Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b
1
Nr 60
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt, m. m.; given
Stockholms slott den 28 februari 196b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt; samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den 7
april 1961 (nr 372) om bensinskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om energibeskattningen
huvudsakligen i syfte att nå skattemässig likställighet mellan bränsle
och elkraft vid industriell produktion men även i avsikt att erhålla bättre
överensstämmelse i beskattningshänseende mellan bensin och andra bränslen.
För tillgodoseende av huvudsyftet föreslås regler för elkraftens vidkommande,
som i praktiken innebär skattebefrielse för elektrokemiskt utnyttjad
elkraft och långtgående möjligheter till skattelättnader för elektrotermiskt
utnyttjad elkraft liksom för annan särskilt kostnadskrävande elkraftförbrukning
inom industrin.
I övrigt innebär förslaget bl. a. befrielse från energiskatt för bränsle vid
avprovning i samband med tillverkning av motorer.
De föreslagna ändringarna, som beräknas medföra ett skattebortfall av
cirka 10 miljoner kronor per år, avses i princip skola träda i kraft den 1
juli 1964 men i viss utsträckning få tillämpning på förbrukning dessförinnan.
1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 60
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän
energiskatt
Härigenom förordnas, att 13 §, 24 § 2 mom. och 25 § förordningen den
31 maj 1957 om allmän energiskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
13
Registrerad distributör åligger att
debitera och till statsverket inleverera
skatten. Har debiterad skatt ej
erlagts, skall den registrerade distributören
till statsverket likväl inleverera
ett däremot svarande belopp,
såvida icke annat följer av vad i
25 § tredje stycket stadgas.
Vid skattepliktig----—
(Föreslagen lydelse)
§•
Registrerad distributör åligger att
debitera och till statsverket inleverera
skatten. Har debiterad skatt ej
erlagts, skall den registrerade distributören
till statsverket likväl inleverera
ett däremot svarande belopp,
såvida icke annat följer av vad i
25 § 2 mom. d) stadgas,
ill statsverket.
2 mom. På särskild -—----
a) bränsle, som —-----
b) bränsle, som skattskyldig förbrukat
för framställning av skattepliktigt
bränsle,
c) bränsle, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp,
d) bränsle, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1961: 374.
4 §•
-- göras för
än energialstring,
b) bränsle, som skattskyldig förbrukat
för framställning av bensin
eller i förteckningen angivet skattepliktigt
bränsle,
c) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning,
i samband med tillverkning av motorer,
för avprovning av motorer å
provbädd eller å annan dylik anordning
utan att transportmedel därvid
framföres,
d) bränsle, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp,
e) bränsle, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
3
Kungl. Maj.ts proposition nr (>0 år
(Nuvarande lydelse)
grund av bristande betalning från
köparen,
e) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning
vid industriell tillverkning, där
bränslekostnaden utgör mera betydande
del av tillverkningskostnaden,
samt
f) skatt för elektrisk kraft, som
förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle.
25
I deklaration som avses i 23 § 2
mom. skall avdrag göras för elektrisk
kraft, som
a) levererats till kommunikationsföretag
för bandrift eller därmed
likartat ändamål, samt
b) överförts till annat land.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen
ankommer, huruvida och i
vad mån avdrag må göras för skatt
för bränsle som förbrukats vid produktion
av elektrisk kraft.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen
ankommer tillika, huruvida
och i vad mån skatt för elektrisk
kraft må nedsättas på grund av bristande
betalning från förbrukare eller
icke registrerad distributör av
elektrisk kraft.
(Föreslagen lydelse)
grund av bristande betalning från
köparen,
f) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning
vid industriell tillverkning, där
bränslekostnaden utgör mera betydande
del av tillverkningskostnaden,
samt
g) bränsle, som skattskyldig förbrukat
vid produktion av skattepliktig
elektrisk kraft.
§•
1 mom. I deklaration som avses
i 23 § 2 mom. skall avdrag göras
för elektrisk kraft, som
a) levererats till kommunikationsföretag
för bandrift eller därmed
likartat ändamål, samt
b) överförts till annat land.
2 mom. På särskild prövning av
kontrollstyrelsen ankommer, huruvida
och i vad mån avdrag jämväl
må göras för
a) elektrisk kraft, som förbrukats
eller försålts för förbrukning för annat
ändamål än energialstring,
b) elektrisk kraft, som använts i
omedelbart samband med sådan förbrukning
för vilken avdrag må göras
enligt a),
c) elektrisk kraft, som förbrukats
eller försålts för förbrukning vid
framställning av bensin eller i förteckningen
angivet skattepliktigt
bränsle,
d) elektrisk kraft, vars försäljning
förorsakat den redovisningsskyldige
förlust på grund av bristande
betalning från förbrukare eller
icke registrerad distributör avelektrisk
kraft,
e) elektrisk kraft, som förbrukats
eller försålts för förbrukning vid
industriell tillverkning, där kraftkostnaden
utgör mera betydande del
av tillverkningskostnaden, samt
f) skatt för bensin eller annat
bränsle, som förbrukats vid produk
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196i
tion av skattepliktig elektrisk kraft,
1 den mån motsvarande avdrag icke
medgivits enligt 7 § 2 mom. c) förordningen
om bensinskatt eller 24 §
2 mom. g) denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Avdrag enligt de nya bestämmelserna
må dock ske endast såvitt avser bränsle eller elektrisk kraft,
som förbrukats eller försålts efter ingången av år 1964.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt
Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom. förordningen den 7 april 1961 om
bensinskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
7
2 mom. På särskild------
a) bensin, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp, och
b) bensin, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från
köparen.
(Föreslagen lydelse)
- göras för
a) bensin, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp,
b) bensin, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från
köparen, och
c) bensin, som förbrukats eller
försålts för förbrukning vid produktion
av skattepliktig elektrisk kraft.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Avdrag enligt de nya bestämmelserna
må dock ske endast såvitt avser bensin, som förbrukats eller
försålts efter ingången av år 1964.
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 106b
Utdrog no protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 februari 196b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i
energibeskattningen av elektrisk kraft, m. m., och anför därvid följande.
Inledning
Skatt utgår enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt
(här kallad energiskatteförordningen) förutom på flertalet fasta och
flytande bränslen även på elektrisk kraft (elkraft).
Kontrollstyrelsen har i yttrande till Kungl. Maj :t den 2 maj 1963 över
en framställning om befrielse från energiskatt för ett företags förbrukning
av s. k. processkraft, d. v. s. elkraft för elektrokemiskt eller elektrotermiskt
ändamål, hemställt om utredning angående beskattningen av elkraft, som
används för sådant eller annat speciellt ändamål.
Den fråga, som avses med kontrollstyrelsens hemställan, har därefter utretts
inom finansdepartementets rättsavdelning. Det har därvid visat sig
lämpligt att ta upp även vissa andra energiskattefrågor till behandling. Utredningens
resultat har redovisats i en promemoria (Fi stencil 1963: 11)
och kan sammanfattas på följande sätt. För att nå skattemässig likställighet
mellan bränsle och elkraft vid industriell produktion föreslås vissa ändringar
i energiskatteförordningen. Sålunda föreslås skattebefrielse för elkraft,
som utnyttjas i elektrokemiska processer. Beträffande elkraft, som
används för elektrotermiska eller andra ändamål, föreslås en regel motsvarande
en bestämmelse som redan nu gäller för andra bränslen än bensin
och som innebär möjlighet till skatteavdrag vid förbrukning i industriell
tillverkning, där bränslekostnaderna utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden.
I övrigt föreslås några smärre ändringar i energiskatteförordningen,
dels i förtydligande syfte dels för att i större utsträckning
än vad som nu är fallet likställa bensin med annat bränsle i beskattningshänseende.
Den förordade skatteomläggningen beräknas enligt promemorian
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1961
medföra en nedgång av skatteintäkterna med omkring 9 miljoner kronor
per år.
över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,
riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium,
Jemkontoret, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svensk industriförening, Svenska elverksföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,
Svenska petroleum institutet samt Svenska gasverksföreningen.
Generaltullstyrelsen har överlämnat yttranden av tulldirektionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Kontrollstyrelsen har överlämnat ett yttrande
av energiskattenämnden samt kommerskollegium yttranden av handelskamrarna
i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Borås,
Örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå. Sveriges industriförbund och handelskammaren
i Stockholm har överlämnat ett yttrande av Näringslivets skattedelegation.
Industriförbundet har dessutom överlämnat yttranden av Sveriges
kemiska industrikontor (Kemikontoret) och Sveriges mekanförbund.
Tulldirektionen i Stockholm har vid sitt yttrande fogat ett uttalande från
sjötullavdelningen i Stockholm. Kemikontoret har vid sitt yttrande fogat
en skrivelse från Bolidens gruvaktiebolag.
I remissyttrandena framförs från industrihåll principiell kritik mot energibeskattningens
nuvarande utformning. Promemorians förslag möts emellertid
i stort sett med tillfredsställelse, även om man på en del håll önskar
längre gående åtgärder redan i detta sammanhang.
Sveriges varvsindustriförening har i framställning den 6 mars 1962 till
Kungl. Maj :t hemställt om sådan ändring i energiskatteförordningen, att
energiskatt ej skall utgå vid provkörning av fartygsmaskineri.
Över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,
kontrollstyrelsen och kommerskollegium. Vid det sistnämnda yttrandet
har fogats utlåtanden av Sveriges industriförbund samt handelskamrarna
i Stockholm och Göteborg.
Framställningen har inte föranlett några erinringar från remissorganen.
Jag anhåller nu att få ta upp dessa ärenden till behandling.
Energibeskattningen av elkraft
Gällande ordning m. m.
Skatt för elkraft infördes i vårt land genom elskatteförordningcn den 1
juni 1951 (nr 374). Ursprungligen utgick skatt på i princip all elkraft, oberoende
av användningen. Skatten beräknades på olika sätt för högspänd
kraft och lågspänd kraft. Sålunda utgick den som värdeskatt med tio pro
-
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 196b
cent av förbrukarens avgifter för högspänd kraft och som styckeskatt med
ett öre per kilowattimme för lågspänd kraft i allmänhet. Värdeskatten tilllämpades
i enlighet härmed i stort sett för kraft, som användes inom industrin
och för bandrift. Redan år 1952 (SFS 1952: 358) begränsades elskatten
till kraft, som förbrukades i industriell rörelse med större kraftförbrukning
än 40 000 kilowattimmar per år. Därvid bestämdes skatten till att genomgående
vara tio procent av förbrukarens avgifter för kraften.
I samband med överväganden rörande investeringsprogrammet på energiområdet
utvidgades elbeskattningen år 1957 till en allmän energiskatt. Enligt
energiskatteförordningen, som i sina huvuddrag är oförändrad sedan
förordningens tillkomst, utgår sålunda energiskatt även för s. k. borgerlig
förbrukning av elkraft, d. v. s. förbrukning inom småindustri, hantverk, jordbruk,
handel och enskilda hushåll, samt vidare för fasta och flytande bränslen
med undantag för inhemska bränslen som ved, träkol och torv. I fråga
om bensin och brännolja utgår energiskatten vid sidan av de särskilda drivmedelsskatterna
på dessa bränslen.
Energiskatteförordningen ändrades (SFS 1959: 96) i samband med ikraftträdandet
av förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning (den s. k. förfarandeförordningen). Denna ändring
innebar i huvudsak, att vissa bestämmelser rörande beskattningsforfarandet
utgick samtidigt med att bestämmelserna i förfarandeförordningen
gjordes tillämpliga på energiskatt för vilken kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet.
I övrigt har i energiskatteförordningen genomförts skattesatsändringar
(SFS 1958: 32 och 71) samt vissa mindre jämkningar av mera
formell natur (SFS 1960: 610 och 1961: 374).
Kungl. Maj :t har i särskild kungörelse meddelat tillämpningsföreskrifter
till energiskatteförordningen (SFS 1957:263; ändrad 1958:144, 1960:10
och 611 samt 1961: 375).
Beträffande skatteplikt, skattesatser, skattskyldighet och beskattningsmyndighet
gäller i fråga om energiskatten huvudsakligen följande bestämmelser
i energiskatteförordningen och förordningen den 7 april 1961 (nr
372) om bensinskatt (här kallad bensinskatteförordningen).
Energiskatt skall — med vissa i detta sammanhang betydelselösa undantag
— erläggas för bensin, övriga nyss angivna bränslen och elkraft (1 §
energiskatteförordningen).
Skattesatsen är för bensin 9 öre per liter utom vid framställning av stadsgas,
då den är 1,6 öre per liter, för lätta oljor 25 kronor per kubikmeter, för
tunga oljor 16 kronor per kubikmeter, för koks och stenkol 14 respektive
12 kronor per ton samt för bl. a. stenkolsstybb, brunkolsbriketter, koksstybb
och koksbriketter 6 kronor per ton (5 och 10 §§ energiskatteförordningen
jämte den vid förordningen fogade förteckningen över energiskattepliktiga
bränslen).
För elkraft utgår skatten med tio procent av kraftens beskattningsvärde,
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1964
om kraften förbrukas i industriell rörelse med en förbrukning av mer än
40 000 kilowattimmar för samma driftställe under helt beskattningsår. För
annan skattepliktig elkraft utgår skatten med sju procent av kraftens beskattningsvärde.
Detta värde är lika med summan av de avgifter, exklusive
skatt, som förbrukaren har att erlägga för kraften. I fråga om kraft, som
förbrukas av kraftproducent eller registrerad distributör, är beskattningsvärdet
lika med summan av de avgifter, som skulle ha utgått om kraften
sålts för likartad användning som hos producenten respektive distributören
(14 § energiskatteförordningen).
Energiskatten erlägges till statsverket på grundval av ett särskilt deklarationsförfarande.
I fråga om bensin och andra skattepliktiga bränslen skall
energiskatten erläggas av den som är registrerad hos kontrollstyrelsen som
producent, återförsäljare eller förbrukare av sådan vara. Även en icke registrerad
person blir skattskyldig, om han inför energiskattepliktigt bränsle
till riket (4 och 7 §§ energiskatteförordningen, 3 § bensinskatteförordningen).
Registreringsplikt är föreskriven för den som inom riket tillverkar bensin
eller annat skattepliktigt bränsle. Den som i större omfattning återförsäljer,
förbrukar eller håller i lager nu nämnda varor och — när särskilda
skäl föreligger — även annan förbrukare kan efter ansökan registreras
som återförsäljare eller förbrukare (4 och 6 §§ energiskatteförordningen, 5 §
bensinskatteförordningen).
När det gäller elkraft, är den som förbrukat kraften skyldig att erlägga
skatten för denna (12 § första stycket energiskatteförordningen). Vid skattepliktig
egenförbrukning, d. v. s. förbrukning i egen rörelse av registrerad
distributör eller producent, är förbrukaren också skyldig att leverera in
skatten till statsverket (13 § andra stycket). Vid skattepliktig distribution
skall förbrukaren erlägga skatten till den registrerade distributören (12 §
andra stycket). Denne är skyldig att debitera och leverera in skatten till
statsverket. Om en förbrukare inte erlägger debiterad skatt, är distributören
i princip ändå skyldig att leverera in motsvarande belopp till statsverket
(13 § första stycket). Registreringsskyldighet föreligger för den som inom
riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom själv producerad
skattepliktig elkraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad
elkraft. Som producent räknas även importör (11 § energiskatteförordningen).
Skattskyldighet för bensin och andra bränslen inträder, när varan levereras
till icke registrerad köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än
försäljning. Då den som inte är registrerad som producent, återförsäljare
eller förbrukare inför skattepliktigt bränsle till landet, inträder skattskyldigheten
vid införseln (4 och 8 §§ energiskatteförordningen, 3 § bensinskatteförordningen)
.
För elkraft inträder skyldighet att redovisa skatt till statsverket, då kraften
distribueras till förbrukare som inte är registrerad eller då den som är
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 106A
registrerad använder kraften i sin egen rörelse (12 § energiskatteförordningen).
Beskattningsmyndighct är kontrollstyrelsen. Då skatt skall erläggas vid
införsel till riket av bensin eller annat bränsle, är dock generaltullstyrelsen
beskattningsmyndighet (4 och 18 §§ energiskatteförordningen, 4 § bensinskatteförordningen).
Vid konlrollstyrelsens sida finns en särskild rådgivande
nämnd, energiskattenämnden, med uppgift att avge yttrande och
förslag till styrelsen i ärenden rörande energiskatt. Innan kontrollstyrelsen
fattar beslut i sådana ärenden av principiell betydelse eller eljest av storre
vikt, skall styrelsen höra energiskattenämnden (19 § energiskatteförordningen).
Under elskalteförordningens tid fanns ett motsvarande organ, elskattenämnden.
Enligt ett allmänt stadgande i 46 § förfarandeförordningen äger Kungl.
Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar, när synnerliga skäl därtill
är, medge befrielse från eller återbetalning av skatt. I fråga om energibeskattningen
har Kungl. Maj :t inte lämnat något sådant medgivande av
betydelse i detta sammanhang.
Vid användning av bensin eller annat bränsle för andra ändamål än energialstring
skall energiskatt i princip inte utgå. I fråga om bensin ar beskattningen
till och med huvudsakligen begränsad till förbrukning för motordrift.
Sålunda stadgas i 7 § 1 mom. bensinskatteförordningen, vilken i
detta avseende äger tillämpning även för energiskatten, att avdrag i deklaration
får göras för bl. a. bensin, som förbrukats eller sålts för annat tekniskt
ändamål än motordrift. I fråga om annat bränsle än bensin ankommer
på kontrollstyrelsens särskilda prövning, huruvida och i vad mån avdrag
i deklaration skall få göras för bränsle som skattskyldig förbrukat
eller sålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring [24 § 2 mom.
a) energiskatteförordningen]. Några motsvarande bestämmelser finns inte
beträffande elkraft.
Beträffande annat bränsle än bensin, vilket skattskyldig förbrukat eller
sålt för förbrukning vid industriell tillverkning, ankommer på kontrollstyrelsens
särskilda prövning, huruvida och i vad mån avdrag i deklaration
får göras i fall där bränslekostnaden utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden
[24 § 2 mom. e) energiskatteförordningen]. Även denna
bestämmelse saknar motsvarighet i fråga om elkraft.
Energiskatteförordningen innehåller i 15—17 §§ särskilda regler om nedsättning
av skatten på elkraft. De innebär, att kontrollstyrelsen kan medge
skattenedsättning i vissa fall som närmare anges i förordningen (15 och
16 §§) men även i andra fall med hänsyn till särskilda omständigheter (17
§). De särskilt angivna fallen tar sikte på förhållanden, då en bestämning
av beskattningsvärdet efter faktiskt utgående höga kraftavgifter (15 §) eller
beräknade sådana avgifter (16 §) skulle leda till en beskattning som
1-f Dihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 60
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964
inte varit avsedd. Enligt den mera generellt tillämpliga bestämmelsen i
17 § äger kontrollstyrelsen även i andra fall än som avses i 15 och 16 §§
föreskriva de avvikelser från förordningens stadganden, som kan finnas påkallade
med hänsyn till särskilda omständigheter. Skatten får dock inte i
något fall bestämmas till högre belopp än som annars skulle utgå enligt
bestämmelserna i förordningen.
Som framgår av vad jag nu redovisat, föreligger vissa skiljaktigheter mellan
bränslen och elkraft, när det gäller möjligheterna till avdrag vid energibeskattningen.
För de fall, då kraftkostnaderna utgör en mera betydande
del av tillverkningskostnaderna vid industriell produktion, har behovet av
skattelindring för elkraftens vidkommande i viss mån tillgodosetts i annan
ordning. Härom vill jag nämna följande.
I samband med tillkomsten av elskatte- och energiskatteförordningarna
framfördes från industrihåll önskemål om skattefrihet för elkraft, som användes
i de för elektrokemisk och elektrotermisk industri karakteristiska
tillverkningsprocesserna. Dessa önskemål motiverades med att elskatten
skulle medföra en fördyring i förhållande till salutillverkningsvärdet med
i vissa fall ända upp till tre procent.
Under första året för elskatteförordningens tillämpning gjorde ett flertal
industriföretag framställning till Kungl. Maj :t om skattefrihet för processkraft,
som förbrukades vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning.
Kungl. Maj :t biföll genom beslut den 9 maj 1952 på det sättet ansökningarna
att beskattningsvärdet för elkraft, som företagen förbrukat eller förbrukade
vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning, fastställdes till
1,5 öre per kilowattimme för kraft, som förbrukats före den 1 april 1952,
samt till 1 öre per kilowattimme för kraft, som förbrukats eller kom att
förbrukas från och med nämnda dag. Beskattningsvärdet skulle dock i båda
fallen utgöras av det tillämpade kraftpriset, om detta var lägre, under
förutsättning att priset inte satts särskilt lågt på grund av viss intressegemenskap.
Kungl. Maj :t bemyndigade vidare kontrollstyrelsen att för annat
företag, som förbrukade elkraft vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning,
fastställa ett efter samma grunder beräknat beskattningsvärde.
Efter framställning av kontrollstyrelsen har Kungl. Maj:t medgett, att kraft
som förbrukas för motordrift eller belysning i direkt anslutning till elektrokemisk
eller elektrotermisk tillverkning — s. k. hjälpkraft — i beskattningshänseende
jämställs med kraft som förbrukas direkt i den elektrokemiska
eller elektrotenniska tillverkningen. Detta medgivande var närmast
föranlett av praktiska hänsyn, eftersom det ofta inte låter sig göra att särskilja
kraft som i sådan tillverkning används för det ena eller det andra ändamålet.
Kontrollstyrelsen har sedermera med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
i åtskilliga fall fastställt lägre beskattningsvärde för kraft, som används
vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning, än som skulle gälla en
-
Kungl. Maj.ts proposition nr (>0 år Wfib
11
ligt energiskatteförordningens huvudregler. Vid prövning av framställningar
om skattenedsättningar har emellertid kontrollstyrelsen — i enlighet
med riktlinjer, som uttalats av elskattenämnden i yttrande den 31 oktober
1951 över de framställningar som ledde till Kungl. Maj:ls beslut den 9 maj
1952 — krävt vissa förutsättningar för medgivande av skattenedsättning,
nämligen ntt kraftåtgången är betydande, att kraftkoslnaden utgör en väsentlig
del av försäljningspriset samt att möjlighet att övervältra skatten
inte finns.
Promemorian
Efter en redogörelse för gällande bestämmelser m. in. rörande energibeskattningen
förklaras i promemorian att den där redovisade översynen
verkställts med utgångspunkt från det förhållandet, att den nuvarande utformningen
och tillämpningen av energibeskattningen i vissa fall av industriell
förbrukning inte medför full skattemässig likställighet mellan bränsle
och elkraft. Syftet med utredningen har således, heter det vidare, inte
varit att vidta några andra ändringar i energiskatten än sådana, som vid
bestående ordning i fråga om bränslebeskattningens räckvidd framstår såsom
motiverade för att nå största möjliga likställighet i energibeskattningen
i dess helhet. Vid ämnets behandling har man funnit lämpligt att var
för sig behandla kraft, som utnyttjas för elektrokemiska, elektrotermiska
och övriga ändamål.
Elektrokemisk produktion
Med användning av elkraft i elektrokemisk produktion avses i promemorian
användning för elektrolytiska framställnings- eller bearbetningsförfaranden.
I första hand gäller det här framställning av olika produkter
genom elektrolys, t. ex. av klor och alkaliföreningar ur lösningar av koksalt
eller kaliumklorid, av vätgas ur vatten samt av metaller (framförallt
koppar och aluminium) ur smältor eller lösningar av olika metallföreningar.
Framställning av produkter genom elektrokemiska förfaranden förekommer
enligt promemorian inom ett flertal industrigrenar. I vissa fall utgör
produkterna halvfabrikat, som helt eller väsentligen förbrukas i den egna
tillverkningen av andra varor, i andra fall åter framställs de elektrokemiska
produkterna uteslutande för avsalu. I promemorian anförs vidare.
Inom den förra gruppen märkes framförallt produktionen av klor och
alkali inom cellulosa- och pappersindustrin. Klor användes främst för blekning
av massa eller papper, och alkali ingår som råmaterial i de lutar i vilka
veden kokas vid framställning av kemisk massa. Vätgas utnyttjas i ett
flertal industrier bl. a. för framställning av ammoniak (råvara för tillverkning
av bl. a. gödselmedel) och för reduktionsändamål vid vissa metallurgiska
förfaranden samt för hydrering. Vid härdning av fetter, t. ex. framställning
av inargarinråvara ur rapsolja, behandlas sålunda feta oljor med
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b
vätgas, vilka därvid under medverkan av katalysator ombildas till fasta
fetter.
Vid vissa metallurgiska förfaranden framställer företagen sina slutprodukter
genom elektrokemiska processer. Så framställes exempelvis aluminium
i allmänhet genom elektrolys av aluminiumoxid, upplöst i smält
kryolit. Även ett stort antal kemiska produkter framställes genom elektroniska
processer, t. ex. kaliumklorat (användes vid framställning av tändstickor,
tändhattar och fyrverkeripjäser) och väteperoxid. Till elektrolytiska
förfaranden är också att hänföra elektrolytisk raffinering av metaller
samt vissa galvaniska processer, såsom galvanostegi (t. ex. försilvring, förkromning
och förnickling) och galvanoplastik (framställning av olika föremål
genom elektrolys t. ex. klichéer och matriser till grammofonskivor).
Såsom elektrolytiskt förfarande är även att anse laddning av ackumulatorer.
Då denna användning emellertid endast innebär en magasinering av
kraften för senare utnyttjande, är här fråga om kraftanvändning, som får
anses falla utanför ramen av här diskuterade åtgärder.
I promemorian erinras om att redan vid elskattens införande skattefrihet
yrkades för kraft i elektrokemisk produktion och om att skatten numera
utgår med 0,1 öre per kilowattimme för sådan kraft. Vidare erinras om de i
det föregående nämnda villkoren, som kontrollstyrelsen uppställer för
skattenedsättning och som hänför sig till betydenheten av kraftåtgången,
kraftkostnadens förhållande till försäljningspriset för den tillverkade varan
och möjligheterna att övervältra skatten.
I promemorian anmärks därefter att i framställningar till Kungl. Maj :t
och kontrollstyrelsen framförts förnyade yrkanden om skattefrihet för
kraft, som förbrukas för elektrokemiska ändamål. Därvid har man som
skäl åberopat, att skattefrihet föreligger för fasta och flytande skattepliktiga
bränslen med motsvarande användning samt att skatten med hänsyn
till prisutvecklingen på elektrokemiskt framställda produkter inte längre
kan bäras.
Vidare redogörs i promemorian för det av mig inledningsvis omnämnda
yttrandet, som kontrollstyrelsen efter energiskattenämndens hörande avgivit
med anledning av en framställning till Kungl. Maj :t från Stockholms
superfosfat fabriks aktiebolag (Fosfatbolaget). Därvid framhålls bl. a. att
energiskattenämnden förordat fullständig skattefrihet för elkraft, som
nyttjas elektrokemiskt, och att kontrollstyrelsen anslutit sig till nämndens
uppfattning.
I fortsättningen behandlas närmare påståendet om försämrade möjligheter
till avsättning av elektrokemiskt framställda produkter på tillfredsställande
villkor. I promemorian återges därvid följande uppgifter, som under
utredningen inhämtats från Kemikontoret.
Medan partiprisindex för kemiska produkter (1949 = 100) låg vid 121
år 1951, hade det fram till år 1957 — då energiskatten infördes — sjunkit
till 109 för att sedan ytterligare sjunka till 105 år 1962. Motsvarande siffror
för hela varuområdet, generalindex, visar för de tre åren en ständig
stegring, från 134 över 147 till 154. Fosfatbolaget har i sin framställning
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 106b
till Kungl. Maj :t hänvisat till det prisfall, soin skett för produkter som natriumklorat,
polyvinylklorid (ur kalciumkarbid) och kalkammonsalpelei
(ur väte).1 På motsvarande sätt har priset på bly sjunkit från 2 340 kronor
per ton år 1951 över 1 346 kronor per ton år 1957 till 772 kronor per ton
år 1962. Ytterligare exempel på några här aktuella produkter är natriumperborat
och väteperoxid, för vilka priserna från år 1957 till år 1962 sjunkit
från 1 366 till 1 024 respektive från 1 723 till 1 561 kronor per ton.
Bakom prisfallet återfinns i flera fall en strukturell förskjutning i produktionsförhållandena
sedan år 1951''. Fosfatbolaget har i sin framställning
redovisat den roll, som olja och naturgas jämte de på dessa råvaror grundade
petrokemiska processerna spelat, när det gäller framställning av produkter
som tidigare nära nog helt baserades på elektrokemiska eller elektrotermiska
förfaranden. Utöver de i bolagets framställning nainnda exemplen
framhåller Kemikontoret väteperoxid, där det s. k. antrakinontorta
randet
är helt oberoende av processkraft.
Den svenska exporten till EEC-länderna försvåras även genom uppbyggnaden
av den gemensamma tulltariffen, som på väsentliga punkter innebär
höjda tullnivåer samtidigt som tullarna inom den gemensamma marknaden
skrivs ned. Att för skatteberäkningen uppdela produkterna i exportvaror
och hemmamarknadsvaror skulle inte låta sig göra, da ofta aven
hemmamarknadsvaror i bearbetat eller förädlat skick blir föremal for export.
I promemorian redovisas härefter bedömningar rörande lämpliga ändringar
i reglerna för energibeskattningen i fråga om elektrokemisk energi.
Därvid framhålls till en början, att energiskatten på bränslen var avsedd
att träffa bränsleförbrukningen för energialstring. Den redan gällande elbeskattningen
inarbetades emellertid i energiskatteförordningen utan någon
motsvarande avgränsning av beskattningsområdet för elkraft. Härav
följer att viss produktion kan träffas av skatt om elkraft utnyttjas, medan
den undgår beskattning om bränsle kommer till användning under i övrigt
oförändrade förhållanden. Det kan inte anses tillfredsställande, att beskattningens
utformning på detta sätt kan direkt påverka valet av energiform.
Allmänt sett bör beskattningen i detta hänseende vara i möjligaste mån
neutral, heter det i promemorian. Detta krav skulle tillgodoses, om skattebefrielsen
medgavs för elkraft när denna fyller samma uppgift som bränsle
i sådana processer där skattefrihet redan nu föreligger för bränslet på
grund av att det nyttjas för annat ändamål än energialstring, t. ex. for
elektrokemiskt ändamål.
I detta sammanhang redogörs för innehållet i en av professorn Gösta
Wranglén författad artikel benämnd »Energiskatten och elektrolysindustrin»,
vilken publicerats i Teknisk Tidskrift nr 6/1963. Av denna artikel
sägs i huvudsak framgå att elektrolytiska processer, vid vilka elektrisk
energi omvandlas till kemisk energi, i tekniskt hänseende är att jämställa
i I Fosfatbolagets framställning till Kungl. Maj: t anfördes bl. a. att priset på natriumklorat
från år 1952 till år 1961 fallit med 26 %, på polyvinylklorid med 46 /0 och på kalkammonsal
-
peter med mer än 15 %.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964
med reduktionsprocesser, vid vilka energi ur fasta och flytande bränslen
omsätts till kemisk energi, att gällande bestämmelser enligt vilka energiskatt
inte utgår för bränsle, som omvandlas till kemisk energi, borde föranleda
skattefrihet även för elektrisk energi, som i elektrolytiska processer
omvandlas till kemisk energi, samt att elektronisk raffinering av metaller
inte innebar att elektrisk energi omvandlas till annan energiform utan endast
att energin nyttjas för transport av metaller från anod till katod
I energiska t tepropositionen 1957: 175 (sid. 90) anges som fall, då bränsle
anvands för annat ändamål än energialstring, förbrukning av bränsle
för reduktionsändamål, ehuru energin därvid binds i form av kemisk energi,
heter det vidare i promemorian. I överensstämmelse härmed kan omvandling
av elektrisk energi till kemisk energi anses vara förbrukning för
annat ändamål än energialstring.
Barande skal synes sålunda, enligt vad som sägs i promemorian, tala för
att medge skattefrihet för elkraft, som förbrukas i elektrolytiska processer
av sådan natur att den tillförda energin — bortsett från ofrånkomliga förluster
omvandlas till kemisk energi.
Författningsmässigt kan skattebefrielse för elkraft i elektrokemisk användning
— analogt med vad som gäller beträffande bränslen — genomforas
pa det sattet, heter det, att skatteavdrag efter kontrollstyrelsens prövning
får goras för elkraft, som skattskyldig förbrukat eller sålt för förbrukning
för annat ändamål än energialstring. Härigenom får man full Överensstämmelse
mellan bestämmelserna för elkraft och bränslen samt därmed
lika behandling av skatteavdragen vid likartad användning av dessa
energikällor.
Slutligen innehåller promemorian i denna del ett uttalande om beskattningen
av elkraft, som används för elektrolys vid raffinering av metaller
I sådant fall bör enligt promemorian inte föreligga avdragsrätt, eftersom
det har inte ar fråga om kraftförbrukning för annat ändamål än energialstring.
Detsamma anses vara förhållandet vid galvanostegi och galvanoplastik.
Avdrag bör således inte medges för elkraft, som används exempelvis
for kopparraffinering, förgyllning, försilvring eller förkromning. Kraftåtgången
är heller inte av samma betydenhet i nu nämnda fall som vid de
elektrolytiska framställningsprocesserna.
Elektrol erm is k produktion
Med elektrotermisk produktion förstås enligt promemorian i allmänhet
produktion, där elkraft används för erforderlig uppvärmning av råvaror,
halvfabrikat och annat produktionsmaterial i industriell verksamhet. Det
kan härvid gälla upphettning av råvaror o. d. till sådan temperatur, som
kravs for viss kemisk process (reaktionstemperatur), men det kan också
galla uppvärmning till smältningstemperatur för exempelvis gjutning eller
till lämplig temperatur för materialets vidare bearbetning eller enbart härd
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år li)6b
ning. Häribiand återfinns processer, där de erforderliga temperaturerna
inte eller i varje fall inte utan praktiska olägenheter kan åstadkommas med
vanligt bränsle, samt processer, där erforderlig exakthet beträffande temperaturen
endast kan åstadkommas med elkraft. Här ingår även processer,
som påverkas i oförmånlig riktning vid närvaro av bränsle.
Om den elektrotermiska användningen av elkraft heter det vidare.
I fråga om sådan produktion, vid vilken erforderlig reaktionstemperatur
åstadkommes med elkraft, må främst nämnas framställning av karbider av
olika slag genom uppvärmning av blandningar av en metall (ev. i form av
förening) och kol. Här kan särskilt nämnas kalciumkarbid, som i sin tur
användes för framställning av acetylen, samt ldselkarbid (karborundum),
som användes för tillverkning av olika slags slipmaterial.
Den största kraftförbrukningen för elektrotermiska ändamål torde dock
gälla smältning av metaller vid framställning av legeringar och då främst
ferrolegeringar. Med ferrolegeringar avses regelmässigt en grupp legeringar
mellan järn och ett eller flera grundämnen såsom kisel, krom, mangan, volfram
och molybden. Ferrolegeringarna användes i sin tur för att Iegera
järn eller stål vid framställning av specialkvaliteter. Så användes ferroaluminium
vid framställning av aluminiumstål, ferrokiselmangan vid framställning
av manganstål, ferrokrom vid framställning av specialgjutjärn
samt rostfria och syrafasta stål, ferrovanadin och ferrovolfram vid framställning
av mejsel- och snabbsvarvstål. Bland ferrolegeringarna användes
kiseljärn och ferromangan både som legeringstillsatser vid framställning av
specialkvaliteter och som desoxidationsmedel vid järn- och ståltillverkning.
Till elektrotermisk användning är emellertid även att hänföra sådan, där
elkraft utnyttjas för drift av ugnar av olika slag samt för glödgning och
annan värmebehandling inom industrin.
Vid sina bedömanden av frågor om skattenedsättning vid elektrotermisk
liksom vid elektrokemisk användning av elkraft har kontrollstyrelsen, som
framgår av redogörelsen för gällande ordning, tagit hänsyn till kraftåtgångens
storlek, kraftkostnadens betydelse och marknadsläget. Nedsättning av
beskattningsvärdet har därför hittills medgetts endast för en mera begränsad
del av den produktion, som vanligen betecknas som elektrotermisk.
Främst har nedsättning medgetts, då elkraft använts för att åstadkomma
de ofta mycket höga temperaturer som krävs för att genomföra de nyss omnämnda
kemiska och termiska processerna (framställning av karbider, grafitelektroder,
metallegeringar o. d.). Med några undantag har nedsättning
av beskattningsvärdet inte medgetts för annan termisk kraftanvändning.
I nu aktuella framställningar om skattefrihet eller skattenedsättning för
elkraft till elektrotermisk produktion har, liksom beträffande den elektrokemiska
kraftförbrukningen, åberopats bl. a. försämrade avsättningsmöjligheter.
Även i det utlåtande från energiskattenämnden, som fogats vid
kontrollstyrelsens yttrande i anledning av dessa framställningar, har särskilt
framhållits, att olika förhållanden lett till ökade svårigheter för tillverkare
av elcktrotermiskt framställda produkter att vinna avsättning för
dessa till priser, som var aktuella vid den tidpunkt då beskattningsvärdet
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 196/i
fastställdes till 1 öre per kilowattimme. I vad avser ferrolegeringar och
andra därmed i produktionshänseende jämställda produkter har energiskattenämnden
funnit skäl föreligga för fullständig skattefrihet. Samma
uppfattning har framförts i ett yttrande från Kemikontoret med anledning
av denna utredning.
Fortsättningsvis påpekas i promemorian, att elkraften vid elektrotermisk
produktion till skillnad från elektrokemisk produktion primärt utnyttjas
för att alstra energi, nämligen i form av värme. Vid elektrotermisk produktion
används kraften således för ett sådant ändamål, som man avsåg att
beskatta när energiskatten tillkom. Motivet för att ändå medge skattenedsättning
har varit önskemålet att begränsa skattebelastningen för den särskilt
kraftkrävande produktionen. Eftersom syftet med utredningen varit
att överväga åtgärder för att åstadkomma större skattemässig likställighet
mellan elkraft och bränsle i enlighet med de principer som betingade energiskattens
utformning, faller längre gående åtgärder i fråga om kraft, som
utnyttjas för elektrotermisk produktion, utanför ramen för utredningen.
I enlighet härmed behandlas i promemorian endast sådana åtgärder som
bör ifrågakomma i syfte att ernå en skälig och i möjligaste mån likvärdig
nedsättning av skattebelastningen vid särskilt energikrävande produktion.
I promemorian påvisas härefter till en början, att bränsle och elkraft
kan vara naturligen kompletterande energiformer vid olika former av energikrävande
produktion. Kravet på likformighet i beskattningen av olika
energiformer framstår som angeläget även av denna anledning och inte
bara därför att det kan föreligga valmöjlighet mellan bränsle och elkraft.
Den totala skattebelastningen bestämmes av det sammanlagda utnyttjandet
av de båda energiformerna och synes enligt promemorian böra vara
avgörande för bedömningen av frågan om eventuell skattenedsättning och
storleken av en sådan. Även då valmöjlighet inte föreligger måste det anses
angeläget med likställighet i beskattningen för att denna inte skall få
återverkningar i konkurrenshänseende till förmån för den ena eller den
andra produktionsformen.
Eftei att ha erinrat om att syftet med Kungl. Maj :ts beslut om nedsättning
av beskattningsvärdet var att begränsa skattebelastningen för särskilt
kraftkrävande produktion och att åstadkomma likformig beskattning redogörs
i promemorian för ett uttalande av föredragande departementschefen
i samband med energiskattens tillkomst (se prop. 1957: 175 sid. 90). I detta
uttalande heter det att skatten för de mera bränslekrävande industrierna,
t. ex. kalk- och kritbruken samt cementfabrikerna, borde nedsättas så att
den ungefärligen svarade mot den genomsnittliga skattebelastningen för industrin
i allmänhet. Viss hänsyn borde också kunna tas till marknadsläget
för mer energikrävande exportprodukter. I detta sammanhang framhålls i
promemorian, att det vid utformandet av reglerna om energiskatt för bräns
-
17
Kuntjl. Maj.ts proposition nr (10 år 196b
le ansågs mest ändamålsenligt att låta skattenedsättningen bli beroende av
relationen mellan bränslekostnaden och tillverkningskostnaden.
I fortsättningen återges i promemorian ett uttalande av energiskattenämnden,
som gjorts i yttrande till kontrollstyrelsen i samband med energiskattelörordningens
ikraftträdande. Uttalandet betecknas i promemorian
som vägledande för kontrollslyrelsen vid handläggningen av energiskatteärenden,
när det gäller att avgöra vad som avses med »mera bränslekrävande
industrier». Det lyder på följande sätt.
Om till kategorien »mera bränslekrävande industrier» bör hänföras industrigrenar
med lägre bränslekostnader än järn- och stålverken, finner
nämnden tveksamt. Förskjutes gränsen ytterligare nedåt, kommer flera
med hänsyn till skatteutfallet betydelsefulla industrigrenar att inrymmas
bland dem som kan få skattelindring av nu ifrågavarande anledning. Redan
på den grund måste en utvidgning av denna kategori väcka betänkligheter.
Härtill kommer att de administrativa svårigheterna snabbt ökar med
antalet företag, som får skattelindring. För återhållsamhet talar också att
man även utan en ytterligare utvidgning av kategorien »mera bränslekrävande
industrier» torde ha i huvudsak eliminerat risken för snedvridning
av produktionen och andra liknande komplikationer. Att skarpt avgränsa
den ifrågavarande kategorien genom angivande av ett bestämt procenttal
som nedre gräns synes icke lämpligt. Fallen i gränsområdet är sällan så
renodlade, att frågan om skattenedsättning kan avgöras enbart med hänsyn
till den relativa bränslekostnaden. Överstiger denna faktor mera märkbart
ett värde, som motsvarar en skattebelastning av 1 procent av saluvärdet,
synes dock densamma, även om andra särskilda förhållanden icke föreligger,
böra tillmätas avgörande betydelse för frågan om skattenedsättning.
Promemorian sammanfattar mot bakgrunden av den här lämnade redogörelsen
möjligheterna till nedsättning av energiskatt sålunda. I fråga om
bränsle innehåller energiskatteförordningen ett direkt stadgande av i princip
generell räckvidd, enligt vilket avdrag får göras för bränsle som förbrukas
i särskilt energikrävande produktion. Enligt härvid utbildad praxis
medges nedsättning, när skattebelastningen klart överstiger en procent av
saluvärdet eller motsvarande värde. I fråga om elkraft innehåller energiskatteförordningen
inte något motsvarande stadgande. Här har behovet av skattenedsättning
i stället tillgodosetts genom beslut, som meddelats redan under
elskatteförordningens tid och som innebär att kraftens beskattningsvärde
fastställts till 1 öre per kilowattimme. Såsom redovisats i det föregående,
har emellertid sådan nedsättning medgetts endast för elektrokemisk produktion
och för elektrotermisk produktion i viss trängre bemärkelse. Härmed
föreligger en skillnad beträffande möjligheterna till skattenedsättning för
de båda energiformerna elkraft och bränsle, en skillnad som kan sägas vara
till elkraftens nackdel. Skäl talar för att denna olikhet i beskattningen
bör undanröjas.
Ett tillgodoseende av kravet på enhetlig energibeskattning borde leda till
att varje användning av elkraft för värmealstring i direkt sammanhang med
2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 60
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 196i
industriell produktion bör berättiga till skattenedsättning, såvida nedsättning
ansetts kunna medges vid en motsvarande på bränslen grundad produktion,
framhålls det vidare i promemorian. Härigenom skulle man vinna,
att den lämpligaste energiformen — elkraft eller bränsle — kan väljas av
producenten utan hänsynstagande till skatteekonomiska synpunkter. En
förutsättning för en i möjligaste mån enhetlig beskattning enligt dessa
grundprinciper är dock, att bedömningen sker med hänsyn till den sammanlagda
skattebelastningen när både elkraft och bränsle utnyttjas i produktionsprocessen.
Som den författningsmässigt lämpligaste lösningen föreslår utredningen
en tilläggsbestämmelse i 25 § energiskatteförordningen motsvarande stadgandet
i 24 § 2 mom. e) om avdragsrätt för bränsle, som förbrukats vid industriell
produktion där bränslekostnaden utgör mera betydande del av tillverkningskostnaden.
Ett sådant tillägg till 25 § energiskatteförordningen
skulle enligt utredningen i princip få samma generella räckvidd som stadgandet
om bränsle i 24 §. Därmed skulle skapas den primära förutsättningen
för skattemässigt likformig behandling av särskilt energikrävande produktion,
oavsett vilken energikälla eller kombination av energikällor produktionen
bygger på och oavsett vilken art denna har (elektrotermisk eller
annan produktion). Rätten till skattenedsättning skulle därmed komma att
bedömas enbart under beaktande av att energikostnaden (kraft- och/eller
bränslekostnaden) utgör en så betydande del av tillverkningskostnaden att
en reducering av skattebelastningen framstår som motiverad enligt de allmänna
principerna för energibeskattningen.
Med utgångspunkt från de möjligheter till skattenedsättning, som sålunda
föreslås för elkraft i elektrotermisk användning, diskuteras härefter i
promemorian en speciell avgränsningsfråga, nämligen om hänsyn skall tas
till skattebelastningen i samtliga de processer som fordras för produktionen
av viss vara eller om några slag av processer skall hållas utanför vid beräkning
av skattebelastningen. Problemet belyses i en aktuell framställning i
ämnet, som ingetts till Kungl. Maj :t. Av utredning beträffande de produktionsmetoder,
som tillämpades i fallet, framgår enligt promemorian i huvudsak
följande.
Elkraften förbrukades i järnsvampverk, elektrohytta, elektrostålverk och
glödgningsanläggning. De härvid framställda halvfabrikaten förbrukades av
företaget i dess produktion av helfabrikat.
Järnsvamp tillverkningen utgjorde i detta fall en process för gasreduktion
av järnmalm. Processen skedde i en schaktugn, där reduceringsgasen framställdes
i en elektriskt upphettad generator.
Framställningen av tackjärn skedde i elektriska ugnar, vilka skilde sig
från blästermasugnar därigenom att kol endast användes som reduktionsmedel
och den erforderliga värmealstringen skedde med elektrisk kraft.
Götstål och verktygsstål framställdes i elektrostålugnar, som kunde vara
ljusbågsugnar eller induktionsugnar.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 106b
Eu stor del av det stål som producerades undergick glödgning i speciella
ugnar. Genom glödgningen som, beroende på syftet, utfördes vid olika temperaturer
utjämnades spänningar i godset, minskades hårdheten samt erhölls
bättre hållfaslhetsegenskaper och eu för härdning lämpligare utgångsstruktur.
Energiskattenämnden har i fall av nu nämnd art bedömt frågor om skattenedsättning
inte med utgångspunkt från förhållandena beträffande ett
visst led av tillverkningen utan efter den totala skattebelastningen för produktionen,
omtalas det i promemorian. Enligt ett uttalande av nämnden bor
denna princip gälla, även om tillverkningen av ett halvfabrikat i något fall
sker vid en fristående anläggning.
I promemorian uttalas anslutning till energiskattenämndens uppfattning
men tilläggs att i fall, där halvfabrikat tillhandahålls för vidare industriell
behandling från eget särskilt driftställe eller av dotterbolag eller motsvarande,
frågan om nedsättning dock normalt synes kunna bedömas med hänsyn
till energikostnaden för halvfabrikatet, om detta är en allmänt saluförd produkt
och det förekommer konkurrens från företag som inte bedriver vidare
bearbetning av detsamma.
Emellertid bör enligt promemorian undantag göras från denna princip
för det fallet att i viss tillverkningsprocess något led i tillverkningsförfarandet
kan äga rum antingen hos den ursprunglige bearbetaren av råvaran eller
på ett senare stadium, hos manufaktureringsindustrin. Härom anförs.
Produktionen av konsumtionsvaror och andra färdigvaror är ofta uppdelad
på flera på varandra följande, fristående produktionsled. Sålunda framställes
exempelvis stålgöt och valsad plåt i järnverk och av dessa produkter
framställes färdigvaror såsom kokkärl, diskbänkar och rakblad genom
stansning, pressning och annan bearbetning i fristående manufaktureringsföretag.
Den härdning som normalt förekommer under produktionens gång
sker hos järnverk men i vissa fall även hos manufaktureringsindustrin. Inom
den senare är den totala energikostnaden regelmässigt så låg att skattenedsättning
icke kan bli aktuell.
I fall, likartade med det angivna exemplet, uppkommer en fråga om begränsning
av skattenedsättning till produktionsprocesser, som uteslutande
förekommer i samband med framställning av råvaror och halvfabrikat. Om
nämligen hänsyn skulle tagas till processer, som även kan förekomma i
manufaktureringsledet, skuile krav kunna ställas på skattenedsättning även
i detta led med åberopande av att producenterna i det tidigare ledet eljest
skulle få en skatteförmån, som påverkar konkurrensen. Närmast skulle det
vara fråga om viss kraft för härdning eller smältning, som i enlighet härmed
skulle undantagas från möjlighet till skattenedsättning. I det tidigare
relaterade exemplet skulle detta betyda att skattenedsättning endast borde
kunna komma i fråga för framställningen av järnsvamp, eltackjärn och
elektrostål, men däremot ej för glödgningsprocessen. Denna process förekommer
i betydande omfattning även hos manufakturister, både i industriell
och i hantverksmässig skala.
20
Kungl. Maj ds proposition nr 60 år 196b
I promemorian framhålls att det vid den förordade utformningen av möjligheterna
till skattenedsättning liksom hittills skulle ankomma på kontrollstyrelsen
att efter energiskattenämndens hörande pröva, om och i vad mån
nedsättning i form av deklarationsavdrag får medges för bränsle och elkraft
som förbrukats eller sålts för förbrukning i »mera energikrävande produktion».
Den praxis, som efter de vägledande uttalandena av energiskattenämnden
utbildats på bränslesidan, synes härvid kunna läggas till grund för
bedömningarna även efter utvidgningen av avdragsrätten och sålunda ges
giltighet även för elkraft.
En generell tillämpning av tidigare praxis på bränsleområdet skulle, framhålls
det i promemorian, innebära att i de fall, där den totala energiskattebelastningen
vid industriell produktion tydligt överstiger en procent av saluvärdet,
avdrag medges ned till denna nivå. Denna metod att avgränsa det
område, där bränslekostnadens andel av tillverkningskostnaden hör föranleda
skattenedsättning, synes hittills ha tillgodosett anspråken på likformighet
i beskattningen och klarhet i gränsdragningen samt även i övrigt ha
verkat tillfredsställande, sägs det i promemorian. I denna fråga heter det vidare.
Metoden att sätta skattebelastningen i relation till saluvärdet och inte till
tillverkningskostnaden har närmast varit betingad av praktiska skäl. Saluvärdet
kan i motsats till tillverkningskostnaden — i allmänhet bestämmas
utan större omgång och med relativt stor säkerhet. Man bör emellertid
märka att man med detta tillvägagångssätt endast får en riktpunkt för bedömningen,
om och i vad mån skattenedsättning skall medges. Tillämpningen
förutsätter att även andra förhållanden beaktas, så att inte frågan om
nedsättning blir beroende av mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer
på världsmarknaden och att inte en tillfällig prisnedgång kan utnyttjas för
en i princip oberättigad skattenedsättning.
Relationen mellan energikostnad och tillverkningskostnad har den fördelen
att den inte påverkas av fluktuationer i varupriserna. Detta möjliggör
därmed beslut, som icke behöver omprövas annat än vid mera genomgripande
ändringar i produktionstekniken. Med hänsyn härtill bör relationen mellan
kraftkostnaden och tillverkningskostnaden utgöra den författningsenliga
grunden för bedömningen. Detta bör dock inte utesluta möjligheten, att
bedömningen med stöd av hittills vunna erfarenheter från bränsleheskattningen
sker på det enklare sätt som relationen till saluvärdet innebär. I
I promemorian behandlas i det följande vissa praktiska tillämpningsfrågor,
som följer av den förordade skatteomläggningen. Därom anförs.
En övergång till här ifrågasatta nedsättningsregler innebär helt nya
principer i fråga om reducering av skattebelastningen för elkraft i industriell
produktion. I de fall där nedsättning medgivits för termisk produktion
har denna genomförts på det sättet, att kraftens beskattningsvärde fastställts
till 1 öre per kilowattimme. Detta kan betyda, att den bestående
skattebelastningen avviker från vad som skulle följa vid en beräkning av
nedsättningen enligt här diskuterade allmänna avdragsregler. Då omläggningen
icke synes böra leda till någon skärpning av beskattningen, synes re
-
21
Kungh \faj:ts proposition nr (it) År 196\
dan lämnade medgivanden om skattencdsättning för elkraft icke böra föranleda
andra ändringar i dylik riktning än sådana som betingas av önskemålet
att åstadkomma erforderlig nedsättning i de fall där såväl bränsle
som elkraft utnyttjas i produktionen. Vid sådan produktion kan det nämligen
vara lämpligt att åstadkomma hela reduceringseffekten genom skattcnedsättning
eller full skattefrihet för endast den ena av de utnyttjade
energiformerna. Något hinder för eu sådan praktisk lösning av nedsättningsfrågan
bör icke föreligga.
I fall, där nedsättning medgivits för elkraft men inte för bränsle, synes
ytterligare nedsättning böra ifrågakomma endast om den bestående totala
skattebelastningen överstiger den nivå, som berättigar till skattenedsättning
enligt de nya allmänna reglerna. Ytterligare nedsättning bör då
kunna medgivas ner till nämnda nivå på mest ändamålsenligt sätt. I det
motsatta fallet, där nedsättning medgivits för bränsle i form av deklarationsavdrag
men ingen nedsättning av beskattningsvärdet medgivits för
elkraftförbrukningen, bör i överensstämmelse härmed ytterligare nedsättning
kunna medgivas på antingen bränsle- eller kraftsidan så att den totala
bestående skattebelastningen stannar vid den nivå, som de nya allmänna
nedsättningsreglerna berättigar till. Vad gäller de fall, där ingen
skattenedsättning hittills medgivits men där detta blir aktuellt genom den
utvidgade avdragsrätten på kraftsidan, bör givetvis bedömningen ske helt
enligt de nya reglerna.
Utöver det nu anförda synes inte erforderligt att närmare ingå pa den
praktiska tillämpningen av avdragsreglerna eller på en prövning av storleken
av skattenedsättningen i de särskilda fallen. Spörsmålen härom torde
böra prövas i sedvanlig ordning av kontrollstyrelsen efter energiskattenämndens
hörande. Härigenom erhålles största garanti för en jämn och
likformig behandling av alla hithörande fall, vare sig fråga är om nedsättning
av skatten för bränslen eller för elkraft eller för bådadera energislagen.
Annan produktion (in elektrokemisk eller elektroterniisk
I promemorian erinras om att elektrisk kraft, som förbrukas för motordrift
eller belysning i samband med elektrokemisk eller — i inskränkt
mening — elektroterniisk produktion, s. k. hjälpkraft, enligt medgivande
av Kungl. Maj :t är att jämställa med kraft för elektrokemiskt eller elektrotermiskt
ändamål. Hjälpkraft blir därmed för närvarande beskattad med
0,1 öre per kilowattimme. Motsvarande bör enligt promemorian gälla även
framdeles, och hjälpkraft skulle således bli skattefri eller endast träffas av
nedsatt skatt.
Om man bortser från hjälpkraft, har skattenedsättning, enligt vad som
upplyses i promemorian, inte beviljats för motorkraft eller eljest för kraft,
som brukas för andra produktionsändamål än elektrokemisk eller elektrotermisk
användning, utom på ett område, nämligen för drift av slipstolar
vid framställning av slipmassa. I de aktuella framställningarna har inte
heller — utom beträffande slipmassa — framställts önskemål om skattenedsättning
för kraft, som används för andra ändamål än elektrokemiska
eller elektrotermiska.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1964
Med den under föregående avsnitt behandlade, i promemorian förordade
utformningen av avdragsreglerna skulle frågan om skattenedsättning bedömas
enbart med hänsyn till skattebelastningens betydelse, oavsett vilken
art produktionen har och för vilket industriellt ändamål energin utnyttjas.
Med denna generella och enhetliga utformning av möjligheterna till skattenedsättning
genom deklarationsavdrag har anledning inte ansetts föreligga
att i detta sammanhang utreda kraftförbrukningen i de bär aktuella
fallen eller den relativa skattebelastningen för kraften.
Bland de fall, där skattebelastningen kan tänkas överstiga en procent,
nämns emellertid i promemorian användningen av elkraft för drift av slipstolar
vid produktion av slipmassa. Kontrollstyrelsen har enligt promemorian
funnit att övervältring av skatten inte varit möjlig vid sådan produktion
i vad angår massa, som gått på direkt export, och styrelsen har i enlighet
härmed medgett, att skatten i denna del bestäms efter ett beskattningsvärde
av 1 öre per kilowattimme (skatt 0,1 öre per kilowattimme).
Beräknat skattebortfall
I promemorian lämnas en redogörelse för vad de föreslagna ändringarna
i energiskatteförordningen beräknas medföra i skattebortfall.
Såvitt avser elkraft i elektrokemisk användning har beräknats, att omkring
1 400 miljoner kilowattimmar skattepliktig energi förbrukas årligen.
Skatten för sådan kraft utgör för närvarande 0,1 öre per kilowattimme.
Genom den föreslagna skattefriheten för denna energiform skulle följaktligen
årligen falla bort omkring 1,4 miljoner kronor.
Vad beträffar elkraften i övrig produktion ter sig enligt promemorian
läget olika inom skilda industrigrupper.
Inom metallindustrin har skattebortfallet uppskattats till sammanlagt
3,6 miljoner kronor om året, vilket är något mindre än tredjedelen av den
aktuella skattebelastningen för denna industrigren. Vid beräkningarna har
man utgått från att skattenedsättningen, i enlighet med de i promemorian
framförda riktlinjerna, begränsas till processer fram till och med framställning
av götstål. Vidare har beräkningarna i promemorian utförts under
antagande, att förutsättningar för skattenedsättning inte föreligger till
den del framställningen av stålgöt bygger på skrot men väl om och i den
mån tackjärn utgör utgångsmaterialet. Dessutom har anledning till skatteomläggning
antagits inte föreligga inom gruppen ferrolegeringar.
Beträffande jord- och stenindustrin beräknas promemorians förslag medföra
full skattefrihet för elkraft, som förbrukas vid cementtillverkning, och
en skattenedsättning för glasindustrin till i genomsnitt en fjärdedel. För
industrigrenen totalt uppskattas skattebortfallet till 2 miljoner kronor.
Massa- och pappersindustrin är en betydande kraftförbrukare, påpekas
det i promemorian. För elkraft, som förbrukas för drift av slipstolar vid
framställning av slipmassa för export, erlägges, såsom framgår av prome
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år i66\
morian, för närvarande enligt särskilt beslut av kontrollstyrelsen energiskatt
med 0,1 öre per kilowattimme. Förutsättningar torde föreligga för
nedsättning till samma skattebelopp även där kraften förbrukas för framställning
av slipmassa, som kommer till användning inom landet. Med hänsyn
härtill och till möjligheten av skattenedsättning även inom wallboardindustrin
beräknas nedgången av skatteintäkterna inom detta område till
2 miljoner kronor.
Det sammanlagda skattebortfallet har således i promemorian uppskattats
till 9 miljoner kronor.
Remissyttrandena
Från industrin och näringslivet i övrigt framförs i remissyttrandena stark
kritik mot energiskatten som sådan samt önskemål om avskaffande av skatten
så snart som möjligt. Näringslivets skattedelegation, som kan sagas
ge det klaraste uttrycket för den genomgående inställningen i denna principiella
fråga, pekar bl. a. på den ojämnhet i skattebelastningen på olika
industrigrenar, som förklaras vara en oundviklig följd av energiskattens
utformning. Särskilt hårt drabbas enligt denna remissinstans de varuområden,
där priserna bestäms på världsmarknaden.
I allmänhet är man emellertid medveten om att energiskattens framtida
utformning är föremål för övervägande inom allmänna skatteberedningen.
De ändringsförslag, som framlagts i promemorian, betraktas därför som
ett provisorium i syfte att komma till rätta med de mest framträdande olägenheterna,
och förslagen hälsas i stort sett med tillfredsställelse. Handelskammaren
i Örebro ser dock i den av utredningen föreslagna slcattenedsättningen
en fara för att energibeskattningsformen som sådan blir »fastlåst».
Näringslivets representanter vill i allmänhet gå längre i fråga om skattelättnader
än som föreslagits i promemorian. Redan i denna har emellertid,
som framgår av den föregående redogörelsen, de elektrokemiska
produktionsprocesserna med undantag för raffinering av metaller ansetts
böra bli befriade från energiskatt. Den sålunda föreslagna skattebefrielsen
har inte mött något motstånd under remissbehandlingen. Bolidens gruvaktiebolag
vänder sig emellertid i sin skrivelse, vars innehåll åberopas i yttrandet
från Kemikontoret, mot det föreslagna undantaget från skattebefrielsen
och framhåller därvid i huvudsak följande. Bolagets produktion innefattar
såväl elektrotermiska som elektrokemiska led. Smältning av koppar
och bly sker elektrotermiskt. Raffinering av koppar sker elektrokemiskt.
Oaktat dessa led tekniskt kan särskiljas, är det enligt bolagets uppfattning
naturligt att se och bedöma hela framställningsprocessen som en
enhet. Den totala energiåtgången vid kopparframställningen uppgår till
3 000 kilowattimmar per ton. Elektroenergikostnaderna utgör cirka 7,6 procent
av förädlingsvärdet. Det synes bolaget helt omotiverat att av tekniskt
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 19Gt
formella skäl göra undantag från skattebefrielse i elektrokemiska processer
för elektrolytisk raffinering av metaller.
Vad härefter beträffar elektrotermiska produktionsprocesser
bär åtskilliga synpunkter av intresse anförts i remissyttrandena.
Kemikontoret erinrar i sitt yttrande om vad energiskattenämnden anförde
i utlåtande till kontrollstyrelsen med anledning av den inledningsvis berörda
framställningen om skattebefrielse. Nämnden ansåg skäl i flertalet
tall föreligga att ta bort eller sätta ned skatten för elektrotermisk användning
av kraft, särskilt i vad avser ferrolegeringar och därmed i produktionshanseende
jämställda produkter. Kemikontoret anför i detta sammanhang,
att den i promemorian redovisade utredningen begränsats i ett
viktigt avseende. Därmed syftar Kemikontoret på uttalandet i promemorian,
att utredningens syfte inte varit att vidta andra ändringar i energiskatten
än sådana som vid en bestående ordning i fråga om bränslebeskattningens
räckvidd framstår som motiverade för att ernå största möjliga likställighet
i energibeskattningen i dess helhet.
Kemikontoret erinrar i sitt yttrande vidare om att allvarliga invändningar
framfördes redan år 1951 vid elskattens tillkomst. Kritiken bottnade enligt
Kemikontorets uppfattning i att skatten inte, såsom ursprungligen synes
ha varit avsett, skulle utgå enbart på elektrisk drivkraft utan även skulle
diabba processkraften. Skatten på elkraft har alltsedan år 1951 särskilt
hårt drabbat bl. a. framställning av ferrolegeringar, grafitelektroder och
vissa metaller. Nedsättningen av beskattningsvärdet till 1 öre per kilowatttimme
har inte i grunden ändrat detta förhållande. Skattens incidens torde
for närvarande enligt Kemikontoret vara av storleksordningen en procent
av saluvärdet eller mera. För hela industrin är motsvarande incidens cirka
0,15 procent. Kemikontoret anför vidare.
Den kemiska industrien i vårt land är ur råvarusynpunkt inte speciellt
gynnad. Tillgång på relativt billig elkraft utgör emellertid en för denna industri
betydelsefull förutsättning, och den speciella grenen elektrokemisk
industri kom aven att tidigt utvecklas i vårt land. Genom att råvaran elkraft
belagts med en skatt, har värdet av denna fördel på råvarusidan reducerats
for den kemiska industrien, liksom vid tillverkning av ferrolegeringar
och vissa metaller. ö
Inför det ändrade marknadsläget för elektrokemiska och elektrotermiska
produkter i egentlig mening, och de strukturella förskjutningar i produktionsförhållanden
som inträffat för flera av dessa tillverkningar samt utVf^hrnge"aV.
?e vasteuroPeiska integrationsfrågorna har det länge framstått
for Kemikontoret som motiverat, att den oformlighet, som beskattningen
av elkraft som råvara i elektrokemiska och elektrotermiska förfaianden
i egentlig mening utgör, undanröjs.
Kemikontoret hälsade därför med tillfredsställelse att Kontrollstyrelsen
och energiskattenämnden uppenbarligen delade en sådan uppfattning, när
dessa myndigheter föregående år hemställde om skattefrihet för elkraft i
elektrokemiska förfaranden, liksom för den betydelsefulla grupp elektrotermisk
produktion i egentlig mening, som ferrolegeringar utgör.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 106 b
I utredningen fullföljs dessa tankegångar i så måtto att den föreslagna
lydelsen av § 25, 2 mom. a) möjliggör befrielse från elskalt i företrädesvis
elektrokemiska (elektrolytiska) förfaranden. Kemikontoret utgår då från
att befrielsen omfattar jämväl kraft, som går förlorad i processen — liksom
s. k. hjälpkraft — i analogi med vad som nu tillämpas vid nedsättning av
beskattningsvärdet till 1 öre per kWh.
Det är dock med beklagande som Kemikontoret samtidigt måste konstatera
att utredningen icke ansett sig böra fullfölja Kontrollstyrelsens framställning
såvitt gäller den övervägande delen elektrotermiska tillverkningar
i egentlig mening.
Kemikontoret beräknar, att energiskatten i elektrotermiska förfaranden
i egentlig mening inte tillför statskassan mer än 1,5 miljoner kronor. Utan
påtagliga statsfinansiella konsekvenser hade man således kunnat föreslå
en begränsad skattefrihet för elektroterinisk produktion beträffande sådana
tillverkningar, där kraftförbrukningen är särskilt omfattande. Inom
den av energiskattenämnden särskilt framhävda varugruppen ferrolegeringar
återfinns tillverkningar, där kraftförbrukningen är exceptionellt stor
— 10—15 000 kilowattimmar per ton produkt — vilket enligt Kemikontoret
väl belyser den speciella belastningen på dessa tillverkningar. Praktiskt
kunde en begränsad skattebefrielse ha ordnats genom att tillverkningar, där
elkraftförbrukningen överstiger 3 000 kilowattimmar per ton vara, undantagits
från beskattning.
Kemikontoret begär emellertid inte nu — innan allmänna skatteberedningens
arbete slutförts — att energiskatten skall helt upphävas även för
elektrotermiska processer i egentlig mening och tillstyrker därför förslaget
för att som ett temporärt korrektiv under en tid av ett till högst två år
komma till rätta med vissa missförhållanden. Samtidigt sägs emellertid,
att tillstyrkandet motiverats av en önskan att undvika varje ytterligare försening
av den skattefrihet som förslaget möjliggör. Kemikontoret har därvid
utgått från att beskattningen av elkraft i elektrotermiska förfaranden i
egentlig mening — och i industriell användning över huvud — skall avlyftas
senast i samband med den planerade omläggningen av skattesystemet
i vårt land och att det närmast varit avgränsningssvårigheter som hindrat
utredningen från att föreslå ett upphävande av energibeskattningen i denna
del. För det fall, att Kungl. Maj :t ändå skulle överväga en utvidgning
av skattefriheten utöver vad utredningen föreslagit, vill dock Kemikontoret
redovisa ytterligare skäl för skattefrihet. I denna del heter det.
När energiskattenämnden förordade skattefrihet för ferrolegeringar resp.
nedsättning eller skattefrihet för övriga elektrotermiska förfaranden, måste
nämnden uppenbarligen ha åsyftat att speciella skäl kunde åberopas för
eu sådan skattefrihet. Den exceptionellt höga kraftförbrukningen per ton
färdigvara har redan ovan omnämnts. Därjämte är att märka att de allmänna
förhållanden och förutsättningar, som gällde när skatten på sin tid
tillkom, i grunden ändrats, särskilt för dessa varor. Icke minst gäller detta
i fråga om avsättningsförhållandcna, där väsentliga förändringar har inträffat
under senare år. Detta avspeglas i nedanstående uppgifter över prisutvecklingen
vid avsättning på export av ferrolegeringar.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964
1963
1959 1960 1961 1962 1: a kvart 2: a kvart.
Exportprisindex1
Total.................. 100 102 104 102 104 103
Ferr olegeringar2............ 100 104 99 93 84 82
Det framgår med tydlighet att prisutvecklingen vid export av ferrolegeringar
från Sverige varit mycket ogynnsam och att det under senare år inträffade
prisfallet för dessa varor varit mer utpräglat än för svenska exportvaror
i allmänhet.
När det gäller avsättningen på den svenska hemmamarknaden är läget
emellertid inte ljusare. De svårigheter som järnindustrien är utsatt för återfinns
i skärpt omfattning hos den industri, som levererar råvaror av typen
ferrolegeringar och grafitelektroder till järnindustrien. Sedan Kemikontoret
hade tillfälle att i skrivelse den 15 juni förra året framföra synpunkter
till utredningen i denna fråga, har läget ytterligare försämrats. Organisationen
syftar härvid på den höjning av EEC:s ståltullar, som väntas träda
i kraft inom kort, såvitt gäller exporten till Benelux, Frankrike och Västtyskland.
Det är uppenbart att därest denna åtgärd skulle få en negativ inverkan
på svensk järnindustri — något som synes vara att befara — kommer
den i sin tur att påverka avsättningen av ferrolegeringar till den svenska
marknaden.
Ett gillande av utredningens angivna huvudsyfte, nämligen att åstadkomma
större likformighet i beskattningshänseende mellan elkraft och bränslen,
kommer till uttryck i åtskilliga remissyttranden. Så är t. ex. fallet med
yttrandena från Jernkontoret, Sveriges grossistförbund, Svenska elverksföreningen
och Svenska vattenkraftföreningen. Energiskattenämnden och
flera handelskamrar tillstyrker i princip de förslag, som framlagts i promemorian.
Kontrollstyr elsen finner ingen anledning till erinran mot grundtankarna
i promemorian, eftersom en skatteomläggning efter de redovisade
riktlinjerna skulle tillgodose det av styrelsen framförda önskemålet om en
enhetlig behandling i skattehänseende vid likartad användning av energikällorna
elkraft och bränsle. I detta sammanhang bör också nämnas att
Näringslivets skattedelcgation framhåller att det är till fördel om en utjämning
av skattetrycket kan ske genom att ett tak sätts, över vilket den sammanlagda
skattebelastningen på en produkt i princip inte bör nå.
Jämte mera allmänna synpunkter på lättnader i beskattningen av elektrotermiskt
utnyttjad energi innehåller remissyttrandena från näringslivets
representanter en del mer eller mindre långtgående förslag till ytterligare
lindringar för produktionsområdet utöver vad som förordats i promemorian.
Dessa förslag tar emellertid inte sikte på några andra författningsändringar
än dem, som föreslagits i promemorian, utan rör tillämpningen.
1 Ur »Indextal över utrikeshandel» 1959 = 100.
2 Index, beräknad på grundval av de 15 typer ferrolegeringar, som redovisas i svensk exportstatistik.
Vägningen har skett med hjälp av under år 1959 exporterade kvantiteter ferrolegeringar.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 196b
Näringslivets skattedelegation och Kemikontoret anser sålunda, att den
gräns för relationen mellan energiskattebelastningen och den tillverkade
varans saluvärde — en procent — som föreslagits såsom villkor för skatteavdrag
bör sänkas. En sådan sänkning skulle helt stå i överensstämmelse
med departementschefens uttalande vid tillkomsten av energiskatteförordningen,
heter det i dessa remissorgans yttranden. Kemikontoret framlialler
att den av energiskattenämnden på sin tid föreslagna gränsen torde ha medfört
att skatteincidensen i särskilt bränslekrävande tillverkningar kommit
att väsentligt överstiga den av departementschefen förordade genomsnittliga
belastningen för industrin i allmänhet, vilken nu knappast lär överstiga
0,3 procent av saluvärdet.
Nu nämnda remissorgan tar i detta sammanhang också upp frågan om
beskattningsvärdet och anser att möjligheter skall kunna föreligga för kontrollstyrelsen
att fastställa ett minsta beskattningsvärde av 0,5 öre per kilowattimme
i stället för det som nu tillämpas i praxis, d. v. s. 1 öre per
kilowattimme. En sådan nedsättning bör kunna ske i varje fall för elektrotermiska
processer i egentlig mening och så snart energiskatten överstiger
en procent av saluvärdet eller — i förekommande fall — förädlingsvärdet,
framhåller Kemikontoret. Emellertid kan nämnas, att Svensk industriförening
anser elkraftens beskattningsvärde böra begränsas till 1 öre
per kilowattimme.
När det gäller skattebelastningens storlek, diskuteras även frågan, om
belastningen lämpligen bör räknas på saluvärdet eller på något annat värde.
Jernkontoret, Näringslivets skattedelegation och Kemikontoret anser
samtliga att förädlingskostnaderna, d. v. s. framställningskostnaderna minskade
med råvarukostnaderna, bör utgöra grundval för relationsberäkningen.
I argumenteringen för detta förslag framhålls att särskilt i fall, då råvarupriserna
är höga eller bestäms efter förhållandena på världsmarknaden,
en bedömning med utgångspunkt från energiskattens relation till saluvärdet
kan leda till att slutprodukten ställs utanför en eljest motiverad
skattenedsättning. I sådana fall, sägs det vidare, är en långt driven rationalisering
av tillverkningen den enda möjligheten för företagen att hävda
sig i konkurrensen.
Under remissbehandlingen har också berörts situationen inom vissa speciella
industrigrenar och behovet av skattelättnader där.
Såvitt avser industri med elektrokemisk produktion har skrivelsen från
Bolidens gruvaktiebolag redan återgetts.
Bland övriga produktionsgrenar må först nämnas metallindustrin,
som behandlats av några remissinstanser.
Den i detta sammanhang betydelsefulla produktionen av ferrolegeringar
och därmed i produktionshänseende likställda produkter har berörts förut
i samband med redogörelsen för de mera allmänna synpunkter, som Kemi
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 ur 1964
kontoret framfört i sitt remissyttrande. Önskemål om skattebefrielse för
gruppen terrolegeringar och likställda framförs även av Näringslivets skattedelegation,
Sveriges hantverks- och industriförbund samt handelskammaren
i Gävle.
Mot den i promemorian vid beräkningen av skattebortfallet uttryckta
åsikten, att förutsättningar för skattenedsättning vid framställning av stålgöt
inte föreligger enligt förslaget till den del framställningen bygger på
skrot men väl om och i den mån tackjärn utgör utgångsmaterialet riktas bestämd
kritik av handelskammaren i Gävle, Jernkontoret och Näringslivets
skattedelegation. Jernkontoret, vars synpunkter de båda övriga remissinstanserna
synes dela, anför.
Skrot och tackjärn i varierande proportioner användes som utgångsmaterial
såväl i elektrostålugnar som i martinugnar. Detta gäller för övrigt i
viss utsträckning även för de syrgasprocesser, som användes i ökad omfattning.
Vid kall insats av skrot och tackjärn är bränsleåtgången i martinugnen
ca 150 liter eldningsolja pr ton göt. Motsvarande energiåtgång i en el. stålugn
är ca 700 kWh. Detta ger med nuvarande skattesatser praktiskt taget
samma energiskatt i bägge fallen. För att icke utredningens syftemål skall
motverkas, måste därför skattereduktionen för de olika energiformerna bli
densamma. Endast därigenom vinnes likställighet mellan martin- och elektrostålprocessen
i konkurrenshänseende. Det framstår som ett starkt önskemål,
att den likställighet mellan olika processer, som varit utredningens
målsättning, även uppnås vid förordningens tillämpning.
Sasom likaledes nämnts i samband med redogörelsen för beräkningen av
skattebortfallet, har man därvid utgått från att skattenedsättningen, i enlighet
med de i promemorian framförda riktlinjerna, begränsas till processer
fram till och med framställning av götstål. Jernkontoret har full förståelse
för synpunkten att en avgränsning är önskvärd, bl. a. med hänsyn
till de administrativa svårigheter som i annat fall uppstår, och accepterar
i princip den föreslagna begränsningen men vill å andra sidan, i likhet med
handelskammaren i Gävle, att processerna fram till och med götstålsframställningen
skall vara helt skattefria. Man måste beakta, framhåller Jernkontoret,
att den energiskatt, som faller på denna del av produktionen, endast
utgör hälften av järnverkens totala skattebelastning, vilken uppgår till
25 å 30 miljoner kronor. Detta förhållande utgör enligt Jernkontorets mening
ett starkt skäl för en väsentligt större procentuell skattenedsättning än
den föreslagna. Om skatten slopas helt för processer till och med framställning
av götstål, uppnås även den fördelen att de återverkningar i konkurrenshänseende
mellan olika tillverkningsprocesser, som energibeskattningen
kan medföra, elimineras och det läge i detta hänseende återställs,
som rådde före energiskattens införande. Näringslivets skattedelegation och
handelskammaren i Gävle anser emellertid, att nedsättning av skatt bör
kunna ske även i produktionsled efter götframställningen. Näringslivets
skattedelegation anför sålunda.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b
Enligt promemorian skall skattenedsättning i princip inte medges för den
kraft eller det bränsle, som förbrukas i manufaktureringsledct. Det torde
knappast kunna bestridas, att det ur konkurrenssynpunkt kan uppstå olägenheter
om skattebefrielsen generellt skulle omfatta även detta led. Det
synes emellertid stå i bättre överensstämmelse med den allmänna inställning
till energibeskattningen, som präglar promemorian, och med önskvärdheten
av att begränsa skattebelastningen, att manufaktureringsledet inte helt
avskärs från möjligheten till skattenedsättning. Om förutsättningar för sådan
nedsättning eljest föreligger, bör den kunna medges även i ett senare
led i tillverkningsprocessen än vad avsikten enligt promemorian synes ha
varit. Kontrollstyrelsen bör t. ex. kunna medge nedsättning även för energiskatten
å stålgötsämnen och valsade produkter liksom också för den energi,
som förbrukas vid härdning, glödgning, smältning och liknande processer.
Sveriges mekanförbund framhåller i sitt yttrande till Sveriges industriförbund
önskvärdheten av att tillverkningen av gjutjärn i energiskattehänseende
blir jämställd med tillverkningen av stålgöt. Förbundet påpekar,
att framställningsmetoderna i båda fallen i princip är av samma karaktär
och att förbrukningen av elektrisk energi är av ungefär samma storleksordning.
Massaindustrins läge berörs av handelskammaren i Gävle. Den föreslagna
reduceringen för slipmassa, som produceras för användning inom
landet, borde ha gjorts kraftigare, menar handelskammaren. Energiskatten
för denna framställning utgör en betydande del av tillverkningskostnaden.
Över huvud taget borde även i fråga om denna bransch ha observerats, att
väsentliga processer inom massaindustrin i övrigt har en oproportionerligt
hög energibeskattning.
Samma handelskammare vill vidare, att särskilda lättnader i fråga om
energiskatt skall beviljas järn- och stålindustrins samt massaindustrins e xport
företa g. Det vore värdefullt om dessa företag helt kunde befrias
från energiskatten eller — i andra hand — tå kraftigare sänkningar av
skatten än de föreslagna, heter det i handelskammarens yttrande.
Kemikontoret utgår i sitt yttrande från att de i promemorian upptagna
varorna inte skall betraktas som en uttömmande förteckning över de varor,
som är kvalificerade för skattenedsättning, utan endast som exempel. Samma
uppfattning framför handelskammaren i Malmö och Näringslivets skattedelegation,
som båda uttalar att preliminära undersökningar visat att t. ex
tegelindustrin bör kunna konnna i fråga för ytterligare nedsättning.
Ett särskilt område för användning av elkraft berörs i yttrandet från
Svenska elverksföreningen. Föreningen anser det inte motiverat att energibeskatta
elkraft för g a t u - och vägbelysning. Föreningen frågar,
om det är skäligt och riktigt med en sådan beskattning, och anför.
Vid dimensionering och utformning av moderna anläggningar för dylik
belysning har emellertid ett annat moment tillkommit (utöver serviceändamålet).
Det är numera i regel ej denna service i och för sig eller estetiska
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196A
och liknande skäl, som äro avgörande för planeringen och utförandet av gatubelysningsanläggningar
och därmed för mängden konsumerad energi utan
snarast strävan att minska riskerna för olycksfall genom motortrafiken.
Då samma strävan i många skilda avseenden befordras och stödes genom
statliga åtgärder och statliga medel, synes det ologiskt att på vägbelysningsområdet
tillämpa helt motsatt princip, nämligen beskattning. Reellt utgör
beskattningen en extra hämsko på utvecklingen av gatu- och vägbelysningen,
vilket ur trafiksäkerhetssynpunkt är beklagligt.
Skattebefrielse för elkraft i industriellt bruk inom Norrland, Dalarna,
västra Värmland och Dalsland föreslås av handelskammaren i Sundsvall i
syfte att underlätta industrialiseringen inom dessa områden.
Beträffande den tekniska utformningen av promemorians förslag till författningsändringar
kan anmärkas, att vissa erinringar framställts, bl. a. av
generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Sålunda må
nämnas att vattenfallsstyrelsen föreslagit, att det nuvarande avdragsförfarandet
vid skattedeklaration skall ersättas med ett restitutionsförfarande.
Vattenfallsstyrelsen påpekar, att efter de föreslagna ändringarna i energiskatteförordningen
avdrag kommer att få göras i större omfattning än tidigare.
Detta medför ökade komplikationer för kraftdistributörerna vid kraftdebiteringen.
Vattenfallsstyrelsen uttalar vidare, att styrelsen tidigare framfört
yrkande i samma riktning.
Departementschefen
Allmänna synpunkter
Den allmänna energiskatten, som funnits sedan år 1957, omfattar fasta
och flytande bränslen samt elektrisk kraft. Redan tidigare beskattades den
elektriska energin genom en särskild elskatt. Skillnaderna mellan de olika
objekten för den allmänna energiskatten motiverade naturligen vissa olikheter
mellan bränslen och elkraft vid utformningen av energiskatteförordningen.
Sålunda utgår energiskatten för bränslen som en styckeskatt, alltså
med visst belopp för angiven kvantitet, medan den för elkraften är en värdeskatt,
d. v. s. den utgår med bestämd procentsats av kraftens beskattningsvärde.
Såväl för bränslen som för elkraft grundas skatteuttaget i det enskilda
fallet — om man bortser från införsel genom oregistrerade importörer -—
på ett förfarande med deklaration till kontrollstyrelsen. Den skattskyldige
äger i vissa fall göra avdrag i deklarationen och kan därmed helt eller delvis
befrias från beskattning. Reglerna om dessa avdrag är emellertid olika
för elkraft och för bränslen.
Genom deklarationsavdrag kan förbrukning av bränslen för annat ändamål
än energialstring alltid befrias från energiskatt. Bensin beskattas i huvudsak
endast vid motordrift. För andra bränslen, som förbrukas vid indu
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1664
striell tillverkning där bränslekostnaderna utgör en mera betydande del av
tillverkningskostnaden, kan likaledes genom deklarationsavdrag medges
skattebefrielse eller skattenedsättning. I de fall, som nu nämnts, saknas
motsvarande avdragsmöjligheter för elkraft. Kontrollstyrelsen bar emellcrtid
befogenhet att medge vissa avvikelser från de allmänna bestämmelserna
om skattens fastställande. Kungl. Maj :t bär även medgett eu väsentlig nedsättning
av beskattningsvärdet för elkraft, vilken används som s. k. processkraft
i elektrokemisk och elektrotermisk tillverkning där kraftkostnaderna
regelmässigt är mycket stora. Elkraft som förbrukas i direkt anslutning till
sådan tillverkning, s. k. hjälpkraft, har därvid av praktiska skäl jämställts
med processkraft.
De redovisade olikheterna mellan bränslen och elkraft i fråga om möjligheterna
till skattebefrielse eller skattenedsättning torde få tillskrivas det
förhållandet, att energiskatteförordningens bestämmelser om elkraft i här
berörda delar övertagits från den tidigare elskatteförordningen. Även om
olikheterna i viss mån kunnat överbryggas genom särskilda beslut, måste
man dock konstatera, att energiformerna inte är skattemässigt fullt likställda.
Den översyn av energiskatteförordningen, som skett nu, har haft till
syfte att inom den nuvarande energibeskattningens ram i görligaste mån
åstadkomma likställighet mellan bränslen och elkraft. En sådan likställighet
är givetvis angelägen, om en snedvridning av konkurrensförhållandena
skall undvikas och önskvärda rationaliseringssträvanden inte skall motverkas.
Den föreslagna anpassningen av elbeskattningens avdragsregler efter
vad som redan gäller för bränslen medför även en värdefull lättnad i energibeskattningen
för vissa industrigrenar, där kraftförbrukningen är relativt
betydande. De framlagda förslagen har i princip mötts med tillfredsställelse
under remissbehandlingen.
Energibeskattningen kan komma att påverkas av de överväganden, som
pågår inom allmänna skatteberedningen, och några mera genomgripande
ändringar i denna beskattning kan därför inte komma i fråga för närvarande.
De här aktuella förslagen innebär närmast, att de nuvarande reglerna
får en bättre teknisk utformning och att icke avsedda ojämnheter i beskattningen
blir avhjälpta. Eftersom förslagen får anses vara av vikt för de berörda
områdena, anser jag, att de bör genomföras även i det läge vari frågan
om energibeskattningen i dess helhet nu befinner sig. Däremot är jag
inte beredd att ta ställning till de längre gående önskemål rörande energiskattens
utformning, som framställts från en del remissinstanser.
Jag vill i detta sammanhang nämna, att jag har för avsikt att senare anmäla
förslag till särskild beskattning av s. k. gasol vid användning för drift
av motorfordon. Därvid ämnar jag även föreslå, att detta bränsle underkastas
energibeskattning i likhet med andra motorbränslen.
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b
Elektrokemisk produktion
Enligt en uppskattning i promemorian förbrukas årligen omkring 1 400
miljoner kilowattimmar i elektrokemisk produktion. Härvid används elkraften
huvudsakligen för elektrolytiska framställnings- eller bearbetningsförfaranden.
Sådana förfaranden förekommer inom ett flertal industrigrenar,
t. ex. vid cellulosa- och pappersindustrier, industrier för framställning
av ammoniak och gödselmedel samt vissa metallurgiska industrier. Till
elektrolytiska förfaranden räknas också elektrolytisk raffinering av metaller
och vissa galvaniska processer såsom galvanostegi (t. ex. försilvring)
och galvanoplastik (framställning av olika föremål genom elektrolys, t. ex.
av klichéer och matriser till grammofonskivor).
I promemorian föreslås nu en ändring i energiskatteförordningen av innebörd
att elkraft, som används för elektrokemiska förfaranden, med vissa
undantag blir befriad från energiskatt. När bränsle används i motsvarande
fall, medges skattebefrielse med stöd av den tidigare omnämnda bestämmelsen
om deklarationsavdrag för bränsle, som används för annat ändamål än
energialstring. Vid energiskattens tillkomst angavs förbrukning för reduktionsändamål
som ett fall, då denna bestämmelse var tillämplig. I promemorian
åberopas uttalande från vetenskapligt håll enligt vilket elektrolytiska
processer, där elektrisk energi omvandlas till kemisk energi, i tekniskt
hänseende är att jämställa med reduktionsprocesser, vid vilka energi ur
fasta och flytande bränslen omsätts till kemisk energi.
Förslaget att medge skattefrihet vid flertalet elektrokemiska produktionspiocesser
har inte rönt några invändningar vid remissbehandlingen. Även
jag finner förslaget väl motiverat, och jag vill därför tillstyrka det.
Under remissbehandlingen har frågan om skattebefrielse vid elektrolytisk
raffinering av metaller berörts särskilt. Enligt promemorian borde
skattebefrielse inte medges vid en sådan produktionsprocess, eftersom det
här är fråga om ett utnyttjande av energin utan att omvandling sker till
kemisk energi. Som argument för skattebefrielse har under remissbehandlingen
anförts, att energiåtgången är betydande och att det synes helt omotiverat
att av tekniskt formella skäl göra undantag för elektrolytisk raffinering
av metaller.
Den elektriska energi, som kommer till användning vid elektrolytiska
förfaranden, kan visserligen anses utnyttjad, antingen dessa förfaranden
medför omvandling av elektrisk energi till kemisk energi eller inte. I det
förstnämnda fallet har emellertid skattefrihet inedgetts vid likartade förfaranden,
där annan energikälla än elkraft utnyttjas. Man har därvid, i anslutning
till vad som är antaget språkbruk, betecknat energikällans utnyttjande
i den kemiska processen som användning för annat ändamål än
energialstring. Såsom jag tidigare framhållit, är syftet med de föreslagna
ändringarna i energiskatteförordningen att åstadkomma största möjliga
överensstämmelse vid beskattningen av elkraft och av andra skatteplik
-
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år W64
tiga energikällor. Skattefriheten vid elektrokemiska förfaranden bör därför
begränsas på det sätt, som föreslagits i promemorian. Den omständigheten,
att kraftåtgången är betydande, kommer att beaktas genom den
regel om deklarationsavdrag, som jag i det följande ämnar föreslå för fall
där kraftkostnaden utgör eu mera betydande del av tillverkningskostnaden.
I enlighet med det anförda vill jag föreslå, att i energiskatteförordningen
införes eu bestämmelse som möjliggör deklarationsavdrag för elkraft i
elektrokemisk produktion. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av
motsvarande avdragsregel för bränsle och salunda innehalla, alt avdiag
medges för elkraft som förbrukas eller säljs för förbrukning för annat
ändamål än energialstring. Den bör jämte övriga fakultativa avdragsregler
upptas i 25 § som ett andra moment.
Elektrotermisk produktion
Vid elektrotermisk produktion utnyttjas elkraften för energialstring. Vissa
av de här aktuella tillverkningsförfarandena är emellertid förenade med
osedvanligt hög energiförbrukning. Detta är särskilt fallet med processer,
där elkraften används för uppvärmning av råvaror, halvfabrikat och annat
produktionsmaterial till de temperaturer som krävs exempelvis för kemiska
processer, smältning eller annan bearbetning. Även vid processer
av denna natur föreligger ofta valmöjlighet mellan energiformerna bränsle
och elkraft. Ofta är emellertid elkraften den enda praktiskt användbara
energiformen.
Elektrotermiska förfaranden har betydelse främst inom järn- och stålindustrin.
Kraftförbrukningen torde vara störst vid smältning av metaller för
framställning av legeringar, framför allt ferrolegeringar. Dessa används
i sin tur för att legera järn eller stål vid framställning av specialkvaliteter.
Även i andra industrier är elkraften av stor betydelse för uppvärmningsprocesser.
Här kan nämnas cementindustrin, glasindustrin och viss
kemisk industri.
Som framgår av min tidigare redogörelse, har för vissa delar av detta
produktionsområde medgetts skattelättnader genom beslut av Kungl. Maj :t
och därefter meddelade förordnanden av kontrollstyrelsen. Syftet med
dessa skattenedsättningar har varit att åstadkomma en i möjligaste mån
likformig energibeskattning inom industrin. Vid sin prövning av dessa frågor
har kontrollstyrelsen särskilt beaktat kraftåtgångens storlek, kraftkostnadens
betydelse och marknadsläget. Skattelättnaderna har därigenom begränsats
till i huvudsak fall, där elkraften använts för att åstadkomma
sådana mycket höga temperaturer som krävs vid framställning av karbider,
grafitelektroder, metallegeringar o. d. Beträffande bränslen innehåller
energiskatteförordningen, som jag i det föregående påpekat, uttryckliga bestämmelser
om avdrag för förbrukning i särskilt energikrävande produktion.
Enligt utbildad praxis vid tillämpningen av dessa bestämmelser med
-
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 196b
ges skattenedsättning, när skattebelastningen klart överstiger en procent
av saluvärdet eller motsvarande värde.
I promemorian konstateras, att skillnaden mellan de båda energiformerna
elkraft och bränsle beträffande möjligheterna till skattenedsättning är
till nackdel för elkraften. Därför föreslås nu, att bestämmelser motsvarande
vad som redan gäller för bränsle skall införas även för elkraft.
Förslaget har mötts med övervägande positiva reaktioner från remissinstanserna.
Mot förslagets principer har inte gjorts någon erinran, och jag
är för min del beredd att godta dem. Frågan om skattenedsättning bör således
även för elkraftens del bedömas utan hänsyn till marknadsläget och
företagens vinstförhållanden. Ett delvis ganska livligt intresse har emellertid
ägnats de tillämpningsspörsmål, som beräknas uppkomma. I förgrunden
träder härvid frågor, som har samband med bedömningen om kraftkostnadernas
betydelse. Sålunda har kraftigt framhållits att skattebelastningen
vid denna bedömning bör sättas i relation till förädlingskostnaderna,
i synnerhet när råvarukostnaderna uppgår till mera betydande belopp i förhållande
till saluvärdet. Vidare har man ansett, att skattelättnader bör kunna
komma i fråga även när skattebelastningen inte uppgår till en procent av
saluvärdet. Dessutom framförs förslaget att beskattningsvärdet i vissa fall
bör kunna sättas under det hittillsvarande, i praxis tillämpade minimibeloppet
om ett öre per kilowattimme.
Beträffande de tillämpningsfrågor jag nu berört vill jag — i anslutning
till vad jag anförde vid energiskattens införande år 1957 — framhålla, att
syftet med reglerna om skattenedsättning är att undvika en alltför tyngande
beskattning för de särskilt bränslekrävande industrierna. Det ligger i sakens
natur, att fullständig likställighet inte kan åstadkommas. En viktig
faktor i detta sammanhang är den varierande möjligheten att övervältra
skatten. Med understrykande än en gång av det huvudsyfte, som promemorians
förslag avser att tillgodose, vill jag betona att, sedan de författningsmässiga
olikheterna mellan energiformerna bränsle och elkraft väl
undanröjts, alla förutsättningar bör föreligga för att man i den praktiska
tillämpningen så långt det är genomförbart skall kunna beakta önskemålet
om skattemässig likställighet. Kontrollstyrelsen, som i dessa frågor
har att rådgöra med energiskattenämnden, har att tillse, att största möjliga
jämnhet i beskattningen ernås. Därvid bör hittills tillämpad praxis
laggas till grund för den fortsatta tillämpningen, i den mån inte annat motiveras
av de ändringar som nu föreslagits.
Även andra tillämpningsproblem har tagits upp till diskussion i några av
remissyttrandena. Hit hör exempelvis frågan vilka led i olika produktionsprocesser
som skall komma i åtnjutande av skattelättnader. Hänsyn till
konkurrensförhållandena i relationen mellan råvaruproducenter och manufakturister
spelar härvid in. I manufaktureringsledet föreligger nämligen
på grund av relativt ringa kraftåtgång som regel inte förutsättningar för
:i5
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 166b
skattenedsättning. Vidare har man tagit upp frågor om skattenedsättning
för särskilda branscher och vid speciella framställningsmetoder. I en del
fall har i remissyttrandena begärts skattebefrielse för vissa branscher eller
produktionsled. 1 andra fall åter gör man sig till tolk för uppfattningen, att
särskilda lättnader borde kunna medges utöver de föreslagna.
Den typ av tillämpningsfrågor jag nämnt nu anser jag mig inte ha anledning
alt närmare bedöma här. Den i promemorian föreslagna principen förefaller
klar och torde inte behöva medföra några särskilda tillämpningssvårigheter.
På bi''änslesidan ändras ingenting, och elkraften avses komma i
åtnjutande av samma skattelättnadsregler som nu gäller för bränsle. Frågan
huruvida de förutsättningar, som enligt förslaget krävs för skattelättnad,
föreligger inom eu viss bransch eller vid en viss tillverkningsform ankommer
det på de tillämpande organen att avgöra. Vid bedömningen av frågan
vilka led i tillverkningsförfarandet som skall komma i åtnjutande av
skattelättnad bör givetvis hänsyn tas till den grad av självständighet, som respektive
tillverkningsled har inom produktionsprocessen. Ett led, som kan
urskiljas såsom ett självständigt förfarande och kanske också bedrivs såsom
eu självständig näringsgren, bör givetvis bedömas för sig. Vid bedömningen
av ett tillverkningsleds självständighet kommer naturligtvis även
konkurrenshänsyn in i bilden. Att rubba dessa principer, som föreslagits i
promemorian och som jag anser lämpliga, till förmån för längre gående
skattelättnader vid vissa förfaranden eller inom vissa särskilt utsatta
branscher vore enligt min mening inte ägnat att öka möjligheterna till rättvis
fördelning av skattebelastningen. Möjligen kan med hänsyn till konkurrensen
uppkomma vissa problem vid skattenedsättningens fördelning på
olika energiformer i fall, då de förekommer tillsammans i något tillverkningsförfarande.
De svårigheter, som härvidlag kan tänkas uppkomma, får
dock inte överdrivas till sin betydelse och synes inte behöva föranleda några
särskilda åtgärder. Kontrollstyrelsen bör emellertid ägna frågan uppmärksamhet
vid den praktiska tillämpningen av beskattningsreglerna.
Jag vill sålunda även i denna del föreslå, att i energiskatteförordningen
införs en bestämmelse om deklarationsavdrag för elkraft motsvarande den
regel som nu gäller för bränslen. I 25 § 2 mom. bör sålunda stadgas, att avdrag
får medges för elektrisk kraft som förbrukats eller sålts för förbrukning
vid industriell tillverkning där kraftkostnaden utgör en mera betydande
del av tillverkningskostnaden. Vid tillämpningen av avdragsbestämmelserna
bör man givetvis, om det visar sig mera ändamålsenligt, kunna välja
den metoden, att avdrag medges genom nedsättning av skatten till visst belopp
per kilowattimme eller till viss del av eljest gällande skatt. I detta sammanhang
vill jag nämna, att jag inte funnit skäl att utbyta avdragsförfarandet
mot ett restitutionsförfarande, vilket föreslagits från något håll under
remissbehandlingen.
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b
Annan produktion än elektrokemisk eller elektrotermisk
Elkraft som förbrukas för motordrift eller belysning i samband med elektrokemisk
eller elektrotermisk produktion, s. k. hjälpkraft, behandlas nu av
praktiska skäl skattemässigt på samma sätt som den i produktionen förbrukade
kraften. I enlighet härmed bör i 25 § 2 mom. införas en bestämmelse
om deklarationsavdrag för hjälpkraft, som används i omedelbart samband
med avdragsgill förbrukning av elkraft för annat ändamål än energialstring.
När det gäller elektrotermisk produktion, bör på motsvarande sätt
hjälpkraften tas med vid beräkningen av den kraftkostnad, som läggs till
grund för beslut om eventuell skattelindring.
I övrigt har vid sidan av den elektrokemiska och den elektrotermiska produktionen
hittills inte medgetts skattenedsättning för annan elkraft än sådan
som används för drift av slipstolar vid framställning av slipmassa och
detta endast i den mån massan varit avsedd för export. Promemorians förslag
om avdragsmöjlighet vid produktion, där kraftkostnaden utgör en mera
betydande del av tillverkningskostnaden, är emellertid generellt utformat
och därmed tillämpligt även på annan produktion än elektrotermisk i den
mån kraftkostnaden motiverar detta. Mot denna utformning av förslaget
har någon erinran inte gjorts under remissbehandlingen.
Även enligt min uppfattning bör möjligheterna till skattenedsättning vara
desamma vid all produktion, där kraftkostnaden utgör en mera betydande
del av tillverkningskostnaden. Vad jag anfört i fråga om elektrotermisk
produktion bör således äga tillämpning även vid annan produktion. Exempel
på fall, där skattenedsättning även för motorkraft enligt de föreslagna
principerna torde komma i fråga, är drift av slipstolar för massatillverkning
och wallboardtillverkning. Som framgår av det föregående, skall möjligheterna
till skatteövervältring och företagens vinstförhållanden inte längre beaktas,
när frågan om skattenedsättning bedöms. Någon skillnad mellan produktion
för inhemsk förbrukning och produktion för export blir således inte
längre aktuell.
Beräknat skattebortfall
I promemorian har lämnats en redovisning för de väsentliga industriområden,
där de föreslagna avdragsreglerna för elkraft antas bli tillämpliga.
Av naturliga skäl har emellertid inte kunnat på förhand med säkerhet fastställas
i vilken utsträckning förutsättningar för skattebefrielse eller skattenedsättning
föreligger. Vad som förekommit vid remissbehandlingen ger viss
anledning till antagande, att skattelindring kan bli aktuell i något större
utsträckning än som antagits i promemorian. Den sammanlagda minskningen
av skatteintäkterna torde kunna beräknas till omkring 10 miljoner
kronor.
Kungl. Maj. ts proposition nr 60 är 1064
37
Övriga frågor
Promemorian
Under utredningens gång har, sägs det i promemorian, framkommit vissa
önskemål om ändringar i energiskatteförordningen i andra avseenden an de
hittills berörda, och det har ansetts lämpligt att i sammanhanget redovisa
även dessa.
Enligt energiskatteförordningen ankommer på kontrollstyrelsens provning
om och i vad mån skattskyldig i deklaration skall få göra avdrag för
bl. a. bränsle, som skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt
bränsle [24 § 2 mom. b)] eller vid produktion av elektrisk kraft (25 § andra
stycket), eller för skatt för elektrisk kraft, som förbrukats vid framställning
av skattepliktigt bränsle [24 § 2 mom. f)]. Kontrollstyrelsen har, enligt
vad som framgår av promemorian, genom olika beslut med stöd av nämnda
författningsrum lämnat medgivanden av sådan innebörd att skattefrihet i
praktiken föreligger för bränsle, som omvandlas till elektrisk kraft, och for
elektrisk kraft, som förbrukas vid framställning av skattepliktigt bränsle.
Genom de återgivna författningsbestämmelserna föreligger således, framhålls
det i promemorian, möjlighet att undvika dubbelbeskattning i de fall,
då en energiform omvandlats i en annan energiform före utnyttjandet. Motsvarande
möjlighet föreligger dock inte generellt, när bensin utgör den ena
energiformen. Enligt 7 § 1 mom. f) bensinskatteförordningen får i deklaration
till kontrollstyrelsen göras avdrag för bensin, som förbrukats eller sålts
för förbrukning för annat tekniskt ändamål än motordrift, t. ex. för användning
såsom lösningsmedel i färg- och livsmedelsindustrin eller för kemisk
tvätt. Även bensin, som används för motordrift, är avdragsgill i vissa
fall, nämligen om bensinen brukas för tåg- eller flygplansdrift eller för viss
avprovning av motorer. Regler härom finns i 7 § 1 mom. c), d) och e). Avdragsrätt
föreligger däremot inte för bensin, som används för drift av motorer
vid generering av elektrisk kraft.
Energiskatt på bensin utgår enligt samma regler som gäller beträffande
bensinskatten (4 § energiskatteförordningen) med ett undantag. Bensin, som
används för framställning av stadsgas, är sålunda belagd med energiskatt
om 1,6 öre per liter men fri från bensinskatt (5 § andra stycket).
I energiskatteförordningen görs skillnad mellan bensin och andra bränslen
än bensin. Det torde därför enligt promemorian vara tveksamt, om ordet
bränsle i energiskatteförordningen kan tolkas så extensivt att därmed förstås
även bensin. I varje fall bör ett förtydligande göras i förordningen så
att det klart framgår, att skattefrihet föreligger för bränsle eller elkraft som
förbrukas vid framställning av bensin.
Frågan om avdragsrätt för bensin vid elgenerering, fortsätter promemo -
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 är 196i
rian, har närmast aktualiserats genom att det visat sig praktiskt och i viss
omfattning även ekonomiskt fördelaktigt att generera elektrisk kraft med
bensindrivna aggregat, t. ex. reservkraftverk. För undvikande av dubbelbeskattning
i de fall, da skatteplikt skulle uppkomma för den genererade
kraften, bör rätt till skatteavdrag kunna medges för den förbrukade bensinen.
Det skulle kunna övervägas att i stället medge skattefrihet för den
tiamställda elektriska kraften. Eftersom en sådan anordning enligt utredningen
inte skulle stå i överensstämmelse med det hittills tillämpade systemet,
enligt vilket skattefrihet föreligger för den primärt förbrukade energin,
torde medgivandet, sägs det, lämpligen böra avse bensin, som förbrukas
för produktion av skattepliktig elektrisk kraft.
Enligt 5 § energiskatteförordningen utgår, som nyss nämnts, energiskatt
med 1,6 öre per liter för bensin, som används till framställning av stadsgas.
Däremot utgår inte energiskatt, om bensin används för annan energialstring
än motordrift. Härav följer, heter det i promemorian, att utnyttjande av
bensin för framställning av industrigas är helt skattefri, medan däremot
framställning av sådan gas ur eldningsolja träffas av energiskatten på denna
olja. Denna inadvertens bör enligt promemorian rättas till genom att
skattesatsen 1,6 öre ( = skatten på tung eldningsolja) blir tillämplig även
då bensin används för framställning av industrigas. Annan användning av
bensin för energialstring torde vara av så liten betydelse, att man kan bortse
därifrån i detta sammanhang.
När vid energiförbrukning framkommer en inellanprodukt, som i ett senare
led anvands för energialstring, kan enligt promemorian i vissa fall
uppstå tveksamhet om beskattningens räckvidd.
Det påpekas sålunda att den som framställer mellanprodukten kan medges
avdrag för den skattepliktiga råvaran, om skatteplikt enligt energiskatteförordningen
föreligger för mellanprodukten, medan han bar att erlägga
skatt för mellanprodukten. I sådant fall medges avdraget med hänsyn
till att råvaran förbrukas vid framställning av skattepliktig vara. Den
som exempelvis köper kolstybb för nedmalning till kolpulver, vilket skall
anvandas som bränsle, gör sålunda avdrag i sin deklaration till kontrollstyrelsen
för den kvantitet av den skattepliktiga råvaran, som förbrukas,
och redovisar skatt för försäljningen eller den egna förbrukningen av kolpulver.
Avdrag får dock göras även för denna försäljning eller egenförbrukning,
om pulvret skall användas för annat ändamål än energialstring,
t. ex. som pigment i färgframställning.
Skatteavdrag bör medges även om skatteplikt inte föreligger för mellanprodukten,
sägs det i promemorian. Grunden för skatteavdraget är
därvid att den skattepliktiga varan används för annat ändamål än energialstring.
Sålunda bör enligt promemorian skatteavdrag medges, om bensin
förbrukas för framställning av de brännbara gaserna etan, etylen och
:i9
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år l!)6i
acetylen, i den män dessa används som råvaror vid framställning av plaster.
Utgör vägen över en mellanprodukt ett sätt att använda det skattepliktiga
bränslet eller elkraften för energialstring, bör skattskyldighet dock föreligga
(jfr laddning inom industri av ackumulatorer till truckar). Eftersom
detta inte klart framgår av energiskalteförordningen i dess nuvarande
lydelse, torde ett förtydligande på denna punkt vara erforderligt, heter det.
Framställs gas, som utnyttjas direkt såsom bränsle, genom förgasning
av eldningsolja eller ur kol eller koks, anses sålunda energiskatt böra utgå
för det förbrukade bränslet. Vad angår beskattningen av bensin vid framställning
av industrigas erinras i promemorian om att i det föregående
förordats samma skattesats, som om bensinen använts för framställning
av stadsgas.
Yttrandena över promemorian
Vad först angår de i promemorian föreslagna åtgärderna i syfte att undvika
dubbelbeskattning i fall, då en energiform före det slutliga utnyttjandet
av energin omvandlas i en annan energiform och bensin utgör den ena
energiformen, har någon erinran från remisshåll inte riktats mot syftet i
och för sig. Dock må nämnas, att vattenfallsstyrelsen ställt sig frågande till
förslaget att låta avdraget ske i bensinskattedeklaration och inte i elskattedeklaration
på samma sätt som gäller för skatt på andra bränslen.
I fråga om promemorians förslag att införa skattskyldighet för bensin
även vid framställning av gas för energiändamål vid industriell tillverkning
har däremot skilda meningar framförts.
Näringslivets skattedelegation yrkar, att den föreslagna utvidgningen av
5 § energiskatteförordningen skall avvisas. Fastän syftet med ändringen
varit att rätta till den inadvertens i konkurrenshänseende som ansetts föreligga,
synes man vid utredningen ha förbisett, att en sådan utvidgning
vållar nya snedvridningar i konkurrensen vilka blir av väsentligt större
omfattning än de som nu är tänkbara, anför detta remissorgan.
I övrigt är man från industrihåll inte i princip emot den föreslagna utvidgningen.
Man begär emellertid att från skattskyldighet skall undantas
det nu såsom bensin klassificerade råoljedestillatet »Light Virgin Naphta».
Detta destillat används, framhåller bl. a. Kemikontoret och Svenska petroleum
institutet, i de petrokemiska anläggningarna i Stenungsund och är
att jämställa med råolja i ett petroleumraffinaderi. Att belägga dessa destillat
med energiskatt skulle medföra en total ändring av de förutsättningar,
under vilka denna petrokemiska industri tillkommit, framhålls det
vidare i yttrandena från dessa remissorgan.
Beträffande remissyttrandena i vad de berör frågan om ett förtydligande
av beskattningsreglerna rörande mellanprodukter kan nämnas, att kontroll
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1964
styrelsen framlagt vissa tekniska ändringsförslag. Vidare må nämnas, att
vattenfallsstyrelsen finner promemorians förslag starkt befogat. Enligt
dess mening innebär det skatteplikt för all gas, som tillverkas inom riket
för energialstring. De nu gällande reglerna har haft en för den elektriska
energin direkt diskriminerande effekt, anser styrelsen, som dock finner
att full likställdhet inte nås genom förslaget. Importerad gas kommer
nämligen fortfarande att undgå energiskatt. Förslaget bör därför omarbetas
så att all inom riket för energialstring förbrukad gas blir skattebelagd,
oavsett om den är tillverkad inom riket eller ej, menar vattenfallsstyrelsen.
Varvsindustriföreningens framställning
Enligt 24 § 1 mom. d) energiskatteförordningen får avdrag i deklaration
göras för bränsle, som förbrukats eller sålts för förbrukning i fartyg eller
luftfartyg. Bensin regleras, som tidigare nämnts, jämlikt 4 § energiskatteförordningen
i energiskattehänseende av bestämmelserna i bensinskatteförordningen.
Enligt 7 § 1 mom. e) denna förordning får i deklaration göras
avdrag för bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning, i samband
med tillverkning av motorer, för avprovning av motorer på provbädd
eller på annan sådan anordning utan att transportmedel därvid framförs.
Vidare får, enligt 7 § 1 mom. d) samma förordning, avdrag göras för
bensin, som förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av
luftfartyg, varunder inbegripes start av icke motordrivet flygplan, eller för
varmkörning eller provkörning av luftfartygs motorer.
I sin framställning framhåller Sveriges varvsindustriförening att energiskatt
enligt de återgivna reglerna inte utgår för drivmedel, som förbrukas
vid provtur med fartyg eller vid provkörning av fartyg vid kaj. Däremot
utgår energiskatt för annat bränsle än bensin vid provkörning i verkstad
av fartygsmaskiner, som tillverkats vid varv. Föreningen anser att den
provkörning, som sker i verkstaden, utgör ett led i den slutliga provturen
vid leverans av fartyg. Föreningen åberopar skattefriheten för bensin och
andra bränslen i likartade situationer. Vidare påpekar föreningen, att ett
fartygsmaskineri vid provkörning i verkstad bromsas med vattenbroms.
Den alstrade energin utnyttjas inte utan omsätts i en temperaturhöjning i
vattnet, vilket leds till havet. Vid verkstadsprov fordras för maskineriets
drift smörj oljepump, kylvattenpump och brännoljepump, heter det vidare
i framställningen. Samtliga dessa pumpar drivs elektriskt, och energiskatt
utgår därvid på den elektriska energin. En viss dubbelbeskattning äger därför
rum för närvarande.
Med stöd av vad som nu återgivits hemställer föreningen om en sådan
ändring av energiskatteförordningen, att energiskatt inte vidare utgår på
bränsle för något slags provkörning av fartygsmaskinerier.
Kungl. Maj:ts proposition nr tiO nr 41
Yttrandena över varvsindustriföreningens framställning
Framställningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Flertalet av dessa uttrycker förståelse för varvsindustriföreningens
synpunkter samt framhåller att eu lagteknisk inadvertcns föreligger
mellan beskattningsreglerna för bensin och motsvarande regler för
andra drivmedel.
Enligt handelskammaren i Göteborg är bränslekostnaderna för provkörning
av ett fartygsmaskineri på provbädd relativt sett inte på långt när så
stora, att det kan bli fråga om alt tillämpa den tidigare omnämnda avdragsregeln
i 24 § 2 mom. e) energiskatteförordningen som gäller då bränslekostnaden
utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden. De här
aktuella bränslekostnaderna är dock i absoluta tal så stora, alt de har företagsekonomisk
betydelse, menar handelskammaren, vilken finner varje
besparing angelägen i det konkurrensläge som i dag råder på den internationella
marknaden. Statsmakterna har tidigare visat sig ha förståelse
härför, t. ex. i fråga om ärenden rörande tullrestitution åt varvsindustrin.
Enligt generaltullstyrelsen synes vid bifall till framställningen avdragsmöjlighet
inte böra förbehållas varvsindustrin utan även böra tillkomma
andra tillverkare av brännoljedrivna motorer, exempelvis tillverkare av marinmotorer,
traktormotorer o. s. v. För att framställningen skall kunna
tillgodoses helt torde avdrag, menar styrelsen, böra medges även för bränsle,
som förbrukats eller sålts för förbrukning i större omfattning för avprovning
i samband med reparation eller översyn av motorer. I samband
därmed synes en motsvarande utvidgning av avdragsmöjligheterna i bensinskatteförordningen
böra övervägas, slutar generaltullstyrelsen.
Kontrollstyrelsen framhåller till en början att bensinskatteförordningens
bestämmelser om skatteavdrag tillkommit i syfte att möjliggöra skattefrihet
för bensin, som används för annat ändamål än framförande av
motorfordon. Eftersom bränslet i detta fall ostridigt förbrukas under sådana
förhållanden att den alstrade energin inte kan utnyttjas, finner styrelsen,
att skäl föreligger för bifall till framställningen. Styrelsen erinrar
särskilt om att skatteavdrag enligt 24 § 2 mom. a) energiskatteförordningen
får göras för bränsle, som skattskyldig förbrukat eller sålt för förbrukning
för annat ändamål än energialstring. Av kontrolltekniska skäl
anser styrelsen emellertid inte lämpligt med en utvidgning av skattefriheten
till att omfatta allt bränsle, som används för energiframställning under
sådana förhållanden att energin inte kan utnyttjas. Om en utvidgning
av avdragsrätten anses böra komma i fråga, synes den kunna anordnas i
analogi med vad som gäller enligt bensinskatteförordningen. Härigenom
skulle den som tillverkar även andra motorer än fartygsmaskinerier kunna
komma i åtnjutande av skattefrihet för bränsle, som förbrukas vid avprovning
av motorerna.
42
Kungl. Mcij. ts proposition nr 60 år 196b
Det skulle enligt kontrollstyrelsen kunna ifrågasättas att medge avdragsrätt
för bränsle, som förbrukats för avprovning i samband med reparation
och översyn av motorer, även där avprovningen verkställs av annan
än den som bedriver tillverkning av här avsedda motorer. Dylik avprovning
sker emellertid inte bara hos tillverkare utan även på ett mycket
stort antal verkstäder över hela landet. En sådan vidgad avdragsrätt skulle
därför medföra så stora kontrollsvårigheter, att en dylik utvidgning inte
kan förordas.
Departementschefen
I promemorian har redovisats vissa önskemål om mera tekniska ändringar
i energiskatteförordningen, vilka framkommit i samband med utredningen
av de frågor som redovisats i det föregående. Dessa önskemål
beror i huvudsak på de olikheter i skattereglerna, som för närvarande föreligger
mellan bensin och andra skattepliktiga bränslen. Med dessa olikheter
sammanhänger även den fråga om energibeskattningen vid provkörning
av fartygsmaskineri, som varvsindustriföreningen tagit upp.
För bränsle, som använts vid framställning av annat skattepliktigt bränsle,
liksom för skatt på elkraft, som förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle, ger energiskatteförordningen möjlighet till avdrag i bränsledeklarationen.
I enlighet med vad som föreslagits i promemorian bör avdragsbestämmelserna
förtydligas, så att det klart framgår att avdrag skall
kunna medges även för bränsle eller elkraft som används för framställning
av bensin. Avdrag för elkraft, som förbrukats eller sålts för förbrukning
vid framställning av bensin eller annat skattepliktigt bränsle, bör, såsom
vidare föreslagits, ske i elkraftsdeklarationen. I enlighet med förslag av
kontrollstyrelsen bör till följd härav den nuvarande möjligheten till motsvarande
skatteavdrag i bränsledeklarationen slopas.
För energiskatt på bränsle, som förbrukats vid produktion av elkraft,
kan för närvarande medges avdrag i elkraftsdeklaration, och enligt promemorian
skall möjlighet härtill kvarstå. Såsom kontrollstyrelsen föreslagit,
bör dessutom av praktiska skäl ges en alternativ möjlighet till avdrag i
bränsledeklaration för den som själv förbrukar bränsle vid produktion av
skattepliktig elkraft.
När bensin används för framställning av skattepliktig elkraft, anses någon
möjlighet till deklarationsavdrag inte föreligga med nuvarande regler.
Dubbelbeskattning inträder således, om exempelvis elkraft genereras med
bensindrivna aggregat. Såsom föreslagits i promemorian, bör denna inadvertens
undanröjas. Jag vill därför förorda, att en bestämmelse om deklarationsavdrag
i detta fall införs i 7 § 2 mom. bensinskatteförordningen.
Avdrag skall alltså i regel ske i bensinskattedeklaration. Detta beror på
43
Kungl. Maj.ts proposition nr (>() år 196t
alt bensin, som använts för produktion av elkraft, bör vara fri inte bara
från energiskatt utan även från bensinskatt. För vissa undantagsfall bor
dock finnas möjlighet till avdrag i elkraftsdeklaration.
De förslag, som nu framlagts, föranleder vissa ändringar i 24 § 2 mom.
och 25 § energiskatteförordningen.
En annan skiljaktighet mellan bensin och övriga bränslen i fråga om
energibeskattningen, som tagits upp i promemorian, rör framställningen
av industrigas. När andra bränslen än bensin används för sådan framställning,
beläggs de med energiskatt enligt vanliga regler, vilket däremot inte
sker med bensin som används för samma ändamål. Det senare beror på att
bensin enligt bensinskatteförordningen är helt befriad från skatt, då den
används för annat tekniskt ändamål än motordrift. För det fall, att bensin
används vid framställning av stadsgas, har därför i syfte att likställa
bensin med andra bränslen införts en särskild bestämmelse i energiskatteförordningen
om skatt med 1,6 öre per liter bensin, som förbrukas för sådant
ändamål. I promemorian har föreslagits, att denna bestämmelse skall
göras tillämplig även på framställning av industrigas. Därmed skulle den
nuvarande inadvertensen i förhållandet mellan bensin och andra bränslen
på denna punkt upphöra.
Under remissbehandlingen har detta förslag mött kritik. Även på håll,
där man i princip accepterat förslaget, har man velat göra undantag fiån
dess tillämpningsområde. I kritiken har uttalats, att ett genomförande av
förslaget skulle medföra ännu större snedvridningar av konkurrensen än
dem som för närvarande är tänkbara.
Det framlagda förslaget till utvidgning av energibeskattningen synes visserligen
i princip vara riktigt. Dess verkningar i praktiken kan emelleitid
i viss man vara osäkra. Särskilt med hänsyn till att energibeskattningens
framtida utformning är beroende av allmänna skatteberedningens arbete
finner jag frågan inte vara av sådan angelägenhetsgrad, att förslag till en
lösning bör läggas fram i detta sammanhang.
I promemorian behandlas vidare de skatteproblem, som uppkommer näi
bränsle förbrukas för framställning av en mellanprodukt vilken senare används
för energialstring. Som framgår av redogörelsen för promemorian,
anses avdragsmöjlighet för närvarande föreligga för bränsle vid framställning
av en mellanprodukt, som i och för sig är skattepliktig enligt energiskatteförordningen.
I princip bör enligt promemorian medges avdrag även
vid framställning av icke skattepliktiga mellanprodukter, eftersom förbrukningen
då sker för annat ändamål än energialstring. Undantag från denna
princip bör emellertid gälla i fall, då vägen över mellanprodukten endast
är ett sätt att använda det skattepliktiga bränslet för energialstring.
I promemorian upptas — med viss anknytning till de synpunkter som
där framförts såsom skäl för beskattning av bensin även vid framställning
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1964
av industrigas ett förslag till förtydligande av den nuvarande bestämmelsen
i 24 § 2 mom. a). Detta förslag till förtydligande skulle emellertid, såsom
vattenfallsstyrelsen också antytt i sitt remissyttrande, kunna leda till
en betydande utvidgning av den nuvarande skatteplikten. På grund härav
är jag inte beredd att för närvarande biträda förslaget i denna del.
Såsom jag tidigare nämnde, kommer jag att föreslå energibeskattning av
gasol för motorfordonsdrift. Jag vill i anledning av de här berörda frågorna
om samordning av de olika energibeskattningsregler, som för närvarande
galler för bensin och andra bränslen, påpeka, att med den avsedda utformningen
av gasolbeskattningen något behov av tillägg till 24 och 25 §§ energiskatteförordningen
för gasolens vidkommande motsvarande vad som föreslagits
i fråga om bensin inte synes uppkomma.
Slutligen vill jag behandla frågan om energibeskattningen vid provkörning
av motorer.
\ arvsindustriföreningen har begärt en sådan ändring i energiskatteförordningen,
att energiskatt inte skall utgå vid något slags provkörning av
fartygsmaskineri. För bensin gäller i denna del bensinskatteförordningens
regler även beträffande energiskatten. Avdragsreglerna är emellertid, som
framgått av vad jag tidigare anfört, inte lika för bensin och för andra
bränsJen. Bland annat får avdrag göras för bensin som förbrukats eller sålts
för föibrukning, i samband med tillverkning av motorer, för avprovning
av motorer på provbädd eller annan sådan anordning utan att transportmedel
därvid framförs. Någon motsvarande avdragsmöjlighet finns inte,
när andra bränslen än bensin används för detta ändamål. Däremot medges
skattea^ drag för förbrukning av sådana bränslen i fartvg.
Skillnaderna i avdragshänseende mellan bensin och andra bränslen har
bl. a. den konsekvensen, att vid tillverkning av fartygsmaskinerier skatteavdrag
får göras för exempelvis pannolja vid provkörning med fartyget i
sjö eller vid kaj men inte vid avprovning i verkstad. Om i det senare fallet
i stället använts bensin hade sådan avprovning skett utan energibeskattning.
Varvsindustriföreningens framställning har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Inte heller jag vill motsätta mig en ändring,
som även i detta hänseende leder till ökad likställdhet mellan bensin och
andra bränslen vid energibeskattningen. Som bl. a. kontrollstyrelsen framhållit,
synes det lämpligt att utsträcka rätten till skatteavdrag för andra
bränslen än bensin vid avprovning av motorer till att gälla all slags motortillverkning.
Ett förslag av generaltullstyrelsen att låta avprovning ske
skattefritt även vid reparation av motorer skulle emellertid leda till alltför
stora kontrollsvårigheter för att kunna accepteras.
Den föreslagna bestämmelsen bör tas in i 24 § 2 mom. cnergiskutteförordningen.
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 196b
De i detta och föregående avsnitt föreslagna ändringarna i avdragsreglerna
bör i princip träda i kraft den 1 juli 1964. Av praktiska skäl och för
att möjliggöra en tidigare lättnad i beskattningen vill jag emellertid föreslå,
att de nya reglerna om avdrag för bränsle eller elkraft eller för skatt
på bränsle får tillämpas även beträffande tidigare förbrukning eller försäljning
under år 1964.
Jag vill framhålla, att förslaget inte är avsett att medföra någon skärpning
i beskattningen i de fall där nedsättning redan gäller till följd av beslut
som meddelats av Kungl. Maj:t eller kontrollstyrelsen.
Departementschefens hemställan
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen anta inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr
262) om allmän energiskatt; samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den
7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Hans Ohlsson
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640209