Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 196b

1

Nr 57

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
institut för verkstadsteknisk forskning; given Stockholms
slott den 21 februari 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla det förslag,
om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att sluta avtal
mellan staten och Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning angående inrättande
och drift av ett institut för verkstadsteknisk forskning. Avtalet syftar
till en utbyggnad av den tillämpade Verkstadstekniska forskningen, informationstjänsten
på detta område samt forskarutbildning m. m.

Det förutsätts att staten och stiftelsen under avtalsperioden, fem år räknat
från den 1 juli 1964, bidrager med hälften vardera till kostnaderna för
institutets drift å sammanlagt 1 milj. kr. för budgetår. Vidare föreslås att
staten skall ställa kontorslokaler hyresfritt till institutets förfogande samt
bidraga med samma belopp som industrien, dock högst 500 000 kr. för budgetår,
till kostnaderna vid utläggning av forskningsuppdrag. För statens
bidrag härtill och till driften föreslås för budgetåret 1964/65 anslag på sammanlagt
1 milj. kr.

Avsikten är att verksamheten efter ett inledningsskede skall byggas ut
ytterligare och institutet förses med egna laboratorieresurser. 1

1 Hihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. AV 57

2

Knngl. Maj:ts proposition nr 57 år 196i

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 februari 196t.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om inrättande av institut
för verkstadsteknisk forskning samt anför därvid följande.

Med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den It november
1960 tre sakkunniga1 med uppdrag att verkställa utredning rörande den
fortsatta verksamheten vid Metallografiska institutet och vissa därmed sammanhängande
frågor, avseende bl. a. verkstadsindustriens behov av centralt
bedriven forskning.

1 direktiven till de sakkunniga tog jag upp frågan om en breddning av
institutets verksamhet till alt omfatta andra verkstadsindustriens forskningsproblem
än de strikt metallografiska. Jag förklarade mig närmast
hysa den åsikten, att med hänsyn till olika målsättningar en dylik utvidgad
forskning icke lämpligen borde äga rum inom institutets ram utan anförtros
ett särskilt branschinstitut. Däremot var jag inte beredd att på tillgängligt
material avvisa tanken på ett gemensamt institut.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen metallforskningskommittén,
avgav hösten 1961 ett första delbetänkande angående verksamheten vid Metallografiska
institutet efter den 1 juli 1962. Förslaget låg till grund för
statsmakternas beslut om den fortsatta driften vid institutet, vilket numera
benämnes Institutet för metallforskning (prop. 1962: 73, SU 50, rskr. 149).
Beslutet innebar att institutets uppgifter begränsats till huvudsakligen tidigare
forskningsområde.

I ett andra delbetänkande den 10 januari 1964 (stencil) har kommittén
lagt fram förslag angående central verkstadsteknisk forskning. Betänkandet
innefattar bl. a. förslag till avtal angående inrättande och drift av ett
verkstadstekniskt branschforskningsinstitut samt förslag till stadgar för
ett dylikt institut. Avtalsförslaget torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

1 Gen. dir. I. Löfqvist (ordförande), avd. chefen S. Lundberg och överdir. L. Simonsson.

3

Kungl. Maj. ta proposition nr 57 år 1.9fii

över belänkandet har yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen, statskontoret,
statens tekniska forskningsråd, Ingeniörsvetenskapsakademien, överstyrelsen
för de tekniska högskolorna, Institutet för metallforskning, Jernkontoret,
Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund samt Sveriges varvsindustriförening.

MetaUforskningskommitténs betänkande

I. Verkstadsindustriens omfattning, struktur och konkurrensförhållanden

I industristatistiken för 1960 upptas verkstadsproduktionen till 15,7 miljarder
kr., motsvarande 32 procent av industriens hela produktionsvärde.
År 1962 hade värdet stigit till 17,5 miljarder kr. För verkstadsindustriens
olika delbranscher var fördelningen av produktionsvärdet följande, nämligen
järn- och metallmanufaktur 16 procent, den mekaniska industrien 42
procent, varven 11 procent, den övriga transportmedelsindustrien 16 procent
samt den elektrotekniska industrien 15 procent.

Antalet anställda inom verkstadsindustrien utgjorde år 1961 totalt
362 009 personer, av vilka 267 000 var arbetare och 95 000 tjänstemän. Andelen
tjänstemän har visat en successiv ökning från 15 procent 1938 till 26
procent 1961. Orsaken härtill är den växande betydelse utvecklings- och
konstruktionsarbetet fått tillsammans med de ökade resurser, som krävs
för bl. a. metodstudier och arbetsberedning.

År 1960 redovisade verkstadsindustrien sammanlagt ca 4800 arbetsställen
med minst 5 anställda. Till arbetsställen med mellan 5 och 100 arbetare
hänförde sig 91 procent av arbetsställena och 32 proeent av arbetarantalet.
Arbetsställen med minst 500 arbetare svarade för enbart 1,7 procent
av antalet arbetsställen men 42 procent av arbetarna.

Utvecklingen tyder enligt kommittén på att de små och stora företagen
kommit att svara för en ökad del av sysselsättningen medan de medelstora
företagen fått en minskad andel. De små företagens stigande betydelse är
en följd av uppkomsten av ett stort antal reparations- och serviceverkstäder
liksom en specialisering såsom underleverantörer till främst bil- och
varvsindustrien. De stora arbetsställena har de senaste åren växt snabbt till
följd av både utbyggnad av egna verkstäder och fusioner. Ofta ingår flera
arbetsställen i samma företag. Ett flertal koncernbildningar har genomförts.
År 1959 fanns inom verkstadsindustrien 13 av de 20 största industrikoncernerna
i landet.

Den totala parken av verkstadsmaskiner i Sverige värderas till ca 8 miljarder
kr. De årliga maskininvesteringarna beräknas uppgå till 700 milj. kr.
medan kostnaderna för underhålls- och reparationsarbeten beräknas till
över 350 milj. kr. för år.

lj- Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 57

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1964

Verkstadsindustrien är huvudsakligen förlagd till Götaland och Svealand.
Vissa skillnader i lokaliseringen föreligger för de olika delbranscherna. Liksom
inom andra industrigrenar sker en utflyttning av olika tillverkningsenheter
från de stora städerna till orter med bättre tillgång på arbetskraft.

Av den svenska verkstadsindustriens produktion exporterades 1962 34
procent, motsvarande ett belopp av ca 6 miljarder kr. eller 40 procent av det
totala exportvärdet. Verkstadsindustrien har härigenom blivit Sveriges största
exportbransch. Exportandelen varierar självfallet mellan olika företag.
Det är icke ovanligt att företag exporterar mer än 50 procent av sin produktion.
Företag finns med en exportandel mellan 80 och 90 procent. För de
mindre företagsenheterna är produktionen till övervägande del riktad mot
hemmamarknaden. I den mån dessa arbetar som underleverantörer till större
företag går produkterna dock ofta indirekt på export.

Den svenska marknaden är praktiskt taget helt öppen för andra länder.
Några kvantitativa restriktioner av betydelse förekommer inte och tullnivån
är internationellt sett låg, för järn- och metallmanufaktur 8 procent samt
för maskiner och elektrisk utrustning 10 procent. Av landets totala behov
av verkstadsprodukter år 1962 med ett värde av 17 miljarder kr. utgjordes
5,5 miljarder eller bortåt en tredjedel av import.

De nuvarande marknadsbildningarna i Europa ställer verkstadsindustrien
inför stora konkurrensproblem. Inom EEC får den svenska industrien svårare
att konkurrera med medlemsländerna, som inbördes sänker sina tullar.
När det gäller EFTA-länderna har å andra sidan de snabba tullsänkningarna
stimulerat handelsutbytet.

Trots att lönenivån i Sverige internationellt sett ligger högt har den svenska
verkstadsindustrien i allmänhet kunnat hålla en konkurrensmässig
prisnivå. Detta beror dels på en långt driven rationalisering och dels på att
en stor del av tillverkningen är specialprodukter. Branschen har i allmänhet
haft fullt kapacitetsutnyttjande och nöjaktig räntabilitet. Produktionen har
dock under efterkrigstiden vuxit långsammare än fallet varit inom verkstadsindustrien
i många andra europeiska länder och även långsammare än
vissa andra industribranscher i Sverige.

II. Nu bedriven forskning

Verkstadsindustriens produkter har blivit allt mer komplicerade. I företagens
utvecklingsarbete har innovationer kommit att bli ett konventionellt
inslag. Nya produkter utvecklas och befintliga ändras ständigt med avseende
på utformning och kvalitet. Den nödvändiga snabba anpassningen till
kundernas önskemål skapar problem i ett så litet land som Sverige, där endast
ett fåtal företag är stora nog för att orka med de insatser som krävs för
att kunna följa med den tekniska utvecklingen.

Den forskning som erfordras för att möjliggöra en fortsatt höjning av

5

Knngl. Maj:ts proposition nr 57 är 1964

verkstadsindustriens produktivitet och konkurrensförmåga hänför sig till
olika områden, av vilka endast vissa är speciella för branschen. Den fråga,
som nu tagits upp av kommittén är den Verkstadstekniska forskningen,
d. v. s. den som sammanhänger med bearbetningsmetoderna. I denna ingår
rationalisering av arbetsprocesserna genom förbättrat utnyttjande av maskiner,
verktyg och material samt tillämpning av automatiska förfaranden
för tillverkning, avsyning, kontroll, transporter m. m. Rationaliseringen
måste enligt kommittén i stor utsträckning baseras på forsknings- och utvecklingsarbete,
som också syftar till liell nya och mera effektiva produktionsmetoder.

Forskning inom det Verkstadstekniska området bedrives f. n. dels av de
tekniska högskolorna och inom vissa sektorer jämväl av andra statliga eller
statsunderstödda institutioner, dels av institutioner helt ägda av industrien
och dels slutligen inom olika industriföretag. Tekniska forskningsrådet utdelar
forskningsbidrag till bl. a. högskole- och industriforskningslaboratorier
och fria forskare samt tar initiativ till ny forskning.

De tekniska högskolorna utför grundläggande forskning och viss tillämpningsforskning.
Verksamheten inom det av staten och industrien gemensamt
drivna Institutet för metallforskning har i sin verksamhet beröring
med Verkstadstekniska forskningsfrågor. Samma gäller i viss mån för statens
provningsanstalt. Ingeniörsvetenskapsakademien driver genom sina organ
en utrednings- och forskningsverksamhet, varav vissa delar faller inom
verkstadsindustriens forskningsområde, nämligen de som ombesörjes av
svetskommissionen, tryckkärlskommissionen och korrosionsnämnden.

Mekanförbundet, som är verkstadsindustriens branschorganisation, utför
ett omfattande verkstadstekniskt forsknings- och utredningsarbete. Arbetet
utförs i kommittéer med ledamöter från industrier, högskolor m. m. men
även av personal, som är anställd hos förbundet. Förbundet har ett smideslaboratorium
i Eskilstuna och ett gjuterilaboratorium i Jönköping.

Tekniska röntgencentralen AB — med ett 40-tal företag som delägare —-har till uppgift att huvudsakligen med oförstörande provningsmetoder utföra
materialkontroll samt utöva rådgivande verksamhet och teknisk vetenskaplig
forskning på detta område.

Varvsindustriföreningen har inrättat Stiftelsen för skeppsbyggnadsteknisk
forskning, vilken utför forskningsverksamhet på vissa för varvsindustrien
direkt betydelsefulla områden. Verksamheten bedrivs genom att
forskningsuppdrag utlämnas till laboratorier och experter hos varven, statens
skeppsprovningsanstalt, de tekniska högskolorna m. fl.

De större företagen inom branschen bedriver i någon form utvecklingsoch
serviceverksamhet inom det egna området. Industrilaboratorierna utnyttjas
främst för målbunden forskning och provning. Enligt en av mekanförbundet
år 1961 gjord enkät är inom industrien ca 450 personer sysselsatta
med verkstadstekniskt forsknings- och utvecklingsarbete.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 196 i

III. Behovet av utvidgad forskning

För att bilda sig eu uppfattning om forskningsbehoven in. in. inom såväl
det metallografiska som det Verkstadstekniska området skaffade kommittén
redan i samband med utarbetandet av sitt första delbetänkande uppgifter
från berörda institutioner och organ. Uppgifter inhämtades från bl. a.
tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Jernkontoret,
mekanförbundet, varvsindustriföreningen, Metallografiska institutet (numera
Institutet för metallforskning), Metallindustriens forskningsförening, Tekniska
röntgencentralen AB, tekniska forskningsrådet samt Ingeniörsvetenskapsakademiens
korrosionsnämnd och svetskommission.

Uppgiftsmaterialet gav vid handen att den Verkstadstekniska forskningen
icke borde inlemmas i Institutet för metallforskning. Ett nära samarbete
borde emellertid komma till stånd mellan detta institut och ett verkstadstekniskt
forskningsorgan. Enighet förelåg om behovet av en väsentligt utbyggd
verkstadsteknisk forskning. Ur uppgiftsmaterialet må här återges följande.

Chalmers tekniska högskola har till kommittén överlämnat ett yttrande
av avdelningskollegiet för maskinteknik vid högskolan. I yttrandet framhålls,
att en gemensam forskning inom ett särskilt institut för verkstadsindustrien
skulle på ett ändamålsenligt sätt komplettera forskningsverksamheten
vid de tekniska högskolorna, Metallografiska institutet och mekanförbundets
gjuterilaboratorium. Kollegiet exemplifierar det nya forskningsinstitutets
uppgifter genom att ange följande fem huvudpunkter, nämligen utbildning
av forskare, frågor rörande svensk verkstadsindustris konkurrenskraft,
internationellt utbyte av forskningsrön, effektivisering och ekonomisering
av forskningen samt forskningsresurser för de mindre företagen. Vidare
redovisas olika arbetsområden för ett forskningsinstitut för verkstadsindustrien.

Mekanförbundet uttalar, att ett särskilt branschforskningsinstitut för
verkstadsindustrien är av utomordentlig vikt för denna industris framtid.
En lång rad viktiga problem väntar på sin lösning, vilka endast i undantagsfall
kan angripas av industriföretagen själva. Jämfört med utlandet är
forskningsinsatserna i Sverige förhållandevis ringa. Ökade insatser krävs
för att Sverige skall kunna följa med det alltmer ökade tempot i den tekniska
utvecklingen. Det samarbete, som eftersträvas mellan olika länder
för att få till stånd en mera planmässig forskning, medför krav på medverkan
också från vårt land.

Även om de tekniska högskolornas kapacitet för grundforskning utnyttjas
i möjlig utsträckning motsvarar den icke branschens behov. Ett branschforskningsinstitut
erfordras, vilket också skulle bli ett centrum för vidareutbildning
av forskare. F. n. är bristen på ingenjörer och framför allt forskare
betydande på grund av otillräckliga utbildningsmöjligheter.

1 fråga om undersökningar av mera allmän natur kan det inträffa att
flera företag arbetar på samma problem. Det är viktigt att forskningen bedrives
på ett ekonomiskt riktigt sätt. För dess effektiva tillgodogörande och
förnuftiga avvägning är betydelsefullt att forskningsarbetets planering följs
upp och resultaten snabbt meddelas. Med hänsyn till verkstadsindustriens

7

Kungl. Majrts proposition nr .''57 år WC>h

mångsidighet blir forskningsprogrammet för ett branschforskningsinstitut
omfattande. Arbetet måste koncentreras till områden av särskild vikt.

Varvsindnstriföreningen framhåller att varvsindustrien har intresse att
delta i forskningsplaneringen vid ett branschforskningsinstitut. Såväl Stiftelsen
för skeppsbyggnadsteknisk forskning som varven kan tänkas lämna
uppdrag till ett sådant institut att utföras mot ersättning. I samband med
utlämnandet av större arbetsuppgifter är det även möjligt att någon forskare
kan placeras vid institutet för viss tid. Föreningen anger vidare olika
forskningsuppgifter, som anses aktuella vid ett för verkstadsindustrien gemensamt
branschforskningsinstitut. I dessa innefattar föreningen också
svetsforskning.

För att undvika dubblering av dyrbar utrustning och specialutbildad personal
bör enligt Jernkontoret ett verkstadsteknislct institut redan från början
ges eu sådan inriktning, att det inte tar upp ett avancerat studium av
frågor, som faller inom Metallografiska institutets område, utan i stället
inleder ett nära samarbete med delta institut.

Metallografiska institutet understryker vikten av att kontakten mellan institutet
och ett verkstadstekniskt branschforskningsinstitut inte inskränker
sig till en remittering av uppdrag från det ena institutet till det andra. Fn
verklig samplanering hör redan vid uppläggningen av forskningsuppgifterna
ske av sådana frågor som har gemensamt intresse.

Metallindustriens forskningsförening, som representerar leverantörer av
halvfabrikat till mekaniska verkstäder, tillstyrker att frågor, berörande
exempelvis skärande bearbetning, plastisk formgivning och svetsning samt
andra fogningsmetoder behandlas vid ett centralt branschforskningsinstitut.
Föreningen påpekar betydelsen av att instituten för metallforskning
och verkstadsteknisk forskning geografiskt ligger nära varandra, så att
specialister och dyrbar utrustning kan utnyttjas rationellt.

Tekniska röntgencentralen AB anför, att sedan överenskommelse träffats
mellan röntgencentralen och Ingeniörsvetenskapsakademien om att inrätta
en svetsteknisk forskningsavdelning vid röntgencentralen torde behovet av
forskning inom svetsområdet vara väl tillgodosett. Svetstekniken utgör ej
heller ett särskilt branschintresse utan berör alla industrigrenar.

Företrädare för olika verkstadsindustrier har till kommittén hl. a. framfört
följande synpunkter.

Det för industrien särskilt aktuella problemområdet befinner sig mellan
grundläggande forskning, som närmast ankommer på de tekniska högskolorna,
och den praktiska tillämpningen. Högskolorna hör i ökad omfattning
fortsätta sina viktiga grundläggande forskningsinsatser men inte belastas
med informationsuppgifter, tekniskt utvecklingsarbete m. in. Företagen med
egna Verkstadstekniska laboratorieresurser måste ofta skjuta undan viktiga
långsiktiga problem för att det skall bli möjligt att hinna med kortsiktiga
men för företagen mera direkt lönande frågor. Vissa av de problem, som
nu behandlas av industrilaboratorierna är vidare gemensamma för hela
branschen och borde handläggas centralt.

De frågor som inte kan lösas inom företaget söker man nu, i den mån det
går, få lösta genom att från fall till fall vända sig till maskin- och materialleverantörer,
experter inom landet exempelvis vid de tekniska högskolorna
eller i utlandet.

Vid tillämpningen av tekniska framsteg inom industrien uppstår såväl

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1964

praktiska som ekonomiska svårigheter. Nya material kommer fram i snabb
takt medan förnyelsen av maskinparken är en långsam process. Erforderlio
anpassning av maskinparken till nya material kommer därför ofta ej till
stånd i tillräcklig takt. Därför är det viktigt för industrien att få kännedom
om nyheter på bearbetningsområdet så att de successiva maskinanskaffningarna
kan ske med hänsyn härtill. Erfarenheter från olika håll inom industrien
rörande tillämpningen av tekniska nyheter behöver vidare sammanställas
pa ett effektivare sätt än nu sker.

Det skulle vara till stor fördel om det kunde tillskapas en central för
verkstadsteknisk forskning och information, gärna som ett av staten och industrien
gemensamt drivet branschforskningsinstitut. Från småindustrihål]
iramhålls särskilt betydelsen av att även staten satsar medel på ett institut.
Av vikt ar att industrien engagerar sig i forskningen och blir medansvarig
tor dennas inriktning.

Ett branschforskningsinstitut kan inte ersätta annorstädes redan etablerad
verkstadsteknisk forskning, exempelvis inom mekanförbundets kommittéer,
men väl komplettera den samt ge den möjlighet att utnyttja laboratorieresurser
och snabbt få vissa undersökningar genomförda. Genom ett
institut skulle den mindre industrien få laboratorieresurser till sitt förfogande.

En del industrirepresentanter har framhållit att institutet ej bör förses
med egna laboratorier förrän det i ett inledande skede förvärvat erfarenheter
av verksamheten och med utgångspunkt härifrån kan projektera ett verkstadstekniskt
laboratorium. I synnerhet under inledningsskedet bör verksamheten
bedrivas så att man centralt planerar experimentella forskningsarbeten,
som sedan lämnas ut till industrilaboratorier.

I maskinvalsfrågor skulle institutet kunna göra en insats exempelvis genom
att utarbeta godhetsnormer. v b

Institutet bör vara ett vidareutbildningsställe för yngre civilingenjörer
som sedermera kan anstallas inom industrien. Till vidareutbildningen av
verkstadsföretagens tekniker bör institutet bidra exempelvis genom att
medverka i fortbildningskurser och vid konferenser i olika delar av landet.

Kommittén uttalar för sin del, att bibehållandet av verkstadsindustriens
konkurrenskraft förutsätter en fortlöpande stegring av produktiviteten. Detta
aktualiserar behovet av eu ökad verkstadsteknisk forskning, en forskning
som delvis bör tillgodoses centralt. Därtill bör skapas möjligheter till en
förbättrad information om den tekniska utvecklingen på området.

Liksom skett inom vissa andra industrigrenar bör inrättas ett branschlorskningsinstitut,
grundat på samverkan mellan staten och industrien. Institutet
bör ha till syfte att i nära samarbete med mekanförbundet, de tekniska
hogskolorna, universiteten samt andra tekniska och vetenskapliga
institutioner bedriva tillämpad teknisk forskning rörande maskiner, verktyg
och metoder på verkstadsteknikens område, medverka till vidareutbildning
av tekniker och forskare inom områden, som beröres av institutets
verksamhet, samt utbyta informationer och ge litteraturservice inom sitt
verksamhetsområde.

Institutets egen forskning bör irämst ägnas uppgifter av stor allmän
räckvidd för verkstadsindustrien, vilkas lösande på ett verksamt sätt skulle

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 19 ti i

kunna bidra till industriens produktivitet. Till en viss del kan arbetsuppgifterna
komma att bestå i att närmare studera förfaranden, som framkommit
på andra håll inom och utom landet och att då så betinncs lämpligt bearbeta
dessa med hänsyn till deras tillämpning i svensk industri. Av betydelse
är dock att institutet tar upp nya idéer och utvecklar dessa. En viktig
uppgift är att studera olika bearbetningsförfaranden med hänsyn till utvecklingen
på materialområdet. Ett centralt forskningsinstitut skulle också
kunna utföra ett viktigt arbete av betydelse främst för de mindre företagen
genom att studera godhetsnormer och andra förhållanden av betydelse för
maskinval.

Med hänsyn till branschens struktur bör institutet driva sin verksamhet
så att resultaten kan tillämpas i industrien utan insats av ytterligare utvecklingsarbete.
Från ekonomisk synpunkt är det viktigt att forskningsresultaten
omsättes i praktiken utan onödigt dröjsmål och att en så stor del
av industrien som möjligt får tillfälle att utnyttja dessa resultat. Industriens
brist på egna forskningsresurser medför att man kan förvänta ett stort och
ökat behov av uppdragsforskning och serviceverksamhet. Härigenom kan
institutet få en god kännedom om industriens olika problem och impulser
till egen forskning.

Syftet med informationstjänsten bör vara att ge industrien kännedom om
forskningsresultat vid institutet och andra institutioner inom och utom
landet. Informationen kan behöva kombineras med uppgift om de praktiska
förutsättningarna för och de ekonomiska konsekvenserna av resultatens
utnyttjande.

Viktigt är att institutet fortlöpande håller sig informerat om problemen
inom branschen liksom de möjligheter denna har att rationalisera och införa
olika nyheter. De omfattande kontakter mekanförbundet har bör därvid
vara till god hjälp.

Det är av utomordentlig betydelse för svensk industri att den får del av
de forskningsrön som kommer fram i utlandet. Genom utbyte av forskningsresultat
skulle branschinstitutet på ett effektivt sätt kunna förmedla
sådana rön till den svenska industrien. Kommittén hänvisar till den samordning
av den verkstadsekonomiska forskningen, som genomförts på det
internationella planet i Europa bl. a. inom ramen för OECD. Av särskild vikt
är att branschforskningsinstitutet inleder ett nära samarbete med därför
lämpade institutioner i andra nordiska länder. Intresse för ett sådant samarbete
med svenska forskningsorgan föreligger.

IV. Kommitténs förslag

Erfarenheterna visar enligt kommittén att ett effektivt arbetande centralorgan
för verkstadsteknisk forskning behöver betydande resurser beträffande
såväl personal, laboratorieutrymmen och andra lokaler som utrustning.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1964

På sikt bör forskningsinstitutet få en organisation av ca 50 personer, omfattande
förslagsvis 4 forskningsledare med assistenter, tillsammans 15_20

personer, och en informationsavdelning om ca 10 personer. För administration
och teknisk service krävs ytterligare ca 20 personer. Kommittén utgår
från att institutet mera permanent skall driva en del av verksamheten genom
utläggning av forskningsuppdrag hos industri- och högskolelaboratorier.
Årskostnaderna för löner, pensioner och omkostnader kan i dagens
kostnadsläge beräknas till ca 2 milj. kr.

Storleken av erforderliga lokaler är f. n. svårbedömbar. Förutom laboratorie-,
verkstads- och kontorslokaler för institutets egen personal erfordras
utrymmen för utomstående forskare in. fl. och dessutom lokaler för kurser
och annan utbildning. Kommittén har utgått från en sammanlagd nettoyta
av 3 000 m2. Uppförande av en byggnad av denna storlek torde f. n. medföra
en kostnad av 4 å 5 milj. kr. Härtill kommer kostnaderna för erforderlig
utrustning, beräknade till 3 å 4 milj. kr.

Kommittén ansluter sig till den från både forsknings- och industrihåll anförda
synpunkten att institutet bör tillföras egna laboratorieresurser men
anser att detta bör anstå tills erfarenheter skapats om en central forskningsverksamhet.
Under ett inledande skede bör institutets arbetsuppgift vara att
bedriva tillämpad verkstadsteknisk forskning genom egen personal och stipendiater,
placerade hos högskole- och industrilaboratorier, eller genom att
lägga ut forskningsuppdrag samt att utbilda forskare närmast för rekrytering
till ett utbyggt institut. Härtill kommer informationsverksamhet och
slutligen projektering och annat förberedelsearbete avseende egna laboratorier
vid institutet. I detta arbete ingår prövning av var ett nytt institut
bör förläggas.

Under inledningsskedet, som lämpligen bör omfatta 5 år, föreslås att institutet
successivt bygges ut till följande organisation, nämligen förutom
styrelse och chef, 2 forskargrupper om vardera 3 personer, en informationsavdelning
med 5 å 6 personer, 5 stipendiater, en person för planeringsarbete
samt 2 personer för kansligöromål, alltså sammanlagt 20 anställda. Den
inbördes fördelningen på olika arbetsuppgifter bör ankomma på styrelsen.
Avlönings- och pensionskostnader för den angivna personalen samt institutets
omkostnader torde belöpa sig till sammanlagt 1 milj. kr. om året.
Kostnaderna för utläggning av allmänna forskningsuppdrag har kommittén
med utgångspunkt från föreliggande forskningsbehov uppskattat till
högst 5 milj. kr. för den närmaste femårsperioden eller 1 milj. kr. för år.

Lokalbehovet begränsar sig under inledningsskedet till kontorsrum. Utrymmesbehovet
beräknar kommittén till ca 300 m2. Under ifrågavarande
skede bör institutet vara beläget i eller nära Stockholm eller Göteborg med
hänsyn till dar befintliga resurser. Den årliga hyreskostnaden uppskattas
till ca 30 000 kr.

Kommittén har förhandlat med representanter för verkstadsindustrien

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 196 A

om att inrätta ett branschiorskningsinstitut av den föreslagna omfattningen.
Därvid har industrien företrätts av särskilda delegerade, utsedda av
inekanförbundet, vars medlemmar svarar för drygt 70 procent av de anställda
inom verkstadsindustrien och 80 procent av branschens produktion,
överenskommelse har nåtts om inrättande av institutet liksom om avtal och
stadgar för detta. Vid samverkan med staten rörande institutet har industrien
ansetts böra företrädas av en särskild stiftelse. Mekanförbundet har beslutat
att bilda en sådan stiftelse, benämnd Stiftelsen för verkstadsteknisk
forskning. Sedan statsmakterna fattat beslut om inrättande av institutet
förutsätter kommittén, att avtal om detta ingås mellan staten och stiftelsen.
I anslutning härtill bör stadgar fastställas för institutet.

Enligt förslaget till avtal skall arbetsuppgifterna för institutet bestå i att
bedriva tillämpad teknisk forskning rörande maskiner, verktyg och metoder
på verkstadsteknikens område, att medverka till vidareutbildning av
tekniker och forskare, att utbyta information och ge litteraturservice samt
att projektera och på annat sätt förbereda egna laboratorier vid institutet.
Den forskningsverksamhet till vilken staten bidrager skall företrädesvis avse
problem av allmänt intresse inom institutets verksamhetsområde. Staten
och stiftelsen skall bidra med hälften var till institutets driftskostnader ä
sammanlagt 1 milj. kr. för budgetår. Dessutom skall staten bidra med samma
belopp som industrien till kostnaderna för institutets utläggning av
allmänna forskningsuppdrag, dock högst med 500 000 kr. för budgetår.
Om ytterligare medel erfordras för utläggning av allmänna forskningsuppdrag
är institutet oförhindrat att efter förhandlingar med stiftelsen
göra framställning härom hos Kungl. Maj :t. Enligt avtalsförslaget skall
institutet kostnadsfritt erhålla erforderliga lokaler av staten.

Yttranden

Remissinstanserna uttrycker sin tillfredsställelse med kommitténs förslag
och ansluter sig till den förordade etappvisa utbyggnaden av forskningsinstitutet.
Tekniska forskningsrådet anför sålunda, att rådet vidhåller sin
tidigare redovisade uppfattning, att ett branschforskningsinstitut för verkstadsteknisk
forskning bör komma till stånd och anser att det nu framlagda
förslaget är väl ägnat att tillgodose den Verkstadstekniska forskningens
behov. Det syns också välbetänkt att utbyggnaden sker i två etapper.
Särskilt viktigt är att institutet under utbyggnadsperioden vidtar kraftiga
åtgärder för utbildning av forskare. I annat fall kan institutets möjligheter
att snabbt handlägga sina kommande uppgifter bli allvarligt beskurna
på grund av brist på kvalificerade krafter.

Enligt forskningsrådet bör den ekonomiska ramen för utläggning avforskningsuppdrag
redan under den första femårsperioden vidgas utöver

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1964

kommitténs förslag. En successiv ökning till 2 milj. kr. för år är önskvärd.
Möjligheten att på ett ekonomiskt och snabbt verkande sätt öka forskningsresurserna
genom att lägga ut uppdrag hos härför lämpade organ bör enligt
rådets uppfattning generellt uppmärksammas för flertalet branschforskningsinstitut.

Ingeniörsvetenskapsakademien lägger särskild vikt vid att resurserna för
spridning av kännedom om forskningsresultaten blir tillräckliga. Då verkstadsindustrien
består av många olika typer av företag, skilda med avseende
på storlek och verksamhetens inriktning, är problemet svårare än inom
andra branscher. En väl utvecklad avdelning för spridning av information
och för kontaktverksamhet är därför erforderlig vid sidan av den forskande
verksamheten.

Kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola ifrågasätter om startperioden
utan laboratorium verkligen behöver utsträckas till fem år. En period
för erforderlig planerings- och byggnadstid om förslagsvis ca tre år kan
tänkas som alternativ. Laboratoriebyggnaden skulle därefter successivt kunna
förses med utrustning i den takt, som begränsas av bl. a. tillgången på
kvalificerad personal. Efter totalt sett ca fem år skulle enligt denna plan institutet
vara funktionsdugligt med eget laboratorium. Utan tillgång till sådant
kan själva forskningsverksamheten befaras bli mindre väl tillgodosedd.

Jernkontoret erinrar om, att arbetsuppgifterna under det första utbyggnadsskedet
föreslås bestå av tillämpad teknisk forskning rörande maskiner,
verktyg och metoder på verkstadsteknikens område. Jernkontoret har inte
något att invända mot denna målsättning men vill dock framhålla, att vissa
gränsdragningsfrågor, t. ex. mot de materialtekniska och svetsningstekniska
områdena, säkerligen snabbt kommer att aktualiseras. Institutets strävan
bör vara att på bästa sätt utnyttja de forskningsresurser som redan finns
eller som på ett mera naturligt sätt kan komma att tillskapas på andra håll
i landet.

Institutet för metallforskning understryker —- liksom tidigare skett vid
kontakterna med kommittén —- vikten av samplanering av sådana uppgifter,
som berör båda instituten liksom de serviceuppgifter på uppdragsbasis
beträffande analys, framställning av högrena material etc., som Institutet
för metallforskning torde kunna utföra för det Verkstadstekniska branschforskningsinstitutet.

Enligt mekanförbundet har kommittén på ett utomordentligt sätt motiverat
behovet av central verkstadsteknisk forskning. Förslaget om hur forskningen
skall bedrivas synes mekanförbundet i allt väsentligt lämpligt.

Statskontoret konstaterar, att driftsbidraget till institutet utformats enligt
de generella regler, som senast tillämpats i det av kommittén utarbetade,
av statsmakterna godkända avtalet rörande Institutet för metallforskning.
Enligt statskontorets uppfattning bör även beträffande de bransch -

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 196i 13

forskningsinstitut, vilka nu har detaljreglerade avtal, efter erforderliga utredningar
övervägas en övergång till den generella avtalstypen.

Frågan om forskningsinstitutets definitiva förläggning tas upp i vissa yttranden.
Frågan blir aktuell först i samband med en andra avtalsperiod.

Tekniska forskningsrådet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna
anser att lokaliseringsfrågan tills vidare bör hållas öppen och att tillkomsten
av en fjärde teknisk högskola bör uppmärksammas vid frågans fortsatta
behandling.

Byggnadsstyrelsen förutsätter att institutet förläggs till ort med teknisk
högskola och understryker vikten av att lokaliseringsfrågan behandlas på
tidigast möjliga stadium. Inom Stockholms- och Göteborgsregionerna råder
för närvarande brist på såväl lokaler som planerad mark. Samtidigt erbjuder
dessa områden möjligheter att ansluta forskningsinstitutet till organ
med likartad verksamhet. Förutsättningar beräknas finnas att i en framtid
förlägga institutet i en lämplig miljö. Industriförbundet uttalar, att en förutsättning
för en framgångsrik verksamhet inom institutet torde vara en
nära kontakt med unga forskare. Detta gör det angeläget att institutet förläggs
till stad med teknisk högskola.

Departementschefen

Verkstadsindustrien är vår mest betydelsefulla industribransch vad gäller
såväl produktions- och exportvärde som antalet sysselsatta. I branschen
verkar de flesta av Sveriges stora industrikoncerner och några av våra
mest namnkunniga företag. Antalet mindre och medelstora företag är emellertid
mycket stort och sätter sin prägel på branschen. För många orter inom
landets olika delar är företag inom verkstadsindustrien utslagsgivande för
sysselsättningen.

Det är av utomordentlig vikt att branschens konkurrensförmåga uppehälles
såväl på hemmamarknaden som i fråga om exporten. Den internationella
ekonomiska integrationen ger branschen ett hårt klimat att arbeta i
men också ökad möjlighet till vidareutveckling och expansion. Förutsättningen
härför är emellertid att produktiviteten inom branschen kan hållas
på hög nivå. Med hänsyn till det stora antalet mindre företag skapar detta
särskilda problem. Olika åtgärder krävs, bl. a. utökad forsknings- och
informationsverksamhet. Både grundläggande och tillämpad forskning på
det Verkstadstekniska området drivs i förhållandevis liten omfattning i vårt
land. För den grundläggande forskningen pågår en upprustning inom ramen
för utbyggnaden av de tekniska högskolorna. Beträffande den tillämpade
forskningen liksom i gränsområdet mellan denna och grundforskningen
krävs emellertid en ökning av resurserna. Jag finner det befogat att
staten bär en del av kostnaderna härför. Liksom inom vissa andra industri -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 196b

grenar bör verksamheten i enlighet med kommitténs förslag ske i samverkan
mellan staten och vederbörande industrier genom ett branschforskningsinstitut.

Vad kommittén i likhet med hörda organisationer m. fl. anfört visar att
behov föreligger av en omfattande verkstadsteknisk forskning, utbildning
och informationstjänst, som innebär betydande krav på forskare och annan
personal liksom på lokaler och teknisk utrustning. Enligt kommittén
behövs vid full utbyggnad av ett branschforskningsinstitut ett femtiotal
anställda till en årlig kostnad för löner m. in. om ca 2 milj. kr. Därtill kommer
kostnaden vid utläggning av vissa forskningsuppdrag. För investeringar
i byggnader och utrustning anges ett medelsbehov i storleksordningen
7 å 9 milj. kr. Avsikten är emellertid att utbyggnaden av institutets
verksamhet skall ske etappvis.

Under en första period, som kommer att omfatta minst fem år, förutsätts
en mera begränsad organisation. Förutom styrelse och chef skall personalstyrkan
endast omfatta ett tjugotal anställda. Driftskostnaden tas upp
till ca 1 milj. kr. för år, vartill kommer ett i medeltal lika stort årsbelopp
för utläggning av forskningsuppdrag. Forskningen skall bedrivas med anlitande
av högskole- och industrilaboratorier. Stor vikt läggs vid forskarutbildningen.
Nybyggnad av laboratorier får anstå tills erfarenhet vunnits om verksamhetens
ändamålsenliga utformning. Även om motiv onekligen finns för
en snabbare utbyggnad talar enligt min mening övervägande skäl för den
av kommittén förutsatta ordningen. Åtskilliga organisationsfrågor skall
lösas och inriktningen av verksamheten noga prövas. Även utbildningen av
erforderligt antal forskare för institutets verksamhet tar en avsevärd tid.

Kommittén föreslår att kostnaderna för verksamheten skall delas lika
mellan staten och industrien. Mot bakgrund av verkstadsindustriens struktur
med ett mycket stort antal medelstora och små företag finner jag skäligt
att staten påtar sig denna kostnadsandel. Jag förutsätter att institutets
forskningsverksamhet och informationstjänst inriktas så att den kan tillgodogöras
också av dessa företag och väsentligt bidra till deras utveckling.

Kommittén har kommit till enighet med särskilda av mekanförbundet utsedda
delegerade om ett förslag till avtal angående inrättande och drift av
ett institut, benämnt Institutet för verkstadsteknisk forskning. Avtalspart
från mekanförbundets sida avses bli en särskild av förbundet bildad stiftelse,
benämnd Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning. Motsvarande förfarande
har tillämpats vid inrättande av andra branschforskningsinstitut. Det
föreslagna avtalet, som enbart avser den mindre organisationen, d. v. s. ett
institut utan egna laboratorier, är femårigt och avses träda i kraft den 1
juli 1964.

Enligt avtalsförslaget består arbetsuppgifterna i att bedriva tillämpad
teknisk forskning rörande maskiner, verktyg och metoder på verkstadstek -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 196b

nikens område, att medverka till vidareutbildning av tekniker och forskare,
att utbyta informationer och ge litteraturservice samt att projektera och
på annat sätt förbereda egna laboratorier för institutet. Staten och stiftelsen
bidrar med hälften var till bestridande av institutets driftskostnader om
sammanlagt 1 milj. kr. för budgetår. Dessutom påtar sig staten att med
samma belopp som industrien, dock högst 500 000 kr. för budgetår, bestrida
kostnaderna för utläggning av allmänna forskningsuppdrag. Institutets styrelse
må dock, om ytterligare medel erfordras för sistnämnda ändamål, efter
förhandlingar med stiftelsen göra framställning härom hos Kungl. Maj :t.

Enligt förslaget skall staten vidare hyresfritt ställa lokaler till institutets
förfogande under avtalstiden. Såsom framgår av betänkandet avses härmed
kontorslokaler. Jag föreslår att avtalstexten förtydligas på denna punkt.
Institutet bör enligt kommitténs mening under denna tid förläggas till
Stockholm eller Göteborg. Den årliga hyreskostnaden beräknas till ca 30 000
kr. för år. I samband med institutets projektering av egna laboratorier förutsätts
att den definitiva placeringen av institutet skall utredas. Såsom framförts
i vissa remissyttranden bör man därvid icke vara helt bunden till nyssnämnda
två städer.

Vad gäller den närmare omfattningen av verksamheten vid det föreslagna
institutet och fördelningen på resp. staten och Stiftelsen för verkstadsteknisk
forskning av kostnaderna för driften och kostnaderna för utläggning
av forskningsuppdragen anser jag att avtalsförslaget innefattar en rimlig
avvägning. Jag kan även godta vad som föreslagits i fråga om institutets
lokaler. Det torde få åvila institutet att i samråd med byggnadsstyrelsen avgöra
lokalfrågan i inledningsskedet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då betänkandet och avtalsförslaget
ej i övriga delar föranleder någon erinran från min sida, förordar jag
att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att på statens vägnar
sluta avtal med stiftelsen i huvudsaklig överensstämmelse med avtalsförslaget.
Därest under avtalstiden behov av smärre jämkningar i avtalet
skulle uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att för statens
del träffa överenskommelse om erforderliga ändringar.

Kommittén har även lagt fram förslag till stadgar för institutet. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i denna fråga.

Bidraget till institutets drift torde böra anvisas som ett förslagsanslag och
bidraget till utläggning av forskningsuppdrag i form av ett reservationsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med anförda riktlinjer på statens vägnar sluta
avtal med Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning;

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1964

b) till Institutet för verkstadsteknisk forskning: driftsbidrag
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
500 000 kr.;

c) till Institutet för verkstadsteknisk forskning: bidrag
till utläggning av forskningsuppdrag för budgetåret 1964/66
anvisa ett reservationsanslag av 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Westlund

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 196i

17

Bilaga

Förslag

till

avtal mellan Svenska staten och Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning
angående inrättande och drift av Institutet för verkstadsteknisk
forskning

§ 1

Svenska staten och Stiftelsen för verkstadsteknisk forskning åtaga sig att
i enlighet med detta avtal inrätta och driva ett forskningsinstitut, benämnt
Institutet för verkstadsteknisk forskning.

Institutets syfte är att i nära samarbete med Sveriges Mekanförbund, de
tekniska högskolorna, universiteten samt andra industriella och vetenskapliga
institutioner

bedriva tillämpad teknisk forskning rörande maskiner, verktyg och metoder
på verkstadsteknikens område med hjälp av forskningsgrupper eller
genom utläggning av forskningsuppdrag vid tekniska högskolor, industrilaboratorier
eller andra lämpliga institutioner samt genom forskningsstipendiater
placerade vid forsknings- och industrilaboratorier i Sverige och utlandet,

medverka till vidareutbildning av tekniker och forskare inom områden,
som beröras av institutets verksamhet,

utbyta information och ge litteraturservice inom sitt verksamhetsområde
samt

projektera och på annat sätt förbereda ett eget laboratorium för institutet.

§ 2

Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar vilka
för alt vara gällande skola fastställas av Kungl. Maj :t, ävensom genom arbetsordning
och kompletterande föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets
styrelse.

§ 3

Staten och stiftelsen bidraga med hälften vardera till bestridande av institutets
driftskostnader å sammanlagt en miljon kronor för budgetår.

Staten bidrager dessutom med samma belopp som industrien till bestridandet
av kostnaderna för institutets utläggning av allmänna forskningsuppdrag,
dock högst 500 000 kronor för budgetår.

Institutets styrelse är oförhindrad att, om ytterligare medel erfordras för
utläggning av allmänna forskningsuppdrag, efter förhandlingar med stiftelsen
hos Kungl. Maj :t göra framställning härom.

§ 4

Staten förbinder sig även att under den tid avtalet gäller hyresfritt ställa
erforderliga lokaler till institutets förfogande.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1961-

§ 5

Den forskningsverksamhet, till vilken staten på ovan angivet sätt bidrager,
skall företrädesvis avse problem av allmänt intresse inom institutets verksamhetsområde.

§ 6

Stiftelsen skall vara så uppbyggd, att varje företag inom det forskningsområde,
som är föremål för institutets verksamhet, har möjlighet att genom
bidrag till stiftelsen efter samma grunder, vilka gälla för övriga stödjande
industriföretag, bliva delaktigt i forskningsverksamheten.

§ 7

Detta avtal skall gälla till utgången av juni månad 1969.

Uppsäges avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång, skall det anses
förlängt för ett år.

§ 8

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1964.

Stockholm den

För För Stiftelsen för

Svenska staten verkstadsteknisk forskning

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640204