Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
krigshjälp; given Stockholms slott den 19 december
1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om krigshjälp.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelser om krigshjälp skall träda i
tillämpning, vid krig automatiskt och vid krigsfara efter Kungl. Maj :ts förordnande,
som skall underställas riksdagen.

Alla, som på grund av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller
krigsfara sammanhängande förhållanden saknar medel till sitt uppehälle
eller till erforderlig vård, skall ha rätt till krigshjälp.

Krigshjälpen skall vara behovsprövad, men Kungl. Maj :t skall kunna förordna
om icke behovsprövad krigshjälp under viss kortare tid till den som
på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin hostad. Krigshjälp skall
lämnas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.

Krigshjälpsverksamheten skall enligt förslaget handhavas av kommunala
nämnder. Socialnämnden skall fungera som krigshjälpsnämnd, om inte
kommunen inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

Kostnaderna för krigshjälpen skall helt falla på staten.

I den mån fredstida sociala kontantförmåner, såsom sjukförsäkringsförmåner,
allmän pension, allmänna barnbidrag och familjebidrag till värnpliktigas
anhöriga m. fl., på grund av krigsförhållanden inte kan utges i
vanlig ordning, förutsättes att förmånstagaren får sin försörjning tryggad
enligt reglerna om krigshjälp.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b

Förslag

till

Lag

om krigshjälp

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,
som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare
skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna
alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt
andra stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr
att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke
inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är
detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall meddelat förordnande av Konungen
upphävas senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

2§.

Krigshjälp utgår till den, som på grund av krigsskada, utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar tillgängliga
medel till sitt livsuppehälle eller till erforderlig vård och vars
hjälpbehov icke tillgodoses på annat sätt.

I den mån Konungen så förordnar skall ock, utan avseende på om hjälpbehov
som i första stycket sägs föreligger, krigshjälp för viss tid utgå till
den, som på grund av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad.

3 §.

Det åligger kommun att utgiva krigshjälp till den som är bosatt i eller
eljest tagit uppehåll i kommunen. Länsstyrelsen må, när särskilda skäl äro
därtill, förordna att kommunen skall utgiva krigshjälp enligt 2 § första
stycket även till den som tillfälligt vistas i kommunen.

Kommun är icke skyldig att utgiva socialhjälp till den, som saknar medel
av anledning som i 2 § första stycket sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

4§.

Den som önskar erhålla krigshjälp enligt 2 § första stycket, skall lämna
upplysning om orsaken till hjälpbehovet ävensom på heder och samvete
intyga att han saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och erforderlig
vård samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Därest anledning
ej föreligger till antagande att hjälpbehovet ändrats sedan krigshjälp som
nu sagts senast lämnats, må krigshjälp därefter utgivas utan ny prövning
av hjälpbehovet.

Sökes krigshjälp för personer, som tillhöra samma hushåll, må vad i
första stycket sagts fullgöras av den som förestår hushållet.

Konungen må som villkor för erhållande av krigshjälp enligt 2 § första
stycket stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga
arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt antaga lämpligt
arbete i den mån sådant erbjudes.

5 8-

Krigshjälp utgives i form av kontant bidrag eller, när hjälpbehovets art
eller andra förhållanden föranleda därtill, som naturahjälp.

Krigshjälp lämnas enligt taxa, som fastställes av Konungen, och utgår,
där den ej är avsedd för bestridande av viss engångskostnad, i förskott för
högst en månad.

Angående utbetalning av krigshjälp till annan än hjälptagaren stadgas i
lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.

6 §.

I varje kommun skall finnas en krigshjälpsnämnd för handhavande av
de uppgifter, som åvila kommunen enligt denna lag. Socialnämnden skall
vara krigshjälpsnämnd, där kommunen icke uppdrager åt annat kommunalt
organ att vara krigshjälpsnämnd eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild krigshjälpsnämnd väljas av kommunens
fullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter
må dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, därest det begäres
av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhalles,
om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat
med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. Sker
ej val av suppleanter proportionellt skall tillika bestämmas den ordning, i
vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

I fråga om krigshjälpsnämnd i annan kommun än Stockholm skall vad i
32—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse ävensom
i 45 § andra och tredje styckena samma lag i fråga om där avsedd nämnd
äga motsvarande tillämpning, dock att det ej är erforderligt att protokoll

4 Kungi. Maj. ts proposition nr 5 år 196i

upptager annat än förteckning å närvarande ledamöter och beslutet i varje
ärende.

Beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm skola bestämmelserna i 51 §
kommunallagen för Stockholm äga tillämpning, varjämte skall gälla vad
stadsfullmäktige med iakttagande av stadgandena i sagda lag föreskriva.
Protokoll behöver dock ej upptaga annat än förteckning å närvarande ledamöter
och beslutet i varje ärende.

7§.

Ledamot av krigshjälpsnämnd och den som av nämnden utsetts att mottaga
ansökan om krigshjälp må, för tid intill dess nämnden nästa gång sammanträder,
å dess vägnar bevilja krigshjälp, om sökanden är i så trängande
behov därav, att nämndens sammanträde ej kan avvaktas, eller om hjälpen
skall utgå enligt 2 § andra stycket. Sådant beslut skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde.

8 §•

För utgiven krigshjälp äger kommun erhålla ersättning av statsmedel.
Ersättning fastställes av länsstyrelsen. Kommun äger av länsstyrelsen
utfå förskott å ersättningen.

9§.

Den, som vid ansökan om krigshjälp medvetet eller av grov vårdslöshet
lämnat oriktig eller vilseledande uppgift rörande hjälpbehovet eller orsaken
till detta, är ersättningsskyldig för krigshjälp som utgivits på grund av
sådan uppgift.

Konungen förordnar med riksdagen om ersättningsskyldighet för krigshjälp
enligt 2 § första stycket

a) för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan social förmån
för samma tid som krigshjälpen avser;

b) för underhållsskyldig, där krigshjälpen utgivits till hans make eller till
hans barn eller adoptivbarn under sexton år för tillgodoseende av hjälpbehov,
vilket icke skulle hava förelegat därest han fullgjort sin underhållsskyldighet.

10 §.

Länsstyrelse åligger att följa tillämpningen av denna lag och med stöd
därav meddelade bestämmelser samt därvid tillse, att krigshjälpsverksamheten
bedrives på ett ändamålsenligt sätt.

Yppas missförhållande med avseende på kommuns handhavande av krigshjälpsverksamhet
eller förberedelser för sådan verksamhet, skall länsstyrelsen
vidtaga den åtgärd, som finnes erforderlig för att åstadkomma rättelse.
Beslut att ersättning av statsmedel för utgiven krigshjälp icke skall utgå eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b 5

skall utgå i minskad omfattning må dock meddelas endast såvida kommunen
grovt åsidosatt sina skyldigheter.

11 §•

Talan mot krigshjälpsnämnds beslut föres genom besvär hos länsstyrelsen.

Över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag, som genom besvär
kommit under länsstyrelsens prövning, må klagan ej föras, över annat beslut
av länsstyrelse föres talan genom besvär hos Konungen.

Krigshjälpsnämnds och länsstyrelses beslut lända till efterrättelse utan
binder av förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.

12 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Genom denna lag upphäves förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om
utrymningshj älp.

Inrättar kommun särskild krigshjälpsnämnd, skall val av ledamöter, som
första gången förrättas, avse tiden intill utgången av året näst efter det, då
allmänna val av kommunens fullmäktige äger rum första gången efter den
tidpunkt från och med vilken ledamöterna blivit valda. Vad nu sagts skall ej
äga tillämpning beträffande krigshjälpsnämnd i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196i

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 december
1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, afGeijerstam, Hermansson, Holmvqist,

Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga angående lagstiftning
om social beredskap samt anför.

Frågor rörande socialvårdens verksamhet under krigsförhållanden och
beredskapstillstånd har utretts av socialberedskapskommittén.» Kommittén
har avlämnat dels i februari 1962 ett stencilerat betänkande med förslag till
lag om krigshjälp, dels i januari 1963 sina övriga förslag, innefattande bl. a.
förslag till lag med särskilda bestämmelser om vissa sociala förmåner under
krigsförhållanden. Det i februari 1962 avlämnade betänkandet har sedermera
tryckts och ingår tillsammans med kommitténs övriga förslag i volymen
Social beredskap (SOU 1962: 58).

I ett den 28 november 1962 dagtecknat betänkande med förslag rörande
hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig, m. m. (stencilerat)
har 1954 års värnpliktsavlöningsutredning^, under antagande att den av socialberedskapskommittén
föreslagna lagen om krigshjälp genomföres, föreslagit
att under tid då lagen är i tillämpning krigshjälp av visst slag skall
träda i stället för ersättning enligt familjebidragsförordningen.

Värnpliktsavlöningsutredningen har nyssnämnda dag jämväl avgivit betänkande
med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap
och krig, m. m. (stencilerat), vari utredningen föreslagit att samma
regler som för värnpliktigas anhöriga skall gälla i fråga om krigshjälp för
anhöriga till civilförsvarspliktiga, som avlönas i likhet med värnpliktiga.

Över socialberedskapskommitténs förslag har, efter remiss, yttranden avgivits
av överbefälhavaren, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statskontoret,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
civilbefälhavarna i andra—femte civilområdena, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i samtliga län, Svenska landstingsförbundet, Svenska stads 1

Generaldirektören G. Y. Samuelsson, ordförande, majoren K.-E. Holm, kanslirådet A.O.G,
Larnstedt och ledamoten av riksdagens andra kammare O.W. Wiklund.

2 Expeditionschefen G. Söderberg, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare M. G.
Gustafsson, byråchefen U. S. Rosenblad och talmannen G. V. Sundelin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige.
Remissyttranden har vidare avgivits, över förslaget till lag om krigslijälp.av
föredraganden i första civilområdet och 1960 års försvarsledningsutredning
samt, över förslagen i övrigt av generalpoststyrelsen, civilbefälhavaren i första
civilområdet, Försäkringskasseförbundet och Socialförsäkringsbolagens
förening.

Över värnpliktsavlöningsutredningens förslag rörande hjälpåtgärder för
de värnpliktigas anhöriga under krig, in. m. har, efter remiss, yttranden
avgivits av överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, försvarets personalvårdsnämnd,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, civilbefälhavarna,
Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
i Sverige.

Överståthållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden är åtföljda av yttranden
från ett stort antal kommunala och andra organ. I vissa andra fall
har utlåtanden från underlydande organ m. fl. fogats vid remissyttrandena.

Jag anhåller nu att få ta upp hithörande lagstiftningsspörsmål till behandling.

översikt av gällande bestämmelser m. m.

Beredskapslagstiftning m. m.

Civilförsvaret m. m.

Den svenska försvarsplanläggningen omfattar inte blott krigsmakten utan
även det civila samhället. På vissa civila samhällsområden har en specialreglering
av beredskapsuppgifterna skett och en särskild beredskapsorganisation
uppbyggts. Av särskild betydelse ur socialvårdssynpunkt är bestämmelserna
rörande civilförsvaret i civilförsvarslagen den 22 april 1960
(nr 74) och civilförsvar skungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377).

Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas under Kungl. Maj :t av
civilförsvarsstyrelsen. Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av
civilförsvaret. Landet är indelat i civilförsvarsområden, där ledningen under
civilförsvarsberedskap utövas av en civilförsvarschef. Civilförsvaret skall
anordnas dels som allmänt civilförsvar och dels som verkskydd för särskilda
anläggningar och byggnader. Stommen i det allmänna civilförsvaret
utgöres av ett inom varje civilförsvarsområde organiserat lokalt civilförsvar.

Det ankommer i princip på staten att sörja för civilförsvaret. Vissa civilförsvarsuppgifter
åvilar dock kommunerna. För handhavandet av sådana
uppgifter skall i varje kommun finnas en civilförsvarsnämnd.

Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda civilbefolkning och egendom
mot skador av fientliga anfall och att rädda överlevande vid sådana anfall.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

För att kunna fullgöra denna uppgift skall civilförsvaret vidtaga olika förberedande
åtgärder, av vilka den viktigaste är utrymning.

Den grundläggande bestämmelsen om utrymning i 34 § civilförsvarslagen
stadgar, att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer äger
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, uppmana eller ålägga invånare
inom område, som blivit eller kan antagas bliva utsatt för fientlig verksamhet
eller inom vilket eljest militära åtgärder av synnerlig betydelse vidtages
eller kan förväntas, att lämna sin bostad och taga uppehåll utom angivet
område under den tid, för vilken uppmaningen eller åläggandet gäller.

Enligt 49 § civilförsvarslagen bestämmer Kungl. Maj :t för vilka orter
planläggning av utrymning skall ske. Planläggning av utrymning skall enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande avse a) beredskapsutrymning, omfattande barn,
sjuka, åldringar och andra icke arbetsföra personer jämte vårdare, b) omflyttning
inom utrymningsort av dem som skall kvarstanna där efter beredskapsutrymning
samt c) slutlig utrymning omfattande dem, som icke
lamnat orten under beredskapsutrymningen, i den mån de icke erfordras
lör verksamhet, som är oundgänglig för totalförsvaret.

Kungl. Maj .t har fastställt förteckning över tätorter, för vilka utrvmning
skall planläggas med hänsyn till luftanfall. I förteckningen är för varje tätort
angivet, om utrymningsplanläggningen skall omfatta enbart beredskapsutrymning
eller därutöver slutlig utrymning eller omflyttning. Utrymningsplanläggningen
berör omkring 3 miljoner människor.

Planläggning verkställes endast för utrymning, som sker efter åläggande
av myndighet, s. k. obligatorisk utrymning. Utrymning, som föranledes av
uppmaning från myndigheternas sida, s. k. frivillig utrymning, sker vanligen
helt genom den enskildes försorg och på hans bekostnad. Frivillig utrymning
kan dock även ske under medverkan av civilförsvaret.

Beredskapsutrymning planlägges för orter med mer än 10 000 invånare
och vissa andra orter och områden, vilka betraktas som sannolika mål för
luftanfall. Beredskapsutrymning kan omfatta samtliga icke förvärvsarbetande,
utgörande omkring 50 procent av befolkningen, eller begränsas till
vissa grupper av icke förvärvsarbetande, omfattande cirka 40 procent av
befolkningen. Omflyttning av förvärvsarbetande personer från de inre till
de yttre delarna av utrymningsområde planlägges för de största städerna
som komplement till beredskapsutrymning. Slutlig utrymning planlägges
för orter med mer än 30 000 invånare samt för några mindre orter.

När beslut meddelats om utrymning av visst område åligger det envar,
som omfattas av beslutet, att följa de särskilda föreskrifter, som utfärdas
i anledning härav. Dessa föreskrifter kommer att innehålla bland annat
att livsmedel för två dygn skall medföras samt att utrymmande bör medföra
värdehandlingar, kontanter, sjukförsäkringsbesked, ransoneringskort samt
eventuellt utdelad identifieringsbricka.

I beredskapsplanläggningen utgår man från att det i första hand ankommer
på den enskilde att ordna sin försörjning, transport och inkvartering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 ur 1964 It

Myndigheternas verksamhet vid utrymning skall sylta till att så långt möjligt
understödja oeh samordna de enskilda människornas självverksamhet
ävensom alt omhändertaga dem, som inte kan ordna lör sig själva. Familjerna
skall vid utrymning hålla samman i största möjliga utsträckning. Skolbarn
utrymmer med sina familjer.

Den som ej själv kan ordna sin förflyttning utrymmes vid obligatorisk
utrymning utan kostnad för honom med enskilda eller kollektiva färdmedel.
Personer med begränsad rörlighet och personer, som inte kan förflytta
sig själva, jämte deras vårdare omhändertages på s. k. hjälpplatser.
Särskilda föreskrifter gäller för utrymning av anstalter.

Utrymning skall ske till kommuner, som ligger så nära hemorten som
med hänsyn till kravet på skydd är möjligt. Inkvartering av förvärvsarbetande
skall såvitt möjligt ske inom sådant avstånd från hemorten att dagliga
resor till och från arbetsplatsen kan företagas. I den mån så är möjligt skall
undvikas att utrymmande från mer än en ort placeras i samma inkvarteringskommun.
Inkvartering sker i eget län för omkring hälften av den utrymmande
befolkningen. Inkvartering i annat län ifrågakommer för befolkning
från bl. a. Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena.

Det åligger civilförsvaret att leda de utrymmandes förflyttning till avsedda
inkvarteringsområden respektive fördela dem på civilförsvarsområden
och utrymningskommuner, om detta inte skett tidigare. Utrymmande,
som inte nått sin bestämmelseort, kan tillfälligt inkvarteras i genomgångsområden.
Det ankommer på civilförsvaret i dessa genomgångsområden att
tillfälligt omhändertaga, förlägga och utspisa utrymmande i avvaktan på
vidare transport till varaktig inkvartering och att inom området lämna de
utrymmande den hjälp i övrigt som kan erfordras.

Det första omhändertagandet på inkvarteringsorten av de utrymmande
ankommer på civilförsvaret, medan kommunala och andra myndigheter
därefter skall övertaga ansvaret för de hjälpbehövande. Den grundläggande
föreskriften om civilförsvarets åligganden i dessa hänseenden återfinnes
i 36 § civilförsvarslagen, där det stadgas att inom civilförsvarsområde skall
vidtagas åtgärder för inkvartering och utspisning av samt annat bistånd
åt dem, som blivit i behov härav i anledning av krigsskada eller utrymning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden.

Inkvartering kan vara antingen enskild inkvartering eller internatinkvartering,
innebärande gemensam förläggning för grupper av personer, som är
i behov av särskild omvårdnad. Det internatklientel man räknar med i planerna
utgöres dels av barn, åldringar, sjuka in. fl. i enskild vård, vilkas vårdare
inte medföljer vid utrymning, och dels av dem som i fredstid vårdas
på anstalter i utrymningsorten. Patienter på sjukvårdsanstalter lydande under
det allmänt civila medicinalväsendet inräknas inte i internatklientelet.
De utrymmande, som ej förs direkt till internat, samlas först på s. k. mottagningsplatser
och hänvisas därifrån till de s. k. inkvarteringsrotarna.
För vårdbehövande finns i inkvarteringskommunen dels anstalter och dels

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196t

andra internat, vilka upprättas av civilförsvaret i anledning av utrymningen.

De särskilt upprättade internaten är i regel avsedda för varaktig inkvartering.
I inkvarteringskommunerna kan dock även upprättas tillfälliga internat
för att under kortare tid (man räknar med sju dagar) omhändertaga
utrymmande, som skrivits ut från sjukhus.

Civilförsvarschef, chef för undsättningskår inom civilförsvaret och länsstyrelse
kan enligt 68 § civilförsvarslagen under civilförsvarsberedskap med
lörfoganderätt ta i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel,
transportmedel m. m. Tillgången på inkvarteringsbostäder för utrymd befolkning
säkras genom denna förfoganderätt. Ersättning för egendom som
tagits i anspralc med förfoganderätt skall utgå enligt de grunder, som är
stadgade i fråga om rekvisition för krigsmaktens behov.

Frågan hur de inkvarterade skall kunna tillförsäkras rätt till i nkvarteringsbostad,
sedan civilförsvarets förfoganderätt upphört,
föreslås i propositionen 1964:4 löst på så sätt att i en särskild lag om
skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m. stadgas, att ägare
eller innehavare av byggnad eller del därav skall vara pliktig att upplåta inkvarteringsbostad,
som av civilförsvaret eller kommun anvisats den som på
grund av utrymning eller krigsskada eller annan krigshändelse inte äger
bostad eller kan återvända till sitt hem.

För det intrång, som inkvarteringen innebär, skall enligt lagen inkvarteringsvärden
kompenseras genom skälig ersättning i pengar av den inkvarterade,
i den mån ersättning ej utgår av statsmedel till följd av att bostaden
är tagen i anspråk med civilförsvarets förfoganderätt. Inkvarteringsersättningen
skall erläggas i efterskott för månad. Har inkvarteringsvärd och
inkvarterad ej enats om annat, skall ersättningen beräknas efter de grunder,
som fastställts då civilförsvaret tagit bostaden i anspråk med förfoganderätt.
Har sådant ianspråktagande ej förekommit eller har inkvarteringsiörhållandet
väsentligt ändrats efter sådant ianspråktagande, skall, om parterna
ej enas om ersättningen, denna bestämmas såsom om inkvarteringsbostaden
nyttjades efter ianspråktagande med civilförsvarets förfoganderätt.

För den civila hälso- och sjukvården vid krig och andra
utomordentliga förhållanden gäller krigssjukvårdslagen den 27 november
1953 (nr 688) och krigssjukvårdskungörelsen den 17 juni 1955 (nr 442). De
i dessa författningar givna bestämmelserna om det civila medicinalväsendets
omorganisation för och verksamhet under krigsförhållanden träder
automatiskt i tillämpning vid krig och kan vid krigsfara och andra utomordentliga
förhållanden sättas i tillämpning genom förordnande av Kungl.
Maj :t. I fredstid uppgöres planer och vidtages förberedande åtgärder för
denna omställning. Planläggningen ledes under Kungl. Maj :t av medicinalstyrelsen
genom dess sjukvårdsberedskapsnämnd. Ansvaret för omställningen
till krigsorganisation och för verksamheten därefter åvilar vederbörande
fredshuvudman. Verksamheten under krigsförhållanden utövas

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 är 1964

dels genom sluten vård å beredskapssjukhus och dels genom öppen vård av
krigstjänsteläkare. Beredskapssjukhuscn, som skall mottaga både civila och
militära patienter, är i fred befintliga sjukhus eller vid krig eller krigsfara
särskilt upprättade civila sjukhus. Ledningsuppgifter beträffande krigsorganisationens
verksamhet tillkommer medicinalstyrelsen, civilbefälhavarna
och länsstyrelserna. Särskilda organ finns inrättade för samverkan mellan
ledningen av den civila hälso- och sjukvården och ledningen av militärväsendets
och civilförsvarets sjukvårdsverksamhet.

Bestämmelser, innebärande ett vidsträckt statligt ansvar, har meddelats
beträffande kostnaderna för övergången till krigsorganisation och för krigsorganisationens
verksamhet. Bestämmelserna innebär bl. a., att den enskilde
under krig eller eljest i den mån Kungl. Maj :t förordnat om övergång till
krigsorganisation inte kommer att avkrävas några avgifter för vare sig sluten
eller öppen vård, som meddelas av personal inom det krigsorganiserade
civila hälso- och sjukvårdsväsendet.

Vtrymningsh jälp

Enligt förordningen den 13 april 1940 om utrymningshjälp (nr 215; ändr.
1941:108 och 585, 1942:523 och 985, 1944:544 och 629 samt 1953:371)
kan särskilda statliga bidrag — utrymningshjälp — utgå till dem, som i
anledning av krig eller krigsfara ålagts eller blivit uppmanade att lämna
sin bostadsort. Kungl. Maj :t äger förordna att utrymningshjälp skall utgå
även i andra fall. Utrymningshjälp anses ej som socialhjälp.

Utrymningshjälp kan utgå in natura eller kontant och avser den tid utrymningen
varar ävensom den tid, som efter utrymningens upphörande
skäligen åtgår för återflyttning. Naturahjälp meddelas genom att hjälplagaren
kostnadsfritt eller till nedsatt kostnad erhåller resa, förplägnad,
inkvartering, sjukvård eller personlig utrustning. Kontanthjälp utgöres av
resebidrag, underhållsbidrag, hyresbidrag och sjukbidrag.

Handhavandet av utrymningshjälpen är enligt förordningen en civilförsvarsuppgift.
Den centrala ledningen och övervakningen utövas av civilförsvarsstyrelsen.
De lokala åtgärderna för utrymningshjälpens förberedande
och handhavande ombesörjes inom varje civilförsvarsområde av civilförsvarschefen
under tillsyn av länsstyrelsen.

Civilförsvarschefen kan efter anmälan meddela dels utrymningshjälp i
form av resa in natura eller resebidrag, dels annan utrymningshjälp för de
fjorton första dagarna efter ankomsten till inkvarteringskommunen, vilken
tidsperiod kan förlängas. Den som i annat fall önskar erhålla utrymningshjälp,
skall göra ansökan därom hos civilförsvarsnämnden i inkvarteringskommunen.
För personer, som tillhör samma hushåll, kan ansökan göras
av den som förestår hushållet.

Utrymningshjälp, som meddelas av civilförsvarschefen, lämnas utan behovsprövning.
Sådan utrymningshjälp, som lämnas av civilförsvarsnämnden,
skall däremot i allmänhet utgå efter behovsprövning. Till grund för

Kungi. Maj.ts proposition nr 5 år 196i

nämndens prövning av behovet skall vid ansökan om utrymningshjälp vara
fogad en på heder och samvete avgiven deklaration rörande sökandens ekonomiska
förhållanden. Straffansvar är stadgat för den som till stöd för ansökan
om utrymningshjälp mot bättre vetande eller av grov vårdslöshet
lämnat oriktig uppgift.

Utrymningshjälp skall kunna utgå även till arbetsföra. Som villkor för
att en arbetsför person skall erhålla utrymningshjälp gäller dock viss skyldighet
för honom att utföra och söka arbete. Han är sålunda skyldig att utan
ersättning utföra arbete, som föranledes av utrymningen eller de bortflyttandes
vistelse i inkvarteringskommunen, och skall vidare, där så finnes
skäligt, under den tid utrymningshjälp åtnjutes hos organ för den offentliga
arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande samt antaga lämpligt
arbete i den mån sådant erbjudes. Om vad som skall förstås med lämpligt
arbete skall gälla vad därom stadgas i förordningen om erkända arbetslöshetskassor.

Hjälptagare är skyldig att till civilförsvarsnämnden göra anmälan bland
annat om han eller den som är försörj ningspliktig gentemot honom erhållit
avlönat arbete eller eljest högre inkomster eller om hjälptagarens ekonomiska
förhållanden i övrigt väsentligt förbättrats.

Resebidrag och sjukvårdsbidrag utgår med de faktiska kostnaderna för
ändamalen i fråga. Underhållsbidrag och hyresbidrag är däremot maximerade.
Beloppen, som inte ändrats sedan år 1953, är låga. Avsikten har varit att
underhållsbidragen skulle överensstämma med maximibeloppen i dåvarande
lägsta ortsgrupp för familjepenning enligt familjebidragsförordningen.
Underhållsbidragen skall tillgodose de nödvändigaste behoven, såsom föda,
kläder, lyse, rengöringsmedel och dylikt. Hyresbidragen, som inte utgår till
bostad i utrymningsorten utan endast till bostad i inkvarteringskommunen,
är avsedda att tillgodose endast ett nödtorftigt bostadsbehov.

Underhållsbidrag och hyresbidrag skall i allmänhet utbetalas i förskott
för en vecka. Hyresbidrag skall, där myndighet som beslutat om bidraget så
bestämmer, utbetalas direkt till hyresvärden.

Besvär över civilförsvarschefs eller civilförsvarsnämnds beslut föres hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan inte överklagas.

Skyldighet för enskild att till statsverket utgiva ersättning för utrymningshjälp
föreligger endast i vissa angivna fall. Sådan skyldighet föreligger
trämst för utrymningshjälp, som under den första tiden efter ankomsten
till inkvarteringsorten lämnats utan behovsprövning, om denna hjälp icke
efterföljts av behovsprövad hjälp. Ersättningsskyldigheten åligger hjälptagaren
samt, i fråga om hjälp som utgått till person som icke fyllt 18 år,
föräldrar eller adoptant. Skyldighet att ersätta behovsprövad utrymningshjälp
föreligger om hustru eller barn under 16 år beviljats sådan utrymningshjälp
och hjälpbehovet orsakats av att försörj aren uppenbarligen ej
fullgjort sin underhållsskyldighet mot hjälptagaren. Försörjaren är då er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961 115

sättningsskyldig. Vidare är den som genom brottsligt förfarande erhållit
utrymningshjälp skyldig att ersätta den erhållna hjälpen.

Kommun kan i vissa fall bli ersättningsskyldig för utrymningshjälp, i den
mån staten till följd av utrymningen fått vidkännas kostnader, som eljest
skolat i första hand bestridas av kommunen.

Fråga om skyldighet för enskild att utge ersättning för utrymningshjälp
eller om befrielse från sådan skyldighet skall enligt förordningen upptagas
och prövas av särskilda utrymningshjälpsnämnder. Kommuns ersättningsskyldighet
prövas av länsstyrelsen.

Civilförsvarets nuvarande organisation lämnar inte utrymme för liandhavandet
av utrymningshjälpen i enlighet med vad som föreskrives i 1940
års förordning. Vid tillkomsten av 1960 års civilförsvarslag har förutsatts,
att hjälpverksamhet av det slag utrymningshjälpen representerar skall handhavas
av kommunerna.

Administrativ beredskap

Vid sidan av specialregleringen på särskilda civila områden av totalförsvaret
finns det vissa författningar, som mera allmänt reglerar verksamheten
vid krig eller krigsfara. Den viktigaste av dessa författningar är
lagen den 13 mars 194-2 med särskilda bestämmelser angående stats- och
kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.
(nr 87), den s. k. administrativa fullmaktslagen. Tillämpningsföreskrifter
till lagen har meddelats i en kungörelse den 2 april 1943 (nr 137).

Lagens bestämmelser om organisation och förfarande träder automatiskt
i tillämpning vid krig. Vid krigsfara eller utomordentliga av krig föranledda
förhållanden kan Kungl. Maj :t förordna om bestämmelsernas tillämpning.
Förordnandet skall dock underställas riksdagens prövning. De kommunala
myndigheter, å vilka lagen äger tillämpning, utgöres av alla till kommunal
styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter,
styrelser, nämnder m. fl.

När de angivna bestämmelserna är i tillämpning kan Kungl. Maj :t förordna
bl. a. om överflyttande av uppgifter från en myndighet till en annan.
Uppgift, som tillkommer Kungl. Maj :t, kan sålunda övergå å underordnad
myndighet, uppgifter för viss statsmyndighet överlämnas till annan statsmyndighet
eller till kommunalmyndighet och uppgift för kommunalmyndighet
flyttas över till annan kommunalmyndighet i samma kommun, statsmyndighet
eller kommunalmyndighet i annan kommun. Förordnande kan
vidare meddelas att myndighet må fatta beslut i annan sammansättning
eller med mindre antal ledamöter eller i annan ordning än eljest är stadgat.
Kungl. Maj :t äger också medge att myndighet må flytta sin verksamhet till
annan ort. Bestämmelser kan vidare ges om skyldighet för statliga och kommunala
befattningshavare att tjänstgöra i andra statliga eller kommunala
befattningar. Kungl. Maj :t äger förordna om anstånd med val av ledamöter

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

i kommunal representation eller innehavare av allmänt uppdrag. Då val ej
hållits skall den tidigare valde kvarstå till dess annan valts och kan tillträda
uppdraget.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om bl. a. förordnande om jämkning
av tid för hållande av sammanträde eller förrättning eller fullgörande
av uppgifter samt om hållande av sammanträde å annan ort. Bestämmelserna
om förfarandet avser bl. a. införskaffande av utredning i annan ordning
än vederbörlig författning stadgar samt förlängning av besvärstid och av tid
för bevakande av anspråk eller fullgörande av skyldighet. En del av de förordnandebefogenheter,
som lagen tillagt Kungl. Maj :t, kan på Kungl. Maj :ts
uppdrag utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen
med någon del av riket och riksstyrelsen icke eller endast med avsevärd
svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov
av omedelbara åtgärder, äger civilbefälhavare inom sitt område eller, om
civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i
vad angår länet även utan Kungl. Maj :ts uppdrag utöva befogenhet, som
enligt administrativa fullmaktslagen tillkommer Kungl. Maj :t.

Enligt tillämpningskungörelsen har myndigheterna att under krig, krigsfara
och utomordentliga av krig föranledda förhållanden i möjligaste mån
anpassa sin verksamhet efter det rådande läget. Organisation, arbetsformer
och förfarande skall i största möjliga utsträckning förenklas. Ärenden skall
handläggas allt eftersom deras skyndsamma avgörande äger betydelse för
det allmänna och ärende, som angår eller äger samband med försvar eller
folkförsörjning, skall äga företräde framför andra ärenden.

Myndighet skall planlägga de ändringar och inskränkningar i verksamheten
samt de övriga åtgärder som erfordras. Inom kommun skall planläggningen
ske under inseende av kommunens styrelse. Möter hinder eller avsevärd
svårighet för hållande av sammanträde med kommunal stämma eller
representation och kan med beslut av kommunen ej anstå, äger kommunens
styrelse utöva kommunens beslutanderätt med vissa undantag. Myndighet,
som handhar förvaltning och verkställighet, må fatta beslut med mindre
antal ledamöter. Om så oundgängligen kräves må ordföranden ensam besluta
för myndigheten. Nu angivna beslutförhetsregler må i trängande
fall tillämpas jämväl för utövande av kommunens beslutanderätt genom
kommunens styrelse. När så påkallas av förhållandena må kommun besluta
om överförande av förvaltande och verkställande uppgifter, som utövas av
annan myndighet än kommunens styrelse, på annan kommunal myndighet.

Särskilda uppgifter kan under krisförhållanden åläggas kommunerna
med stöd av den s. k. kommunala fullmaktslagen den 15 juni 1939 (nr 254).
Till lagen ansluter sig kungörelsen den 8 september 1939 om kristidsnämnder
(nr 658) samt kungörelsen samma dag om kommunala kristids förbund
(nr 659). Kommunala fullmaktslagen träder automatiskt i tillämpning då
riket befinner sig i krig. Vid krigsfara eller andra utomordentliga av krig

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

föranledda förhållanden eller dä i en bristsituation förutsättningar föreligger
för tillämpning av allmänna ransoneringslagen äger Kungl. Maj :t förordna
alt lagens bestämmelser skall tillämpas.

Då bestämmelserna trätt i tillämpning äger Kungl. Maj :t föreskriva, alt
kommunerna skall i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer fullgöra sådana
uppgifter, som är erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens
behov av viktiga förnödenheter, för att lämpligt utnyttja tillgänglig
arbetskraft eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för
folkförsörjningen. Handhavandet av ifrågakommande uppgifter skall ankomma
på kommunala krislidsnämnder, vilkas verksamhetsområden bestämmes
av länsstyrelsen. Länsstyrelsen äger bestämma om avvikelse från
gällande kommunindelningar och äger förordna om kommunala kristidsförbund.

Ytterligare reglering av kommunernas skyldigheter avses skola komma
till stånd genom det förslag till lag om kommunal beredskap, som förelägges
riksdagen genom proposition 1964: 4.

Enligt lagförslaget skall kommun vara skyldig att i alla de hänseenden,
i vilka kommunen är verksam för de egna kommunmedlemmarna, utöva
verksamhet även till förmån för sådan befolkning från annan kommun,
som på grund av extraordinära förhållanden tagit uppehåll inom kommunen.
Härmed undanröjes så långt möjligt riskerna för att de inkvarterade
från annan kommun får en särställning i förhållande till inkvarteringskommunens
fasta befolkning. Man vinner också den fördelen att det alltid
finns en kommun som är ansvarig för den enskilde, vilket är särskilt betydelsefullt,
om förbindelserna med hemkommunen avbrutits eller dess organ
satts ur funktion genom slutlig utrymning eller krigshändelse. Den kommunala
verksamheten syftar till att i de fall, då annat organ icke är ansvarigt,
tillgodose de hemlösas eller eljest krigsdrabbades mest elementära behov
i fråga om bostad och uppehälle samt erforderlig vård.

I lagen fastslås den tidpunkt, då ansvaret för de utrymmande eller eljest
hemlösa skall övergå från civilförsvaret till inkvarteringskommunerna. Såvitt
gäller den enskilda inkvarteringen föreslås ansvarsövergången äga rum
i och med att den utrymmande tagit anvisad inkvarteringsbostad i besittning.
Utgångspunkten för fastställande av den tidpunkt, då ansvaret skall
övergå på kommunerna för vårdbehövande som inkvarterats i särskilt upprättade
internat, föreslås vara den dag, då kommunen mottagit anmälan
från civilförsvaret att internatet tagits i bruk. Den tid, som därefter skall
stå kommunen till buds för att bereda sig för övertagande av internatet, har
bestämts till en vecka med möjlighet för länsstyrelse att förlänga tiden med
ytterligare en vecka. Såvitt rör specialinternat för vissa kategorier vårdbehövande
blir det inte aktuellt med någon övergång av ansvaret till kommunerna,
enär i dessa fall internatet kvarstår under särskild huvudman
landsting, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen etc.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

I lagen uppdrages åt kommunerna att upprätta och föra register över
dem, som till följd av utomordentliga förhållanden lämnat sitt hem och
uppehåller sig i kommunen. Lagen innehåller dessutom regler för interkommunalt
bistånd, vilka har den innebörden att utrymningskommunerna
skall vara skyldiga att lämna bistånd åt inkvarteringskommunerna.

I organisatoriskt hänseende skall enligt lagförslaget fördelningen av uppgifterna
på olika kommunala organ under beredskap och krig helt ansluta
sig till fredsorganisationen. Emellertid uppstår, åtminstone i inkvarteringskommunerna,
under krigsförhållanden uppgifter, som inte har någon motsvarighet
under fred, såsom att tillgodose de enskilt inkvarterades behov
av bostad och att registrera dem. För handhavandet av sådana uppgifter
skall finnas en av kommunen tillsatt beredskapsnämnd. Det ankommer på
länsstyrelsen att utöva tillsyn över kommunernas beredskapsplanläggning
och tillämpningen av lagen i övrigt. Något särskilt centralt organ med uppgift
att leda den kommunala beredskapsplanläggningen föreslås inte.

Fredstida regler om sociala förmåner

Socialförsäkring m. m.

Vid de vanligaste formerna av inkomstbortfall åtnjutes ekonomiskt skydd
genom socialförsäkringarna — sjuk- och moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen,
tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
Huvudbestämmelserna om de tre förstnämnda försäkringarna
är sammanförda i lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring
(nr 381).

Den allmänna försäkringen handhaves av riksförsäkringsverket, de allmänna
försäkringskassorna samt de lokala organ som Kungl. Maj :t bestämmer.
Allmän försäkringskassa, som är en självständig juridisk person,
skall i princip finnas för varje landstingskommun samt varje stad, som ej
tillhör sådan kommun. I allmän försäkringskassa skall finnas styrelse och
en eller flera pensionsdelegationer samt som lokala organ försäkringsnämnder.
Försäkringskassans kansliorganisation består av ett centralkontor med
kassans direktör som chef samt erforderligt antal lokalkontor med en föreståndare
som chef för varje kontor.

Sjuk- och moderskapsförsäkringen omfattar i princip
hela landets befolkning. En försäkrad, som är bosatt i Sverige, skall vara
inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad varunder han
fyller 16 år. Registrering av uppgifter rörande de försäkrade sker vid det
lokalkontor, inom vars verksamhetsområde vederbörande är mantalsskriven,
eller, om den försäkrade ej är mantalsskriven i riket, hos det lokalkontor,
inom vars verksamhetsområde han är bosatt. Som legitimationshandling
erhåller den som inskrives i försäkringskassa ett sjukförsäkringsbesked.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år l!)Gt

Ersättning utgår för utgifter för läkarvård i anledning av sjukdom eller
förlossning och för viss tandläkarvård med i princip 3/.i av utgifterna. Ersättning
för utgifter för sjukhusvård utgår enligt huvudregeln med det belopp
som motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus.

Sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetstörmågan
utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning.

Försäkrad äger rätt till sjukpenning på grundval av placering i sjukpenningklass.
Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars inkomst
av förvärvsarbete för år räknat uppgår till minst 1 800 kr., är placerad i en
mot inkomsten svarande sjukpenningklass. Sjukpenningen varierar mellan
lägst 5 och högst 28 kr. om dagen. Hemmafruar och vissa andra kvinnor
skall, även om deras inkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1 800 kr. om
året, vara placerade i sjukpenningklass. I dessa fall utgör sjukpenningen
5 kr. om dagen.

Allmän försäkringskassa skall besluta angående placering i sjukpenningklass
i samband med att den försäkrade inskrives hos kassan. Placeringen i
sjukpenningklass skall omprövas bl. a. vid ändring av den försäkrades inkomstförhållanden.

Vid barnsbörd utgår moderskapspenning, som vid enkelbörd utgör 900 kr.
En kvinna, som är försäkrad för tilläggssjukpenning, erhåller sådan sjukpenning
för tid upp till 180 dagar, varunder hon i anledning av havandeskap
och barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete.

Ersättning från sjukförsäkringen skall utgivas av den allmänna försäkringskassa,
hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven,
om han fyllt 16 år. Utbetalningen sker genom lokalkontoren antingen
direkt eller med posten.

Sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgifter från de försäkrade,
arbetsgivaravgifter och statsbidrag.

Från den allmänna pensioneringen utgives folkpension och
tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och familjepension.

Svensk medborgare, som är mantalsskriven i riket eller som varit mantalsskriven
här för det år varunder han fyllt 62 år och för de fem aren
närmast dessförinnan, är berättigad till folkpension. Folkpensionerna
är indexreglerade enligt en metod, som bygger på ett för varje månad fastställt
pensionspristal.

Rätt till ålderspension tillkommer i princip försäkrad som fyllt 67 år.
För närvarande utgör ålderspensionen för ensam pensionär 3 400 kr. och
för två pensionsberättigade makar 5 330 kr.

Förtidspension utgår till försäkrad, som fyllt 16 år, för lid före den månad,
då han fyller 67 år, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom m. m.
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan
nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antagas
2 —- Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

bli bestående avsevärd tid, kan i stället utgå sjukbidrag, som är begränsat till
viss tid. Till försäkrad kan med hänsyn till arbetsförmågans nedsättning
utgå hel förtidspension respektive Va och Va av hel förtidspension. Hel förtidspension
är densamma som ålderspensionen från 07 års ålder.

0 Änkepension utgår under förutsättning att änkan antingen uppnått 36
års ålder vid mannens död och varit gift med honom minst fem år eller har
barn under 16 år i hemmet. För en änka, som vid mannens död fyllt 50 år
eller som har barn under 16 år i hemmet, utgör änkepensionen samma belopp
som ålderspensionen från 67 år för eu ensam ålderspensionär. För
andra änkor reduceras pensionen efter vissa grunder.

Rätt till barnpension tillkommer barn, som ej fyllt 16 år och vars föräldrar
eller någon av dem avlidit. Barnpension uppgår för närvarande till

1 400 kr. om året, om båda föräldrarna avlidit, och eljest till 1 000 kr.

Från folkpensioneringen kan utgå tilläggsförmåner i form av barntillägg,

invaliditetstillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Vidare kan
förvärvsarbetande invalider utan pension erhålla invaliditetsersättning.
Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen lämnas efter inkomstprövning.
I övrigt utgår folkpensionsförmånerna — om man undantar änkepensioner
i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 — utan inkomstprövning.

Kostnaderna för folkpensioneringen bestrides av statsmedel, folkpensionsavgifter
från de försäkrade samt bidrag från kommunerna.

Ratt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
För varje år, varunder någon mellan 16 och 65 år som ej åtnjuter ålderspension
eller förtidspension varit försäkrad, skall för honom beräknas pensionsgrundande
inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund för beräkningen skall läggas
den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Pensionsgrundande^ är
den del av förvärvsinkomsten som ligger mellan en undre gräns — det vid
årets ingång gällande basbeloppet — och en övre gräns — 7 »/* gånger sagda
basbelopp. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts,
skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade.

Basbeloppet, som utgör 4 000 kr. i 1957 års penningvärde, bildar grunden
för indexregleringen av tilläggspensionerna, vilkas storlek ändras vid förändringar
i basbeloppet.

Rätt till tilläggspension i form av ålderspension tillkommer i princip försäkrad
som fyllt 67 år.

Förtidspension och sjukbidrag utgår under samma förutsättning beträffande
arbetsförmågans nedsättning som gäller för folkpensioneringen.

Änkepension utgår, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast
den dag den försäkrade fyllde 60 år. Även om dessa förutsättningar inte är
uppfyllda utgår änkepension, om den försäkrade efterlämnar barn som
också är barn till änkan.

1!)

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196U

Barnpension tillkommer barn under 19 år.

Rätt till tilläggspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade i viss för olika fall närmare angiven omfattning.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter från arbetsgivarna när
det gäller inkomst av anställning och avgifter från de försäkrade när det
gäller inkomst av annat förvärvsarbete.

Folkpension och tilläggspension utbetalas månadsvis. Utbetalningen
verkställes i regel av riksförsäkringsverket via postverket. Pensionen utbetalas
i allmänhet till pensionstagaren, dock ej om denne har förmyndare
eller om riksförsäkringsverket eller försäkringskassa utsett ombud för pensionstagaren
eller om kommun eller anstalt skall uppbära pensionen.

Försäkringskassan utfärdar ett pensionsbrev, om pensionen skall uppbäras
av pensionstagaren. Har pensionären förmyndare eller har ombud
förordnats, utfärdas ett bevis angående rätt att för annans räkning utkvittera
pension. De nu nämnda handlingarna skall användas såsom legitimation
vid utkvittering av pensionen. Pensionsbrevet innehåller i regel uppgift om
pensionstagarens namn, adress vid tiden för brevets utfärdande, år och
månad fr. o. m. vilken brevet gäller samt pensionsnummer (folkbokföringsnuinmer).
Beviset innehåller i stort sett motsvarande uppgifter samt dessutom
uppgift om betalningsmottagarens namn och adress. Varken pensionsbrev
eller bevis innehåller uppgift om pensionens art eller om pensionens
storlek.

Utbetalning från riksförsäkringsverket sker i princip medelst s. k. pensionsanvisningar,
när pensionstagaren själv eller annan enskild person är
betalningsmottagare. Har pensionstagaren eget postgirokonto eller bankkonto,
kan pensionen utbetalas över postgirokonto eller insättas på hans
bankkonto. När kommun eller anstalt är betalningsmottagare, utbetalas
pensionen över postgiro.

Pensionsanvisningarna framställes av riksförsäkringsverket med hjälp
av dess hålkortsanläggning. Avsikten är att en övergång successivt skall ske
till ett förfarande med automatisk databehandling.

Pensionsanvisningarna består av en arkivdel och en mottagardel. Den
sistnämnda skall frånskiljas och behållas av mottagaren. Mottagardelen
innehåller uppgift om pensionsnummer, förfallomånad, pensionens bruttobelopp,
preliminärskatt, kvarskatt och utbetalningsbelopp. Någon specifikation
av pensionens bruttobelopp lämnas inte. Ej heller finns nagra namneller
adressuppgifter på mottagardelen. Arkivdelen innehåller bl. a. uppgifter
om betalningsmottagarens namn och adress, pensionsnummer, förfallomånad
och utbetalningsbelopp. Pensionsanvisning kan utkvitteras på valfri
postanstalt.

De förmåner, som utbetalas av riksförsäkringsverket, är registrerade hos
försäkringskassorna i deras s. k. uppgiftskortsregister, som föres av kassor -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

nas lokalkontor. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping föres registret
av kassans centralkontor.

Uppgiftskorten framställes hålkortsmässigt av riksförsäkringsverket och
lillställes försäkringskassornas centralkontor. Uppgiftskort framställes i
anslutning till verkets första reguljära månadsutbetalning. Sedan utsändes
nytt uppgiftskort varje gång en individuell ändring för pensionstagaren
inträffat. Nytt uppgiftskort utsändes alltså inte vid indexändring eller
standardförbättring av folkpensionerna.

Uppgiftskortet innehåller uppgifter om namn och i regel adress för pensionstagaren.
Om pension utbetalas till kommun, anstalt, hank etc., utelämnas
adressen och i stället angives pensionstagarens födelsedatum. Vid
utbetalning till förmyndare eller ombud utelämnas också pensionstagarens
adress och i stället angives i regel förmyndarens eller ombudets namn eller
adress. På uppgiftskorten finns vidare angivet bl. a. pensionsbrevets nummer,
kategorikod, utvisande förmånens art och omfattning, samt pensionstagarens
civilstånd och folkpensionens totala årsbelopp, utom indextillägg,
med specifikation på huvudförmån och olika tilläggsförmåner, bland dem
kommunalt bostadstillägg. När fråga är om inkomstprövad förmån angives
den årsinkomst som lagts till grund för förmånens beräkning. Tilläggspensionernas
belopp angives ej utan endast de faktorer som ligger till grund för
beräkningen.

Övergångsvis förekommer uppgiftskort av något annorlunda innehåll än
nu sagts.

Hos riksförsäkringsverket föres huvudkortsregister över samtliga utgående
pensionsförmåner. Detta register utgör grunden för hålkortsstansningen.

Yrkesskadeförsäkringen regleras genom lagen den 14 maj
1954 om yrkesskadeförsäkring (nr 243; senaste lydelse 1962:408) samt ett
flertal andra författningar. Försäkringen är väsentligen obligatorisk, men
möjlighet finns i vissa fall till frivillig försäkring. Försäkring enligt lagen
meddelas av riksförsäkringsverket och nio för ändamålet bildade ömsesidiga
försäkringsbolag.

Yrkesskadeförsäkringen utger ersättning för olycksfall, som inträffat i
eller står i samband med arbetet, samt för vissa sjukdomar, som orsakats
av arbetet. Skada som orsakats av krigsåtgärd under krig, vari riket befinner
sig, anses ej såsom yrkesskada.

börmånerna utgöres av ersättning för läkarvård, tandläkarvård, sjukhusvård
m. m. ävensom sjukpenning, invalidlivränta, efterlevandelivränta och
begravningshjälp. Såväl sjukpenning som livränta är till storleken beroende
av den skadades årliga arbetsförtjänst med vissa minimi- och maximiregler.

Den, som omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring
och drabbas av yrkesskada, skall under en tid av högst 90 dagar efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

den dag då skadan inträffade (den s. k. samordningstiden) erhålla ersättning
från allmän försäkringskassa enligt samma grunder som vid annan
sjukdom. Efter samordningstidens utgång erhålles ersättning enbart från
yrkesskadeförsäkringen.

Sjukpenning från yrkesskadeförsäkringen utgår när arbetsförmågan nedsättes
till hälften.

Invalidlivränta utgår efter upphörande av sjukdomen, om arbetsförmågan
nedsatts för längre eller kortare tid med minst en tiondel. Livräntan är
graderad bl. a. med hänsyn till invaliditetsgraden.

Efterlevandelivränta utgår till änka och barn jämte vissa andra närstående
personer.

Beslut om att livränta beviljats innehåller uppgift om den tid under vilken
livräntan utgår, livräntans årsbelopp, det belopp som skall utbetalas
vid varje utbetalningstillfälle, förfallodagar samt provisoriskt skatteavdrag.
Livräntetagarna tillställes handlingar, innehållande försäkringsinrättningens
beslut. Livräntorna utbetalas av försäkringsinrättningarna i regel månadsvis
eller kvartalsvis. Livräntor och andra yrkesskadeersättningar utbetalas
över posten med anlitande av postverkets vanliga utbetalningshandlingar.

Samtliga livräntor registreras hos försäkringskassornas centralkontor
eller i vissa fall hos riksförsäkringsverket. Registerkorten innehåller bl. a.
uppgift om betalningsmottagarens namn och adress, då betalningsmottagaren
är annan än livräntetagaren jämväl den senares namn och adress, utbetalande
organ, livräntans årsbelopp, belopp som utbetalas vid varje utbetalningstillfälle
samt dag för utbetalning.

Kontanta bidrag till arbetslösa utgår från arbetslöshetsförsäkringen.
Vid sidan härom kan utgå arbetslöshetsunderstöd till dem som
inte kan få ersättning från försäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen och
dess administration avviker i väsentlig grad från socialförsäkringen i övrigt.
Sålunda är arbetslöshetsförsäkringen, som i huvudsak regleras genom förordningen
den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor (nr 629),
konstruerad som en frivillig försäkring. Den administreras av särskilda för
olika yrkesområden upprättade arbetslöshetskassor, uppbyggda på de fackliga
organisationernas kollektiv.

Förmånerna enligt arbetslöshetsförsäkringen utgöres av daghjälp och
familjetillägg. Daghjälp utgår med högst 20 kr. om dagen.

Arbetslöshetsunderstöd utbetalas av kommunernas arbetslöshetsnämnder.

De allmänna barnbidragen regleras huvudsakligen genom
lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag (nr 529). Allmänt barnbidrag
om 550 kr. per år utgår av statsmedel till varje barn under 16 år som är
svensk medborgare och bosatt i riket. Barnbidrag utgår också under vissa
förutsättningar till barn som inte är svensk medborgare.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag tillkommer barnets moder eller i

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

vissa fall barnets fader eller annan som har vårdnaden om barnet. I fråga
om fosterbarn tillkommer rätten att uppbära barnbidraget barnafostraren,
om inte barnavårdsnämnden förordnar annorlunda.

Barnavårdsnämnden i den kommun, där barnet är kyrkobokfört, beslutar
om allmänt barnbidrag. Beslut att barnbidrag skall utgå samt inträffad
förändring med avseende på rätten till bidrag skall av barnavårdsnämnden
inforas i ett kortregister upplagt efter bidragsmottagarens namn. I de fall
då bidrag utbetalas till barnavårdsnämnd, socialnämnd eller anstalt skall
särskilda registerkort uppläggas på myndighetens respektive anstaltens
namn.

Utbetalning av allmänt barnbidrag sker kvartalsvis genom av barnavårdsnämnden
utfärdad barnbidragsanvisning, som skall adresseras till bidragsmottagaren.
Barnbidragsanvisning kan eftersändas på samma villkor och i
samma ordning som en vanlig postanvisning. Företes barnbidragsanvisning
lor utbetalning sedan dess giltighetstid utgått, har adressaten att göra skriftlig
anhållan om ny giltighetstid för anvisningen. Om barnbidragsmottagaren
anmäler, att han inte mottagit anvisning för visst kvartal eller att han förlorat
anvisningen, skall han anmodas att göra skriftlig framställning om
duplett av anvisningen. Barnbidrag, som skall uppbäras av myndighet eller
anstalt, insättes på myndighetens eller anstaltens postgirokonto genom
generalpoststyrelsens försorg.

De huvudsakliga bestämmelserna om bidragsförskott och utfyllnadsbidrag
återfinnes i lagen den 11 juni 1943 om förskottering
av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (nr 382) och lagen den
31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag (nr 284).

Barn under 16 år, vars fader eller moder enligt rättens beslut eller skriftligt,
av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger om den
underhallsskyldige underlåter att betala förfallet belopp, utan inkomstprövning
erhålla bidragsförskott med högst 996 kr. om året. Ansökan om bidragsförskott
på faderns bidrag prövas av barnavårdsnämnden i moderns
mantalsskrivningskommun och vice versa.

Barn, vilkas underhållsbidrag från fader eller moder före den 1 april
1957 hade fastställts till lägre belopp än 720 kr., kan få utfyllnadsbidrag
med vad som fattas i nämnda belopp. Bidraget beviljas av barnavårdsnämnden.

Förmånerna utbetalas av barnavårdsnämnden genom postverket till vårdnadshavaren
eller den som barnavårdsnämnden utsett till betalningsmottagare.

Huvudbestämmelserna om familjebidrag åt värnpliktigas
familjer in. fl. återfinnes i familjebidragsförordningen den 29 mars
1946 (nr 99) och familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101).

Familjebidrag kan på i författningarna närmare angivna villkor utgå
under tjänstgöring vid krigsmakten och civilförsvaret. Bidragsformerna är

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag.
Bidragen är i princip behovsprövade. Familjepenning och bostadsbidrag
utgår för i första hand hustru och barn men kan utgå jämväl för föräldrar
och husföreståndarinna samt undantagsvis för annan anhörig. Näringsbidrag
kan utgå till egna företagare. Sjukbidrag och begravningsbidrag
kan utgå i anledning av familjemedlems dödsfall. Vid krig eller eljest under
särskilda förhållanden kan ytterligare en bidragsform, hemortslön, bli
aktuell.

Kungl. Maj:t kan som villkor för erhållande av familjebidrag stadga
skyldighet för familjemedlem att anmäla sig som arbetssökande hos organ
för den offentliga arbetsförmedlingen och att anta lämpligt arbete i den
mån sådant erbjudes.

Familjebidragsärenden handlägges i kommunerna av familjebidragsnämnder.
Kommun har att antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd
eller också uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familj ebidragsnämnd.

Familjebidragen utbetalas av kommunerna, i regel den kommun där den
värnpliktige är bosatt. Kommunernas utgifter för familjebidrag täckes till
största delen av statsbidrag.

Vid krig eller eljest under särskilda förhållanden äger Kungl. Maj :t föreskriva,
att visst stadgande i familjebidragsförordningen icke skall tillämpas.

Socialhjälp

Socialhjälpen, som efter fri behovsprövning utgår när andra hjälpformer
inte står till buds eller är otillräckliga, regleras i lagen den 4 januari 1956
om socialhjälp (nr 2).

S. k. obligatorisk socialhjälp lämnas enligt 12 § av den kommun, där
hjälpsökanden vistas, till den som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte
eller eljest bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom
arbete. Detsamma gäller barn under 16 år samt den som av hälsoskäl bör
helt eller delvis avhålla sig från arbete. En ytterligare förutsättning för rätt
till socialhjälp är att den hjälpsökande själv saknar medel och hans behov
inte tillgodoses på annat sätt. Socialhjälp lämnas till livsuppehälle och
till den vård, som finnes erforderlig. I fråga om minderårig skall hjälpen
avse jämväl uppfostran.

Kommun kan enligt de grunder den själv bestämmer lämna s. k. frivillig
socialhjälp i fall då kommunen ej är skyldig att utge obligatorisk hjälp.

Socialhjälp skall i allmänhet utgå i form av kontant understöd.

Bestämmelser om kommuns rätt till ersättning av enskild för utgiven
socialhjälp finns i 33—36 §§ socialhjälpslagen. Sålunda föreskrives, att
hjälptagaren är ersättningsskyldig för obligatorisk socialhjälp under förutsättning
att han a) där socialhjälpen utgjort förskott å förmån, vartill han
eljest är berättigad, efter hjälpens beviljande kommer i åtnjutande av denna
förmån, b) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilse -

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 196b

ledande uppgift rörande behovet av socialhjälp eller c) varit berättigad att
för den tid socialhjälpen utgått uppbära särskild social förmån, som emellertid
indragits eller minskats av den anledningen att han lämnat oriktig
llPPgift eller eljest brutit mot vad som är föreskrivet som villkor för dvlik
förmån.

Make är i princip skyldig att utge ersättning för obligatorisk socialhjälp
som lämnats åt andra maken, och principiell ersättningsskyldighet åvilar
också fader och moder respektive adoptant för obligatorisk socialhjälp som
lämnats åt barn eller adoptivbarn under 16 år.

För frivillig socialhjälp, som lämnats åt någon efter det han fyllt 16 år,
är hjälptagaren ersättningsskyldig.

Kommun, som lämnat obligatorisk socialhjälp, kan i vissa fall erhålla
ersättning därför av annan kommun eller staten.

Socialhjälpsverksamheten handhaves av socialnämnder. Sådan nämnd
skall finnas i varje kommun och väljes av kommunens fullmäktige för en
tid av fyra år. Den skall bestå av minst fem personer. Tillsynen över socialhjälpsverksamheten
utövas av länsstyrelserna. Socialstyrelsen skall genom
råd och anvisningar verka för att verksamheten ordnas på ett ändamålsenligt
sätt. Besvär över socialnämnds beslut föres hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens
beslut kan i allmänhet överklagas i kammarrätten.

Föreliggande förslag
Socialberedskapskommittén

Förslaget till lag om krigshjälp

Efter att ha lämnat en sammanfattande redogörelse för planläggningen
inom den civila sektorn av totalförsvaret behandlar socialberedskapskommittén
trågan om behovet av en beredskapsplanläg=gning
på socialvårdens område. Kommittén erinrar därvid om att det
för närvarande inte finns några bestämmelser, som reglerar socialförsäkringen
samt den sociala omvårdnaden i övrigt under beredskapstillstånd
och krig. Å andra sidan finns i allmänhet inte några bestämmelser som inskränker
de gällande reglernas tillämpning under ett krig. Svårigheterna
att under ett krig eller i ett krisläge upprätthålla de fredsmässiga socialvårdsformerna
— begreppet socialvård här taget i vidsträckt bemärkelse
och innefattande även socialförsäkringarna m. m. — är emellertid betydande.
I vissa lägen måste det antagas att de fredstida socialvårdsanordningarna
inte kan fungera på grund av att beslut ej kan fattas i fredsmässig ordning
och därför att utbetalningssystemet ej längre fungerar.

När det gäller sociala förmåner av ekonomisk natur framhåller kommittén,
att krigshandlingar som drabbar socialvårdsorganisationen, förbindelseavbrott
mellan olika delar av landet och utrymningar kan medföra,

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 196 i- 25

att kontakten mellan de utbetalande organen och allmänheten brytes. Svårigheterna
att utbetala sociala förmåner kan väntas bli särskilt stora, om
förmånerna utbetalas centralt såsom fallet bl. a. är med folkpensionerna.
Vissa svårigheter för socialvården kan uppstå även på grund av bristande
tillgång på utbildad och erfaren arbetskraft. Skall fredsmässiga socialvårdstormcr
kunna bibehållas även under krig eller krigsfara är det enligt kommitténs
uppfattning nödvändigt att göra väsentliga förändringar i de materiella
förmånerna, decentralisera organisationen och förenkla handläggningen
samt framför allt, i den mån detta är möjligt, skapa ett särskilt utbetalningssystem.
Även om långt gående förenklingar och jämkningar beslutas
beträffande de fredsmässiga socialvårdsformerna, måste man emellertid
räkna med att dessa inte kan fungera i alla lägen. Enligt kommitténs
mening måste det därför finnas en särskild, för sådana situationer avpassad
hjälpform.

Med hänsyn till det nu anförda föreslår kommittén lagstiftning om ett
allmänt, av kommunerna administrerat ekonomiskt grundskydd vid krig
eller krigsfara, benämnt krigshjälp, som skall ersätta utrymningshjälpen
enligt 1940 års förordning. Kommitténs förslag har utarbetats med utgångspunkt
från att det fredsmässiga socialförsäkringssystemet liksom formerna
för socialvården i övrigt bibehålies så länge det är möjligt. Vidare har kommittén
utgått från att lagstiftningen om krigshjälp måste vara så utformad,
att hjälpen kan tillgodose behoven i den svåraste av de krigssituationer som
är tänkbara. Den föreslagna lagen avses få karaktär av en fullmaktslag, vars
bestämmelser skall träda i tillämpning vid krig automatiskt och vid krigsfara
efter Kungl. Maj :ts förordnande, som underställes riksdagens provning.

Allmänt sett framhåller kommittén, att en verksamhet vilken skall kunna
utövas i ett så ansträngt läge som fallet är med krigshjälpen måste göras
starkt förenklad. Detta medför, att den materiella hjälpen måste schabloniseras,
beslutanderätten läggas på lokala organ så långt det är möjligt och
förfarandet i största möjliga utsträckning frigöras från formbundenhet.
Kontrollen kan ej heller göras helt effektiv. Den hjälp som lämnas efter
dessa grundlinjer kan måhända komma att orättvist gynna vissa framför
andra. Sådana olägenheter måste emellertid enligt kommitténs mening
tagas för att socialvården över huvud taget skall kunna fungera i ett ytterlighetsläge.

Socialberedskapskommittén ställer sig avvisande till tanken att krigshjälpsverksamheten
anknytes till socialhjälpslagens regler. En författning,
där reglerna för hjälpen delvis anges genom en hänvisning till en annan
författning, skulle bli mindre lättläst för de tillämpande myndigheterna.
Därtill kommer att det ekonomiska bistånd, som skall lämnas genom krigshjälp,
måste anses vara av principiellt annan art än socialhjälpen. Medan
den verksamhet, som bedrives enligt socialhjälpslagen, avser att ge hjälp till

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1964

främst arbetsoförmögna personer bland kommunens egen befolkning under
normala förhållanden, har de hjälpbehov, som skall tillgodoses genom krigshjälpen,
en annan bakgrund och en avsevärt större omfattning än de fredsmässiga
hjälpbehoven. Delvis andra kategorier av befolkningen än i fred
blir vidare hjälpbehövande under krig och troligen även efter utrymning.

En grundläggande fråga, som kommittén haft att ta ställning till, gäller
den personkrets som skall kunna komma i åtnjutande av krigshjälp.
Kommittén framhåller, att krigshjälp bör beredas alla — såväl
svenska medborgare som andra — vilka i anledning av krigsskada, utrymning,
avbrott i den allmänna samfärdseln, produktionsomläggning eller
andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden saknar tillgängliga
medel till sitt uppehälle och till erforderlig vård. Med dem som
blivit nödlidande på grund av krigsskada avser kommittén både dem vilkas
bostäder blivit obeboeliga till följd av krigsskada —- de utbombade — och
dem som blivit kroppsskadade genom krigshändelse. Såsom hjälpbehövande
på grund av utrymning bör enligt kommitténs mening betraktas såväl
sådana behövande personer, vilka medföljt i en utrymningsrörelse och inkvarterats
genom civilförsvarets försorg, som andra hjälpbehövande, vilka
i anledning av krig eller krigsfara lämnat sin bostad utan civilförsvarets
direkta medverkan. Utrymningen kan ha skett till plats inom eller utom utrymningsområdet
men den kan även ha varit en omflyttning inom ett utrymningsområde.

Krigshjälp skall enligt förslaget kunna utgå även när hjälpbehov uppstått
i anledning av andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
än krigsskada eller utrymning. Sådana hjälpbehov kan ha uppkommit
genom att sociala förmåner, löner eller andra fordringar ej kan utgå
på grund av förhållanden, som sammanhänger med krig eller krigsfara.
Hindren för betalning av förmåner och fordringar kan vara faktiska såsom
förbindelseavbrott, radiakbeläggning m. m. eller rättsliga såsom moratorielagstiftning.
Hjälpbehov kan slutligen ha uppkommit genom att vederbörande
ej kan skaffa sig inkomster. En arbetsför person kan t. ex. ej få arbete
på grund av krig eller krigsfara eller en företagare måste nedlägga sin rörelse
till följd av råvarubrist, avsättningssvårigheter eller personalbrist, som
har sin grund i sådana förhållanden.

Enligt socialberedskapslcommitténs mening är det av vikt, att man behåller
en klar gränsdragning mellan civilförsvarets och
kommunernas uppgifter i fråga om ekonomiskt bistånd till
krigsdrabbad befolkning. Kommunerna skall därför enligt förslaget ej vara
pliktiga att lämna krigshjälp till befolkningsgrupper, för vilka civilförsvaret
har ansvaret.

Kommittén föreslår som huvudregel, att skyldighet att utge krigshjälp

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196b

skall åvila kommun, inom vilken den hjälpsökande är bosatt eller eljest
tagit uppehåll. Med uttrycket tagit uppehåll, som återfinnes i civilförsvarslagens
bestämmelser om utrymning, avses att hjälpsökanden ej ämnar blott
tillfälligt vistas i orten utan att han skall kvarstanna där under längre tid.
Den som genom civilförsvarets försorg erhållit s. k. varaktig inkvartering i
orten får anses ha tagit uppehåll där. Krigshjälp skall däremot inte utges,
om vederbörande endast tillfälligtvis vistas i orten. Till den som av civilförsvaret
erhållit s. k. tillfällig inkvartering, innebärande att han senare
skall utrymmas vidare till annan ort, skall sålunda enligt denna huvudregel
ej lämnas krigshjälp.

När särskilda skäl föreligger skall dock enligt kommittéförslaget länsstyrelsen
som tillika är regional civilförsvarsmyndighet — äga förordna, att
kommun skall utge behovsprövad krigshjälp även till den som tillfälligt
vistas inom kommunen. Bestämmelsen åsyftar främst dem som genom
civilförsvaret erhållit s. k. tillfällig inkvartering i kommunen men kan även
användas för att ge annan utrymmande eller den som av annan anledning
än utrymning tillfälligt vistas i kommunen rätt att där erhålla sådan krigshjälp.
Under tid, då krigshjälp sålunda skall lämnas ifrågavarande befolkning,
bör civilförsvarets skyldighet att ge motsvarande hjälp anses temporärt
ha upphört.

Vid bestämmande av krigshjälpens karaktär har inom kommittén diskuterats
olika alternativ. Ett sätt vore att låta krigshjälpen vara behovsprövad
över hela linjen, varvid behovsprövningen gjordes betydligt mera schablonmässig
än inom den fredsmässiga socialhjälpen. En annan metod vore att
presumera att vissa kategorier av befolkningen i förekommande situationer
måste vara i behov av krigshjälp och därför tillerkänna dem sådan hjälp
utan prövning av deras ekonomiska förhållanden. En kombination av dessa
metoder skulle också vara möjlig.

Socialberedskapskommittén har stannat för att det allmänna ekonomiska
skyddet vid krig eller krigsfara i princip bör ha karaktär av behovsprövad
krigshjälp.

Hjälpbehov skall enligt förslaget anses föreligga, om sökanden saknar
tillgängliga medel till bestridande av utgifterna för de ändamål som skall
tillgodoses genom krigshjälpen. Den som tillhör inkvarterad befolkning är
t. ex., om han ej innehar kontanta medel, att anse som medellös, även om
han har tillgångar i utrymningsorten, men dessa ej kan utnyttjas. Kravet
att sökande skall sakna tillgängliga medel får ej fattas så att en förutsättning
för erhållande av krigshjälp är att den hjälpsökande vid tiden för ansökningen
helt saknar sådana medel. Har han medel, som anses tillräckliga
för endast kortare tid, bör krigshjälp lämnas för tid därefter.

För att krigshjälp skall kunna utgå bör, anför kommittén, fordras inte
blott att sökanden är i behov av hjälp utan även att hans behov ej tillgodo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

ses på annat sätt. Krigshjälpen bör därför vara subsidiär i förhållande till
andra hjälpformer. Undantag göres dock för socialhjälpen. Den som är i behov
av hjälp i anledning av förhållanden sammanhängande med krig eller
krigsfara skall enligt förslaget ej kunna göra anspråk på socialhjälp för
tillgodoseende av hjälpbehovet, även om han tillhör sådan kategori av befolkningen,
till vilken obligatorisk socialhjälp skall utgå enligt socialhjälpslagen.
Han bör i stället erhålla krigshjälp. Kommittén föreslår sålunda, att
kommun inte skall vara skyldig att utge socialhjälp till den som saknar
medel i anledning av förhållanden sammanhängande med krig eller krigsfara.
Detta innebär emellertid inte någon inskränkning i kommunernas rätt
att, om de så önskar, lämna socialhjälp.

De ändamål, för vilka den behovsprövade krigshjälpen avses, är enligt
kommitténs förslag livsuppehället och den vård, som finnes erforderlig. Till
utgifter för livsuppehället bör räknas utgifter för mat, bostad i vistelseorten,
oundgängliga inventarier och kläder, rengöring, nödvändiga resor
och andra dylika utgifter som erfordras för att den hjälpsökande ej skall
lida nöd. Ett visst mått av fickpengar bör även ingå i hjälpen till livsuppehället.
Vårdkostnader kan t. ex. vara kostnader för vårdare eller för vård på
internat. Sjukhusvård och sjukvård, som meddelas av tjänstepliktig personal
inom medicinalväsendet, lämnas dock utan kostnad för den enskilde
under krig. Inom krigshjälpens ram bör slutligen även lämnas begravningshjälp.

Krigshjälp bör enligt kommitténs mening inte utgå för kostnad för bostad
i utrymningsorten. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att
utrymningshjälp enligt 1940 års förordning inte lämnas för detta ändamål.
Samtidigt understryker kommittén, att det för de evakuerades del är angeläget
att de har skydd mot vräkning från bostaden i utrymningsorten och
utmätning av bohaget därstädes. Bedömningen av dessa frågor, vilka delvis
sammanhänger med moratorielagstiftningen, har kommittén ansett falla
utanför dess utredningsuppdrag.

Enligt kommittéförslaget skall krigshjälp kunna utgå såväl kontant som
in natura. Naturahjälp bör utgå, när hjälpbehovets art föranleder därtill.
Vidare bör naturahjälp lämnas, när kontantbidrag kan antagas inte komma
till behörig användning. Ytterligare anledningar kan finnas att utge hjälp
in natura, men kommittén understryker att krigshjälp bör lämnas i denna
form endast då verkligt behov av naturahjälp föreligger.

Kommittén framhåller, att det under ett inledningsskede och i akuta
katastroflägen kan finnas anledning att anordna kollektiv utspisning eller
kollektiv utdelning av förnödenheter. Sådan hjälp bör det emellertid inte
ankomma på krigshjälpsorganen att lämna, och den ifrågavarande hjälpen
bör inte betraktas som krigshjälp. Handhavandet av hithörande uppgifter,
vilka är av huvudsakligen organisatorisk karaktär och vilka kräver ett intimt
samarbete med civilförsvarets och det ekonomiska försvarets organ,

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 5 är W64

1 >ör enligt kommitténs mening vara ett allmänt kommunalt åliggande. En
annan sak är att förekomsten av kollektiv utspisning eller utdelning av förnödenheter
bör inverka på storleken av den lcrigshjälp, som utgivcs.

Beträffande naturahjälp, som lämnas av kommun i form av bostadsupplåtelse,
anför kommittén, att den som vistas på anstalt, särskilt inrättat
internat eller kollektiv förläggning i princip synes böra erlägga betalning
för vistelsen, dock ej där i motsvarande fall betalning inte lämnas i fredstid.
Har hjälptagare bostad i särskilt inrättat internat eller kollektiv förläggning,
bör bostadsförmånen betraktas som krigshjälp in natura. Erhåller
han försörjning på särskilt inrättat internat eller på kollektiv förläggning,
bör försörjningen likaledes betraktas som krigshjälp in natura. Endast ett
mindre belopp, avsett att utgöra fickpengar, bör då utbetalas som kontant
krigshjälp.

I detta sammanhang berör kommittén också frågan i vilken omfattning
kommunerna vid meddelande av krigshjälp bör betala hyra för bostad i
inkvarteringsorten direkt till hyresvärden i stället för att ge hjälptagaren
bidrag till hyreskostnaderna. Kommittén föreslår i denna del, att krigshjälp,
avsedd att täcka kostnaderna för upplåtelse av bostad, efter kommunens
prövning må utbetalas direkt till den som upplåtit bostaden. Kommunerna
har sålunda enligt förslaget i detta hänseende full frihet att
handla efter vad som befinnes lämpligast.

Socialberedskapskommittén betonar, att någon sådan utredning om
hjälpbehovet, som företages innan socialhjälp meddelas, inte torde kunna
göras annat än i rena undantagsfall. Kommittén anser därför, att som grund
för ett beslut om behovsprövad krigshjälp ej skall behöva ligga annan utredning
rörande sökandens hjälpbehov än ett av honom på heder och samvete
avgivet intyg om detta behov. I intyget bör sökanden försäkra, att han
saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård samt
att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt.

Kommittén framhåller, att myndigheterna ej är skyldiga att under alla
förhållanden lämna krigshjälp, om sökanden avgivit föreskrivet intyg. Är
det uppenbart att sökanden har tillgängliga medel och att hans uppgifter
sålunda är oriktiga, skall krigshjälp ej lämnas. Likaså skall myndigheterna
vägra att utge krigshjälp, om det är uppenbart att sökandens hjälpbehov
tillgodoses på annat sätt än genom sådan hjälp. Den omständigheten att en
närmare undersökning av den hjälpsökandes förhållanden inte är någon
förutsättning för beviljande av krigshjälp skall enligt kommitténs uttalande
inte utgöra hinder för att en utredning om hjälpbehovet företages. I fråga
om arbetsför person bör enligt kommitténs mening, när Kungl. Maj :t så förordnat,
såsom ytterligare villkor för erhållande av krigshjälp gälla skyldighet
att i enlighet med de föreskrifter Kungl. Maj :t utfärdar anmäla sig som
arbetssökande hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen och antaga
lämpligt arbete, i den mån sådant erbjudes honom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1964

Socialberedskapskommittén anser starka skäl tala för att vissa befolkningsgrupper
under en övergångstid erhåller krigshjälp utan prövning av
sina ekonomiska förhållanden. Detta gäller särskilt personer som blivit utbombade
eller evakuerade. Bland de utbombade torde ofta komma att befinna
sig personer som är fullständigt utblottade. De som evakueras vid en
beredskapsutrymning är företrädesvis åldringar, barn och sjuka personer,
vilka redan i fred är i särskilt behov av samhällets stöd. När slutlig utrymning
sker torde förhållandena vara sådana att även arbetsföra personer är i
behov av hjälp. Kommittén har därför funnit det motiverat att dessa kategorier
under ett inledningsskede kan få icke behovsprövad krigshjälp.
Kommittén håller för troligt att en sådan hjälpform kommer att
ha en mycket fördelaktig inverkan på andan bland dessa hårt drabbade
människor och för dem väsentligt underlätta omställningen till de nya förhållandena.
Under andra världskriget, anför kommittén, lämnades på vissa
håll i utlandet icke behovsprövad hjälp till utbombade och detta hade enligt
vad som omvittnats en psykologiskt mycket gynnsam effekt. Även i Sverige
har man varit inriktad på att en icke behovsprövad hjälp skall lämnas
hemlös befolkning i ett inledningsskede.

Den icke behovsprövade krigshjälpen föreslås skola utgå efter Kungl.
Maj :ts förordnande och för den tid som Kungl. Maj :t bestämmer. Tiden bör
vara av ej alltför kort varaktighet, förslagsvis en månad. Hjälpen bör lämnas
icke blott till personer som inkvarterats i annan kommun utan även
till dem som utrymts eller omflyttats inom samma kommun. Kungl. Maj :ts
förordnande bör kunna omfatta jämväl personer, som i anledning av krig
eller krigsfara lämnat sin bostad och tagit uppehåll annorstädes utan civilförsvarets
direkta medverkan. Personer som blott tillfälligt vistas i en kommun,
t. ex. under en pågående utrymningsrörelse, skall dock inte kunna få
den icke behovsprövade krigshjälpen.

Krigshjälp utan behovsprövning bör om möjligt kunna lämnas så snart
de kommunala myndigheterna från civilförsvaret övertagit ansvaret för berörda
befolkningsgrupper. Hjälpen bör sålunda utges till de evakuerade så
snart de anlänt till inkvarteringskommunen. Är de organisatoriska resurserna
små eller penningmedlen inte klart tillräckliga bör i första hand de
som är behövande få krigshjälp.

Kommittén har diskuterat att utsträcka den icke behovsprövade formen
av krigshjälp att omfatta även folkpensionärer och vissa andra jämväl i fall
då de ej tillhör kategorien utbombade eller evakuerade. Genom en sådan anordning
skulle utan vidare prövning ersättning kunna erhållas för vissa
icke inkomstprövade förmåner, som inte kan utgå under krigsförhållanden.
Härvid har kommittén särskilt tänkt på de åldringar och änkor, som utan
inkomstprövning erhåller full folkpension. Kommittén har emellertid inte
ansett sig böra i sitt förslag till lagstiftning inta bestämmelser om icke behovsprövad
hjälp till andra kategorier än utbombade och evakuerade.

Kommittén har övervägt behovet av normer för krigs hjäl -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1!)64 IS]

p e n s storlek med utgångspunkt från att någon individuell behovsprövning
i allmänhet ej kan göras. Schablonbelopp måste därför i stor utsträckning
komma till användning vid meddelande av krigshjälp. Kommittén
förordar, att krigshjälp skall lämnas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd
taxa, vilken i huvudsak utformas som en månadstaxa för kontanthjälp. 1
taxan bör upptagas skilda belopp för bostadsbidrag och för underhållsbidrag.
Beträffande de förebilder efter vilka taxan bör utformas har kommittén
diskuterat olika alternativ och därvid stannat för att anknyta underhållsbidragens
storlek till folkpensioneringens ålderspension. Bostadsbidragen
föreslås i normalfall skola motsvara de belopp, med vilka ersättning
för tvångsupplåtelse av bostad till hemlös befolkning skall utgå.

Beträffande krigshjälpens administration föreslår kommittén,
att kommunernas krigshjälpsverksamhet skall handhavas av krigshjälpsnämnder.
Sådan nämnd skall finnas i varje kommun. Har kommun
inte uppdragit åt annat organ att fungera som krigshjälpsnämnd eller inrättat
särskild sådan nämnd, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd.

På det regionala planet skall enligt förslaget ledningen av krigshj älpsverksamheten
handhavas av länsstyrelsen. Det bör ankomma på länsstyrelsen
att följa tillämpningen av lagen och eljest meddelade bestämmelser
om krigshjälp samt att därvid tillse att verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt
sätt. Länsstyrelsen bör även övervaka förberedelserna för krigslij
älpsverksamheten.

Kommittén har övervägt huruvida en särskild representant för länsstyrelsen
borde finnas i varje kommun med uppdrag att följa verksamheten
men funnit sig inte böra framlägga något förslag därom. Tillräckligt antal
kvalificerade befattningshavare för dessa grannlaga uppgifter torde inte stå
till länsstyrelsernas disposition och en sådan representant skulle ej heller
kunna ha tillräcklig kontakt med länsstyrelsen. Kommittén finner det vara
mest realistiskt att utgå från att krigshjälpsverksamheten i en krigssituation
måste skötas av kommunerna tämligen självständigt, och enligt kommitténs
mening bör kommunernas egna representanter vara skickade att själva
bedöma hur verksamheten bör bedrivas. Det sagda hindrar inte att länsstyrelserna
som en beredskapsåtgärd bör i fred ge kommunerna instruktioner
om krigshj älpsverksamheten. En viss kontroll synes också kunna utövas i
ett verkställighetsläge. Kommittén föreslår att i länsstyrelsernas krigsorganisation
intages ett visst antal kvalificerade befattningshavare, som genom
resor i länet kan utöva tillsyn över verksamheten. Länsstyrelsen skall slutligen
äga befogenhet att ingripa, om något missförhållande skulle yppas.
Därest en kommun grovt skulle åsidosätta sina skyldigheter, skall länsstyrelsen
kunna vägra statsbidrag eller besluta att sådant bidrag skall utgå i
minskad omfattning.

Under framhållande av att krigshjälpen skall utgå under sådana extraordinära
förhållanden, som föranletts av krig eller krigsfara, samt att den sålun -

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1964

da har en annan grund än de fredsmässiga hjälpformerna, en annan omfattning
och en annan geografisk fördelning förordar kommittén, att kommunernas
kostnader för utgiven lcrigshjälp skall ersättas av
staten.

När det gäller enskild persons ersättningsskyldighet
för erhållen krigshjälp föreslår kommittén i sitt lagförslag bestämmelser
om ersättningsskyldighet för den som erhållit hjälp genom uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet lämnad oriktig eller vilseledande uppgift. Talan om sådan
återbetalningsskyldighet får väckas vid domstol. Vidare föreslås att,
då frågorna om återbetalningsskyldighet blir aktuella, i särskild lagstiftning
skall kunna stadgas återbetalningsskyldighet för försörj are, när
krigshjälp lämnats åt make eller barn under 16 år på grund av att försörjaren
ej fullgjort sin underhållsplikt. Däremot talar enligt kommitténs
mening rättviseskäl för att den, som erhållit behovsprövad krigshjälp på
grund av utebliven social förmån, lika litet skall vara ersättningsskyldig
för hjälpen som den vilken erhållit krigshjälp på grund av utebliven löneförmån
eller annan inkomst eller på grund av hinder att ta sina tillgångar i
anspråk.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vissa sociala förmåner
under krigsförhållanden

Kommittén framhåller till en början att dess arbete enligt utredningsdirektiven
skall inriktas på att söka skapa förutsättningar för bibehållande
av de fredsmässiga sociala kontantförmånerna i så stor utsträckning som
möjligt. Emellertid skulle det av både principiella och praktiska hänsyn
måhända kunna göras gällande att, därest kommitténs förslag angående den
lör krigsförhållanden avsedda särskilda hjälpformen krigshjälp genomföres,
man borde — särskilt om krigshjälp i större omfattning än vad kommittén
förordat lämnades utan behovsprövning — stanna därmed. Detta
skulle innebära att man ej vidtog några särskilda lagstiftningsåtgärder för
att söka anpassa de fredsmässiga reglerna efter de under ett ytterlighetsläge
rådande förhållandena, en anpassning som alltid måste vara förenad
med svårigheter. Följden skulle bli att, i den mån det ej längre bleve möjligt
att utbetala fredsmässig förmån i fredsmässig ordning, förmånen finge
tills vidare och till dess förhållandena normaliserats upphöra att utgå; i
den nya av kriget föranledda situationen skulle i enlighet härmed olika
samhällskategorier utan hänsyn till det fredsmässiga hjälpbehovets art få
sina hjälpbehov täckta genom krigshjälpen. Kommittén har, så som de för
kommittén gällande direktiven utformats, ej ansett sig ha att närmare gå in
på ifrågavarande spörsmål.

Beträffande de förändringar i förenklande och decentraliserande syfte,
som kan vara påkallade vid bibehållande av de nämnda sociala kontantförmånerna
under krigsförhållanden, anför kommittén vissa allmänna
synpunkter som den anser bör vara vägledande. Utbetalning av löpan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 är 196''t- 33

de sådana förmåner bör enligt kommitténs mening ske i fredsmässig ordning
så länge det är möjligt. Detta överensstämmer bäst med den vedertagna
uppfattningen att man ej skall vidta mera ingripande åtgärder i samhällsfunktionerna
än som är nödvändigt för krigsansträngningarna. För eu sådan
ordning talar också starka administrativa skäl. I vissa situationer måste
dock den fredsinässiga utbetalningen av löpande social förmån helt upphöra.
När sådan utbetalning ej längre kan ske måste, om förmånen skall
kunna bibehållas, ett särskilt krigsutbetalningssystem träda i funktion.
Kommittén har för varje lijälpform undersökt vilka möjligheter det rent
tekniskt finns att skapa ett sådant system. Såsom sin principiella inställning
framhåller kommittén att skäl torde saknas att i ett verkställighetsläge
prioritera vissa sociala kontantförmåner framför andra genom att låta
dessa utgå och besluta att övriga förmåner tills vidare skall upphöra.

I fråga om de förmåner beträffande vilka utbetalningshandlingar i fred
utfärdas centralt, dvs. folk- och tilläggspensionerna samt ersättningar enligt
yrkesskadeförsäkringslagen, bör enligt kommitténs mening ett krigsutbetalningssystem
innebära att de utbetalande organen — vilka bör vara
postanstalterna — gör utbetalningar på grundval av särskilda bevis om förmånerna,
som kan utfärdas och distribueras till de förmånsberättigade
redan innan ytterlighetsläget är ett faktum. Ett sådant krigsutbetalningssystem
bör införas på en gång i hela landet. De förmånsberättigade kan då
utkvittera till betalning förfallna belopp på postanstalt i vistelseorten.

För de förmåner, beträffande vilka i fred utbetalningshandlingar utfärdas
lokalt — dvs. ersättningar från sjuk- och moderskapsförsäkringen,
allmänna barnbidrag, bidragsförskott, utfyllnadsbidrag, ersättningar från
arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetsunderstöd — har kommittén
ej funnit det lämpligt att skapa ett utbetalningssystem på grundval av särskilda
bevis. Beträffande förmåner, vilka enligt kommitténs mening bör
kunna utgå under krigsförhållanden — det gäller ersättningar från sjukförsäkringen
och allmänna barnbidrag -— får de utbetalande organen själva
införskaffa de uppgifter som behövs för beslut i ärendet.

De fredsmässiga kontantförmåner, som kan bibehållas under krigsförhållanden,
bör enligt kommitténs uppfattning i nya fall beviljas på principiellt
samma villkor som i fred. Några ändringar bör sålunda ej göras i de
grundläggande villkoren för erhållande av nya förmåner.

Kommittén utgår från principen att vederbörande organ fortsätter sin
verksamhet så länge det är möjligt. Situationen kan emellertid, framhåller
kommittén, bli sådan att det av olika skäl kan vara ändamålsenligt att
organet helt eller delvis nedlägger sin verksamhet, varigenom de bestämmelser
enligt vilka organet fattar sina beslut i motsvarande mån faktiskt blir
satta ur spel. Om så sker blir följden att social förmån, som prövas a^
organet, tills vidare ej kan utgå. Enligt kommitténs mening bör Kungl.
Maj :t äga förordna härom.

En förutsättning för att de sociala kontantförmånerna skall kunna admi3
— Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition nr ö år 1964

nistreras under krigsförhållanden är att organisationen fungerar. Kommittén
erinrar om att enligt länsstyrelsernas krigsinstruktion länsstyrelse skall
tillse att den socialvårdande verksamheten bedrives och upprätthålles på ett
lämpligt sätt. Med hänsyn härtill har kommittén övervägt om försäkringskassorna
bör inordnas i länsstyrelsernas krigsorganisation men funnit övervägande
skäl tala häremot. Enligt kommitténs mening synes det vara mera
rationellt att länsstyrelsernas uppgifter inskränkes till att bestämma om utnyttjande
av kassornas resurser. Kommittén föreslår därför att riksförsäkringsverkets
befogenheter som tillsynsmyndighet överföres på länsstyrelserna
med stöd av administrativa fullmaktslagen. För att länsstyrelserna
skall kunna fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet bör enligt kommitténs
mening i länsstyrelsernas krigsorganisation ingå en befattningshavare,
som äger god kännedom om den allmänna försäkringen. Denne bör
lämpligen förena uppgiften som rådgivare i frågor rörande allmän försäkring
med uppgiften att på länsstyrelsens vägnar öva tillsyn över krigshjälpsverksamheten.

Försäkringskassornas fredsmässiga organisation bör enligt kommittéförslaget
bibehållas i princip även under krigsförhållanden. Kassornas beslutanderätt
bör dock i största möjliga utsträckning vara delegerad till lokala
organ inom organisationen. Kommittén framhåller i övrigt bl. a. vikten av
att försäkringskassornas beredskapsplanläggning är sådan att kassorna
efter en så kort omställningsperiod som möjligt kan fullgöra sina uppgifter
under krigsförhållanden. Försäkringskassorna, som är självständiga juridiska
personer, bör enligt kommitténs mening vara underkastade samma
allmänna bestämmelser som gäller för de statliga och kommunala mvndigheterna.
Administrativa fullmaktslagen bör därför vara tillämplig även på
försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket bör enligt kommitténs mening fortsätta sin verksamhet
till dess stockholmsområdet slutligt utrymts. När den fredsmässiga
verksamheten ej längre kan bedrivas, bör representanter för verket ingå i
riksstyrelsen med uppgift att lämna Kungl. Maj :t upplysningar i frågor som
berör verkets ansvarsområde samt väcka förslag om åtgärder. Försäkringsdomstolen
och försäkringsrådet bör upphöra med sin verksamhet samtidigt
med riksförsäkringsverket.

En ytterligare förutsättning för att det av kommittén förordade systemet
för administrering av sociala kontantförmåner skall fungera under krigsförhållanden
är enligt kommittén att postverkets krigsorganisation är sådan
att den förmår fullgöra de uppgifter, som kommer att i dessa hänseenden
åvila den.

När särskilt krigsutbetalningssystem användes för viss social kontantförmån
bör enligt kommitténs mening staten i första hand stå för alla kostnader
för förmånen. Även kostnaderna för verksamheten vid försäkringskassorna
bör bestridas med statsmedel. Frågan hur kostnaderna skall slutligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 ur 196b 35

bestridas anser kommittén böra tagas upp till behandling först när frågan aktualiserats.

Socialberedskapskommittén behandlar i fortsättningen var för sig de olika
kontantförmånerna och börjar därvid med sjuk- och moderskaps
försäkringen. Kommittén förordar att försäkringskassorna
även under krigsförhållanden utger ersättning från sjukförsäkringen i enlighet
med de i fred gällande bestämmelserna till dem som bor kvar i sin
hemort. Detsamma bör gälla dem som i samband med en utrymningsrörelse
lämnat sin hemort, så länge förbindelserna mellan hemortskassan och de
försäkrade fungerar. För de lägen, då hemortskassan ej längre kan sända
ersättningar till dem som lämnat hemorten, bör enligt kommitténs mening
finnas ett krigssystem för beviljande och utbetalning av förmåner från sjukförsäkringen.

Kommittén föreslår, att Kungl. Maj :t skall erhålla rätt att förordna, att
den som är omfattad av försäkringen och som lämnat sin hemort skall
erhålla sjukvårdsersättning samt sjukpenning och moderskapspenning av
den försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde han tagit uppehåll.
Härvid skall enligt förslaget vissa särskilda bestämmelser iakttagas i fråga
om sjukpenning och moderskapspenning. Sådana förmåner bör utges
endast i anledning av sjukdomsfall respektive nedkomst, som inträffat etter
det den försäkrade lämnat hemorten. Vid ersättningens bestämmande
skall hänsyn således inte tagas till förhållande, som hänför sig till tid innan
den försäkrade lämnat hemorten. När det gäller att bestämma sjukpenning
till inkvarterade bör man enligt kommitténs mening behandla de inkvarterade,
som om de inte tidigare varit sjukpenningförsäkrade utan först
i samband med sjukanmälningen skulle inskrivas hos försäkringskassan i
inkvarteringsorten. Varje gång anmälan om sjukdomsfall göres har försäkringskassan
således att besluta angående den försäkrades placering i
sjukpenningklass. Beslut om placering i sjukpenningklass skall i princip
grundas på den försäkrades inkomst av förvärvsarbete, som inte är av allenast
tillfällig art, vid tiden för sjukdomsfallets inträffande. För kvinnor,
som är sjukpenningförsäkrade enligt reglerna om den s. k. hemmafruförsäkringen,
föreslås vissa särbestämmelser. Till kvinnor, som i anledning av
barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete, utgår enligt lagen om allmän
försäkring under vissa förutsättningar tilläggssjukpenning under högst 180
dagar. Kommittén föreslår, att de kvinnor, vilkas barn är mindre än sex månader
gamla, skall erhålla icke behovsprövad krigshjälp och att tilläggssjukpenning
vid barnsbörd i gengäld inte skall utga. Krigshjälp i nu avsett fall
bör utgå vare sig barnet fötts före eller efter utrymningen.

Kommittén förordar vidare, att långvarigt sjuka, som uppbär sjukpenning,
i ett skärpt läge provisoriskt skall få sjukpenningen utbytt mot pension
i form av sjukbidrag för att därigenom få samma möjligheter som pensionärer
att få ut sina förmåner efter utrymning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1961

Socialberedskapskommittén föreslår att folk- och tilläggspensioner,
när den fredsmässiga ordningen för utbetalning ej längre kan
tillämpas, skall utbetalas genom postanstalterna på grundval av de uppgiftskort
rörande pensionstagarna, som riksförsäkringsverket tillställer de allmänna
försäkringskassorna och som i fred förvaras hos kassornas lokalkontor.
Uppgiftskorten bör så snart ett skärpt läge inträder utsändas från
lokalkontoren till betalningsmottagarna. Uppgiftskorten utgör bevis om vederbörandes
rätt till pension och skall före utsändandet förses med anteckning
om bl. a. det månatliga pensionsbeloppet, i förekommande fall efter avdrag
för kommunalt bostadstillägg. Sistnämnda tillägg skall särskilt anges
på uppgiftskortet.

Innan kommittén stannat för det nu nämnda utbetalningssystemet med
uPPgiftskorten såsom utbetalningshandling har kommittén övervägt en råd
alternativ. Av dessa må här nämnas ett (betecknat alternativ 3), som bygger
på att de senast begagnade, i vanlig fredsmässig ordning utfärdade pensionsanvisningarnas
och postgiroutbetalningskortens talonger skulle göra
tjänst som pensionsbevis. Talongen skulle för detta ändamål tillföras vissa
ytterligare uppgifter.

Enligt kommitténs förslag skall kommunalt bostadstillägg ej utgå till evakuerad
befolkning. Sådant tillägg bör därför ej utbetalas, när uppgiftskortet
företes på annan postanstalt än den som på uppgiftskortet angivits som betalningsmottagarens
adresspostanstalt. Kommittén framhåller i anslutning
till detta förslag, att de pensionstagare som evakuerats i regel ej kan tillställa
hyresvärden eller hans ombud hyran. Vidare torde hyran för den
bostad pensionstagarna erhåller i inkvarteringsorten nästan undantagslöst
bli lägre än hyran för bostaden i utrymningsorten. De kommunala bostadstilläggens
månadsbelopp varierar för närvarande mellan omkring 10 och
200 kr. Tilläggen är störst i storstäderna. De pensionstagare som kommer
från de större städerna skulle således, om de kommunala bostadstilläggen
bibehölles, få ett ej oväsentligt överskott på pensionen. Detta överskott skulle
variera efter den bostadskostnad vederbörande haft i utrymningsorten,
alltså efter en omständighet som inte har någon närmare anknytning till
vederbörandes behov i inkvarteringsorten. Kommittén finner det därför
vara av större betydelse för de evakuerade att de genom särskild lagstiftning
erhåller skydd mot vräkning och utmätning på grund av utebliven hyresbetalning.
Pensionstagare som ej utrymts synes däremot böra få behålla sitt
bostadstillägg.

Kommittén föreslår, att senast fastställda basbelopp och pensionspristal
skall gälla oförändrade. Skulle det visa sig att pensionerna bör förhöjas med
indextillägg, bör Kungl. Maj :t äga besluta därom. Vidare föreslår kommittén
att sjukbidragen ej skall vara tidsbegränsade under tid då krigssvstemet
tillämpas.

Kommittén behandlar slutligen vissa frågor om handläggningen av pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr ~> år 1i)6b ‘ål

sionsärenden och konstaterar därvid att nya förmåner inte alltid kan beviljas,
eftersom underlag för beslut ej kan införskaffas. Svårigheterna är
olika stora för skilda förmåner. Enligt kommitténs bedömande bör det, under
förutsättning att formerna för handläggningen av ärendena förenklas,
finnas möjlighet att bevilja ålderspension eller familjepension från folkpensioneringen
jämte barntillägg och hustrutillägg. Den som evakuerats bör
enligt kommitténs förslag inge ansökan om sådan pension till försäkringskassan
för inkvarteringskommunen. Anser denna försäkringskassa att del
är möjligt för försäkringskassan i hemorten att ta upp ansökningen till behandling,
bör ansökningen översändas dit. I annat fall bör kassan i inkvarteringskommunen
själv behandla ansökningen.

För yrkesskadeförsäkringen förordar socialberedskapskommittén
ett krigsutbetalningssystem, enligt vilket löpande yrkesskadelivräntor
utbetalas på postanstalterna på grundval av de i fred på försäkringskassornas
centralkontor och riksförsäkringsverket förda registerkorten över utgående
yrkesskadelivräntor. Dessa kort, som även omfattar livräntor från de
ömsesidiga yrkesskadeförsäkringsbolagen, bör i likhet med uppgiftskorten
över folk- och tilläggspensionerna distribueras till betalningsmottagarna så
snart ett skärpt läge inträder. Även dessa livräntor bör kunna indexregleras.
De tidsbegränsade livräntorna bör utgå tills vidare. Om ersättning från
yrkesskadeförsäkringen i annan form än livränta ej kan utgå enligt den
fredsmässiga ordningen, bör den enligt kommitténs mening i den utsträckning
krigsbestämmelserna för sjukförsäkringen medger det avlösas av ersättning
från sjukförsäkringen. I sista hand får krigshjälp tillgripas.

För nya skadefall föreslås att, när den fredsmässiga ordningen ej längre
kan tillämpas, ersättning likaledes skall utges från sjukförsäkringen till
den som omfattas av denna. Vissa kategorier kan erhålla folkpension. I övrigt
hänvisas till krigshjälpen.

Hjälp vid arbetslöshet kan i fredstid utgå antingen i form av
kontanthjälp från arbetslöshetsförsäkringen eller såsom arbetslöshetsunderstöd.
På grund av svårigheterna att utforma ett krigsutbetalningssystem
för arbetslöshetsförsäkringen samt med hänsyn till att denna försäkring inte
är avsedd för arbetslöshet i en force majeuresituation som den ifrågavarande,
föreslår socialberedskapskommittén att Kungl. Maj :t skall erhålla
befogenhet att förordna, att förordningen om erkända arbetslöshetskassor
tills vidare ej skall tillämpas. Sådant förordnande bör ges om det fredsmässiga
utbetalningssystemet ej längre fungerar eller om arbetslösheten på
grund av samhällets omställningssvårigheter blir av alltför stor omfattning,
för att det rimligen skall åligga arbetslöshetskassorna att utge ersättning.
Arbetslöshetsunderstöden bör enligt kommittéförslaget ersättas av krigshjälp.

Det fredsmässiga systemet för utbetalning av allmänna barnbidrag
bör enligt socialberedskapskommitténs förslag bibehållas så länge

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

barnavårdsnämnderna har möjlighet att utsända barnbidragsanvisningar
och postverket kan distribuera anvisningarna utan alltför stora svårigheter.
En särskild ordning för utgivande av allmänna barnbidrag bör således ej tilllampas
i andra fall än då barnbidrag ej på vanligt sätt kommer barnet till
godo. I de fall, då det kan förutses att postverket inte i rimlig tid kan distribuera
barnbidragsanvisningarna till evakuerad befolkning, bör Kungl.
Maj :t ha möjlighet att förordna att barnavårdsnämnderna i utrymningsoi
terna skall nedlägga verksamheten rörande de allmänna barnbidragen,
b öi att barnens rätt skall kunna säkerställas i största möjliga omfattning föreslår
kommittén att Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att förordna,
att den som har barnbidragsberättigat barn i sin vård men icke för löpande
kvartal erhållit allmänt barnbidrag för barnet inom en månad från bidragets
förfallodag skall äga erhålla allmänt barnbidrag genom barnavårdsnämnden
i den kommun, där barnet vistas.

Bidragsförskott och utfyllnadsbidrag bör i enlighet med
kommitténs principiella inställning i likhet med övriga sociala kontantförmåner
utbetalas av barnavårdsnämnderna i fredsmässig ordning så länge
det är möjligt. När förbindelsen med hemorten brutits måste emellertid svårigheterna
att administrera bidragsförskotten och utfyllnadsbidragen bli
ytterligt stora även om långt gående beredskapsåtgärder vidtages. Bl. a. på
grund härav föreslår kommittén att dessa förmåner tills vidare skall upphöra
att utgå, när de ej längre kan utbetalas från hemorten. Kungl. Maj :t
bör därför enligt kommitténs mening få befogenhet att, i den mån så finnes
påkallat, förordna om nedläggande av barnavårdsnämndernas ifrågavarande
verksamhet.

V ärnpliktsavlönings utredningen

Med utgångspunkt från att det efter en slutlig utrymning inte är möjligt
att behålla den fredsmässiga ordningen för sociala förmåner som beviljas
eller utbetalas lokalt — hit hör de olika formerna av familjebidrag — har
värnpliktsavlöningsutredningen i betänkandet rörande hjälpåtgärder för
de värnpliktigas anhöriga övervägt att flytta handläggningen av
tamiljebidragsärenden till organ utanför hemortskommunen. Utredningen
anser dock inte detta genomförbart och inte heller kan utredningen förorda
övergång till ett system som det norska krigsregulativet med särskilda icke
behovsprövade belopp, som utbetalas av postverket på grundval av en klassangivelse
vid taxeringen. Utredningen anser i stället att man, då familjebidragsförordningen
inte kan tillämpas, bör lita till den av socialberedskapskommittén
föreslagna krigshjälpen. Krigshjälpslagen är, anför utredningen,
utan vidare tillämplig, eftersom den behovsprövade krigshjälpen kan utgå
till var och en alltså även till anhörig till familjebidragsberättigad — som
i anledning av ltrigsskada eller utrymning eller andra av krig föranledda
förhållanden, vartill torde räknas även inkallelse, saknar tillgängliga medel
till sitt livsuppehälle eller till erforderlig vård. Vidare kan den icke behovs -

Kungl. Maj.ts proposition nr ö år 1!)(>i ■‘19

(»rövade krigslijälpen utgå till var och eu som i anledning av krigsskada
eller utrymning lämnat sin bostad och tagit uppehåll annorstädes. Utredningen
föreslår, att under tid då bestämmelserna om krigshjälp är i tillämpning
familjebidragsförordningen inte skall tillämpas utan att i stället krigshjälp
skall utgå till anhöriga till all personal, som avlönas enligt för värnpliktiga
gällande grunder.

Värnpliktsavlöningsutredningen föreslår vidare, att krigshjälp som motsvarar
fainiljepenning skall utgå utan behovsprövning till hustru, med vilken
den värnpliktige sammanlever, samt till barn och adoptivbarn under 16
år, som står under hans vårdnad. Sådan anhörig skall enligt utredningens
förslag för att utfå krigshjälp endast behöva förete intyg på heder och samvete,
som bestyrker släktskapsförhållandet. Motivet till utredningens ställningstagande
är väsentligen, att vetskapen om behovsprövning kan innebära
en psykisk påfrestning för en värnpliktig och nedsätta hans effektivitet
som soldat samt att andra personalkategorier, exempelvis tjänstepliktiga
och krigsmaktens fast anställda personal, under krig avlönas enligt förmånligare
grunder än de värnpliktiga.

Värnpliktsavlöningsntredningens förslag rörande hjälpåtgärder för de
civ ilförsvars pliktigas anhöriga under beredskap och krig
överensstämmer med vad utredningen föreslagit för anhöriga till värnpliktiga.

Remissyttranden

Förslaget till lag om krigshjälp

Socialberedskapskommitténs bedömning rörande behovet av en
beredskapsplan läggning på socialvårdens område
vinner remissorganens anslutning och den allmänna uppfattningen är, att
det nu framlagda förslaget bör läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Förslaget tillstyrkes sålunda i allt väsentligt av överbefälhavaren, som framhåller
att det skapar förutsättningar för att fylla en allvarlig lucka i våra
beredskapsåtgärder. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar yttrar,
att det ur det psykologiska försvarets synpunkt är utomordentligt betydelsefullt
att socialvården kan fungera även under krig. Det är också en angelägen
uppgift att redan i fred reglera de bestämmelser, som skall gälla för socialvården
under krig. Förslaget täcker enligt nämndens mening det behov
av hjälp som då kommer att finnas, överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller i ett gemensamt yttrande, att förslaget får ses
som ett betydelsefullt led i den sociala beredskapen, och en liknande uppfattning
kommer till uttryck i yttrandena från övriga länsstyrelser.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap ansluter sig i allt väsentligt
till vad kommittén föreslagit, och socialstyrelsen liksom Landsorganisationen,
Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund har ej något att erinra mot förslaget.

Knngl. Maj:ts proposition nr 5 år l!)6i

Kommitténs förslag beträffande den personkrets för vilken krigshjälpen
är avsedd tillstyrkes eller lämnas utan erinran i alla remissyttranden.

Betiäffande den gränsdragning mellan civilförsvarets
och kommunernas uppgifter som kommittén föreslagit anför
ö vers tå thållaräm betet och länsstyrelsen i Stockholms län att hithörande
problem synes ha lösts på ett sätt som inte ger anledning till erinringar. De
föreslagna bestämmelserna torde däremot, heter det i yttrandet, komma att
medföra besvärliga gränsdragningsfrågor mellan krigshjälpen och socialhjälpen.

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap påpekar, att enligt kommittéförslaget
med uttrycket »tagit uppehåll» skall förstås den som under
mera avsevärd tid tagit uppehåll annorstädes än där han är bosatt. Om denna
innebörd vidhålles, bör den enligt överstyrelsens uppfattning komma
till direkt uttryck i lagtexten. Överstyrelsen är emellertid inte övertygad om
att man bör ge uttrycket en så snäv tolkning. I princip bör enligt överstyrelsens
mening även den som tillfälligt vistas å en ort vara berättigad till
krigshjälp, om han i övrigt uppfyller villkoren för dylik hjälp. Ett sådant
betraktelsesätt stämmer väl överens med kommitténs uttalade uppfattning
att, när bestämmelserna om krigshjälp träder i tillämpning, förhållandena
torde vara så allvarliga, att det ur allmän synpunkt är fördelaktigt att de
som har möjlighet därtill söker sig bort från utrymningsområdena samt
att en uppdelning av de inflyttade i olika kategorier med avseende å rätten
till hjälp skulle medföra åtskilligt administrativt besvär. Den föreslagna
ordningen, enligt vilken den som tillfälligt vistas inom en kommun skall erhalla
krigshjälp först efter särskilt förordnande av länsstyrelsen, svnes
överstyrelsen alltför omständlig för att vara lämpad i lägen, där det kan
forutsättas att myndigheterna är överbelastade med totalförsvarsuppgifter.
Därest anledningen till att kommittén velat ge orden tagit uppehåll en snäv
tolkning varit att förhindra, att krigshjälp utgår till den som erhåller inkvartering
in. in. genom civilförsvarets försorg, vill överstyrelsen framhålla att
behovsprövad krigshjälp inte kan utgå jämsides med motsvarande hjälp
från civilförsvaret, eftersom den föreslagna krigshjälpen utgår endast i den
mån behoven ej tillgodoses på annat sätt. Den icke behovsprövade krigshjälpen
skall utgå endast i den mån Kungl. Maj :t förordnar därom och förordnandet
bör lämpligen utformas så, att ifrågavarande hjälp ej utgår då vederbörande
erhåller hjälp genom civilförsvarets försorg. Bestämmelsen om
rätt till krigshjälp i särskilda fall efter förordnande av länsstyrelsen har å
andra sidan tillkommit för att förhindra att någon — bland annat i lägen
där det är svårt att avgöra om hans uppehåll är tillfälligt eller varaktigt —
blir ställd utan såväl civilförsvarshjälp som krigshjälp. Enligt överstyrelsens
mening inträder denna situation aldrig, om rätten till krigshjälp principiellt
utsträckes till att omfatta även den som tagit tillfälligt uppehåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

Sammanfattningsvis föreslår överstyrelsen, att uttrycket tagit uppehåll ges
eu vidsträckt innebörd och att Kungl. Maj :ts tillämpningsbestämmelser om
icke behovsprövad krigshjälp utformas sä att dylik hjälp ej kan utgå samtidigt
med civilförsvarets motsvarande hjälp. Härigenom erhålles en fullständig
automatik så att rätt till krigshjälp inträder så snart motsvarande
civilförsvarshjälp upphör. Vilken av hjälpformerna som i tveksamma fall
skall utgå kommer att ligga i civilförsvarsmyndighetens hand att avgöra
efter praktiska grunder.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att planläggningen i fråga om socialvården
måste inriktas på att tillgodose kraven i det svåraste läget, vilket
torde uppkomma om snabbutrymning anbefalles samtidigt med allmän mobilisering.
Av olika skäl torde det då uppkomma långa väntetider, innan alla
kan väntas vara borttransporterade till de varaktiga inkvarteringsområdena.
Även om civilförsvaret med tillämpning av tjänstepliktslagen och förfoganderättslagstiftningen
skulle snabbt lyckas ta i anspråk de personella och
materiella resurser, som erfordras för att bereda utrymd, inom större förläggningsområden
befintlig befolkning erforderlig naturahjälp, lär civilförsvaret
näppeligen kunna lämna alla behövande sådan hjälp. I dylika situationer,
fortsätter länsstyrelsen, rekommenderar kommittén civilförsvarsmyndigheterna
att besluta att den tillfälliga inkvarteringen skall betraktas
som varaktig, varigenom civilförsvarets ansvar för befolkningen anses ha
överförts till vistelsekommunen. Länsstyrelsen kan inte ansluta sig till
denna uppfattning utan anser att utrymd civilbefolkning, som tvingas
kvarstanna i genomgångsområde, bör kunna beredas hjälp genom såväl
civilförsvarets som kommunernas försorg. I genomgångsområden måste
därför planläggas en med civilförsvaret samarbetande kommunal organisation
för hjälpverksamhetens igångsättande utan föregående formella beslut
av civilförsvarsmyndigheten eller länsstyrelsen, därvid tonvikten på den
kommunala sidan bör läggas på krigshjälp utan behovsprövning. Sådan
krigshjälp bör enligt länsstyrelsens mening i genomgångsområde kunna
lämnas envar behövande, vars nödtorftiga behov inte tillgodoses på annat
sätt. Även länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter, om det finns tillräckliga
skäl att undanta dem som tillfälligt vistas i en kommun från möjlighet
att erhålla krigshjälp.

Enligt civilförsvarsstyrelsens uppfattning blir konsekvensen av kommitténs
gränsdragning mellan civilförsvarets och kommunernas uppgifter den
att krigshjälp, som är en kommunal angelägenhet, inte bör utgå till befolkningsgrupper
för den tid då civilförsvaret har ansvaret. A andra sidan, tilllägger
styrelsen, anser emellertid kommittén, att krigshjälp bör utgå till
de evakuerade, så snart de anlänt till inkvarteringskommunen. Dessa principer
låter sig enligt styrelsens uppfattning inte förenas i vad avser de av
civilförsvaret drivna internaten. Ansvaret för dessa skall enligt kommunalrättskommitténs
förslag åvila civilförsvaret under åtta dagar från dagen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196 i

kungörandet av utrymningen, vilken tid kan förlängas under ytterligare åtta
dagar. Full försörjning å internat skall betraktas som naturahjälp genom
den föreslagna krigshjälpen. Då kostnaderna för såväl civilförsvaret som
krigshjälpen bestrides av statsmedel har frågan om naturaförsörjningens
karaktär ingen praktisk betydelse för den enskilde hjälptagaren annat än i
fråga om de fickpengar, som bör utbetalas till de i internaten intagna. Efter
utrymningsförordningens upphävande saknar civilförsvaret möjlighet att
utge kontant krigshjälp, varav enligt styrelsens mening skulle följa, att
fickpengar inte skulle kunna tilldelas ifrågavarande hjälpbehövande. Styrelsen
förordar, att en mindre kontant krigshjälp skall kunna tilldelas dem av
kommunen även under ifrågavarande tidsperiod.

De av kommittén föreslagna två lijälpf ormer na, behovsprövad
krigshj älp och icke behovsprövad sådan hjälp, anses av civilbefälhavaren
i tredje civilområdet motsvara de krav som bör ställas för att den enskildes
behov i en krigssituation skall tillgodoses.

När det gäller utbetalningar av behovsprövad krigshjälp anser beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, att förslaget om frihet för kommun att
betala krigshjälp i form av hyresbidrag direkt till hyresvärd är ägnat att
minska de slitningar, som ändå kommer att uppstå mellan bofasta och inkvarterade.
riksförsäkringsverket ifrågasätter, om det inte bl. a. ur administrativ
synpunkt vore mera rationellt att bostadsbidragen regelmässigt
utbetalades till den som upplåter bostaden samt att även ansökningarna om
dessa bidrag gjordes av denne med erforderlig påteckning av vederbörande
hyresgäster. För folkpensionsberättigad skulle bostadsbidraget givetvis ersätta
i fredstid utgående kommunalt bostadstillägg till folkpension. När den
nödställde av bostadsupplåtaren erhåller även vivre, synes vidare möjlighet
böra finnas att, mot däremot svarande avdrag å det för normalfall fastställda
schablonbeloppet, utbetala hela ersättningen för helinackorderingen
till den som tillhandahåller denna.

I anledning av kommitténs förslag att krigshjälp inte bör utgå för kostnad
för bostad i utrymningsorten understryker Landsorganisationen vikten
av att de evakuerade beredes skydd mot vräkning från sin bostad i utrymningsorten
samt mot utmätning av det kvarlämnade bohaget. Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Jönköpings, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län hyser liknande uppfattning. Lösningen
av denna fråga anses ha stor psykologisk betydelse. Några av de
nämnda remissorganen erinrar om kommitténs uttalande att utredningen av
frågan hör samman med moratorielagstiftningen samt anser det angeläget
att spörsmålet löses snarast.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser det motiverat att för erhållande
av krigshjälp uppställa det av kommittén förordade villkoret att
de hjälpsökande skall anmäla sig som arbetssökande hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen och anta lämpligt arbete i den män sådant

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 är 1964 4.‘t

arbete erbjudes honom. Länsstyrelsen i Hallands län är av liknande upprättning.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte
civilområdet ifrågasätter, om man inte bör uppställa strängare villkor för
att på så sätt hålla krigshjälpen inom rimliga gränser. Sålunda borde
det vara ett obligatoriskt villkor för en hjälpsökande inte endast att han
tar sådant arbete som anvisas av arbetsförmedlingen utan även att han efter
förmåga deltar i förekommande arbete på inkvarteringsorten. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser att, även om flertalet inkvarterade i brist på erfarenhet
av göromålen i den nya miljön eller i följd av nedsatt arbetsförmåga
inte kan förväntas vara i stånd att göra någon mera betydelsefull arbetsinsats,
måste det dock ur psykologisk synpunkt vara synnerligen angeläget,
att värdfolket, som tvingas till stora uppoffringar, har en laglig rätt
att efter den inkvarterades förmåga kräva hjälp i strävandena att motstå
krigets påfrestningar. Chefen för 3. eskadern yttrar, att det bör närmare
undersökas, om bestämmelsen angående skyldighet för hjälpsökande att
anta anvisat arbete är erforderlig med hänsyn till de bestämmelser om arbetsplikt,
som kan finnas i andra författningar, vilka träder i kraft vid beredskap
eller krig.

Förslaget om icke behovsprövad krigshjälp till utbombade
och evakuerade under en övergångstid i den mån Kungl. Maj :t förordnar
därom vill beredskapsnämnden för psykologiskt försvar tillstyrka av både
humanitära och psykologiska skäl. De psykiska påfrestningarna måste i den
situationen bli synnerligen svåra och en förhållandevis generös behandling
skulle med största sannolikhet ha en positiv effekt på de kategorier det här
gäller.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att de utrymmandes behov
av hjälp torde komma att gestalta sig mycket olika, då utrymningen sker i
form av snabbutrymning eller då den sker i mera normal ordning. I det förra
fallet kan såväl tidsbristen som andra omständigheter hindra de utrymmande
att medta erforderliga medel eller vidta andra anstalter för sin
och sina anhörigas försörjning under den närmaste tiden. Men även om utrymningen
sker successivt och utan tidsnöd torde det vara nödvändigt att
garantera varje evakuerad person ekonomisk hjälp utan behovsprövning
under viss tid. Den förordade tiden av en månad synes länsstyrelsen väl avvägd
men det understrvkes, att denna tid måste kunna utsträckas, därest
kriget befinner sig i ett aktivt skede och händelseförloppet nödvändiggör
fortsatta folkförflyttningar. Länsstyrelsen förutsätter, att länsstyrelserna
tilldelas befogenhet att i sådana lägen i Kungl. Maj :ts ställe meddela förordnande
om förlängning av tiden. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har
samma uppfattning om tiden och dess förlängning och anser dessutom att
länsstyrelsen bör ha rätt att vid behov begränsa tiden.

Kritiska till förslaget om en icke behovsprövad krigshjälp ställer sig överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Stockholms län, som ifrågasätter be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

hovet av denna hjälpform jämsides med den på schematisk behovsprövning
grundade krigshjälpen, eftersom någon större skillnad mellan de båda
hjälpforinerna i praktiken knappast synes föreligga.

Chefen för 3. eskadern är tveksam, om det i ett allvarligt krigsläge går att
administrativt genomföra en krigshjälpsgivning, där de behövande efter
vissa grunder uppdelas i två kategorier, av vilka den ena har rätt till behovsprövad
krigshjälp och den andra till icke behovsprövad krigshjälp. Den
personal, som kommer att syssla med dessa frågor under ett krig, blir nämligen
synnerligen heterogen och uppfyller i många fall endast nödtorftigt de
krav, som man i fredstid kan ställa för liknande arbetsuppgifter. En förenkling
bör därför ske, vilken lämpligen kan åstadkommas på det sättet att
enhetliga förutsättningar gäller för samtliga hjälpbehövande.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap ifrågasätter, om inte den
icke behovsprövade krigshjälpen bör begränsas att utgå allenast i samband
med sådan utrymning eller omflyttning som enligt 34 g civil för svar slagen
företages efter uppmaning eller åläggande av myndighet. I annat fall kan
det inträffa att flyttningar företages enbart i syfte att komma i åtnjutande
av krigshjälp.

Frågan om normer för krigs hjälpens storlek behandlas i
ett fåtal remissyttranden. Beträffande de fredstida förmåner till vilka taxan
tör krigshjälp bör anknytas anför beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar att detta spörsmål är av underordnad betydelse. Viktigare är att
krigshjälpen överensstämmer med en redan existerande hjälpform och att
inte en ny med andra belopp skapas. Den av kommittén förordade anknytningen
till folkpensioneringen utgör inte det enda alternativet. Nämnden är
närmast av den meningen, att krigshjälpen bör anknytas till familjebidragen
iör de värnpliktiga. De kommunala organen har nämligen större vana vid
att utbetala dessa bidrag än folkpensionen. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen
i Stockholms lön betonar, att taxan ej får fastlåsas vid ett visst läge
utan måste följa utvecklingen i fråga om penningvärde och priser i en krigssituation.
Vid fastställande av taxan bör enligt Svenska socialvårdsförbundets
mening finnas möjlighet att ta hänsyn till de avsevärda prisskillnader
i fråga om det egentliga livsuppehället som vid krig kan komma att råda
mellan olika områden i riket. Följaktligen synes under speciella förhållanden
taxan böra kunna fastställas med annat belopp för vissa områden än
för riket i dess helhet.

Kommitténs uttalanden och förslag i fråga om krigs hjälpens
administration godtages i allmänhet av remissorganen. Sålunda tillstyrkes
förslagen att det i varje kommun skall finnas en av kommunens
fullmäktige utsedd krigshjälpsnämnd samt att socialnämnden skall vara
krigshjälpsnämnd, där kommun inte uppdragit åt annat kommunalt organ
att fungera som krigshjälpsnämnd eller inrättat särskild sådan nämnd.
Överbefälhavaren anser att länsstyrelse eller annan statlig myndighet i
vissa lägen bör kunna tillsätta krigshjälpsnämnd.

4.'')

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 10(>i

Kommitténs förslag att den regionala ledningen av krigshjälpsverksainlieten
skall handhavas av länsstyrelserna möter ingen gensägelse. Vad särskilt
angår förslaget att i länsstyrelsernas krigsorganisation skall intagas ett
visst antal kvalificerade befattningshavare, som genom resor i länet kan
utöva tillsyn över verksamheten, uttalar länsstyrelsen i Kopparbergs län och
civilbefälhavaren i femte civilområdet i ett gemensamt yttrande, att ingen
erinran är att göra men hänsyn till denna verksamhet bör tagas, när man
bestämmer personalramen för socialdetalj eu i den krigsorganiserade länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig tveksam till förslaget
med hänsyn till svårigheterna att erhålla lämpliga och kvalificerade personer.
Liknande åsikt företräder flera andra länsstyrelser. Häremot kan ställas
ett uttalande av riksförsäkringsverket om att administrativt tränad socialförsäkringspersonal
i stor utsträckning torde komma att frigöras från centrala
ämbetsverk och från allmänna försäkringskassor i utrymningsområden,
när situationen är sådan att krigshjälpslagen kommer i tillämpning.

Föredraganden hos civilbefälhavaren i första civilområdet ifrågasätter,
om den föreslagna formen för länsstyrelsernas verksamhet är lämplig i de
lägen, som kan uppkomma under beredskap och krig. Länsstyrelserna torde
nöjaktigt kunna utöva ledningen på grundval av den rapportering, som
kommunerna helt naturligt måste verkställa, samt genom den granskning
av hjälpverksamheten, som personalen inom det krigsorganiserade landskontoret
har att utöva. Vidare framhålles i yttrandet dels att de instruktioner,
som måste utfärdas för kommunernas verksamhet, bör utarbetas centralt
och dels att länsstyrelsernas uppgift i fred snarast synes vara att ge
kommunerna den experthjälp vid instruktionernas lokala tillämpning, som
kan bli nödvändig. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är inte
övertygad om nödvändigheten av att länsstyrelserna behöver förberedas
för sina krigsuppgifter rörande krigshjälpen så i detalj, som förslaget synes
förutsätta. En betydligt viktigare uppgift är att länsstyrelserna redan i
fred ger kommunerna anvisningar om krigshjälpsverksamheten.

Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet framhåller i anledning av förslaget
att länsstyrelse skall ha rätt att vägra eller att minska statsbidrag för
krigshjälp, som utgivits av en kommun, att korrektiv mot missbruk av kommuns
rätt att ge krigshjälp givetvis måste finnas. Resultatet skulle emellertid
i ett ytterlighetsfall kunna bli, att följdverkningarna oförskyllt drabbade
de hjälpbehövande. Det torde därför vara ytterst viktigt, att den föreslagna
inspektionsverksamheten sker under sådana former, att kommunerna får
sådan hjälp och vägledning att några maktmedel ej behöver tillgripas.

Kommitténs förslag att kommunernas kostnader för utgiven
krigshjälp skall betalas av staten vinner allmän anslutning bland remissorganen.

I frågan om enskild persons ersättningsskyldighet för
uppburen krigshjälp ansluter sig Svenska socialvårds förbundet till kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr 196b

mitténs mening att ersättningsplikt skall gälla endast om någon lämnat
vilseledande uppgifter och om make åsidosatt sin underhållsskyldighet.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att frågan i vilken mån
återbetalningsskyldighet skall utkrävas för krigshjälp, som utgått vid utebliven
utbetalning av lön eller annan inkomst eller socialförmån, beror på
en bedömning av hur länge det kan dröja, innan utbetalningen kommer
igång. Skulle det dröja flera månader, skulle konsekvenserna bli stötande,
om återbetalningsskyldighet inte förelåge. En sådan skyldighet kunde uppmjukas
på så sätt att den träder i kraft först efter en månad.

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar, att krigshjälp kommer att utbetalas
i en situation, som präglas av stark desorganisation och omfattande befolkningsomflyttningar.
Beviljandet av krigshjälp kommer att ske efter endast
summarisk behovsprövning — eller utan någon behovsprövning alls.
Man får därför enligt länsstyrelsens mening räkna med att dubbla understöd
till en och samme vårdtagare kommer att utgå i ett stort antal fall, utan
att den dubbla utbetalningen kan läggas hjälptagaren till last. Länsstyrelsen
finner det stötande att ersättningsskyldighet inte skulle föreligga i dessa
senare fall. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte
civilområdet är inte tillfredsställda med den förordade lösningen av återbetalningsskyldigheten
utan anser att man bör föreskriva en principiell sådan
skyldighet för dem, som senare har möjligheter att verkställa återbetalning.
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap utgår ifrån att återbetalningsskyldighet
inte skall åvila make, som ej fullgjort sin underhållsskyldighet,
om anledningen härtill är krigsfara, utrymning och dylikt.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vissa sociala förmåner
under krigsförhållanden

När det gäller allmänna synpunkter på frågan om bibehållande
av olika sociala kontantförmåner under krigsförhållanden ger remissorganen
över lag sitt stöd åt socialberedskapskommitténs grundläggande uppfattning
att den fredsmässiga ordningen för utgivande av löpande kontantförmåner
bör bibehållas även under beredskaps- och krigsförhållanden så
länge det är möjligt.

Delade meningar råder däremot beträffande förslaget att i de lägen, då
den fredsmässiga ordningen bedömes ej längre kunna fungera, ett särskilt
krigsutbetalningssystem skall träda i funktion för sjukförsäkringsförmåner,
folk- och tilläggspensioner, yrkesskadeförsäkringsersättningar och allmänna
barnbidrag.

Förslaget tillstyrkes eller lämnas i huvudsak utan erinran av överbefälhavaren,
generalpoststyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,
länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Älvsborgs,
Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, Social -

Kungl. Maj.ts proposition nr ö ur 196b 47

försäkringsbolagens förening, Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen.

En del remissorgan, soin i huvudsak lämnar förslaget ulan erinran, yppar
tveksamhet i olika hänseenden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte ansett det påkallat eller
möjligt att i detalj granska de framlagda förslagen, vill såsom ett allmänt
omdöme framhålla att det föreslagna systemet sannolikt kan befinnas ändamålsenligt
under ett tämligen stabilt krigsläge men att den förordade ordningen
för kontantförmånernas administration och utbetalning uppenbarligen
måste utsättas för stora påfrestningar under perioder med intensifierade
krigsoperationer och då kriget är i ett rörligt skede. Civilförsvarsstyrclsen
ifrågasätter, om de föreslagna anordningarna är tillräckliga för
att tillförsäkra medborgarna den sociala omvårdnad, som i ett krigsläge är
särskilt önskvärd. Styrelsen önskar ytterligare förenklingar. En sådan förenkling
vore måhända att låta utbetalningar i större utsträckning ske på
grundval av särskilda bevis — medborgarkort — som redan under fred
tillställdes medborgarna.

Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län mening ger förslaget intryck av en
alltför optimistisk uppfattning rörande möjligheterna att i ett beredskapseller
krigsläge upprätthålla det fredstida systemet. Eftersom planläggningen
bör utgå från det oförmånligaste läget, synes densamma böra ske med hänsyn
till att långtgående kommunikationsbekämpningar redan på ett tidigt
stadium torde omöjliggöra kontantförmånernas utbetalning i någorlunda
normal ordning. Länsstyrelsen skisserar ett alternativ för utbetalning grundat
på en legitimationshandling (försäkringsbesked, medborgar- eller personkort),
som utlämnats redan i fred.

Frågan om särskilda legitimationsliandlingar som grundval för utbetalning
av sociala kontantförmåner behandlas i flera yttranden. Civilbefälhavaren
i första civilområdet förordar, att medborgarna vid beredskap eller
krig skall förses med ett förmånsbevis — kallat socialkort — som bör tryckas
och lagras i fred. Samtliga penninginrättningar, som kan upprätthålla
sin verksamhet, bör bemyndigas göra de utbetalningar, som socialkortet berättigar
till. Också civilbefälhavaren i tredje civilområdet finner det angeläget,
att handlingar, som berättigar till utbetalning av pensioner, är utlämnade
redan i fred, enär ett plötsligt krigshot kan göra att distributionen försvåras.
Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har samma uppfattning och
framhåller vidare, att man bör ha fullt klart för sig att i krig avsteg från
den fredsmässiga rutinen kan framtvingas på alla områden av samhällslivet.
Om det framlagda förslaget om krigshjälp antages, skapas emellertid
garantier för att ingen behöver komma i direkt nödläge.

Det föreslagna systemet för krigsutbetalning av fredstida sociala kontantförmåner
ställes i åtskilliga yttranden i relation till krigshjälpen. Remissorganen
drar dock olika slutsatser av sina överväganden. Länsstyrelsen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

Kronobergs län anser, att vissa skäl kan tala för att låta samtliga sociala
kontantförmåner ersättas av en enda hjälpform, nämligen krigshjälp, men
finner att övervägande skäl talar för att man låter kontantförmånerna utgå
även under krigsförhållanden i den mån det låter sig göra och att krigshjälpen
blir allenast en subsidiär hjälpform. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
uttalar, att det med utgångspunkt från kommitténs direktiv inte gärna varit
möjligt att ersätta samtliga sociala kontantförmåner med krigshjälpen
även om därigenom skulle ha vunnits en väsentlig administrativ förenkling.
I ett gemensamt yttrande anför civilbefälhavaren i femte civilområdet
och länsstyrelsen i Kopparbergs län, att man kan ha delade meningar om i
vilken utsträckning de olika hjälpformerna skall bibehållas eller tekniskt
lösas i ett läge, då det fredsmässiga handlandet med nödvändighet får överges.
De föreslagna lösningarna biträdes i allt väsentligt samtidigt som det
framhålles, att det är realistiskt att räkna med att krigshjälpen blir den
normala hjälpformen. På liknande sätt uttalar sig arbetsmarknadsstyrelsen.

En mera kritisk hållning än de nu angivna myndigheterna intar socialstyrelsen,
som anser det särskilt betydelsefullt att de fredsmässiga kontantförmånerna
bibehålles under ett inledningsskede men samtidigt framhåller
att förhållandena redan från början kan bli sådana, att man omedelbart
tvingas att övergå från de fredstida förmånerna till den enhetliga krigshjälpen.
Planläggningen måste därför göras så flexibel som möjligt. Man
får ej heller enligt styrelsens mening bortse från att principen om att så
länge som möjligt bibehålla de fredsmässiga förmånerna ej får drivas för
långt, vilket skulle kunna resultera i ökade svårigheter och missförhållanden.
Svenska stadsförbundet ställer frågan, om inte det föreslagna systemet
i alltför hög grad förutsätter, att viktiga samhällsfunktioner går att
upprätthålla även under det totala kriget. Enligt förbundets mening finns
det anledning befara, att krigsutbetalningssystemet ej går att tillämpa i en
snabbt inträdande krigssitution.

Enligt riksförsäkringsverkets mening kan det hållas för troligt, att i ett
krigs- eller utrymningsskede förhållandena kommer att gestalta sig ganska
olika inom landets skilda delar. Möjligheter måste därför föreligga att handha
socialförsäkringens förmånssida efter vad de skiftande förhållandena
kräver. Även om en omsorgsfull beredskapsplanläggning sker, bl. a. genom
krigsplacering och utbildning av personal samt förrådshållning av kontorsmaterial,
blanketter m. in., torde administrationen utsättas för betydande
påfrestningar -— särskilt i inkvarteringskommunerna — vilket enligt verkets
mening synes mana till försiktighet vid bedömning av möjligheterna
att vidmakthålla socialförsäkringen enligt fredstida normer. Verket erinrar
vidare om att, därest socialförsäkringen av olika anledningar i vissa lägen
inte kan fungera, de mera trängande behoven torde kunna tillgodoses genom
den föreslagna krigshjälpen. Beredskapsnämnden för psykologiskt för -

Kungl. Maj.ts proposition nr ö ur 196 i 49

sixtr anser, alt kommitténs utgångspunkt ej ulan vidare är given. Under de
påfrestningar, som den samhälleliga administrationen kommer att vara utsatt
för under ett krig, skulle det innebära en avsevärd avlastning, om reglerna
för olika bidrag kunde förenklas. Den föreslagna krigshjälpen torde
enligt nämndens mening utan mera omfattande ingrepp kunna omredigeras
så, att den blir tillämplig på alla personer, som i fredstid får del av
olika sociala förmåner, och inte bara på dem som i anledning av krigsskada,
utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
saknar tillgängliga medel. Skäl talar emellertid enligt nämndens
uppfattning för bibehållandet av den fredstida ordningen och nämnden vill
därför inte motsätta sig förslaget.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att, om oberäkneliga förseningar
måste bli en mer eller mindre normal företeelse med det föreslagna
systemet, vore det bättre att redan från början övergå till ett system med
enbart krigshjälp.

Enligt det av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län
gemensamt avgivna yttrandet kan det sättas i fråga, om det överhuvudtaget
går att bibehålla ett så differentierat system, som det av socialberedskapskommittén
föreslagna, och om det icke ur flera synpunkter skulle vara mer
tillrådligt att i vidare utsträckning övergå till krigshjälp. Å ena sidan kan
det måhända av psykologiska skäl i en krigssituation vara av värde, att det
fredstida systemet bibehålies till sina huvuddrag åtminstone under någon
lid efter det att krigstillstånd inträtt, men å andra sidan har kommittén
själv lämnat en bild av ett modernt storkrig med kärnvapeninsats, mot
bakgrund varav det ter sig mera realistiskt att räkna med en tidig omläggning
från fredssystemet till krigshjälp. Därest störningar av kommunikationerna
in. m. leder till att administrationen av bl. a. socialförsäkringarna
helt bryter samman, lär resultatet bli ökad otrygghet och bristande tilltro
till myndigheterna hos befolkningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter,
om inte en vidgad tillämpning av den föreslagna krigshjälpen hade
bort prövas i detta sammanhang. Därigenom skulle måhända för ett ytterlighetsläge
ha kunnat skapas den enklaste formen för den hjälp, som skulle
temporärt ersätta samtliga sociala kontantförmåner.

Helt avvisande till förslaget ställer sig statskontoret, länsstyrelserna i
Östergötlands, Gotlands, Skaraborgs och Jämtlands län samt civilbefälhavaren
i andra civilområdet.

Statskontoret ifrågasätter, om det är möjligt att i ett av krigsansträngningar
tyngt samhälle bibehålla de fredsmässiga sociala kontantförmånerna
i den utsträckning som kommittén förordat. Det skulle enligt statskontorets
mening innebära eu förenkling i fråga om såväl det fredsmässiga planläggningsarbetet
som det krigsmässiga administrationssystemet, därest kontantförmånerna
avlöstes av krigshjälpen på ett tidigt stadium, t. ex. vid den
slutliga utrymningen. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att den
4 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

administrativa apparaten för socialförsäkringsförmånerna och de allmänna
barnbidragen måste bli så omfattande, splittrad och personalkrävande att
det synes mycket tvivelaktigt, om fördelarna av att bibehålla dessa hjälpformer
motsvarar de uppenbara nackdelarna. Den frågan uppkommer därför,
om man inte i stället borde inrikta sig på att få till stånd en generellt
tillampbar hjalpform och att slopa samtliga socialförsäkringsförmåner, då
den fredsmässiga verksamheten tvingas att upphöra. Enligt länsstyrelsens
mening bör krigshjälpsinstitutet utbyggas så, att det täcker alla rimliga
hjälpbehov och samtidigt fyller det primära kravet på administrativ enkelhet.
För länsstyrelsen i Gotlands län står det klart, att möjligheterna att
bibehålla de fredsmässiga socialförmånerna även under krig starkt begränsas
av ett flertal faktorer såsom personella resurser och utrustning i övrigt.
Länsstyrelsen anser, att ambitionen att låta en viss socialförmån utgå även
under krig ej bör fullföljas, såvida det inte synes sannolikt, att man för den
ökade insats som erfordras i jämförelse med administrering via krigshjälp
vinner något socialt värdefullt. Krigshjälpen har enligt länsstyrelsens mening
fått eu utformning, som väl svarar mot de förhållanden vilka kommer
att råda under krig. Länsstyrelsen tillägger, att händelsernas tryck kommer
att nödvändiggöra, att krigshjälpen måste tillgripas i större utsträckning
än vad kommittén synes ha förutsatt. Samhällets resurser bör därför koncentreras
på denna realitetsbetonade hjälpform. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län finner det orealistiskt, att i ett kritiskt läge räkna med att en så komplicerad
och ömtålig apparat som den nuvarande socialvården skall kunna
vidmakthållas utan störningar som äventyrar hela verksamheten. En sådan
förändring av hjalpformerna att hela den sociala hjälpverksamheten koncentreras
till socialhjälpen och krigshjälpen kan i ett dylikt läge bli ofrånkomlig.
Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om inte bestämmelser om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att förordna om nedläggande i erforderlig omfattning
av de sociala kontantförmånerna borde upptagas i det föreliggande
lagförslaget såsom en i ett förvärrat läge nödvändig ytterligare förenkling
av verksamheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län och civilbefälhavaren i
andra cwilområdet framhåller i ett gemensamt yttrande, att övertygande
skäl ej anförts för att vid sidan av krigshjälpen bibehålla ett system med en
råd olika sociala kontantförmåner. Den stora omvälvning av samhällsförhållandena,
som måste förutsättas inträda i ett ytterlighetsläge, medför att
det väsentliga för de i utrymningsrörelserna deltagande människorna blir
uppehållande av livets nödtorft. För tillgodoseende härav torde den föreslagna
lagen om krigshjälp ge tillräckligt utrymme. Om de fredsmässiga
sociala kontantförmånerna härjämte förutsättes skola bibehållas så länge
det över huvud ar möjligt, saknas anledning att införa ett särskilt krigsutbetalningssystem,
som med nödvändighet måste bli invecklat och svårt
att upprätthålla under krigsförhållanden. De sociala kontantförmånernas
upphörande synes lämpligen böra regleras i administrativa fullmaktslagen.

När det gäller de särskilda kontantförmånerna tilldrar sig socialbered -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 är /.%’■$ åt

skapskommitténs förslag beträffande sjuk- och in o d e r s k a p s försäkringen
det största intresset bland remissorganen. Landsorganisationen
ifrågasätter en förenkling av del förordade sjukförsäkringssystemet.
Sjukförsäkringsbeskedet bör enligt organisationens mening utformas så, att
det kan ge ledning för utbetalning av sjukpenning till evakuerad befolkning
utan att ny prövning först måste vidtagas av försäkringskassan i inkvarteringskommunen.
Även Svenska landskommunernas förbund förordar, att
utbetalningen av sjukpenning grundas på sjukförsäkringsbeskeden. Försäkringskasseförbundet
ifrågasätter schablonregler för sjukpenningklassplaceringen
av de evakuerade.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att det i ett beredskapsläge måste
anses angelägnare alt sjukförsäkringsförmånerna utan omgång kan utgå
till täckande av akuta försörjningsbehov i samband med sjukdom än att
förmånerna graderas efter svåra och därför tidsödande bedömanden av aktuella
inkomstförhållanden. Dessa bestämmes huvudsakligen av ortens arbetsmarknadsförhållanden
och utgör inte något mått på den försäkrades
normala inkomstläge och därmed förenat behov av standardgraderad
kompensation för normal försörjningsnivå. Mot bakgrunden härav ifrågasätter
förbundet, om inte en schablonmässig bestämning av sjukpenningbeloppen
vore att föredraga. Därigenom skulle man i varje fall vinna en
snabb och administrativt enkel handläggning.

Flertalet av de remissorgan, som närmare behandlat de olika förmånsgrenarnas
problem, ställer sig negativa till förslaget i vad avser sjukförsäkringen.
Sålunda understryker länsstyrelsen i Västmanlands län svårigheterna
vid bestämmande av den försäkrades sjukpenningklass, svårigheter
som måste vara stora särskilt under den tidigare perioden av en inkvartering,
då flertalet anställningar sannolikt blir av mer eller mindre tillfällig
natur. Under denna tid torde därför hjälpbehovet i stor utsträckning få tillgodoses
genom krigshjälp. Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar, att det med
hänsyn till befolkningens engagemang i totalförsvaret med fog kan antagas,
att de evakuerade i huvudsak tillhör den befolkningsgrupp, som saknar
reella utkomstmöjligheter på evakueringsorten och sålunda vid sjukdomsfall
endast i undantagsfall äger uppbära sjukpenning av sådan storleksordning,
att den ur försörjningssynpunkt har någon betydelse. I övervägande
antalet fall måste därför krigshjälp tillgripas. Under sådana förhållanden
vill länsstyrelsen ifrågasätta, om inte sjukförsäkringen beträffande
den evakuerade befolkningen bör träda ur kraft och helt ersättas med
den krigshjälp, som ändock torde bli erforderlig. En liknande uppfattning
företrädes av Svenska socialvårdsförbundet. Det föreslagna sjukförsäkringssystemet
för evakuerad befolkning är enligt Svenska stadsförbundets uppfattning
otillfredsställande ur materiell synpunkt och administrativt betungande.
Förbundet föreslår därför att man låter krigshjälpen helt överta denna
del av sjukförsäkringen.

Riksförsäkringsverket anser det föga rimligt, att de evakuerade skall er -

Kungl. Mnj:ts proposition nr o år I96''t

hålla försörjningen på annat sätt då de är sjuka än såsom friska. De evakuerade,
som så småningom erhåller mera stadigvarande avlönat arbete i orten,
torde böra inskrivas sasom försäkrade i kassan på orten och i vanlig
ordning placeras i sjukpenningklass, då de börjar sitt nya förvärvsarbete.
Enligt verkets mening förefaller det osannolikt, att försäkringskassorna
under krigsförhållanden skulle kunna bemästra en klassplacering i enlighet
med kommitténs förslag. Det har inte ansetts möjligt att anförtro kassorna
en sådan uppgift under fredsförhållanden. Verket kan inte tillstyrka förslaget
i denna del. Sjukpenningförsäkringen bör sålunda gälla endast för
sådana evakuerade, som i vanlig ordning inskrivits i ortens kassa.

Socialberedskapskommitténs förslag till system för utbetalning av f o 1 koch
tilläggspensioner anses av Svenska socialvårdsförbundet ändamålsenligt
och tillstyrkes av förbundet.

Länsstyrelsen i Hallands län däremot anser, att del förordade systemet lider
av det allvarliga felet att det i en kritisk situation kan visa sig vara funktionsodugligt.
Systemet innebär nämligen ingen garanti för att ett beslut om
distribution av de föreslagna uppgiftskorten under alla förhållanden skall
kunna fattas så tidigt att det blir möjligt att tillställa medborgarna korten.
Länsstyrelsen kan därför ej tillstyrka detta system utan förordar i stället det
av kommittén diskuterade alternativet 3, där utbetalningen grundas på pensionsanvisningarnas
och postgiroutbetalningskortens talonger. Även Försäkringskasseförbundet
föredrar alternativ 3. Överståthållarämbetet och
länsstyrelsen i Stockholms län, som ställt sig tveksamma till hela kommittéförslaget,
anför att, om ett särskilt krigsutbetalningssystem ändå genomföres,
alternativet 3 synes ge större säkerhet än det av kommittén förordade.

Enligt riksförsäkringsverkets mening bör det eftersträvas, att pensionerna
utges oförändrade till de pensionärer, vilkas förhållanden inte påverkats i
större utsträckning av krigsläget, dvs. de som inte lämnat sin hemort. I
fråga om de evakuerade pensionärerna synes det verket mest realistiskt att
räkna med att de ur pensionssynpunkt behandlas på annat sätt än de pensionärer
som kvarbor i hemorten åtminstone intill dess mera stabiliserade
förhallanden inträtt. Under den första tiden efter en evakuering är det sålunda
sannolikt, att pensionärerna — liksom andra evakuerade personer —
får hänvisas till den föreslagna krigshjälpen, vilket förhållande inte utesluter,
att man redan i fredstid undersöker och förbereder möjligheterna
att så snabbt som förhållandena medger återuppta pensionsutbetalningarna
till de evakuerade pensionärerna. Enligt verkets mening har kommittén
underskattat svårigheterna att grunda pensionsutbetalningen under krig på
de s. k. uppgiftskorten. Den erforderliga kompletteringen av dessa måste
nämligen föregås av ett tidsödande räknearbete, vilket torde få utföras i ett
läge, då personaltillgången i kassorna är knapp. Dessutom kan ej heller
bortses från att de postala kommunikationerna kan vara lamslagna. Verket
tillägger, att även andra tekniska lösningar än de av kommittén förordade

Kungl. Maj.ts proposition nr !> år t!)li''i .r>:i

synes kunna komma i fråga. Man kan sålunda tänka sig, att kassan på inkvarteringsorten
utfärdar pensionsbevis till sådana evakuerade, som kan
påvisa att de på grund av ålder eller eljest är pensionsberättigade. Sådant
bevis skulle avse allenast folkpensionens normalbelopp.

Beträffande de allmänna barnbidragen förordar Svenska
landskommunernas förbund en utbetalning mot företeende av ett bevis
motsvarande det uppgiftskort, som kommittén föreslagit för pensionerna. Socialstyrelsen
anser, att den föreslagna lösningen för utbetalning av allmänt
barnbidrag inte kommer att fungera tillfredsställande. Enligt styrelsens mening
vinner man de säkraste garantierna för att barnbidragen utan tidsutdräkt
kommer barnen till godo genom ett utbetalningssystem, enligt vilket
vid ett krigsutbrott barnbidraget skall utbetalas i den ort, där barnet vistas
vid utbetalningstillfället.

Svenska socialvårds förbundet är tveksamt rörande möjligheterna att bibehålla
den fredsmässiga utbetalningen av de allmänna barnbidragen och
förordar att barnets vårdare i inregistreringskommunen skall vara berättigad
till icke behovsprövad krigshjälp för barnet. Svenska stadsförbundet
anser att, om bidrag från krigshjälpen utgår efter samma grunder som det
allmänna barnbidraget och med belopp som motsvarar detta, det för mottagaren
torde vara likgiltigt, om förmånen benämnes allmänt barnbidrag
eller utgör en form av krigshjälp.

Värnpliktsavlöningsutredningens förslag

Värnpliktsavlöningsutredningens förslag att familjebidragssystemet under
krigsförhållanden skall ersättas av krigshjälp tillstyrkes av samtliga remissorgan
utom civilbefälhavaren i andra civilområdet, som vill finna en
lösning inom det norska krigsregulativets ram. Även civilbefälhavaren i
femte civilområdet anser i och för sig vissa skäl tala för det norska systemet,
eftersom familjebidragen mera är en intjänad förmån än ett socialt
bidrag.

Förslaget att den krigshjälp som motsvarar familjepenning skall för den
närmaste kretsen av anhöriga utgå utan behovsprövning tillstyrkes eller
lämnas utan erinran av alla remissorgan utom försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen och civilbefälhavaren i första civilområdet. Av de remissorgan
som tillstyrker förslaget framhåller försvarets personalvårdsnämnd,
att familjepenningen är en löneliknande förmån, som av praktiska skäl tages
bort, och att soldaten i möjligaste mån måste befrias från bekymmer för
sina närmaste anhörigas ekonomiska och sociala förhållanden. Civilbefälhavaren
i femte civilområdet hänvisar även här till att familjebidragen är att
betrakta som en intjänad förmån, medan Svenska landstingsförbundet betonar
de psykologiska skälen. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om
man inte borde ta steget fullt ut och låta krigshjälp motsvarande den maxi -

54 Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 5 år 1964

mala familjepenningen ulan behovsprövning utgå till alla familjemedlemmar
till värnpliktiga.

De remissorgan som avstyrker förslaget framhåller särskilt rättviseskälen.
Försvarets civilförvaltning anser sålunda, att tillräcklig anledning saknas
att utge mer generös krigshjälp till de värnpliktigas familjer än till alla
andra, som på grund av de särskilda förhållandena kommit att sakna medel
för sin utkomst. Socialstyrelsen erinrar om att familjebidrag under beredskapsförhållanden
är behovsprövat. Styrelsen finner det varken tilltalande
eller rättvist, att krigshjälp skall utgå efter behovsprövning till människor,
som varit tvungna att ta sin tillflykt till platser långt från hemorten och
kanske har försatts i svåra och besvärliga situationer, medan icke behovsprövad
krigshjälp kan komma att utgå till sådana anhöriga till värnpliktiga,
som far kvarstanna i sina hemorter och kanske utföra förvärvsarbete av
betydande omfattning. Slutligen anser civilbefälhavaren i första civilområdet,
att i lagen om krigshjälp större möjligheter bör ges till icke behovsprövad
hjälp men att, om detta inte sker, man inte bör premiera en grupp
i det totala krigets tidsålder; riskerna torde delas lika inom hela totalförsvaret.

Departementschefen

Inledning

På grund av krigsteknikens utveckling måste man räkna med att, om
Sverige blir indraget i ett krig, detta kommer att få karaktären av ett totalt
krig, som drabbar inte bara de stridande styrkorna utan hela befolkningen.
En hänsynslös insats av massförstörelsemedel kan på mycket kort tid medföra
stora förluster hos en befolkning, som oförberedd utsättes för terrorbekämpning
med kärnladdningar och biologiska och kemiska stridsmedel.
Genom angriparens flyg- och fjärrvapenanfall kan förbindelserna mellan
olika delar av landet snabbt bli avbrutna för kortare eller längre tid. Detta
kan medföra att olika myndigheters verksamhet försvåras eller omöj liggöres
och att svåra bristsituationer i fråga om försörjning, sjukvård m. m.
uppstår. Ytterligare svårigheter kan uppkomma genom biverkningar i form
av radiakbeläggning i stor skala, som kan bli en följd av angrepp med
kärnladdningar. Även den psykologiska krigföringen har genom den tekniska
utvecklingen — främst i fråga om olika massmedia — fått ökade
möjligheter till snabb verkan.

Jag vill erinra om att Kungl. Maj:t i propositionen 1962: 108 angående
organisationen av totalförsvarets högsta ledning — och sedermera även
riksdagen anslöt sig till det av 1960 års försvarsledningsutredning gjorda
uttalandet att som grund för totalförsvarets utveckling och inriktning måste
ligga det svåraste av de alternativa händelseförlopp som kan anses sannolika,
nämligen ett angrepp som, efter endast kort förvarning, med utnytt -

Kniujl. Maj.ts proposition nr 5 ur 1U(>\ 55

jande av samtliga angreppsmetoder syltar till att ockupera hela vårt land
eller eu del därav.

På grund av nu anförda omständigheter har planläggningen inom totalförsvaret
inriktats på att åstadkomma en organisation, som kan fungera
även under ett intensivt inledningsskede i ett anfallskrig mot Sverige. Den
omställning av samhället som planläggningen inom totalförsvaret avser är
ytterst genomgripande. Förutom att det militära försvaret krigsorganiseras,
vidtages betydelsefulla ändringar inom sådana delar av det civila samhället
som är av särskild betydelse ur försvarssynpunkt. På olika områden sker en
omställning av de eljest normala samhällsfunktionerna, en omställning
som i många fall måste leda till att verksamheten såsom icke krigsviktig
lägges ned. Inom den civila sektorn av totalförsvaret finns särskild reglering
av civilförsvaret, polisväsendet, den allmänt civila hälso- och sjukvården,
det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Beträffande socialvården
— begreppet taget i vidsträckt bemärkelse och innefattande även
socialförsäkringarna — finns däremot inte några bestämmelser, som allmänt
reglerar verksamheten under beredskapstillstånd och krig. Under det
andra världskriget tillkom vissa sådana bestämmelser, men av dessa kvarstår
numera i huvudsak endast 1940 års förordning om utrymningshjälp.
Å andra sidan finns på socialvårdens område i regel inte några bestämmelser
som inskränker gällande reglers tillämpning under krig.

Frågan om socialvårdens omfattning och organisation under beredskapstillstånd
och krig bör ses mot bakgrunden av vissa delar av civilförsvarets
verksamhet. I samband med att en ny organisation för civilförsvaret fastställdes
år 1959 skedde en avgränsning av civilförsvarets uppgifter med den
principiella innebörden att civilförsvaret inte skall svara för uppgifter, vilka
kan utföras av ordinarie samhällsorgan. Civilförsvarets uppgifter inriktas
sålunda numera på att utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser
att skydda och rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som inte
åvilar krigsmakten, ävensom annan likartad verksamhet. För att kunna
fullgöra dessa uppgifter skall civilförsvaret vidta olika förebyggande åtgärder.
En av de viktigaste förebyggande civilförsvarsåtgärderna utgör utrymningen,
för vilken en omfattande planläggning ägt rum i fred. Det kan här
nämnas att, om planlagda utrymningar genomföres i full utsträckning,
omkring tre miljoner människor kommer att byta bostadsort.

Beträffande utrymning och därmed sammanhängande inkvartering av
utrymd eller eljest hemlös befolkning vill jag erinra om några grundläggande
bestämmelser i 1960 års civilförsvarslag. Enligt 34 § bemyndigas
Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet att under krig eller
vid krigsfara uppmana eller ålägga invånare inom område, som kan antagas
bli utsatt för fientlig verksamhet eller inom vilket eljest militära åtgärder
av synnerlig betydelse kan förväntas, att lämna sin bostad och ta uppehåll
utom området under den tid för vilken uppmaningen eller åläggandet gäl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 är 196 i

ler. Härvid kan i samma ordning föreskrifter meddelas om uppehållsplats
för de utrymmande. Vidare gäller enligt 36 § civilförsvarslagen, att civilförsvaret
inom civilförsvarsområde skall se till att erforderliga förberedelser
för inkvarteringen av utrymmande blir vidtagna och även svara för det
första omhändertagandet på inkvarteringsorten. På civilförsvaret ankommer
alltså att leda själva utrymningsrörelsen. Häri ingår att förse de utrymmande
med transportmedel, att under förflyttningen ordna utspisning,
bereda vårdbehövande vård och anskaffa tillfällig inkvartering samt att i
övrigt i skilda hänseenden sörja för de utrymmande under utrymningsrörelsen.
Slutligen skall civilförsvaret anvisa varaktig inkvarteringsbostad
på bestämmelseorten.

Sedan utrymningsrörelsen avslutats genom att de utrymmande nått fram
till inkvarteringskominunerna och där erhållit inkvarteringsbostad, antingen
hos enskilda eller i befintliga eller särskilt upprättade internat, övergår
ansvaret för de evakuerade från civilförsvaret till de ordinarie samhällsorganen,
främst kommunerna.

Vilka uppgifter som i förevarande avseenden under beredskap och krig
skall åvila kommunerna liksom frågan om kommunernas skyldighet att i
fredstid vidta erforderliga förberedelser för uppgifternas handhavande har
hittills inte kommit till uttryck i författningsbestämmelser. Dessa och andra
frågor har utretts av kommunalrättskommittén. Med utgångspunkt från
dess förslag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för inrikesdepartementet
denna dag beslutat förelägga riksdagen förslag till bl. a. lag om
kommunal beredskap och lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
i krig in. in.

Konimunalrättskommittén har främst inriktat sin översyn av de kommunala
beredskapsuppgifterna på de praktiskt-organisatoriskt dominerande
områdena och frågorna om ledningsverksamheten. Frågorna om möjligheten
för socialvården att fungera under beredskap och krig har utretts av
socialberedskapskommittén. Beträffande riktlinjerna för beredskapsplanläggningen
samt i fråga om organisationsspörsmålen har de båda kommittéerna
haft ingående samråd med varandra. Socialberedskapskommittén har
också samrått med 1954 års värnpliktsavlöningsutredning, vars förslag
rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig, in. m. står
i nära samband med socialberedskapskommitténs förslag och upptages
därför till behandling i detta sammanhang.

Allmänna överväganden angående socialförmåner i krig

Socialvården i vårt land — såväl socialförsäkringssystemet som den
sociala omvårdnaden i övrigt — har under de senaste åren utvecklats och
uppbyggts till en hög grad av effektivitet. Det sagda gäller inte blott socialvårdens
materiella innehåll utan också formerna för dess administration.
De gällande bestämmelserna på socialvårdens område är tillämpliga under

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196\ ö7

fredstida förhållanden och i princip också under beredskap och krig. Vad
beträffar de materiella reglerna är det uppenbart att man i ett läge, då alla
ansträngningar måste inriktas på rikets försvar och då behov föreligger att
ta band om ett stort antal personer, som i anledning av krigsskada eller
utrymning saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till erforderlig
vård, stora svårigheter kan föreligga att upprätthålla den fredsmässiga
standarden. A andra sidan bör det eftersträvas att de sociala förmåner, som
finns i fredstid, så långt möjligt bibehålies även under beredskap och krig.
Detta torde bäst överensstämma med de allmänna grunderna för beredskapsplanläggningen
att man inte skall vidta mera ingripande åtgärder i
samhällsfunktionerna än som är nödvändigt med hänsyn till rådande förhållanden.
Härför talar inte blott den enskilde medborgarens behov av
social trygghet utan även administrativa skäl.

Tillämpningen av bestämmelserna under krigsförhållanden måste emellertid
som nämnts bli förknippad med stora svårigheter och i vissa lägen
kan det ifrågasättas, om systemet har möjlighet att fungera. Hindren kan
uppkomma till följd av att vissa förmåner — exempelvis folk- och tilläggspensionerna
— utbetalas centralt eller är beroende av beslut av centrala
eller regionala organ. Om de centrala utbetalningsorganen slås ut genom
krigshandlingar eller måste nedlägga sin verksamhet i samband med en
slutlig utrymning av Stockholmsområdet, kan förmånerna inte utbetalas i
fredsmässig ordning. Ej heller lokalt utbetalade förmåner — såsom sjukförsäkringsförmåner
och allmänna barnbidrag — torde kunna utbetalas
under alla omständigheter. Inom en kommun kan på grund av krigsskador
eller av andra orsaker förhållandena bli så svåra att utbetalningen av fredstida
sociala förmåner inte kan upprätthållas. Även om förmånerna kan
utgå till en kommuns egna invånare, kan i kommunen vara inkvarterade
personer från andra kommuner, vilka inte kan få ut sina sociala förmaner.

Med hänsyn till vårt lands motståndskraft är det en angelägenhet av
största vikt att en funktionsduglig socialvård finns även under krigsförhållanden.
Planläggningen bör här liksom på övriga områden främst inriktas
på det svåraste läget, då insatserna i första hand måste avse att tillgodose
de mest elementära hjälpbehoven. En verksamhet, som skall kunna utövas
i ett sådant ansträngt läge, måste göras starkt förenklad. Detta medför, att
hjälpens materiella innehåll får schabloniseras, beslutanderätten läggas på
lokala organ så långt detta är möjligt och förfarandet i största möjliga utsträckning
frigöras från formbundenhet. Kraven på en effektiv kontroll
måste också i viss utsträckning eftergivas.

Enligt socialberedskapskommitténs förslag till lag om krigshjälp
skall ekonomisk hjälp utgå till alla som i anledning av krigsskada, utrymning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle och till den vård som finnes
erforderlig, i den mån deras behov ej tillgodoses pa annat sätt. Detta innebär
5 — Bihang till riksdagens protokoll 196''p. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1964

bl. a. att krigshjälp kan utgå till dem vilkas fredsmässiga sociala förmåner
mte utgår på grund av krig eller krigsfara. I princip skall enligt förslaget
krigshjälp utgå efter en schablonmässig behovsprövning. Krigshjälpen skall
kunna utgå såväl kontant som in natura och den skall lämnas enligt en av
Kungl. Maj :t fastställd taxa. Enligt förslaget skall krigshjälpen administreras
av kommunerna och finansieras av statsmedel.

Socialberedskapskommitténs förslag om krigshjälp tillstyrkes i allt väsentligt
av remissorganen. För egen del har jag kommit till den uppfattningen,
att den föreslagna krigshjälpen är en för krigsförhållanden väl
avpassad hjälpform. Jag förordar därför att förslaget i huvudsak lägges till
grund for lagstiftning i ämnet. Till enskildheterna i förslaget återkommer
jag längre fram.

Socialberedskap skommittén har vidare ingående granskat de olika bestämmelserna
på socialvårdsområdet — särskilt reglerna rörande socialförsäkiingarna
för att undersöka vilka förändringar i förenklande och
decentraliserande syfte som kan påkallas av krigsförhållanden. Kommitténs
genomgång har resulterat i ett förslag till lag med särskilda bestämmelser
om vissa sociala förmåner under krigsförhållanden.

Som utgångspunkt för sistnämnda förslag har kommittén haft att löpande
sociala kontantförmåner bör utbetalas i fredsmässig ordning så länge det
låter sig göra. I vissa lägen, då detta ej längre är möjligt, måste — om förmånen
skall kunna bibehållas — ett särskilt utbetalningssystem träda i
funktion. Härmed avser kommittén inte blott det tekniska utbetalningsförlarandet
utan även en rad åtgärder, som i åtskilliga hänseenden påverkar
förmånernas materiella innehåll. När ett särskilt krigsutbetalningssystem
användes för en viss social förmån bör enligt förslaget staten i första hand
svara för alla kostnader för förmånen. Frågan hur dessa kostnader skall
slutligt bestridas anser kommittén böra upptagas till behandling först när
frågan aktualiseras. De fredsmässiga förmåner, som kan bibehållas under
krigsförhållanden, bör enligt kommitténs mening i nya fall beviljas på principiellt
samma villkor som under fred.

Ersättning från sjukförsäkringen bör enligt förslaget under krigsförhållanden
utgivas av de allmänna försäkringskassorna i enlighet med de i fred
gällande bestämmelserna till dem som bor kvar i sin hemort. Detsamma bör
gälla dem som i samband med evakuering lämnat sin hemort, så länge förbindelserna
mellan hemortskassan och de försäkrade fungerar. För de
lägen, då hemortskassan ej längre kan sända ersättningar till dem som
lämnat hemorten, föreslår kommittén, att den som är omfattad av sjukförsäkringen
och som lämnat sin hemort skall erhålla ersättning av den försäkringskassa,
inom vars verksamhetsområde han tagit uppehåll. När det
gäller att bestämma sjukpenningens storlek föreslås, att de inkvarterade
behandlas som om de inte tidigare varit sjukpenningförsäkrade utan först

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 cir 190 i .r>''.(

i samband med insjuknandet skulle inskrivas hos inkvarteringsortens försäkringskassa.
Varje anmälan om sjukdomsfall skulle följaktligen påkalla
beslut angående den försäkrades placering i sjukpenningklass, en placering
som i princip skulle grundas på hans aktuella inkomst av förvärvsarbete.

Kommittén föreslår, att folk- och tilläggspensionerna, då det fredstida
utbetalningssystemet ej längre fungerar, skall utbetalas genom postanstalterna
på grundval av de uppgiftskort, som i fred förvaras hos försäkringskassornas
lokalkontor. Uppgiftskorten avses efter vissa kompletteringar
skola utsändas från lokalkontoren till betalningsmottagarna, så snart ett
skärpt läge inträder. Kommunalt bostadstillägg skall enligt förslaget ej utgå
till evakuerade folkpensionärer.

Yrkesskadelivräntor skall enligt förslaget utbetalas av postanstalterna på
grundval av de i fred hos försäkringskassornas centralkontor och riksförsäkringsverket
förda registerkorten över utgående yrkesskadelivräntor.
Dessa kort bör på samma sätt som uppgiftskorten rörande pensionerna
distribueras till betalningsmottagarna då ett skärpt läge inträder.

Beträffande allmänna barnbidrag föreslår kommittén, att den fredsmässiga
utbetalningsordningen bibehålies så länge barnavårdsnämnderna har
möjlighet att utsända barnbidragsanvisningar. När detta bedömes inte
längre vara möjligt, skall den som har barnbidragsberättigat barn i sin vård
kunna erhålla allmänt barnbidrag genom barnavårdsnämnden i den kommun,
där barnet vistas.

Svårigheterna att utforma ett krigsutbetalningssystem för arbetslöshetsförsäkringen
samt för bidragsförskotten och ulfyllnadsbidragen har föranlett
kommittén att förorda att lagstiftningen rörande dessa förmåner tills
vidare inte skall tillämpas i ett krisläge.

Socialberedskapskommitténs förslag till särskilda bestämmelser om vissa
sociala förmåner under krigsförhållanden har bedömts olika under remissbehandlingen.
Åtskilliga remissorgan har anslutit sig till huvudgrunderna
i förslaget eller lämnat dem utan erinran. Man har dock på sina håll —- även
i yttranden som i princip är positiva till tanken på ett särskilt krigsutbetalningssystem
för vissa socialförmåner — ifrågasatt, huruvida det förordade
systemet är funktionsdugligt eller lämpligt. Lagförslaget har också mött
delvis ganska kraftig kritik. I somliga yttranden anses förslaget vara präglat
av en alltför optimistisk uppfattning av möjligheterna att i ett ytterlighetsläge
upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Vidare framhålles att förslaget
— trots förordade förenklingar jämfört med den fredstida ordningen -— är
alltför invecklat och tungrott. Även från rättvisesynpunkter yppas i en del
fall tvekan. Man ställer frågan, om det i ett krigsläge, då intresset är inriktat
på befolkningens skydd till liv och lem och på tillgodoseende av elementära
behov, är rimligt att vissa medborgarkategorier skall erhålla sin försörjning
enligt andra och förmånligare grunder än övriga. Mot denna bakgrund har
i flera yttranden anförts skäl, som talar för att man inriktar sig på en gene -

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 196i

rellt tillämpbar hjälpform och att man slopar samtliga socialförsäkringsoch
andra speciella förmåner, då den fredsmässiga verksamheten tvingas
att upphöra. Dessa yttranden utmynnar i ett förordnande av att krigshjälpen
utformas så att den kan täcka alla rimliga hjälpbehov.

Till de nyss anförda kritiska synpunkterna kan jag i många stycken
ansluta mig. Jag vill dock samtidigt ge mitt erkännande åt det arbete som
socialberedskapskommittén nedlagt på att undersöka möjligheterna att bibehålla
speciella sociala förmåner under krigsförhållanden. Genom kommitténs
arbete har problemen gjorts till föremål för en grundlig genomgång
och fått en allsidig belysning, utan vilka ett ställningstagande inte
skulle vara möjligt.

Kommittén har vid sina överväganden rörande ett särskilt krigsutbetalningssystem
för vissa förmåner själv ställt frågan om det inte av både principiella
och praktiska hänsyn skulle kunna göras gällande att man borde
stanna vid att genomföra förslaget om krigshjälp och underlåta särskilda
lagstiftningsåtgärder för att söka anpassa de fredsmässiga reglerna om särskilda
förmåner efter de under ett ytterlighetsläge rådande förhållandena.
I enlighet med sina direktiv har emellertid kommittén fullföljt uppgiften
att utarbeta förslag till särskilda krigsbestämmelser rörande de viktigaste
sociala kontantförmånerna.

Vid min bedömning av detta förslag har framför allt följande omständigheter
varit vägledande.

Jag har inte blivit övertygad om att det föreslagna systemet är funktionsdugligt
under de svåra yttre förhållanden som kan antagas föreligga i ett
krigsläge. Förslaget synes nämligen förutsätta, att samhället fungerar i
cn utsträckning som det inte torde vara realistiskt att räkna med. Det skulle
knappast \ara ägnat att stärka motståndsandan, om de av samhället planlagda
åtgärderna visade sig omöjliga att genomföra. Jag kan inte heller
finna att systemet pa ett tillfredsställande sätt tillgodoser medborgarnas krav
på en likvärdig och rimlig försörjning. I många fall skulle det föreslagna
systemet ge ett företräde till samhällets resurser åt vissa kategorier utan
att detta vore sakligt motiverat, i andra fall återigen skulle säkerligen den i
särskild ordning utbetalade förmånen behöva kompletteras med den generella
hjälpformen, krigshjälpen. Vidare skulle det kunna uppkomma icke
önskvärda skillnader mellan den bofasta och den evakuerade befolkningen,
något som självfallet bör undvikas. Slutligen kan jag inte finna, att systemet
tillgodoser de stora krav som måste ställas på administrativ enkelhet i
fråga om beredskapsplanläggning och verkställighetsåtgärder.

Jag kan på grund av det anförda inte tillstyrka ett särskilt krigsutbetalningssystem
för vissa sociala kontantförmåner. I stället förordar jag att
alla ansträngningar inriktas på att inom den kommunalt administrerade
krigshjälpens ram tillgodose de skilda hjälpbehoven på ett sätt som är tillfredsställande
och effektivt ur den enskildes synpunkt och som dessutom

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b Öl

är administrativt enkelt. En följd härav blir att, i den mån det ej längre är
möjligt att utbetala en social lörmån i 1''redsmässiga former, förmånen tills
vidare får upphöra att utgå. Olika samhällskategorier får alltså utan hänsyn
till sina fredsmässiga förhållanden hjälpbehoven täckta enligt reglerna om
krigshjälp.

Frågan om befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att lagstiftning om
sociala kontantförmåner inte skall tillämpas under krigsförhållanden får
tagas upp i särskild ordning. Ett sådant förordnande, som inte torde böra
givas förrän slutliga utrymningar företagits i avsevärd omfattning, behöver
inte innebära att de förmånsberättigade går miste om förmåner belöpande
på den tid varunder förordnandet gäller. Spörsmålet om retroaktiv
utbetalning av de suspenderade förmånerna får prövas då sådana förhållanden
inträtt, att det fredstida systemet kan fungera.

Förslaget till lag om krigshjälp

Såsom socialberedskapskommittén föreslagit bör reglerna om krigshjälp
samlas i en särskild fullmaktslag, som är i kraft redan under fredstid.
De materiella bestämmelserna bör träda i tillämpning automatiskt då
riket kommer i krig, och vid krigsfara bör tillämpningen bero på Kungl.
Maj:ts förordnande, som skall underställas riksdagens prövning inom
viss tid.

Ett grundläggande problem vid utformningen av krigshjälpen gäller den
personkrets, som skall kunna komma i åtnjutande av krigshjälp.
Enligt kommittéförslaget, mot vilket ingen erinran gjorts under remissbehandlingen,
skall rätt till krigshjälp tillkomma alla som i anledning av
krigsskada, utrymning, avbrott i den allmänna samfärdseln, produktionsomläggning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden
saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle eller till den vård
som är erforderlig, allt i den mån hjälpbehovet inte tillgodoses på annat
sätt. Åtskillnad göres ej mellan svenska medborgare och andra hjälpbehövande.
Jag tillstyrker kommitténs förslag. Med en så vid personkrets kommer
krigshjälpen att kunna fylla den funktion jag i det föregående förordat
att den skall få, nämligen att i ett ytterlighetsläge vara den enda sociala
kontanthjälpsförmånen, om man bortser från att socialhjälp även i ett sådant
läge skall kunna utgå i fall då hjälpbehovet inte har sin grund i krig,
krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden. Alla hjälpbehov,
vilka förorsakas av förhållanden, som sammanhänger med krig eller krigsfara,
omfattas av den föreslagna lydelsen, inte blott sådana som beror på
personskador och förlust av egendom utan även sådana som har sin grund
i att sociala förmåner inte utbetalas, penningförsändelser inte kan vidarebefordras,
betalning uteblir på grund av moratorium, möjligheter att erhålla
anställning eller driva rörelse upphör in. in. Med utrymning avses inte

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1961

bara utrymning genom civilförsvarets försorg utan även att någon på annat
sätt lämnat sin bostad i anledning av krig eller krigsfara. Personkretsen
torde framgå med erforderlig tydlighet utan att lagtexten vid sidan om krigsskada
och utrymning särskilt anger sådana omständigheter som avbrott i
den allmänna samfärdseln och produktionsomläggning.

En fråga som har nära samband med reglerna om personkretsen är den
gränsdragning mellan civilförsvarets och kommunernas
uppgitte r, som skall gälla beträffande ekonomiskt bistånd
åt krigsdrabbad befolkning. Kommittén föreslår som huvudregel, att skyldighet
att utge krigshjälp skall åvila kommun, inom vilken den hjälpsökande
är bosatt eller eljest tagit uppehåll. Huvudregeln kompletteras med
ett stadgande att länsstyrelsen, om det föreligger särskilda skäl, skall kunna
förordna att en kommun skall vara skyldig att utge behovsprövad hjälp
även till den som tillfälligt vistas inom kommunen.

I allmänhet har kommitténs ståndpunkt godtagits eller lämnats utan
erinran i remissyttrandena. På några håll är man dock inte helt tillfredsställd
med törslaget. Sålunda åberopas bl. a. dels att begreppet tagit uppehåll
är alltför snävt och dels att kravet på förordnande av länsstyrelsen är
alltför omständligt i svåra lägen. Med anledning härav vill jag framhålla,
att uttrycket taga uppehåll redan förekommer i civilförsvarslagen. Jag anser
det lämpligt att motsvarande bestämning upptages i den nu aktuella lagstiftningen.
Därigenom vinnes en gränsdragning för ansvarsövergången från
civilförsvaret till kommunerna, som ansluter sig till den i lagen om kommunal
beredskap föreslagna. Regeln medför att en kommun blir skvldig att
utge krigshjälp till dem som genom civilförsvarets försorg erhållit varaktig
inkvartering i kommunen.

Bestämmelsen att länsstyrelsen skall äga förordna om utgivande av krigshjälp
till den som tillfälligt vistas i kommunen bör ses mot bakgrunden av
de situationer som kan inträffa under en utrymningsrörelse. Särskilt vid
snabbutrymning av de största tätortsområdena kan förhållandena bli sådana
att utrymningsrörelsen måste avstanna för längre eller kortare tid. Bedömes
läget vara sådant att de utrymmande ej bör fortsätta, får civilförsvarsmyndigheten
fatta beslut om att inkvarteringen skall betraktas som varaktig.
Därigenom överföres civilförsvarets ansvar för de utrymmande till
vistelsekommunen, som har att utge krigshjälp. I vissa fall kan dock läget
vara sådant att det inte kan avgöras om inkvarteringen bör vara tillfällig
eller om den bör övergå till varaktig inkvartering. Ställningstagandet till
denna fråga kan dra ut på tiden. Ansvaret för de utrymmande åvilar därunder
civilförsvaret. Dess bistånd är i främsta rummet inriktat på att lämna
naturahjälp i form av kost och bostad m. m. Vid en tillfällig inkvartering,
som får pågå under längre tid, kan det erfordras möjlighet att därutöver
med kontanter tillgodose de utrymmandes individuella behov i någon utsträckning.
Enligt min mening är det ändamålsenligt att visst utrymme för

6I(

Kurujl. Maj.ts proposition nr 5 år 1961

krigshjälp finns i dylika fall. Det organ som häst kan bedöma om och när
krigshjälp bör utgå till hjälptagare, som inte tagit uppehåll i kommunen,
torde vara länsstyrelsen. Jag biträder därför kommittéförslaget.

Den allmänna kontanthjälpsformen vid krig eller krigsfara bör enligt
kommittéförslaget i princip ha karaktär av behovsprövad krigshjälp.
Förutsättning för rätt till sådan hjälp skall alltså vara att den
hjälpsökande saknar tillgängliga medel till sitt uppehälle eller den vård som
finns erforderlig och att hjälpbehovet inte tillgodoses på annat sätt. Om
dessa allmänna grunder råder enighet bland remissorganen och jag har
ingen invändning att göra.

När det gäller innebörden av att sökanden saknar tillgängliga medel får
en evakuerad person, som inte har tillgång till kontanta medel, anses vara
medellös, även om han har tillgångar i hemorten men dessa ej kan utnyttjas.
Kravet att den hjälpsökande skall sakna tillgängliga medel får vidare ej
fattas så att en förutsättning för krigshjälp är att sökanden vid tiden för
ansökningen helt saknar sådana medel. Har han medel, som anses tillräckliga
för blott en kortare tid, eller åtnjuter han måhända inom inkvarteringskommunen
viss begränsad förvärvsinkomst, bör krigshjälpen utmätas med
hänsyn härtill.

Som nämnts skall krigshjälp inte utgivas, om hjälpbehovet tillgodoses på
annat sätt. Krigshjälpen är med andra ord suhsidiär i förhållande till andra
hjälpformer. Den uppfattning jag i det föregående uttalat om att något särskilt
krigsutbetalningssystem inte bör skapas för socialförsäkrings- och
andra fredstida förmåner utesluter inte att sådana förmåner kan utbetalas
under tid då krigshjälpsbestämmelserna är i tillämpning. I händelse av
beredskapsutrymning torde nämligen förhållandena kunna antagas vara
sådana att utbetalning av fredstida socialförmåner kan äga rum. I den mån
en evakuerad persons hjälpbehov täckes genom sådana förmåner föreligger
alltså inte rätt till krigshjälp.

När det gäller socialhjälpen skulle principen att krigshjälpen är suhsidiär
i förhållande till andra hjälpformer kunna leda till att en kommun
inte skulle kunna utge krigshjälp, innan den prövat om den har skyldighet
att utge socialhjälp. En sådan ordning kan inte anses lämplig. Kommittén
har därför föreslagit, att kommunerna inte skall vara skyldiga att utge
socialhjälp i fall då hjälpbehovet har sin orsak i krigsskada, utrymning eller
andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden. Jag biträder
detta förslag, som inte gör någon inskränkning i kommunernas rätt att av
kommunala medel lämna frivillig socialhjälp i den utsträckning de finner
lämpligt.

Jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning att man vid prövning
av ansökan om krigshjälp inte annat än i rena undantagsfall kan göra sådan
utredning om hjälpbehovet, som företages innan socialhjälp meddelas. Som
grund för ett beslut om behovsprövad krigshjälp skall ej behöva ligga annan

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

utredning rörande sökandens hjälpbehov än ett av honom på heder och
samvete avgivet intyg om detta behov. I intyget bör sökanden försäkra, att
lian saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård
samt att hans hjälpbehov ej tillgodoses på annat sätt. Det sagda utesluter
inte, att krigshjälpsorganen, om skäl därtill föreligger, har rätt att närmare
undersöka en hjälpsökandes förhållanden. De kan också vägra att utge
krigshjälp, om det är uppenbart, att sökanden har tillgängliga medel och
hans uppgifter sålunda är oriktiga, eller om det är uppenbart, att sökandens
hjälpbehov tillgodoses på annat sätt än genom krigshjälpen.

Nyss berörda intyg skall enligt kommitténs förslag avgivas vid varje tillfälle,
då sökanden önskar erhålla krigshjälp. Även om denna anordning i
och for sig bor anses tillgodose rimliga anspråk på administrativ enkelhet,
kan det inte uteslutas att åtskilliga, särskilt äldre personer finner det besvärande
att gång efter annan skriftligen betyga att de saknar medel och att
deras hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt. Som jag strax kommer till
ar avsikten att krigshjälp till uppehället skall utgå för högst en månad i
forskott. Särskilt med tanke på att krigshjälpen enligt mitt förslag ersätter
fredstida förmåner såsom folkpension m. m. har jag övervägt, om inte
ansökningsproceduren skulle kunna förenklas ytterligare. Mina överväganden
har lett fram till att det borde vara möjligt att, sedan krigshjälp första
gången lämnats, i fortsättningen utge krigshjälp utan ny prövning av hjälpbehovet.
En given förutsättning är därvid att anledning ej föreligger till
antagande att hjälpbehovet ändrats. Det lokala krigshjälpsorganet torde
inte sakna möjligheter att bedöma huruvida så är förhållandet. Jag förordar
att ett stadgande av nu angiven innebörd upptages i lagen. I praktiken
betyder detta att den hjälpsökande, som för sin försörjning fortlöpande är i
behov av krigshjälp, i allmänhet inte mer än en gång skall behöva försäkra
att han saknar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle och erforderlig vård
samt att hans hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt.

Med förebild från familjebidragsförordningen har kommittén föreslagit,
att Kungl. Maj :t som villkor för erhållande av behovsprövad krigshjälp skall
kunna stadga skyldighet för hjälpsökande att hos organ för den offentliga
arbetsförmedlingen anmäla sig som arbetssökande och antaga lämpligt
arbete, i den mån sådant erbjudes honom. Förslaget har i allmänhet lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. I ett par yttranden har man dock
\elat
föreslagna stadgandet är erforderligt. Jag ansluter mig till kommitténs
förslag.

Som förut nämnts avser krigshjälpen att tillgodose livsuppehället och
den vård, som är erforderlig. Till utgifter för livsuppehället räknas utgifter
för mat, bostad i vistelseorten, oundgängliga inventarier och kläder, rengöring,
nödvändiga resor och andra dylika utgifter som erfordras för att
vederbörande ej skall lida nöd. Ett visst mått av fickpengar bör även ingå
i hjälpen till livsuppehället. Vårdkostnader kan vara kostnader för vårdare

Kanyl. Maj:ts proposition nr 5 år 1964 65

eller för vård på internat. Inom krigshjälpens ram bör även lämnas begravningshjälp.

Däremot bör, i överensstämmelse med vad socialberedskapskommittén
föreslagit, krigshjälp ej utgå till evakuerade personers bostad i hemorten.
Såsom framhållits i flera remissyttranden är det av stor betydelse att de
evakuerade erhåller skydd mot vräkning från sin bostad i hemorten och
mot utmätning av sitt bohag där. Hithörande frågor, som har beröring med
frågor rörande moratorielagstiftning, torde få behandlas i annat sammanhang.

Krigshjälp bör såsom kommittén förordat normalt utgå som kontant
bidrag. Endast undantagsvis, när hjälpbehovets art föranleder därtill eller
när kontantbidrag kan antagas inte komma till avsedd användning, bör
hjälpen utgå in natura. Ett speciellt fall av naturahjälp är då hjälptagaren
erhåller bostad eller försörjning på anstalt, särskilt inrättat internat eller
kollektiv förläggning. I sådana fall bör bostadsförmån och försörjning anses
som krigshjälp in natura och i fall då helinackordering erhålles bör endast
ett fickpenningbelopp utbetalas kontant till hjälptagaren.

Kommittén diskuterar i delta sammanhang frågan i vilken utsträckning
kommunerna vid meddelande av krigshjälp bör direkt till hyresvärden
betala hyra för bostad som upplåtits till hjälptagaren. Denna fråga har i
den i prop. 1964:4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
i krig m. in. lösts så, att inkvarteringsvärden blir berättigad
att direkt hos kommunen lyfta hyran för inkvarteringsbostaden i avräkning
på krigshjälp, som tillkommer den inkvarterade. I lagen om krigshjälp bör
upptagas en hänvisning till detta stadgande.

Socialberedskapskommittén föreslår att icke behovsprövad
krigshjälp under vissa omständigheter skall kunna utgå till den som
i anledning av krigsskada eller utrymning lämnat sin bostad. Denna hjälpform
avser främst s. k. utbombade personer och personer som deltagit i
plötsliga utrymningar. Hjälpen skall kunna utgå inte endast till personer som
inkvarterats i annan kommun utan även till dem som utrymts eller omflyttats
inom samma kommun. Personer som blott tillfälligt vistas i en kommun,
t. ex. under en pågående utrymningsrörelse, skall dock enligt förslaget
inte kunna få den icke behovsprövade hjälpen. Kommittén har inte
minst av psykologiska skäl ansett angeläget att de hårt drabbade befolkningskategorier,
som de utbombade och de under flyktliknande former
evakuerade utgör, under ett inledningsskede kan erhålla ett ekonomiskt
bistånd utan prövning av sina ekonomiska förhållanden. Bidragsformen är
att anse såsom en starthjälp med syfte att underlätta omställningen till de
nya förhållandena.

Den icke behovsprövade krigshjälpen föreslås skola utgå därest Kungl.
Maj:t så förordnat och för den tid Kungl. Maj:t bestämmer. Denna tid bör
enligt kommitténs mening lämpligen kunna sättas till en månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196b

Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan erinran. Kritiska synpunkter har emellertid också anförts. I ett remissyttrande
ifrågasättes, om det föreligger behov av denna hjälpform jämsides
med den på schematisk behovsprövning grundade krigshjälpen, eftersom
någon större skillnad mellan de båda hjälpformerna i praktiken knappast
synes föreligga. Även om jag har förståelse för denna uppfattning, tror jag
likväl att den psykologiska betydelsen av den ifrågavarande hjälpformen ej
bör underskattas. Jag tillstyrker därför vad socialberedskapskommittén
föreslagit.

Den icke behovsprövade krigshjälpen bör om möjligt lämnas så snart de
kommunala myndigheterna från civilförsvaret övertagit ansvaret för de
berörda befolkningsgrupperna, vilket innebär att de evakuerade får den så
snart de erhållit bostad i inkvarteringskommunen.

I överensstämmelse med den principiella inställning jag redovisat i samband
med mina allmänna överväganden rörande socialförmåner under
krigsförhållanden finner jag det olämpligt att göra personer, som i fredstid
är berättigade till sociala förmåner, till en privilegierad kategori i krigshjälpshänseende
genom att tillerkänna dem rätt att under alla omständigheter
erhålla krigshjälp utan behovsprövning. Detta innebär att jag inte
heller kan tillstyrka värnpli k tsavlöningsutred ningens förslag
att värnpliktigas och civilförsvarspliktigas familjer skulle bilda en
sådan privilegierad kategori. I den mån familjebidragsförordningen på
grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas får deras rätt till krigshjälp
bedömas efter de allmänna reglerna. Med vad jag nu sagt har jag inte
avsett att ta ställning till möjligheterna att skapa särskilda anordningar för
försörjningen av de värnpliktigas familjer exempelvis efter mönster av det
norska krigsregulativet, en fråga som inte tillhör mitt ämbetsområde.

Jag anser i likhet med socialberedskapskommittén att fasta normer
för krigshjälpens storlek bör gälla. Förhållandena i samband
med beviljande av krigshjälp torde sällan vara sådana att någon individuell
prövning kan göras. Schablonbelopp måste därför i stor utsträckning komma
till användning. Krigshjälp bör lämnas enligt en av Kungl. Maj:t fastställd
taxa, vilken i huvudsak bör utformas som en månadstaxa för kontanthjälp.
I taxan bör anges normerna för bostadsbidrag, underhållsbidrag
för övriga levnadskostnader, bidrag för tillgodoseende av särskilda behov
och begravningsbidrag. Hjälp bör utbetalas i förskott för högst en månad.

Enligt kommittéförslaget skall bostadsbidragen i normalfall motsvara de
belopp, med vilka ersättning för tvångsupplåtelse av bostad till hemlös
befolkning skall utgå. Med anledning härav vill jag erinra om att för sådan
upplåtelse taxor i stor utsträckning blir tillämpliga enligt den i prop.
1964:4 föreslagna lagen om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i
krig m. m.

När det gäller krigshjälpstaxans normer för underhållsbidrag för övriga

Kungi. Maj.ts proposition, nr ö dr 1961 07

levnadskostnader har kommittén diskuterat olika alternativ och har därvid
stannat för att anknyta underhållsbidragens storlek till folkpensioneringens
ålderspension.

Jag saknar anledning att i detta sammanhang ta slutlig ställning till
taxans utformning, men såvitt jag kan finna talar goda skäl för de av kommittén
föreslagna lösningarna.

För krigshjälpens administration skall enligt socialberedskapskommitténs
förslag finnas eu krigshjälpsnämnd i varje kommun. Har
kommunen inte uppdragit åt annat organ att fungera som krigshjälpsnämnd
eller inrättat särskild sådan nämnd, skall socialnämnden vara krigshjälpsnämnd.
Förslaget har i allmänhet godtagits av remissorganen och jag har
intet att erinra mot detsamma.

På det regionala planet bör det ankomma på länsstyrelsen att utöva tillsyn
över kommunernas krigshjälpsverksamhet och planläggningen av densamma.
Förekommer missförhållanden i kommunernas befattning med
krigshjälpsverksamheten bör länsstyrelsen äga vidta erforderliga åtgärder
för att nå rättelse. Länsstyrelsen bör kunna förordna att ersättning av statsmedel
för utgiven krigshjälp inte skall utgå eller skall utgå i minskad omfattning,
om kommunen grovt åsidosatt sina skyldigheter.

Länsstyrelsernas nu berörda verksamhet kommer uppenbarligen att ställa
särskilda anspråk på deras personella resurser. Kommittén har föreslagit
att i länsstyrelsernas krigsorganisation intages ett visst antal kvalificerade
befattningshavare, som genom resor i länet kan utöva tillsyn över krigshjälpsverksamheten.
Frågan har behandlats i åtskilliga remissyttranden,
främst från länsstyrelserna, som i flera fall uttalar tveksamhet beträffande
möjligheterna att erhålla lämpliga personer. Å andra sidan har riksförsäkringsverket
framhållit att administrativt tränad socialförsäkringspersonal
i ett krigsläge i stor utsträckning torde komma att frigöras från centrala
ämbetsverk och från allmänna försäkringskassor i utrymningsområdena.
Länsstyrelsernas personalbehov för krigshjälpsverksamheten bör enligt min
mening beaktas vid planläggningen av länsstyrelsernas krigsorganisation.
Hänsyn bör härvid tagas till vad som anförts från socialberedskapskommitténs
och riksförsäkringsverkets sida.

Kommitténs förslag att kommunernas kostnader för utgiven
krigshjälp skall ersättas av staten har genomgående tillstyrkts under
remissbehandlingen och jag har för egen del ingen avvikande uppfattning.

Av bestämmelserna i den föreslagna lagen om kommunal beredskap följer,
att kommunernas kostnader för administration av krigshjälpen i ett
verkställighetsskede ersättes av staten, medan kostnaderna för planläggningen
i princip vilar på kommunerna själva.

Såsom kommittén anfört bör vissa regler om enskild persons
ersättningsskyldighet för erhållen krigshjälp intagas i lagen
om krigshjälp. Den som genom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet läm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196i

nåd oriktig eller vilseledande uppgift föranlett att krigshjälp utgått bör
sålunda av allmän domstol kunna åläggas att återbetala beloppet.

Kommittén föreslår att, då frågorna om ersättningsskyldighet blir aktuella,
i särskild lagstiftning skall kunna stadgas skyldighet för försörjare att
ersätta behovsprövad krigshjälp, som lämnats åt hans make eller barn eller
adoptivbarn under 16 år på grund av att försörjaren ej fullgjort sin underhållsplikt.
Däremot har kommittén inte velat föreslå någon ersättningsskyldighet
för den som erhållit krigshjälp på grund av utebliven social förmån,
utebliven lön eller annan inkomst eller på grund av hinder att ta tillgångar
i anspråk. Några remissorgan finner, att förslaget inte är helt tillfredsställande,
och förordar en längre gående återbetalningsskyldighet.
Bland annat framhålles att konsekvenserna skulle bli stötande, om återbetalningsskyldighet
inte förelåg i fall då krigshjälp under längre tid ersatt
exempelvis utebliven lön eller social förmån, som sedermera utgives för tid
under vilken krigshjälp utgått. Återbetalningsskyldighet ifrågasättes också
för den händelse dubbel utbetalning av krigshjälp ägt rum utan att detta
kan läggas hjälptagaren till last.

Jag instämmer med kommittén däri att lagen bör öppna en principiell
möjlighet att beträffande behovsprövad krigshjälp föreskriva återbetalningsskyldighet,
som närmare regleras först sedan normala förhållanden
inträtt efter det läge som föranlett utgivande av krigshjälp. Jag delar också
kommitténs uppfattning att sådan återbetalningsskyldighet bör förekomma
endast i begränsad omfattning. Den föreslagna möjligheten att föreskriva
återbetalningsskyldighet för försörjare synes lämpligt avvägd. Med den av
mig förordade lösningen, att de sociala kontantförmånerna skall kunna
suspenderas under tid för vilken krigshjälp utgives, skulle verkan kunna
bli att ett stort antal hjälptagare vid den tidpunkt då det fredstida systemet
åter sättes i funktion skulle bli berättigade till betydande belopp av allmänna
medel, avseende tid under vilken det allmänna genom krigshjälpen
tryggat deras försörjning. Möjlighet torde böra finnas att undvika sådan
dubbelbetalning. Jag förordar en regel om att återbetalningsskyldighet skall
kunna stadgas för hjälptagare, där denne kommer i åtnjutande av annan
social förmån för samma tid som krigshjälpen avser. Återbetalning torde
härvid få ske genom att krigshjälpen avdrages på retroaktivt utbetalade
socialförmåner.

Specialmotivering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom
socialdepartementet upprättats förslag till lag om krigshjälp. I lagen upptages
endast mera grundläggande stadganden. Övriga föreskrifter bör i
form av tillämpningsbestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t eller myndighet,
som kan komma att erhålla Kungl. Maj :ts uppdrag härtill.

Kungl. Maj:Is proposition nr 5 år 196b 69

Beträffande förslaget torde utöver vad förut anförts böra nämnas följande.

1 §•

Paragrafens lydelse ansluter till den brukliga i fullmaktslagar, vilka avses
skola träda i tillämpning automatiskt i krig och efter särskilt förordnande
—- som skall underställas riksdagen — vid krigsfara.

2 §•

I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till krigshjälp.
Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.

Första stycket avser den behovsprövade krigshjälpen, och i andra stycket
behandlas den icke behovsprövade krigshjälpen.

Det ligger i sakens natur att krigshjälp ej samtidigt skall utgivas enligt
första och andra stycket.

3 §•

Av första stycket framgår vilken kommun som är skyldig att utge krigshjälp.

I andra stycket fastslås att kommun inte är skyldig att utge socialhjälp
till den som saknar medel av anledning som anges i 2 § första stycket, även
om den hjälpbehövande tillhör sådan kategori av befolkningen, till vilken
enligt socialhjälpslagen obligatorisk socialhjälp skall utgå. Den hjälpbehövande
blir i stället berättigad till krigshjälp. Någon åtskillnad göres därvid
ej mellan inkvarterade i kommunen och kommunens egen befolkning. Som
framgår av den allmänna motiveringen innebär stadgandet inte någon inskränkning
i kommuns rätt att lämna frivillig socialhjälp. Härför utgår
givetvis inte någon ersättning av statsmedel enligt reglerna för krigshjälpen.

4 §•

Första och tredje styckena har behandlats i den allmänna motiveringen.
Närmare föreskrifter angående ansökningsförfarandet förutsättes utfärdade
i administrativ ordning.

Sökes krigshjälp för flera hushållsmedlemmar äger enligt andra stycket
den som förestår hushållet avge föreskriven försäkran och lämna erforderliga
uppgifter för var och en av hushållsmedlemmarna.

5 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.

6 §•

Paragrafen innehåller reglerna om den kommunala organisationen av
krigshjälpsverksamheten. Socialnämnden skall vara krigshjälpsnämnd, såvida
kommunen inte uppdrager åt annat kommunalt organ att vara krigs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 196k

hjälpsnämnd eller inrättar särskild krigshjälpsnämnd. I sistnämnda fall
kan krigshjälpsnämnd utses så snart lagen om krigshjälp trätt i kraft.

Andra—fjärde styckena har den utformning som är bruklig då nya specialreglerade
kommunala nämnder inrättas.

7 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har tillkommit för att beviljandet av
krigshjälp skall kunna fortgå effektivt i trängda lägen. I sådant syfte har
det ansetts lämpligt att beslutanderätten kan utövas av ledamot av krigshjälpsnämnden
eller den som av nämnden utsetts att mottaga ansökan om
krigshjälp. Att såsom ifrågasatts i några remissyttranden medge sådan beslutanderätt
endast för nämndens ordförande eller vice ordförande har inte
ansetts tillfyllest.

8 §•

Kommunernas kostnader för utgiven krigshjälp bör såsom framgår av
den allmänna motiveringen ersättas av statsmedel. Det har ansetts lämpligt
att ersättningen fastställes av länsstyrelsen, som skall ha att på begäran
lämna förskott på ersättningen.

9 §•

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen.
Hushållsföreståndare, som enligt 4 § andra stycket vid ansökan om
krigshjälp avgivit intyg för hushåll smedlem och därvid lämnat oriktig eller
vilseledande uppgift, kan åläggas att återgälda krigshjälp, som utgivits till
hushållsmedlemmen.

10 §.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör länsstyrelsen handha den
regionala ledningen av krigshjälpsverksamheten. Det bör ankomma på länsstyrelsen
att följa tillämpningen av lagen och eljest meddelade bestämmelser
om krigshjälp samt att därvid tillse att verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt
sätt. Länsstyrelsen skall även övervaka planläggningen av krigshjälpsverksamheten.

11 §•

I första och andra styckena regleras besvär över krigshjälpsnämnds och
länsstyrelses beslut enligt lagen. Vid besvär i krigshjälpsärenden skall tilllämpas
den i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot
förvaltande myndighets beslut stadgade besvärstiden. Erinras må att besvärstiden
kan förlängas med stöd av administrativa fullmaktslagen. Av
tredje stycket framgår att beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av
förd klagan, om ej länsstyrelsen förordnar annorlunda.

12 §.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t förordnar att meddela tillämpningsföreskrifter.

Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år 1964

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1964.

Den första mandatperioden för ledamöter och suppleanter i särskilt inrättad
krigshjälpsnäinnd bör bestämmas så, att överensstämmelse kommer
att råda med den allmänna mandattiden inom kommunala nämnder. En
regel härom har intagits bland ikraftträdandebestämmelserna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att antaga ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om
krigsh jålp.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj it Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Berit Sandqvist-örnberg