Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196b

1

Nr 52

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. to.; given Stockholms slott den 21 februari
196b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400),
samt

2) lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om
kyrkofond,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionens första del framlägges förslag till vissa ändringar i ecklesiastik
boställsordning, syftande till att samordna bestämmelserna rörande prästgård
med de allmänna bestämmelserna om tjänstebostäder. Vidare föreslås, att vissa
besvärsbestämmelser ändras för att få till stånd en såvitt möjligt enhetlig ordning
för överklagande av stiftsnämnds och boställsnämnds beslut.

I propositionens andra del behandlas ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden.
Sålunda framlägges förslag om avlöningsbidrag till ytterligare en sjömanspräst.
Vidare föreslås ett oförändrat anslag av 70 000 kr. för anlitande av
biträde inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga ärenden.
Slutlig reglering föreslås av kostnaderna för vissa kommittéer och utredningar

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 52

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964.

på det kyrkliga området. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås uppräknat
med 20 000 kr. Slutligen föreslås, att särskilda bidrag ur kyrkofonden får
utgå för budgetåret 1964/65 till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet
samt för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1064

3

Förslag

till

Lag

om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400)

Härigenom förordnas, dels att It, 12 och 19 §§ ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 skola upphöra att gälla, dels att 1, 8, 9, 10, 13, 15, 33, 57 och
58 §§ boställsordningen1 skola erhålla ändrad lydelse på sått nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i §•

Till boställen------till prästänkesäte.

Boställe, som är anvisat till löntagares
bostad, kallas i denna boställsordning
prästgård. Boställe, som är
avsett till avlöning åt prästerskapet i
visst pastorat eller utgör änkesäte,
kallas löneboställe. Boställe, vars avkastning
i sin helhet skall ingå till
kyrkofonden, benämnes allmänt kyrkohemman.

Boställe, varå tjänstebostad för församlingspräst
är anvisad, kallas i denna
boställsordning prästgård. Boställe,
vars avkastning är avsedd till avlöning
åt prästerskapet i visst pastorat
eller som utgör änkesäte, kallas
löneboställe. Boställe, vars avkastning
i sin helhet skall ingå till kyrkofonden,
benämnes allmänt kyrkohemman.

Om den-------särskilt stadgat.

8 §•

Å prästgård skola finnas följande Å prästgård skall finnas bostads laga

hus: 1) boningshus, 2) visthus, hus samt, om så erfordras, garage.

3) hushållskällare, 4) tvättstuga, 5)
vedbod och 6) hemlighus ävensom,
där sådant prövas erforderligt, garage
samt brunn.

Å prästgård för komminister må
visthus och tvättstuga eller ettdera
uteslutas, när de prövas kunna undvaras.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1942: 233 samt av 57 och 58 §§ se 1950: 655.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt Nr 52

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196

(Nuvarande lydelse)

1. De laga hus, som för varje prästgård
föreskrivas, må sammanbyggas,
i den mån sådant prövas lämpligt.
Alla hus skola läggas och inrättas så,
att eldfara såvitt möjligt undvikes
samt brandförsäkring av desamma ej
förhindras eller onödigt fördyras.

2. Där Konungen det medgiver, må
prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare
sammanbyggas. I sådant
fall skall beträffande bostädernas anordnande
i tillämpliga delar gälla vad
i detta kapitel stadgas om bostad för
envar av tjänstinnehavama.

1. För boningshus å prästgård för
kyrkoherde må föreskrivas minst fem,
högst åtta boningsrum, av vilka ett
tillika skall vara expeditionsrum, jämte
kök, skafferi, erforderliga garderober
och en eller två förstugor eller
lcapprum. Då fråga uppkommer om
ny- eller ombyggnad av boningshus,
inom vilket kyrkoarkivalier skola förvaras,
skall föreståndaren för vederbörande
'' landsarkiv eller arkivdepå
lämnas tillfälle att yttra sig; finnes
brandfritt valv eller annan brandsäker
och fuktfri arkivlokal vara av behovet
påkallad, skall sådan inrättas.

2. För boningshus å prästgård för
komminister må föreskrivas minst fyra,
högst sex boningsrum jämte kök,
skafferi, erforderliga garderober och
en eller två förstugor eller kapprum.
Vad i 1 mom. stadgas om expeditionsrum
och arkivlokal i boningshus
å prästgård för kyrkoherde skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
boningshus å prästgård för komminister,
som på eget ansvar under pastors
tillsyn sköter kyrkobokföring.

(Föreslagen lydelse)

Där Konungen det medgiver, må
prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare
sammanbyggas. I sådant
fall skall beträffande bostädernas anordnande
i tillämpliga delar gälla vad
i detta kapitel stadgas om bostad för
envar av tjänstinnehavarna.

10 §.

Bostadshus skall inrymma bostad
av storlek och beskaffenhet, som är
slcälig med hänsyn till tjänstinnehavarens
tjänsteställning och ortens förhållanden.
Vid bestämmande av bostadens
storlek skall jämväl beaktas
behovet av utrymme för prästerligt
arbete inom församlingsvården samt
för kyrkliga förrättningar.

Anordnas å prästgård lokal för pastorsexpedition,
skall vederbörande arkivmyndighet
underrättas och, om
myndigheten så föreskriver, arkivlokal
inrättas. I fråga om beskaffenhet
av arkivlokal gäller vad därom finnes
särskilt föreskrivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196j,\
(Nuvarande lydelse)

13 §.

Å prästgård skola alla laga hus underhållas
och vid behov nybyggas av
pastoratet.

De laga husen skola av pastoratet
hållas brandförsäkrade till fulla värdet.

(Föreslagen lydelse)

Å prästgård skola husen underhållas
och vid behov nybyggas av pastoratet.

Husen skola av pastoratet hållas
brandförsäkrade till fulla värdet.

15 §.

Det åligger------områdets gräns.

Prästgård skall------och buskar.

Om tjänstinnehavarens skyldighet
att sköta till bostaden hörande mindre
trädgård är särskilt stadgat.

Kunna pastoratet och tjänstinnehavare
icke enas om vården och underhållet
av prästgårdsområdet, skall
frågan hänskjutas till stiftsnämnden.
över stiftsnämndens beslut må klagan
icke föras.

33 §.

--ekonomisk besiktning.

Bostadsnämnds tillsyn----

Å löneboställe må sådan besiktning
kunna förrättas av nämndens ordförande
ensam, där stiftsnämnden prövar
sådant lämpligen kunna äga rum,
dock skall hela boställsnämnden deltaga
i besiktningen, om pastoratet
eller arrendator det begär minst tio
dagar före besiktningen. Vid besiktning,
som hålles av nämndens ordförande
ensam, må ej handläggas fråga
om utdömande eller insyning av laga
hus.

Sådan besiktning må förrättas av
nämndens ordförande ensam, där
stiftsnämnden prövar sådant lämpligen
kunna äga rum, dock skall hela
boställsnämnden deltaga i besiktningen,
om pastoratet, tjänstinnehavare
eller arrendator det begär minst
tio dagar före besiktningen. Vid besiktning,
som hålles av nämndens
ordförande ensam, må ej handläggas
fråga om utdömande eller insyning av
hus.

Om syn vid av- och tillträde av
tjämtebostad å prästgård är särskilt
stadgat.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964
(Nuvarande lydelse)

57 §.

Över boställsnämnds beslut må pastoratet
ävensom, där beslutet rör
tjänstinnehavare eller arrendator,
denne föra klagan genom besvär hos
stiftsnämnden. Besvären skola hava
inkommit till stiftsnämnden senast å
trettionde dagen från den dag, klaganden
erhöll del av beslutet.

Beslut av

(Föreslagen lydelse)

Över boställsnämnds beslut må klagan
föras av pastoratet, ävensom, där
beslutet rör tjänstinnehavare eller arrendator,
av denne.

Talan föres genom besvär hos
stiftsnämnden.

optionsberättigad arrendator.

Klagan över stiftsnämnds beslut
må föras hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till
vederbörande statsdepartement senast
å trettionde dagen från den dag,
klaganden erhöll del av beslutet.

Då stiftsnämnd--

Över stiftsnämnds

Talan mot stiftsnämnds beslut fö
res genom besvär hos Konungen. Besvären
skola ingivas till stiftsnämnden.

--beslutet beröres.

---ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestämmelser gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 av 1964

i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Talan mot stiftsnämnds beslut i
ärende, som avses i 9 eller 12 §, må
fullföljas hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till
vederbörande statsdepartement å
trettionde dagen från den dag, klaganden
erhöll del av beslutet.

(Föreslagen lydelse)

Talan mot stiftsnämnds beslut i
ärende, som avses i 9 eller 12 §, föres
genom besvär hos Konungen. Besvären
skola ingivas till stiftsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestämmelser gälla.

l** _

Bihang till riksdagens protokoll 19S/f

1 sand. Nr 52

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 196b

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,
Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor om anslag ur
kyrkofonden m. m. samt anför därvid följande.

I. Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m.

1. Översyn av bestämmelserna rörande prästgård

Inledning

Sedan önskemål därom framförts bl. a. av 1958 års riksdag, tillkallades år
1960 sakkunniga1 för att verkställa utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika
boställen m. m.

De sakkunniga — 1960 års ecklesiastika boställsutredning — har vid sidan av
det mera omfattande utredningsarbetet rörande förvaltningen av de ecklesiastika
boställena och arrendegårdarna upptagit till prövning vissa med boställsförvaltningen
sammanhängande frågor, som aktualiserats under utredningsarbetet. Sålunda
har den genomförda reformen av tjänstebostadssystemet (prop. 1961:136;
SU 100; rskr 268) medfört, att bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 (nr 400) — EBO — om prästgårdar behöver ses över för att
bringas i överensstämmelse med de nya författningarna rörande tjänstebostäder.
Denna och vissa andra frågor har bedömts kräva en skyndsammare behandling
än övriga reformer inom hithörande lagstiftningsområde, vilka utredningen har
att överväga. I en promemoria den 15 november 1962 (Stenc. E 1962: 7) har
utredningen därför föreslagit vissa ändringar i EBO m. m.

Över promemorian har, såvitt nu är fråga, yttrande avgivits av kammarkolle -

Landshövdingen I. Persson, ordförande, stiftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt, ledamoten av
riksdagens andra kammare hemmansägaren H. B. Lindström, ledamoten av riksdagens första kammare
jordbruksinstruktören G. Pettersson samt ledamoten av riksdagens andra kammare distriktslantmätaren
B. Turesson.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 52 år 196\

giet, statskontoret, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, statens personalbostadsdelegation,
samtliga stiftsnämnder (efter hörande av ett antal pastoratskyrkoråd),
SACO, TCO, styrelsen för Svenska pastoratens riksförbund (Pastoratsförbundet)
och styrelsen för Stiftsjägmästareföreningen.

Vidare har boställsutredningen funnit sig böra skyndsamt låta utreda frågan
om särskilda åtgärder fordras till skydd av kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar,
som blivit övertaliga genom den nya pastoratsindelningen. Resultatet av
undersökningen har framlagts i en promemoria den 30 april 1963. Riksantikvarieämbetet
har häröver avgivit yttrande.

Genom skrivelse den 28 juni 1963, nr 9, begärde Kungl. Maj:t yttrande av
1963 års kyrkomöte över promemorian den 15 november 1962, i vad den rör
bestämmelser om prästgård, samt promemorian den 30 april 1963.

I skrivelse den 3 oktober 1963, nr 34, har kyrkomötet såsom yttrande åberopat
vad dess andra tillfälliga utskott i huvudsak anfört i betänkande nr 16.

Sedan boställsutredningens förslag överarbetats inom ecklesiastikdepartementet,
anhåller jag att nu få upptaga ärendet till närmare behandling.

Nuvarande bestämmelser m. m.

Första kapitlet EBO innehåller vissa allmänna bestämmelser om ecklesiastika
boställen. 1 § upptager bl. a. definitioner på begreppen prästgård och löneboställe.
Boställe, som är anvisat till löntagares bostad, kallas prästgård medan
som löneboställe anses boställe, som är avsett till avlöning åt bl. a. prästerskapet
i visst pastorat.

I andra kapitlet EBO meddelas föreskrifter om pastoratets skyldigheter beträffande
prästgård, främst i vad avser byggnadsbeståndet men även beträffande
prästgårdsområdet. 8 § innehåller ett stadgande om de laga hus som
skall finnas på prästgård och 9 § första stycket vissa byggnadstekniska anvisningar
för husens uppförande. 10 § upptar bl. a. föreskrifter om det antal rum,
som boningshus på prästgård får omfatta, samt 11 och 12 §§ anvisningar om
prästgårdsbyggnaders uppförande, utrustning och inredning. I 13 § stadgas
skyldighet för pastoratet att underhålla de laga husen och hålla dem brandförsäkrade.
15 och 16 §§ innehåller bestämmelser om prästgårds iordningställande
och pastoratets skyldigheter i detta hänseende. Om förfaringssättet beträffande
lösen av eller förfogande över byggnader, som tjänstinnehavaren för privat räkning
kan ha uppfört inom prästgårdsområde, stadgas i 19 §. Bostadsnämnds tillsyn
över prästgård och löneboställe utövas enligt 33 § genom ekonomisk besiktning.
Sådan kan i visst fall förrättas av nämndens ordförande och eljest av
nämnden i dess helhet.

Enligt 7a § prästlönereglementet skall, där Kungl. Maj:t så förordnar, bl.a.
domprost, kyrkoherde och komminister av pastoratet tillhandahållas tjänstebostad
i prästgård, varom stadgas i EBO, eller annan tjänstebostad som stiftsnämnden
godkänner. Präst är, om inte Kungl. Maj :t medger annat, skyldig bebo
tillhandahållen tjänstebostad. För bostaden skall erläggas tjänstebostadshyra.

10

Kungl. May.ts proposition nr 52 år 1964

Bestämmelser om tjänstebostäder, som avses i avlöningsreglemcntcn utfärdade
av Kungl. Maj:t, har meddelats i tre år 1961 utkomna författningar. Tjänstebostadshyran
för prästs bostad fastställes enligt bestämmelser i kungörelsen den
26 maj 1961 (nr 333) angående tjänstebostadshyra m.m. Ombesörjer innehavare
av tjänstebostad själv uppvärmning av bostaden äger han, enligt kungörelsen
den 26 maj 1961 (nr 334) angående bränslekostnadsgottgörelse till innehavare
av vissa tjänstebostäder, få bidrag till sina bränslekostnader (bränslekostnadsgottgörelse),
om bostadens lägenhetshyra överstiger visst angivet antal kvadratmeter.
Förhållandet mellan den myndighet som förvaltar tjänstebostaden och
bostadsinnehavaren såvitt gäller uppsägning, avflyttning, reparationer in. m.
regleras genom föreskrifter i bostadsordning den 26 maj 1961 (nr 335) för vissa
tjänstebostäder m. in.

Vid anmälan för riksdagen i propositionen 1961:136 av fråga om genomförande
av 1956 års riksdags principbeslut om eu tjänstebostadsreform anförde chefen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, beträffande förhållandet mellan
EBO och bostadsordningen för vissa tjänstebostäder m. m. följande.

Enligt tjänstebostadsutredningens förslag skulle bostadsordningen inte äga
tillämpning på prästerliga tjänstebostäder. Utredningen förutsatte därvid, att i
ecklesiastik boställsordning skulle komma att införas bestämmelser motsvarande
de i bostadsordningen ingående. Sedan tjänstebostadsutredningen avgivit sitt
förslag har inom ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga, 1960 års ecklesiastika
boställsutredning, tillkallats att verkställa översyn av den ecklesiastika
boställsförvaltningen och framlägga förslag till ny författningsreglering på området
avseende bl. a. ecklesiastik boställsordning. I betraktande härav bör ändring
nu inte vidtagas i boställsordningen utan torde den blivande bostadsordningen,
i den mån hinder inte möter på grund av stadgande i ecklesiastika boställsordningen,
också böra gälla för de prästerliga tjänstebostäderna. Vid översynen
av ecklesiastik boställsordning torde frågan om en avgränsning mellan de
båda författningarnas ämnesområden böra uppmärksammas. Jag vill i detta
sammanhang understryka vad som i 1956 års principproposition — i anledning
av förslag om undantagande av de prästerliga tjänstebostäderna från tjänstebostadsreformen
— uttalades om angelägenheten av att tjänstebostadsfrågan
bedömes efter enhetliga grunder för samtliga de grupper, på vilka statliga avlöningsreglementen
är tillämpliga.

Mot vad i propositionen anfördes hade riksdagen inte någon erinran (SU 100;
rskr 268).

Utredningen m. m .

Utredningen påpekar till en början att statsmakterna — som nyss framgått —
understrukit angelägenheten av att tjänstebostadsfrågan bedömes efter enhetliga
grunder för samtliga de grupper, på vilka statliga avlöningsreglementen är
tillämpliga. Utredningen liar funnit att vissa ändringar i EBO är nödvändiga
för att nå önskad överensstämmelse. Eftersom EBO huvudsakligen tar sikte på
de ecklesiastika boställenas ekonomiska förvaltning, finner utredningen dock att
för detta ändamål inte fordras några omfattande ändringar i lagstiftningen. För
att tjänstebostadsfrågan skall kunna bedömas lika för de under prästlöneregle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964 1 1

mentet hänförliga prästerna och Övriga personalgrupper, på vilka statliga avlöningsreglementen
är tillämpliga, påkallas enligt utredningens mening endast
ändringar av huvudsakligen formell natur.

Enighet råder bland remissorganen om behovet av dessa ändringar, och i yttrandena
har i huvudsak endast smärre jämkningar i utredningens förslag förordats.

En något fylligare redogörelse för förslagets och remissyttrandenas innehall
lämnas i Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet till vilken jag torde få hänvisa.

Departementschefen

Det förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om prästgårdar i EBO som
nu framlägges syftar främst till en bättre samordning av bestämmelserna med
dem som utfärdats beträffande tjänstebostäder i allmänhet med anledning av
1961 års tjänstebostadsreform. Förslaget innefattar inte några vittgående ändringar
i gällande lagstiftning. Jag vill emellertid understryka vad chefen för
civildepartementet i den nyss omnämnda propositionen 1961:136 framhållit angående
vikten av enhetliga bestämmelser om tjänstebostäder, och det finns enligt
min mening ingen anledning att i dessa frågor avvakta boställsutredningens
ytterligare ställningstaganden. Jag får således förorda, att ifrågavarande revision
av EBO genomföres. Till detaljerna i utredningens förslag återkommer jag i det
följande.

Boställsutredningen har även redovisat eu undersökning rörande behovet av
utvidgat skydd för vissa kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar m. m. Undersökningen
synes mig knappast tyda pa nagot större behov för dagen av längre
gående skyddsbestämmelser. Förslag framlägges därför inte nu i denna del. Jag
förutsätter emellertid, att utredningen överväger frågan ytterligare och redovisar
resultatet därav i ett senare sammanhang.

Vad angår spörsmålet om den legislativa naturen av EBO har kyrkomötets
andra tillfälliga utskott i sitt betänkande, vilket kyrkomötet med viss ändring
åberopat såsom yttrande, hänvisat till kyrkomöteskommitténs betänkande (SOU
1955:47). Kommittén konstaterar, framhåller utskottet, att EBO tillkommit i
den för kyrkolag bestämda ordningen men att ändringar sedermera företagits
utan iakttagande av denna ordning; kommitténs majoritet uttalar, att lagens för
förvaltningen grundläggande bestämmelser är av kyrkolags karaktär och att som
regel kyrkomötets samtycke bör inhämtas även vid ändring eller upphävande
av andra delar av lagen. Utskottet anser därför, att ändringar i EBO ej bör vidtagas
utan kyrkomötets samtycke.

I denna fråga får jag erinra om att de ändringar som vidtagits i EBO sedan
slutet av 1930-talet skett utan att kyrkomötets samtycke inhämtats därtill i den
ordning, som gäller för stiftande av kyrkolag. Sålunda medverkade kyrkomötet
inte i någon form vid den senaste ändringen i EBO, avseende bestämmelserna
i 44 och 46 §§ (prop. 1963: 95; L3U 25; rskr 282). Vad beträffar kyrkomöteskommitténs
(majoriteten) uppfattning om EBO:s legislativa karaktär anser kom -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

mitten visserligen att principen om s. k. formell lagkraft bör medföra, att kyrkomötets
samtycke inhämtas vid upphävande och ändring även av sådana delar
av EBO, som ej avser de för boställsförvaltningen grundläggande bestämmelserna;
detta bör dock enligt kommitténs mening inte gälla regler, vilka till sitt
innehåll uppenbart inte har kyrkolags natur. Jag finner för egen del att de nu
föreslagna lagändringarna, över vilka kyrkomötet beretts tillfälle att yttra sig,
inte behöver genomföras i den för kyrkolag stadgade ordningen.

I enlighet med det anförda har boställsutredningens förslag överarbetats inom
ecklesiastikdepartementet. Förslaget — som jämväl upptar förslag till ändring
av besvärsbestämmelserna i EBO för vilka jag kommer att redogöra i det följande
— torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag övergår nu till att redogöra för hur ändringen av reglerna om prästgård
närmare bör utformas.

De särskilda bestämmelserna

1 §•

I stadgandets andra stycke bör begreppet tjänstebostad införas genom att det
angives, att med prästgård i EBO:s bemärkelse förstås »boställe, varå tjänstebostad
för församlingspräst är anvisad». Likaså bör definitionen av begreppet
löneboställe underkastas viss formell ändring i förtydligande syfte.

8 §.

Föreskrifterna i nuvarande 8 § om prästgårds anordnande finner utredningen
vara i olika avseenden otidsenliga och föga rationella. Särskilt gäller detta i fråga
om de laga hus, som skall finnas på prästgård, samt de byggnadstekniska anvisningar,
som lämnas för husens uppförande. Det synes utredningen tillräckligt
med eu bestämmelse av innehåll, att på prästgård skall finnas bostadshus
— vilket också får anses inbegripa olika nutida utrymmen motsvarande dem
som specificerats i gällande text — samt om så erfordras garage. Att i boställsordningen
intaga detaljerade anvisningar om hur ett vanligt bostadshus bör vara
beskaffat torde inte vara behövligt, varför man vid textrevisionen eftersträvat
att anpassa bestämmelserna efter rådande bostadsförhållanden och de nya
tjänstebostadsförfattningarna. I samband därmed har också det ålderdomliga
begreppet »laga hus» utmönstrats.

Kammarkollegiet, som inte har någon erinran mot den av utredningen föreslagna
lydelsen av paragrafen, påpekar att det framgår av 2 § kungörelsen
angående tjänstebostadshyra m. m. att garage inte ingår i tjänstebostaden. Om
präst vill disponera garage, får han särskilt hyra detta. En närmare reglering av
förfoganderätten över garaget synes emellertid påkallad, bl. a. innebärande att
prästen skall ha företrädesrätt att hyra garaget. Liknande synpunkter framföres
av flera stiftsnämnder och av Pastoratsjörbundet. Stiftsnämnden i Västerås
anser, att prästgård normalt bör omfatta garage, om inte stiftsnämnden medger
att pastorat befrias från skyldigheten att inrätta sådant. Garaget bör enligt
stiftsnämnden ingå i tjänstebostaden och omfattas av tjänstebostadshvran.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

Departementschefen. Jag är ense med utredningen om att föreskrifterna i 8 §
om prästgårds anordnande är otidsenliga och föga rationella. Utredningens förslag
att utmönstra begreppet »laga hus» finner jag därför ändamålsenligt och
betingat av utvecklingen på bostadsområdet.

Att låta prästgård normalt omfatta garage och låta ersättningen härför innefattas
i tjänstebostadshyran strider mot de av statsmakterna antagna nya grunderna
rörande tjänstebostäder och bör därför inte övervägas i detta sammanhang.
Däremot kan det diskuteras att komplettera 8 § med ett stadgande, som
säkerställer tjänstinnehavarens företrädesrätt att hyra på prästgård befintligt
garage. Emellertid måste den föreslagna bestämmelsen om anordnande av garage
givetvis innebära, att garage skall finnas just för tjänstinnehavarens behov av
sådant. Därmed torde också vara sagt, att denne skall ha företrädesrätt att
hyra garaget, och någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag därför inte
erforderlig. Jag förutsätter, att frågan om hyressättningen av sådant garage blir
löst i enlighet med de principer, som gäller för statliga och därmed jämförliga
tjänstebostäder i allmänhet.

9 §•

Byggnadsanvisningarna i första momentet torde kunna utgå. Kvar bör däremot,
åtminstone tills vidare, stå nuvarande andra momentet om att Kungl.
Maj:ts medgivande fordras för sammanbyggnad i förekommande fall av prästgårdar
för två eller flera församlingspräster.

10 §.

Första stycket torde böra närmare anslutas till innehållet i 2 § kungörelsen
angående tjänstebostadshyra m.m. Hittillsvarande föreskrifter om det antal
rum, som boningshus på prästgård får omfatta, bör sålunda ersättas av en bestämmelse
om att bostaden skall vara av den storlek och beskaffenhet, som är
skälig med hänsyn till tjänstinnehavarens ställning och ortens förhållanden.
Enligt utredningens mening bör hänsyn tagas också till det förhållandet, att
prästgårdarna sedan gammalt och alltjämt i stor utsträckning är inte bara
tjänstebostad för prästen utan även platsen för en del av hans församlingsvårdande
verksamhet. Jag delar denna uppfattning. I förslaget bör därför intagas
ett stadgande om att vid bestämmande av bostadens storlek även skall beaktas
behov av utrymme för prästerligt arbete inom församlingsvården samt kyrkliga
förrättningar, t. ex. arbetsgrupper, föreningssammankomster, vigslar och barndop.

Den i paragrafens andra stycke meddelade föreskriften om anordnande av
arkivlokal torde böra ändras att överensstämma med terminologin i arkivstadgan
och andra bestämmelser inom arkivvården.

11 och 12 §§.

De närmare anvisningar, som i dessa stadganden lämnas angående prästgårdsbyggnaders
uppförande, utrustning och inredning, torde numera sakna praktisk
betydelse, varför paragraferna föreslås utgå.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

13 §.

Stadgandet, som enligt nuvarande lydelse handlar om pastoratets skyldighet
att underhålla byggnader och hålla dem brandförsäkrade, torde endast böra
undergå en mindre omredigering, som betingas av slopandet av begreppet »laga
hus».

15 §•

Denna paragraf innehåller jämte 16 § bestämmelser om prästgårdsområdets
iordningställande och pastoratets skyldigheter i detta hänseende. Före 1951 års
prästlönereform innehöll EBO närmare föreskrifter även beträffande tjänstinnehavarens
skyldigheter i fråga om vård och underhåll av prästgård tillhörande
trädgård. Fr. o. m. år 1952 har hyreslagcns allmänna bestämmelser blivit tilllämpliga.
I den nya bostadsordningen för vissa tjänstebostäder m. in. har intagits
en bestämmelse (9 §), som motsvarar vad som får anses vara sedvanerätt för
hyresgäst i enfamiljshus i ifrågavarande hänseende. Sålunda stadgas, att innehavare
av tjänstebostad i enfamiljshus i princip är skyldig att sköta till bostaden
hörande mindre trädgård samt i övrigt utföra de göromål i fråga om fastighetens
skötsel, som brukar ankomma på hyresgäst i enfamiljshus i orten.

Utredningen framhåller, att till äldre prästgårdar ofta hör trädgårdsområde
av betydande omfattning och att någon ändring av prästgårdsområdets storlek
inte synes ha ägt rum annat än i undantagsfall under 1950-talet. Prästerna har i
många fall fortsatt att vårda hela prästgårdsområdet, oavsett storleken, med tillhörande
trädgård. I andra fall har pastoratet inträtt och svarat för en del av
kostnaderna för områdets skötsel.

I samband med övergången till individuell hyressättning finner utredningen
att omfattningen av prästens ifrågavarande vårdnadsplikt bör klargöras. Med
utgångspunkt i förut refererade bestämmelser i 9 § bostadsordningen anser
utredningen följande böra gälla. Om prästgårdsområde på äldre prästgård är
större än som motsvarar bostadsinnehavarens normala behov eller om vården
och underhållet av trädgården skulle bli oskäligt betungande för honom, bör det
ankomma på boställsnämnden att om möjligt avskilja den del av området,
som inte längre bör utgöra prästgård. Vad sålunda avskiljes kommer i stället
att utgöra del av Iöncbostället. För vård och underhall av sådant område svarar
pastoratet. Detta bör givetvis i och för sig kunna innebära, att sådant område
alltjämt bibehålies vid sin karaktär av trädgård eller parkområde, men det
torde även ankomma på boställsnämnden att undersöka, om avskild del av
prästgårdsområdet kan användas för annat lämpligt ändamål, eventuellt frånsäljas.

Utredningen föreslår, att till 16 § fogas en regel av innehåll att pastoratet
svarar för vården och underhållet av prästgårdsområdet, i den mån detta inte
enligt givna föreskrifter ankommer på tjänstinnehavaren.

När det gäller frågan om underhållsskyldigheten för det till prästgård hörande
trädgårdsområdet förordar kammarkollegiet en bestämmelse härom i form av

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964 15

ett tillägg till 15 §. Kollegiet påpekar bl. a., att det ibland kan vara mindre
lämpligt att avskilja en del av trädgården från prästgården. I sådant fall förutsätter
kollegiet, att överenskommelse träffas mellan pastoratet och prästen i
fråga om underhållet av innebörd, att trädgården till prästgården underhålles till
en del av pastoratet och till en del av prästen, eller att endera parten ombesörjer
hela underhållet med vederbörligt bidrag av andra parten. Pastoratsförbnndet
och SACO är inne på liknande synpunkter samt förordar att, om enighet inte
nås mellan parterna, frågan hänskjutes till stiftsnämnden.

Departementschefen. En reglering av pastoratets och tjänstinnehavarens vårdnadsskyldighet
i fråga om prästgårdsområdet synes mig motiverad i förtydligande
syfte. Detta torde kunna ske genom att till 15 § fogas en hänvisning till
vad som är särskilt stadgat om tjänstinnehavarens skyldighet att sköta till bostaden
hörande mindre trädgård. Härav följer att i övrigt svarar pastoratet för
vården. En bestämmelse om hur det skall förfaras i händelse av tvist mellan
pastoratet och tjänstinnehavare i förevarande hänseenden torde vidare böra upptagas
i stadgandet.

19 §•

Bestämmelserna om förfaringssättet beträffande lösen av eller förfogande
över byggnader, som tjänstinnehavaren för privat räkning kan ha uppfört inom
prästgårdsområde, har bedömts sakna praktisk betydelse. Jag föreslår därför att
paragrafen upphäves.

33 §.

I bostadsordningen finns en bestämmelse om syn när bostad av- eller tillträdes.
Såvitt avser prästerlig tjänstebostad skall den hållas i den ordning stiftsnämnden
bestämmer. Denna syn får inte förväxlas med den större och mera
ingående förrättning, som en ekonomisk besiktning enligt 33 § EBO utgör. Som
ett nytt stycke i paragrafen torde därför böra införas en erinran om vad som
gäller om syn enligt bostadsordningen. Av praktiska skäl kan det ofta vara
motiverat, att sådan syn företages samtidigt som ekonomisk besiktning och i
samma former, som gäller för besiktningen. I samband härmed föreslås en uppmjukning
av regeln för ekonomisk besiktning av prästgård. Denna besiktning
bör således, i likhet med vad som gäller för löneboställe, kunna utföras av boställsnämndens
ordförande, om stiftsnämnden finner detta lämpligt.

2. Översyn av vissa besvärsbestämmelser inom kyrklig ekonomisk

lagstiftning

Nuvarande ordning samt ändringsförslag

Enligt 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond (LKF) föres talan
mot stiftsnämnds beslut i ärenden som avses i 9 eller 12 § LKF genom besvär hos

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 52 år 1964

Kungl. Maj:t. Besvären skall ha inkommit till vederbörande statsdepartement
inom trettio dagar från delgivning av beslutet. Över boställsnämnds beslut får
enligt 57 § EBO vissa angivna besvärsberättigade föra klagan genom besvär
hos stiftsnämnden. Besvären skall inges till stiftsnämnden och besvärstiden är
den nyss angivna. Talan över stiftsnämnds beslut föres enligt 58 § EBO hos
Kungl. Maj :t genom besvär som skall inges till vederbörande statsdepartement.
Besvärstiden är densamma som enligt förut nämnda stadganden. Enligt 26 §
stadgan den 29 juni 1945 (nr 588) angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik
jord (ecklesiastik arrendestadga) föres talan mot vissa av stiftsnämnd
enligt stadgan meddelade beslut genom besvär hos kammarkollegiet. Besvären
skall ha inkommit till kollegiet inom trettio dagar från delgivning av beslutet. I
1 § instruktionen för stiftsnämnderna den 25 november 1960 (nr 705) stadgas,
att allmänna verksstadgan skall med undantag för vissa bestämmelser tillämpas
på stiftsnämnderna.

Genom lag den 11 oktober 1963 (nr 499) har 2, 4 och 5 §§ lagen den 4 januari
1927 angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse
av sådan jord under tomträtt (kyrkliga försäljningslagen) erhållit ändrad
lydelse.

Enligt den nya lydelsen av 5 § andra stycket försäljningslagen skall talan mot
stiftsnämnds och kammarkollegiets beslut i frågor, som avses i lagen, föras genom
besvär hos Kungl. Maj:t. Besvären skall inges till den myndighet, som
meddelat beslutet.

Genom ändringen av ifrågavarande besvärsbestämmelse kommer den besvärstid
att gälla som anges i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut, nämligen tre veckor — för menighet fem veckor —
från det klaganden erhöll del av beslutet.

Vid lagförslagets behandling i lagrådet1 påpekade lagrådet, att enligt 1954 års
lag däri angivna besvärstider skall gälla endast om ej annat följer av lag eller
författning. Lagrådet erinrade om att enligt 58 § första stycket EBO klagan
över stiftsnämnds beslut må föras hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skall ha
inkommit till vederbörande statsdepartement senast på trettionde dagen från
den dag, klaganden erhållit del av beslutet. Lagrådet anförde, att denna föreskrift
visserligen torde avse endast ärenden enligt EBO men dock ej var uttryckligen
begränsad till sådana ärenden. Med hänsyn härtill ansågs önskvärt,
att lagrummet ändrades till överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande
ärenden angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord. På grund av
det samband, som råder mellan föreskriften i nämnda lagrum och vissa andra
bcsvärsregler — såsom 57 § EBO, 26 § ecklesiastika arrendestadgan och 13 §
LKF — syntes det emellertid enligt lagrådets mening erforderligt, att besvärsbestämmelsema
på förevarande område gjordes till föremål för en allmän över -

1 Se prop. 1963: 135 s. 47 och 50.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

syn. Under förutsättning att detta skedde snarast, kunde lagrådet godtaga, att
58 § EBO lämnades oförändrad i det då förevarande lagstiftningsärendet.

I enlighet med vad lagrådet förutsatt har inom ecklesiastikdepartementet besvärsbestämmelserna
på området genomgåtts. Resultatet härav har redovisats i
eu i december 1963 upprättad promemoria (Stenc.). I promemorian föreslås, att
13 § LKF, 57 och 58 §§ EBO samt 2G § ecklesiastika arrendestadgan erhåller
ändrad lydelse, varigenom dessa bestämmelser förenhetligas att i fråga om
besvärstiden överensstämma med vad som fr. o. in. den 1 januari 1964 gäller vid
besvär över beslut som fattats enligt den kyrkliga försäljningslagen.

Det har, sägs i promemorian, övervägts om bestämmelserna i fråga borde
även såvitt avser ordningen för besvärens ingivande ändras till överensstämmelse
med den nya besvärsregeln i försäljningslagen, enligt vilken besvärsinlagan skall
inges, inte till besvärsmyndigheten utan till den myndighet som fattat det överklagade
beslutet. Flera skäl, bl. a. önskemålet att undvika onödigt remitterande,
talar för en sådan regel. Den överensstämmer också med senare tids lagstiftning
på andra områden.

Emellertid är, framhållcs vidare i promemorian, enligt gällande instruktion
för stiftsnämnderna ävensom ny instruktion för domkapitlen1, allmänna verksstadgan
med undantag för vissa bestämmelser tillämplig på dessa myndigheter.
Det innebär att besvär över deras beslut skall föras hos Kungl. Maj:t och inges
till vederbörande statsdepartement om inte annat stadgas. Om man ändrar de
nu aktuella författningsrummen även i fråga om ordningen för besvärens ingivande,
torde det också bli nödvändigt att göra motsvarande ändring i bl. a. instruktionerna
för domkapitlen och stiftsnämnderna.

I det förslag till lag om förvaltningsförfarandet, som är under utarbetande,
avser besvärssakkunniga att föreslå, att besvär skall inges till beslutsmyndigheten.
Under sådana förhållanden, påpekas i promemorian, synes lämpligt att
låta frågan om ändring av bestämmelserna på förevarande område i vad gäller
ordningen för besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna regleringen
av besvärsförfarandet. Det torde inte heller inom ifrågavarande sektor av den
offentliga förvaltningen föreligga sådana speciella olägenheter med gällande
ordning, som motiverar att en ändring genomföres redan nu utan avbidan på
besvärssakkunnigas kommande reformförslag.

Över promemorian har yttranden avgivits av kammarkollegiet, samtliga domkapitel
och stiftsnämnder, besvärssakkunniga samt Pastoratsförbundet.

Remissyttranden

Det i promemorian framlagda förslaget har i sin helhet i princip tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom besvärssakkunniga vilka
har en från promemorians förslag delvis avvikande mening. Pastoratsförbundet

1 Instruktionen för domkapitlen (SFS 1963: 578) liar trätt i kraft 1 januari 1964.

18

hävdar att ändring i EBO och LKF kräver samtycke av kyrkomötet enär detta
medverkat vid stiftandet av nämnda författningar. Domkapitlet och stijtsnämnden
i Västerås finner det av praktiska skäl vara mindre lyckligt att besvärstiden
inte uttryckligen anges i författningstexten.

Besvärssakkunniga tillstyrker den föreslagna ändringen i fråga om besvär
över boställsnämnds beslut enligt 57 § EBO.

Beträffande besvär över stiftsnämnds beslut har besvärssakkunniga ingen
erinran mot författningsändringarna i vad de avser att åstadkomma en enhetlig
besvärstid. Däremot avstyrker de sakkunniga promemorians förslag att låta
frågan om ordningen för besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna
regleringen av besvärsförfarandet samt uttalar i denna del följande.

Att enhetliga bestämmelser gäller beträffande klagan över en myndighets beslut
är av värde håde för dem, som vill klaga, och för myndigheten själv. Det innebär
t. ex. eu betydande arbetsteknisk fördel för myndigheten att kunna tillämpa
en i möjligaste mån enhetlig besvärshänvisning i sina ärenden. — Enligt 29 §
allmänna verksstadgan och däremot svarande besvärsbestämmelser i myndighetsinstruktionerna
skall besvär hos Konungen över myndighets beslut inges till
vederbörande statsdepartement. Besvärsbestämmelserna i fråga är i första hand
avsedda att tillämpas i ärenden rörande i stadgan och instruktionerna regleradespörsmål,
vilka främst utgöres av personalfrågor och andra interna frågor. Att
besvär hos Konungen i sådana ärenden skall inges till vederbörande statsdepartement
gäller i stort sett genomgående inom statsförvaltningen. Besvärssakkunniga
vilka, såsom namnes i promemorian, vid utarbetandet av sitt förslag till
lag om förvaltningsförfarandet såsom normalordning tänkt sig, att besvär över
en myndighets beslut skall inges till denna, ämnar visserligen föreslå, att även
besvär i sådana ärenden som nyss nämnts skall inges till den myndighet vars
beslut överklagas. Så länge nuvarande ordning allmänt består på ärendeområdena
i fråga, synes den emellertid inte, med mindre särskilda skäl därtill
föranleder, böra rubbas för någon enstaka myndighets del. Den omständigheten
att i en eller flera specialförfattningar beträffande en myndighet föreskrivits, att
besvär över myndighetens beslut skall inges hos densamma, anses i allmänhet
inte utgöra tillräckligt skäl för en ändring av dess instruktions besvärsbestämmelse
till överensstämmelse härmed; se t. ex. So § barnavårdslagen jämförd med
57 § länsstyrelseinstruktionen. Besvärssakkunniga är av den meningen att beträffande
besvär över stiftsnämnds beslut i frågor, som avses i allmänna verksstadgan
och i instruktionen för stiftsnämnderna, tills vidare gällande ordning i
fråga om besvärs ingivande utan olägenhet kan bibehållas, även om i specialförfattningar
på stiftsnämndemas förvaltningsområden stadgas, att besvär över
stiftsnämnds beslut skall inges till nämnden. — Beträffande besvär över beslut
av stiftsnämnd i frågor, som avses i kyrkliga försäljningslagen, har redan i 5 §
andra stycket lagen föreskrivits, att de skall inges till nämnden. Enligt besvärssakkunnigas
mening är angeläget, att motsvarande ordning genomföres på stiftsnämndernas
övriga specialreglerade områden, där besvär av utomstående kan
komma i fråga. Det framstår som mera ändamålsenligt att en enhetlig ordning
råder härvidlag än att enhetlighet eftersträvas mellan vissa av dessa områden
och det i verksstadgan och av instruktionerna reglerade området. Besvärssakkunniga
föreslår därför, att det i 13 § LKF, 58 § EBO och 26 § ecklesiastika
arrendestadgan föreskrives, att besvär över stiftsnämnds beslut skall inges till
nämnden.

in

Kungi. Majds ''proposition nr år 196.i
Departem entschej e n

Det av självfallet av värde, att enhetliga bestämmelser gäller beträffande
klagan över myndighets beslut, framför allt i fråga om besvärstiden. Enighet
råder också hos hörda remissinstanser om att i sistnämnda hänseende de i promemorian
föreslagna författningsändringarna bör genomföras. Jag får därför förorda
förslaget i denna del. Att såsom föreslagits i ett par yttranden uttryckligen ange
besvärstiden i författningstexten anser jag mot bakgrunden av vedertagen lagstiftningspraxis
inte böra ifrågakomma.

Om besvärs ingivande sägs i 1954 års besvärstidslag endast, att besvären skall
ha inkommit till vederbörande myndighet inom den i lagen stadgade besvärstiden.
Det förutsättes alltså, att i annan författning utsäges hos vilken myndighet
besvär över en förvaltande myndighets beslut skall inges.

För stiftsnämnds del finns i fråga om besvär dels bestämmelser i allmänna
verksstadgan och i 5 § andra stycket kyrkliga försäljningslagen, dels äldre
bestämmelser i LKF, EBO och ecklesiastika arrendestadgan.

Såsom besvärssakkunniga framhållit är besvärsbestämmelserna i allmänna
verksstadgan och myndighetsinstruktionerna — enligt vilka besvär hos Kungl.
Maj :t över myndighets beslut skall inges till vederbörande statsdepartement —
främst avsedda att tillämpas i ärenden som rör i stadgan och instruktionerna
reglerade spörsmål av i allmänhet intern karaktär. De nu aktuella författningsrummen
däremot gäller områden, där besvär av utomstående parter kommer i
fråga. Av besvärssakkunnigas yttrande framgår, att inom statsförvaltningen
nästan genomgående gäller den ordningen att besvär hos Kungl. Maj:t i förstnämnda
slag av ärenden inges till vederbörande statsdepartement; den omständigheten
att i någon specialförfattning beträffande en myndighet föreskrivits, att
besvär över myndighetens beslut skall inges till denna, anses i allmänhet inte
utgöra tillräckligt skäl för en ändring av besvärsbestämmelsen i myndighetens
instruktion till överensstämmelse härmed.

Beträffande besvär över beslut av stiftsnämnd i ärenden som avses i kyrkliga
försäljningslagen har redan införts den nya regeln att besvär skall inges till
beslutsmyndigheten. Under sådana omständigheter anser jag övervägande skäl
tala för att motsvarande ordning på stiftsnämndemas övriga specialreglerade
områden nu genomföres. Därvid fäster jag i likhet med besvärssakkunniga bl. a.
avseende vid den betydande fördel det innebär för en myndighet att kunna
lämna en i möjligaste mån enhetlig besvärshänvisning. Även om skäl otvivelaktigt
kan anföras till stöd för den i promemorian hävdade meningen att låta
frågan om ändring av de aktuella bestämmelserna i vad gäller ordningen för
besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna regleringen av besvärsförfarandet
vill jag därför likväl förorda, att det i 13 § LKF, 58 § EBO och 26 §
ecklesiastika arrendestadgan föreskrives, att besvär över stiftsnämnds beslut skall
inges till nämnden.

Vad härefter gäller besvär över boställsnämnds beslut torde boställsnämnd

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1964

liksom stiftsnämnd vara att betrakta som en förvaltande myndighet. 1954
års besvärstidslag bör därför göras tillämplig på besvär över beslut av
sådan nämnd. I promemorian har också den föreslagna nya lydelsen av 57 §
EBO utformats med tanke härpå. Med hänsyn till att boställsnämnd i allmänhet
inte förfogar över den fasta kontorsorganisation, som fordras för att besvär
lämpligen skall kunna inges till nämnden, bör emellertid i enlighet med promemorians
förslag — mot vilket någon invändning inte gjorts vid remissbehandlingen
— besvär över boställsnämnds beslut inges till stiftsnämnden.

Vad angår bestämmelsernas konstitutionella natur får jag såvitt gäller EBO
hänvisa till vad jag tidigare anfört i denna fråga samt beträffande LKF vad
därom uttalats i prop. 1963: 95 s. 26.

I enlighet med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet upprättats
förslag till ändrad lydelse av 57 och 58 §§ EBO, vilket såsom jag tidigare omnämnt
upptagits i förslaget till övriga ändringar i EBO, samt förslag till lag om
ändrad lydelse av 13 § LKF, vilket som bilaga torde få fogas till protokollet i
detta ärende.

Vad beträffar 26 § ecklesiastika arrendestadgan har jag för avsikt att senare
— under förutsättning att riksdagen antar de nu berörda lagförslagen — framlägga
förslag om motsvarande ändring av nämnda stadgande, vilken inte kräver
medverkan från riksdagen sida.

3. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under
punkterna 1 och 2 förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att antaga inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti
1932 (nr 400); samt

2. lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti
1932 (nr 404) om kyrkofond.

21

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
jämlikt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond 14 bidrag, vart och
ett å 20 400 kr., för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i
utlandet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har anhållit om bidrag ur kyrkofonden
för budgetåret 1964/65 till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Av framställningen
inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1962/63 på 27 platser utomlands
i sin tjänst haft 52 anställda med heltidstjänst, därav 21 sjömanspräster,
två biträdande präster, åtta manliga och 21 kvinnliga assistenter (20 husmödrar
och en församlingssyster). Genom väsentligt avlöningsbidrag har styrelsen dessutom
medverkat till anställningen av en svensk sjuksköterska i Genua.

Kammarkollegiet tillstyrker med hänsyn till omfattningen av styrelsens verksamhet
samt den stora betydelsen, kanske främst socialt, av denna verksamhet,
att fr. o. m. nästkommande budgetår bidrag får utgå ur kyrkofonden till 15
sjömanspräster med belopp för envar motsvarande vad som nu utgår eller
20 400 kr.

Departementschefen. Omfattningen av sjömansvårdsstyrelsens verksamhet
har fortsatt att öka under de senaste åren och sjömanspräster har anställts i allt
fler utländska hamnstäder. I likhet med kammarkollegiet anser jag ifrågavarande
verksamhet vara av mycket stor betydelse och jag biträder därför förslaget, att
fr. o. m. budgetåret 1964/65 skall få utgå bidrag till ytterligare en sjömanspräst.

2. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av
kyrkliga ärenden

Enligt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå
anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande
statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av
kyrkliga ärenden. Anslaget till ifrågavarande ändamål är innevarande budgetår
uppfört med 70 000 kr. För nästa budgetår räknar jag med ett lika stort medelsbehov
och föreslår därför, att ett oförändrat anslag av 70 000 kr. anvisas för
ändamålet.

22

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond har för innevarande budgetår
anvisats ett anslag av högst 58 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna
för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har anhållit att anslaget till ifrågavarande
utbildning budgetåret 1964/65 höjes till 98 000 kr., motsvarande de
beräknade kostnaderna — utöver vad som täckes av elevavgifter — för avlöningar
åt lärare, arvoden och reseersättningar åt föreläsare samt pensionsavgifter.
Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel, administrationskostnader
m. m. har direktionen däremot avsett, att diakonsällskapet skulle bestrida.

Kammarkollegiet finner någon höjning av bidragsbeloppet icke nu vara motiverad
samt föreslår, att bidraget ur kyrkofonden till angivna verksamhet vid
Sköndalsinstitutet för budgetåret 1964/65 bestämmes till oförändrat belopp eller
58 000 kr.

Departementschefen. Musikaliska akademien har, såsom redovisats i årets
statsverksproposition (bilagan 10, s. 185), föreslagit, att ur det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Kurser för utbildande av kyrkomusiker
in. m. skall utgå ersättning till av akademien förordnade censorer vid av Sköndalsinstitutet
anordnad examination av kyrkomusiker. Kostnaderna för ersättning
åt dessa censorer bör emellertid enligt min mening bestridas på liknande
sätt som övriga kostnader för den kyrkomusikaliska utbildningen vid Sköndalsinstitutet.
Jag föreslår med hänsyn härtill att bidraget ur kyrkofonden till ifrågavarande
utbildning höjes med 2 000 kr. till 60 000 kr.

4. Kostnaderna för vissa avslutade kommittéer och utredningar

genom sakkunniga

I skrivelse den 18 november 1963 har statskontoret anmält, bl. a., att i förskott
från kyrkofonden för gäldande av kostnaderna för i följande sammanställning
angivna, avslutade utredningar på det kyrkliga området utgått följande belopp:

1950 års prästvalskommitté................................... 127 313: 21

Församlingsstyrelsekommittén................................. 315 631:03

Biskopsvalkommittén ........................................ 119 362 37

Sakkunnig för översyn av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar
och sakupplysningar» samt av psalmbokens register över psalmer
och psalmförfattare ........................................ 5 026: 74

Kammarkollegiet förordar, att medgivande inhämtas av riksdagen om anlitande
av kyrkofonden för bestridande slutligt av utredningskostnaderna för

1950 års prästvalskommitté liksom för biskopsvalkommittén. Kollegiet fmner
det mera tveksamt, om jämväl kostnaderna för församlingsstyrclsekommittén
bör slutligt täckas med medel från denna fond, men vill icke avstyrka att så sker.
Kostnaderna för den sakkunnige för översyn av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar
och sakupplysningar» in. m. bör enligt kollegiet däremot icke slutligt
stanna å fonden.

Departementschefen. Ifrågavarande utredningar är enligt min mening samtliga
av den art, att kostnaderna för desamma bör slutligt gäldas av kyrkofonden.
Kammarkollegiet har ansett, att kostnaderna för den sakkunnige för översyn
av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar och sakupplysningar» m. m. icke
bör stanna å kyrkofonden. Aven denna utredning, vilken tillkallats med anledning
av kyrkomötets skrivelse den 1 oktober 1957, nr 25, bör emellertid anses ha
i första hand tillgodosett ett kyrkligt ändamål. Jag föreslår därför, att kostnaderna
för samtliga nämnda utredningar skall slutligt stanna på kyrkofonden.

5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond utgår ur kyrkofonden anslag
till extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år,
vilket efter Kungl. Maj:ts bestämmande må användas till kyrkliga ändamål. Ur
nämnda anslag, som för det kyrkliga området utgör en motsvarighet till de under
riksstatens särskilda huvudtitlar uppförda anslagen till extra utgifter, har bidraglämnats
till bestridande av kostnader för konferenser och möten av kyrklig natur,
till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt kulturminnesvårdande
åtgärder beträffande kyrkor in. m. Anslaget är sedan budgetåret 1960/61 uppfört
med 60 000 kr.

Ärkebiskopen har i skrivelse den 1 oktober 1963 meddelat, att 800-årsminnet
av Uppsala ärkesätes tillkomst skall firas genom en jubileumshögtidlighet den
13—15 juni 1964, samt anhållit om ett bidrag ur kyrkofonden av 56 900 kr. till
bestridande av vissa kostnader i samband med jubileet.

Departementschefen. På grund av bl. a. inträffade kostnadsökningar erfordras
en viss uppräkning av anslaget till extra utgifter och jag föreslår därför en höjning
av detta anslag med 20 000 kr. till 80 000 kr.

Det för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum erforderliga
bidraget uppgår till så stort belopp, att det icke helt kan bestridas inom ramen
av det ordinarie anslaget till extra utgifter. Jag föreslår därför även, att vid sidan
av anslaget till extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond
anvisas ett särskilt engångsbelopp av 30 000 kr. för ifrågavarande ändamål.

24

6. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under
punkterna 1—5 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1. dels besluta, att kostnaderna för i det föregående angivna utredningar skall
slutligt stanna å kyrkofonden,

2. dels medgiva

a) att ur kyrkofonden må årligen fr. o. m. den 1 juli 1964
tills vidare till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgå 15
bidrag om 20 400 kr. för avlönande enligt gällande grunder av
präster, som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet;

b) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom vederbörande
statsdepartement av kyrkliga ärenden må för budgetåret
1964/65 utgå högst 70 000 kr.;

c) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1964/65 utgå bidrag
till Svenska diakonsällskapet med högst 60 000 kr. till bestridande
av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet; d)

att fr. o.m. den 1 juli 1964 tills vidare det i 6 § andra
stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget till extra
utgifter må utgå med 80 000 kr. för budgetår; samt

e) att ur kyrkofonden må till kostnader för högtidlighållandet
av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum utgå bidrag med
30 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Soop

25

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Lagförslag .......................................................... 3

Lag om ändring i ecklesiastik boställsordning........................ 3

Lag om ändrad lydelse av 13 § lagen om kyrkofond.................. 7

I. Ftsm ändringar i ecklesiastik boställsordning m.m.................... 8

1. översyn av bestämmelserna rörande prästgård.................... 8

2. översyn av vissa besvärsbestämmelser inom kyrklig ekonomisk lagstiftning
...................................................... 15

3. Hemställan ................................................... 20

II. Vissa anslag ur kyrkofonden m.m................................... 21

1. Avlöningsbidrag till sjömanspräster.............................. 21

2. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden
...................................... 21

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet........ 22

4. Kostnaderna för vissa avslutade kommittéer och utredningar genom

sakkunniga ................................................... 22

5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden ......................... 23

6. Hemställan ................................................... 24