Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reformering av
socionomutbildningen; given Stockholms slott den 14 februari
1964-

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor rörande reformering och utbyggnad av
socionomutbildningen.

På grundval av förslag av socionomutbildningskommittén förordas en förlängning
av socionomutbildningen från 2 V2 år till 3 V2 år. Kravet på en ettårig förpraktik
förutsätts samtidigt avskaffat. Utbildningen avses omfatta en ettårig
samhällsvetenskaplig grundkurs, tre terminers studier i yrkesinriktade examensämnen
samt en ettårig studiepraktik. Den nuvarande differentieringen på en
social linje, en förvaltningslinje och en teoretisk linje föreslås bibehållen. Vidare
förordas, att socialinstituten skall ombildas till socialhögskolor fr. o. m. den 1 juli
1964. Antalet utbildningsplatser vid socialhögskolorna föreslås öka från 480 till
540. Samtidigt förordas en betydande förstärkning av socialhögskolornas lärarorganisation.

Till driftkostnader för de fyra socialhögskolorna under budgetåret 1964/65
äskas sammanlagt 3 355 000 kr., vilket jämfört med innevarande budgetår innebär
en kostnadsökning för statsverket med 945 000 kr. Till fortbildning av socionomer
äskas för nästa budgetår 70 000 kr., en ökning i förhållande till medelsanvisningen
innevarande budgetår med 15 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 48

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
februari 1964-

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående reformering
av socionomutbildningen och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 10 s.
458) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1964/65 beräkna

a) till Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 013 000 kr.

b) till Socialinstitutet i Stockholm: Omkostnader ett förslagsanslag av

169 000 kr.

c) till Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar ett förslagsanslag av 618 000 kr.

d) till Socialinstitutet i Göteborg: Omkostnader ett förslagsanslag av

130 000 kr.

e) till Socialinstitutet i Lund: Avlöningar ett förslagsanslag av 623 000 kr.

f) till Socialinstitutet i Lund: Omkostnader ett förslagsanslag av 130 000 kr.

g) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar ett förslagsanslag av 534 000 kr.

h) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader ett förslagsanslag av 138 000 kr.

i) till Fortbildning av socionomer m. m. ett reservationsanslag av 70 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

3

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen för
ecklesiastikdepartementet samma dag sex sakkunniga för att verkställa utredning
rörande socionomutbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Utredningen,
som antog benämningen socionomutbildning skommittén, framlade
den 16 augusti 1962 sitt huvudbetänkande, »Socionomutbildningen» (SOU
1962:43). Över betänkandet avgavs, efter remiss, yttranden av en rad myndigheter
och organisationer. I samband med departementsberedningen av kommitténs
förslag upprättades en kompletterande promemoria rörande socialinstitutens
personalorganisation m. m. På grundval av föreliggande förslag förordades i propositionen
1963:79, att socialinstituten skulle förstatligas från och med den 1 juli
1963, att antalet utbildningsplatser vid instituten skulle ökas från och med läsåret
1963/64 från 380 till 480 samt att en betydande förstärkning av institutens
lärarorganisation skulle ske, bl. a. genom inrättande av tjänster som universitetslektor.
Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU 110,
Rskr 237).

I nämnda proposition förutskickades, att efter ytterligare överväganden förslag
snarast möjligt skulle framläggas om bl. a. reformering av socionomutbildningens
utformning och innehåll. För att biträda vid beredningen av dessa frågor
har rektorn vid socialinstitutet i Stockholm, docenten H. Meijer tillkallats genom
beslut den 25 juli 1963. Vidare har genom beslut den 3 maj 1963 uppdragits åt
lektorn vid socialinstitutet i Stockholm I. Mundebo att biträda vid beredning
av frågan om ökad elevintagning vid socialinstituten. De båda experterna har
sedermera gemensamt utarbetat en promemoria med förslag i ämnet, vilken framlades
den 4 november 1963.

I sedvanlig ordning har styrelserna för socialinstituten framlagt förslag rörande
anslag för budgetåret 1964/65 till verksamheten vid instituten.

I nyssnämnda proposition lämnades en redogörelse för huvuddragen av socionomutbildningskommitténs
betänkande. I det följande redogöres därför endast
i korthet för kommitténs förslag rörande socionomutbildningens innehåll m. m.
samt för remissinstansernas synpunkter i ämnet. Vidare lämnas en mera ingående
redovisning av innehållet i den av experterna utarbetade promemorian,
vilken i fortsättningen benämnes departementspromemorian. På vissa punkter
behandlas frågor, vilka icke kräver riksdagens medverkan. Även på dessa punkter
lämnas emellertid för sammanhangets skull en viss redovisning av förslagen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen

A. Kommitténs förslag
Socialinstitutens uppgifter in. m.

Kommittén konstaterar, att socionomutbildningen i vissa avseenden inte helt
motsvarat arbetsmarknadens krav. Socionomernas arbetsuppgifter har blivit
alltmer kvalificerade, och kraven på kunskaper har ökat. Det föreligger därför
enligt kommittén behov av en omläggning av den nuvarande socionomutbildningen.
Kommitténs förslag syftar till att uppnå en kvalitativ förbättring av såväl
den teoretiska som den praktiska utbildningen.

Enligt kommitténs mening bör socialinstituten vara fackhögskolor med uppgift
att utbilda socionomer och att främja samhällsvetenskaplig forskning. Genom
en breddning och fördjupning av den teoretiska utbildningen skulle socionomutbildningen
kunna bli kvalitativt likvärdig med den utbildning som lämnas vid
andra fackhögskolor, hävdar kommittén. Med hänsyn till utbildningsuppgifterna
och utbildningens allmänna uppläggning bör enligt kommitténs uppfattning socialinstituten
i framtiden benämnas socialhögskolor. Liksom hittills bör
— framhåller kommittén — även personer utan studentexamen beredas möjlighet
att genomgå socionomutbildning.

Trots en betydande ökning av elevantalet vid instituten under senare år bedömer
kommittén det som sannolikt, att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten
kommer att bli erforderlig. En rad omständigheter talar enligt kommittén
för ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården pågående förskjutningen
mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten,
den pågående upprustningen inom vårdområdena samt primär- och landstingskommunernas
vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang.
Kommittén är därför inte främmande för tanken att det i framtiden kan
bli aktuellt att inrätta en femte utbildningsanstalt för socionomutbildning men
anser, att de nuvarande läroanstalterna i första hand bör byggas ut.

Socionomutbildningens innehåll

Socionomexamen kan nu avläggas på social, socialkommunal (i Stockholm förvaltningslinje)
eller teoretisk linje. Under 1950-talet har två tredjedelar av de
studerande antagits på sociala linjen, en fjärdedel på socialkommunala linjen
(förvaltningslinjen) och övriga på teoretiska linjen eller till partiell utbildning.
Man kan således enligt kommittén tala om två huvudgrupper av studerande: de
som önskar en social inriktning av sin utbildning och de som önskar en kommunalekonomisk
och administrativ inriktning. Även inom dessa båda huvudgrup -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

per föreligger emellertid betydande variationer i fråga om studie- och yrkesinriktning.
Kommittén har kommit till (len uppfattningen, att skälen mot en linjedifferentiering
i nuvarande form är mycket starka. Kommittén anser principiellt, att
den fortgående specialiseringen ökar kraven pa allmän kunskap och utblick. De
studerande bör enligt kommittén erhålla en sådan utbildning, att de efter examen
kan arbeta också inom andra sociala och kamerala arbetsområden än sådana som
de ursprungligen syftat till. Vidare framhåller kommittén, att de gemensamma
grundelementen i utbildningen är så framträdande, att det är både möjligt och
lämpligt att hålla samman utbildningen i början av studiegången och uppskjuta
differentieringen till ett senare skede av studierna. Kommittén föreslår i enlighet
därmed, att samtliga studerande under det första studieåret skall genomgå en
samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna genom val
av lämplig kombination av examens ämnen och studiepraktik differentieras
efter intresseinriktning och framtidsplaner.

Normalstudietiden vid socialinstitutens båda yrkesutbildande linjer är nu 2V2
läsår, varav 17 månaders teoretiska studier och 8—10 manaders studiepraktik.
Härtill kommer ett års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén
nödvändig, om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås.
Kommittén föreslår en sammanlagd utbildningstid av 3Vfc läsår, varav 2l/2
läsårs teoretiska studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Den enligt
kommitténs mening alltför elementära förpraktiken förordas bli avskaffad; den
sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom bli lika lång som för närvarande.

Grundkursen skulle enligt kommitténs förslag omfatta följande delkurser: rättskunskap,
statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik och
praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering.

Nuvarande studieordning med ett stort antal ämnen och kurser under en relativt
kort utbildningstid har enligt kommittén inte givit utrymme för en fördjupning
av studierna. Mot bakgrunden härav och med tanke på utbildningens syfte
föreslår kommittén en begränsning av antalet examensämnen till fem, nämligen
statskunskap, rättsvetenskap, samhälls- och företagsekonomi, sociologi och psykologi.
Varje ämne föreslås omfatta en allmän kurs, som främst behandlar ämnets
metodfrågor, jämte minst två alternativkurser. Kommittén motiverar i betänkandet
valet av examensämnen och diskuterar ingående frågan om ämnenas innehåll
och omfattning.

Kunskapsfordringarna för en betygsenhet skall enligt kommittén omfatta dels
en allmän kurs, dels en av alternativkurserna i ämnet. Genom denna uppläggning
skall alla studerande få handledning i respektive ämnes vetenskapliga metodik
och kunna koncentrera studierna till den del av ämnet som är mest lämplig
med hänsyn till yrkesinriktningen.

Kommittén föreslår att den praktiska utbildningen i sin helhet inarbetas i
socionomutbildningen. Studiepraktiken föreslås omfatta ett ar, fördelat pa tva
fem-månadersperioder och en två-månadersperiod. Studiepraktiken bör enligt
kommittén betraktas som utbildning. Kommittén betonar att tillgång till lämp -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

liga praktikplatser och goda handledare är nödvändig för förverkligande av kommitténs
förslag.

Enligt kommittén är det angeläget, att försök med särskilda undervisningscentra
— dvs. institutioner som samtidigt tar emot ett större antal studerande
för praktisk utbildning — kommer till stånd. Kommittén framhåller att det bör
ankomma på socialhögskolorna att närmare undersöka förutsättningarna att anordna
undervisningscentra. Socialhögskolorna måste också enligt kommitténs
mening utvidga den kursverksamhet för handledare som bedrivits under senare år.

Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som
dels genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fyra betygsenheter i
examensämnena, varav minst två betyg i ett sådant ämne, dels ock fullgjort godkänd
studiepraktik. För studerande som inte fullgör studiepraktik, dvs. valt en
utbildningsväg motsvarande den nuvarande teoretiska linjen, skall krävas minst
sex betyg i examensämnena, varav minst två betyg i vart och ett av två sådana
ämnen.

Högre utbildning för socionomer

I fråga om akademiska studier på grundnivå anser kommittén det knappast
lämpligt att ha generella regler för överskrivning av betyg i socionomexamen.
Kommittén har i stället den uppfattningen, att socionomutbildningen bör ge en
tillräcklig grund för kvalificerade sociala, administrativa och kommunal-ekonomiska
tjänster.

Kommittén har inte räknat med att licentiatstudier skall kunna bedrivas vid
socialhögskolorna, varför den som önskar fortsätta sina studier mot licentiatexamen,
förutsätts få avlägga sådan examen vid universitet. Kommittén föreslår
att behörighet att avlägga filosofie licentiatexamen skall tillkomma den, som
jämte socionomexamen förvärvat tre betygsenheter i ett ämne vid filosofisk fakultet.
Då en socionom i allmänhet torde ha förvärvat två betyg i ifrågavarande
ämne vid socialhögskola, innebär förslaget, att socionomen efter sin examen får
bedriva normalt omkring en termins universitetsstudier, innan licentiatsstudierna
kan påbörjas.

B. Yttranden

Behovet av en utvidgning och fördjupning av socionomernas teoretiska utbildning
och en effektivisering av studiepraktiken vitsordas av samtliga remissinstanser
som yttrat sig i fragan. Salunda framhåller Svenska landskommunernas förbund
bl. a. följande.

Kommunerna befinner sig just nu i en omdaningsperiod. Den pågående indelningen
i kommunblock torde successivt resultera i omfattande kommunsammanläggningar.
I de större kommuner som sålunda efter hand väntas komma till
stånd får man räkna med ökade krav på befattningshavarnas kunnighet och förmåga
att handha alltmer kvalificerade uppgifter. Styrelsen hälsar därför med
tillfredsställelse kommitténs förslag om en förbättrad socionomutbildning.

7

Kungl. May.ts proposition nr 48 år 1964

Svenska stadsförbundet understryker särskilt kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen
såsom en klart yrkesinriktad fackhögskoleutbildning med en
genomförd integration mellan teori och praktik.

Remissinstanserna betonar genomgående, att den av kommittén föreslagna
kvalitetsförstärkningen av utbildningen skulle ge läroanstalterna högskolekaraktär,
och med ett undantag biträdes förslaget att institutens benämning ändras
till socialhögskolor. Universitetsmyndigheterna tillstyrker sålunda att
socialinstituten får karaktär av fackhögskolor, att de med hänsyn härtill benämnes
socialhögskolor samt att forskningsresurserna förstärkes inom de områden
socionomutbildningen omfattar. Statskontoret har avvikande mening i fråga om
läroanstalternas benämning och finner att socialinstituten på grund av bl. a. det
starka inslaget av praktisk utbildning intar en särställning gentemot övriga fackhögskolor
och därför bör bibehållas vid sin nuvarande benämning.

Behovet av ökade resurser för social och kommunalt administrativ
forskning understrykes av bl. a. Svenska stadsförbundet, Svenska
landskommunernas förbund, Svenska socialvardsförbundet, SACO, TCO, LO
och socialstyrelsen. Statskontoret anser, att man inte nu bör fatta beslut som
binder den sociala forskningens framtida organisation. Socialpolitiska kommittén
uttalar i huvudsak följande.

Forskningen vid de framtida socialhögskolorna bör bedrivas främst som ett
led i undervisningen och utbildningen. Genom att i högre grad än som betingas
härav engagera sig i forskningsuppgifter kan dessa högskolor riskera att förlora
karaktären av högre fackskolor för utbildning av socionomer med arbetsuppgifter
inom socialvården. Socialhögskolorna synes endast i mindre utsträckning kunna
utnyttjas för undersökningar av den typ, som avser ämbetsverks och kommittéers
behov. Det torde nämligen inte vara möjligt att utrusta så små forskningsenheter,
som socialhögskolorna kommer att bli, med den personal och maskinutrustning,
som skulle behövas för att göra större undersökningar.

Frågan om en utökning av socialinstitutens utbildningskapacitet
utöver den av kommittén föreslagna och redan genomförda har berörts i flera
yttranden. Sålunda betraktar socialstyrelsen kommitténs förslag som endast ett
första steg i en utveckling mot ytterligare utbildning av socionomer. I några yttranden
diskuteras spörsmålet om en femte utbildningsanstalt.

Frågan om socionomutbildningens utformning och innehåll
kommenteras av flertalet remissinstanser. Kommitténs förslag att samtidigt
med avskaffande av kravet om ett års förpraktik förlänga utbildningen till
tre och ett halvt år har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Förslaget att uppdela
studietiden i dels en ettårig samhällsvetenskaplig grundkurs, dels tre terminers
mer djupgående studier och dels ett ars studiepraktik har likaledes godtagits
av de remissinstanser som yttrat sig däröver. Däremot har meningarna varit
delade om kommitténs förslag att avskaffa utbildningens linjeindelning och er -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

sätta denna med ett friare val av examensämnen. Kommitténs förslag i detta avseende
har i princip tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser, men åtskilliga
har uttalat viss tvekan och i flera fall förutsatt att någon form av standardisering
av examina borde ske, exempelvis genom angivande av möjliga ämneskombinationer.

Kritiska synpunkter mot det av kommittén föreslagna fria ämnesvalet har anförts
av bl .a. fångvårdsstyrelsen, Svenska socialvårdsförbundet samt Stockholms
stads social- och nykter hetsnämnder. Personalutbildningsberedningen (PUB) avstyrker
forslaget om fritt val av examensämnen och anser det nödvändigt med
en begränsad form av standardisering, som tillgodoser arbetsmarknadens minimibehov
av allmän yrkesinriktning hos socionomerna. Enligt PUB:s mening bör
för respektive yrkesinriktning inom socionomernas arbetsmarknad åtminstone
två betygsämnen vara obligatoriska; begränsas standardkravet till en betygsenhet
i vartdera av två obligatoriska ämnen, kan halva betygssumman i examen
ägnas åt valfri specialisering.

I åtskilliga remissyttranden har framförts förslag om olika jämkningar och
andrmgar i kommitténs förslag till ämnesindelning såväl för den samhällsvetenskapliga
grundkursen som för examensämnena. Sålunda har ett stort antal remissinstanser,
bl. a. styrelserna för socialinstituten i Göteborg, Lund och Umeå,
uttalat att amnet psykologi bör ingå i grundkursen. Svenska landskommunernas
förbund hävdar, att kommunal ekonomi som ett av socialhögskolornas huvudämnen
bör 1m karaktären av självständigt examensämne. LO framhåller, att planeringsfrågornas
ökade betydelse motiverar att samhällsplanering blir självständigt
examensämne. Medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och Stockholms stadskollegium
föreslår motsvarande ställning för ämnet socialvårdsmetodik.

De av kommittén förordade riktlinjerna för den praktiska utbildningens omfattning
och uppläggning har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Från flera håll framhålles nödvändigheten av en kvalitativ förstärkning
av den praktiska utbildningen. Svenska socialvårdsförbundet understryker
vikten av att studiepraktiken planeras i intim samverkan mellan socialhögskolor
och praktikinstitutioner. Utbildningen av praktikhandledare bedöms av
flera remissinstanser som betydelsefull. Medicinalstyrelsen ifrågasätter, om inte
handledarutbildnmgen bör få en större omfattning än vad kommittén föreslagit.

Den av kommittén aktualiserade frågan om högre utbildning för socionomer
har berörts av ett flertal instanser. Utredningsförslaget — att den
som avlagt socionomexamen enligt den nya studieordningen efter viss komplettering
skall äga behörighet att avlägga filosofie licentiatexamen — har i princip
godtagits av bl. a. statens råd för samhällsforskning och humanistiska fakulteterna
i Lund och Göteborg. Universitetskanslern och humanistiska fakulteten i
Stockholm finner däremot, att nuvarande ordning med individuell dispensgivning
bör bibehållas i avvaktan på närmare erfarenheter. Andra remissinstanser anser,
att möjligheter till licentiatstudier snarast bör skapas vid socialhögskolorna''

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

9

Denna mening företräds av bl. a. LO, TCO, Sveriges socialdemokratiska studentförbund,
Svenska landskommunernas förbund och Sveriges socionomförbund.

C. Departementspromemorian

Vid utarbetandet av departementspromemorian har departementschefens uttalanden
i propositionen 1963:79 samt statsutskottets utlåtande i anledning av
denna proposition (SU 110) tjänat som utgångspunkt. I promemorian behandlas
främst frågorna rörande socionomutbildningcns innehåll samt socialinstitutens
utbildningskapacitet.

Socialinstitutens uppgifter

Följande allmänna riktlinjer bör enligt experterna gälla för socialinstitutens verksamhet.

Socialinstituten har till uppgift att meddela vetenskaplig undervisning och
praktisk utbildning åt blivande tjänstemän med sociala, administrativa och ekonomiska
uppgifter i statlig, kommunal och enskild tjänst. Utbildningens karaktär
av direkt yrkesutbildning understryker nödvändigheten av att anpassa institutens
verksamhet till den förändring i yrkesuppgifter som ägt rum och kommer
att äga rum inom socionomyrkena. Det har från alla håll poängterats att
uppgifterna för socionomerna på arbetsmarknaden blivit alltmer kvalificerade
och därför ställer krav på kunskaper utöver dem som den nuvarande utbildningen
ger. För att instituten skall kunna fullgöra uppgiften att på adekvat sätt
svara för den avsedda yrkesutbildningen erfordras därför en kvalitativ förstärkning
av socionomutbildningen. Socionomutbildningskommitténs förslag att förlänga
utbildningen vid instituten från nuvarande 2x/2 till 3y2 år bör därvid vara
vägledande. Ett års längre studier vid instituten bör kunna ge den kvalitetsförbättring,
som erfordras under förutsättning att även effektiviteten i den teoretiska
och praktiska utbildningen höjes.

Utbildningens kvalitativa förstärkning har varit motiv för kommitténs förslag
att ändra institutens namn till socialhögskolor. Yttrandena över kommitténs förslag
har vitsordat utbildningens högskolekaraktär. Oberoende av ställningstaganden
till den sociala forskningens framtida organisation synes den kvalitativa
förstärkningen av socionomutbildningen i och för sig vara tillräckligt skäl för
det erkännande av utbildningens nivå som ligger i beteckningen högskola. En sådan
namnförändring har säkerligen också en väsentlig betydelse för att i den
snabba utbyggnaden av socionomutbildningen locka kvalificerade studerande och
till nya lärartjänster rekrytera innehavare, som har samma vetenskapliga och
pedagogiska kompetens som gäller vid universiteten.

Utbildningskapaciteten

Frågan om behov och tillgång av socionomer diskuteras i promemorian,
varvid framhålles bl. a. följande.

Utbyggnaden av den kommunala socialvården och av hälso- och sjukvården
samt upprustningen inom vårdområdena har inneburit ökad efterfrågan på personer
med social utbildning och primär- och landstingskommunernas vidgade ar -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

betsuppgifter och växande ekonomiska engagemang har lett till ökad efterfrågan
på personer med administrativ och kommunalekonomisk utbildning. Härtill kommer
att många socionomer under senare år har sökt sig till yrkesområden som
tidigare endast i mindre grad lockat socionomer, exempelvis näringslivets personaltjänst,
statlig förvaltning och sjukvårdsadministration.

Samtidigt har en betydande förstärkning av socialinstitutens utbildningskapacitet
ägt rum. Antalet utbildningsplatser har, som framgår av följande tabell,
ökat med cirka 80 procent under de tre senaste åren. Den ökade elevintagningen
har emellertid ännu inte påverkat arbetsmarknadens tillgångssida; med nuvarande
uppläggning av utbildningen dröjer det närmare tre år innan någon sådan
effekt uppnås.

Lärosäte

Läsår

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Stockholm ........................

130

130

130

150

Göteborg .........................

65

80

80

120

Lund ............................

70

85

100

120

Umeå ............................

—

—

70

90

Summa

265

295

380

480

Socionomutbildningskommittén bedömde det som sannolikt, att en ytterligare
kapacitetsökning kommer att bli erforderlig. Av departementspromemorian inhämtas
i detta sammanhang i huvudsak följande.

Många remissinstanser framhöll, att kommittéförslaget borde betraktas som
ett första steg i en utveckling mot ytterligare vidgad utbildning av socionomer.
En mera aktiv vårdpolitik kommer att kräva ökade samhällsinsatser, inte minst
i fråga om välutbildad arbetskraft för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande
uppgifter. Kommunerna har i icke ringa utsträckning tvingats besätta socionomtjänster
med personer som saknat denna utbildning och i vissa fall avstått
från att genomföra erforderliga personalförstärkningar i vetskap om att kompetenta
sökande knappast skulle kunna erhållas. I sin promemoria »Det högre utbildningsväsendets
fortsatta utbyggnad» (december 1962) och i statistiska sammanställningar
rörande tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till
mitten av 1970-talet (SOU 1962:55) uttalar prognos- och planeringsgruppen inom
ecklesiastikdepartementet att man år 1970 torde kunna räkna med ett erforderligt
intag av elever uppgående till cirka 700.

Experterna framhåller, att det är nödvändigt att ytterligare öka utbildningskapaciteten
vid socialinstituten. Med hänsyn till arbetsmarknadens behov förordas
denna ubyggnad ske snarast. Det synes också enligt experterna finnas förutsättningar
för att — samtidigt som utbildningens kvalitet förstärks — genomföra
en successiv utbyggnad av socialinstitutens utbildningskapacitet. Avgörande
faktorer i detta sammanhang är elevtillströmningen samt tillgången till lokaler,
lärare och praktikplatser.

I fråga om elevtillströmningen inhämtas av promemorian, att antalet
sökande under hela 1950-talet och fram till 1962 endast undergått mindre
förskjutningar, bortsett från en nedgång några år vid mitten av 1950-talet. År
1963 skedde emellertid en betydande ökning av antalet sökande, från 611 år 1962

11

Kungl. Maj.ts proposition nr Jf8 år 10G4

till 1 128 år 1903, något som enligt experterna synes sammanhänga med två omständigheter,
dels de förändrade inträdesvillkoren, dels den planerade utbildningsreformen.
Åtskilliga av dem som sökte inträde 1963 hade ingen eller mycket
kort förpraktik. Det är uppenbart, framhåller experterna, att många personer
som varit intresserade av socionomutbildning tvekat inför kravet på ett års förpraktik
och att redan den uppmjukning som nu skett påverkat elevtillströmningen.

Lokalsituationen på de olika institutsorterna belyses i promemorian.
Sålunda erinras om att stockholmsinstitutct under höstterminen 1963 erhöll nya
lokaler. Under hösten 1964 beräknas enligt promemorian vissa mindre utrymmen
tillkomma. Större lokalresurser torde — enligt vad som framhålles — bli tillgängliga
först i samband med att institutet flyttar ut till Frescatiområdet, vilket enligt
uppgift avses ske hösten 1967. Göteborgsinstitutet har enligt experterna redan
med nuvarande utbildningskapacitet svårt att klara lokalsituationen, och
ett gynnsammare läge beräknas uppstå först hösten 1965. För lundainstitutet
anges, att ytterligare förhyrning blir erforderlig redan hösten 1964. Umeåinstitutet
kan enligt promemorian först under hösten 1967 få en mera permanent lösning
av lokalfrågan.

En ytterligare förstärkning av socialinstitutens utbildningskapacitet medför
enligt experterna behov av nya lärartjänster. Med hänsyn dels till
den allmänna knappheten på samhällsvetare med erforderlig akademisk meritering,
dels till att vissa av institutens läroämnen inte har någon direkt motsvarighet
vid andra lärosäten, kan det — enligt vad som framhålles i promemorian —
komma att bli svårt att i erforderlig omfattning rekrytera kompetenta lärare.
Experterna förutsätter emellertid, att en reformering av socionomutbildningen
innebärande en kvalitativ förstärkning och institutens omvandling till högskolor
kommer att kunna öka rekryteringsmöjligheterna. Man anser det därför vara
möjligt att genomföra en fortsatt successiv utbyggnad av socionomutbildningen.

Även spörsmålet om tillgången på praktikplatser diskuteras i promemorian.
En nödvändig förutsättning för ett genomförande av en kapacitetsökning
är, framhåller experterna, att ett erforderligt antal lämpliga praktikplatser kan
anskaffas. Den praktiska utbildningen utgör en betydande del av socionomutbildningen
och bör därför enligt experterna tillmätas en central betydelse. Ett
ökat intresse hos enskilda kommuner och andra arbetsgivare för att ge de studerande
kvalificerad praktisk utbildning har enligt promemorian kunnat noteras.
Om socialinstituten får tillräckliga personella och materiella resurser för att bygga
ut kontakten med praktikinstitutionema, ordna handledarutbildning m. m., bör
det, anser experterna, vara möjligt att — utan att göra avkall på den praktiska
utbildningens kvalitet — ytterligare öka utbildningskapaciteten.

I promemorian konstateras sammanfattningsvis beträffande utbildningskapaciteten,
att förutsättningar torde finnas för en ökning av antalet utbildningsplatser
med ytterligare 60 från och med läsåret 1964/65, varav 30 i Stockholm och
30 i Umeå. Vid de övriga instituten anses lokalsituationen för närvarande hindra
en ökad elevintagning. Intagningskapaciteten kommer — om ett högre intag ge -

12

Kungl. Maj:t$ ''proposition nr 48 år 1964

nomföres — att uppgå till 540 elever per år. Vad gäller antalet nyintagna elever
för tiden efter läsåret 1964/65 torde det — framhåller experterna — finnas skäl
för en ytterligare ökning. De anser det dock inte vara möjligt att inom överskådlig
tid genomföra ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildningen. Knappheten
på lokaler och lärare och framför allt den begränsade tillgången till praktikplatser
sägs nödvändiggöra ett fixerat platsantal vid socialinstituten. Experterna,
som anser att en fortsatt utbyggnad av utbildningskapaciteten bör ske successivt,
finner den i det föregående redovisade lokalsituationen ge anledning till
följande slutsatser:

a. Socialinstitutet i Stockholm: ytterligare kapacitetsökning kan vara möjlig
från och med läsåret 1967/68;

b. Socialinstitutet i Göteborg: ytterligare kapacitetsökning kan vara möjlig
tidigast från och med läsåret 1965/66;

c. Socialinstitutet i Lund: ytterligare kapacitetsökning kan eventuellt vara
möjlig från och med läsåret 1965/66;

d. Socialinstitutet i Umeå: ytterligare kapacitetsökning kan vara möjlig från
och med läsåret 1967/68.

Under förutsättning att lokalfrågorna kan lösas, synes det enligt experterna
vara möjligt att mot slutet av 1960-talet, möjligen redan från och med läsåret
1967/68, uppnå den intagningskapacitet — 700 elever per år — som angivits i
nämnda promemoria av prognos- och planeringsgruppen inom ecklesiastikdepartementet.

I detta sammanhang aktualiserar experterna frågan om elevintagning
två gånger per år. För närvarande sker antagning av elever endast en
gång om året, nämligen vid höstterminens början. Med gällande studiegång innebär
detta att lärare och lokaler utnyttjas i något större omfattning under höstterminen
än under vårterminen. Så förväntas också bli fallet efter en reformering
av utbildningen.

Experterna finner flera skäl tala för att elevantagning bör äga rum även vid
vårterminens början. Man kan härigenom — framhålles det — få ett jämnare
utnyttjande av lärare och lokaler, effektivare utnyttja tillgängliga praktikplatser
och ge eleverna en ökad valfrihet. Samarbetsnämnden bör därför, föreslår experterna,
från och med läsåret 1965/66 få rätt att anta elever två gånger om året.
Med hänsyn till den planerade reformeringen av utbildningen och de praktiska
problem som därvid kan uppkomma under första läsåret anses elevantagning för
lärsåret 1964/65 böra ske endast vid höstterminens början.

En omläggning av elevantagningen bör enligt experterna också ge möjligheter
att öka den årliga antagningen med cirka 30 elever vid vart och ett av instituten,
utan att behovet av lektionssalar i motsvarande grad ökar.

Även spörsmålet om ett femte socialinstitut behandlas i promemorian.
Enligt experterna synes det vara möjligt att ytterligare öka kapaciteten vid
de befintliga instituten. Denna lösning förordas bli prövad i första hand. Behovet
av ett nytt socialinstitut bör — enligt vad som framhålles — bedömas i samband
med prövningen av frågan om ett sjätte universitet.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 1*8 är 1961*

Sociononuilbildningens innehåll

Socialinstitutens nuvarande utbildning är — såsom förut framhållits — differentierad
på tre linjer. Eleverna fördelar sig för närvarande med omkring 80 procent
på sociala linjen, 15 procent på förvaltningslinjen (socialkommunala linjen) och
5 procent på teoretiska linjen. Utbildningen för de båda yrkesutbildande linjerna
består av cirka 17 månaders teoretiska studier och 8—10 månaders studiepraktik.
För teoretiska linjen fordras ej studiepraktik. De teoretiska studierna består för
samtliga linjer av omkring 1/3 gemensamma ämnen av mer allmänorienterande
karaktär: stats- och kommunalkunskap, nationalekonomi och socialpolitik. Kritiken
mot den nuvarande utbildningen har framför allt gällt att det inom den normala
studietiden ej varit möjligt att fördjupa och specialisera studierna i de för
socionomyrkena särskilt viktiga ämnena.

Huvudlinjerna i socionomutbildningskommitténs förslag — förlängning av den
egentliga studietiden från 17 till 23 månader och samtidigt avskaffande av förpraktiken
samt uppdelning av utbildningen pa en ettårig grundkurs och IV2 ars
fördjupade studier i yrkesinriktade examensämnen jämte en ettårig studiepraktik
— har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna och utgör grunden för de
i promemorian framförda förslagen. I en rad enskildheter föreslås emellertid ändringar
jämfört med kommittéförslaget. Den samhällsvetenskapliga grundkursen
föreslås omfatta ämnena rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi,
samhällsekonomi med socialpolitik, socialrätt, psykologi samt praktisk förvaltningskunskap
med yrkesorientering. Av promemorian inhämtas i fråga om det
första årets studier bl. a. följande.

Den för alla examina gemensamma samhällsvetenskapliga grundkursen bör i
sig rymma en allmän orientering om människorna i dagens samhälle sett ur olika
vetenskapliga aspekter. Samtidigt skall den vara underlag för de fördjupade studier
i ett mindre antal ämnen som följer efter grundkursen. Psykologier ett av
de centrala ämnena för social yrkesutbildning. Utrymme bör därför också i grundkursen
beredas för ämnet psykologi. Detta är möjligt inom samma totalantal
undervisningstimmar/elev som kommittén föreslagit, om utbildningen vid instituten
i enlighet med vad som föreslås i det följande behåller den nu gällande principen
om viss standardisering av examina för respektive sociala och ekonomiskt
administrativa yrkesområden. Under dessa förutsättningar synes det nämligen
möjligt att minska omfattningen av undervisningen i praktisk förvaltningskunskap
och yrkesorientering till för varje större yrkesområde direkt relevanta moment.
En del av utrymmet för ämnet psykologi i grundkursen har emellertid fått
beredas på andra ämnens bekostnad. Sålunda sker viss minskning av statistikoch
sociologiundervisningen. För sociologins del innebär detta att en del av socialpsykologin
överförs till ämnet psykologi. I övrigt har i kommitténs förslag
till grundkurs vidtagits den förändringen att socialpolitiken, fattad som de samhällsekonomiska
aspekterna på den sociala utvecklingen, skilts från de rättsliga
aspekterna och sammanförts med ekonomiundervisningen. Samhällsekonomi respektive
socialrätt avser alltså att från två skilda utgångspunkter belysa samhällets
sociala politik.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

I promemorian behandlas härefter frågan om linjedifferentiering av
utbildningen. Det hävdas bl. a. att de vid remissbehandlingen uttalade farhågorna
att ett fritt val av examensämnen från yrkesutbildningssynpunkt skulle
vara mindre tillfredsställande bör undanröjas genom en examensstandardisering,
som direkt anknyter till socialinstitutens utbildningsuppgifter för olika yrkesområden.
Utgångspunkten bör enligt experterna vara en fixering av de olika krav på
fördjupade studier, som gör sig gällande inom de egentliga socionomyrkena. Med
hänsyn härtill föreslås i promemorian, att instituten även framgent bör ha utbildningen
organiserad inom en social linje, en förvaltningslinje samt en teoretisk
linje.

Beträffande socionomutbildningskommitténs förslag till examensämnen
framhålles i promemorian, att vissa justeringar kan vara motiverade mot bakgrunden
av dels vad som anförts vid remissbehandlingen, dels den föreslagna linjedifferentieringen,
dels ock de förändringar som föreslagits i fråga om grundkursen
under det första studieåret. För att åstadkomma större möjligheter att inom
ett linjedifferentierat system tillfredsställa olika krav på fördjupade kunskaper
bör enligt experterna fordringarna på betygsenheter för examen på social linje
och förvaltningslinje höjas från 4 till 5. Detta är möjligt — framhålles det —
inom samma totala studietid, om studierna för ett betyg i ett ämne efter grundkursen
inskränkes till V2 termin i stället för av kommittén föreslagna % termin.
En sådan inskränkning av ettbetygsstudierna anses dessutom ge avsevärt bättre
förutsättningar för en effektiv studieplanering när studieterminer skall avlösas
av praktikterminer. Två betygsenheter i ett ämne skulle liksom i kommitténs förslag
fortfarande fordra en hel termins studier efter ettbetygsstadiet.

I promemorian föreslås följande konstruktion av examensämnena.

Examensämnen

Gemensam kurs

Statskunskap

Allmän kurs

Altemativkurs eller speciell
inriktning

Allmän förvaltning

Rättsvetenskap

Samhällsekonomi ..
Kommunal ekonomi
Sociologi .........

Social metodik
Psykologi ....

Allmän kurs

( Kommunalrätt med civilrätt
| Socialrätt

Allmän kurs

j Socialpolitik
| Företagsekonomi

Allmän kurs

f Kommunal redovisning
| Samhällsplanering

Allmän kurs

( Arbetssociologi
| Social desorganisation

1 Gruppsociologi

Allmän kurs

( Social förvaltning
j Socialvårdsmetodik

Allmän kurs

Differential- och individual-

psykologi med psykiatri

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

I anslutning till denna sammanställning anföres i promemorian i huvudsak
följande beträffande de enskilda examensämnena.

Samhällsekonomi. Ämnesnamnet bör inte inbegripa företagsekonomi eftersom
studiet av denna alternativkurs ej är obligatorisk. Gentemot kommitténs förslag
att låta det tidigare examensämnet socialpolitik bli en alternativkurs av ämnet
samhällsekonomi har inga invändningar gjorts vid remissbehandlingen. Den sociala
politiken kan naturligtvis också belysas från rättsliga eller sociologiska utgångspunkter.
Det synes emellertid mest ändamålsenligt att som kommittén föreslagit
använda beteckningen socialpolitik för de ekonomiska aspekterna på den
sociala politiken.

Kommunal ekonomi. Vid remissbehandlingen har framhållits som brister i kommittéförslaget
dels att ämnet kommunal ekonomi ej förekommer som självständigt
ämne dels att ämnet samhällsplanering ej förekommer. Lämpligast torde
vara att se samhällsplaneringens kunskapsstoff som en specialisering av ett självständigt
ämne kommunal ekonomi. Samhällsplanering blir den naturliga specialiseringen
för kommunala sekreterareuppgifter. Som en andra specialisering inom
samma ämne för uppgifter inom drätselförvaltning bör kommunal redovisning
upptagas.

Social metodik. En integration av praktiska erfarenheter på socialvårdens område
med olika moment av samhällsvetenskaplig teori är avgörande för socionomexamens
användbarhet framför allt för kurativa arbetsuppgifter. Med inplaceringen
av ämnet psykologi i grundkursen finns förutsättningar för ett utskiljande
av social vårdsmetodik från psykologiämnet. Tillsammans med studiet
av den sociala förvaltningens funktioner bör socialvårdsmetodik studeras i ett
särskilt examensämne social metodik. Visserligen kan det vara tveksamt om ämnet
ännu har den egenart som är en förutsättning för studier över ettbetygsnivån,
men ett direkt inlemmande i akademiska ämnen kan medföra nackdelar när det
gäller att integrera teorien från flera ämnen (sociologi, psykologi, socialrätt och
statskunskap) med praktiska erfarenheter.

I enlighet med vad socionomutbildningskommittén föreslagit bör, anser experterna,
vid instituten ges en särskild kurs i sjukdomslära för sociala linjen. Vidare
föreslås för blivande sjukvårdsadministratörer en särskild kurs i sjukvårdsförvaltning
vid institut, där antalet elever med sådan yrkesinriktning så motiverar.

Kommitténs riktlinjer för studiepraktikens omfattning och uppläggning
har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen. I flera yttranden har poängterats,
att en kvalitativ förstärkning av den praktiska utbildningen är angelägen.

För att studiepraktiken skall få den kvalitet som gör den till en del av en mer
kvalificerad utbildning erfordras, framhåller experterna, en effektiv handledning
av praktikanterna. Fn förutsättning för en fullvärdig utbildningsreform anses
därför vara tillgång till praktikplatser, där instituten har garantier för att eleverna
får kvalificerad handledning. Tillgängen på lämpliga praktikplatser sägs
vidare vara avgörande för institutens möjligheter att öka utbildningskapaciteten.
Redan för budgetåret 1964/65 bör enligt experternas förslag medel beräknas för
särskilda handledarkurser i socialinstitutens regi. Kurserna föreslås omfatta en
vecka av föreläsningar och diskussioner. Respektive institut svarar enligt för -

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1964

slaget för rese- och traktamentsersättning i samband med kurserna och svarar
också för ersättningen åt lärare eller utomstående experter som deltar från utbildningsanstalten.
Omkring 300 deltagare vid 13 olika kurser bör, framhålles i
promemorian, vara en riktpunkt för handledarutbildningen under första året efter
utbildningsreformens genomförande. Ledningen och planeringen av denna verksamhet
liksom ledningen av den praktiska utbildningen vid instituten ställer enligt
experterna krav på en personalförstärkning vid instituten.

På längre sikt kan enligt experternas mening en omfattande handledarutbildning
inte ensam vara tillräcklig för att ge ett ökat antal studerande vid socialinstituten
en kvalitativt tillräcklig studiepraktik. Tillkomsten av ett antal undervisningscentra
i större kommuner eller vid anstalter av olika slag skulle, framhålles
det, skapa bättre förutsättningar att ge studiepraktiken karaktär av direkt
utbildning. Från såväl kommunalt som statligt håll har intresse visats för tanken.
Fångvårdsstyrelsen har sålunda i sitt yttrande över kommittéförslaget antytt
lämpligheten av undervisningscentra inom kriminalvården. Experterna anser det
böra ankomma på styrelserna för socialinstituten att i samverkan med vederbörande
myndigheter inkomma med förslag till upprättande av särskilda undervisningscentra.

Examenskraven för socionomexamen bör enligt promemorian fixeras så,
att garantier erhålles för att utbildningen direkt svarar mot de yrkeskrav som
gäller för socionomernas arbetsmarknad. Följande regler föreslås.

Sociala linjen: Socionomexamen vid social linje avlägges av den, som dels genomgått
godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fem betygsenheter i examensämnen,
dels ock fullgjort tolv månaders godkänd studiepraktik. I examen skall
ingå minst tre betygsenheter förvärvade inom två eller tre av ämnena rättsvetenskap
(alternativkurs: socialrätt), psykologi och social metodik. Två betygsenheter
erfordras i minst ett av i examen ingående ämnen. Halva betygsenheter och
betygsenheter över två betyg inräknas ej i examens betygssumma. Betyg i ämnet
kommunal ekonomi eller dess alternativkurser får ej inräknas i examen.

Förvaltningslinjen: Socionomexamen vid förvaltningslinje avlägges av den, som
dels genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fem betygsenheter i
examensämnen, dels ock fullgjort tolv månaders godkänd studiepraktik. I examen
skall ingå minst tre betygsenheter förvärvade inom två eller tre av ämnena
statskunskap, rättsvetenskap (alternativkurs: kommunalrätt med civilrätt) och
kommunal ekonomi. Två betygsenheter erfordras i minst ett av i examen ingående
ämnen. Halva betygsenheter och betygsenheter över två betyg inräknas ej
i examens betygssumma. Betyg i ämnet social metodik eller dess alternativkurser
får ej inräknas i examen.

Teoretiska linjen: Socionomexamen vid teoretisk linje avlägges av den, som
dels genomgått godkänd grundkurs, dels ock förvärvat minst åtta betygsenheter
i examensämnen. Två betygsenheter erfordras i minst två ämnen. Halva betygsenheter
får ej inräknas i examens slutsumma. Betyg i ämnena kommunal ekonomi
och social metodik eller deras alternativkurser får ej inräknas i examen.

En ettbetygsenhet kan för varje examen bestå av en kurskombination bestående
av alternativkurser från två olika examensämnen. För ettdera av dessa ämnen
skall den allmänna kursen vara inhämtad.

17

Kungl. Maj:tu proposition nr 48 år 1964

Genom de föreslagna examenskraven för sociala linjen och förvaltningslinjen
vinnes garantier för att jnst de ämnen som anses nödvändiga för olika arbetsuppgifter
inom socionomyrkena alltid ingår med minst tre av fem betygsenheter.
Genom höjningen av kraven på antalet betygsenheter har emellertid samtidigt
skapats utrymme för de ytterligare kunskaper som anses önskvärda inom olika
yrkesområden.

Tills vidare bör ämnet social metodik med hänsyn till den relativt ringa omfattningen
av direkt vetenskaplig litteratur inom ämnesområdet endast avse studier
för ettbetygsstadiet.

Från teoretiska linjens examina har uteslutits ämnena kommunal ekonomi och
socialvårdsmctodik. Motivet härför är att teoretisk utbildning ej ställer krav på
studiepraktik vilket för dessa ämnens del är oumbärligt.

I fråga om undervisningen konstateras i promemorian, att antalet
schematimmar per elev är lägre vid socialinstituten ån vad som numera i allmänhet
gäller vid universiteten. Enligt experterna bör undervisningen vid instituten
nu effektiviseras efter samma linjer som skett vid universiteten genom beslut
åren 1958 och 1959. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian dels att grundkursen
skall meddelas i form av lektionsundervisning, dels att undervisningen
för en betygsenhet i examensämnena skall organiseras huvudsakligen som lektionsundervisning.
Omfattningen av undervisningen inom grundkursen beräknas
till omkring 14 timmar samt på betygsstadiet till cirka 10 timmar per elev
och vecka. För överbetygsstadiet anses uppsatsseminarier och lektionsundervisning
vara de lämpligaste undervisningsformerna; antalet undervisningstimmar
föreslås bli 7—8 per elev och vecka.

Vissa särskilda utbildningsfrågor

1 promemorian framhålles angående partiell utbildning vid socialinstituten,
att denna bör bevaras och att det bör ankomma pa institutens samarbetsnämnd
att utforma antagningsbestämmelser till sådan utbildning. Vidare behandlas
frågan om socionomernas möjligheter att bedriva högre studier. Experterna,
som i likhet med kommittén förordar att socionomer skall beredas tillträde
till licentiatstudier, anför bl. a. följande.

Genom den föreslagna utbildningsreformen och genom den redan genomförda
kvalitetsförstärkningen av lärarorganisationen vid socialinstituten (inrättandet
av universitetslektorstjänster) bör tillräckliga garantier finnas för att socionomer
efter komplettering vid filosofisk fakultet till tre betyg i ett ämne kan genomföra
licentiatstudier i samma ämne. Det bör därvid betraktas som en fördel, om också
socionomer utan studentexamen ges tillfälle till högre utbildning.

För socionomer som avlagt examen enligt äldre studieordning måste trebetygsstudier
vid universitet föregås av kompletterande studier enligt den nya studieordningen
vid socialinstituten.

Behovet av fortbildning inom socionomernas verksamhetsområden är
stort, framhåller experterna. Flera skäl anses tala för att fortbildningsverksamhe 2

— Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr iS

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

ten under de närmaste aren bör ha betydande omfattning. En ny kommunindelning,
nya riktlinjer för budget och redovisning, nya vårdmetoder och större insatser
för förebyggande åtgärder och rehabilitering ökar behovet av kompletterande
utbildning.

Med hänsyn till de kostnader den s. k. mentalhygieniska kursen medför finns
det — enligt experterna — för närvarande ringa möjligheter att tillgodose andra
angelägna fortbildningsbehov. Till fortbildning av socionomer bör därför, anser
experterna, från och med nästa budgetår anvisas ett högre belopp än det nu utgående.

Inträdesvillkoren

Bestämmelserna för tillträde till socionomutbildning bör enligt experterna utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med socionomutbildningskommitténs förslag,
dvs. studentexamen eller vid särskilt inträdesprov styrkta kunskaper motsvarande
fordringarna enligt studentexamen i svensk skrivning, modern historia,
samhällskunskap, ekonomisk geografi och engelska. Experterna anser dock, att
vissa justeringar av förslaget är motiverade med hänsyn till remissinstansernas
synpunkter; sålunda bör provet i ekonomisk geografi utbytas mot kunskapsprov
i matematik med krav motsvarande lärokursen för första årskursen på allmänna
gymnasiets allmänna linje.

Kravet pa förpraktik förordas bortfalla. Flerårigt och väl vitsordat arbete inom
ett område för vilket instituten utbildar liksom kvalificerade statliga, kommunala
eller andra förtroendeuppdrag bör enligt experterna dock kunna tillgodoräknas
efter beslut i varje särskilt fall av samarbetsnämnden. Av promemorian
framgår, att de föreslagna nya intagningsbestämmelserna inte kan tillämpas redan
vid 1964 års elevantagning. Samarbetsnämnden förutsätts utfärda de övergångsbestämmelser
som kan visa sig påkallade. Nämnden bör även — understryks
det — beakta de omläggningar som sker och kommer att ske på skolans
område samt föreslå erforderliga ändringar av inträdesvillkoren.

Personalorganisationen

Socionomutbildningskommittén föreslog, att det vid socialinstituten skulle finnas
följande lärartjänster: universitetslektor och lektor samt i vissa ämnen professor
jämte assistent. För den praktiska utbildningen skulle finnas konsulenttjänster.
Kommitténs förslag har i vad det avsåg universitetslektorer, lektorer och konsulenter
redan genom beslut vid 1963 års riksdag blivit genomfört. Universitetslektorerna
har att bestrida huvuddelen av den teoretiska undervisningen, medan
lektorerna i första hand bestrider undervisning i de mera praktiskt inriktade undervisningsmomenten.

I fråga om behovet av nya lärartjänster anför experterna, att följande
faktorer har avgörande betydelse i sammanhanget.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 är 1964

1. I)en under åren 1902 och 1963 vidtagna ökningen av antalet elevplatser vid
instituten medför automatiskt och successivt ett ökat antal närvarande elever
vid instituten.

2. Den i det föregående föreslagna kapacitetsökningen vid instituten i Stockholm
och Umeå medför en ytterligare ökning av det totala antalet närvarande
elever.

3. Utbildningsreformen medför ett avsevärt ökat antal undervisningstimmar
per elev för det första studieåret 1904/65. Däremot får inte utbildningens förlängning
från 2Y3 till 3Va år effekt på undervisningsvolymen förrän under budgetåret
1966/67.

Omkring en tredjedel av den totala undervisningen vid socialinstituten meddelas
nu av timarvoderade lärarkrafter. Den utökning av undervisningsvolymen,
som förutsätts för kommande budgetår, måste enligt experterna i första hand
leda till inrättande av nya fasta lärartjänster. Relationen inom ramen för den
totala undervisningsvolymen mellan fasta och timarvoderade lärare bör förskjutas
till förmån för fast anställda lärare, hävdas det vidare. Med den intensivare
undervisning, som utbildningsreformen syftar till, är det enligt vad experterna
framhåller knappast möjligt att i större utsträckning lita till timarvoderade
krafter. Lokaltillgången på längre sikt anses framtvinga en successiv ökning av
undervisningsandelen för fasta lärare. Det är enligt promemorian knappast möjligt
att i någon väsentlig utsträckning engagera utomstående lärarkrafter, om
tillgången till undervisningslokaler ej ger utrymme för en nödvändig elasticitet.

Följande lärartjänster föreslås av experterna inrättade från och med den 1 juli
1964.

Socialinstitutet i Stockholm: Tre universitetslektorstjänster avseende en rättsvetenskap,
särskilt socialrätt, en sociologi samt en statskunskap; en lektorstjänst
(A 25) avseende praktisk förvaltningskunskap.

Socialinstitutet i Göteborg: Tre universitetslektorstjänster avseende en rättsvetenskap,
en psykologi samt en sociologi; en lektorstjänst (A 2o) avseende praktisk
förvaltningskunskap.

Socialinstitutet i Lund: Två universitetslektorstjänster avseende en statskunskap
och en rättsvetenskap; en lektorstjänst (A 25) avseende praktisk förvaltningskunskap.

Socialinstitutet i Umeå: Två universitetslektorstjänster avseende en psykologi
och en rättsvetenskap, särskilt socialrätt; en lektorstjänst (A 25) avseende praktisk
förvaltningskunskap.

Antalet för läsåret 1964/65 nytillkommande undervisningstimmar har av experterna
beräknats uppgå till i Stockholm 1 800, i Göteborg 1 000, i Lund 1 050
och i Umeå 1 200. Större delen av detta undervisningsbehov avses bli täckt genom
de i promemorian föreslagna tjänsterna som universitetslektor och lektor.

I promemorian föreslås vidare, att i samband med den föreslagna rubriceringen
av ämnen i grundkurs och av examensämnen bör vid socialinstitutct i Stockholm

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1984

en av de befintliga lektorstjänsterna i social metodik och administration i stället
avse social metodik samt tva lektorstjänster avse praktisk förvaltningskunskap.
Vid vart och ett av socialinstituten i Göteborg, Lund och Umeå bör en av de
befintliga lektorstjänsterna i social metodik och administration avse social metodik
och i Göteborg och Lund en praktisk förvaltningskunskap.

Beträffande behovet av nya tjänster i övrigt anför experterna bl. a.
följande.

För den praktiska utbildningen inrättades från och med den 1 juli 1963 konsulenttjänster
(A 21). Uppgifterna för konsulenterna avser kontakten med praktikinstitutioner,
anskaffande av praktikplatser och praktikförmedling. Genom
den i det föregående föreslagna omläggningen av studiepraktiken till en längre
och mer kvalificerad praktisk utbildning ställes ökade krav på konsulenterna. X
enlighet med vad som föreslagits från socialinstitutens styrelser bör inrättas en
förste konsulenttjänst (A 25) vid vart och ett av de fyra instituten.

Genomförandet av utbildningsreformen och den snabba ökningen av antalet
elever förutsätter — såsom socionomutbildningskommittén föreslagit_ en för stärkning

av den administrativa personalen. I enlighet med kommittéförslaget
bor vid vart och ett av instituten inrättas en sekreterartjänst (A 21). De kamerala
arbetsuppgifterna kan lämpligen åvila den assistenttjänst (A 15), som inrättats
från och med den 1 juli 1963 vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå. En
sådan tjänst bör nu ersätta kansliskrivartjänsten i Stockholm. Assistenttjänsten
(A 17) vid institutet i Stockholm ersättes med sekreterartjänsten (A 21).

För biträdesuppgifter erfordras främst på grund av det ökade elevantalet en
förstärkning av personalen vid instituten i Stockholm och Umeå. Vid institutet
i Stockholm bör inrättas en tjänst som kontorist, en tjänst som kanslibiträde och
en tjänst som kontorsbiträde. Vid iinstitutet i Umeå bör tillkomma en tjänst som
kanslibiträde och en tjänst som kontorsbiträde. Vid vart och ett av instituten i
Goteborg och Lund bör inrättas en tjänst som expeditionsvakt.

En utbyggnad av socialinstitutens verksamhet kommer att medföra ökade
uppgifter för institutens bibliotek. Socialvetenskapliga biblioteket vid socialinstitutet
i Stockholm intar därvid en särställning. Biblioteket fungerar på en gång
som fakultetsbibliotek för de samhällsvetenskapliga ämnena vid Stockholms universitet
och som bibliotek för socialinstitutets lärare och elever. Med den stora
elevtillströmningen till samhällsvetenskaperna vid universitetet som ägt rum under
senaste år och den nu föreslagna utbyggnaden vid socialinstitutet är bibliotekets
personal helt otillräcklig. I enlighet med socionomutbildningskommitténs
förslag bor därför vid socialinstitutet i Stockholm inrättas en tjänst som biblioteksamanuens
i reglerad befordringsgång. Vid instituten i Göteborg och Lund bör
tillkomma halvtidstjänster som förste biblioteksbiträde.

Experternas förslag till personalorganisation för budgetåret 1964/65 _ jäm fört

med innevarande budgetår — sammanfattas i följande tabell. De universitetslektorat
som innehas av rektorerna har ej medtagits i översikten.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 48 år 1964

21

Tjänst

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

63/64

64/65

63/64

64/65

63/64

64/65

63/64

64/65

Rektor Bl .....................

1

1

1

1

1

1

1

1

Universitetslektor ...............

4

7

2

5

3

5

3

5

Lektor A 25.....................

3

4

2

3

2

3

1

2

Förste konsulent A 25 ...........

1

—

1

—

1

—

1

1 Konsulent A 21 .................

2

2

1

1

1

1

1

1

Sekreterare A 21 ................

—

i

—

1

—

1

—

1

Assistent A 17...................

1

—

—

—

—

—

—

—

Assistent A15...................

—

i

1

1

1

1

1

1

Kansliskrivare All ..............

1

—

—

—

—

—

—

—

Kontorist A 9 ...................

1

2

1

1

1

1

1

1

Kanslibiträde A 7 ...............

2

3

1

1

1

1

1

2

Kontorsbiträde A 2—5 ...........

1

2

2

2

2

2

—

1

Expeditionsvakt A 7 .............

1

i

—

1

—

i

—

—

Förste bibliotekarie A 27 .........

1

i

—

—

—

—

—

—

Förste biblioteksamanuens A 17—19

—

i

—

—

—

—

—

—

Förste biblioteksassistent A 13 ....

1

i

—

—

—

—

—

—

Biblioteksbiträde A 9 ............

1

i

—

Va

—

Va

—

—

Summa

20

29

11

18%

12

18%

9

16

Utbildningsreformen och nu förutsebara kapacitetsökningar vid instituten kommer
att innebära en starkt ökad undervisningsvolym vid instituten under de år,
som följer närmast efter reformens genomförande, framhåller experterna. Beräkningar
av undervisningsvolymen för åren 1965/66—1967/68 måste med nödvändighet
vara tämligen osäkra. Det understryks att man inte med större noggrannhet
kan förutsäga hur eleverna kommer att fördela sig på olika ämnen och vilken
gruppindelning, som av den anledningen blir aktuell. Man kan heller inte mer
exakt beräkna hur många studerande enligt äldre studieordning, som kommer
att komplettera sina studier till den nya utbildningsformen.

De framlagda förslagen rörande utbildningskapaciteten kan enligt promemorian
väntas medföra, att antalet närvarande studerande ökas från cirka 1 410
läsåret 1963/64, 1 660 läsåret 1964/65, 1 975 läsåret 1965/66 och 2 225 läsåret
1966/67 till 3 000 läsåret 1967/68. Med hänsyn till den expansion som väntas
beräknar experterna behovet av nya lärartjänster till 13 läsåret 1965/66, 6 läsåret
1966/67 och 19 läsåret 1967/68. Det ökade elevantalet ställer enligt experterna
samtidigt krav på en successiv utökning av antalet tjänster som konsulent. I promemorian
beräknas behovet till tre nya konsulenttjänster vid vart och ett av
instituten fram till läsåret 1967/68.

Vissa kostnadsberäkningar

För innevarande budgetår är på riksstaten uppförda förslagsanslag till socialinstitutet
i Stockholm: Avlöningar 739 000 kr., socialinstitutet i Stockholm: Omkost -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr Jj.8 år 1964

nader 108 000 kr., socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar 455 000 kr., socialinstitutet
i Göteborg: Omkostnader 81 000 kr., socialinstitutet i Lund: Avlöningar
469 000 kr., socialinstitutet i Lund: Omkostnader 91 000 kr., socialinstitutet i
Umeå: Avlöningar 359 000 kr. samt socialinstitutet i Umeå: Omkostnader 108 000
kr. Vidare är uppfört ett reservationsanslag till fortbildning av socionomer m. m.
55 000 kr.

Medelsbehovet för avlöningar vid instituten budgetåret 1964/65 har av
experterna framräknats — med hänsyn till de förslag som presenterats i promemorian
— till belopp som framgår av följande sammanställning.

Anslags- och delposter i
avlöningsstaten

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Avlöningar till ordinarie tjänste-män, förslagsvis................

264 000

199 000

196 000

196 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar
bestämda av Kungl. Maj:t, för-slagsvis ..................

10 000

5 000

5 000

5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordina-rie personal:

a) Avlöningar till vissa lärare
m. m., förslagsvis............

317 000

223 000

234 000

175 000

b) Avlöningar till annan icke-ordi-narie personal...............

200 000

87 000

88 000

79 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......

260 000

167 000

164 000

147 000

Summa kr.

1 051 000

681 000

687 000

602 000

Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas i övrigt av promemorian bl. a. följande.

Socionomutbildningskommittén föreslog, att den avlöningsförstärkning (nu
2 760 kr. för år) som — utöver lönen (B 1) — utgår till rektorerna vid instituten
i samband med utbildningens reformering borde höjas till 4 140 kr. per år. Denna
höjning har medräknats under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t har i enlighet med socionomutbildningskommitténs förslag medel
beräknats till representationsbidrag till rektor med 1 800 kr. vid socialinstitutet
i Stockholm och med 1 200 kr. till var och en av rektorerna vid instituten i Göteborg,
Lund och Umeå.

Under delposten till avlöningar till vissa lärare m. m. beräknas ökad medelsåtgång
för dels undervisnings- och examinationsarvoden till timlärare, dels undervisningsarvoden
till lärare vid handledarkurser, dels arvoden i samband med inträdesprov,
dels ock arvode till assistent för allmänt institutionsarbete.

Kostnaderna för ytterligare undervisnings- och examinationsarvoden har för
socialinstitutet i Stockholm beräknats till 36 000 kr.; för socialinstitutet i Göteborg
har beräknats en minskning med 24 000 kr., för socialinstitutet i Lund en
ökning med 11 000 kr. och för socialinstitutet i Umeå en ökning med 21 000 kr.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr Ifi år 1964

Kostnaderna för handledarutbildningen består dels i undervisningsarvoden
dels i rese- och traktamentsersättningar. Undervisningsarvoden upptages under
denna delpost, rese- och traktamentsersättningar upptages på omkostnadsstaten.
Beräkningarna har utgått från att samtliga institut anordnar ett antal handledarkurser
om vardera en vecka i internatförläggning eller vid vederbörande institut.
För Stockholmsinstitutets del har beräknats fyra kurser och för vart och ett av
instituten i Göteborg, Lund och Umeå tre kurser. Under ifrågavarande delpost
har för undervisningsarvoden vid handledarutbildning upptagits för institutet
i Stockholm 10 000 kr., för institutet i Göteborg G 500 kr., för institutet i Lund
8 000 kr. samt för institutet i Umeå 6 000 kr.

Med hänsyn till lämpligheten att förlägga inträdesproven till juni i stället för
augusti månad bör för nästa budgetår som en engångsutgift upptagas kostnader
för såväl inträdesprov i augusti 1964 som i juni 19G5. Här har beräknats en fördubbling
av nu anvisade medel för inträdesprov.

Medel för arvoden till assistenter för allmänt institutionsarbete bör med hänsyn
till utbildningens omläggning och ökat elevantal uppräknas. Assistenterna
har som uppgifter bl. a. studierådgivning och planering av seminariearbete. Dessa
uppgifter blir avsevärt mer omfattande i samband med den omläggning av utbildningen
som föreslagits i det föregående. För socialinstitutet i Stockholm har
för detta ändamål beräknats ytterligare 10 000 kr., för institutet i Göteborg
5 000 kr., för institutet i Lund 5 000 kr. samt för institutet i Umeå 6 000 kr.

Under delposten avlöningar till annan icke-ordinarie personal har en minskning
av 3 000 kr. av medel till extra vaktmästar- och biträdeshjälp beräknats för
socialinstitutet i Göteborg medan en ökning av 2 000 kr. för samma ändamål beräknas
för socialinstitutet i Umeå.

Av följande sammanställning framgår — med fördelning på poster — dels anslagen
till omkostnader för innevarande budgetår, dels de belopp för
nämnda ändamål, som experterna funnit erforderliga för budgetåret 1964/65.

Anslags- och delposter

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

i omkostnadsstaten

1963/64

1964/65

1963/64

1964/65

1963/64

1964/65

1963/64

1964/65

1. Sjukvård m. m-,
förslagsvis ......

2 000

2 000

1 500

2 000

1 500

2 000

1 500

2 000

i 2. Reseersättningar,
jörslagsvis ......

10 000

58 000

7 000

43 000

7 000

43 000

12 000

48 000

| 3. Expenser:

a) Bränsle, lyse
och vatten, för-slagsvis ......

9 000

11 000

15 000

17 000

9 000

11 000

b) Biblioteket .. .

40 000

43 000

9 000

11 000

9 000

11 000

9 000

13 000

c) Institutet i öv-rigt .........

56 000

67 000

49 500

53 000

43 500

53 000

36 500

45 000

4. Inredning och ut-rustning av nya
lokaler .........

18 000

5 000

17 000

15 000

15 000

40 000

29 000

Summa kr.

108 000

188 000

81 000

137 000

91 000

141 000

108 000

148 000

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

I fråga om anslagsberäkningarna inhämtas av promemorian bl. a. följande.

Under anslagsposten reseersättningar har medel beräknats för reseersättningar
och traktamenten åt praktikhandledare och lärare i samband med av instituten
anordnade handledarkurser. För detta ändamål har beräknats för socialinstitutet
i Stockholm 48 000 kr., för socialinstitutet i Göteborg 36 000 kr., för socialinstitutet
i Lund 36 000 kr. samt för socialinstitutet i Umeå 36 000 kr.

Under delposten till biblioteket har för bokinköp beräknats ökade kostnader
för instituten i Stockholm, Göteborg och Lund, i första hand betingade av viss
förnyelse av kursboksbeståndet i samband med undervisningens omläggning. För
institutet i Umeå erfordras jämväl en successiv ackvisition, för att biblioteket
skall kunna fungera som referens- och kursbibliotek. För socialinstitutet i Stockholm
har beräknats ökade kostnader för bokinköp med 3 000 kr., för socialinstitutet
i Göteborg med 2 000 kr., för socialinstitutet i Lund med 2 000 kr. samt för
socialinstitutet i Umeå med 4 000 kr.

Under anslagsposten till inredning och utrustning av nya lokaler har för respektive
institut beräknats medel för inredning och utrustning av tjänsterum åt nya
befattningshavare och i mån av behov inredning av nya lärosalar.

Mot bakgrunden av vad som anförts om angelägenheten av att socionomer bereds
tillfälle till fortbildning föreslår experterna en höjning av reservationsanslaget
till fortbildning av socionomer m. m. för budgetåret 1964/65
med 20 000 kr. till 75 000 kr.

D. Departementschefen

Under de senaste åren har genomförts en successiv utbyggnad av socialinstitutens
utbildningskapacitet. Antalet antagna elever per år har i det närmaste fördubblats
sedan läsåret 1960/61. Denna expansion har möjliggjorts genom att
dels de äldre instituten i Stockholm, Göteborg och Lund erhållit ökade resurser,
dels ett nytt socialinstitut upprättats i Umeå fr. o. m. budgetåret 1962/63.

Utbyggnaden av instituten har skett på grundval av främst de förslag som
socionomutbildningskommittén framlagt. I kommitténs slutbetänkande (SOU
1962:43) förordades fortsatt ökning av utbildningskapaciteten, kvalitativ förbättring
av såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, omvandling av
socialinstituten till socialhögskolor samt statligt huvudmannaskap för dessa läroanstalter.
Genom beslut av förra årets riksdag i anledning av propositionen
1963: 79 förverkligades några av kommitténs förslag: antalet utbildningsplatser
ökades från 380 till 480, instituten förstatligades och en rad nya lärartjänster,
bl. a. universitetslektorat, inrättades. I nämnda proposition framhöll jag, att jag
inte var beredd att då taga ställning till kommitténs förslag i vad de avsåg
socialinstitutens omvandling till socialhögskolor samt en mer genomgripande
förändring av utbildningens innehåll och uppläggning. Jag förutskickade emellertid,
att jag efter ytterligare överväganden snarast möjligt skulle återkomma med
förslag bl. a. om reformering av socionomutbildningens utformning och innehåll.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr J/S ur 1964

I det följande avser jag att framlägga förslag rörande ändrad utformning av
socionomutbildningen m. m.

För den nuvarande soeionomutbildningen kan man beräkna en normal studietid
av två och ett halvt år, vartill kommer en ettårig förpraktik. Utbildningen
bedrives på tre linjer. Av dessa omfattar sociala linjen yrkesutbildning för befattningar
inom socialvård, kriminalvård, kuratorsverksamhet och personaltjänst,
förvaltningslinjen (socialkommunala linjen), yrkesutbildning för befattningar av
administrativ och kameral karaktär främst inom kommunal men också inom
statlig förvaltning, samt teoretiska linjen en allmän samhällsvetenskaplig utbildning.
Närmare fyra femtedelar av totalantalet elever studerar för närvarande på
den sociala linjen. Utbildningen vid de yrkesinriktade linjerna innefattar ca nio
månaders studiepraktik.

Socionomutbildningskommittén konstaterade i sitt slutbetänkande, att den nuvarande
utbildningen i stort sett visat sig motsvara sitt syfte; i vissa avseenden
ansågs den dock inte ha tillfredsställt arbetsmarknadens krav. Kommittén föreslog
därför en förlängning av utbildningstiden med ett år till tre och ett halvt år,
uppdelade på två och ett halvt års teoretiska studier och ett års studiepraktik.
Enligt kommitténs förslag borde emellertid den nuvarande ettariga förpraktiken
samtidigt avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden fram till socionomexamen
skulle därigenom bli lika lång som för närvarande. Den nuvarande linjeindelningen
borde enligt förslaget slopas och ersättas med ett friare val av examensämnen.
Den teoretiska delen av utbildningen föreslogs omfatta en ettårig
samhällsvetenskaplig grundkurs samt tre terminers mera djupgående studier i
yrkesinriktade examensämnen. Kommittén ansåg vidare ett genomförande av
den föreslagna breddningen och fördjupningen av utbildningen motivera, att
socialinstituten i framtiden borde benämnas socialhögskolor. I detta sammanhang
framhöll kommittén, att förutsättningar måste skapas för en utveckling av
den samhällsvetenskapliga forskningen på de områden som särskilt aktualiseras
i samband med socionomutbildningen. Med hänsyn härtill föreslog kommittén,
att professorstjänster skulle inrättas vid socialhögskolorna.

Kommitténs förslag tillstyrktes i huvudsak av remissinstanserna. I samtliga
yttranden vitsordades behovet av en kvantitativ och kvalitativ förstärkning av
utbildningen. På vissa punkter restes emellertid invändningar mot förslaget.
I flera yttranden betonades, att utbildningens praktiska yrkesinriktning måste
bevaras. Flera remissinstanser befarade, att ett avskaffande av den hittillsvarande
linjeindelningen kunde innebära risk för att socionomerna icke skulle få
kvalificerade yrkeskunskaper. Vidare framfördes skiftande meningar rörande
den sociala forskningens organisation.

I propositionen 1963:79 anslöt jag mig till kommitténs allmänna synpunkter
rörande behovet av en förbättrad socionomutbildning. Jag framhöll emellertid,
att spörsmålet om socionomutbildningens utformning rymmer vanskliga avvägningsproblem.
I samband därmed underströk jag, att utbildningens karaktär av
en sammanhållen, mot vissa centrala fält inriktad yrkesutbildning borde bevaras.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr i8

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

Såsom nyss nämnts fann jag det påkallat att före ett slutligt ställningstagande
ytterligare överväga kommitténs förslag.

Såsom framgår av den tidigare redovisningen har vid den fortsatta beredningen
inom departementet av kvarstående frågor rörande socionomutbildningen
särskilt tillkallade experter utarbetat en departementspromemoria. Experternas
förslag skiljer sig från kommitténs främst däri, att experterna förordar
ett bibehållande av den nuvarande linjeindelningen med en social linje, en förvaltningslinje
och en teoretisk linje. I anslutning till synpunkter framförda vid
remissbehandlingen av kommittéförslaget förordar experterna vidare vissa justeringar
i fråga om ämneskonstruktion och ämnesnamn.

De av experterna i departementspromemorian uppdragna riktlinjerna för socionomutbildningens
utformning synes mig i huvudsak ägnade att läggas till
grund för ett beslut. Genom de i promemorian föreslagna modifikationerna av
kommittéförslaget har vissa väsentliga invändningar som framförts mot detta
under remissbehandlingen beaktats. Endast beträffande några enskildheter vill
jag förorda ändringar av experternas förslag.

Socialinstituten har enligt gällande stadga till ändamål att meddela vetenskaplig
undervisning och praktisk utbildning för social och kommunaladministrativ
tjänst, att sprida kunskap i socialpolitiska och kommunala ämnen samt att
främja samhällsvetenskapernas utveckling. Utbildningen är sålunda inriktad på
en bestämd del av arbetsmarknaden, varför den måste avpassas till de krav som
där ställs.

Av drygt 3 000 yrkesverksamma socionomer har för närvarande omkring två
tredjedelar uppgifter inom kommunal socialvård, anstaltsvård och sjukvård samt
inom näringslivets personaltjänst, medan i runt tal en tredjedel tjänstgör inom
administrativa och kamerala sektorer av kommunal och statlig förvaltning.
Denna koncentration av socionomernas yrkesverksamhet till ett fåtal områden
har föranlett, att utbildningen uppdelats på — förutom en teoretisk linje — en
social linje och en förvaltningslinje (socialkommunal linje).

Även om socionomernas arbetsuppgifter kommer att alltmer vidgas, torde man
också för framtiden kunna särskilja ett par centrala verksamhetsfält, det ena
med social, det andra med administrativ och kameral inriktning. Med hänsyn
härtill finner jag starka skäl tala för en fortsatt differentiering av socionomutbildningen.
Jag förordar därför i likhet med experterna, att det vid vart och ett av
instituten skall finnas en social linje, en förvaltningslinje och en teoretisk linje.
Med hänsyn till den relativt begränsade tillströmningen till utbildning vid förvaltningslinje
finner jag dock, att en sådan linje tills vidare inte bör inrättas vid
umeåinstitutet.

I propositionen 1963:79 konstaterade jag bl. a., att det skulle bli ett centralt
spörsmål att pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas
med organisationen för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten.
Jag fann det vidare från skilda synpunkter naturligt att frågan om möjligheterna

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

att koncentrera nytillkommande resurser på detta område därvid övervägdes
ingående, varför närmare ställningstagande till de av socionomutbildningskommittén
väckta förslagen rörande anordningar pa forskningssidan tills vidare
borde anstå.

Inom den sociala forskningen — liksom inom annan forskning — skiljer man
vanligen mellan två typer av forskningsverksamhet med hänsyn till dess syfte.
Man kan å ena sidan tala om en mera allmän, grundforskningsbetonad social
forskning; denna utgör en del av den samhällsvetenskapliga forskningen, från
vilken den ej kan klart särskiljas. Å andra sidan finns en mera målinriktad
social forskning, som syftar till att belysa innebörden samt de praktiska resultaten
och verkningarna av konkreta socialpolitiska åtgärder eller utröna behovet
och den lämpliga utformningen av en ifrågasatt sådan åtgärd.

Då det gäller det sociala fältets krav på grundforskningsresurser vill jag till
att börja med slå fast, att de universitetsämnen inom vilka social grundforskning
främst bör bedrivas synes vara relativt väl tillgodosedda i fråga om resurser.
Sålunda finnes i ämnena statskunskap, statistik, nationalekonomi och sociologi
under budgetåret 1963/64 19 tjänster på lägst preceptorsnivå — av dessa är inte
mindre än 18 professurer — inrättade inom de humanistiska fakulteterna vid
universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm. Förutom dessa högre
tjänster finnes vid de nyssnämnda läroanstalterna en betydande personalkader,
som i avsevärd utsträckning kan ägna sig åt forskning: innevarande budgetår
står 180 tjänster inom detta skikt — universitetslektorer, docenter, forskarassistenter,
biträdande lärare och assistenter — till sagda universitets förfogande,
vilket jämfört med budgetåret 1962/63 innebär en ökning med 21 tjänster. Jag
vill vidare erinra om den pågående utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga
utbildnings- och forskningsorganisationen vid universitetet i Umeå. Fr. o. m.
innevarande budgetår har vid sistnämnda läroanstalt inrättats en professur i
statistik, varjämte inom kort förslag om inrättande av ytterligare högre tjänster
i Umeå på det samhällsvetenskapliga området torde vara att förvänta. I detta
sammanhang kan vidare noteras, att forskningsanslagen till samhällsvetenskapliga
forskningsrådet ungefär fördubblats sedan budgetåret 1960/61.

Enligt beslut av 1962 års riksdag (BU 13; Rskr 161) skall av riksbankens tillgångar
värdepapper till ett bokfört belopp av 250 000 000 kr. tillföras en riksbankens
jubileumsfond, vars avkastning i anslutning till riksbankens 1968 inträffande
trehundraårsjubileum skall användas till främjande och understödjande
av till Sverige knuten vetenskaplig forskning. Härmed skulle enligt en rekommendation
av fullmäktige i riksbanken (BU 1962:13, bil.) avses antingen i Sverige
av svenskar och utlänningar eller i utlandet av svenskar bedriven sådan
forskning. År 1968 torde fonden komma att uppgå till över 400 000 000 kr., med
en beräknad årlig avkastning av ca 18 000 000 kr.

Efter vad jag erfarit har inom den kommitté, som under statsministerns ledning
har till uppgift att framlägga förslag beträffande användningen av jubileumsfonden,
preliminär enighet nåtts om att fondmedlen i första hand bör till -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

godose sådan forskning som syftar till att öka kännedomen om samhällets funktioner
och om människomas reaktioner inför dess av tekniska, ekonomiska och
sociala förändringar betingade utveckling. Ett realiserande av ett förslag i denna
riktning innebär en ytterligare förstärkning av de samhällsvetenskapliga forskningsresurserna
och därmed resurserna för social grundforskning.

Även om den sociala grundforskningen erhåller en kraftig förstärkning, kvarstår
ett behov av att i lämplig form skapa förutsättningar också för den målinriktade
sociala forskningen. Inom socialpolitiska kommittén diskuteras för
närvarande ett förslag, som syftar till att inrätta ett socialpolitiskt utredningsinstitut
med uppgift att bl. a. fortlöpande studera och analysera socialpolitikens
innebörd och verkningar, att samordna på olika håll bedriven verksamhet av
detta slag samt att tjänstgöra som serviceorgan för departement, statliga utredningar
m. m. Socialpolitiska kommittén arbetar, enligt vad jag erfarit, med sikte
på att kunna avge förslag i ämnet i år.

För den sociala forskningen i vid mening existerar redan nu betydande resurser.
Såsom framgått planeras dessutom avsevärda förstärkningar. Ett förverkligande
av de förslag rörande socionomutbildningens innehåll och utformning,
som jag i det följande avser att framlägga, kommer därjämte att skapa
förbättrade möjligheter dels för de studerande vid socialinstituten att under
studietiden fram till socionomexamen tillgodogöra sig forskningsresultaten på det
sociala fältet, dels för dem som avslutat sin socionomutbildning att på egen hand
bedriva forskning på detta område.

Jag övergår härefter till att närmare behandla frågor rörande utbildningens
innehåll och utformning.

Socionomutbildningskommitténs förslag om en förlängning av utbildningstiden
från två och ett halvt till tre och ett halvt år tillstyrktes genomgående av remissinstanserna.
Även experterna finner en sådan utbyggnad nödvändig för att
instituten skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Arbetsmarknaden
ställer i dag krav på kunskaper som eleverna uppenbarligen inte kan
tillägna sig inom ramen för den nuvarande utbildningstiden. Med hänsyn härtill
synes det mig nödvändigt att utöka tiden för både de teoretiska studierna och
den praktiska utbildningen. Jag förordar därför, att utbildningstiden ges en
omfattning av tre och ett halvt år.

Det bör framhållas, att en sådan omläggning kan genomföras utan att den
sammanlagda utbildningstiden för de studerande förlänges, under förutsättning
att kommitténs förslag om avskaffande av gällande krav på en ettårig förpraktik
förverkligas. Redan i propositionen 1963: 79 uttalade jag, att flera vägande skäl
kunde anföras mot gällande förpraktikkrav. I avvaktan på en utbildningsreform
förordade jag då en viss uppmjukning av kraven, innebärande rätt för socialinstitutens
samarbetsnämnd att antaga elever, vilka inte fullgjort föreskriven förpraktik.
Enligt min uppfattning bör inträdeskraven vid socialinstituten nu ändras
så, att för antagning inte längre skall krävas förpraktik. Det bör uppdragas åt

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

samarbetsnämnden att föreslå närmare bestämmelser i saväl denna som andra
närliggande frågor, exempelvis beträffande inträdesprovets omfattning.

Av kommittén framlagda förslag till fördelning av tiden mellan teoretisk och
praktisk utbildning samt till uppdelning av den teoretiska utbildningen på en
ettårig grundkurs och en därpå följande studiegång av ett och ett halvt år i
examensämnen har tillstyrkts av experterna. För egen del finner jag dessa förslag
väl avvägda. Grundkursen ger de studerande den breda samhällsvetenskapliga
orientering som krävs av all personal inom socialvardande och administrativt
arbete. Den påföljande studiegången möjliggör fördjupning och specialisering
inom sådana områden som är av omedelbar betydelse för de studerande i deras
kommande vrkesarbete. Socionomutbildnmgen bör därför enhgt nun mening
utformas i enlighet med nu angivna riktlinjer.

I fråga om ämneskonstruktionen — antal ämnen, ämnesinnehåll, ämnesnamn
m. m. _ har i anslutning till kommittéförslaget förts en omfattande diskussion.
I överensstämmelse med vad som framhållits vid remissbehandlingen finner jag
starka skäl tala för att psykologi skall ingå i grundkursen; en allmän psykologisk
orientering synes mig vara av värde också för dem som kommer att syssla
med rent administrativt arbete. Vidare anser jag, att social metodik — med
hänsyn till den betydelse som detta ämne har för eleverna på den sociala linjen
— bör få ställning som självständigt examensämne. I detta ämne bör ingå en
mindre kurs i socialmedicin. Med anledning av vad som anförts i diskussionen
rörande undervisningen i socialpolitik vill jag framhålla, att jag finner det naturligt,
att socialpolitiska aspekter belyses vid studiet av praktiskt taget alla ämnen
vid socialinstituten. Ämnesområdet socialpolitik hör emellertid närmast samman
med ämnet samhällsekonomi, varför det synes mig lämpligt, att dessa föres samman
till ett enda ämne, benämnt samhällsekonomi med socialpolitik. I fråga om
ämnesområdet samhällsplanering synes det vara naturligt, att vissa delar av
kunskapsmaterialet belyses vid studiet av en rad samhällsvetenskapliga ämnen.
Huvuddelen av detta material bör dock tillsammans med kunskapsstoffet i
kommunal ekonomi sammanföras under ämnesbenämningen kommunal ekonomi
och planering.

Den nya ämneskonstruktionen bör enligt min mening bli följande. Grundkursen
bör omfatta rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, statskunskap, samhällsekonomi
med socialpolitik, statistik, sociologi, psykologi och praktisk förvaltningskunskap.
Som examensämnen bör inga rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt,
statskunskap, samhällsekonomi med socialpolitik, kommunal ekonomi och
planering, sociologi, psykologi samt social metodik. Varje examensämne bör
omfatta dels en allmän kurs, som främst behandlar ämnets metodfrågor, dels en
eller flera kurser med speciell inriktning, av vilka den studerande skall följa en.

I detta sammanhang vill jag betona angelägenheten av att studiekurserna vid
de olika instituten ges en likartad utformning. Det bör uppdragas åt samarbetsnämnden
att verka i detta syfte. Kommitténs och experternas förslag bör tjäna
som underlag för detta arbete.

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1964

Vid socialmstituten bör enligt experterna tillämpas i huvudsak samma undervisningsformer
som vid de filosofiska fakulteterna. Jag är för egen del beredd att
tillstyrka, att undervisningen vid instituten meddelas i form av föreläsningar,
seminarieövningar och lektionsundervisning.

Experterna föreslår vidare en avsevärd utvidgning av undervisningsvolymen
per studerande. Enligt min mening bör vid socialinstituten nu ske en successivt
genomförd ökning av antalet undervisningstimmar per elev. Jag beräknar, att
undervisningen i framtiden får följande omfattning, nämligen under grundkursen
ca fjorton veckotimmar per elev, för betygsenheten Godkänd ca tio veckotimmar
per elev och för högre betygsenheter ca sex veckotimmar per elev. För grundkursen
och den lägre betygsenheten räknar jag därvid med att undervisningen
meddelas i huvudsak som lektionsundervisning.

Behovet av en kvalitativ förstärkning av den praktiska utbildningen har
vitsordats från åtskilliga håll. Enligt experterna är tillgång till erforderligt antal
praktikplatser, där eleverna får kvalificerad handledning under sin studiepraktik,
en förutsättning för utbildningsreformen. Jag delar experternas uppfattning i
detta avseende och anser, att olika åtgärder bör vidtagas i syfte att höja kvaliteten
på denna del av utbildningen. En uppläggning med relativt långa till terminerna
förlagda praktikperioder ser jag som ett steg i denna riktning. Jag finner
det också angeläget, att i enlighet med kommitténs förslag försök göres med
särskilda undervisningscentra vid sociala institutioner, kommunala förvaltningar
m. m., där ett större antal studerande samtidigt kan beredas plats. Det bör uppdragas
åt samarbetsnämnden att undersöka de praktiska förutsättningarna för
anordnande av dylika försök. Av de åtgärder som föreslagits i fråga om studiepraktiken
anser jag den viktigaste vara, att man nu kraftigt bygger ut den
handledarutbildning som sedan flera år anordnats på socialinstitutens eget initiativ.
Endast om de studerande under sin praktiktid får kvalificerad handledning,
kan praktiken utformas som undervisning och betraktas som en del av socionomutbildningen.
En utbyggd handledarutbildning torde vidare kunna underlätta
anskaffandet av praktikplatser, nagot som i sin tur kan skapa förutsättningar
för en fortsatt kapacitetsökning. Med hänsyn till vad jag anfört förordar jag,
att de föreslagna handledarkurserna kommer till stånd fr. o. m. nästa budgetår
I det följande beräknar jag medel för arvoden till lärare samt för rese- och traktamentsersättning
till lärare och deltagare i dessa kurser. Jag räknar med att
vart och ett av instituten under nästa budgetår kommer att anordna tre kurser,
var och en omfattande en vecka och med 25 deltagare per kurs. Detta innebär,
att redan under budgetåret 1964/65 ca 300 personer får möjlighet att genomgå
handledarutbildning.

Studiegången vid socialinstituten måste enligt min mening utformas så, att
garantier skapas för att socionomutbildningens karaktär av en sammanhållen,
mot vissa centrala fält inriktad yrkesutbildning, kommer att bevaras. Samtidigt

31

Kungl. Maj.ts proposition nr JfS år 19GJf

hör eleverna ges avsevärd frihet att lägga upp utbildningen med hänsyn till
intresseinriktning och yrkesplaner. Utbildningen bör liksom hittills leda fiain
till socionomexamen. För examen på social linje respektive förvaltningslinje bör i
enlighet med expertförslaget fordras, att den studerande dels genomgått godkänd
grundkurs, dels förvärvat minst fem betygsenheter i examensämnena, dels ock
fullgjort ett års godkänd studiepraktik. Vidare bör för examen på social linje
krävas, att lägst tre av betygsenheterna förvärvats inom minst två av ämnena
rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, psykologi och social metodik; för examen
på förvaltningslinje bör kravet vara, att lägst tre av betygsenheterna förvärvats
inom minst två av ämnena rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, statskunskap
samt kommunal ekonomi och planering. För socionomexamen på teoretisk
linje bör fordras, att den studerande dels genomgått godkänd grundkurs,
dels förvärvat minst åtta betygsenheter i examensämnena. Det bör uppdragas
åt samarbetsnämnden att upprätta förslag till examensbestämmelser.

Vid socialinstituten förekommer viss partiell utbildning, i första hand avsedd
för personer med betydande erfarenhet av socialt och administrativt arbete.
Vid de humanistiska fakulteterna förekommer i viss omfattning att studerande
—• särskilt kvinnliga studerande — förvärvar något eller några betyg i samhällsvetenskapliga
ämnen och därefter lämnar studierna för annan verksamhet. I
syfte att ge dessa studerandekategorier tillfälle att pa lämpligaste sätt komplettera
sin utbildning för verksamhet på det sociala fältet bör möjlighet ges att
kombinera betyg från filosofisk fakultet i ämnen inom socialinstitutens ämnesområde
med partiell utbildning vid instituten till socionomexamen. Det bör
uppdragas åt samarbetsnämnden att utarbeta förslag till närmare bestämmelser
rörande den partiella utbildningen och därmed sammanhängande spörsmål.

Frågan om möjligheterna för de examinerade från socialinstituten (socionomer)
att bedriva högre studier har varit föremål för en ingående diskussion i samband
med remissbehandlingen av socionomutbildningskommitténs betänkande.
Kommittén utgick från att socionomer som önskade fortsätta sina studier till
licentiatexamen borde få avlägga sådan examen vid universitet. Behörighet att
avlägga filosofie licentiatexamen skulle enligt kommittén tillkomma den som
utöver socionomexamen förvärvat tre betygsenheter i ett ämne vid filosofisk
fakultet. Denna lösning tillstyrktes i flertalet yttranden. Några remissinstanser,
främst universitetsmvndigheter, föredrog emellertid ett system med individuell
dispensgivning. Enligt min mening talar starka skäl för den av kommittén -med instämmande av experterna — föreslagna lösningen. Det synes mig önskvärt,
att socionomer som är lämpade för och intresserade av vetenskapligt arbete
kan fortsätta sina studier utan omfattande komplettering. Den delvis redan
genomförda förstärkningen av socialinstitutens lärarorganisation samt den här
föreslagna breddningen och fördjupningen av socionomutbildningen torde bidraga
till att ge de studerade ett bättre utgångsläge än tidigare för högre studier.
Vidare bör den omständigheten, att vederbörande skall ha förvärvat tre betyg

32

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 48 år 1964

vid uni\ ersitet i det för licentiatstudier aktuella ämnet innan nämnda studier
påbörjas, ge fullt tillräckliga garantier beträffande förutsättningarna för att
dessa skall kunna fullföljas. Här anförda skäl föranleder mig att tillstyrka kommitténs
förslag.

Den vid socialinstituten bedrivna utbildningen har redan nu högskolemässig
karaktär. Genom de här föreslagna åtgärderna kommer en väsentlig kvalitativ
förstärkning av utbildningen att ske. Den teoretiska utbildningen får sålunda
ökad tid till sitt förfogande och ges därjämte en starkare ställning genom en
successiv ökning av antalet undervisningstimmar per elev. Utbildningens vetenskapliga
förankring avses bli förstärkt bl. a. genom inrättande av ett tiotal nya
universitetslektorat. Jag vill därför i likhet med kommittén och experterna
förorda, att socialinstituten erhåller benämningen socialhögskolor. De fyra socialinstituten
bör sålunda fr. o. m. den 1 juli 1964 benämnas socialhögskolan i
Stockholm, socialhögskolan i Göteborg, socialhögskolan i Lund och socialhögskolan
i Umeå. I fortsättningen kommer jag att använda dessa benämningar.

Medel för tjänster, arvoden m. m., som för innevarande budgetår beräknats
under avlonmgsanslaget till respektive socialinstitut bör fr. o. m. nästa budgetår
anvisas under avlöningsanslag till vederbörande högskola. Samtidigt bör de på
personalförteckningen för respektive institut uppförda tjänsterna överföras till
personalförteckning för vederbörande socialhögskola. För de nuvarande tjänstinnehavarna
kommer detta ej att medföra någon förändring i anställningshänseende.

Socialinstitutens utbildningskapacitet har — såsom tidigare framhållits — ökat
väsentligt under senare år. Antalet utbildningsplatser har stigit från 265 läsåret
1960/61 till 480 läsåret 1963/64. Den successivt genomförda ökningen kan sålunda
väntas påverka arbetsmarknaden fr. o. m. innevarande budgetår. Efterfrågan
på socialt utbildad arbetskraft är betydande och överstiger markant tillgången
på examinerade socionomer. Åtskilligt tyder på att behovet av personer
med socionomutbildning kommer att kraftigt stiga. De planerade större kommunenheterna
och den pågående utbyggnaden av vårdområdena kan beräknas
medföra anspråk på fler väl utbildade tjänstemän. Enligt de preliminära uppskattningar
rörande antalet antagna vid fackutbildningslinjerna, som redovisades
i propositionen 1963: 172, skulle det erforderliga antalet utbildningsplatser
vid socialhögskolorna läsåret 1970/71 komma att uppgå till 700.

Jag finner, att den pågående utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör fortsätta.
I experternas promemoria redovisas vissa tänkbara möjligheter att under
de närmaste åren öka antalet utbildningsplatser. De omständigheter som i första
hand påverkar denna fråga är tillgången till lärare, undervisningslokaler och
praktikplatser. Experterna anser det vara möjligt att läsåret 1964/65 öka antalet
nyintagna med 60 studerande, varav 30 i Stockholm och 30 i Umeå. I Göteborg
och Lund är på grund av lokalbrist en ökning för närvarande icke möjlig. En

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 196.4

ytterligare intagningsökning torde kunna genomföras fr. o. m. läsåret 1965/66,
därest intagning då kan ske såväl höst- som vårtermin.

I enlighet med experternas förslag förordar jag en ökning av antalet utbildningsplatser
med 30 i Stockholm och 30 i Umeå fr. o. m. läsåret 1964/65. Den
sammanlagda intagningskapaciteten vid socialhögskolorna kommer härigenom
att uppgå till 540 platser, fördelade med 180 i Stockholm och 120 vid var och en
av högskolorna i Göteborg, Lund och Umeå. Önskvärdheten av att utbildningsresurserna
utnyttjas fullt effektivt motiverar enligt min mening, att samarbetsnämnden
snarast prövar möjligheterna att anordna elevintagning två gånger per
år. En av experterna angiven riktpunkt för socialhögskolornas intagningskapacitet
läsåret 1970/71, nämligen ca 750 platser, fördelade med 240 i Stockholm,
180 i Göteborg, 180 i Lund och 150 i Umeå, bör ligga till grund för planeringen
av nya lokaler för respektive socialhögskola.

Vad jag nu förordat innebär, att utbildningen vid socialhögskolorna kommer
att förstärkas såväl kvalitativt som kvantitativt. Jag vill i detta sammanhang
erinra om mitt uttalande i propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt
utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m., där jag förordade
ökade statliga insatser på den postgymnasiala fackutbildningens område. Även
statsutskottet betonade i sitt utlåtande över propositionen, att konkurrenskraftiga
utbildningsalternativ till universitets- och högskoleutbildningen måste tillskapas
(SU 212). Föreliggande förslag kan och bör enligt min mening ses som
ett led i förstärkningen av statens insatser på det postgymnasiala fackutbildningsområdet.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om medelsbehovet för nästa budgetår.
Den föreslagna kvalitativa förstärkningen av utbildningen och den pågående
kapacitetsökningen vid socialhögskolorna — vilken även under nästa
läsår kommer att beröra alla de fyra läroanstalterna — fordrar en fortsatt förstärkning
av personalorganisationen.

Experternas beräkningar av medelsbehovet till avlöningar synes mig i huvudsak
väl avpassade till den föreslagna utbyggnaden. Jag tillstyrker därför i överensstämmelse
med experternas förslag inrättande av tio nya universitetslektorat
samt fyra nya lektorstjänster i lönegraden A 25. Sålunda bör fr. o. m. den 1 juli
1964 inrättas tre tjänster som universitetslektor i Ao 27 i såväl Stockholm som
Göteborg samt två dylika tjänster i såväl Lund som Umeå. Fr. o. in. samma tidpunkt
bör vid var och en av högskolorna inrättas en tjänst som lektor i Ae 25 för
den praktiskt inriktade undervisningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att efter förslag av styrelsen för vederbörande högskola fastställa ämnesområden
för tjänsterna som universitetslektor och lektor. De av experterna framlagda
förslagen om inrättande av tjänster som förste konsulent i Ae 25 för den praktiska
utbildningen anser jag mig inte kunna biträda. Jag förutsätter, att samarbetsnämnden
närmare överväger fördelningen av arbetsuppgifter mellan lektorerna
och de nuvarande konsulenterna i Ae21. Genom tillkomsten av de här

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

föreslagna lärartjänsterna nedbringas den timarvoderade undervisningens andel
av den totala undervisningsvolymen från en tredjedel till en fjärdedel. Vad avser
medel till undervisnings- och examinationsarvoden beräknar jag en ökning med
36 000 kr. för stockholmshögskolan, en minskning med 24 000 kr. för göteborgshögskolan,
en ökning med 11 000 kr. för högskolan i Lund och en ökning med
15 000 kr. för umeåhögskolan. Vidare räknar jag med ett ökat medelsbehov för
assistenttimmar för allmänt institutionsarbete av 10 000 kr. vid högskolan i
Stockholm, av 5 000 kr. vid var och en av högskolorna i Göteborg och Lund samt
av 6 000 kr. vid högskolan i Umeå. I experternas promemoria föreslås vidare att
medel beräknas för anordnande av handledarkurser. Med anledning härav beräknar
jag medel för arvoden till lärare vid handledarkurser med 8 000 kr. för var
och en av högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund samt med 6 000 kr. för
umeåhögskolan. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslås i expertpromemorian
beräknar jag en ökad medelsåtgång för arvoden i samband med
inträdesprov med 4 000 kr. för högskolan i Stockholm, med 3 000 kr. för var och
en av högskolorna i Göteborg och Lund samt med 2 000 kr. för högskolan i
Umeå.

För verksamheten vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm beräknar
jag medel för en tjänst som biblioteksassistent i Ae 13. Dessutom beräknar jag
vid var och en av högskolorna i Göteborg och Lund medel för en tjänst som
förste biblioteksbiträde i Ae 9 med halvtidstjänstgöring.

Vidare förordar jag en viss förstärkning av högskolornas biträdesorganisation.
Jag beräknar medel för följande tjänster, nämligen vid stockholmshögskolan en
tjänst som kanslibiträde i Ae 7, vid var och en av högskolorna i Göteborg och
Lund en tjänst som expeditionsvakt i Ae 7 samt vid umeåhögskolan en tjänst
som kanslibiträde i Ae 7 och en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
I fråga om medelsbehovet för extra vaktmästar- och biträdeshjälp
in. m. räknar jag med en ökning av 2 000 kr. för umeåhögskolan samt en minskning
av 3 000 kr. för var och en av högskolorna i Göteborg och Lund.

I samband med de nuvarande institutens förstatligande tillkom fr. o. m. den
1 juli 1963 en samarbetsnämnd för socialinstituten. Nämnden, som består av en
ordförande och ytterligare en ledamot, tillika sekreterare, samt de fyra rektorerna
vid instituten, har till uppgift att främja en samordning av institutens
verksamhet. I samband med omläggningen av utbildningen torde nämnden få
väsentligt ökade uppgifter. Med hänsyn härtill förordar jag inrättande av en
tjänst som förste byråsekreterare i Ae 23 vid nämnden. Medel för tjänsten bör
beräknas under stockholmshögskolans avlöningsanslag; tjänstinnehavaren bör
tillsättas av samarbetsnämnden. Genom att denna tjänst inrättas bör en avlastning
av det kvalificerade administrativa arbetet vid högskolorna kunna uppnås.
Jag anser mig därför inte kunna biträda experternas förslag om inrättande av en
tjänst som sekreterare i Ae 21 vid var och en av högskolorna.

På grund av att den för innevarande budgetår i avlöningsstaten för respektive
institut upptagna anslagsposten Huvudmansavgifter bortfaller fr. o. m. nästa

35

Kungl. Maj:ts proposition nr i8 år 1961^

budgetår, räknar jag med en minskning under avlöningsanslagen till respektive
högskolor med i Stockholm 22 000 kr., i Göteborg 12 000 kr., i Lund 12 000 kr.
och i Umeå 7 000 kr.

I övrigt räknar jag inte med andra förändringar under förevarande anslag än
sådana av automatisk natur.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckningarna uppföras
följande nya tjänster, nämligen för socialhögskolan i Stockholm tre universitetslektorer
i Ao 27, en lektor i Ae 25 och en förste byråsekreterare i Ae 23, för socialhögskolan
i Göteborg tre universitetslektorer i Ao 27 och en lektor i Ae 25, för
socialhögskolan i Lund två universitetslektorer i Ao 27 och en lektor i Ae 25 samt
för socialhögskolan i Umeå två universitetslektorer i Ao 27 och cn lektor i Ae 25.

I fråga om omkostnadsanslagen förordar jag vissa höjningar i förhållande till
de för innevarande budgetår till instituten anvisade medlen. Anslagsposten till
sjukvård m. in. bör uppräknas med 500 kr. vid var och en av högskolorna i
Göteborg, Lund och Umeå. Under posten till reseersättningar beräknar jag medel
för rese- och traktamentsersättningar till lärare och deltagare i handledarkurser
med 36 000 kr. för envar av de fyra högskolorna. Delposten till bränsle, lyse och
vatten bör uppräknas med 2 000 kr. för var och en av högskolorna i Göteborg och
Lund samt med 1 000 kr. för umeåhögskolan. Delposten till biblioteket bör uppräknas
med 3 000 kr. för högskolan i Stockholm och med 2 000 kr. för var och en
av högskolorna i Göteborg, Lund och Umeå. Delposten till institutet i övrigt bör
— under benämningen högskolan i övrigt — uppräknas med 7 000 kr. för stockholmshögskolan,
1 500 kr. för göteborgshögskolan, 4 500 kr. för högskolan i Lund
och 7 500 kr. för umeåhögskolan. Slutligen beräknar jag såsom engångsanslag
under en anslagspost till inredning och utrustning av lokaler för högskolan i
Stockholm 15 000 kr., för högskolan i Göteborg 12 000 kr., för högskolan i Lund
9 000 kr. och för högskolan i Umeå 23 000 kr.

Socialinstituten disponerar för innevarande budgetår över sammanlagt
2 410 000 kr. Den reformering av socionomutbildningen, som jag här föreslagit,
medför en total kostnadsökning för statsverket med 945 000 kr. Kostnadsökningen
fördelar sig med 335 000 kr. för socialhögskolan i Stockholm, 212 000 kr.
för göteborgshögskolan, 193 000 kr. för högskolan i Lund och 205 000 kr. för
umeåhögskolan.

Jag förordar vidare en uppräkning av anslagsmedlen för fortbildningsverksamhet
med 15 000 kr. Under reservationsanslaget Fortbildning av socionomer m. m.
bör sålunda uppföras ett sammanlagt belopp av 70 000 kr.

Slutligen vill jag erinra om att vederbörande lokalprogramkommittéer, dvs.
Frescatikommittén, programkommittén för Göteborgs humanistiska fakultet,
programkommittén för Lunds universitet samt 1962 års Umeåkommitté, har till
uppgift att göra upp förslag till lokalprogram för nybyggnader åt bl. a. respektive
socialhögskolor. I avvaktan på att nybyggnader kommer till stånd, kan det bli
erforderligt att anskaffa vissa provisoriska lokaler för högskolorna med hänsyn
till den ökade utbildningskapacitet som jag föreslagit i det föregående. Det

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen att i samråd med lokalprogramkommittéerna
vidtaga erforderliga åtgärder i detta avseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

37

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade riktlinjer för reformering av
socionomutbildningen;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående fastställa personalförteckning för socialhögskolan
i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i
Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 261 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 293 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 201 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 249 800

Summa kr. 1 013 000

c) till Socialhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 1 013 000 kr;

d) till Socialhögskolan i Stockholm: Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 169 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående fastställa personalförteckning för socialhögskolan
i Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i
Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964.

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 195 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 203 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 69 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 147 600

Summa kr. 618 000

c) till Socialhögskolan i Göteborg: Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 618 000 kr.;

d) till Socialhögskolan i Göteborg: Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 kr.;

IV. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående fastställa personalförteckning för
socialhögskolan i Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i
Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 193 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 211 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 70 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 145 600

Summa kr. 623 000

c) till Socialhögskolan i Lund: Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 623 000 kr.;

d) till Socialhögskolan i Lund: Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 kr.;

V. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag
förordat i det föregående fastställa personalförteckning för socialhögskolan
i Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i
Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:

39

Kungl. Maj:ts proposition nr A8 år 196b
Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 193 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 147 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 63 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 127 600

Summa kr. 534 000

c) till Socialhögskolan i TJmeå: Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 534 000 kr.;

d) till Socialhögskolan i Umeå: Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 138 000 kr.;

VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ingvar Carlsson

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ........................ 3

II. Föreliggande förslag m.m. rörande socionomutbildningen............ 4

A. Kommitténs förslag........................................... 4

Socialinstitutens uppgifter m. m................................. 4

Socionomutbildningens innehåll .... 4

Högre utbildning för socionomer........... 6

B. Yttranden ............. 6

C. Departementspromemorian .................................... 9

Socialinstitutens uppgifter..................................... 9

Utbildningskapaciteten........................................ 9

Socionomutbildningens innehåll ................................ 13

Vissa särskilda utbildningsfrågor ........ 17

Inträdesvillkoren ............................................. 18

Personalorganisationen ........................................ 18

Vissa kostnadsberäkningar..................................... 21

D. Departementschefen .......................................... 24

III. Hemställan ........................ 37

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1964

640181