Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1904

1

Nr 4 0

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid
taxering till statlig inkomstskatt, in. in.; given Stockholms
slott den 24 januari 1964.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr
658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa fall; samt

3) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att stimulera industrins maskininvesteringar framlägges i propositionen
förslag om särskilt investeringsavdrag vid den statliga taxeringen
motsvarande tio procent av kostnaden för under ar 1964 anskaffade maskiner.
Vidare föreslås att den s. k. Annell-lagen förlänges att gälla under ytterligare
fyra år. Detta innebär bl. a. att avdragsrätt under sex år för utdelningar
upp till 4 procent av inbetalat aktiekapital skall gälla även i fråga
om nyemissioner under åren 1967—1970. Slutligen framlägges förslag om
rätt för svenska exportföretag, som för sin försäljning i utlandet anlitar utländska
dotterbolag, att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning
till internvinstkonto med belopp motsvarande den vinst, som belöper
å lagertillgångar, vilka vid beskattningsårets utgång kvarligger osålda hos
dotterbolaget.

Det föreslagna särskilda investeringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall
för budgetåret 1964/65 med ungefär 100 milj. kr. Avdraget är avsett
att tillämpas första gången vid 1965 års taxering. Övriga bestämmelser
föreslås träda i kraft omedelbart.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964.1 samt. Nr 40

2

Knngl. Maj:ts proposition nr bO år 196b

Förslag

till

Förordning

om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till statlig

inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse avseende huvudsakligen
industriell tillverkning och under tiden den 1 januari—31 december 1964
anskaffar maskiner och andra döda inventarier avsedda för stadigvarande
bruk i rörelsen, äger enligt bestämmelserna i denna förordning vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan.

Avdraget skall göras vid 1965 års taxering eller, om kalenderåret 1964
eller del därav ingår i beskattningsår, för vilket taxering i första instans
sker ett senare år, vid denna taxering såvitt avser tillgångar anskaffade under
nämnda beskattningsår.

2 §.

Tillgång skall anses anskaffad när skriftligt avtal om förvärvet träffats
eller, om skriftligt avtal icke träffats, när tillgången levererats. Har skriftligt
avtal om förvärv av viss tillgång träffats och leverans skett under år
1964 men hänför sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår,
skall tillgången anses anskaffad när leveransen sker.

Tillgång, som rörelseidkaren själv tillverkat, anses anskaffad under år
1964 till den del som kostnader då nedlagts på densamma.

3 §•

Särskilt investeringsavdrag skall utgöra tio procent av anskaffningskostnaden
för tillgångar, som avses i 1 § första stycket. I fråga om tillgång, om
vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964 för leverans efter
den 31 december 1964, skall dock avdraget utgöra tio procent av det avtalade
priset.

Särskilt investeringsavdrag må icke åtnjutas för följande tillgångar:

tillgångar med en beräknad varaktighetstid av högst tre år;

begagnade tillgångar;

annan kontorsutrustning än kontorsmaskiner;

motorfordon, vilka omfattas av förordningen den 23 november 1956 (nr
545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, eller som helt

3

Kungl. Maj:ts proposition nr iO år 196 A

eller delvis utnyttjas för trafik, som avses i 1 § förordningen den 25 oktober
1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik in. in.;

handels- och fiskefartyg;

tillgångar avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk
kraft;

tillgångar, som rörelseidkaren själv tillverkat, om tillverkningen av desamma
påbörjats före den 1 januari 1964; samt

tillgångar, om vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964,
■därest enligt avtalet leverans skall ske efter den 31 december 1966.

Beträffande tillgång, som förvärvats från någon med vilken rörelseidkaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, må särskilt investeringsavdrag
åtnjutas endast om tillgången tillverkats eller skall tillverkas
av säljaren och tillverkningen icke påbörjats före den 1 januari 1964.

Har investeringsfond enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller
äldre förordningar i enlighet med beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
tagits i anspråk med avseende å viss tillgång eller har Kungl.
Maj :t beslutat, att bestämmelserna i förordningen den 5 juni 1963 (nr 216)
om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen
skola äga tillämpning med avseende å viss tillgång, må avdrag enligt denna
förordning icke åtnjutas för tillgången i fråga.

4 §•

Såsom förutsättning för särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning
skall gälla, att den skattskyldige framställt yrkande om sådant avdrag
i allmän självdeklaration eller i därtill hörande bilagor samt att han företett
tillfredsställande utredning angående den investeringskostnad, varå avdraget
skall beräknas. Särskilt investeringsavdrag må icke åtnjutas med
mindre sådan investeringskostnad i förvärvskällan under år 1964 uppgått
till minst 5 000 kronor.

5 §•

Har särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning medgivits för
tillgång, om vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964 för
leverans efter den 31 december samma år, skall följande gälla. Har tillgången
icke levererats senast den 31 december 1966, skall vid taxering till
statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som innefattar nämnda dag,
tillägg göras med belopp motsvarande en och en halv gång investeringsavdraget
för tillgången, överlåtes eller nedlägges den rörelse eller rörelsegren,
för vilken tillgången anskaffats, före den 1 januari 1967 och innan
tillgången levererats, skall tillägg som nu sagts göras vid taxeringen för
det beskattningsår, då rörelsen eller rörelsegrenen överlåtits eller nedlagts.
Levereras tillgången senast den 31 december 1966 och är den slutliga
anskaffningskostnaden lägre än det belopp, varå investeringsavdraget
beräknats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår,
varunder leveransen skett, tillägg göras med femton procent av
skillnaden. Tillägg, varom stadgas i detta stycke, skall göras vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan i fråga.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva att tilllägg
som sägs i första stycket icke skall göras eller göras med lägre belopp.
Över beslut, som riksskattenämnden meddelat i sådant ärende, må klagan
icke föras.

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1964

6 §.

Beträffande handels- eller kommanditbolag gäller, att särskilt investeringsavdrag
samt tillägg, varom stadgas i 5 §, beräknas för företaget såsom
sådant.

7 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas.
av Kungl. Maj :t.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med
provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 9 §§ förordningen den 9 december 1960
med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk
förenings inkomst i vissa fall skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen
om statlig inkomstskatt
under de beskattningsår, för vilka
taxering i första instans äger rum
åren 1963—1973, äger svenskt aktiebolag
åtnjuta avdrag för utdelning i
enlighet med vad nedan i 2—8 §§
stadgas.

2

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för
utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden den 1 januari
1961—den 31 december 1966, i den
mån sådan utdelning förfallit till betalning
under beskattningsåret och
under förutsättning tillika, om aktierna
utgivits i samband med bolagets
bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för
bolagets registrering ingivits till re -

(Föreslagen lydelse)

§•

Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen
om statlig inkomstskatt
under de beskattningsår, för vilka
taxering i första instans äger rum
åren 1963—1977, äger svenskt aktiebolag
åtnjuta avdrag för utdelning i
enlighet med vad nedan i 2—8 §§
stadgas.

§•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för
utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden den 1 januari
1961—den 31 december 1970, i den
mån sådan utdelning förfallit till bett
lning under beskattningsåret och
under förutsättning tillika, om aktierna
utgivits i samband med bolagets
bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för
bolagets registrering ingivits till re -

5

Kungl. Maj.ts

(Nuvarande lydelse)

gistreringsmyndigheten efter den 31
december 1960 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet,
att beslut om ökningen
anmälts för registrering efter nämnda
dag.

Avdrag må--—-----

Utan hinder av bestämmelserna i
54 § kommunalskattelagen samt 7 §
förordningen om statlig inkomstskatt
skall med avseende å de beskattningsår,
för vilka taxering i
första instans äger rum åren 1963—
1973, iakttagas vad nedan i 10 och
11 §§ stadgas.

nr 40 år 1964

(Föreslagen lydelse)

gistreringsmyndigheten efter den 31
december 1960 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet,
att beslut om ökningen
anmälts för registrering efter nämnda
dag.

ekonomiska föreningar.

Utan hinder av bestämmelserna i
54 § kommunalskattelagen samt 7 §
förordningen om statlig inkomstskatt
skall med avseende å de beskattningsår,
för vilka taxering i
första instans äger rum åren 1963—
1977, iakttagas vad nedan i 10 och
11 §§ stadgas.

proposition

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att till anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad
punkt 15, av nedan angiven lydelse.

Anvisningar
till 29 §.

15. Har bolag eller förening sålt lagertillgångar till utländskt dotterbolag
för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad
och kvarligga sådana tillgångar osålda hos dotterbolaget vid utgången av
beskattningsåret för moderföretaget, må avdrag åtnjutas för i räkenskaperna
gjord avsättning till internvinstkonto. Avdraget må icke överstiga skillnaden
mellan, å ena sidan, det vid försäljningen till dotterbolaget tillämpade
priset för kvarliggande lagertillgångar, i förekommande fall minskat
med belopp, varmed värdet av dessa nedsatts hos dotterbolaget, samt, å
andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har

lj- Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 40

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 196t

avdrag åtnjutits för avsättning till internvinstkonto, skall avsättningen återföras
till beskattning nästföljande beskattningsår; vid detta års utgång
skall frågan om avdrag för förnyad avsättning prövas med hänsyn till då
rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande enskild rörelseidkare,
som försålt lagertillgångar till av honom ägt utländskt bolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering
verkställes i första instans år 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr bO dr 196b

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2b januari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa åtgärder på
beskattningsområdet för att stimulera och underlätta investeringar främst
inom industrin, m. m. samt anför därvid följande.

Såsom jag redan vid behandlingen av årets finansplan framhållit räknar
den preliminära nationalbudgeten med en obetydlig volymökning från 1963
till 1964 för näringslivets fasta investeringar. Ökningen beror på fortsatt
uppgång för investeringarna inom handel och samfärdsel, under det att
föreliggande investeringsplaner för industrins del tyder på en nedgång.

Under 1958 inleddes, som jag i finansplanen erinrat om, en mycket snabb
uppgång som 1961 hade fört upp industriinvesteringarna till en nivå som
låg 40 procent över 1957. Denna ökning upphörde i vårt land liksom i flertalet
europeiska industriländer under 1962. Tack vare finans- och penningpolitiska
stimulansåtgärder kunde dock den uppnådda höga nivån
bibehållas, vilket inneburit en fortgående kraftig modernisering av produktionsapparaten.
Även om den nu förutsedda nedgången i industrins tillverkningar
skulle materialiseras, skulle också under 1964 betydande förnyelse
ske av produktionsutrustningen. Med hänsyn härtill och till den
pressning av vinstmarginalerna som den långvariga stabiliteten i exportpriserna
medfört inom viktiga delar av industrin framstår, som jag i finansplanen
framhållit, utvecklingen som naturlig och hittills inte alarmerande.
Detta förhållande bör dock inte utgöra skäl för att inte nu vidtaga åtgärder,
som syftar till att bibehålla och om möjligt höja industrins investeringsnivå.
En fortsatt stegring av produktiviteten i vårt näringsliv utgör en ofrånkomlig
förutsättning för reformarbete och fortsatt välståndsökning. Den
fulla sysselsättningen kan bestå på längre sikt endast om industrins internationella
konkurrenskraft bevaras och successivt förstärkes. Detta är i
sin tur inte möjligt utan en hög investeringsaktivitet.

8

Kungl. Hlaj:ts proposition nr 40 år 1964

Den svenska industrin befinner sig för närvarande under en anpassning
till lägre självfinansieringsgrad än som rådde under 1950-talets inflationsbetonade
vinstkonjunktur. I vilken mån den lägre självfinansieringen som
sådan verkat direkt avhållande på investeringsefterfrågan är inte klarlagt;
det är möjligt att en ökad lånefinansiering åtminstone övergångsvis kan
dämpa investeringsviljan. Å andra sidan finns det skäl att antaga att det
ökade inslaget av extern finansiering i och för sig leder till ett rationellare
investeringsurval och därmed eu högre produktivitet. I finansplanen har
jag meddelat min avsikt att — såsom en åtgärd i syfte att underlätta aktiebolagens
kapitalanskaffning — föreslå en förlängning av den s. k. Annelllagen.
Det är emellertid, som jag även i finansplanen understrukit, sannolikt
inte finansieringsmöjligheterna utan fastmer en dämpad räntabilitet
som i första hand verkar återhållande på industrins investeringsefterfrågan.
Åtgärder i investeringsstimulerande syfte bör därför ha den effekten, att
företagens kostnader för investeringarna minskas. Med den även i fortsättningen
ansträngda balansen på byggnadsmarknaden är det i första hand maskininvesteringarna
som eventuella stimulansåtgärder bör inriktas på. Såsom
jag i finansplanen framhållit, anser jag det av allmänekonomiska skäl vara
motiverat att nu pröva möjligheten att genom medgivande av särskilt investeringsavdrag
vid den statliga taxeringen stimulera industrin att öka sina
investeringar i maskiner och inventarier.

Jag ber nu att få upptaga dessa spörsmål till närmare behandling.

I anslutning härtill vill jag även upptaga frågan om rätt för exportföretag
att åtnjuta avdrag vid inkomsttaxeringen för reservering för viss internvinst.
Sistnämnda fråga har aktualiserats i en av Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges industriförbund den 8 november 1963 ingiven, till chefen
för finansdepartementet ställd gemensam skrift. Skrivelsen har varit
föremål för sedvanlig remissbehandling, varvid yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, riksrevisionsverket, kommerskollegium
(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare), överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa förbundet, Svenska företagares riksförbund,
Skånes handelskammare, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade
revisorer, Svenska revisorssamfundet och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt det i skrivelsen
framlagda förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1904

9

Särskilt investeringsavdrag

Departementschefen. Såsom jag redan framhållit har man anledning iäkna
med att maskininvesteringarna inom näringslivet, om man bortser fiån
den egentliga industrin, även under år 1964 kommer alt visa en tillfredsställande
ökning i förhållande till tidigare år. Föreliggande investeringsplaner
visar däremot beträffande industrins maskininvesteringai eu viss
nedgång jämfört med fjolåret, vilket inträffar sedan investeringarna under
de närmast föregående åren legat på en konstant nivå. Även om denna
utveckling, som jag tidigare understrukit, inte är alarmerande, framstår del
dock som angeläget att söka stimulera industriföretagen att hålla sina
maskininvesteringar uppe på en hög nivå och helst även öka dem.

Då det i första hand torde vara en försämrad räntabilitet som är den väsentligaste
orsaken till återhållsamheten i fråga om industrins investeringar,
synes stimulansen böra ges i den formen att investeringarna under
1964 förbilligas. Liksom man under 1950-talet, i sytte att begränsa de inflationisliska
verkningarna av då rådande vinstkonjunktur inom företagssektorn,
sökte dämpa investeringarna genom en investeringsavgift, kan det nu
vara naturligt att ge en skattelättnad i förhållande till kostnaden för investeringarna.
I och för sig borde denna skattelättnad endast ges i fråga
om investeringar, som — om skatteförmånen inte lämnas — inte skulle
kommit till stånd under år 1964. Det torde emellertid inte vara möjligt att
utforma praktikabla skatteregler av sådan innebörd. Liksom kostnadsfördyringen
genom investeringsavgiften i princip drabbade alla investeringai,
måste även skattelättnaden ges utan prövning av, huruvida in\esteiingaina
skulle kommit till stånd oavsett skattelättnaden.

Skattelättnaden synes lämpligen böra ges i form av ett särskilt investeringsavdrag
vid den statliga taxeringen motsvarande tio procent av anskaffningskostnaden
för maskiner och inventarier, som anskaffats under år 1964.
Liksom investeringsavgiften utgjorde en skatt till staten bör den skattelättnad,
som nu föreslås, endast gälla den statliga skatten. Såsom då fråga
är om en investeringsavgift kan en rätt till investeringsavdrag beräknas tå
större effekt om bestämmelserna begränsas att gälla under en relativt kort
lid. Investeringsavdraget bör därför ifrågakomma endast för investeringai
under innevarande år. Huruvida åtgärder i investeringsstimulerande syfte
kan bli erforderliga även efter år 1964, får bedömas vid en framtida tidpunkt.
Effekten av ett investeringsavdrag är givetvis större ju större avdraget
är. Ett avdrag med tio procent av investeringskostnaden synes i dagens
situation vara en lämplig avvägning.

Genom investeringsavdraget ökas investeringarnas lönsamhet och de företag,
som gör stora maskininvesteringar, far vidare en inte oväsentlig likviditetsförstärkning
och därigenom en hjälp att bibehålla investeringarna

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1964

på en hög nivå. Då investeringsavdraget innebär att de investeringar, som
göres just under år 1964 blir billigare, har man vidare anledning antaga att
toretagen kommer att tidigarelägga investeringar, som eljest av olika anledningar
skulle skjutas på framtiden.

I enlighet med det nu sagda har inom finansdepartementet utarbetats ett
förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering
till statlig inkomstskatt. Beträffande förslagets detaljer vill ja« framhålla
följande.

1 §■

Såsom jag tidigare anfört bör investeringsavdraget i princip begränsas
till maskininvesteringar inom den egentliga industrin. Huvudsakligen är det
då fråga om företag, som drives i form av aktiebolag och ekonomisk förening.
Men bestämmelserna bör omfatta även industriföretag, som drives i
torm av enskild firma eller som handels- eller kommanditbolag.

\ issa svårigheter kan stundom uppkomma att avgöra, om en verksamhet
skall anses häniörlig till industriell tillverkning. Närmast torde det vara
fråga om en bedömning, huruvida företaget är av sådan storleksordning att
det kan anses driva industriell produktion. För att underlätta gränsdragningen
har vid utformningen av lagstiftningen övervägts att göra bestämmelserna
tillämpliga endast för företag med en årsproduktion av viss storlek
eller som bär ett visst antal anställda. Svårigheterna att avgöra vad som är
att anse som industriell tillverkning har dock inte bedömts vara så stora, att
regler av nu antytt slag bör intagas i författningen. Det torde få ankomma
på riksskattenämnden att i mån av behov göra vägledande uttalanden.
Det må framhållas att även byggnadsindustrins maskininvesteringar bör
omfattas av förslaget. För att undvika att fråga om investeringsavdrag skall
uppkomma även vid relativt små investeringar föreslås, att investeringsavdrag
för investeringar under år 1964 skall medges endast om dessa uppgått
till minst 5 000 kronor. Jag återkommer till denna fråga under 4 §.

Rörelse, som omfattar såväl industriell tillverkning som annan verksamhet,
kan skattemässigt behandlas som en och samma förvärvskälla. Det avgörande
får då bli om den industriella verksamheten dominerar. Innefattar
rörelsen huvudsakligen industriell tillverkning bör investeringsavdrag medges
för alla investeringar i maskiner och inventarier i rörelsen; dock med
de undantag som angives i 3 §.

Investeringsavdraget synes böra beräknas å kostnaderna för maskininvesteringar
under kalenderåret 1964. Flertalet företag har räkenskapsår
sammanfallande med kalenderår. För dessas del blir investeringsavdraget
aktuellt endast vid 1965 års taxering. Har ett företag brutet räkenskapsår
kan såväl 1965 som 1966 års taxering avse beskattningsår, som omfattar del
av kalenderåret 1964. Fråga om investeringsavdrag kan då uppkomma vid
båda dessa taxeringar. I undantagsfall, t. ex. vid omläggning av räkenskapsår,
kan fråga om investeringsavdrag uppkomma även vid 1967 års taxering

11

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 40 dr 1964

Har ett företag räkenskapsavslut under år 1964 men töre den 1 mars samma
år, skulle reglerna, om inte annat stadgades, bli tillämpliga redan vid innevarande
års taxering. Detta synes mindre lämpligt, då eu författning i
ämnet inte kan beräknas utkomma från trycket fore den 1 mars 1964. Företag
med räkenskapsår, som slutar under januari eller februari 1964 — dessa
företag torde för övrigt vara mycket få — bör i stället få åtnjuta mvesteringsavdrag
vid 1965 års taxering även för de investeringar som verkställts
under år 1964 men före ingången av det då aktuella beskattningsåret.

2 §•

Det särskilda investeringsavdraget skall beräknas å kostnaden för under
år 1964 anskaffade tillgångar av visst slag. Eu tillgång bor anses vara anskaffad,
när bindande avtal om förvärvet träffats med säljaren aven om
leveransen sker vid en senare tidpunkt. Det särskilda investeringsax draget
bör därför inte medges i fråga om inventarieförvärv, om vilkas anskaffande
skriftligt avtal träffats före den 1 januari 1964. Med skriftligt avtal avses
icke blott ett formligt köpekontrakt utan även ett genom brev, telegram,
orderbekräftelse eller på annat sätt ingånget avtal.

Det måste givetvis ankomma på den skattskyldige att intyga, att i den
investeringskostnad, som han uppger som underlag för investeringsavdragets
beräknande, inte ingår kostnad för sådana tillgångar, varom skriftligt
avtal träffats före den 1 januari 1964. Felaktig uppgift härvidlag innebär att
oriktig deklaration lämnats med de påföljder detta kan få för den skattskyldige.
,

Om skriftligt avtal inte träffats, bör i fråga om tillgångar förvärvade från
annan person gälla, att tillgången anses anskaffad när leveransen sker.

Har ett företag brutet räkenskapsår, t. ex. räkenskapsavslut per 30/6,
kan fråga uppkomma om investeringsavdrag vid såväl 1965 som 1966 ars
taxerino''. Det kan i dylikt fall tänkas, att ett skriftligt avtal om förvärv axviss
maskin träffas under första halvåret 1964 och att maskinen levereras
under andra halvåret. Bl. a. av praktiska skäl bör maskinen då anses anskaffad
under andra halvåret 1964, d. v. s. när leveransen sker. Investeringsavdraget
för maskinen i fråga erhålles sålunda vid 1966 års taxering.
Framhållas må, att det inte bör bereda den skattskyldige några svårigheter
att vid upprättandet av 1965 års deklaration konstatera, om eu maskin,
som beställts under första halvåret 1964, levererats under samma år.

Beträffande tillgång, som den skattskyldige själv tillverkat, bör investeringsavdraget
beräknas å den kostnad, som nedlagts å tillgången under år
1964. Såsom i det följande (3 §) närmare skall utvecklas synes undantag
böra göras för sådana tillgångar, där tillverkningen påbörjats före den 1
januari 1964. Har emellertid tillverkningen påbörjats efter den 31 december
1963 bör investeringsavgiften beräknas å den under år 1964 nedlagda
kostnaden även om tillgången icke är färdig vid utgången av sistnämnda
år. I anskaffningskostnaden bör inräknas såväl direkta tillverkmngskost -

*2 Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1964

nader som skälig andel av indirekta tillverkningskostnader, dock ej beräknad
ränta å eget kapital. Någon uttrycklig föreskrift härom svnes inte erforderlig.

Om skriftligt avtal om leverans träffas under år 1964 men leveransen
sker först efter utgången av samma år, bör som anskaffningskostnad anses
det avtalade priset.

Då här talas om skriftligt avtal åsyftas givetvis endast avtal, som skattskyldig
träffar med annan fysisk eller juridisk person. Ett avtal som träffas
mellan två olika avdelningar inom ett och samma företag kan givetvis inte
åberopas som grund för investeringsavdrag. Det är då fråga om en inom
i öretaget tillverkad tillgång, och investeringsavdrag beräknas å den kostnad,
som nedlagts å tillgången under år 1964, under förutsättning att tillverkningen
påbörjats efter den 31 december 1963.

3 §.

Sasom tidigare framhållits bör investeringsavdraget utgöra tio procent av
anskaffningskostnaden för under år 1964 anskaffade maskiner och inventarier
i rörelse avseende huvudsakligen industriell tillverkning. Avsikten
med lagstiftningen är dock i första hand att stimulera investeringar, som
innebär en förbättring och en utbyggnad av produktionsapparaten inom
industrin. Med hänsyn härtill och även av andra skäl bör vissa undantag
göras i fråga om rätten att åtnjuta investeringsavdrag.

Stimulansen bör inriktas på anskaffning — ersättningsanskaffning eller
nyanskaffning — av nya maskiner och inventarier. Undantag bör därför
göras för begagnade tillgångar. Att kostnader för reparation och förbättring
av ledan befintlig maskinpark inte skall föranleda investeringsavdrag framgår
därav att endast kostnad för anskaffning av tillgångar föreslås skola
omfattas av lagstiftningen.

Av bl- a. praktiska skäl bör investeringar av omkostnadskaraktär, d. v. s.
tillgångar med en beräknad varaktighetstid av högst tre år, undantagas.

Då det gäller inventarieanskatfningar, som inte är typiska för industrin
utan förekommer även inom andra verksamhetsgrenar, måste viss försiktighet
iakttagas i fråga om investeringsavdraget. Beträffande kontorsutrustning
synes endast kontorsmaskiner böra få omfattas av lagstiftningen. Begreppet
kontorsmaskiner bör emellertid här tas i relativt vidsträckt bemärkelse.
Sålunda bör investeringsavdrag få åtnjutas t. ex. för maskiner för
automatisk databehandling, lokaltelefonanläggning o. likn. Undantag torde
vidare böra göras för personbilar och — i de undantagsfall de ingår i här
avsedd rörelse — handels- och fiskefartyg. Vidare bör lastbilar, bussar och
andra motorfordon undantagas, därest de helt eller delvis utnyttjas för yrkesmässig
gods- eller personbefordran.

Slutligen synes undantag böra göras för maskiner och andra inventarier,
som ar avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1964

kraft. Investeringarna inom denna sektor av näringslivet kan beräknas komma
att ligga på så hög nivå under år 1964 att någon särskild stimulans i
lorm av investeringsavdrag icke nu synes motiverad.

Investeringsavdrag bör få åtnjutas även för maskiner och andra inventarier,
som den skattskyldige själv tillverkar och som är avsedda för stadigvarande
bruk i den egna rörelsen. En förutsättning måste dock vara att tillverkningen
påbörjats efter 1963 års utgång. Då det gäller tillgångar, som
förvärvas från någon med vilken den skattskyldige är i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap, bör särskilt investeringsavdrag få åtnjutas endast
om tillgången tillverkats eller skall tillverkas av säljaren och tillverkningen
inte påbörjats före den 1 januari 1964.

Investeringsavdrag bör, såsom redan framhållits, i princip få åtnjutas
även för maskinbeställningar, som göres under år 1964 för leverans efter
den 31 december samma år. Av olika skäl är det emellertid nödvändigt att
för rätt till investeringsavdrag kräva, att maskinerna levereras inom viss
tid. Denna tid bör inte sättas längre än två år. Detta innebär att — om maskinen
enligt avtalet skall levereras efter den 31 december 1966 — investeringsavdrag
inte får åtnjutas.

Det ligger i sakens natur, att investeringsavdrag enligt den nu föreslagna
lagstiftningen inte bör ifrågakomma, om dylikt avdrag får åtnjutas för
samma investeringar på grund av att investeringsfond fått tagas i anspråk
enligt beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen eller på grund
av att bestämmelserna i 1963 års förordning om extra avskrivning och särskilt
investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen gjorts tillämpliga.

4 §.

De uppgifter, som erfordras för beräkning av investeringsavdraget, framgår
i regel icke av självdeklarationen. Avdraget bör därför inte ges ex officio
utan först efter därom av den skattskyldige framställt yrkande. Det torde
vara lämpligt att detta sker genom att den skattskyldige ifyller en särskild
blankett, där han har att lämna alla de uppgifter, som erfordras för avdragets
beräknande. Den skattskyldige skall intyga att i uppgiven investeringskostnad
inte ingår tillgångar, om vilkas anskaffande skriftligt avtal
träffats före den 1 januari 1964 (jfr 2 §), och ej heller sådana tillgångar,
som enligt bestämmelserna i 3 § är undantagna från investeringsavdrag.
Det torde få ankomma på riksskattenämnden att utarbeta och fastställa erforderlig
blankett.

Såsom tidigare antytts synes, för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna,
såsom villkor för avdragsrätt böra föreskrivas att investeringsavdraget
skall uppgå till minst 500 kronor. Detta innebär att investeringskostnaden
i förvärvskällan under år 1964 skall uppgå till minst 5 000 kronor.
Erinras må att enligt 1957 års förordning om investeringsavgift ett
investeringsbelopp av 30 000 kronor var avgiftsfritt. Ingår vid brutet räken -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 196i

skapsår delar av kalenderåret 1964 i de beskattningsår, för vilka taxering
sker år 1965 och 1966, är det för avdragsrätten vid båda taxeringarna avgörande,
om investeringskostnaden under hela kalenderåret 1964 uppgått
till minst 5 000 kronor. Uppgår investeringskostnaden under år 1964 till
minst detta belopp, kan det investeringsavdrag som får åtnjutas vid 1965
och 1966 års taxeringar vara lägre än 500 kronor. Beträffande handels- eller
kommanditbolag är det företagets investeringskostnad som blir avgörande
för avdragsrätten. Den andel av avdraget, som belöper på delägarna,
kan således vara mindre än 500 kronor.

5 §•

Bestämmelserna i 5 § avser att förhindra att rätten till investeringsavdrag
för tillgångar, om vars anskaffande avtal träffas under år 1964 för senare
leverans, inte missbrukas. Levereras inte tillgången senast den 31 december
1966 föreslås, att tillägg göres vid taxeringen till statlig inkomstskatt
motsvarande en och en halv gång det investeringsavdrag som åtnjutits.
Samma skall gälla om rörelsen överlåtes eller nedlägges innan tillgången
levereras. Levereras tillgången senast den 31 december 1966 och är den slutliga
anskaffningskostnaden lägre än det avtalade priset, bör likaledes ett
tillägg göras motsvarande femton procent av prisskillnaden.

I vissa fall kan det framstå som obilligt att tillägg som nu sagts göres.
Riksskattenämnden synes därför böra få befogenhet att, om särskilda skäl
föreligger, medgiva att tillägg inte skall göras eller göras med lägre belopp.
Sådant medgivande bör t. ex. kunna ges, om det är uppenbart att avsikten
vid avtalets slutande varit att leverans skulle ske före 1966 års utgång men
att leveransen på grund av förhållanden, över vilka den skattskyldige inte
kunnat råda, blivit något fördröjd. Då rörelsen överlåtes, bör befrielse från
tillägg kunna medgivas, om den som övertar rörelsen även övertar kontraktet
å maskinen.

Det torde ligga i de skattskyldigas eget intresse att göra ansökan om
befrielse i så god tid, att riksskattenämndens beslut kan meddelas innan
taxering i första instans verkställts för det beskattningsår, för vilket tilllägget
skolat ske.

I den blankett, vari den skattskyldige skall lämna uppgift om den investeringskostnad,
för vilken särskilt investeringsavdrag yrkas, skall redogörelse
bl. a. lämnas för de avtal om leverans, som innefattas i investeringskostnaden.
Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att kontrollera, att
leverans sker före den 31 december 1966 och även att den slutliga anskaffningskostnaden
inte understiger det avtalade priset.

6 §.

Beträffande handels- eller kommanditbolag synes böra gälla, att såväl investeringsavdraget
som tillägg enligt 5 § skall göras vid inkomstberäkningen
av företagets rörelse. Om andelarna i bolaget byter ägare, kan detta få

15

Kungl. Maj.ts proposition nr it) år 196 i

till följd, att investeringsavdraget får åtnjutas av den tidigare delägaren
medan tillägget drabbar den nye. Den andel av investeringsavdraget, som
belöper på viss delägare, kan som redan framhållits understiga 500 kronor.

Skattebortfallet för staten om nu föreslagna bestämmelser genomföres,
torde för budgetåret 1964/65 kunna uppskattas till cirka 100 milj. kronor.
Beloppet torde i huvudsak framkomma i form av minskad fyllnadsinbetalning
av skatt under första halvåret 1965.

Den s. k. Annell-Iagen

Departementschefen. I den s. k. Annell-lagen, d. v. s. förordningen den
9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, stadgas dels
rätt för aktiebolag att vid taxeringen åtnjuta avdrag för utdelning å nyemissioner
dels viss inskränkning av aktiebolags och ekonomiska föreningars
frikallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar.

Genom rätten till avdrag för utdelning å nyemissioner underlättas aktiebolagens
kapitalanskaffning i form av ökning av aktiekapitalet. Enligt nu
gällande bestämmelser medgives avdrag för utdelning å sådana aktier, för
vilka inbetalning sker under tiden den 1 januari 1961—den 31 december
1966 i samband med bolags bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget
är begränsat till fyra procent av det vid beskattningsårets utgång för
de nya aktierna inbetalade kapitalet. Rätten till avdrag är vidare tidsbegränsad
på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte
taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första
gången medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år. Förordningen
gäller vid 1963—1973 års taxeringar.

Den inskränkning av aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas frikallelse
från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar, som stadgas i förordningen, innebär, att
bolag och föreningar, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, är skattskyldiga
för utdelning å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.
Förvaltningsföretag är skattskyldiga för uppburen utdelning i
den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av företaget för beskattningsåret
beslutade egna utdelningen eller, då fråga är om s. k. investmentbolag,
125 procent av bolagets egen utdelning. Bolag och föreningar
som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel
med fastigheter är skattskyldiga för utdelning å aktier, som utgör lager
i rörelsen. Även dessa inskränkningar i frikallelsen från skattskyldighet för
utdelningar gäller vid 1963—1973 års taxeringar.

I direktiven för allmänna skatteberedningen har framhållits, att en särskild
fråga för beredningen kan bli att bygga vidare på de erfarenheter som

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 196b

kan vinnas av den nu ifrågavarande förordningen. Allmänna skatteberedningen
kan emellertid inte antagas komma att framlägga förslag rörande
företagsbeskattningen före utgången av år 1966, d. v. s. den tidpunkt, då nyemissioner
med avdragsrätt för utdelning kan göras. Jag föreslår därför,
att tidsfristen för dylika nyemissioner utsträcks med fyra år t. o. in. den
31 december 1970. Vid bifall härtill bör förordningens bestämmelser tilllämpas
t. o. m. 1977 års taxering.

En dylik förlängning av tillämpningen av lagstiftningen får till följd,
att även inskränkningen av frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar
kommer att gälla under ytterligare fyra är. Jag vill erinra om att vid lagstiftningens
tillkomst underströks, bl. a. från bevillningsutskottets sida, att
lagstiftningen måste ses som en enhet. Innebörden av lagstiftningen kan
nämligen sägas vara, att i begränsad utsträckning flytta över skattebördan
från företag, som för sin expansion är beroende av att skaffa kapital utifrån,
till kapitalstarka företag, som inte har användning för överskottsmedel
i den egna rörelsen eller koncernen utan placerar dessa i aktier eller
andelar i andra företag. Det har alltså inte varit fråga om att totalt sett göra
lättnader eller skärpningar i bolagsbeskattningen.

Reservering för internvinst

Framställningen. Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund
framhåller i sin förenämnda skrivelse, att det som regel krävs att
ett svenskt exportföretag håller lager i importlandet. Detta är av särskild
vikt när fråga är om en mer avlägsen marknad. Av olika skäl — vilka skäl
kan variera från land till land — är det ofta olämpligt att låta försäljningen
ske direkt från moderbolaget genom filial eller genom agenter. Erfarenheten
visar att den enda effektiva och praktiskt möjliga försäljningsorganisationen
i många fall är anlitande av ett utländskt dotterföretag. I skrivelsen anföres
därefter.

Då ett svenskt företag anlitar ett utländskt dotterbolag för försäljningen
på utländsk marknad kan det antingen sälja varorna till detta eller arbeta
med konsignationslager. Det är i många fall förenat med betydande praktiska
svårigheter att använda metoden med konsignationslager. Komplikation
uppkommer nämligen på många håll beroende på exempelvis valutaregleringar
och import- och tullbestämmelser. Det är därför som regel nödvändigt
att äganderätten till varorna överlåts på dotterbolaget. I de flesta fall
skulle det för svenska företag ställa sig fördelaktigare ur skattesynpunkt att
använda sig av konsignationslager utomlands i stället för att sälja varorna
till utländskt dotterbolag. Om konsignationslager används, äger det svenska
företaget nämligen betrakta de i konsignationslagret ingående varorna såsom
en del av sitt varulager. Det behöver därför inte ta fram till beskattning
den dolda reserv, som kan föreligga beträffande de varor, som är osålda vid
bokslutstillfället, och behöver naturligtvis inte heller redovisa någon vinst

17

Kungl. Maj:ts proposition nr -tO år 19<>''t

förrän efter försäljning. Att trots detta inånga företag funnit sig inte kunna
använda metoden med konsignationslagel- visar bättre än något annat att
denna metod av andra skäl är omöjlig eller i vart fall olämplig.

Då det svenska moderföretaget överlåter äganderätten till varorna på dotterföretaget
är det, framhålles i skrivelsen, rent formellt fråga om eu definitiv
försäljning och som regel uttar moderbolaget vid faktureringen utöver
sina anskaffnings- eller tillverkningskostnader eu viss vinst. I verkligheten
innebär transaktionen emellertid intet annat än att lager överflyttas
från ett företag till ett annat inom samma koncern och någon vinst för
koncernen som sådan uppkommer givetvis inte förrän varorna — bearbetade
eller oförändrade — försålts till utomstående. Alt transaktionen realiter
endast utgör ett led i moderbolagets lagerhållning framgår bl. a. av det förhållandet,
att moderbolaget — även om det formellt inte är skyldigt därtill
— plägar återta sådana produkter, som inte är säljbara inom dotterbolagets
verksamhetsområde.

Om moderbolaget, som normalt är fallet, gör ett vinstpålägg vid försäljningen
till dotterbolaget, utgör, konstateras i skrivelsen, denna vinst skattepliktig
inkomst hos moderbolaget. Därefter anföres.

I ett utslag i regeringsrätten den 12 mars 1963 i anledning av besvär över
ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked uppkom fråga om moderföretaget
i dylika fall skulle äga rätt att med avdragsrätt vid taxeringen
göra avsättning i räkenskaperna med ett belopp, som motsvarade dylik internvinst
å vid bokslutstillfället hos dotterbolag i utlandet kvarliggande osålda
varor. På bolagets ansökan meddelade riksskattenämnden följande förhandsbesked.
»Riksskattenämnden finner att — därest sökandebolaget i
sitt bokslut gör avsättning med belopp, svarande mot skillnaden mellan avräkningspris
och anskaffningskostnad för till dotterbolag sålda, vid bokslutstillfället
hos dotterbolagen kvarliggande osålda varor — avdrag för dylik
avsättning lagligen icke kan medgivas. På grund härav förklarar riksskattenämnden,
att sökandebolaget vid inkomsttaxeringen icke äger åtnjuta
avdrag för dylik avsättning.»

Mot riksskattenämndens beslut var tre ledamöter skiljaktiga och fann
på anförda skäl sökandebolaget vara berättigat att vid sin inkomstberäkning
åtnjuta avdrag för den internvinst, som framkom om sökandebolaget i
koncernredogörelsen tillämpat den värdesättning å tillgångar inom koncernen,
avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), som skulle ha tilllämpats
om det i dotterbolaget osålda, från moderbolaget inköpta lagret
fortfarande varit moderbolagets lagertillgång.

Regeringsrätten fann emellertid ej skäl att göra ändring i förhandsbeskedet.

Under en följd av år har, framhålles i skrivelsen, mellankommunala
prövningsnämnden medgivit svenska företag att i samband med värderingen
av utländska varufordringar skattefritt göra reservering för icke realiserad
internvinst. Förutsättningen härför har varit att det svenska moderbolaget
försålt varor till utländska dotterföretag till högre pris än självkostnadspri -

18

Knngl. Mcij.is proposition nr 40 år 196i

set. Reservering har då fått göras för vinstpålägget i moderbolagets räkenskaper,
om de försålda varorna ingått i dotterbolagets varulager per balansdagen.
Vanligen har tillika krävts att dotterbolaget inte verkställt nedskrivning
på dessa varor i sitt bokslut. I ett fåtal fall torde reserveringen ha begränsats
till 30 procent av försäljningspriset. I och med att varorna försålts
till utomstående har beskattning skett hos moderbolaget. I enlighet med
denna praxis har, framhålles det vidare, åtskilliga företag gjort sådana reserveringar.
Det kan befaras, att det förut omnämnda utslaget från regeringsrätten
får till följd alt en ändring sker i denna praxis, som i stort sett
torde ha tillämpats jämväl av prövningsnämnderna i länen. Därefter anföres
i skrivelsen.

Beträffande frågans betydelse för de enskilda företagen bör framhållas,
att de avsättningar som skett med mellankommunala prövningsnämndens
medgivande torde vara av storleksordningen 300—500 milj. kronor. För ett
par av våra största exportföretag lär reserveringarna överstiga 100 milj.
kronor. Därest företagen skulle bli nödsakade att återföra belopp av denna
storleksordning till beskattning, måste detta komma att medföra starka påfrestningar
på deras likviditet och ekonomi över huvud taget. Svåra störningar
i deras handlande kan därför befaras uppkomma med de verkningar
detta kan få på företagens utbyggnadsplaner och därmed också på sysselsättningen.
Försämringen av likviditeten genom en ändring av rådande
praxis skulle bli så mycket kännbarare som den skulle komma samtidigt
som överskott i pensionsstiftelser skall avtappas genom ATP-avgifterna.

Enligt vår bestämda uppfattning är därför snara åtgärder påkallade för
att förhindra en inskränkning i denna avsättningsrätt. Vi skall i detta sammanhang
inte ta upp hela frågan om beskattningen av vinster vid försäljningar
mellan koncernföretag över huvud taget. Denna fråga är för närvarande
föremål för utredning av särskilda sakkunniga och i sinom tid torde
vi få anledning att ta ställning till de förslag, som utredningen kan komma
att framlägga. Avsikten med denna framställning är endast att de svenska
exportföretagen skall medges rätt att göra reserveringar för internvinster i
huvudsakligen samma omfattning som hittills.

Det torde, framhålles det, vara allmänt erkänt att det är företagsekonomiskt
riktigt, att moderbolag i åsyftade fall upplägger en reserv för vinstpålägg
å varor, som per balansdagen kvarligger i dotterbolagets lager och således
inte försålts till utomstående. Att en sådan åtgärd också överensstämmer
med god affärssed och allmänna bokföringsgrunder, ger innehållet i
aktiebolagslagens 74 och 104 §§ belägg för. Från redovisningssynpunkt vore
det direkt missvisande att räkna med vinstpålägget i dylika fall som en definitiv
vinst hos moderbolaget, eftersom förlustriskerna alltjämt kvarstår.
Förlust kan lätt inträffa, t. ex. på grund av att varorna blir omoderna eller
eljest inkuranta eller att de inte passar för den avsedda marknaden. Vidare
kan valutadevalveringar och förändringar i de politiska förhållandena medföra
stora förluster. Det måste i många fall bli fråga om varor som kommer
att kvarligga åtskillig tid hos dotterbolagen. Så är fallet t. ex. med reservdelslager.

19

KungJ. Maj.ts proposition nr 40 ur 196b

Det kan, påpekas vidare i skrivelsen, ur fiskal synpunkt knappast vara
av intresse att förhindra de svenska exportföretagen att göra reserveringar
i nu angivna fall. Från dessa företags sida eftersträvas en vinstredovisning,
som möjliggör att vinsten redovisas vid rätt tidpunkt och att den beräknas
till företagsekonomiskt riktiga belopp hos de olika företagen inom en koncern.
Skulle de svenska exportföretagen tvingas att redovisa vinst redan innan
varorna sålts till utomstående, kan detta lätt leda till en icke önskvärd
förskjutning i vinstfördelningen mellan de olika koncernföretagen, så att
vinsten hos de svenska moderföretagen nedbringas och motsvarande belopp
i stället hänförs till de utländska dotterföretagen. Nämnas bör dock, frainhålles
det, att företagen ingalunda har fria händer härvidlag; inånga länder
tillämpar nämligen — t. ex. för att förhindra dumping eller undandragande
av tull — en hård kontroll att prissättningen vid importen inte är för låg.

För att tillgodose önskemålen om ett bibehållande av hittills föreliggande
möjligheter till reservering torde, enligt skrivelsen, en författningsändring
erfordras. Denna synes, framhålles det, kunna ske genom att i anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen intages eu ny punkt, 15, av förslagsvis
följande lydelse:

Har skaltskyldig försålt lagertillgångar till ett utländskt dotterbolag för
vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad
och kvarligga sådana tillgångar vid beskattningsårets utgång osålda hos
nämnda bolag, må den skattskyldige åtnjuta avdrag med högst ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan det av den skattskyldige vid försäljningen
tillämpade priset för nämnda lagertillgångar och hans anskaffningskostnad
för desamma, därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts
till särskilt internvinstkonto. Har avdrag för sådan avsättning åtnjutits,
skall avsättningen återföras till beskattning nästfoljande beskattningsår,
därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning får prövas med hänsyn till
de då rådande förhållandena.

Remissyttrandena. Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt
en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det i skrivelsen
framlagda förslaget. Några länsstyrelser har dock uttryckt vissa betänkligheter.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att vissa företag
i länet förfarit på sådant sätt som angives i framställningen beträffande internvinster
avseende till utländska dotterföretag levererade och fakturerade
varor. Detta förfaringssätt har hittills godtagits av beskattningsnämnderna
med hänsyn till att man ansett bokföringstransaktionerna företagsekonomiskt
riktiga och hyst förtroende till företagen i fråga. Länsstyrelsen fortsätter.

Man har alltså ansett sig kunna lita på riktigheten av lämnade uppgifter
angående lagertillgångar i utlandet, ehuru möjligheterna till kontroll varit
ringa eller obefintliga. Genom regeringsrättens utslag den 12 mars 1963 har
nu en besvärlig situation uppkommit för berörda företag, då desamma torde
bliva tvungna att till beskattning framtaga befintliga reserver redan i sam -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 är 1964

band med bokslutet för innevarande år, om icke ändring av lagstiftningen
sker. De belopp varom är fråga torde också vara betydande. Å andra sidan
synes en bestämmelse av den föreslagna karaktären vara ägnad att ingiva
betänkligheter med hänsyn till att företagen härigenom skulle beredas möjligheter
att verkställa nedskrivningar i en utsträckning som enligt gällande
bestämmelser i taxeringsförordningen icke kan kontrolleras. I första hand
torde under angivna förhållanden böra övervägas att införa provisoriska
bestämmelser av den innebörd som angives i framställningen i avvaktan på
att ett kontrollsystem hinner övervägas och utarbetas.

Hur ett sådant system skall vara beskaffat anser länsstyrelsen vara vanskligt
att med bestämdhet uttala sig om. De bolag och företag som yrkar avdrag
för internvinster inom koncern torde emellertid, enligt länsstyrelsen,
i första hand böra vara skyldiga att till sina deklarationer foga räkenskapsutdrag
för berörda dotterföretag i utlandet. Dylika utdrag ger emellertid
icke tillräcklig ledning för bedömning av hithörande frågor. Härutöver torde
böra krävas detaljerade uppgifter angående fakturering och försäljning
samt inventeringsuppgifter rörande lagret. Riktigheten av dessa uppgifter
bör, framhålles vidare, lämpligen bestyrkas såväl av ledningen för dotterföretaget
i utlandet som av ansvarig person i ledningen för företaget här i landet
som ock av koncernrevisor.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kalmar län.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller kontrollsvårigheterna och
anför därvid följande.

Det belopp för vilket avdrag skulle medgivas enligt den föreslagna nya anvisningspunkten
15 till § 29 kommunalskattelagen har definierats sålunda,
»skillnaden mellan det av den skattskyldige vid försäljningen tillämpade
priset för nämnda lagertillgångar och hans anskaffningskostnad för desamma.
» Anskaffningskostnaden för en försåld tillgång kan taxeringsmyndigheterna
få en uppfattning om exempelvis genom granskning av fakturor
o. dyl. Beträffande bolag som förutom anskaffningskostnad även har tillverkningskostnad
— det får förutsättas att förslagsställarna tänkt sig att
även dessa bolag skulle kunna komma i åtnjutande av avdrag — är det ofta
mycket svårt, för att inte säga omöjligt att få fram en riktig kostnadsfördelning
på olika varuslag. Taxeringsmyndigheterna skulle vad gäller företag
med egen tillverkning ofta sakna möjlighet att bedöma, huruvida vinsten
på de varor som sålts till ett utländskt dotterbolag kunde anses såsom normal
eller inte. Häremot kan invändas att även om avdraget ett år skulle bli
för stort, så kommer den skattepliktiga intäkten att påföljande år bli i motsvarande
mån högre. Ett avdrag av detta slag bör dock ej få användas för
resultatutjämning mellan olika år. Det må vidare framhållas, att ett bolag
genom överflyttning av indirekta kostnader från varor för vilka internvinstavdrag
kan komma att medgivas till andra varor där sådant avdrag ej kan
ifrågakomma skulle kunna få ett större internvinstavdrag än som vederbör.

Länsstyrelsen säger sig hysa den uppfattningen att rätt till avdrag i inkomstskattehänseende
för internvinst, som uppkommit i ett moderbolag genom
försäljning till ett dotterbolag i princip bör kunna medgivas, ej minst

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 10 dr 19(ii

av den anledningen att det måste anses önskvärt med eu samordning mellan
å ena sidan företagsekonomiska principer och civilrättsliga bestämmelser
och å andra sidan skatterättsliga bestämmelser. En delreform på detta område
kan emellertid få olyckliga konsekvenser. Så länge varje i koncernen
ingående företag i beskattningshänseende betraktas såsom ett särskilt skattesubjekt
utgör detta enligt länsstyrelsen ett vägande skäl mot det nu framlagda
förslaget. De begränsade möjligheterna till kontroll av skäligheten i
yrkade internvinstavdrag och därmed sammanhängande möjligheter för moderbolaget
till en praktiskt taget obegränsad resultatreglering mellan två på
varandra följande år talar starkt mot förslaget. Länsstyrelsen anser sig därför
ej kunna förorda att det föreslagna stadgandet nu införes i kommunalskattelagen.
Däremot understryker länsstyrelsen önskvärdheten av att koncernföretagens
beskattningsfrågor snarast löses och att därvid de av förslagsställarna
anförda synpunkterna på det aktuella delproblemet beaktas.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att omständigheterna i det särskilda
fallet varit avgörande när avdrag i praxis hittills medgivits. Sannolikt
är frågan aktuell endast för ett fåtal företag men reserveringarna för
dessa kan gälla mycket stora belopp. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om
inte frågan bör lösas genom att riksskattenämnden ges befogenhet att meddela
skattskyldig rätt till avdrag för reservering för internvinster. Härigenom
skulle en garanti erhållas för likformighet i behandlingen.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kopparbergs och Gävleborgs
län ifrågasätter, om inte införandet av i skrivelsen föreslagna bestämmelser
bör anstå i avvaktan på de förslag, som utredningen angående koncernbidrag
kan komma att framlägga.

Såsom förutsättning för att moderbolaget skall kunna medgivas rätt till
avdrag för mot internvinsten svarande avsättning bör enligt riksskattenämndens
mening uppställas krav på att moderbolaget visar, att motsvarande avsättning
icke gjorts också i dotterbolagets räkenskaper genom nedskrivning
av dettas varulager. Nämnden tillägger.

Riksskattenämnden vill i detta sammanhang erinra om att med internvinst
enligt aktiebolagslagen förstås på moderbolaget belöpande andel av
vinst å överlåtelse av tillgång inom koncernen, i den mån ej överlåtelse av
tillgången därefter skett till köpare utanför koncernen eller ock förbrukning
av tillgången eller nedsättning av dess värde ägt rum hos koncernbolag, som
förvärvat densamma (104 § sista stycket aktiebolagslagen).

Liknande påpekande göres av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Stockholms, Hallands och Västmanlands län. Allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden ifrågasätter däremot om inte nämnda
inskränkning möjligen är opåkallad bl. a. av den anledningen att i ett flertal
länder, exempelvis England, Frankrike, Västtyskland och USA, varulagret
vid taxeringen i princip icke får upptagas till lägre värde än anskaffnings-
eller återanskaffningsvärdet.

22

Kungl. Maj. ts proposition nr ''iO år 1961

Ö v er ståtliållar ämbetet anser, att avdragsrätt för reservering för internvinst
må åtnjutas endast vid taxering, då avskrivning å fordringar, avseende
hos dotterbolaget kvarliggande varor, icke verkställts.

Enligt riksskattenämnden bör ordet »skattskyldig» i den föreslagna lagtexten
utbytas mot »aktiebolag». Överståthållarämbetet framhåller, att varken
bokföringslagen eller lagen om ekonomiska föreningar innehåller någon
bestämmelse om koncernredovisning och tillägger därefter.

Framförallt på grund härav anser överståthållarämbetet — oaktat orealiserad
internvinst visserligen kan föreligga även hos till exempel enskild
firma — att den föreslagna avdragsrätten allenast bör tillkomma svenska
aktiebolag. Med hänsyn till värdehandlingars speciella karaktär som varulager
och de allmänna spörsmålen på den internationella kapitalmarknaden
synes emellertid jämväl aktiebolag, som driva penningrörelse, böra undantagas
från avdragsrätten ifråga. Då med till utländskt dotterbolag försålda lagertillgångar
icke allenast avses härifrån riket utförda objekt, bör fastigheter
— jämväl med hänsyn till dessas speciella karaktär — icke inräknas i
sådana lagertillgångar.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län bör avdragsrätten förbehållas svenskt
aktiebolag och svensk ekonomisk förening och avse sådan skattskyldigs försäljning
av lagertillgång till utländskt dotterföretag.

Överståthållarämbetet och allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden ifrågasätter om inte bestämmelsen bör ha sin plats i anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen.

Departementschefen. De svenska exportföretagens försäljning på utländsk
marknad sker ofta genom utländska dotterföretag. I regel övergår därvid
äganderätten till varorna på dotterföretaget. Vid faktureringen av varorna
uttager moderföretaget, utöver sina anskaffnings- eller tillverkningskostnader,
viss vinst. Denna vinst utgör skattepliktig intäkt för moderföretaget.
Om dotterföretaget kvarligger med en del av varorna osålda vid utgången av
beskattningsåret, kommer vinsten å dessa varor att beskattas hos moderföretaget
innan varorna försålts till utomstående. Beskattningsnämnderna har
under en följd av år i viss utsträckning godtagit att de svenska moderföretagen
skattefritt fått göra reservering för dylik icke realiserad internvinst.
Vanligen har därvid krävts att dotterbolaget inte i sitt bokslut verkställt
nedskrivning på varorna i fråga.

I utslag den 12 mars 1963 har regeringsrätten i anledning av besvär över
ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked i taxeringsfråga förklarat,
att moderföretaget vid inkomsttaxeringen icke äger åtnjuta avdrag för
reserveringar för internvinster av nu nämnt slag. På grund härav har Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anhållit om sådan
ändring av skattelagarna att beskattningsnämndernas hittillsvarande
praxis på detta område lagfästes. Det helt övervägande antalet remissinstanser
har tillstyrkt en dylik författningsändring.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 ur 1904

De spörsmål, som hänger samman med beskattningen av koncerner, kan
förutsättas bli behandlade av allmänna skalteberedningen vid dess översyn
av företagsbeskattningen. Vissa med koncernbeskattningen sammanhängande
frågor behandlas även av en särskild utredning, vilken torde komma att
avge sitt betänkande innevarande år. Lösningen av det problem, som aktualiserats
genom regeringsrättens förenämnda utslag, bör emellertid icke uppskjutas
i avvaktan på de förslag de båda utredningarna kan komma att
framlägga. De nya reglerna bör nämligen bli tillämpliga redan vid innevarande
års taxering. Med hänsyn till föreliggande omständigheter kan jag
tillstyrka en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,
som framlagts i skrivelsen från exportföreningen och industriförbundet.
I viss mån får lagstiftningen ses som ett provisorium i avvaktan på den
kommande översynen av företagsbeskattningen.

Det ifrågasatta stadgandet synes, som föreslagits i skrivelsen från organisationerna,
lämpligen kunna placeras i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
Även inom kooperationen förekommer att försäljning sker genom
utländska dotterbolag. Rätten till avdragsgill reservering bör därför
inte förbehållas moderföretag som är aktiebolag. I den män det även finnes
enskilda rörelseidkare, vilkas försäljning sker genom av dem ägda utländska
bolag, bör möjligheten att göra skattefri reservering stå öppen även för
dylika skattskyldiga. Att som överståthållarämbetet föreslagit stadga undantag
i författningstexten för företag, som driver penningrörelse, och för
lagertillgångar, som består av fastigheter, anser jag inte vara erforderligt.

Om det utländska dotterföretaget åtnjutit avdrag vid taxeringen för nedvärdering
av det från det svenska moderföretaget förvärvade lagret, bör den
avdragsgilla reserveringen hos moderföretaget minskas i motsvarande mån.
I regel torde det svenska och utländska företaget ha samma räkenskapsår.
Skulle så inte vara förhållandet, får lagernedskrivningen hos det utländska
dotterföretaget bedömas med hänsyn till förhållandena i närmast föregående
bokslut. Har moderföretaget medgivits avdrag för reservering motsvarande
internvinsten vid försäljning till utländskt dotterföretag, måste hänsyn härtill
givetvis tagas då det gäller att bedöma yrkanden om avdrag för nedskrivning
av fordringar å samma dotterföretag.

De föreslagna bestämmelserna kan, som några remissinstanser påpekat,
medföra vissa kontrollsvårigheter för beskattningsmyndigheterna. Dessa
svårigheter — som får anses jämförelsevis begränsade — bör dock kunna
bemästras. Det är här också fråga om relativt få skattskyldiga. Erinras må
vidare att liknande avdragsgilla reserveringar redan tidigare godtagits i
praxis. Det får givetvis ankomma på vederbörande förelag att på lämpligt
sätt styrka befogenheten av yrkade avdrag. Erfarenheterna från tillämpningen
av de nu föreslagna bestämmelserna kan slutligen bli av värde vid
den kommande översynen av företagsbeskattningen.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1964

Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till

1) förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr
658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa fall; samt

3) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640)14