landet.

Enligt lagstiftningen i Danmark är rätten till bidragsförskott f. n. förbunden
med vissa ekonomiska villkor. Fullt bidragsförskott förutsätter, att
moderns (faderns) och barnets inkomster inte överstiger vissa belopp. Om
inkomsterna överstiger dessa belopp, reduceras förskottet enligt vissa
regler.

101

Kungl. Mnj. ts proposition nr 70 år 1964

Bidragsförskottets konstruktion och storlek

1 Danmark gäller att bidragsförskott inte utgår med högre belopp än som
fastställts i bidragsdokumentet och ej heller med högre belopp än de s. k.
normalbidragen enligt forsorgslagen. Normalbidragen är f. n. både dyrortsgraderade
och indexreglerade. Antalet dyrortsgrupper är två; från och med
den 1 april 1964 skall dyrortsgraderingen upphöra. Normalbidragets anpassning
till prisnivån sker två gånger per år.

Normalbidrag för underhållsbidrag från fader motsvarar tre femtedelar
av de beräknade kostnaderna för eif barns försörjning och normalbidrag
från moder två femtedelar av dessa kostnader. Normalbidrag, som ersätter
underhållsbidrag från fader, uppgick i mars 1963 till 1 188 resp. 1 068 danska
kr. om året, beroende på ortsgrupp, och bidrag, som ersätter underhållsbidrag
från moder, till 780 resp. 720 kr.

Föreligger samtidigt rätt till bidragsförskott för båda föräldrarnas underhållsbidrag,
utgöres maximibeloppet per barn summan av normalbidragen
för underhållsbidrag från fader och moder.

I Finland är förskottets storlek högst 40 nymark i månaden (f. n. omkring
65 kr.) per underhållspliktig och barn. Förskott utges inte med högre
belopp än vad den underhållsskyldige enligt dom eller avtal har att erlägga
i underhållsbidrag för barnet.

I Island motsvarar bidragsförskottet »börnerenten» enligt folkförsäkringslagen.

Enligt den norska lagen utgår bidragsförskott med samma belopp som
underhållsbidraget, dock högst med 75 norska kr. i månaden. Från och med
den 1 januari 1964 skall vidare gälla att bidragsförskott — på särskild ansökan
och under viss förutsättning — kan beviljas med 75 kr. i månaden
även om underhållsbidraget är lägre eller om underhållsbidrag över huvud
ej är fastställt. Förutsättningen är, att den bidragsberättigade förbinder
sig att försöka få underhållsbidraget höjt, resp. att få underhållsbidrag
fastställt, om bidragsfogden eller kommunal myndighet så begär.

Har underhållsbidrag ålagts båda föräldrarna, utgår bidragsförskott för
vartdera bidraget.

Ansökan om bidragsförskott m. m.

I Danmark, Finland, Island och Norge gäller i princip att befogenhet att
ansöka om bidragsförskott tillkommer den som har den rättsliga vårdnaden
(foraeldremyndigheden) om barnet ävensom vårdaren, ifall den faktiska
vården handhas av någon annan än den rättsliga vårdnadshavaren. I Finland
har dessutom barnatillsyningsmannen sådan rätt.

Bestämmelserna om vilken myndighet som skall ta emot ansökan om bidragsförskott
och sedan besluta i ärendet varierar i de olika länderna. I
Danmark åvilar dessa uppgifter det sociale udvalg i vistelsekommunen (van -

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

ligen sökandens). I Finland sökes bidragsförskottet hos samt beviljas och
utbetalas av socialnämnden, i regel socialnämnden i barnets vistelsekommun
(som vanligen torde sammanfalla med sökandens). Beträffande barn
utom äktenskap har regeln utformats så, att bidragsförskott alltid skall beviljas
och utbetalas av socialnämnden i den kommun, »i vars barnatillsyningsmans
förteckning barnet upptagits». I Island mottages ansökan hos
och fattas beslut av statens försäkringsanstalt och dess agenturer. I Norge
åvilar dessa uppgifter bidragsfogden i sökandens vistelsekommun.

Beviljande och utbetalning av bidragsförskott

Bestämmelserna angående beviljånde och utbetalning av bidragsförskott
varierar starkt i de olika nordiska länderna. Olikheterna är delvis beroende
på skiljaktiga bestämmelser angående familjerättsliga underhållsbidrag.
Med hänsyn härtill kan bidragsförskottsbestämmelserna uppdelas i tre grupper,
nämligen 1) de danska, 2) de isländska samt 3) de finländska och
norska bestämmelserna.

1) Familj erättsliga underhållsbidrag till barn erlägges i Danmark regelmässigt
halvårsvis i förskott och förfaller på hel- och halvårsdagarna av
bidragsskyldighetens inträde. Underhållsbidragen är i de flesta fall fastställda
till »det for barnets opholdssted til enhver tid gseldcnde normalbidrag».

Reglerna för beviljande och utbetalande av bidragsförskott ansluter sig till
ovannämnda bestämmelser angående familj erättsliga underhållsbidrag. Bidragsförskott
beviljas och utbetalas regelmässigt halvårsvis. Maximibeloppet
utgöres av det på underhållsbidragets förfallodag gällande normalbidraget
för barnets vistelseort — i förekommande fall reducerat med hänsyn
till moderns (faderns) och barnets inkomster.

2) Även i Island har man ett system med dyrortsgraderade normalbidrag.
De utgöres av »börnerenten» enligt folkförsäkringslagen. Familjerättsliga
underhållsbidrag till barn fastställes i allmänhet att utgå med den
för barnets vistelseort gällande börnerenten. Såväl underhållsbidrag som
bidragsförskott utgår per kalendermånad eller kalenderkvartal. Bidragsförskott
kan dock utbetalas för upp till sex månader i förskott.

3) I Finland och Norge erlägges de familj erättsliga underhållsbidragen
för barn regelmässigt i förskott för kalendermånad. Beloppen är fixerade,
och de är inte underkastade några automatiska förändringar vare sig i anledning
av barnets flyttningar eller i anledning av förändringar i prisnivån.
Bidragsförskottsbestämmelserna följer samma principer. Förskotten utgår
alltså per kalendermånad, och det stadgade beloppet gäller över hela landet.

Ett beslut angående bidragsförskott gäller i Norge tills vidare, så länge
de i lagen stadgade villkoren för bidragsförskott är uppfyllda. Besluten har
avseende även på redan förfallna underhållsbidrag, dock icke på bidrag,

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

som förfallit tidigare än tre månader före ansökningsmånaden. Utbetalning
av bidragsförskott sker vid slutet av varje månad. Har underhållsbidrag erlagts
under månaden, minskas bidragsförskottet med det sålunda erlagda
underhållsbidraget.

Även enligt den finländska lagen beviljas bidragsförskott tills vidare varjämte
utbetalningen sker vid utgången av varje kalendermånad. Lagen skiljer
sig däremot från det norska systemet såtillvida att bidragsförskott inte
beviljas för längre tid tillbaka än från och med ingången av den kalendermånad,
under vilken ansökan gjorts. Då särskilda skäl påkallar det, kan
bidragsförskott beviljas retroaktivt, dock högst i fråga om för de tre närmast
föregående månaderna oguldet underhållsbidrag.

Betalningsmottagare

I princip gäller att beviljat bidragsförskott utbetalas till sökanden med
rätt för det beviljande organet att på särskilda skäl besluta, att förskottet
skall uppbäras av annan. För Finlands del gäller dock en särbestämmelse
beträffande barn utom äktenskap. Bidragsförskott för sådant barn skall
utbetalas till vederbörande barnatillsyningsman.

Finansiering

Kostnaderna för bidragsförskotten bestrides i Danmark av staten, i Finland
och Island av staten och kommunerna samt i Norge av kommunerna.

104

K ung t. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

KAPITEL 4

Socialpolitiska kommitténs överväganden och förslag beträffande

bidragsförskotten

Allmänna synpunkter

Utvecklingen

När det gäller att allmänt bedöma bidragsförskottsverksamheten synes
det vara lämpligt att i stora drag följa verksamhetens hittillsvarande utveckling.

Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka
har en försörjare i livet som försummar eller är oförmögen att fullgöra sina
förpliktelser, är gammal. Det skulle dock komma att dröja till år 1937 innan
frågan löstes av statsmakterna. Det skedde genom lagen samma år om förskottering
av underhållsbidrag till barn. Lagstiftningen kom till främst för
att undvika att ensamstående mödrar skulle behöva vända sig till fattigvården
för att få bidrag till barnens försörjning.

Lagen innebar i princip att samhället ställde sig som garant för det underhållsbidrag,
som genom dom eller avtal tillförsäkrats barn. Samtidigt
inträdde det allmänna i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.
Verksamheten omhänderhades av barnavårdsnämnderna.

Bidragsförskottsverksamheten omfattäde endast barn, som genom dom
eller avtal tillförsäkrats underhållsbidrag. Härigenom uteslöts från bidragsförskott
dels barn som inte på angivet sätt tillförsäkrats underhållsbidrag
och dels de utomäktenskapliga barn, vilkas fader var okänd. Vidare gjordes
det undantaget att moders underhållsbidrag inte förskotterades.

En följd av verksamhetens konstruktion var att bidragsförskott inte fick
överstiga det fastställda underhållsbidragets storlek även om bidraget var
lägre än det medgivna generella högsta förskottet. Ä andra sidan gjordes den
avvikelsen från huvudprincipen, att det allmännas bidrag endast skulle avhjälpa
ett ekonomiskt nödläge även om det fastställda underhållsbidraget
var högt. Förskottet var sålunda begränsat till visst maximibelopp och dessutom
inkomstprövat med hänsyn till försörj arens inkomst.

1937 års lag ersattes 1943 av en ny lag om bidragsförskott, som ännu gäller
ehuru den ändrats flera gånger. Bland mera väsentliga ändringar kan
nämnas att inkomstprövningen borttogs år 1947, att moders underhållsbidrag
kan förskotteras från ar 1956 samt att bidragsförskottets maximibelopp
höjts i olika etapper. Det är nu 996 kr. om året. Slutligen har bidragsförskottslagen
år 1960 utvidgats att omfatta även utomäktenskapliga barn,
vilkas faderskap ej fastställts och som fyllt tre år. Tidigare — från år 1948

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 är 1064 105

— hade dessa barn åtnjutit samhälleligt stöd i form av inkomstprövat särskilt
barnbidrag.

Med 1960 års utvidgning av bidragsförskottsverksamheten bröt man mot
principen att det allmänna genom utgivande av förskott ställer sig som
garant intill en viss nivå för ett genom dom eller avtal tillförsäkrat underhållsbidrag.
I viss mån får man anses ha gjort det redan med utfyllnadsbidragen.
Dessa bidrag tillkom som en övergångsanordning med syfte att
till skälig miniminivå — 720 kr. — höja vissa äldre, till mycket låga belopp
fastställda underhållsbidrag. En förutsättning är dock att underhållsbidrag
fastställts före den 1 april 1957.

Trots de ändringar som sålunda och i övrigt vidtagits beträffande bidragsförskottslagstiftningen,
har den i stort sett bibehållit sina ursprungliga drag
såväl i materiellt som formellt hänseende. Att lagstiftningen haft många
goda verkningar torde knappast kunna bestridas. Ett stort antal ogifta och
frånskilda mödrar har sålunda beretts möjlighet att utan anlitande av socialhjälpen
försörja sina barn. I olika sammanhang har det också uppgivits att
bidragsförskottslagen haft den verkan att faderskap till barn fastställts i
större omfattning än tidigare varit fallet. Den torde också ha bidragit till
att underhållsbidragens nivå förskjutits uppåt.

Reformbehovet

Socialpolitiken i vårt land har under de senare åren kännetecknats av
strävandena att göra socialförsäkringarna effektiva. En milstolpe i denna
utveckling markeras genom tillkomsten år 1962 av lagen om allmän försäkring.
Inom ramen för denna försäkring erhåller medborgarna skydd i eu
rad situationer som de allra flesta människor riskerar att råka ut för. Ytterligare
åtgärder för att förbättra detta skydd överväges. Behovet av generella
stödformer utanför socialförsäkringarna blir därför allt mindre. På vissa
gränsområden mellan å ena sidan socialförsäkringarna och å andra sidan
den allmänt behovsprövade socialhjälpen finns dock grupper, för vilka det
föreligger behov av kompletterande hjälpformer.

Den förbättrade moderskapsförsäkringen samt folkpensioneringens barnpensioner
till barn, vars fader eller moder eller båda försörj are avlidit, har
i hög grad medverkat till att trygga barnens försörjning. För barn, som av
medicinska skäl är svårt handikappade, torde — på initiativ av socialpolitiska
kommittén —- inom kort framläggas förslag för riksdagen om ett
särskilt ekonomiskt stöd från folkpensioneringen. En annan grupp barn,
vilka också kan betecknas som handikappade ehuru på annan grund, förtjänar
nu särskild uppmärksamhet. Det är barn, vilka i regel har båda föräldrarna
i livet, av vilka dock den ene — stundom båda — försummar eller
inte förmår fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnet. I denna kategori
inräknas här barn, vilkas faderskap ej fastställts. I viss omfattning tillgodoses
nu dessa barns behov av stöd inom ramen för bidragsförskottslagstift4*
— Bihnng till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 70

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 dr 196A

ningen. Detta skydd är dock i sin nuvarande utformning mycket varierande
och ofullständigt. Det är därför i behov av en allmän översyn.

På Kungl. Maj :ts uppdrag har socialstyrelsen — främst med utgångspunkt
i vissa internordiska önskemål om en samordning av lagstiftningen
på hithörande område — framlagt förslag till en ny bidragsförskottslag.
Sedan förslaget remissbehandlats, har detsamma jämte remissyttrandena
av Kungl. Maj :t överlämnats till socialpolitiska kommittén för att beaktas
vid fullgörande av kommitténs utredningsuppdrag. En sammanfattning av
förslaget och remissyttrandena fogas såsom Bilaga 2 till detta förslag.

För att tagas i övervägande vid utredningsuppdraget har Kungl. Maj :t
dessutom till kommittén överlämnat vissa framställningar från riksdagen.
Dessa redovisas i korthet i det följande.

Den 13 maj 1960 överlämnades de likalydande motionerna till 1960 års
riksdag — I: 497 och II: 613 — om utredning rörande stöd åt ofullständiga
familjer jämte allmänna beredningsutskottets över motionerna avgivna utlåtande
(nr 4). Enligt motionärernas mening borde en råd åtgärder övervägas
för att möjliggöra för ensamstående med barn — främst ogifta mödrar
— att behålla barnen hos sig.

Den 16 mars 1962 har vidare överlämnats andra lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande (nr 7) i anledning av motion 11:369 till 1962 års
riksdag om översyn av reglerna för samhällsstöd åt ensamstående barnaförsörjare.

Motionärerna ställde sig kritiska mot att i de fall då underhållsbidrag
fastställts till lägre belopp än 996 kr. om året, barnet icke kunde erhålla
bidragsförskott till högre belopp än det fastställda underhållsbidraget. För
att råda bot på dessa mindre tillfredsställande förhållanden ifrågasatte motionärerna
om icke ett minimibelopp borde bestämmas för fastställande av
underhållsbidragen. Motionärerna ifrågasatte också om bidragsförskott icke
borde utgå till och med den månad under vilken barnet fyllde 18 år. Vidare
kritiserade motionärerna bl. a. det s. k. omsökningsförfarandet.

Andra lagutskottet framhöll i anledning av motionen följande.

Till grund för motionen ligger syftet att bringa hjälp i sådana fall där
underhållsbidrag utgår med låga belopp. Riksdagen hade under fjolåret att
taga ställning till motioner med samma syfte vilka utmynnade i yrkande
om att utfyllnadsbidrag skulle utgå även på underhållsbidrag fastställda
senare än den 31 mars 1957. Motionsyrkandet avslogs med den motiveringen
att ett bifall till detsamma lätt skulle kunna tolkas som om utfyllnadsbidragen
— i motsats till vad som uttryckligen gavs till känna vid deras införande
-— var avsedda som en permanent bidragsform och att därigenom
med all sannolikhet intresset för att få till stånd en höjning av de underhållsskyldigas
bidragsskyldighet starkt skulle minska. Dessa principiella betänkligheter
mot att uppnå det angivna syftet genom att på sätt som då
föreslogs framflytta fastställelsetiden för rätten att erhålla utfyllnadsbidrag
gör sig tortfarande gällande. Enligt utskottets mening är det därför angeläget
att finna en sådan form för samhällets hjälpåtgärder, att möjligheten

107

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 100i

till missbruk och spekulation på så sätt att vårdnadshavare med hänsyn till
hjälpåtgärder nöjer sig med lägre underhållsbidrag av den bidragsskyldige
uteslutes. Frågan om kompletterande samhällelig hjälp i enlighet med motionärernas
yrkande är av komplicerad natur och förutsätter noggrann utredning.
En sådan synes enligt utskottets mening lämpligen böra ske inom
socialpolitiska kommittén, som bland annat har sin uppmärksamhet riktad
på de ensamstående barnförsörjärnas problem.

Den 5 april 1963 har överlämnats andra lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande (nr 20) i anledning av motioner till 1963 års riksdag angående
bidragsförskott och utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

I motion II: 205 hemställes om sådan ändring att bidragsförskott till
utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap ej fastställts, kan utgå redan
från barnets födelse och ej som nu först sedan barnet fyllt tre år.

I motion II: 543 framhölls, att faderskapet i vissa fall kunde bli fastställt
först efter det barnet fyllt tre år. Det kunde då inträffa, ätt fadern inte kunde
åläggas att betala underhåll med så högt belopp som utgått i bidragsförskott
efter treårsdagen. Barnet kom därigenom i en ekonomiskt sämre ställning än
om faderskapet icke blivit fastställt. Bedömdes underhållsbidraget bli lägre
än bidragsförskottet, kunde detta enligt motionärernas mening medverka
till att modern motarbetade barnavårdsnämndens strävan att utreda faderskapet.

Andra lagutskottet erinrade om att de frågor, som aktualiserats i de nu
till bedömning föreliggande motionerna, vore besläktade med spörsmål som
redan är föremål för utredning inom socialpolitiska kommittén. Enligt utskottets
mening borde därför även förevarande motioner överlämnas till
kommittén.

Socialpolitiska kommittén får vidare erinra om det uttalande som kommittén
gjort i ett utlåtande den 16 november 1961 över en inom justitiedepartementet
utarbetad promemoria angående ytterligare generell uppräkning
av vissa familjerättsliga underhållsbidrag. Kommittén framhöll sammanfattningsvis
bl. a. följande.

De gjorda socialhjälpsundersökningarna visade otvetydigt, att de frånskilda
och ensamstående mödrarna ofta var i en svår situation. De måste
för sin försörjning i större utsträckning än andra lita till socialhjälpen,
många framför allt bland de yngre på grund av att vården av de minderåriga
barnen hindrade dem från att ha förvärvsarbete. En bidragande orsak
till ifrågavarande gruppers svåra ställning måste vara att underhållsbidragen
utgick med för låga belopp eller att bidragen inte betalades av den underhållspliktige.
De åtgärder, som från samhällets sida vidtoges i syfte att reglera
bidragen, måste därför ta sikte på att i första hand skapa drägliga förhållanden
för barnen under deras uppväxttid. Ur sociala synpunkter och
främst med hänsyn till barnen vore det angeläget, att underhållsbidragen
hölls på en tillräckligt hög nivå och att garantier fanns för att bidragen

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

verkligen utbetalades samt att man genom åtgärder från samhällets sida
värnade om ifrågavarande gruppers intressen.

Kommittén konstaterade, att den föreslagna generella uppräkningen avsåg
att återställa underhållsbidragen till deras realvärde. Därigenom skulle
dock ej den ekonomiska situationen komma att lösas för ifrågavarande
grupper. Kompensation kunde för övrigt inte beräknas för kommande prishöjningar.
Kommittén ansåg det angeläget att frågan om underhållsbidragen
snarast blev utredd och prövad.

En tanke som därvid närmare borde prövas -— framhöll kommittén —
vore om minimibelopp för bidragen borde lagstädgas. Vidare borde undersökas,
om man kunde finna andra regler än de nuvarande för en anpassning
av bidragen efter prisutvecklingen och former för en justering av bidragen
även efter den allmänna välståndsökningen. Visserligen kunde gentemot
bestämmelser om minimibelopp för underhållsbidrag och bidragens anpassning
efter standardhöj ningen riktas den invändningen, att bidragen måste
bestämmas med hänsyn till den underhållspliktiges ekonomiska förhållanden
och att en standardhöjning inte är generell. Häremot kunde enligt kommittén
i sin tur invändas, att reglerna borde vara så utformade, att den underhållsberättigade
inte skulle behöva öppna rättegång för en skälig bestämning
eller justering av underhållsbidraget. Underhållsbidraget borde
bestämmas och justeras automatiskt. Om detta i något fall skulle leda till
orimliga konsekvenser för den underhållspliktige, borde möjlighet finnas
för denne till jämkning av underhållsbidraget. Vid utredningen borde sambandet
mellan underhållsbidragen, bidragsförskotten och barnpensionerna
beaktas.

Slutligen kan nämnas att riksdagens revisorer vid flera tillfällen uppmärksammat
bidragsförskottsverksamheten. Senast har det skett i den berättelse,
som revisorerna avgivit den 15 december 1962. Revisorerna har där
uttalat, att lagen om bidragsförskott bör omarbetas i syfte att ernå förenklingar.
Exempel på åtgärder i sådan riktning lämnas. Oberoende härav anser
revisorerna, att det är synnerligen angeläget, att barnavårdsnämnderna utnyttjar
föreliggande möjligheter att indriva utestående fordringar på grund
av beviljade bidragsförskott och att barnavårdsmännen — som i regel torde
bevaka nämndernas fordran — även i detta hänseende på effektivaste sätt
fullgör sin betydelsefulla uppgift.

Principiella synpunkter

Bidragsförskottets starka anknytning till det för varje barn fastställda
underhållsbidragets storlek är en naturlig följd av förskottsverksamhetens
ursprungliga syfte och konstruktion. Samhället skulle intill en viss nivå garantera
att barnet erhåller det underhållsbidrag, som genom dom eller avtal
tillförsäkrats barnet. Underhållsbidragen fastställes med hänsyn till den
underhållsskvldiges ekonomiska förmåga och den underhållsberättigades

109

Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

behov. Är den underhållsskyldiges förmåga ringa, kan bidraget naturligen
inte anpassas efter behovet. För barnen är detta förhållande ej tillfredsställande
och det kan ej bestridas att underhållsbidragen till barn utom äktenskap
och till skilsmässobarn i åtskilliga fall utgår med belopp som inte på
långt när är tillräckliga.

För atL inom förskotteringens ram i någon mån minska denna olägenhet
tvangs man på sin tid att som ett komplement till den civilrättsliga underhållsskyldigheten
införa utfyllnadsbidragen, varigenom skapades garanti
för ett visst minimistöd. Utfyllnadsbidragen har otvivelaktigt fyllt eu angelägen
social uppgift men de har endast till en del avhjälpt bristerna i bidragsförskottslagen.
Sålunda har under utfyllnadsbidragen inte kunnat
inräknas de fall där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utge underhållsbidrag
över huvud taget icke föreligger.

Det anförda ger vid handen att den nuvarande utformningen av bidragsförskotten
och utfyllnadsbidragen inte är tillfredsställande. Anordningen
med utfyllnadsbidrag har också uttryckligen angivits vara provisorisk i
avvaktan på en annan lösning. En fullt tillfredsställande ordning av skyddet
till barn utom äktenskap och skilsmässobarn torde inte vara möjlig utan
en genomgripande omgestaltning av förskotteringslagstiftningen. Denna
bör främst ta sikte på att garantera alla bidragsberättigade barn underhåll
av en viss storlek. Det ekonomiska stödet bör i princip vara detsamma som
i form av barnpension från folkpensioneringen tillkommer barn, vars försörj
are avlidit. Ur barnets och dess vårdnadshavares synpunkt kan den nuvarande
åtskillnaden icke försvaras. Samhället kan ej heller vara tillfredsställt
med den gällande ordningen. Den ger inte uttryck för rättvisa och
trygghet i nutida mening.

En lösning som skulle kunna ligga nära till hands vore att föreskriva att
underhållsbidrag alltid skall utgå med ett visst minsta belopp. Genom bidragsförskott
skulle sedan det allmänna trygga barnets tillgång till bidraget.
En sådan lösning diskuterades av den år 1956 tillkallade familjeberedningen
men avvisades. Beredningen anförde, att det med hänsyn till de principer
på vilka föräldrabalkens bestämmelser om underhållsskyldighet bygger inte
rimligen kunde komma i fråga att tillskapa en tvingande regel, som skulle
fastslå bidragen till ett visst minimum under alla omständigheter. Skälen
för beredningens ståndpunkt är starka. Skulle bestämmelsen om minimibelopp
fylla någon verklig funktion, måste uppenbarligen beloppet sättas
relativt högt. Då måste uppkomma åtskilliga fall, där man finner att den
underhållspliktige inte är i stånd att utge bidraget beroende på inkomstförhållanden,
övrig försörjningsplikt m. m. Att märka är att en sådan bestämmelse
måste gälla lika, vare sig det är fadern eller modern som skall betala
underhåll.

Väl kan sägas att betalningsförmågan får prövas i samband med att bidraget
utkräves. Detta förutsätter emellertid att en tillförlitlig och rättvis

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

prövning kan ske i sådan ordning, vilket inte är lätt att garantera, över
huvud taget är det problematiskt att efterge en civilrättslig förpliktelse i
administrativ ordning. Man bör heller inte bortse från vikten av att den
underhållsskyldiges intressen skyddas i detta sammanhang. Den hävdvunna
principen i svensk rätt att ingen skall tvingas att över sin förmåga bidraga
till annans försörjning synes angeläget att värna. I den mån den underhållsskyldiges
förmåga inte förslår, är det samhällets plikt att träda till. Kommittén
har från dessa utgångspunkter funnit, att tanken på ett garanterat
minimiunderhåll inte bör förverkligas i form av ett i civilrättslig ordning
bestämt minsta belopp utan i den form som föreslås i det följande.

Det ter sig därvid naturligt att undersöka vad som kan göras genom en
omdaning av det nuvarande förskotteringssystemet. En tänkbar lösning är
att bygga vidare på systemet med utfyllnadsbidrag så, att begränsningen till
underhållsbidrag fastställda före den 1 juli 1957 slopas och nivån höjes
till samma belopp som bidragsförskottet.

Kommittén är medveten om att ett sådant arrangemang inte går fritt från
invändningar. Den allvarligaste torde vara, att risk finns för missbruk genom
att den underhållsberättigade underlåter att få underhållsbidrag fastställt
eller att få detta höjt, när det allmänna ändock garanterar att bidrag
utgår. Betänkligheter av denna art har — såsom framgår av det ovan anförda
— rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Kritiken kan inte helt
avvisas men den får å andra sidan inte överdrivas. Till att börja med torde
man böra bortse från de fall, där prövning av betalningsförmågan sker av
domstol. Vidare torde man inte heller behöva hysa farhågor för de fall då
underhållsskyldigheten till barn utom äktenskap fastställes i avtal. Här
krävs godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd, och möjlighet
finns att centralt ge råd och anvisningar. Andra åtgärder i syfte att tillse
att den underhållsberättigade bevakar sin rätt till underhållsbidrag bör också
övervägas.

Med den nu skisserade lösningen skulle bidragsförskottet och utfyllnadsbidraget
kunna sammanföras till en enhetlig bidragsform, som på hävdvunnet
sätt kan benämnas bidragsförskott.

Barn, vars faderskap är klarlagt, men som inte åtnjuter underhållsbidrag
på grund av att den underhållsskyldige saknar betalningsförmåga, kan nu
inte erhålla vare sig bidragsförskott eller utfyllnadsbidrag. Även ifrågavarande
barns behov av ekonomiskt skydd bör enligt kommitténs mening tillgodoses
i en reformerad lagstiftning.

Har faderskapet ej fastställts beträffande barn utom äktenskap, utgår
bidragsförskott först från och med den månad, under vilken barnet fyllt tre
år. Kommittén är medveten om att denna regel i många fall varit av stor
betydelse som hjälp för barnavårdsnämnderna, när det gäller att få till stånd
fastställande av faderskap, vilket är av intresse ur såväl barnets som samhällets
synpunkt. Häremot bör dock vägas barnets rätt till ekonomiskt skydd

in

Ktint/l. Maj:ts proposition nr 70 år liMii

redan irån födelsen. Denna synpunkt väger enligt kommitténs mening så
tungt att treårsregeln bör omprövas.

Vad sedan beträffar storleken av bidragsförskottet, torde denna böra vara
i princip densamma för samtliga bidragsberättigade barn. Bidragsnivån synes
böra anknyta till den som gäller för folkpensioneringens barnpension.
Bidragsförskottet bör vidare följa ändringarna i penningvärdet enligt samma
regler som gäller för barnpensionen.

Vid en lösning enligt de här angivna riktlinjerna försvinner i viss mån
bidragsförskottets karaktär av ett förskott på ett individuellt avpassat underhållsbidrag.
Det allmännas stöd får mera funktionen av ett normerat underhåll.
Liksom hittills skulle dock gälla, att barnavårdsnämnd, som utgivit
bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets
rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige för belopp, motsvarande
vad som utgivits. I förhållandet mellan samhället och den underhållsskyldige
har bidragsförskottet alltjämt karaktären av förskott.

Enligt kommitténs mening bör inte blott de materiella bestämmelserna
om bidragsförskotten omdanas utan även de administrativa reglerna överses.
Det nuvarande systemet är tungrott och vållar onödigt krångel för såväl
de bidragssökande som myndigheterna.

Frågan om harmonisering av de nordiska ländernas lagstiftning om bidragsförskott
har tagits upp inom nordiska socialpolitiska kommittén. En
koordination av de olika ländernas regler i vissa hänseenden har därvid befunnits
önskvärd. Bidragsförskottsreformen bör i görlig mån ansluta sig
till de riktlinjer för samordningen som uppdragits.

Bidragsförskottet torde rimligen inte kunna utformas annorlunda än som
ett minimiskydd. Underhållsbidrag därutöver kommer att utgå enbart med
tillämpning av civilrättsliga regler. Dessa bör vara så utformade, att de så
långt som möjligt fungerar smidigt och tillgodoser barnets berättigade krav.
Här påkallar frågan om värdesäkring uppmärksamhet. Då pensionerna är
värdesäkrade, vilket bidragsförskotten också förutsättes bli, synes det ofrånkomligt
att ta upp frågan om indexreglering av civilrättsliga underhållsbidrag
till barn. Problemet bör ses i samband med motsvarande problem för
andra familjerättsliga underhållsbidrag och hör närmast under familjerättskommittén.
Denna kommitté har — i anledning av en riksdagsskrivelse
år 1961 — i uppdrag att utreda frågan om standardfÖlj samhet för de familj
erättsliga underhållsbidragen.

Frågan om lika arvsrätt för barn i och utom äktenskap kan som tidigare
nämnts inom en snar framtid väntas få sin lösning såsom ett resultat av
familjerättskommitténs arbete. Socialpolitiska kommittén, som anser att
lika arvsrätt för barn i och utom äktenskap skulle främja intresset av att få
faderskapet fastställt, saknar därför anledning att närmare ta upp detta
spörsmål.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Kommitténs förslag

I det föregående har socialpolitiska kommittén i stora drag skildrat bidragsförskottsverksamhetens
utveckling och redovisat vissa synpunkter på
reformbehovet. Därvid har framkommit att den nuvarande lagstiftningen
på området är behäftad med åtskilliga svagheter och brister. Det skydd den
skall ge barnen — i huvudsak skilsmässobarn och utomäktenskapliga barn
— är otillräckligt och varierar på ett sätt som inte är motiverat ur barnens
och deras vårdnadshavares synpunkt. Kommittén har vidare allmänt diskuterat
olika åtgärder för att på ett mera tillfredsställande sätt tillgodose
barnens behov av skydd från det allmännas sida. Kommitténs överväganden
har utmynnat i den meningen att lösningen bör ske inom ramen för en i
grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning, som ersätter de nuvarande
lagarna om bidragsförskott och om utfyllnadsbidrag. Rörande lagstiftningens
närmare utformning får kommittén anföra följande.

Bidragsförskottets konstruktion

Den gällande utformningen av bidragsförskottet får ses mot bakgrunden
av hjälpformens dominerande karaktär av en förskottering i egentlig mening
från det allmännas sida av ett i viss ordning fastställt underhållsbidrag,
som den underhållsskyldige inte erlägger. Denna bidragsförskottets
starka anknytning till underhållsbidraget och dess storlek i det enskilda
fallet gör att hjälpformen måste bli begränsad såväl beträffande den hjälpberättigade
kretsen som i fråga om hjälpens storlek. Det är enligt kommitténs
uppfattning framför allt denna omständighet, som gör att det nuvarande
systemet inte tillgodoser rimliga anspråk på trygghet och rättvisa.

Vill man undvika dessa brister måste bidragsförskottet utformas som ett
generellt bidrag, som i princip utgår till alla bidragsberättigade barn med
samma belopp, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke. I
ett så utformat system blir barnets rätt till förskott oberoende av den underhållsskyldiges
försummelse eller oförmåga att fullgöra sin försörjningsskyldighet.
Bidragsförskottet blir därigenom ett grundskydd för barnens försörjning
i princip likartat med det som fader- och moderlösa barn erhåller i
form av barnpension från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige
övergår bidragsförskottet till barnpension och för båda förmånerna
gäller i tillämpliga delar samma regler. Man får alltså ett samordnat och enhetligt
grundskydd till samtliga barn i ofullständiga familjer.

Såsom framgår av vad tidigare anförts utgår bidragsförskott f. n. under
förutsättning att den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp.
Med kommitténs nu förordade utgångspunkt att bidragsförskott skall
kunna utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget bestämts
till lägre belopp än bidragsförskottet kan det angivna kravet icke upprätthållas
i den nya lagen. Avsikten är emellertid inte att utge förskott i

113

Kungl. Maj.ts proposition nr it) år 196i

sådana fall, där det uppenbarligen inte föreligger något behov av törskott
från det allmännas sida. Sådant behov kan icke anses föreligga, om den underhållsskyldige
på ett tillfredsställande sätt utger underhållsbidrag, som
minst motsvarar bidragsförskottets belopp. Från huvudprincipen att bidragsförskott
utgår till alla bidragsberältigade barn, vare sig barnet tillförsäkrats
underhållsbidrag eller icke, bör därför enligt kommitténs åsikt
göras det undantaget, att bidragsförskott inte utgår, om det finns grundad
anledning antaga att den underhållsskyldige i förskott för kalendermånad
betalar underhållsbidrag som inte understiger vad som eljest skulle utgå i
förskott. Det förutsättes alltså att barnet i annan ordning beredes ett fullt
tillfredsställande skydd.

Vissa ytterligare begränsningar i den generella bidragsrätten är påkallade.
Kommittén återkommer till dem i nästa avsnitt.

Av det sagda torde ha framgått att det nya bidragsförskottets konstruktion
skiljer sig väsentligt från den nuvarande. Det allmänna garanterar alla som
har behov därav ett skydd upp till en viss nivå. Den underhållsskyldige befrias
emellertid inte därigenom från sina förpliktelser. Såsom redan berörts
skall alltjämt gälla, att barnavårdsnämnd, som utgivit bidragsförskott, inträder
på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige för belopp, motsvarande vad som utgivits
i bidragsförskott. Att kommun med det nya systemet i många fall inte
kan aktualisera eller realisera krav på ersättningsskyldighet från den underhållsskyldiges
sida rubbar inte denna princip.

Allmänna förutsättningar för rätt till bidragsförskott

En grundläggande fråga gäller vilka kategorier barn som bör vara berättigade
till bidragsförskott. Enligt den gällande lagen har två grupper
barn rätt till förskott. Den första och den ojämförligt största omfattar
barn -— i och utom äktenskap — vars fader eller moder enligt rättens beslut
eller på grund av avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utge underhållsbidrag till barnet, såframt den underhållsskyldige
underlåter att betala förfallet belopp. Den andra gruppen avser
barn utom äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts och som fyllt tre år.

Enligt kommitténs mening bör bidragsförskott i första hand utgå till
barn, i de fall, där underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder,
skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet. Kommittén
återkommer i det följande till frågan om bidragsförskott till utomäktenskapliga
barn med okänd fader.

Den nyss gjorda beskrivningen av de bidragsberättigade innebär, att
bidragsförskott skall utgå dels som förskott i egentlig mening på ett fastställt
underhållsbidrag upp till visst belopp, dels som utfyllnad av underhållsbidrag
som utgår med lägre belopp än bidragsförskottets och dels slutligen
i vissa situationer när något underhållsbidrag icke blivit fastställt. En -

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

ligt kommitténs mening saknar man emellertid anledning att vid bestämmandet
av den bidragsförskottsberättigade kretsen skilja mellan fall då underhållsbidrag
fastställts och sådana då detta icke skett. Avgörande är att
barnets fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag
enligt de familjerättsliga reglerna. Den omständigheten att det finns fall,
då föräldrarnas ifrågavarande skyldighet inte kan föranleda åläggande att
utge underhållsbidrag till barnet, därför att betalningsförmåga saknas, bör
inte utestänga barnet från dess rätt till bidragsförskott. Den valda definitionen
av de bidragsförskottsberättigade barnen inrymmer sålunda såväl
de fall, där den underhållsskyldige förpliktats eller åtagit sig att utge bidrag,
som de fall där detta inte skett, såframt vederbörande i princip är underhållsskyldig.

Med underhållsskyldighet förstås den familj erättsliga underhållsskyldigheten,
vilken reglerar enskilda personers inbördes rättigheter och skyldigheter.
Däremot avses inte exempelvis åtagande enligt avtal, som ingåtts mellan
barnavårdsnämnd och underhållsskyldig (vårdnadshavare) om ersättning
till nämnden för samhällsvårdskostnader.

Av det anförda torde framgå att rätten till bidragsförskott inte knytes
till visst bidragsdokument såsom rättens dom eller avtal eller förbindelse i
viss form. Därför uppkommer ej heller beträffande rätten till förskott några
problem med hänsyn till interimistiska beslut eller provisoriska förbindelser
som innebär att underhållsbidrag skall tills vidare utgå till barnets underhåll.
En annan sak är att det allmännas krav på ersättning från underhållsskyldig
för utgivna bidragsförskott måste grundas på en handling
som kan läggas till grund för införsel. Förslaget upptar också ett stadgande
att sådan handling skall fogas vid ansökan om bidragsförskott.

Om samhället i enlighet med vad nu föreslagits generellt garanterar de
ifrågavarande barnen ett ekonomiskt stöd av viss storlek, kan det befaras
leda till en minskning i benägenheten att utverka underhållsbidrag till barn
eller största möjliga bidrag av den andre av föräldrarna. Härigenom skulle
det allmänna kunna åsamkas kostnader, som egentligen borde bäras av de
underhållsskyldiga. Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör
förhindras.

Man torde få förutsätta att domstolarnas avgöranden av frågor om underhållsbidrag
sker på grundval av föräldrabalkens bestämmelser om underhållsbidrag
utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets sida.
Några risker av ovan angivet slag torde därför inte föreligga i de fall där
betalningsfrågor prövas av domstol. Ej heller torde man behöva hysa farhågor
för de fall, då underhållsskyldighet till barn utom äktenskap fastställes
i avtal. Här krävs ju godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd,
och möjlighet finns att centralt ge råd och anvisningar.

Enligt kommitténs uppfattning bör dock i lag skapas garantier för att
underhållsbidrag blir fastställda respektive att låga underhållsbidrag höjs,

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1901

när den underhållsskyldiges förhållanden ger möjlighet därtill. Kommittén
förordar i sådant syfte viss ändring i föräldrabalken.

Enligt 20 kap. 4 § föräldrabalken äger barnavårdsman, själv eller genom
ombud, föra talan rörande bl. a. faderskap till barn utom äktenskap. Av
11 § framgår att barnavårdsman bar befogenhet att jämväl föra talan i mål
om underhåll till barn. Kommittén föreslår, att det senare lagrummet kompletteras
med ett stadgande av innebörd, att om underhållsbidrag icke fastställts
eller om underhållsbidrag bestämts till lägre belopp än det högsta
belopp som må utgå i bidragsförskott, också barnavårdsnämnd, som utger
bidragsförskott, skall äga föra talan om utgivande av underhållsbidrag eller
om höjning av sådant bidrag. Stadgandet torde i praktiken bli av särskild
betydelse i de fall barnavårdsman icke är förordnad. Förslag till lagtext har
utarbetats av kommittén.

Kommittén föreslår dessutom, att i lagen om bidragsförskott skall intagas
ett stadgande att bidragsförskott ej må utgå, om den som har vårdnaden
om barnet underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag
fastställt.

Kommittén behandlar i det följande frågan om bidragsförskott till barn
utom äktenskap beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Nu utgår som
förut nämnts förskott till sådana barn först sedan barnet fyllt tre år.

Orsaken till att faderskapet till ett barn icke i laga ordning fastställts kan
vara den, att modern vägrat eller icke kunnat lämna tillräckliga upplysningar
för faderns efterforskande och faderskapets fastställande eller att fadern
icke är anträffbar. Att undantagslöst utesluta dessa barn från rätt till bidragsförskott
under deras tre första levnadsår är enligt kommitténs mening
inte tillfredsställande. En omprövning av den gällande begränsningen
bör därför ske.

Kommittén får till en början erinra om att barn inom denna grupp vilka
fyllt tre år åtnjöt särskilt barnbidrag under tiden från 1948 till den 1 juli
1960, då de i stället erhöll bidragsförskott. Redan i det betänkande, som låg
till grund för lagen om särskilda barnbidrag, framhölls att det mot lösningen
av försörj ningsfrågan för de utomäktenskapliga barnen utan känd fader
kunde invändas att den var en halvmesyr. Dessa barn skulle nämligen inte
få någon hjälp i normaliserad form under sina första levnadsår, då behovet
av hjälp kanske var störst. Denna nackdel ansåg man sig dock icke kunna
undgå med hänsyn till nödvändigheten att tillse att lagstiftningen inte fick
den effekten att de utomäktenskapliga fäderna underlät att fullgöra sina
skyldigheter mot barnen. Sedan barnet nått tre års ålder, bedömdes utsikterna
att få faderskapsfrågan uppklarad och underhållsbidrag utdömt
genomsnittligen vara så små, att man inte längre borde vidhålla kravet på
faderskapsfastställelse såsom villkor för rätt till barnbidrag.

Antalet barn som till följd av treårsvillkoret uteslutes från rätt till bi -

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

dragsförskott torde uppgå till drygt 4 000. Huruvida och i vilken omfattning
utformningen av reglerna för de sociala förmånerna påverkar vederbörandes
intresse av att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapsfrågan
klarlagd torde åldrig kunna bedömas med full säkerhet. Man rör sig
nämligen här på ett område, där motiv och föreställningar mången gång är
outtalade eller så vaga, att slutsatserna endast kan bli antaganden eller gissningar.
Det sagda utesluter inte, att treårsvillkoret verkat som ett instrument,
som en press på vederbörande i syfte att påverka och påskynda lösningen
av faderskapsfrågan. Tvärtom får det antas att bestämmelsen varit
av betydande värde för barnavårdsorganen i deras strävanden att tillse att
barnets faderskap fastställes. Att så sker är av vikt av familjesociala skäl,
dvs. ur barnets och även samhällets synpunkt. Å andra sidan bör häremot
vägas barnets behov av och rätt till ett tillfredsställande skydd för sin försörjning
från en så tidig tidpunkt som möjligt och helst redan från födelsen.

Inom kommittén har två lösningar diskuterats. Den ena innebär att man
sänker åldersgränsen till ett eller två år och den andra att man slopar gränsen.
Med det förra alternativet undanröjer man givetvis i viss mån de nuvarande
bristerna i barnens skydd samtidigt som man till en del bevarar de
fördelar som kan vara förenade med det nuvarande systemet. Å andra sidan
ernår man blott en partiell lösning av ifrågavarande barns försörjningsproblem.
Detta har föranlett kommittén att stanna för det andra alternativet.

Kommittén förordar sålunda att barn utom äktenskap beträffande vilket
faderskapet ej fastställts skall äga rätt till bidragsförskott under samma villkor
i fråga om begynnelsetiden som gäller för andra barn.

Särskilt med hänsyn till den nyss förordade utvidgningen av möjligheterna
att erhålla bidragsförskott torde det bli nödvändigt att föreskriva vissa
begränsningar i bidragsrätten för utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap
ej fastställts. Om ingen begränsning funnes, skulle detta kunna medföra
att bidragsförskott utginge även om modern uppbär bidrag till barnets underhåll
från någon som kan vara barnets fader. Modern skulle också —
kanske i samförstånd med barnets fader — kunna underlåta att vidta eller
medverka till åtgärder för att få faderskapet fastställt. Kommittén, som anser
att sådana missbruk bör förhindras, får i denna fråga anföra följande.

I några yttranden över det tidigare nämnda förslaget till lag om särskilda
barnbidrag hade — i syfte att förebygga missbruk av de föreslagna bestämmelserna
— hävdats att för rätt till barnbidrag borde uppställas särskilda
villkor med avseende på utredningen av faderskapet. I den proposition
(1947: 288), varigenom förslag till lag om bl. a. särskilda barnbidrag förelädes
riksdagen, framhöll föredragande departementschefen att det inte
var lämpligt att föreskriva sådana villkor, då prövningen huruvida villkoret
vore uppfyllt skulle komma att bli i hög grad formell och därför av ringa
värde. Däremot syntes böra krävas en försäkran av modern, att hon icke
uppbär eller uppburit något underhållsbidrag eller annan gottgörelse från

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 196b

någon som rätteligen är underhållsskyldig gentemot barnet. Bestämmelser
härom syntes enligt departementschefens mening kunna utfärdas i administrativ
ordning.

Pensionsstyrelsen utfärdade i december 1947 i sin egenskap av tillsynsmyndighet
föreskrifter av angiven innebörd och erinrade sedermera 19ol och
1955 om vikten av att dessa bestämmelser efterlevdes vid den praktiska tilllämpningen
av barnbidragslagen.

Sedan ifrågavarande barnbidrag från den 1 juli 1960 omvandlats till
bidragsförskott har socialstyrelsen i publikationen Råd och anvisningar i
socialvårdsfrågor (nr 126 juni 1960) uttalät, att rätten till bidragsförskott
i nu berörda fall vore oberoende av vilka åtgärder, som vidtagits för faderskapets
fastställande. Någon redovisning angående den faderskapsutredning
som förekommit behövde alltså inte ske. Detta innebar emellertid, anförde
socialstyrelsen vidare, icke något avkall på kravet att faderskapet för
utomäktenskapliga barn skall fastställas. Styrelsen erinrade tillika om att
bestämmelsen i 8 kap. 6 § föräldrabalken, att barnavårdsman skall sörja för
ätt barnets börd fastställes, är lika bindande i fortsättningen som den varit
före den 1 juli 1960.

Enligt praxis beviljas numera bidragsförskott till barn, beträffande vilket
faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år, också om modern vägrat
lämna några uppgifter till ledning för faderskapets fastställande, ävensom
då det av utredningen i ärendet framkommer, att någon som kan antas vara
barnets fader alltsedan barnets födelse erlagt bidrag till barnets underhåll.
1 syfte att förhindra detta har socialstyrelsen, som utgått från att treårsregeln
kvarstår, föreslagit ätt bidragsförskott får utgå endast under villkor,
att modern icke mottar eller mottagit bidrag till barnets underhåll från någon,
som kan vara barnets fader, och att hon icke undandrar sig att medverka
till åtgärder för att söka få faderskapet fastställt. Vid remissbehandlingen
har förslaget i allmänhet godtagits. Socialvårdsförbundet anser, att de föreslagna
bestämmelserna är ofrånkomliga, medan lagberedningen anför att
bidragsförskott icke rimligen bör vägras, när t. ex. en uppgiven barnafader
till en början lämnat men senare upphört att lämna bidrag, därför att han
kommit till insikt om att faderskapet är ovisst. Enligt lagberedningens mening
bör därför bestämningen »mottagit» bidrag till barnets underhåll utgå.

Enligt kommitténs åsikt bör möjligheter finnas att hindra, att bidragsförskott
utgår under omständigheter, som kan verka stötande. Kommittén
förordar därför en regel, enligt vilken bidragsförskott ej må utgå om modern
mottar bidrag till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader,
eller om hon underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för fastställande
av faderskapet till barn utom äktenskap. Kommittén utgår från
att socialstyrelsen som tillsynsmyndighet ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet
och följer lagtillämpningen så att den blir i görlig mån enhetlig.

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Den förordade vidgade rätten till bidragsförskott för barn utom äktenskap
aktualiserar vissa frågor angående samhällets återkravsrätt för till
dessa barn utgivna bidragsförskott. Kommittén återkommer till detta problem
i ett senare avsnitt.

Bidragsförskott utgår nu ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till
barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Kommittén föreslår,
att detta stadgande ersättes med en föreskrift att bidragsförskott ej utgår
till barn, som bor tillsammans med den underliållsskijldige. Jämfört
med nuvarande bestämmelser innebär det föreslagna stadgandet, att den omständigheten
att föräldrarna sammanbor inte i och för sig utgör hinder för
bidragsförskott till barnet. Är barn till sammanboende föräldrar exempelvis
fosterbarn enligt 46 § barnavårdslagen eller vårdas det eljest — annat
än tillfälligt — annorstädes än hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidragsförskott,
om villkoren härför i övrigt är uppfyllda.

Enligt lagen om allmän försäkring utesluts barn utom äktenskap från
rätt till barnpension från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen,
om den avlidne (den försäkrade) enligt avtal, som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla, dvs.
eif engångsbelopp. Ett motsvarande undantagsstadgande finns i yrkesskadelagstiftningen
men däremot ej i gällande lag om bidragsförskott och ej heller
i lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Lagberedningen har i
sitt remissyttrande anfört, att det f. n. är ovisst, huruvida bidragsförskott
kan utgå i sådana fall, och uppger att det vid tillämpningen av lagen om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag antagits, att den omständigheten att underhållsbidrag
erlagts i form av engångsbelopp icke utgör hinder för att
utfyllnadsbidrag utgår. Med hänsyn till den oklarhet som synes råda och
till önskvärdheten att erhålla likformiga regler i detta avseende bör enligt
kommitténs mening det angivna undantagsstadgandet införas även i den
nya lagen om bidragsförskott. Kommittén föreslår att så sker.

I detta sammanhang vill kommittén erinra om att föredragande departementschefen
i den proposition (1957: 139), varigenom förslag till bl. a. lag
om utfyllnadsbidrag förelädes riksdagen uttalade att det vore tacknämligt,
om man skulle kunna uppnå ätt underhållsbidrag av typen engångsbidrag
nedbiingades eller avskaffades. Kommittén vill också ifrågasätta, om nuvarande
möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap
genom engångsbelopp bör bibehållas. Engångsbeloppen torde normalt användas
till inköp av en livränta åt barnet. Det kan nämnas att bl. a. är riksförsäkringsverket
försäkringsgivare för sådana livräntor. Den stora olägenheten
är emellertid, att penningvärdeförsämring snabbt kan reducera värdet
av livräntan, och barnet har ingen rätt att påfordra, att den underhållsskyldige
skall ge ytterligare bidrag för den tid engångsbeloppet avser. I äldre tider
kunde — sett ur barnets synvinkel — anordningen med ett engångsbelopp
i många fall te sig som ett alternativ värt att föredra framför ett lö -

119

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 19tii

pande underhåll, soin var beroende av barnafaderns framtida betalningsförmåga,
och av att fadern var i livet. Tillkomsten av bidragsförskott och
barnpensioner har här förändrat bilden samtidigt som de successiva koslnadsstegringarna
kräver särskild uppmärksamhet. Hänsyn till barnafadern
kan inte rimligen motivera bibehållandet av institutet med engångsbelopp i
den mån väsentliga intressen för barnet talar däremot. Kommittén förordar,
att frågan om engångsbeloppen snarast upptas till prövning.

Rätt till bidragsförskott tillkommer nu barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas i riket. Barn som är medborgare i annat nordiskt
land och som stadigvarande vistas i Sverige är dock med stöd av konventionen
den 15 september 1955 om social trygghet berättigade till bidragsförskott
enligt samma regler som gäller för svenska medborgare.

Nordiska socialpolitiska kommittén har rekommenderat att man bör som
gemensamt villkor för rätt till bidragsförskott i de nordiska länderna överväga,
att barnet skall vara bosatt i det land, där bidragsförskott söks, samt
att barnet eller minst en av föräldrarna skall vara medborgare i landet eller
omfattas av konvention angående bidragsförskott.

Socialpolitiska kommittén vill i detta sammanhang erinra om att barn,
som icke är svensk medborgare, har rätt till allmänt barnbidrag i Sverige,
om det är bosatt här i riket och om — dessutom —- barnet självt eller någon
av dess föräldrar vistats i Sverige minst sex månader eller barnet fostras
hos någon, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige. För rätt till barnpension
från folkpensioneringen krävs, att barnet skall ha svenskt medborgarskap.
Barn, som är utländsk medborgare, är dock enligt vissa överenskommelser
mellan Sverige och främmande stater likställt med svenska medborgare
i fråga om rätt till barnpension.

Socialstyrelsen har i första hand föreslagit att kravet på svenskt medborgarskap
slopas och i andra hand förordat att kravet bibehålls för barn utom
äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts. Remissorganen har varit av delade
meningar.

Enligt kommitténs mening bör i analogi med vad som gäller för rätt till
de nämnda barnpensionerna svenskt medborgarskap krävas för rätt till bidragsförskott
också i fortsättningen. Att skilja mellan olika kategorier
bidragsberättigade barn synes inte lämpligt. Som nämnts är barn från något
av de nordiska länderna genom konvention tillförsäkrade rätt till bidragsförskott
på samma villkor som svenska medborgare. Kommittén ifrågasätter
vidare ingen ändring i den nuvarande ordningen att Kungl. Maj :t skall ha
befogenhet att träffa överenskommelse med främmande stat om utsträckt
tillämpning av bidragsförskottslagen.

I den mån frågan om medborgarskapskraven inom den allmänna försäkringen
aktualiseras, vilket torde bli fallet med hänsyn till den nuvarande
utvecklingen på det internationella socialpolitiska samarbetets område, bör

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

enligt kommitténs mening motsvarande regel i bidragsförskottslagstiftningen
omprövas.

Det nuvarande kravet att barnet skall stadigvarande vistas här i riket
bör lämpligen utbytas mot bosatt i riket. Detta krav bör inte anses uppfyllt,
såframt barnet inte är kyrkoskrivet i Sverige. Är barnet kyrkoskrivet
här bör det kunna anses bosatt här även under tillfälliga vistelser utom
landet. För att en vistelse utom landet skall kunna betraktas såsom tillfällig,
bör den i allmänhet inte omfatta mer än högst fyra månader. Undantag
från denna regel bör dock kunna göras, om det finns särskilda skäl därtill.

Beträffande den övre åldersgränsen för rätt till bidragsförskott får kommittén
anföra följande. Nu gäller att förskott icke utgår för längre tid än
till och med dagen före den, då barnet fyller 16 år. Bestämmelsen om slutdag
får ses mot bakgrunden av att bidragsförskott ej vidare skall utgå, sedan
underhållsskyldigheten upphört. Om det genom dom eller avtal fastställda
underhållsbidraget skall utgå till dess barnet fyller 16 år — ett i varje
fall tidigare mycket vanligt förhållande — skall bidragsförskott icke beviljas
för längre tid än till och med dagen före den barnet uppnår nämnda
ålder. Regeln är enhetlig för samtliga kategorier barn, dvs. de vilkas rätt
till underhållsbidrag upphör då de fyller 16 år, de som tillförsäkrats underhållsbidrag
även för tid därefter ävensom de som ej tillförsäkrats underhållsbidrag.

Socialstyrelsen, som haft i uppdrag att överse de svenska lagreglerna
om bidragsförskott till barn under 16 år, upptar i sitt förslag den nu gällande
bestämmelsen. Styrelsen anför samtidigt att nordiska socialpolitiska
kommittén förordat, att bidragsförskott skall kunna utgå till dess barnet
fyller 18 år, såvida inte underhållsskyldigheten upphört dessförinnan. Vid
remissbehandlingen av styrelsens förslag har framkommit önskemål om att
den övre åldersgränsen bestäms till den månad, under vilken barnet fyller
18 år. Därvid har i en del fall ifrågasatts att rätten till förskott för tiden
mellan 16 och 18 år skulle göras beroende av en skälighetsprövning, eftersom
ett stort antal ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete,
varför det inte torde finnas skäl att generellt utge bidragsförskott
i dessa åldrar. Som skäl för höjning av åldersgränsen har anförts, dels att
det nu är vanligt, att underhållsbidrag fastställs att utgå till dess barnet fyller
18 år, dels att skolplikten numera förlängts och dels lagstiftningen i de
övriga nordiska länderna.

Kommittén anser att frågan om höjning av den övre åldersgränsen för
rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år är ett problem som ej bör bedömas
isolerat. Det bör naturligen ses i samband med åldersgränserna för rätt
till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag samt
barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Kommittén vill här
erinra om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och socialpoli -

121

Kungl. Muj:ts proposition nr 70 är 1961

tiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen och socialpolitiska
kommittén och publicerats i betänkandet om bättre studiehjälp
(SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. 1''.). Kommittén finner det inte möjligt
att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av dessa åldersregler.
Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16-årsgränsen,
när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta
om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner
och förpliktelser. Eu utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som
äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland
ungdomar över 16 år.

Kommittén förordar emellertid den modifieringen i regeln om åldersgränsen,
att bidragsförskott skall utgå till och med den månad då barnet
fyller 16 år. Härigenom nås överensstämmelse med folkpensioneringens motsvarande
regler för rätt till barnförmåner. Den föreslagna ändringen innebär
givetvis inte, att samhällets rätt till återkrav för utgivna bidragsförskott utsträcks
på motsvarande sätt, där underhållsskyldigheten upphört viss dag
under 16-årsinånaden.

Reglerna om begynnelsetiden för rätt till bidragsförskott bör likaledes anknytas
till motsvarande regler inom folkpensioneringen.

Bidragsförskottets storlek

Socialpolitiska kommittén anser det naturligt att bidragsförskottets storlek
avpassas efter det stöd, som folkpensioneringens barnpension ger barn
som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Barnets behov av stöd
från det allmänna får nämligen anses vara i stort sett detsamma vare sig det
skall ersätta uteblivet underhåll därför att en försörj are är avliden eller därför
att försörj aren inte fullgör sin försörj ningsskyldighet.

Bidragsförskottet är nu utformat som ett maximibelopp, vilket belopp utgår
endast såframt den underhållsskyldige enligt rättens beslut eller på
grund av avtal är pliktig att utge motsvarande eller högre belopp till barnets
underhåll. Barn utom äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts och
som fyllt tre år, är dock alltid berättigade till maximibeloppet. I enlighet
med vad kommittén anfört i det föregående bör bidragsförskottet enligt den
nya lagen utgå med ett enhetligt belopp — ett normalbelopp — för samtliga
bidragsberättigade barn. Denna regel bör modifieras i de fall barnet samtidigt
antingen är eller skulle ha varit berättigat till underhållsbidrag av både
fadern och modern eller är berättigat till barnpension från folkpensioneringen
— ena föräldern alltså död — och till underhållsbidrag från den
andra föräldern.

Enligt kommitténs åsikt bör bidragsförskottet liksom barnpensionen uttryckas
i vissa procent av det enligt lagen om allmän försäkring gällande
basbeloppet. Härigenom fastslås att bidragsförskottet skäll automatiskt

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

följa ändringarna i penningvärdet på exakt samma sätt som barnpensionen.

På anförda skäl föreslår kommittén att bidragsförskott skall utgöra 25
procent av basbeloppet. Vad sedan beträffar storleken av förskottet i de fall
både fadern och modern är underhållsskyldiga, bör denna utgöra 17,5 procent
av basbeloppet för varje underhållsskyldig eller tillhopa 35 procent,
motsvarande barnpensionen till föräldralösa barn. Uppbär barnet barnpension
från folkpensioneringen, bör bidragsförskott utgå med 10 procent av
basbeloppet.

Som tidigare framhållits utgör barnpensionen emellertid icke f. n. vissa
andelar av basbeloppet utan dess storlek är bestämd till visst antal kronor
—■ för år räknat 1 000 kr. för fader- eller moderlösa barn och 1 400 kr.
för föräldralösa barn — enligt övergångsbestämmelserna till lagen om allmän
försäkring. De angivna beloppen motsvarar 25 resp. 35 procent av basbeloppet
i 1957 års penningvärde, dvs. 4 000 kr. Kommittén anser, att bidragsförskott
enligt den nya lagen bör utgå med hänsyn till penningvärdet
i dagens situation.

Basbeloppet är nu 4 700 kr. men har för januari 1964 bestämts till 4 800
kr. Kommittén föreslår i det följande, att den nya lagen träder i kraft den
1 juli 1964. Under förutsättning att basbeloppet utgör 4 800 kr., kommer
bidragsförskott enligt huvudregeln att utgå med 1 200 kr. per barn och år.
Har både fadern och modern att fullgöra sin underhållsskyldighet genom
utgivande av underhållsbidrag, skall bidragsförskott utgå med 840 kr. om
året för varje underhållsskyldig eller tillhopa med 1 680 kr. Uppbär barnet
barnpension, utgör förskottet 480 kr.

Från den angivna principen att bidragsförskott alltid utgår med ett normalbelopp
som i princip är lika för alla barn, bör undantag göras i följande
två fall.

Det ena avser den situationen att den underhållsskyldige till fullo utger
honom åvilande underhållsbidrag och skäl finns till antagande att han
skall göra det också i fortsättningen. Han betalar exempelvis 75 kr. i månaden.
I sådant fall bör barnet tillförsäkras bidragsförskott med ett belopp
motsvarande skillnaden mellan förskottets normalbelopp och underhållsbidraget.
Bidragsförskottet får här karaktär av utfyllnad av underhållsbidraget
upp till förskottets normalbelopp.

Även i ett annat fall bör bidragsförskottets storlek kunna begränsas efter
en individuell prövning. Så bör ske, om den som har vårdnaden om barnet
underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget
höjt, trots att förutsättningar för en höjning anses föreligga.

Samspelet mellan bidragsförskottet och folkpensioneringens båda barnförmåner,
barnpensionen och barntillägget, aktualiserar vissa ändringar i
lagen om allmän försäkring. Först må beröras kombinationen bidragsförskott
och barnpension. Bidragsförskott kan nu ej utgå till barn, som är berättigat
till barnpension. Å andra sidan utgör enligt en specialregel i 8 kap.

123

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 år 1004

(i § lagen om allmän försäkring barnpensionen till barn utom äktenskap, som
fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, efter moderns
frånfälle 35 procent av basbeloppet eller tills vidare 1 400 kr. Enligt kommitténs
förslag i det föregående utesluts emellertid ej barn, som är berättigat
till barnpension från rätt till bidragsförskott utan förskott utgår i sådant
fall med 10 procent av basbeloppet. Vid bifall till detta förslag och förslaget
att slopa treårsregeln bör nyss nämnda specialregel rörande barnpensionens
storlek för vissa utomäktenskapliga barn utgå. Är barnets moder död och
faderskapet ej fastställt bör nämligen barnpensionen utgå enligt samma regler
som för övriga moderlösa barn eller med 25 % av basbeloppet, vartill kommer
bidragsförskott med 10 procent av basbeloppet.

Ett samordningsproblem uppkommer också i den situationen att rätt
samtidigt föreligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan
exempelvis uppbära förtidspension för egen del och barntillägg för barnet,
varjämte barnet är berättigat till bidragsförskott, motsvarande 25 procent
av basbeloppet, på grund av faderns underhållsskyldighet gentemot barnet.
Det synes i sådant fall riktigast, att barntillägget utgör 10 procent av basbeloppet.
Summan av bidragsförskottet och barntillägget kommer sålunda
att utgöra 35 procent av basbeloppet.

En annan situation bör också uppmärksammas i detta sammanhang,
nämligen kombinationen barnpension och barntillägg. Enligt ett stadgande
i 9 kap. 1 § första stycket sista punkten lagen om allmän försäkring utgår
ej barntillägg för barn, som är berättigat till pension enligt nämnda lag.
Konsekvenserna av denna regel belyses i följande exempel. En ogift eller
frånskild kvinna uppbär förtidspension för egen del och barntillägg för sitt
barn. Samtidigt utgår bidragsförskott till barnet på grund av faderns underhållsskyldighet.
Enligt kommittéförslaget motsvarar båda barnförmånerna
35 procent av basbeloppet. Avlider fadern ersätts bidragsförskottet
med barnpension, varvid barntillägget ej längre kan utgå. Genom faderns
frånfälle reduceras sålunda barnförmånerna till 25 procent av basbeloppet.
Till undvikande av detta otillfredsställande resultat förordar kommittén, att
det ovannämnda stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket sista punkten utgår.
Samtidigt bör i 9 kap. 1 § andra stycket första punkten införas ett tillägg,
som med beaktande jämväl av vad i föregående stycke anförts bör få den
innebörden, att barntillägg utgör för år räknat 10 procent av basbeloppet,
om barnet är berättigat till barnpension eller bidragsförskott. Förslag till
erforderliga ändringar i lagen om allmän försäkring har utarbetats av kommittén.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla vikten av att utomäktenskapliga
barns faderskap verkligen blir fastställt och helst så tidigt som
möjligt och att underhållsbidragen — för såväl inom- som utomäktenskapliga
barn -—- fastställes till skäliga belopp.

Kommittén förutsätter att barnavårdsorganen energiskt och målmedve -

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

tet verkar för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap.
Möjligheten att erhålla bidragsförskott redan från barnets födelse får inte
minska detta intresse. Enligt den förordade nya lagstiftningen bereds barnavårdsnämnderna
möjlighet att vägra bidragsförskott, om barnets moder —
kanske i samförstånd med fadern — inte är villig att uppge vem som är barnets
fader eller om modem mottar underhåll till barnet från någon som
kan antas vara barnets fader. I första hand bör nämndernas verksamhet dock
inriktas på att få fram sådan utredning att faderskapet kan klarläggas.

Ansvaret för att så sker åvilar i första hand barnavårdsnämnderna. Vad
barnavårdsinännen angår vill kommittén erinra om att det enligt bestämmelser
i föräldrabalken åligger dem att tillse att barnets rätt och bästa behörigen
tillvaratas. Som särskilt betydelsefulla framhålls uppgifterna att sörja
för att barnets börd fastställs och att underhåll tillförsäkras barnet. I det
följande förordar kommittén att det s. k. omsökningsförfarandet slopas och
rekommenderar vidare att barnavårdsmännen i görlig mån befrias från uppgifter
rörande kravverksamheten. Mot denna bakgrund synes det uppenbart
att barnavårdsmännen i framtiden bör få mera tid att ägna sig åt den
personligt stödjande sidan av sin verksamhet.

Socialstyrelsen har i sin utredning anfört, att styrelsen för sin del — om
systemet med enhetligt bidragsförskott genomförs — kommer att i publikationen
Råd och anvisningar framhålla angelägenheten av att underhållsbidrag
icke fastställs med för låga belopp och betona, hur viktigt det är, alt
barnavårdsnämnder och barnavårdsmän söker förhindra, att så sker. Styrelsen
uppger att den nämnda publikationen utdelas regelbundet till bl. a.
samtliga barnavårdsnämnder, länsstyrelser och domstolar. Kommittén vill
understryka vikten av att sådan informationsverksamhet bedrives och att
resultatet av densamma noga följes.

Vissa administrativa frågor

Bidragsförskottsverksamheten handhas nu av kommunernas barnavårdsnämnder.
Socialpolitiska kommittén anser att denna ordning bör bibehållas
tills vidare.

Barnavårdsnämndernas ifrågavarande verksamhet regleras genom en rad
föreskrifter dels i bidragsförskottslagen och dels i en kungörelse angående
tillämpningen av nämnda lag m. in. Det synes inte erforderligt att här i detalj
redovisa de olika arbetsuppgifterna. Det bör dock nämnas att kritik vid
ett flertal tillfällen riktats mot de nuvarande reglerna angående bidragsförskottens
administration. Bl. a. har det hävdats att det gällande systemet
medför ett mycket tidsödande arbete, särskilt i de större kommunerna. Bidragande
orsaker till detta är främst det s. k. omsökningsförfarandet, återkravsverksamheten
gentemot de underhållsskyldiga för utgivna bidragsförskott
samt bestyret med ansökan om gottgörelse av statsverket för dess an -

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1904

del i kostnaderna för de utgivna förskotten, i den mån ersättning ej kunnat
idtas av den underhållsskyldige.

De materiella reformer inom bidragsförskottsområdet som kommittén
förordat i det föregående torde inte innebära några mera väsentliga ändringar
av betydelse för administrationen i annan mån än att antalet förskottsberättigade
barn kommer att stiga. En ökning av antalet bidragsförskottsärenden
är därför att påräkna. Bl. a. på grund härav är det angeläget
att överväga, om inte förutsättningar finns för att underlätta administrationen.

En bidragande orsak till barnavårdsnämndernas arbetsbelastning är som
nämnts omsökningsförfarandet. Det innebär, att bidragsförskott regelmässigt
beviljas längst till och med utgången av det statliga budgetår som löper
vid förskottets beviljande. Redan under juni månad prövas dock ansökningar
om bidragsförskott för påföljande budgetår. Ett beslut om bidragsförskott
har alltså tidsbegränsad verkan. För fortsatt bidragsförskott erfordras
ny ansökan. För att ge en uppfattning i stort om vad detta betyder i
arbete för barnavårdsnämnderna och för barnavårdsmännen behöver blott
nämnas, att antalet ansökningar om förskott under vart och ett av de senaste
åren uppgått till omkring 75 000. Bidragsförskott omsökes i regel och
ansökningarna koncentreras i allmänhet till vissa månader under första
halvåret. Upprättandet av ansökningarna, vilket i regel sker med biträde
från barnavårdsnämnden, deras prövning i nämnden och de därmed sammanhängande
expeditionella göromålen åsamkar ntan tvekan nämnderna
ett betydande administrativt arbete. Därigenom hindras barnavårdsorganen
från att ägna sin tid åt mera konstruktivt barnavårdsarbete för att tillgodose
såväl barnets som samhällets sociala och ekonomiska intressen.

Några vägande skäl för bibehållande av omsökningsförfarandet kan knappast
anföras. Stundom har det ansetts vara av värde som kontroll över att
bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är berättigade därtill. Såsom
ett led i efterkontrollen är dock omsökningsförfarandet otillräckligt och
alltför arbetskrävande. Barnavårdsnämnderna måste sålunda lita till även
andra möjligheter för att få kännedom om sådana ändrade förhållanden,
som påverkar barnets rätt till fortsatt bidragsförskott. Kommittén föreslår
därför att omsökningsförfarandet slopas.

I den nya lagen förutsätts bidragsförskott skola beviljas att utgå tills vidare,
så länge förutsättningar för rätt till förskott alltjämt föreligger. Bidragsförskotten
blir härigenom en mer eller mindre permanent stödform,
som även i fråga om ansökningsförfarandet får stora likheter med barnpensionen
från folkpensioneringen. För att tillgodose möjligheterna att vid
ändrade förhållanden ompröva bidragsrätten föreslås att i lagen upptas vissa
föreskrifter om anmälningsskyldighet och om skyldighet att återbetala utgivet
förskott vid underlåten anmälan. För barnavårdsnämnderna bör stad -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

gas rätt och skyldighet att under vissa närmare angivna förutsättningar dra
in eller minska förskottet.

Kommittén återkommer i senare avsnitt till frågorna om kommunernas
återkravsverksamhet gentemot de underhållsskyldiga samt om arbetet med
att söka gottgörelse av statsverket.

Kommittén vill i det följande beröra vissa allmänna synpunkter på barnavårdsnämndernas
uppgifter rörande bidragsförskotten. Förut har framhållits
att den nya lagen innebär ökade möjligheter att erhålla förskott. Det
åligger barnavårdsnämnderna — och barnavårdsmännen — att ha sin uppmärksamhet
riktad på att barn, som är berättigade till bidragsförskott, erhåller
sådan förmån. Innan ansökan behandlas, bör nämnden så noggrant
som möjligt söka utreda de förhållanden som är av vikt för bedömande av
barnets rätt till bidragsförskott. Vikten av detta bör särskilt inskärpas, då
ansökan för varje barn ofta blir en engångsföreteelse.

Sedan bidragsförskott beviljats, ankommer det på den barnavårdsnämnd
som utger förskott att tillse att rätt till förskott alltjämt föreligger. Denna
uppgift tillkommer i första hand den nämnd, som beviljat förskottet, men
har förhållandena — på grund av ändrad mantalsskrivning för barnets fader
eller moder eller till följd av barnets bosättning — ändrats så att förskott
skall utges av annan barnavårdsnämnd, åvilar kontrollskyldigheten
den senare nämnden. Kontrollverksamheten torde få utformas med hänsyn
till vad som efter de särskilda förhållandena är mest prraktiskt inom varje
kommun. Kommittén finner det icke erforderligt eller lämpligt att föreskriva
en årlig genomgång av hela beståndet barn som uppbär förskott inom kommunen.
En sådan föreskrift skulle lätt kunna tolkas som en rutinåtgärd
och därigenom få mindre effekt. Andra metoder kan i stället övervägas,
exempelvis successiva stickprovsundersökningar. I vissa fall torde det vara
lämpligt att i samband med förskottets beviljande uppföra ärendet på en
observationslista, som genomgås med lämpliga mellanrum. I övrigt torde det
få ankomma på socialstyrelsen att som tillsynsmyndighet utfärda allmänna
rekommendationer till barnavårdsnämndernas ledning.

Enligt gällande lag skall bidragsförskott i allmänhet utbetalas månadsvis.
Utbetalningarna torde praktiskt taget alltid ske månadsvis i förskott.

Fråga har uppkommit, huruvida detta system bör bibehållas eller om man
med den norska lagstiftningen som förebild bör övergå till ett system med
utbetalningar i efterskott. Till förmån för det senare systemet har åberopats
att det ger större möjlighet till smidig anpassning av förskotteringen till
ändringar i barnets förhållanden än vad förskottsutbetalningen gör. Förskottsutbetalningen
har dock andra fördelar ur administrativ synpunkt. För
den enskilde torde det vara av mindre betydelse vilket system som kommer
till användning. För honom är det av vikt att han på en bestämd dag i månaden
kan uppbära förmånen.

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 100A

Socialstyrelsen liar diskuterat fördelar och nackdelar hos båda systemen
och stannat för att förorda att det nuvarande svenska systemet med utbetalning
i förskott bibehålls. Denna mening omfattas också av flertalet remissorgan.
Det bör framhållas, att de hörda barnavårdsnämnderna praktiskt taget
enhälligt är av denna uppfattning.

Kommittén finner inte skäl att förorda någon ändring i den nuvarande
ordningen.

Återkravsverksamheten

Förskottering av underhållsbidrag till barn innebär i princip, att det allmänna
helt eller delvis utbetalar det underhållsbidrag, som underhållsskyldig
fader eller moder underlåter att erlägga. Denna princip avses som redan
nämnts ej skola rubbas i den nya lagstiftningen. Den underhållsskyldige blir
sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårdsnämnd,
som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta förfaller
till betalning. Fullgör den underhållsskyldige ej frivilligt honom åvilande
betalningsskyldighet, åligger det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vidta
erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. Med hänsyn särskilt till
de ökade kostnader för det allmänna, som kommitténs förslag medför, får
kommittén understryka vikten av att alla åtgärder vidtas för att effektivisera
inbetalningen.

Ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar barnavårdsnämnden. Det
åligger alltså inte en barnavårdsman att i denna sin egenskap ta ut ersättning
från den underhållsskyldige för det av barnavårdsnämnden förskotterade
underhållsbidraget. Barnavårdsman kan gentemot den underhållsskyldige
endast företräda fordran som barnet äger. En annan sak är, att barnavårdsnämnderna
av praktiska skäl ofta uppdrar åt barnavårdsman att utkräva
jämväl utgivna bidragsförskott. Åtar sig barnavårdsmannen detta, gör
han mera än vad som åvilar honom i hans egenskap av barnavårdsman.
Kommittén har funnit skäl understryka detta, eftersom det f. n. i icke ringa
utsträckning förekommer att barnavårdsman efter uppdrag av barnavårdsnämnd
utkräver jämte barnets fordran även den del av underhållsbidraget,
för vilken bidragsförskott utgivits. Detta kan medföra att barnavårdsmannen
ägnar en oproportionerligt stor del av sin arbetstid åt indrivningsverksamheten
till förfång för den kurativa verksamheten.

Kommitténs i det föregående framförda förslag att omsökningsförfarandet
skall slopas måste avsevärt bidra till att minska barnavårdsmannens arbetsuppgifter
beträffande bidragsförskotten. Kunde utvecklingen ledas därhän,
att han i allt större utsträckning befriades från arbetet med indrivningsverksamheten
och att detta i stället koncentrerades till barnavårdsnämnderna,
skulle enligt kommitténs mening vinnas väsentliga fördelar ur barnavårdsmannainstitutionens
synpunkt. Enligt vad kommittén erfarit tillämpas
i de större städerna redan den ordningen, att kravverksamheten överflyttas

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196i

från barnavårdsinännen till barnavårdsnämnderna. Kommittén vill förorda
en utveckling i den riktningen i allt fler kommuner.

Rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnd och bidragsberättigade
av till nämnden från den bidragsskyldige influtna medel får kommittén anföra
följande. Närmare bestämmelser om hur fördelningen skall ske saknas
i bidragsförskottslagen. I praxis torde vid fördelningen förfaras på följande
sätt.

Har både barnavårdsnämnden och den bidragsberättigade fordran å oguldna
belopp, fördelas vad som influtit mellan dem båda. Ingendera har företrädesrätt
för sin fordran utan fördelningen sker i proportion till respektive
fordringars storlek. Belopp, som uttas genom införsel, gäller dock alltid i
första hand den löpande månadens underhållsbidrag. Samma regel torde
tillämpas även vid frivillig inbetalning från den underhållsskyldige, såframt
inte denne uttryckligen angett, att erlagt belopp avser annan tid.

Om det för viss månad uttagna beloppet är större än det belopp, som den
bidragsskyldige är skyldig att betala för månaden, fördelas (avräknas) det
överskjutande beloppet på fordringarna för tiden före denna månad. Fördelningen
sker proportionellt på dessa fordringar oavsett fordringarnas ålder.
Belopp, som uttagits genom införsel, utnyttjas dock ej för att täcka fordringar,
som med hänsyn till deras ålder inte kan tas ut genom införsel. Det
kan nämnas att enligt 6 § första stycket lagen den 14 juni 1917 om införsel
i avlöning, pension eller livränta i lagrummets lydelse enligt lagen den 17
maj 1963 införsel ej må äga rum till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit
till betalning tidigare än två år före början av den kalendermånad under
vilken verkställigheten skall ske.

Mot det nuvarande systemet kan erinras att det inte på ett tillfredsställande
sätt tillgodoser barnets rätt vid fördelningen av de influtna beloppen.
Systemet förorsakar vidare barnavårdsnämnderna invecklade och tidsödande
räkneoperationer, i synnerhet när det gäller att fördela influtna medel
mellan äldre fordringar. I sådana fall kan flera barnavårdsnämnder vara
fordringsägare jämte det bidragsberättigade barnet.

Kommittén anser, att om den bidragsskyldige har skuld till både barnet
och samhället, barnets fordran bör gå före samhällets. En bestämmelse av
sadan innebörd bör enligt kommitténs mening inflvta i den nya lagen om
bidragsförskott. Begeln bör utformas så, att om underhållsbidrag, som under
viss månad inflyter till barnavårdsnämnd, överstiger det på månaden
belöpande bidragsförskottet, det överskjutande beloppet skall fördelas så,
att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det
allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Regeln bör enligt kommitténs
mening komma i tillämpning även i fråga om överskottsbelopp, som
avser förskott utgivna före lagens ikraftträdande.

Vad sedan gäller den närmare fördelningen (avräkningen) av det överskjutande
beloppet på i första hand barnets äldre fordringar och i andra

129

Kungi. Maj.ts proposition nr It) är 1964

hand på samhällets motsvarande fordringar vill kommittén ifrågasätta,
om det är erforderligt eller lämpligt att uppta föreskrifter därom i lagen om
bidragsförskott. Hänsynstagande till gällande regler och praxis på utsökningsrättens
område — en ny lag om införsel är för övrigt under utarbetande
— gör, att det är förenat med tetydande svårigheter att skapa en helt
tillfredsställande regel. Att så är fallet framgår klart av vad socialstyrelsen
anfört i denna fråga, varjämte må åberopas vad lagberedningen yttrat i sitt
remissutlåtande över socialstyrelsens förslag. Kommittén får i denna del
hänvisa till den bifogade sammanfattningen av styrelsens förslag och av
remissyttrandena. Kommittén har kommit till den uppfattningen, att man
inte i detta sammanhang hör ta definitiv ställning till frågan om avräkningsreglerna.
Med denna lösning torde barnavårdsnämnderna i sin verksamhet
på området tills vidare få följa hittillsvarande praxis.

I det följande behandlar kommittén frågan om eftergift i vissa fall av
samhällets återkravsrätt mot underhållsskijldig.

Enligt 17 § andra stycket bidragsförskottslagen i lagrummets lydelse från
den 1 juli 1960 äger länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden
eller av den underhållsskyldige besluta, att det allmännas återkravsrätt
skall efterges, om särskilda skäl föranleder därtill. Tidigare fordrades att
det förelåg synnerliga skäl.

Lagändringen tillkom med tanke i första hand på fall, där den underhållsskyldige
vistas utomlands och där indrivning genom vistelselandets myndigheter
inte kan påräknas. Genom ändringen bereddes länsstyrelserna möjlighet
att efterge samhällets återkravsrätt, såvida det av i ärendet verkställd
utredning kan anses framgå, att återkrav inte har någon utsikt till framgång.

Uppmjukningen av möjligheterna till eftergift av återkravsrätten är avsedd
att tillämpas även i fall, där bidragsförskott beviljats barn utom äktenskap,
beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Ifrågavarande
barn hade tidigare haft rätt till särskilt barnbidrag, vilket från
den 1 juli 1960 ersattes av bidragsförskott. I sådana fall kan faderskapet
komma att fastställas längre eller kortare tid efter det bidragsförskottet
börjat utgå. I princip föreligger återkravsrätt gentemot fadern även beträffande
de förskott, som belöper på tiden före faderskapets fastställande med
den begränsning som följer av den allmänna tioårspreskriptionen. I den
proposition (1960: 75) som ligger till grund för ovannämnda lagändring har
dock uttalats, att återkravsrätten i förevarande fall torde böra efterges, om
inte speciella skäl talar däremot. I dessa fall torde det enligt uttalande i
propositionen för utfående av gottgörelse av staten inte fordras någon aktivitet
från barnavårdsnämndens sida utöver den verksamhet för att barnets
börd fastställs, som det åligger barnavårdsmannen att bedriva.

Bortsett från nu nämnda två grupper av ärenden avsågs inte någon uppmjukning
skola äga rum.

5 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. Nr 70

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1064

Socialpolitiska kommittén ifrågasätter ej någon ändring i den inledningsvis
refererade bestämmelsen om eftergift av återkravsrätten utan förordar
att den överförs i sak oförändrad till den nya lagen. Kommittén vill dock
anföra vissa synpunkter rörande lagrummets tillämpning.

Enligt förarbetena till lagrummet i dess ursprungliga lydelse är en restriktiv
tillämpning avsedd. Eftergift av återkravsrätten bör beviljas i sådana
fall, där ett tillgripande av tvångsmedel kan visa sig ur social synpunkt
olyckligt eller ur mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Som exempel
har nämnts sådana fall, där fadern till ett utomäktenskapligt barn har egen
familj, vars sammanhållning uppenbarligen skulle äventyras om förskottet
uttogs av honom. Enbart den omständigheten att den underhållsskyldige
bildat egen familj, bör dock inte leda till eftergift. De särskilda skäl, som
ursprungligen gällde, skulle vara av personlig och social natur, alltså inte
av ekonomisk art. Det kan tilläggas, att ett av länsstyrelsen fattat beslut
om eftergift innebär, att den underhållsskyldige blir för all framtid befriad
från återbetalningsskyldighet med avseende på det utgivna förskott
som framställningen om eftergift avsett.

Bedömningen av frågan om eftergift av samhällets återkravsanspråk innebär
en avvägning mellan å ena sidan samhällets krav på ersättning av
den underhållsskyldige för utgivna bidragsförskott och å andra sidan skäliga
hänsyn till den underhållsskyldiges personliga och sociala förhållanden.
Med lagstiftningens ursprungliga syfte och konstruktion var det naturligt
att det allmännas rättsanspråk kom starkt i förgrunden. En liberalisering
av lagrummet har som framgått av det föregående skett relativt
nyligen. Verkningarna av lagändringen är dock begränsade till två grupper
av ärenden.

De möjligheter till eftergift som lagen med sin nuvarande utformning
ger, bör enligt kommitténs mening komma till praktisk användning även
i andra fall än de ovan berörda. En underhållsskvldig kan ha varit förhindrad
att fullgöra sin skyldighet exempelvis på grund av långvarig sjukdom,
vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt eller
liknande. Har i sådant fall bidragsförskott utgått, kan krav på betalning av
förfallna bidrag uppkomma så snart han börjar erhålla förvärvsinkomst,
oavsett om han såsom ej sällan är fallet befinner sig i eu rehabiliteringsperiod.
Därigenom kan hans anpassning till förvärvslivet eller samhället
försvåras eller förhindras. Kommittén vill därför i nu nämnda och likartade
fall förorda eu mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Vid
behov torde eventuellt erforderliga föreskrifter i sådant syfte få intas i den
tillämpningskungörelse, som Kungl. Maj :t torde komma att utfärda i anslutning
till den nya lagstiftningen.

Därvid torde också böra beaktas den situation, som uppkommer om institutet
arbetsföreläggande avvecklas i enlighet med därom framlagt förslag
(SOU 1963: 38). Kommittén får erinra om att landskommunernas för -

Kangl. Maj:ls proposition nr 70 år Wtib 131

bil ml i remissyttrande över förslaget framhållit, att den försämrade indrivning
av bidragsförskott, som i viss utsträckning torde bli en följd av
att kommunerna avhändes detta verkningsfulla påtryckningsmedel, inte
får medföra att kommunerna går förlustiga rätten till statsbidrag för utgivna
bidragsförskott. Förbundet tillägger, att detta synes kräva en viss uppmjukning
av den ganska hårda och formbundna praxis som f. n. tillämpas vid
prövningen av kommunernas ersättningsanspråk.

Som ovan nämnts uppmärksammades särskilt i samband med 1960 års
uppmjukning av möjligheterna till eftergift de fall, där bidragsförskott beviljats
utonräktenskapliga barn utan känd fader. Hade faderskapet sedermera
fastställts, borde enligt statsmakternas uttalande samhällets rätt att
återkräva dessa efterskott efterges, om inte speciella skäl talade däremot.
Uttalandet får ses mot bakgrunden av att bidragsförskotten samtidigt överfördes
från barnbidragslagstiftningen, där sådant återkrav inte förekom.
Med det föreslagna slopandet av treårsgränsen kommer frågan i ett något
annat läge.

Enligt de föreslagna reglerna föreligger rätt till bidragsförskott från barnets
födelse. I de fall vederbörande i anslutning till barnets födelse erkänt
faderskapet och åtagit sig att utge underhållsbidrag, kan anspråk på återkrav
av utgivet förskott riktas mot fadern från barnets födelse. Det finns då
ingen anledning bedöma återkravssituationen annorlunda i de fall faderskapet
fastställts efter rättegång vid en senare tidpunkt. Barnets fader skulle
eljest kunna finna det förmånligt att underlåta att frivilligt gå med på faderskapet.
Har emellertid lång tid förflutit innan faderskapet fastställts
och beror dröjsmålet inte på förhalning från faderns sida, kan det däremot
finnas anledning att helt eller delvis efterge återkravet.

Finansieringsfrågor

Nettoutgifterna för bidragsförskotten — dvs. totalkostnaderna efter vad
som kunnat återkrävas av den underhållsskyldige —- bestrids till tre fjärdedelar
av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd
utgivit förskottet. Kostnadsfördelningsreglerna bär varit desamma
alltsedan förskottsverksamhetens tillkomst 1937. Det kommunala bidraget
har motiverats särskilt med hänsyn till kommunernas ekonomiska intresse,
då det blir fråga om att göra återkravsrätten gentemot den underhållsskyldige
gällande.

Kostnadsfördelningsfrågan var för några år sedan föremål för statsmakternas
prövning. Allmänna statsbidragsulredningen hade i sitt betänkande
om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:80) förordat att vissa driftbidrag
— bland dem statsbidraget till bidragsförskotten — borde avlösas
genom ökning av lärarlönebidraget. Flertalet av remissorganen hade inte
haft något att erinra häremot. På grundval av betänkandet framlade statsrådet
och chefen för finansdepartementet i proposition 1957: 112 ett prin -

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

cipförslag angående omläggning av statsbidragsgivningen till primärkommunernas
driftutgifter. Förslaget innebar, att 27 speciella driftbidrag skulle
ersättas av två, nämligen dels ett lärarlönebidrag och dels ett högre skolbidrag.
Departementschefen ansåg dock inte att statsbidraget för bidragsförskotten
borde avlösas för det dåvarande, men uttalade att frågan torde
få tas upp på nytt om några år samtidigt med att en avlösning av de övriga
bidrag, som föreslogs undantagna från en omläggning, bleve aktuell. Propositionen
godkändes av riksdagen.

På ett näraliggande område, nämligen folkpensioneringen, har problemet
om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun också diskuterats under
de senare åren. Någon slutlig lösning av denna fråga har inte nåtts. De fördelningsregler,
som statsmakterna stannade för 1962, innebär sålunda
endast en provisorisk reglering i avbidan på en slutlig lösning. Provisoriet
innebär att de tidigare grunderna för kostnadsfördelningen rubbats blott
i ringa mån.

Kommittén får mot bakgrunden av det anförda framhålla att frågan om
bidragsförskottens finansiering inte bör bedömas isolerad utan ses i ett
större sammanhang. Kommittén finner det under sådana förhållanden inte
lämpligt att förorda en annan lösning än den nuvarande. Kommitténs förslag
innebär sålunda att de gällande grunderna för kostnadsfördelningen
inte rubbas. Härmed har kommittén inte tagit ställning till finansieringsproblemet
på längre sikt.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

Bestämmelserna om gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
återfinns i 21 § bidragsförskottslagen och 2 § kungörelsen med vissa
bestämmelser angående tillämpningen av nämnda lag. Gottgörelse sökes
av vederbörande barnavårdsnämnd hos länsstyrelsen. Ansökan, avseende
nämndens kostnader för förskott som belöper å visst budgetår, skall göras
före utgången av därnäst följande budgetår. I vissa fall kan dock ansökan
upptas till prövning, även om den göres senare.

Riksdagens revisorer, som i sin berättelse den 15 december 1962, § 11, behandlat
tillämpningen av bidragsförskottslagen, har beskrivit ansökningsoch
prövningsförfarandet på följande sätt.

Detta s. k. statsverkskrav omfattar samtliga under ett budgetår förekommande
ärenden, där bidragsförskottet icke till fullo ersatts av den bidragsskyldige.
Till ansökningen skall fogas bilagor, en för varje barn ansökningen
avser, upptagande en detaljerad redovisning av barnets bidragsförskottsärende.
Även bilagan skall vara upprättad enligt fastställt formulär. Numera
har detta formulär samma utformning som formuläret för enskilds
ansökan hos barnavårdsnämnd om erhållande av bidragsförskott. Därmed
har vunnits att en del av bilagan kan skrivas som genomslagskopia av förskottsansökningen.

Ktingl. Maj.ts proposition nr 70 ur 1004 1IW

I den man under det budgetår statsverkskravel avser underhållsbidrag
influtit, vilka belöper på tidigare budgetår och delvis tillkommer statsverket
såsom återbetalning av tidigare beviljat statsbidrag, redovisas dessa underhållsbidrag
på en särskild bilaga.

Sedan ansökningen inkommit till länsstyrelsen skall denna granska varje
särskilt ärende med hänsyn till dels om förskott beviljats och utbetalats
enligt bestämmelserna och dels om barnavårdsnämnden gjort vad på den
ankommer för att återkräva förskottet av den enskilde. Endast under förutsättning
att båda dessa villkor uppfyllts får statsbidrag beviljas. Där så
erfordras skall länsstyrelsen genom barnavårdsnämnden eller själv införskaffa
ytterligare utredning i ärendet. Den bidragspliktiges skyldighet att
ersätta utgivet bidragsförskott kvarstår i princip även efter det att statsverket
gottgjort barnavårdsnämnden för tre fjärdedelar av förskottet. Den
fortsatta indrivningsverksamheten är dock icke underkastad någon kontroll
från statens sida.

Enligt riksdagens revisorers mening påkallar bestämmelserna om statsverkskravet
i deras nuvarande utformning en detaljerad redovisning för och
granskning av varje särskilt ärende och medför därigenom stor arbetsbelastning
för både barnavårdsnämnderna och länsstyrelserna. Revisorerna
framhåller, att den redovisning som nu krävs bör kunna schabloniseras
utan att fördenskull statsverkets intresse behöver bli lidande. En förenkling
skulle tvärtom ge utrymme för en mera effektiv övervakning från barnavårdsnämndernas
sida att underhållsskyldigheten fullgörs.

De erinringar som riksdagens revisorer nu och även vid tidigare tillfällen
riktat mot det nuvarande systemet vid barnavårdsnämndernas ansökan om
gottgörelse av statsverket och ansökans behandling hos länsstyrelserna förtjänar
enligt kommitténs mening all uppmärksamhet. Barnavårdsnämnder
och länsstyrelser vitsordar, att det vid sidan om omsökningsförfarandet
just är statsbidragsansökningarna och deras kontroll, som gör bidragsförskottsverksamheten
till den tungrodda och arbetskrävande apparat som
den nu är. Kommittén har i det föregående föreslagit, att omsökningsförfarandet
slopas. Det är enligt kommitténs mening en angelägenhet av största
vikt att dessutom söka förenkla systemet med redovisningen och kontrollen
vid barnavårdsnämndernas ansökan om statsbidrag. Därigenom skulle
arbetsbelastningen minska hos såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna,
vilket i och för sig är önskvärt. En mindre omständlig handläggning
av framställningarna om gottgörelse av statsverket skulle också få
den ur kommunal synpunkt värdefulla effekten att länsstyrelserna skulle
snabbare än nu är fallet kunna bevilja gottgörelse och utanordna beviljat
belopp. I större och medelstora kommuner kan statsbidragskravet vara av
betydande storlek.

Den omständigheten att kommunala organ administrerar en verksamhet,
som till större delen bekostas av statsverket, motiverar en viss statlig
tillsyn. Men kontrollen synes kunna utföras på ett mindre arbetskrävande
sätt än vad nu är fallet. Enligt föreskrift i den gällande bidragsförskotts -

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1907

lagen skall granskningen avse dels att förskotten beviljats och utbetalats
enligt bestämmelserna i lagen och dels att barnavårdsnämnderna gjort vad
på dem ankommer för att återkräva beviljat förskott av den enskilde. Länsstyrelsernas
granskning torde nu varje år omfatta samtliga barnavårdsnämnders
ärenden om utgivna bidragsförskott. Mot bakgrunden av de ökade
resurserna inom den kommunala förvaltningen torde en så omfattande och
i detalj gående kontroll av den kommunala verksamheten på ifrågavarande
område inte vara erforderlig. Enligt kommitténs mening torde det vara
tillfyllest, om kontrollen företrädesvis sker genom stickprov, varvid särskilt
torde böra uppmärksammas ärenden om gottgörelse från barnavårdsnämnder
i kommuner, där indrivningsresultatet synes mindre tillfredsställande.
Den erforderliga tillsynen bör också med fördel kunna inriktas på sådan
verksamhet, som är av rådgivande och vägledande karaktär.

Den närmare utformningen av förfarandet vid barnavårdsnämndernas
ansökan om statsbidrag samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet torde få
regleras i en särskild tillämpningskungörelse till den nya lagen. Förslag till
sådan kungörelse bör på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetas av socialstyrelsen
i samråd med riksrevisionsverket. I sammanhanget bör också uppmärksammas
den av riksdagens revisorer väckta frågan om utarbetande av sådant
statistiskt material, som ur olika synpunkter belyser bidragsförskottsverksamheten.

Bestämmelserna i förevarande avseende i bidragsförskottslagen bör inskränkas
till ett stadgande om att gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott
beviljas och utbetalas av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnd.
Enligt gällande bestämmelser skall sådan ansökan avse nämndens
kostnader för förskott som belöper å visst budgetår. Ansökan skall
göras före utgången av därnäst följande budgetår. Kommittén föreslår sådan
ändiing att ansökan skall avse kalenderår och göras före utgången av
juni månad påföljande år. Ändringen motiveras med att skyldigheten att
utge förskott icke sällan övergår på annan kommun vid kalenderårsskiften.
Därjämte har beaktats att det nuvarande omsökningsförfarandet vid budgetårsskiften
slopats.

Dessutom bör i lagen liksom f. n. stadgas vissa påföljder för den händelse
barnavårdsnämnd ej iakttagit bestämmelserna i bidragsförskottslagen eller
ej fullgjort vad skäligen får anses ha ålegat nämnden för återkrävande av
förskottet.

Kostnader m. in.

Antal bidragsberättigade barn

Antalet barn som kan komma i fråga för bidragsförskott enligt de föreslagna
bestämmelserna är svårt att uppskatta mera exakt. Vissa beräkningar
kan dock göras på grundval av tillgängligt siffermaterial för år 1960.

Knngl. Maj:ts proposition nr 70 är 135

Enligt dessa beräkningar skulle antalet barn till frånskilda (liemskilda)
makar och ogifta mödrar uppgå till ca 135 000.

Kostnader för bidragsförskott och iitfylhuidsbidrag år 1061

Kalenderåret 1961 utbetalades 52 876 000 kr. i bidragsförskott till 77 541
barn. Av dem var 51 procent inomäktenskapliga barn, dvs. barn till frånskilda
eller hemskilda. Samma kalenderår utbetalades 3 100 000 kr. i utfyllnadsbidrag
till 25 700 barn.

Vid slutet av år 1961 var antalet utomäktenskapliga barn för vilka faderskapet
inte hade fastställts 8 600. Av dem var ungefär lika många under
3 år som över denna åldersgräns. Av de ca 4 300 som fyllt 3 år torde flertalet
ha utnyttjat sin rätt till bidragsförskott, för vilket ingen underhållspliktig
är återbetalningsskyldig. Kostnaden för dessa bidragsförskott kan
uppskattas till 4 300 000 kr. och ingår i det förut angivna totalbeloppet för
bidragsförskott. Utbetalade beloppet av bidragsförskott, för vilka återbetalningsskyldighet
förelåg, var alltså 48 576 000 (52 876 000—4 300 000) kr.

Under senare år har i allmänhet omkring hälften av utbetalade bidragsförskott
återbetalats av de underhållspliktiga. År 1961 betalades in 25 200 000
kr. Budgetåret 1961/62 var statsverkets nettoutgift för bidragsförskott och
utfyllnadsbidrag 23 190 000 kr. Statsverkets utgift för budgetåret 1963/64 för
ifrågavarande ändamål har beräknats till 31 miljoner kr.

Beräknade kostnader för det föreslagna bidragsförskottet

Rörande grunderna för kostnadsberäkningarna får socialpolitiska kommittén
anföra följande.

Kommittén föreslår inga ändrade regler för finansieringen av bidragsförskotten.
Kostnaderna skall sålunda liksom f. n. delas med en fjärdedel på
kommunerna och tre fjärdedelar på staten.

Kommittén förutsätter att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1
juli 1964. Kostnadsberäkningarna avser utgifterna för det allmänna under
budgetåret 1964/65. Det förutsätts vidare, att bidragsförskottets normalbelopp
utgör 1 200 kr. per barn och år. Här bortses från att vissa barn kominer
att erhålla förskott med tillhopa 1 680 resp. 480 kr.

Det är inte möjligt alt på grundval av tillgängligt material göra mera
exakta kostnadsberäkningar. Med hänsyn till de många ovissa faktorer som
finns, t. ex. otillräckliga uppgifter beträffande antalet barn i ofullständiga
familjer, underhållsbidragens storlek i andra fall än där bidragsförskott
utgår, återbetalningsfrekvensen etc., kan det endast bli fråga om vissa grova
uppskattningar.

Som tidigare anförts kan det antas, att totala antalet barn till frånskilda
och hemskilda samt barn utom äktenskap utgör ungefär 135 000. Av dessa
barn uppbar 77 500 bidragsförskott år 1961. Antalet barn som uppbar utfyllnadsbidrag
samma år uppgick till 25 700. Praktiskt taget alla dessa barn tor -

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

de samtidigt ha uppburit bidragsförskott, varför de anses ingå i talet 77 500.
Mot bakgrunden av den successiva ökningen av antalet bidragsförskott,
som skett under en följd av år, synes det inte osannolikt, att antalet bidragsförskott
vid oförändrad lagstiftning skulle ha uppgått till åtminstone 80 000
vid utgången av juni 1964. Samtliga dessa barn beräknas erhålla bidragsförskott
enligt den nya lagstiftningen med 1 200 kr. om året.

Antalet barn, som inte enligt nuvarande lag är berättigade till bidragsförskott,
skulle alltså uppgå till ca 55 000 (- 135 000—80 000).

Den föreslagna lagen torde medföra en inte oväsentlig ökning av antalet
bidragsförskottsberättigade barn. ökningens storlek kan ej med säkerhet
bedömas.

En nytillkommande grupp är de utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap
ej fastställts och som ej fyllt tre år. Dessa barns antal uppskattas till drygt
4 000. Varje barn erhåller i bidragsförskott 1 200 kr. om året.

En annan nytillkommande grupp är barn i fall där faderskapsfrågan är
klarlagd och där fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag
enligt de familjerättsliga reglerna, ehuru något underhållsbidrag ej
fastställts. Detta kan bero på ätt den underhållsskyldige inte kunnat åläggas
utge underhållsbidrag, därför att han saknar betalningsförmåga, exempelvis
på grund av sjukdom eller invaliditet. Närmare hållpunkter för uppskattning
av antalet barn inom denna kategori saknas. Kommittén uppskattar
antalet till ca 3 000. Förskottets årliga belopp utgör också i detta fall 1 200 kr.
per barn.

Slutligen tillkommer en sannolikt relativt stor grupp barn, vilka icke
enligt gällande lagstiftning är berättigade till bidragsförskott eller utfyllnadsbidrag
men vilka blir berättigade enligt den nya lagen. Här avses fall,
där den underhållsskyldige betalar det fastställda underhållsbidraget, som
uppgår till det nuvarande förskottets maximibelopp 996 kr. men understiger
det nya normalbeloppet 1 200 kr. Vidare tillkommer sådana fall, där den
underhållsskyldige likaledes betalar det fastställda underhållsbidraget, vilket
kan vara lägre än förskottets maximibelopp 996 kr. men dock så stort
att utfyllnadsbidrag icke kan utgå. Samtliga nu nämnda barn kommer alt
bli berättigade till bidragsförskott motsvarande skillnaden mellan det nya
bidragsförskottets och underhållsbidragets belopp. Förskottet får i dessa
fall karaktär av utfyllnadsbidrag. Huru många barn, som blir berättigade
till sådan utfyllnad, kan inte anges annat än efter en mycket grov uppskattning.
Det antas här att antalet ligger i storleksordningen 30 000.

I den sistnämnda gruppen är det inte möjligt alt med säkerhet bedöma
den genomsnittliga storleken av bidragsförskottet. I samtliga föregående
grupper blir bidragsförskottet som nämnts 1 200 kr. I förevarande fall utgör
det däremot skillnaden mellan underhållsbidraget i det enskilda fallet
och beloppet 1 200 kr. Det genomsnittliga beloppet per barn uppskattas här
till 300 kr.

Ktingl. Muj:ts proposition nr 70 ur 190 h -

137

Sammanfattning au kostnadskalkylerna

Med utgångspunkt från i det föregående gjorda antaganden skulle kost
naderna kunna uppskattas sålunda.

Bidragslörskotts-belopp por barn kr.

Antal bidragsförskotts-berättigade barn

Kostnader kr.

1 200

80 000

96 000^000

1 200

4 000

4 800 000

1 200

3 000

3 600 000

300 (i genom-snitt)

30 000

9 000 000

Summa

117 000

113 400 000

Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder beräkningarna uppskattar
kommittén de totala kostnaderna för bidragsförskotten till i runt tal 115
miljoner kr.

Från detta belopp skall avräknas vad som kan antas inflyta från de bidragspliktiga.
Detta belopp utgjorde som förut nämnts ca 25 miljoner kr.
år 1961. Huru stor återbetalning som kommer att ske budgetåret 1964/65
kan inte närmare beräknas. Det bör dock nämnas, att den ökning som genom
den nya lagstiftningen uppkommer beträffande de bidragsberättigades
antal och i fråga om totalkostnaderna inte nämnvärt kan antas komma att
påverka totalbeloppet av återbetalade förskott. De nytillkommande bidragsförskotten
kommer nämligen i allt väsentligt att vara av den natur att kostnaderna
för dem stannar på det allmänna. Vissa skäl talar dock för att
summan av återbetalda belopp bör uppräknas något, förslagsvis till 30 miljoner
kr. Nettokostnaderna för det allmänna skulle sålunda vid bifall till
kommitténs förslag stanna vid 85 miljoner kr. (= 115—30). Av dessa skall
staten svara för 64 och kommunerna för 21 miljoner kr. Jämfört med budgetåret
1963/64, då statsverkets kostnader för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
beräknats till 31 miljoner kr., skulle kostnadsökningen för staten
bli omkring 33 miljoner kr. Motsvarande kostnadsökning för kommunerna
uppskattas till omkring 11 miljoner kr.

Eftersom statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott torde de
ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller endast i ringa mån komma
att påverka statens utgifter för budgetåret 1964/65.

Ikraftträdande

Kommittén föreslår, att den nya lagen om bidragsförskott träder i kraft
den 1 juli 1964. Samtidigt bör lagen om förskottering av underhållsbidrag
till barn (bidragsförskottslag) och lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
upphöra att gälla.

Kommittén har utarbetat lagtext till den nya lagen ävensom till vissa ändringar
i lagen om allmän försäkring och i föräldrabalken.

5* — Bihang till riksdagens protokoll 196''i. Nr 70

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

kapitel 5

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer som uppdragits i det föregående har
socialpolitiska kommittén utarbetat förslag till lag om bidragsförskott samt
förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring och i föräldrabalken.

Utöver vad tidigare anförts torde följande böra nämnas angående förslagen.

Den nuvarande rubriken lag om förskottering av underhållsbidrag (bidragsförskottslag)
har ändrats till lag om bidragsförskott, vilken beteckning
redan allmänt begagnas i praktiken.

För att inte lagtexten skall tyngas med stadganden av mera detaljbetonad
karaktär har i lagförslaget inte medtagits vissa bestämmelser, som återfinns
i nu gällande lag. Avsikten är att motsvarande bestämmelser skall inflyta i
en särskild av Kungl. Maj :t utfärdad tillämpningsförfattning.

Motivering till förslaget till lag om bidragsförskott

1 §•

Denna paragraf innehåller de grundläggande förutsättningarna för rätt
till bidragsförskott. För dessa har redogjorts i den allmänna motiveringen.

2 §•

Paragrafen upptar vissa undantag från de generella reglerna om rätt till
bidragsförskott, vilka behandlats i den allmänna motiveringen.

3 §.

Innehållet i denna paragraf har kommenterats i den allmänna motiveringen.

4 §•

Bestämmelserna i de fyra första styckena har behandlats i den allmänna
motiveringen. Femte stycket har motsvarighet i 2 § andra stycket i lagen om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

5 §.

I denna paragraf regleras ansökningsförfarandet. Av första stycket framgår
att rätten till bidragsförskott är beroende av ansökan. Ehuru rättens
beslut eller annan motsvarande handling rörande fastställt underhållsbidrag
inte i och för sig är nödvändig för bedömande av rätten till bidragsförskott,
skall sådan handling dock fogas vid ansökan. Den behövs nämligen

Kmujl. Maj.ts proposition nr 70 år 11)04 1 .‘i!)

när barnavårdsnämnderna skall vidta åtgärder för att indriva det allmännas
fordran av den enskilde.

Andra stycket upptar bestämmelser om var ansökan skall göras. De nya bestämmelserna
motsvarar med någon förenkling vad som nu gäller enligt
3 § bidragsförskottslagen.

Tredje stycket, som innehåller regler om vem som må göra ansökan, motsvarar
4 § första stycket i gällande lag.

6 §•

Stadgandet i första stycket har behandlats i den allmänna motiveringen.

Av andra stycket framgår att bidragsförskott ej skall utgå i vissa fall,
då barnet erhåller sin försörjning på statens bekostnad eller då det erhåller
kostnadsfri undervisning och vård i fall som närmare anges i lagrummet.
Såvitt gäller barn som erhåller undervisning på särskola innebär bestämmelserna
att bidragsförskott skall kunna utgå, då barnet vid externatundervisning
vistas i sitt vanliga hem och alltså inte får sin försörjning genom
det allmänna. Däremot skall bidragsförskott inte utgå, om barnet genom
särskolas försorg och på det allmännas bekostnad är utackorderat i familjevård.
Med hel månad avses hel kalendermånad.

Stadgandet i tredje stycket har motsvarighet i 11 § 2 mom. första stycket
gällande bidragsförskottslag.

Fjärde stycket har motsvarighet i 11 § 1 mom. andra stycket gällande lag,
dock att tiden innan förverkande inträder förlängts så att den motsvarar vad
som gäller enligt 11 § andra stycket lagen om allmänna barnbidrag.

7 §•

Första stycket motsvarar 11 § 1 mom. första stycket gällande lag.

Andra stycket är en nyhet jämfört med nuvarande lag. Lagrummet, som
ansluter till förslag av socialvårdsförbundet i dess yttrande över socialstyrelsens
förslag, avser att möjliggöra för kommun alt ur det först till betalning
förfallande bidragsförskottsbeloppet tillgodogöra sig ersättning för socialhjälp,
som lämnats såsom förskott på bidragsförskott. Ett motsvarande
stadgande finns i 17 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

Rörande kommuns rätt att uppbära bidragsförskott för barn, som är omhändertaget
för samhällsvård, hänvisas i tredje stycket till barnavårdslagen.
Där finns i 72 § regler om kommuns rätt att uppbära ersättning av enskild.
Det föreslagna stadgandet har motsvarighet i 11 § 3 mom. gällande bidragsförskottslag.

8 §•

Denna paragraf reglerar barnavårdsnämndernas skyldighet att utge bidragsförskott.
Enligt huvudregeln i första stycket skall bidragsförskott utges
av den barnavårdsnämnd, hos vilken ansökan skall göras. Har sedan
bidragsförskott beviljats förhållandena så ändrats på grund av att modern

14,0 Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

— eller i förekommande fall fadern — mantalsskrivits i annan kommun
eller till följd av att barnet erhållit bostad i annan kommun, att ansökan om
förskott skulle göras hos barnavårdsnämnd i den andra kommunen, åligger
det enligt bestämmelserna i andra stycket inflyttningskommunens barnavårdsnämnd
att utge bidragsförskottet i fortsättningen. Skyldigheten för
utflyttningskommunens barnavårdsnämnd att utge bidragsförskott upphör
dock ej förrän från och med månaden näst efter den, under vilken handlingarna
i ärendet översänts. Det förutsättes, att barnavårdsnämnderna i
samverkan skall handlägga överflyttningsärendena på sådant sätt, att avbrott
i utbetalningen av förskott inte uppkommer.

Den barnavårdsnämnd, vilken övertager betalningsskyldigheten, övertager
också kravet mot den underhållsskyldige såväl för sin egen som för
barnets räkning liksom för de barnavårdsnämnders räkning, som kan ha
fordringar hos den underhållsskyldige för tidigare utgivna bidragsförskott.
Det är därför av vikt, att den mottagande barnavårdsnämnden får fullständiga
uppgifter angående inbetalningar, restantier etc. Med de översända
handlingarna bör följa avskrifter eller kopior av de avräkningskort, som
förts i ärendet. Inflyter medel efter det handlingarna översänts, skall den
mottagande nämnden underrättas därom utan dröjsmål.

9 §•

Denna paragraf motsvarar 15 § gällande lag.

10 §.

Första stycket har motsvarighet i 16 § gällande lag.

Andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen.

11 §•

Första stycket har motsvarighet i 17 § första stycket gällande lag.

Andra stycket motsvarar 18 § gällande lag.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § andra stycket gällande lag. Vissa synpunkter
på tillämpningen av stadgandet har anförts i den allmänna motiveringen.

13 och 14 §§.

I tillämpliga delar motsvaras de föreslagna stadgandena av föreskrifter
i 12 § 2 mom. gällande lag.

15 §.

Paragrafen har utformats med 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring som
förebild.

16 §.

Paragrafen, som har viss motsvarighet i 14 § gällande lag, har omredigerats
med 20 kap. 6 § lagen om allmän försäkring som förebild.

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 ur 196b

17 §.

Första stycket motsvaras av 20 § gällande bidragsförskottslag.
Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen.

18 §.

Paragrafen motsvaras av 22 § gällande lag.

19 §•

Första punkten är ny. Andra punkten motsvaras av 23 § gällande lag.

20 §.

Denna paragraf motsvarar 24 och 25 §§ gällande lag.

21 §.

Denna paragraf innehåller allmänna bestämmelser om länsstyrelsernas
och socialstyrelsens tillsyn över bidragsförskottsverksamheten.

22 §.

Paragrafen motsvarar i sak 2 § andra punkten gällande lag.

23 §.

Motsvarighet till denna paragraf finns i 26 § gällande lag.

Förslagen till ändrad lydelse dels av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen om
allmän försäkring och dels av 20 kap. 11 § föräldrabalken.

Skälen för ifrågavarande författningsändringar har lämnats i den allmänna
motiveringen.

142

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Bilaga 21

Sammanfattning av socialstyrelsens förslag till ny lag om bidragsförskott
och av remissyttrandena över förslaget
Socialstyrelsens förslag

förslagets bakgrund. Som ett led i strävandena att harmonisera
sociallagstiftningen har nordiska socialpolitiska kommittén tagit upp
frågan om en samordnad hidragsförskottslagstiftning i de nordiska länderna.
Den 10 december 1962 överlämnade kommittén till socialdepartementet
en av ett underutskott utarbetad rapport med förslag till vissa reformer
beträffande bidragsförskotten. I samband därmed anförde kommittén, att
den för sin del funnit principerna i rapporten väl ägnade att läggas till
grund för nationell lagstiftning, och hemställde, att de i rapporten upptagna
förslagen måtte vinna beaktande vid utformningen av lagreglerna på
området.

De riktlinjer för en likformig lagstiftning, som uppdragits i rapporten,
har i huvudsak den norska förskottslagstiftningen som förebild. Frågor sådana
som bidragsförskottens storlek och finansiering i de olika länderna
har ansetts böra lämnas åsido.

Den 21 december 1962 överlämnade Kungl. Maj:t rapporten till socialstyrelsen,
som samtidigt fick i uppdrag att verkställa översyn av de svenska
lagreglerna om bidragsförskott till barn under 16 år samt till Kungl. Maj:t
avge det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

\ idare kan nämnas att den svenska bidragsförskottsverksamheten under
år 1962
samheten behandlas under 11 § i den berättelse, som revisorerna avgivit
den 15 december 1962. Där framhålles, att den nuvarande författningen i
ämnet förorsakar ett mycket tidsödande administrativt arbete och att bestämmelserna
bör omarbetas i syfte att ernå förenklingar. Som exempel
namnes att det årliga omsökningsförfarandet bör kunna slopas. Vidare
framhålles, att den redovisning, som krävs i fråga om statsbidragen, bör
kunna schabloniseras utan att statens intressen därför behöver bli lidande.
Med hänvisning till förenämnda rapport av nordiska socialpolitiska kommitténs
underutskott uttalar revisorerna, att frågan om en ny svensk lag om
bidiagsförskott snarast bör upptas till slutlig prövning.

Med skrivelse den 19 juli 1963 har socialstyrelsen redovisat sitt utredningsuppdrag
och överlämnat förslag till ny lag om bidragsförskott.

Styrelsens förslag följer i stort de riktlinjer, som uppdragits av nordiska
socialpolitiska kommittén, men i vissa avseenden har dock avvikelser gjorts.

Med hänvisning till riksdagsrevisorernas ovannämnda uttalande beträffande
barnavårdsnämndernas statsbidragsansökningar framhåller socialstv -

1 Bilaga 1 är här utelämnad.

Knngt. Maj:ts proposition nr 70 ur 1 !)0''i 1415

relsen i motiven, att ansökningsförfarandet bör förenklas, varjämte reglerna
för länsstyrelsernas kontroll över bidragsförskottsverksamheten bör
ändras så, att kontrollen blir mindre arbetskrävande än för närvarande.
Lagförslaget innehåller emellertid inga bestämmelser härom. Socialstyrelsen
föreslår i stället, att dessa frågor skall regleras i en tillämpningskungörclse
till bidragsförskottslagen.

I det följande lämnas eu kortfattad redogörelse för socialstyrelsens förslag.
Redogörelsen följer i huvudsak den indelning i olika avsnitt som skett
i förslaget.

Bidragsförskottets konstruktion. Under framhållande av
alt det nuvarande svenska systemet är behäftat med vissa olägenheter föreslår
socialstyrelsen att man helt överger principen, att bidragsförskottslagen
skall vara ren förskotteringslagstiftning, och inför ett enhetligt bidragsförskott.
Den nya lagen avser att ersätta såväl bidragsförskottslagen
som lagen om utfyllnadsbidrag, utvidgad till att avse alla bidragsberättigade
barn, vilkas underhållsbidrag är lägre än bidragsförskottet eller för vilka
bidrag ej fastställts inklusive barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet
ej fastställts och som fyllt tre år.

I enlighet härmed föreslås att bidragsförskott skall utgå till

1) barn som enligt 7 kap. 2 § andra st. FB är berättigat till underhållsbidrag
från sin fader eller moder, där underhållsbidraget är fastställt i rättens
beslut eller i skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse,

2) barn vars fader eller moder är bidragsskyldig gentemot barnet enligt
7 kap. 2 § andra st. FB, men för vilket underhållsbidrag ej är fastställt och

3) barn utom äktenskap, för vilket faderskapet ej fastställts, från och
med den månad, under vilken barnet fyller tre år.

Med det föreslagna systemet blir det ur det allmännas synpunkt av stor
vikt att låga underhållsbidrag höjs resp. att underhållsbidrag fastställs så
snart som möjligt. I sådant syfte föreslås — beträffande grupperna 1) och
2) — att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än det fastställda underhållsbidraget,
om den som har vårdnaden om barnet undandrar sig att
vidta eller medverka till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt
samt — beträffande grupp 3) — att bidragsförskott utgår endast under
villkor, att modern inte mottager eller mottagit bidrag till barnets
underhåll från någon, som kan vara barnets fader, och att hon inte undandrar
sig att medverka till åtgärder för att söka få faderskapet fastställt.

I detta sammanhang uttalar socialstyrelsen, utan att förslag i sådan riktning
framlägges, att det skulle vara en fördel dels om barnavårdsnämnd,
som utger bidragsförskott, finge rätt att föra talan mot den bidragsskyldige
i mål angående underhållsbidrag till barnet och dels om underhållsbidrag,
fastställt i dom, liksom underhållsbidrag till barn utom äktenskap, fastställt
i skriftligt, av två personer bevittnat avtal och godkänt av barna -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196 i

vårdsmannen, kunde jämkas redan på grund av ändrade förhållanden och
inte som f. n. först när »väsentligen ändrade förhållanden» inträtt.

I frågan om bidragsförskottets storlek framhåller socialstyrelsen önskvärdheten
av att jämställdheten mellan barnpension från folkpensioneringen
och bidragsförskott bibehålies även i fortsättningen. Bidragsförskotlsnivån
anses därför böra i princip anknyta till basbeloppet enligt 1 kap. (i §
lagen om allmän försäkring och de regler som i övrigt gäller för barnpensionen.

I avvaktan på alt barnpensionen anknvtes till basbeloppet föreslås att
bidragsförskott utgår enligt följande differentierade skala

a) med 83 kr./mån. (= 996 kr. per år) i fall där endast en av föräldrarna
är bidragsskyldig,

b) med 58 kr./mån. ( = 696 kr. per år) och hidragsskyhlig, i fall där båda
föräldrarna är bidragsskyldiga, samt

c) med 33 kr./mån. (— 396 kr. per år) i fall där barnet även är berättigat
till barnpension (ena föräldern alltså död).

Det kan anmärkas, att om båda föräldrarna är ålagda att betala underhållsbidrag,
bidragsförskott enligt gällande lag kan utgå på båda bidragen
samtidigt, men enligt praxis utgår förskottet i sådant fall inte med högre
sammanlagt belopp än maximibeloppet 996 kr. Vidare gäller nu att bidragsförskott
inte utgår till barn som är berättigat till barnpension.

Den nuvarande förutsättningen, att bidragsförskott erhålles, om den bidragsskyldige
»underlåter att betala förfallet belopp» har uteslutits i förslaget,
vilket sammanhänger med att bidragsförskott föreslagits skola utgå
med maximalt belopp oavsett underhållsbidragets storlek. I 18 § andra st.
föreslår socialstyrelsen dock en regel, enligt vilken beslut om bidragsförskott
enligt 1 § må upphävas, om det finns grundad anledning antaga, alt
bidragsskyldigheten för framtiden skall fullgöras på sådant sätt, att barnet
månatligen erhåller ett bidrag, som minst motsvarar bidragsförskottets belopp.

Bidragsdokumentet. Enligt gällande bestämmelser kan bidragsförskott
beviljas på grundval av ett sådant rättens beslut eller skriftligt, avtvå
personer bevittnat avtal, enligt vilket fader eller moder är pliktig att
till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag
till barn. Då det förekommit, att barnavårdsnämnd av missförstånd beviljat
bidragsförskott på grundval av avtal, ingångna mellan barnavårdsnämnd
och underhållsskyldig, om ersättning för samhällsvårdskostnader, föreslår
socialstyrelsen, att begreppet »lagstadgad underhållsskyldighet» utbytes mot
»underhållsbidrag jämlikt 7 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken». På
närmare anförda skäl förordar socialstyrelsen vidare alt termen »avtal»
utbytes mot »förbindelse».

Barnets ålder. Bidragsförskott utgår enligt gällande lag icke för
längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller 16 år. Under hän -

145

Kungl. Mnj:ts proposition nr 70 år 106i

visning till Kungl. Maj:ts uppdrag till socialstyrelsen att överse lagreglerna
för bidragsförskott åt barn under lti år, föreslår socialstyrelsen ingen höjning
av denna åldersgräns men omnämner att nordiska socialpolitiska kommittén
förordat, att bidragsförskott skall kunna utgå till dess barnet tyller
18 år, såvida inte underhållsskyldigheten upphört dessförinnan.

Familjeförhållanden. Bidragsförskott får nu ej utgå till barn,
vars föräldrar sammanbor, och ej heller till barn, som bor tillsammans med
den bidragsskyldige. Enligt socialstyrelsens mening bör bidragsförskott ej
heller i fortsättningen utgå, om barnet bor tillsammans med föräldrarna
eller den av föräldrarna, som är pliktig att utge underhållsbidrag för barnet.
Det förutsättes i sådant fall, att vederbörande fullgör sin underhållsskyldighet
genom att helt eller delvis försörja barnet i hemmet. Det förhållandet
att föräldrarna sammanbor, synes däremot enligt socialstyrelsens
mening inte i och för sig böra utgöra hinder för bidragsförskott åt barnet.
Är barn till sammanboende föräldrar fosterbarn enligt 46 § BvL eller vårdas
det eljest — annat än tillfälligt — annorstädes än hos föräldrarna, höidet
enligt förslaget ha rätt till bidragsförskott, om villkoren härför i övrigt
är uppfyllda.

Medborgarskap m. in. Rätt till bidragsförskott tillkommer nu endast
barn, som är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket
eller som är medborgare i annat nordiskt land men stadigvarande vistas i
Sverige.

Med hänsyn till bidragsförskottens speciella karaktär av — åtminstone i
princip — förskott på ett familjerättsligt underhållsbidrag ifrågasätter socialstyrelsen,
om inte rätten till bidragsförskott bör utsträckas att gälla lika
för svenska och utländska barn, oavsett de senares nationalitet. Styrelsen
tillägger att det möjligen kan vara berättigat att bibehålla kravet på svenskt
(nordiskt) medborgarskap i fall, där fråga är om bidragsförskott till barn
utom äktenskap, där faderskapet inte fastställts och som fyllt tre år, eftersom
bidragsförskott till dessa barn i praktiken fungerar som rent understöd
och därför står barnpensionen nära. I första hand föreslås dock att kravet
på svenskt medborgarskap slopas helt.

Om kravet på svenskt medborgarskap inte slopas, anser socialstyrelsen
det angeläget, att Kungl. Maj :t använder sig av sin befogenhet att förordna,
att de barn, varom här är fråga, skall ha samma rätt till bidragsförskott
som svenska barn.

För rätt till bidragsförskott bör vidare enligt förslaget fordras att barnet
är bosatt (kyrkoskrivet) här i riket. Nu gäller att barnet skall stadigvarande
vistas här.

Förskottsperiod in. in. Det nuvarande omsökningsförfarandet
varje budgetår föreslås slopat. Rörande giltighetstiden för ett beslut om
bidragsförskott sägs ingenting annat än att bidragsförskott inte må beviljas
för längre tid tillbaka än två månader före den månad, under vilken för -

146

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

skottet sökts. Är förutsättningarna ej längre uppfyllda, skall bidragsförskott
kunna indragas. För att barnavårdsnämnden skall kunna få kännedom
angående sådana ändrade förhållanden, som bör föranleda omprövning
av beslutet, föreslås viss anmälningsplikt. Underlåten anmälan kan
föranleda återbetalningsskyldighet.

Bidragsförskottets administration. Enligt socialstyrelsens
förslag skall bidragsförskottsverksamheten liksom hittills administreras av
barnavårdsnämnderna. Vissa smärre ändringar föreslås i bestämmelserna
om ansöknings- och prövningsförfarandet samt i bestämmelserna om betalningsmottagare.
Bl. a. förordas att reglerna om var ansökan skall göras förenklas
något.

Med hänvisning till dels att en av förslagets huvudprinciper är att varje
etablerat bidragsförskottsärende skall fortleva utan avbrott, så länge villkoren
för bidragsförskott är uppfyllda och dels att kostnaderna, i den mån
de ej får återsökas av staten, skall bäras av kommunerna, föreslår socialstyrelsen
vissa regler för överflyttning av ett bidragsförskottsärende från en
kommun till en annan. Dessa regler innebär en möjlighet för barnavårdsnämnden
att överlämna handlingarna i bidragsförskottsärende till annan
barnavårdsnämnd för fortsatt handläggning men däremot icke någon ovillkorlig
skyldighet.

Sättet för utbetalning av bidragsförskott. Socialstyrelsen
erinrar om att enligt gällande bidragsförskottslag skall bidragsförskott
i allmänhet utbetalas »månadsvis» och praktiskt taget alltid torde utbetalningarna
ske månadsvis i förskott. Enligt det norska systemet sker utbetalningarna
månadsvis i efterskott.

Efterskottsutbetalningen ger enligt styrelsens mening större möjlighet
till smidig anpassning av förskotteringen till ändringar i barnets förhållanden
än vad förskottsutbetalningen gör. Förskottsutbetalningen synes emellertid,
fortsätter styrelsen, ha andra fördelar som uppväger detta. För de
bidragsberättigade betyder den, att de får hela det garanterade beloppet på
en gång, och för barnavårdsnämnderna, att de slipper laborera med en mängd
olika förskottsbelopp, och dessutom, att de inte behöver göra så många
extra utbetalningar under månaden i anledning av influtna underhållsbidrag.
Man kan visserligen tänka sig ett på sådant sätt rationaliserat efterskottssystem,
att ett under månaden erlagt underhållsbidrag — i vart fall
så stor del därav, som motsvarar beviljat bidragsförskott — »sparas» av
barnavårdsnämnden till månadens slut och då utbetalas tillsammans med
bidragsförskotten, men ett dylikt förfarande synes enligt socialstyrelsens
mening knappast förenligt med bestämmelsen i 7 kap. 6 § föräldraballcen,
att underhållsbidrag regelmässigt skall utges i förskott för kalendermånad.
Med hänsyn till det anförda föreslår socialstyrelsen, att utbetalning av bidragsförskott
även i fortsättningen skall ske månadsvis i förskott.

Socialstyrelsen framhåller att det otvivelaktigt innebär eu viss nackdel

147

Knngl. Maj:ls proposition nr JO år lf)6i

ur allmänhetens synpunkt att man ej i denna del får gemensamma regler
för de nordiska länderna men tillägger att denna olägenhet inte synes böra
tillmätas någon större betydelse.

Kravverksamheten. Så snart bidragsförskott beviljats, bör enligt
socialstyrelsens mening hela befattningen med underhållsbidragets utkrävande
övertas av barnavårdsnämnden. I viss utsträckning sker detta även
nu. Med fullmakt från barnets vårdnadshavare utkräver barnavårdsnämnden
både sin och barnets andel av oguldna underhållsbidrag och fördelar inflytande
medel mellan sig och barnets representant. I ärenden, där det finns
barnavårdsman, är det dock vanligen denne, som sköter kravet mot den
bidragsskyldige — även om hela kravet är barnavårdsnämndens. I fall, där
barnavårdsmannen är anställd hos den barnavårdsnämnd, som utgivit bidragsförskottet,
kan kravverksamheten för nämndens räkning tänkas ingå
i barnavårdsmannens övriga uppgifter som befattningshavare hos nämnden.
Ofta är emellertid barnavårdsmannen anställd hos någon annan barnavårdsnämnd
än den som beviljat bidragsförskottet. I sådant fall kan det
inte anses föreligga någon skyldighet för barnavårdsmannen att bevaka
barnavårdsnämndens fordringar hos den bidragsskyldige och det händer,
anför socialstyrelsen, att barnavårdsmannen vägrar att ta befattning med
kravet.

Socialstyrelsen anför, att det i och för sig är önskvärt, att barnavårdsmännen
befrias från arbetet med indrivning av underhållsbidrag i bidragsförskottsärenden,
då detta arbete tar allt för mycket tid från deras egentliga
arbetsuppgifter. Styrelsen erinrar om att styrelsen givit uttryck för
denna uppfattning i yttrande den 21 februari 1963 över motionerna I: 302
och II: 356 till 1963 års riksdag om kurativ verksamhet till stöd åt ensamma
mödrar m. fl. samt i yttrande den 12 mars 1963 över motionen II: 542
till samma riksdag angående barnavårdsmannainstitutionen.

Enligt gällande lag inträder barnavårdsnämnden i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den bidragsskyldige för belopp, motsvarande vad som
utgivits i bidragsförskott. I samband med alt barnavårdsnämnden utkräver
sin fordran hos den bidragsskyldige för utgivet bidragsförskott, bör nämnden
i förekommande fall bereda barnets representant tillfälle att utkräva
barnets fordran för sådant underhållsbidrag, som icke täckts av bidragsförskottet.
Ingen av fordringarna har företräde framför den andra. Enligt praxis
skall vad som kan utkrävas av den bidragsskyldige fördelas mellan barnavårdsnämnden
och barnet i förhållande till fordringarnas storlek. Först tillgodoses
på detta sätt fordringarna för löpande månad och därefter äldre
fordringar.

Socialstyrelsen föreslår nu följande ändringar i fördelningsreglerna.

Med belopp, som under eu månad erläggs av den bidragsskyldige, skall
det för månaden utbetalda bidragsförskottet täckas i första hand. I andra
hand skall beloppet användas för täckande av sådant löpande eller tidigare

148

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

förfallet underhållsbidrag, som ej omfattas av förskotteringen. I tredje och
sista hand skall beloppet användas för tillgodoseende av det allmännas krav
på ersättning för tidigare utgivna bidragsförskott.

Den del av det inbetalda beloppet, som motsvarar sådant löpande eller
tidigare förfallet underhållsbidrag, som ej omfattats av förskotteringen, betraktas
i sin helhet som betalning av den bidragsskyldiges äldsta icke preskriberade
skuld till barnet.

Den del av det inbetalda beloppet, som enligt vad ovan sagts tillkommer
det allmänna, skall i sin helhet — både i vad den motsvarar löpande bidragsförskott
och i vad den motsvarar tidigare utgivna bidragsförskott —
räknas som betalning av den bidragsskyldiges äldsta icke preskriberade
skuld till det allmänna. Barnavårdsnämnden behåller denna del av det inbetalda
beloppet för att så småningom redovisa 3/4 av densamma till staten.
Finns det någon annan barnavårdsnämnd, som har en äldre fordran för
utgivet bidragsförskott, utbetalas andelen dock till denna nämnd.

De föreslagna bestämmelserna belyses av socialstyrelsen i följande exempel.

Underhållsbidraget är 100 kr i mån. Bf har utgått från A bvn med 83 kr i
mån för tiden 1/10—31/12 1962. Vid 1962 års slut är faderns skuld till A
bvn (3 X 83 =) 249 kr och till barnet (3 X 17 = ) 51 kr.

Fr. o. m. 1/1 1963 utgår bf från B bvn med 83 kr i mån.

Under jan 1963 inbetalar fadern till B bvn 25 kr, som utbetalas till A bvn.
Vid jan månads slut är faderns skuld till A bvn (249 — 25 =j 224 kr, till
B bvn 83 kr och till barnet (51 + 17 =) 68 kr.

Under febr 1963 inbetalar fadern 100 kr, varav 83 kr utbetalas till A bvn
och 17 kr till den bidragsberättigade. Vid febr månads slut är faderns skuld
till A bvn (224 — 83 =) 141 kr, till B bvn (83 + 83 = ) 166 kr och till barnet
(68 + 17 — 17 =) 68 kr.

Under mars 1963 inbetalar fadern 200 kr. Därav får A bvn först 83 kr och
barnet 17 kr. Av återstående 100 kr får barnet 68 kr och A bvn 32 kr. Vid
mars månads slut är faderns skuld till A bvn (141 — 83 — 32 =) 26 kr, till
B bvn (166 + 83 =) 249 och till barnet (68 + 17 — 17 — 68 =) 0 kr.

Under april 1963 inbetalar fadern 200 kr. Därav får först A bvn 26 kr,
B bvn 57 kr och barnet 17 kr (summa 100 kr). Återstående 100 kr tillfaller
B bvn. Vid april månads slut är faderns skuld till A bvn (26 — 26 =) 0 kr,
till B bvn (249 + 83 — 57 — 100 =) 175 kr och till barnet 0 kr.

I fortsättningen erinrar socialstyrelsen om att vid uttagande av underhållsbidrag
genom införsel den regeln tillämpas, att ett under viss tid uttaget
belopp i första hand skall gälla som betalning för samma tid. Denna
regel följes i allmänhet även vid frivillig inbetalning, som sker till barnavårdsman
eller barnavårdsnämnd. Styrelsens förslag ansluter sig sålunda
inte till gällande praxis. Som förebild har i stället tagits den norska avräkningsmetoden.
Frågan om införande av ett liknande avräkningssystem inom
den svenska indrivningsverksamheten synes emellertid enligt vad socialstyrelsen
erfarit vara aktuell. Lagberedningen överväger nämligen att i för -

149

Ktuujl. Maj:ta proposition nr 70 ur 1001

slaget till ny införsellag intaga eu bestämmelse av innebörd, att ett genom
införsel uttaget underhållsbidrag i första hand skall avräknas på det äldsta
utestående, införselbara bidragsbeloppet.

Styrelsen yttrar vidare att enligt (1 införsellagen i lagrummets lydelse
enligt lagen den 17 maj 1963 införsel kan äga rum till gäldande av bidragsbelopp,
som förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad,
under vilken verkställigheten skall ske. Styrelsen förmodar, att
denna bestämmelse skall ingå även i den nya införsellag, som är under utarbetande.
I övrigt gäller beträffande underhållsbidrag den allmänna regeln
om tioårig preskription.

Styrelsen anför slutligen följande.

I ett och samma bidragsförskottsärende kan underhållsbidraget ibland
erläggas genom frivilliga inbetalningar och ibland genom införsel. Däremellan
kan även utmätning tänkas förekomma. Fråga uppstår då, om barnavårdsnämnden
skall avräkna de frivilliga inbetalningarna och de genom utmätning
erhållna beloppen med hänsynstagande till den allmänna preskriptionsregeln
och införselmedlen med hänsynstagande till införsellagens preskriptionsregel
eller om en och samma preskriptionsregel skall tillämpas
och i så fall vilken.

Avräkningarna synes böra ske med hänsynstagande till en enda preskriptionsregel.
Med två regler skulle fördelarna med det föreslagna avräkningssystemet
avsevärt reduceras. Den omständigheten att införsel inte kan er_
hållas för underhållsbidrag, som förfallit till betalning tidigare än två år
före början av den månad, under vilken verkställigheten skall ske, befiiai
inte den bidragspliktige från skyldighet att erlägga även tidigare förfallna,
oguldna underhållsbidrag, i den mån skulden ej är preskriberad enligt den
allmänna preskriptionsregeln. Ej heller befriar den barnavårdsnämnden
från skyldighet att kräva honom även på dylika bidrag. Detta synes tala för
att de till barnavårdsnämnden inflytande bidragsbeloppen i samtliga fall bör
avräknas med hänsyn till den allmänna preskriptionsregeln. Ett sådant
system förefaller att vara godtagbart även ur den bidragspliktiges synpunkt.
Några rättsförluster för denne synes icke behöva uppstå, såframt han inte
blir föremål för felaktiga införselåtgärder. Risk härför kan tänkas uppkomma
i vissa fall, nämligen sådana, där barnavårdsnämnden nagon tid
efter det införsel upphört, gör ny införselansökan, ställd till annan utmätningsman
än den, som tidigare haft ärendet om hand. Denna risk elimineras
dock lätt genom föreskrifter, enligt vilka barnavårdsnämnd vid ansökan om
införsel skall ange, inte endast sedan vilken tid underhållsbidraget är oguldet
utan även huruvida införsel tidigare ägt rum och i så fall hur stort belopp
som uttagits och vilken tid detta belopp avser enligt införsellagens
bestämmelser. För att barnavårdsnämnden skall kunna lämna dessa uppgifter,
bör utmätningsmannen vara skyldig att, när han avslutar ett införselärende
och återsänder exekutionstiteln till barnavårdsnämnden, på denna
anteckna uttaget belopp och vilken tid beloppet avser.

Finansieringen. Efter att ha redogjort för de ursprungliga motiven
för stadgandet att bidragsförskotten, i den mån de ej ersättes av den
bidragsskyldige, skall bekostas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärde -

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

del av vederbörande primärkommun, anför socialstyrelsen att ett av de
argument som anfördes mot bidragsförskott, helt finansierade med statsmedel,
alltjämt synes äga giltighet, nämligen det som talar om svårigheten
alt undvara det kommunala ekonomiska intresset, då det blir fråga om att
göia återkravsrätten mot barnets fader gällande. Däremot, säger socialstyrelsen,
synes det knappast längre kunna anföras några vägande skäl mot
en alltigenom kommunal bidragsförskottsverksamhet. Socialstyrelsen erinrar
därefter om att allmänna statsbidragsutredningen bland de driftbidrag
som borde avlösas genom ökning av lärarlönebidraget även upptagit statsbidraget
till förskottering av underhållsbidrag. Flertalet av remissinstanserna
hade inte haft något att erinra häremot. Chefen för finansdepartementet
ansåg emellertid av olika skäl, anför socialstyrelsen, att statsbidraget
för bidragsförskotten inte borde avlösas för det dåvarande. Frågan finge tas
upp på nytt senare samtidigt med att en avlösning av de övriga bidrag, som
toreslogs undantagna från en omläggning, blev aktuell (prop. 1957: 112).

Socialstyrelsen föreslår nu ingen ändring i kostnadsfördelningsreglerna
men finner det angeläget att frågan om statsbidragets avlösning åter upptages
snarast möjligt. Tills vidare förordas att förfarandet vid ansökan om
statsbidrag förenklas i möjligaste män. Socialstyrelsen uttalar slutligen att
detta förfarande samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet synes böra regleras
i en särskild tillämpningskungörelse till bidragsförskottslagen.

Kostnaderna. Socialstyrelsen framhåller att samhällets kostnader
tor bidragsförskotten är beroende av många olika faktorer och att anslagsbehoven
därför är ytterst svåra att beräkna. Under framhållande av att kostnaderna
successivt stigit under de senare åren yttrar styrelsen vidare hl. a.
följande.

b lera av de föreslagna nya bestämmelserna innebär ökade förmåner för
de bidragsberättigade och är ägnade att inverka stegrande på samhällets
kostnader. I första hand må nämnas bestämmelsen, att bidragsförskott skall
utga med visst belopp, oavsett underhållsbidragets storlek eller vare si«
sadant bidrag ar fastställt eller ej. Preliminära beräkningar på grundval av
ett statistiskt material rörande ensamma föräldrar och deras barn m. in., som
insamlats av socialstyrelsen under våren och försommaren 1963, ger vid
att de underhållsbidrag till barn, vilka existerade vid slutet av år
1J6- till något över 50 % låg under 83 kronor i månaden. Beträffande de
utomaktenskapliga barnen var procenttalet omkring 58. En utfyllnad upp

™L8Lkr0n,°r 1 månaden av alla de underhållsbidrag, som vid årsskiftet
962/63 understeg detta belopp, skulle enligt preliminära beräkningar ha
kostat stat och kommuner omkring 13,6 miljoner kronor. (Samhällets kostnader
för år 1962 enligt lagen om utfvllnadsbidrag torde ha uppgått till
omkring 3 miljoner kronor. ) Flertalet av de låga underhållsbidragen torde
vara eftersläpningar från tidigare år. Av de underhållsbidrag till utomäktenskaphga
barn, som tillkom under åren 1960—1962, synes endast mellan 15
och 20 % ha fastställts till lägre belopp än 83 kronor i månaden. Under alla
forhållanden blir det bär fråga om relativt stora kostnader för samhället.
Lr de många ensamma föräldrarnas synpunkt framstår emellertid reformen

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 106b

som ytterst angelägen. Det må erinras om alt stödet åt ensamma kvinnor
med barn — frånsett änkor — är en av de svagaste punkterna inom svensk
socialvård. Här ifrågavarande bestämmelse må kunna betraktas som ett
första steg mot den förbättring av deras villkor, som synes nödvändig.

Andra faktorer, som är ägnade att öka kostnaderna för staten och kommunerna
är t. ex. regeln, att, vid fördelning av inbetalt underhallsbidiag,
barnets fordran skall ha företräde framför sådan samhällets fordran, som
avser annan tid än löpande månad, samt slopandet av kravet, att barnet
eller någon av dess föräldrar skall vara svensk medborgare. I förslaget ingår
emellertid även faktorer, ägnade att påverka kostnadsutvecklingen i motsatt
riktning. Den viktigaste av dessa är bidragsförskottets konstruktion som ett
månatligt tillskott till det erlagda underhållsbidraget, vilket endast utgår i
den mån det erlagda bidraget understiger ett visst belopp. I vilken grad sistnämnda
faktorer kan komma att uppväga de kostnadsstegrande faktorerna
är omöjligt att förutsäga. Det beror på sådana förut nämnda oberäkneliga
förhållanden som underhållsbidragens utveckling och de bidragsskyldigas
vilja och förmåga att fullgöra sin hidragsplikt.

Socialstyrelsen anför slutligen att de administrativa kostnaderna för bidragsförskottsverksamheten
torde komma att nedbringas avsevärt, om förslaget
antages.

Remissyttrandena

över socialstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av lagberedningen,
familjerättskommittén, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och
Norrbottens län samt Svenska socialvårdsförbundet. Vid länsstyrelsernas
yttranden har fogats yttranden från socialvårdskonsulenter och barnavårdsnämnder.

Remissorganen vitsordar allmänt att bidragsförskottslagstiftningen är i
behov av översyn. Förslagets grundprinciper tillstyrkes i allt väsentligt eller
lämnas utan erinran. Förslaget att omdana bidragsförskottet så att det utgåi
dels som förskott i egentlig mening på ett fastställt underhållsbidrag upp
till visst belopp, dels som utfyllnad av underhållsbidrag som utgår med
lägre belopp än bidragsförskottets och dels slutligen i vissa situationer, när
något underhållsbidrag inte fastställts, hälsas med tillfredsställelse. Därjämte
framhålles att ett realiserande av förslaget bör väsentligt underlätta
barnavårdsnämndernas och länsstyrelsernas arbete. Vidare understrykes
betydelsen av den nordiska samordningstanken.

I övrigt må följande synpunkter redovisas.

Bidragsförskottets konstruktion. Lagberedningen erinrar
om att 1 § i nu gällande bidragsförskottslag upptar som en förutsättning för
att bidragsförskott skall utgå, att den underhållsskyldige underlåter att
betala förfallet belopp. Förslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse,
vilket sammanhänger med att förskott skall kunna utgå även när

152

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget utgår med lägre belopp
än bidragsförskottets. Enligt 18 § andra stycket i förslaget må beslut om
bidragsförskott upphävas, om det finns grundad anledning antaga att barnet
varje månad kommer att erhålla minst så mycket av den bidragspliktige
som beloppet av förskottet. Det ligger, tillägger lagberedningen, måhända i
sakens natur, att bidragsförskott inte skall beviljas, om situationen redan
är sådan som anges i 18 § andra stycket. En uttrycklig erinran härom bör
dock medtagas i 1 §. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är av samma mening.

Lagberedningen ifrågasätter, om det icke även i övrigt blir nödvändigt att
lämna ett visst utrymme för prövning, huruvida något behov av bidragsförskott
föreligger. Förslaget öppnar eljest möjlighet för mindre nogräknade
föräldrar att genom avtal, t. ex. i samband med hem- eller äktenskapsskillnad,
fördela underhållsbördan sig emellan på ett sätt som strider mot
regierna i föräldrabalken i syfte att barnet skall få rätt till bidragsförskott
och att försörjningsbördan därigenom åtminstone delvis skall övervältras på
det allmänna.

I fråga om rätten till bidragsförskott till barn beträffande vilket faderskapet
ej fastställts bör enligt lagberedningens mening det föreslagna kravet,
att modern icke »mottagit» bidrag till barnets underhåll utgå. Bidragsförskott
bör nämligen icke rimligen vägras, när t. ex. en uppgiven barnafader
till en början lämnat men senare upphört att lämna bidrag, därför att
han kommit till insikt om att faderskapet är ovisst. Syftet med stadgandet
har måhända endast varit att klargöra, att bidragsförskott icke skall utgå
för tid för vilken modern redan uppburit underhållsbidrag, vilket syfte dock
enligt lagberedningens mening bör kunna tillgodoses på annat sätt.

Socialvårdsförbundet finner det synnerligen stötande att bidragsförskott
nu beviljas i sådana fall, där modern vägrat medverka till ett fastställande
av faderskapet men ändock uppburit underhåll för barnet av den faktiske
barnafadern. Enligt förbundets uppfattning är det därför ofrånkomligt att
i den nya lagen föreskriva de villkor för rätt till bidragsförskott som socialstyrelsen
föreslagit. I yttranden från flera barnavårdsnämnder understrvkes
också behovet av att sådana garantier skapas, att moder till barn, vars
faderskap ej fastställts, inte undandrar sig att medverka till åtgärder för att
få faderskapet fastställt.

Bidragsdokumentet. Lagberedningen anser i likhet med socialstyrelsen
att det är önskvärt att bidragsförskott kan utgå även när det
endast föreligger ett interimistiskt beslut eller en provisorisk förbindelse
soin innebär att bidrag skall tills vidare utgå till barnets underhåll. Eftersom
faderskapet inte är fastställt i en sådan situation, torde enligt lagberedningens
mening en uttrycklig föreskrift böra meddelas om att förskott kar.
utgå även i detta fall. Länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län
ifrågasätter, om icke bestämmelsen i 20 kap. 13 § föräldrabalken om återbekommande
av utgivna underhållsbidrag borde göras tillämplig även på

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år

avtal om underhållsbidrag, även sådana av interimistisk karaktär. Med nuvarande
regler torde barnavårdsmännen tveka att föreslå uppgivna fäder
att skriva på ett avtal utan väljer i stället den omständligare vägen över
domstolsförhandling för alt få underhållsskyldigheten bestämd.

Barnets ålder. Familjerättskommittén framhåller att det är önskvärt,
att åldersgränsen höjs till 18 år. Som motivering anföres att det numera
är vanligt, att underhållsbidrag fastställes att utgå till dess barnet
uppnått nämnda ålder, och det är skäligt att bidragsförskott kan utgå under
samma tid. Familjerättskommittén åberopar också önskemålet att om möjligt
vinna samstämmiga regler i de nordiska länderna. Då man emellertid
får räkna med att barnet i vissa fall hunnit få egen inkomst av förvärvsarbete
före 18-årsåldern, bör enligt familjerättskommitténs mening förmånen
av bidragsförskott möjligen göras beroende av skälighetsprövning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län samt flera socialvårdskonsulenter och ett
stort antal barnavårdsnämnder hyser samma mening. Därvid åberopas i
flera fall som skäl för åldersgränsens höjning bl. a. den förlängda skolplikten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att bidragsförskott till barn beträffande
vilket faderskapet ej fastställts bör utgå från och med barnets födelse.
Modern och barnet bör nämligen icke bli lidande på om dröjsmålet med
faderskapets fastställande beror på svårigheten att förmå den uppgivne
fadern att påtaga sig underhållsskyldigheten. Skulle modern visa bristande
samarbete med barnavårdsmannen, bör förskottet dock indragas.

Medborgarskap. Lagberedningen och länsstyrelsen i Jönköpings
län har icke något att erinra mot socialstyrelsens i första hand framförda
förslag att kravet på svenskt medborgarskap skall slopas och finner sålunda
inte anledning vidhålla kravet på svenskt medborgarskap enbart för de
faderlösa barnen. Länsstyrelsen i Stockholms län delar ej socialstyrelsens
uppfattning. Däremot anser länsstyrelsen, att Kungl. Maj:t bör begagna sin
befogenhet att beträffande barn, som ingenstädes äger medborgarskap, eller
är politisk flykting, förordna att sådant barn skall ha samma rätt som
svenska barn till bidragsförskott.

Förskottsperiod. Socialstyrelsens förslag att omsökningsförfarandet
skall slopas möter instämmande i samtliga remissyttranden.

Bidragsförskottens administration. De föreslagna reglerna
om var ansökning skall göras medför enligt lagberedningens uppfattning
en viss förenkling av vad som nu gäller men framstår ändå som komplicerade.
Det bör därför övervägas, om icke kompetensen kan få bero av
barnets mantalsskrivningsort eller, om det icke är mantalsskrivet här i
riket, av dess bostadsort.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det bör närmare klargöras vem
som i olika fall är berättigad att uppbära bidragsförskott. Länsstyrelsen

154

Kungl. Maj:Is proposition nr 70 år 1964

framhåller vidare att de föreslagna bestämmelserna om bidragsförskottsärendes
överlämnande till annan kommun bör göras tvingande.

Sättet för utbetalning av bidragsförskott in. in. Socialstyrelsens
förslag att bidragsförskott skall utbetalas i början av varje
månad tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga länsstyrelser och
av socialvårds förbundet ävensom av praktiskt taget alla socialvårdskonsulenter
och barnavårdsnämnder. Med hänvisning till att utbetalningsbestämmelserna
i stort utformats med norsk rätt som förebild förordar lagberedningen,
att man godtager det norska systemet jämväl i fråga om principen
att bidragsförskottet utbetalas vid varje månads slut. Familjerättskommitten
yttrar, att den kan ansluta sig till denna uppfattning.

Lagberedningen har anfört, att det, sedan utbetalningarna väl kommit i
gång, bör vara i stort sett likgiltigt för den bidragsberättigade, om underhållsbidrag
och bidragsförskott utbetalas i början eller slutet av månaden.
Däremot har han stort intresse av att vad han har att uppbära kommer
honom till handa regelbundet samma dag varje månad. Om man inför ett
system med betalning av bidragsförskott i slutet av varje månad, torde
enligt lagberedningens uppfattning utan större olägenhet kunna föreskrivas,
att under månaden influtna underhållsbidrag som regel må innehållas och
utbetalas vid månadens slut jämte eventuellt tillkommande bidragsförskott.
Lagberedningen anser att bestämmelserna i 7 kap. 6 § föräldrabalken, att
underhållsbidrag, om ej annat bestämts, skall erläggas i förskott för kalendermånad,
ej kan anses resa hinder häremot. Såvitt rör förhållandet mellan
barnet och det allmänna medför systemet med utbetalning i efterskott ej
någon nämnvärd skillnad i fråga om det ekonomiska resultatet. Däremot
framträder, anför lagberedningen, en skillnad, om två eller flera barnavårdsnämnder
konkurrerar om inflytande belopp, i det att förskottssystemet gynnar
den nämnd som har den äldsta fordringen medan efterskottssystemet
ar till fördel för den nämnd som handlägger de löpande utbetalningarna.

Kravverk sa in li e t e n. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det
angeläget att barnavårdsmännen befrias från arbetet med indrivning av
underhållsbidrag i bidragsförskottsärenden, så att de icke behöver eftersätta
sin ''verksamhet i fråga om de kurativa uppgifterna. Enligt länsstyrelsens i
Norrbottens län mening måste det föreslagna sättet för fördelning av eventuellt
influtna underhållsbidrag innebära mera tidskrävande arbete än nuvarande
system. Förslaget bör därför omprövas.

Socialstyrelsens förslag om fördelning av från den bidragsskvldige influtna
underhållsbidrag behandlas relativt utförligt av lagberedningen, som
yttrar att förslaget att låta barnets krav få företräde framför det allmännas
inte föranleder någon principiell erinran. En viss modifikation blir dock
erforderlig, om vad beredningen i det följande anför om avräkningsmetoden
vinner beaktande.

Enligt förslaget skall vad som tillfaller barnet av influtet underhållsbidrag

Ktingl. Maj.ts proposition nr it) ur lUtH loa

avräknas på barnets äldsta icke preskriberade fordran på oguldet bidrag och
på motsvarande sätt skall vad som tillfaller det allmänna avräknas på dess
äldsta icke preskriberade fordran för utgivet bidragsförskott. Såsom socialstyrelsen
ock antytt låter sig dessa regler enligt beredningens mening icke
väl förena med vad som gäller vid införsel. Enligt 6 § första stycket lagen
om införsel i avlöning, pension eller livränta i lagrummets lydelse enligt
lagen den 17 maj 19015 må införsel ej äga rum till gäldande av bidragsbelopp,
som förfallit till betalning tidigare än två år före början av den kalendermånad
under vilken verkställigheten skall ske. Beredningen uppger att den
utgått från att detta stadgande skall med i sak oförändrat innehåll överföras
till den nya införsellag som beredningen har under bearbetande. I fråga om
avräkningen överväger beredningen ett stadgande av innebörd, att influtet
belopp skall anses som betalning av den äldsta införselbara bidragsposten
och eventuellt överskott räknas som betalning av den därnäst äldsta posten
osv.

Lagberedningen yttrar härefter att det icke kan vara lämpligt att, såsom
socialstyrelsen förutsatt, barnavårdsnämnd skall tillämpa andra avräkningsregler
än som skall tillämpas av utmätningsmannen, när han tar ut undeihållsbidraget
genom införsel. En samordning av avräkningsmetoderna böi
ske, därvid hänsyn även måste tagas till de fall då betalning inflyter frivilligt
eller efter utmätning. Beredningen ifrågasätter, om icke följande avräkningssystem
skulle kunna användas såväl i bidragsförskottslagen som i
andra sammanhang.

Vid införsel iakttages, att influtet belopp tillgodoräknas barnet såsom
betalning i första hand av dess äldsta införselbara fordran, i andra hand av
dess näst äldsta införselbara fordran osv. Om barnet icke har någon införselbar
fordran, tillgodoräknas beloppet det allmänna på motsvarande sätt.
Skall bidragsförskottet, såsom socialstyrelsen förordat, utbetalas i förskott,
«örs den härav betingade modifikationen, att vad som inflytei alltid tillgodoräknas
det allmänna upp till ett belopp motsvarande bidragsförskottets.

Vid frivillig betalning sker avräkningen på samma sätt som vid införsel.
Om det inflyter mera än som erfordras för betalning av de införselbara
fordringarna, tillgodoräknas barnet överskjutande belopp till a\läkning i
första hand på barnets äldsta enligt allmänna regler icke pieskriberade
fordran, i andra hand på den därnäst äldsta fordringen osv. Har barnet icke
något att fordra, tillfaller beloppet det allmänna till avräkning efter samma
grundsatser. Om den underhållsskyldige uttryckligen angivit att han vill
betala viss post, t. ex. en barnets icke införselbara fordran framför det allmännas
införselbara fordran, måste detta dock respekteras. Att betalning
inflyter för icke införselbar fordran är av naturliga skäl icke så vanligt, och
det här förordade avräkningssystemet behöver därför ej vålla några praktiska
svårigheter.

Vid utmätning skall i första hand beaktas, hur utmätningssökanden bestämt
sitt krav, dvs. vilken eller vilka bidragsposter han begärt att få uttagna.

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Då lagbei edningens förslag till ny införsellag icke torde kunna genomlöras
förrän vid en senare tidpunkt än den nya lagen om bidragsförskott får
man, anför beredningen, beakta även nu gällande införsellag. Med de jämkningar
som beredningen förordat inträder, anför beredningen, ej någon konilikt
med reglerna i 6 § första stycket införsellagen om preskription av införselmöjligheten.
Däremot skiljer sig avräkningsmetoden från den vid införsel
hittills i praxis tillämpade. Om en avräkningsregel upptages i bidragsförskottslagen,
torde denna enligt beredningens mening böra iakttas även av
utmätningsmännen åtminstone när fråga är om uttagande av underhållsbidrag
åt barn och bidragsförskott utgår, varvid någon konflikt mellan förfarandet
vid bidragsförskott och vid införsel icke synes behöva uppkomma.

Finansieringen. Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar riktigheten
av socialstyrelsens uppfattning om finansieringen. Då en relativt
detaljerad kontroll över barnavårdsnämndernas bidragsförskottsverksamhet
1 ramstår såsom nödvändig, så länge staten skall svara för större delen av
kostnaderna för utgivna bidragsförskott, synes enligt länsstyrelsens mening
annan utväg för problemets bemästrande inte för närvarande stå till buds,
än att kontrollen organiseras på ett mindre arbetskrävande sätt än som nu
ar fallet. Länsstyrelsen är dock tveksam, huruvida kontrollen kan förenklas
därhän, att granskningen, såsom socialstyrelsen framkastat, skall omfatta
endast några barnavårdsnämnder per år.

Övriga frågor. Lagberedningen framhåller att underhållsbidrag till
barn utom äktenskap stundom bestäms att utgå i form av engångsbelopp
samt att det är ovisst huruvida bidragsförskott nu kan utgå även
i sådant fall. Lagberedningen tillägger, att det vid tillämpningen av lagen
om utlyilnadsbidrag antagits, att den omständigheten att underhållsbidrag
erlagts i form av engångsbelopp icke utgör hinder för att utfyllnadsbidrag
utgår. Då den nya bidragsförskoltslagen skall träda i stället även för lagen
om utfyllnadsbidrag får man enligt lagberedningens mening räkna med att
Irågan om bidragsförskott, när underhållsbidraget bestämts att utgå i form
av engångsbelopp, framdeles kan komma att få betydelse. Lagberedningen
anser, att det inte är orimligt att bidragsförskott i större eller mindre utsträckning
kan utgå jämväl i denna situation, även om det kan förutses att
vissa tekniska komplikationer uppkommer. Under alla förhållanden torde
böra klargöras vad som skall gälla på denna punkt.

Under erinran om att enligt ett av regeringsrätten nyligen avkunnat utslag
socialnämnd förvägrats erhålla ersättning ur bidragsförskott för såsom
törskott å bidragsförskott utgiven socialhjälp, anser socialvärdsförbundet
det rimligt att socialnämnd tillägges rätt att -— i överensstämmelse
med stadgandet i 33 § a) socialhjälpslagen och i analogi med
bestämmelserna i lagen om allmän försäkring — uppbära bidragsförskott
som ersättning för förskotterad förmån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 är 19(1 i

157

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 mars
1964.

Närvarande:
justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 11 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 21
februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen
den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Thomas Krook

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Utdrag au protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å
Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme.

Statsrådet Lindström anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
Övriga ledamöter lagrådets den 12 mars 1964 avgivna utlåtande över det
till lagrådet den 21 februari 1964 remitterade förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat det remitterade förslaget
utan erinran, samt hänvisar i övrigt till behandlingen i statsrådet den 21
februari 1964 av frågan angående ny lagstiftning om bidragsförskott och
anför.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 21 februari 1964 torde
förslaget till ny lag om bidragsförskott inte komma att för budgetåret
1964/65 nämnvärt påverka statsverkets utgifter under anslaget Ersättning
till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag. Anslaget,
som i årets statsverksproposition (bil. 7 p. 45) preliminärt uppförts
med 31 milj. kr., bör definitivt uppföras med detta belopp.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

2) lag om bidragsförskott och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag,

dels ock för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln anvisa

till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
ett förslagsanslag av 31 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm -

lön

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 190i

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Knngl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlålas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

./. P. Wieselgren