Kungl. Maj:ts proposition nr (i år 1964
1
Nr 6
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt;
given Stockholms slott den 13 december 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att akademier genomgående skall vara undantagna
från skyldighet att betala arvsskatt.
Förslaget är avsett att träda i kraft den 1 juli 1964. I
I Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 6
2
Kungl Maj:ts proposition nr 6 år 1964
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)
om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3
Från skattskyldighet enligt denna
förordning äro befriade
staten;
stiftelse eller sammanslutning med
huvudsakligt ändamål att under samverkan
med militär eller annan myndighet
stärka rikets försvar;
stiftelse eller sammanslutning, som
har till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och
fostran eller utbildning eller att
främja vård av behövande ålderstigna,
sjuka eller lytta, dock icke där
ändamålet är att sålunda tillgodose
medlemmar av viss eller vissa släkter;
stiftelse
eller sammanslutning, som
har till huvudsakligt ändamål att
främja vetenskaplig undervisning eller
forskning.
Skattebefrielse enligt denna paragraf
tillkommer icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin
verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, och ej
heller utländsk stiftelse eller sammanslutning.
§•
Från skattskyldighet enligt denna
förordning äro befriade
staten;
stiftelse eller sammanslutning med
huvudsakligt ändamål att under samverkan
med militär eller annan myndighet
stärka rikets försvar;
stiftelse eller sammanslutning, som
bär till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och
fostran eller utbildning eller att
främja vård av behövande ålderstigna,
sjuka eller lytta, dock icke där
ändamålet är att sålunda tillgodose
medlemmar av viss eller vissa släkter;
akademi
och sådan stiftelse eller
sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning.
Skattebefrielse enligt denna paragraf
tillkommer icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin
verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, och ej
heller utländsk akademi, stiftelse
eller sammanslutning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964 men skall icke äga tilllämpning,
där skattskyldighet inträtt dessförinnan.
1 Senaste lydelse av 3 § se 1963: 35.
Kungk Maj.ts proposition nr 6 år 1964
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 december 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om frihet från arvsskatt
för akademier och anför därvid följande.
Inledning
I skrivelse den 4 januari 1963 har Svenska akademien hemställt om en
sådan ändring av gällande författning, att akademien befrias från arvsskatt.
Över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av Svea hovrätt
och Stockholms rådhusrätt.
Jag anhåller nu att få ta upp detta ärende till närmare behandling.
Gällande beskattningsregler m. m.
Enligt 3 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
(arvsskatteförordningen) är från skattskyldighet enligt förordningen
befriade bl. a. staten liksom stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.
Skattefriheten avser således både arvsskatt och gåvoskatt.
Vad beträffar tillämpligheten av 3 § i fråga om akademier anförde föredragande
departementschefen följande vid tillkomsten av 1941 års arvsskatteförordning
(prop. 1941: 192 s. 145 f).
Enligt arvsskattekommitténs förslag skola förutom fromma stiftelser från
klass II i skattetariffen avföras övriga där upptagna juridiska personer,
däribland akademier och allmänna undervisningsverk. I likhet med vad nu
gäller vid inkomstbeskattningen äro i 1936 års skattekommittés förslag (rörande
inkomstbeskattningen av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juri
-
4
Kung}. Maj:ts proposition nr 6 år 1964
diska personer) akademier och allmänna undervisningsverk upptagna bland
de juridiska personer, som skola komma i åtnjutande av skattebefrielse. Då
det gäller testamentsdonationer till sådana inrättningar blir vid tillämpning
av arvsskattekommitténs förslag frågan huruvida skattebefrielse skall äga
rum att bedöma från fall till fall. En akademi eller ett allmänt undervisningsverk
av statlig karaktär åtnjuter sålunda skattefrihet i sin egenskap
av statsinstitution. Flertalet icke statliga akademier torde bedriva sådan
verksamhet, som är att hänföra till vetenskaplig forskning, och kommer
därigenom att åtnjuta skattefrihet. På grund av förslagets bestämmelse
om skattefrihet för sammanslutningar för främjande av ungdoms utbildning
torde även i andra fall skattefrihet regelmässigt komma att inträda
för stipendie- eller understödsfonder, som avse utbildning vid akademi,
exempelvis i konst eller musik. Vad angår allmänt undervisningsverk kommer
skattefrihet att åtnjutas i alla fall då dess verksamhet avser barns eller
ungdoms utbildning eller meddelande av vetenskaplig undervisning. Slutligen
må i detta sammanhang framhållas att, om en testamentsdonation
till en akademi eller ett allmänt undervisningsverk icke på någon av nu
angivna grunder blir fri från skatt, i allt fall skattelindring inträder därigenom
att förvärvet såsom avsett för främjande av ett kulturellt ändamål
kommer att beskattas enligt klass III i tariffen.
Frågan om Svenska akademiens skyldighet att betala arvsskatt har nyligen
bedömts i ett hovrättsavgörande (Svea hovrätts beslut den 15 oktober
1962, V: ö 36). Hovrätten fann, att akademien inte var någon statlig institution,
och ansåg akademien skattskyldig. Skatten beräknades emellertid
enligt den lindrigare skattetariff i klass III i 28 § arvsskatteförordningen,
som gäller för allmännyttiga sammanslutningar. Hovrättens beslut har vunnit
laga kraft.
De skattesubjekt, som arvsbeskattas enligt klass III, är enligt 38 § arvsskatteförordningen
befriade från gåvoskatt.
När det gäller kommunalskatt samt statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt,
är akademier i stor utsträckning frikallade från skattskyldighet.
Enligt 5 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen undantas sålunda
i princip sådana byggnader, som tillhör akademier, från skatteplikt
för fastighet. Kommunal inkomstskatt behöver akademier enligt 53 § 1
mom. d) kommunalskattelagen inte betala för annan inkomst än inkomst
av fastighet. I den mån en fastighet, som tillhör akademi, används för akademiens
ändamål är akademien emellertid befriad från kommunal inkomstskatt
även för fastighetsinkomsten (54 § d).
Enligt 7 § första stycket e) förordningen om statlig inkomstskatt är akademier
befriade från sådan skatt för hela sin inkomst. Med friheten från
statlig inkomstskatt följer enligt 6 § 1 mom. första stycket b) förordningen
om statlig förmögenhetsskatt även frihet från statlig förmögenhetsskatt.
K un (jk Mnj:ls proposition nr G år tf) G i
5
Svenska akademiens framställning
I sin skrivelse framhåller Svenska akademien, att »akademier» i lag uttryckligen
befriats från inkomstskatt. Motsvarande uttryckliga lagregler
saknas i fråga om arvsbeskattningen, fortsätter akademien. I rättspraxis
har akademien ansetts vara arvsskatteskyldig.
Akademien anser sig ha anledning att räkna med möjligheten av ytterligare
testamentslegat från personer, som önskar stödja dess verksamhet.
Akademien ifrågasätter, om det inte finns skäl att befria den från skyldighet
att betala arvsskatt, och hemställer därför om en sådan överarbetning
av gällande författning, att akademien befrias från skattskyldighet.
Remissyttrandena
Svea hovrätt tillstyrker en utredning av frågan om frihet för Svenska akademien
från skyldighet att betala arvsskatt. En sådan utredning torde enligt
hovrättens mening böra omfatta även andra, akademien liknande samfund.
Stockholms rådhusrätt behandlar i sitt yttrande först frågan, om akademier
enligt gällande förordning kan anses befriade från skyldighet att betala
arvsskatt.
Rådhusrätten erinrar om att enligt 1914 års arvsskatteförordning endast
kronan var befriad från arvsskatt, medan bl. a. akademier hänfördes till dåvarande
arvsskatteklass II. I det betänkande, som lades till grund för den
nuvarande arvsskatteförordningen, föreslog 1938 års arvsskattekommitté
en betydande utvidgning av kretsen skattefria rättssubjekt. I betänkandet
påpekades, att den föreslagna skattebefrielsen huvudsakligen skulle komma
sådana rättssubjekt till godo som beskattades enligt klass II i 1914 års
förordning. Därefter räknade kommittén upp de juridiska personer, som
hörde till denna arvsskatteklass och för vilka skattskyldighet fortfarande
skulle föreligga enligt kommitténs förslag. Bland dessa återfinns inte akademierna,
framhåller rådhusrätten.
Kommittén synes sålunda ha förutsatt, menar rådhusrätten, att akademier
var att hänföra till några av de rättssubjekt, som enligt 3 § i förslaget
skulle vara befriade från arvsskatt. Departementschefen förklarade däremot,
framhåller rådhusrätten vidare, att frågan om en akademi eller ett allmänt
undervisningsverk skulle åtnjuta skattefrihet fick bedömas från fall till fall.
Han förutsatte dock, att skattebefrielse skulle äga rum för sådana rättssubjekt,
antingen på grund av att de var att betrakta som statliga institutioner
eller med hänsyn till de ändamål som de främjade. I fall, då skattefrihet inte
förelåg, skulle skatt tas ut efter den nya klass III.
Eftersom förarbetena till gällande arvsskatteförordning enligt rådhusrättens
mening inte kan anses ge något entydigt svar på frågan om akademier
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1964
generellt är befriade från arvsskatt, får denna fråga enligt rådhusrättens
uppfattning avgöras för varje akademi med hänsyn till om samfundet kan
betecknas som en statlig institution eller med beaktande av det huvudsakliga
ändamål akademien har att främja.
De akademier, som kan komma i fråga i detta sammanhang, fortsätter
rådhusrätten, är — förutom Svenska akademien — Vitterhetsakademien,
Vetenskapsakademien, Konstakademien och Musikaliska akademien. Vitterhetsakademiens
och Vetenskapsakademiens huvudsakliga ändamål är att
främja vetenskaplig forskning. Oavsett om dessa akademier kan betecknas
som statliga institutioner eller inte, är de därför enligt rådhusrättens mening
befriade från arvsskatt. Detsamma gäller Konstakademien och Musikaliska
akademien, anser rådhusrätten. Som dessa akademiers huvudsakliga uppgift
framstår nämligen numera den utbildning för i huvudsak ungdom, som
bedrivs i de till akademierna anknutna högskolorna.
Efter en erinran om det förut omnämnda hovrättsavgörandet angående
Svenska akademiens skyldighet att erlägga arvsskatt uttalar rådhusrätten
som sin uppfattning, att det inte kan anses motiverat att upprätthålla en
skillnad i arvsskattehänseende mellan Svenska akademien och övriga här
angivna akademier. Svenska akademiens huvudsakliga ändamål är enligt
dess stadgar att verka för språkvård och främjande av skaldekonsten. Detta
är, betonar rådhusrätten, ett ändamål, som i hög grad är förtjänt av det allmännas
stöd. Såsom ett viktigt led i den språkvårdande verksamheten ger
akademien ut en ordbok över svenska språket. Denna ordbok är uppenbarligen
ett vetenskapligt verk, påpekar rådhusrätten, som menar att även de av
akademien utgivna minnesteckningarna och övriga publikationer har vetenskaplig
karaktär.
Rådhusrätten erinrar även om att Svenska akademien enligt gällande författningar
är befriad från skyldighet att betala statlig inkomstskatt och annan
kommunal inkomstskatt än skatt för inkomst av fastighet.
På grundval av det anförda och med hänsyn till att 1938 års arvsskattekonunitté
synes ha förutsatt generell skattefrihet för akademier tillstyrker
rådhusrätten Svenska akademiens hemställan.
Departementschefen
Enligt 3 § arvsskatteförordningen är bl. a. staten samt stiftelse och sammanslutning,
som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning
eller forskning, befriade från skattskyldighet enligt förordningen.
Skattefriheten gäller således både arvsskatt och gåvoskatt.
Arvsskatteförordningen nämner däremot inte uttryckligen akademier
bland de skattefria subjekten. Om en akademi inte är att anse som statlig
institution, måste därför frågan, om skattefrihet föreligger enligt 3 § arvsskatteförordningen,
avgöras med hänsyn till akademiens huvudsakliga ändamål.
7
Kung,k Maj:ts proposition nr (1 år 196 i
Vid tillämpning av de nu återgivna bestämmelserna i arvsskatteförordningen
har i rättspraxis uppkommit frågan, om Svenska akademien är skyldig
att betala arvsskatt för egendom som tillfaller akademien genom testamente.
I ett lagakraftägande hovrättsavgörande bär akademien ansetts ha
sådan skyldighet. Däremot torde det vara klart, att akademien enligt förordningens
bestämmelser är befriad från skyldighet att betala gåvoskatt.
Vitterhetsakademien och Vetenskapsakademien, vilka båda har till ändamål
att främja vetenskaplig forskning, torde redan vara befriade från skattskyldighet
enligt arvsskatteförordningen. Konstakademien och Musikaliska
akademien torde likaledes, med hänsyn till sin utbildningsverksamhet, vara
undantagna från sådan skattskyldighet. Även Svenska akademien, vars
betydelse och insatser för svenskt kulturliv —- inte minst på det vetenskapliga
området genom bl. a. utgivandet av akademiens ordbok — är välkända
för alla, bör enligt min mening åtnjuta arvsskattefrihet. Att frita vissa
namngivna rättssubjekt från skattskyldighet är emellertid mindre lämpligt
och bör därför i möjligaste mån undvikas. Man torde nå den bästa lösningen
och samtidigt erhålla önskvärd klarhet i tillämpningshänseende genom
att — i likhet med vad som för närvarande gäller i fråga om allmänna skatter
— uttryckligen frikalla akademier från skattskyldighet enligt arvsskatteförordningen.
Med akademi torde — när därmed inte avses detsamma som högskola —
enligt svenska förhållanden böra förstås ett litterärt, vetenskapligt eller
konstnärligt samfund med mer eller mindre utpräglad karaktär av officiell
institution och med uppgift att främja eller understödja litteratur, vetenskaper
eller sköna konster eller annan kultur främjande verksamhet. En akademi,
som avses med den föreslagna bestämmelsen, torde sålunda åtminstone
i regel ha offentlig sanktion av något slag. Såsom framhållits i fråga om
motsvarande inkomstskattebestämmelse, bör en organisation givetvis inte få
skattefrihet enbart genom att beteckna sig som akademi.
Jag förordar sålunda, att 3 § arvsskatteförordningen ändras i enlighet
med det anförda. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1964.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå 1964 års riksdag att anta ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av
3 § förordningen den 6 juni 19M (nr M6) om arvsskatt och gåvoskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Göran Dalne
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631480