Kungl. Maj:Is proposition nr .1!) dr 196b
1
Nr 39
Kungl. Maj:ls proposition till riksdagen angående ändring i
riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten;
given Stockholms slott den 2b januari
196b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten
ändras så att garantier kan beviljas banker och andra
kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse för export av
svenska varor eller tjänster.
1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 39
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1964
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 januari 1964.
Närvarande:
Statsministern Ehlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kung, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ändring i
riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten samt anför
därvid följande.
Inledning
Inom beredningen för internationella biståndsfrågor har en särskild
arbetsgrupp haft till uppgift att närmare utreda frågor rörande kommersiellt
och handelspolitiskt bistånd till u-länder. I sin rapport den 9 februari
1963 (SOU 1963:37) har arbetsgruppen bl. a. föreslagit att de allmänna
grunderna för statliga exportkreditgarantier ändras så att exportkreditnämnden
får rätt att utfärda garantier även till svensk bank eller
annat svenskt kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse för
export av svenska varor eller tjänster.
Yttranden över arbetsgruppens rapport har avgivits av ett antal myndigheter
och organisationer. Arbetsgruppens förslag om ändring av grunderna
för den statliga garantigivningen har i yttrandena berörts av fullmäktige
i riksbanken, nämnden för internationellt bistånd, statens jordbruksnämnd,
kommerskollegium, exportkreditnämnden, Landsorganisationen
i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,
Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen, Kooperativa förbundet,
Riksförbundet landsbygdens folk, AB Svensk exportkredit samt
flertalet handelskammare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1964
3
Gällande bestämmelser
Statsgarantier för täckning av förlust i samband med export in. m. meddelas
jämlikt bemyndigande, som senast lämnats av 1963 års riksdag (prop.
1963:93; SU 58; rskr 167). Maximibeloppet för statens betalningsansvar är
för närvarande 3 000 miljoner kronor, varav 500 miljoner kronor har reserverats
för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse
för u-ländernas ekonomiska utveckling.
Nu gällande riktlinjer för garantigivningen godkändes av 1959 års riksdag
på förslag av Kungl. Maj :t (prop. 1959: 112; SU 74; rskr 214). I anslutning
till dessa riktlinjer har den närmare utformningen av garantigivningen
sedan bestämts av Kungl. Maj :t, som den 28 maj 1959 utfärdade
kungörelse (nr 271) om statsgaranti för täckning av förlust i samband
med export m. m. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1959. De gällande
bestämmelserna innebär i huvudsak följande.
Statsgaranti må beviljas i Sverige verksam företagare
1. för täckning av förlust i samband med export;
2. för täckning av förlust i samband med lagerhållning utomlands; samt
3. för lån som lämnas av svensk bank eller annan svensk kreditgivare
i anledning av export eller lagerhållning utomlands.
Med export jämställs överlåtelse till utlandet, som avser uppfinning
eller resultat av teknisk konsulterande verksamhet, eller liknande avtal
ävensom utförande av entreprenadarbete utomlands.
Statsgaranti må endast då synnerliga skäl föreligger därtill beviljas när
fråga är om export eller lagerhållning av vara som icke är inhemsk. Statsgaranti
enligt punkt 2 och 3 får beviljas endast efter särskilt bemyndigande
av Kungl. Maj :t. Sådant bemyndigande har lämnats i fråga om förluster i
samband med lagerhållning men däremot icke beträffande garantier vid
långivning.
Garanticr::a kan omfatta politiska eller kommersiella risker eller ock bådadera.
De politiska riskerna omfattar i huvudsak förluster, som är föranledda
av opåräknat beslut angående import- eller valutatillstånd, av moratorium
eller annan opåräknad händelse i utlandet eller av opåräknad händelse
under varans transport till köparen. Till de kommersiella riskerna
hänförs förluster som är föranledda av att köparen kommit på obestånd
eller underlåtit att fullgöra sina avtalsenliga förpliktelser.
Ärenden rörande statsgaranti för exportkredit prövas och avgörs av
exportkreditnämnden, vars instruktion är utfärdad den 30 juni 1959 (nr
407; ändrad 1963:418).
lf Biliang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 39
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 196b
Arbetsgruppens förslag
Den särskilda arbetsgrupp, som inom beredningen för internationella
biståndsfrågor haft till uppgift att närmare utreda frågor rörande kommersiellt
och handelspolitiskt bistånd till u-länder, har föreslagit att exportkreditnämnden
skall få rätt att utfärda garantier även till svensk bank
eller annat svenskt kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse
för export av svenska varor eller tjänster.
1 sin rapport pekar arbetsgruppen på att de traditionella exportkreditgarantierna
i flera länder de senaste åren har kompletterats med en ny
typ av statliga garantier. Dessa garantier avser s. k. finanskrediter från
enskilda kreditinstitutioner i ett visst land till företag eller myndighet i
annat land i samband med import från det kreditgivande landet. Dylika
krediter skiljer sig från vanliga exportkrediter genom att de inte lämnas
av säljaren-exportören till den utländske köparen utan av en kreditinstitution,
i regel en bank.
Arbetsgruppen framhåller att bakom denna utveckling i första hand ligger
ett tryck från u-ländernas sida att av exportörer i industriländerna få
större och längre krediter. Den belastning på exportföretagen, som härigenom
uppstått, har tvingat dessa att söka avlasta bördan genom att flytta
över kreditgivningen till banker eller andra kreditinstitut. Det har av flera
skäl framstått som lämpligt och naturligt, att kreditgivningsfunktionen
förläggs till institut som har kreditgivning som sin egentliga uppgift. Som
följd härav kan det ofta också te sig mer ändamålsenligt att bevilja den
statliga garantin till en kreditgivande bank än till exportören.
Finanskrediterna öppnar — såsom de hittills i allmänhet utformats _
möjligheter till större och längre krediter och torde därför te sig tilltalande
för importländerna. De är givetvis också fördelaktiga för exportörerna
genom att befria dessa från finansieringsproblemet. Finanskrediterna besitter
dessutom vissa praktiska fördelar, t. ex. när det gäller att samordna
mer omfattande affärer genom ett finansinstitut.
Internationellt sett har systemet med garantier för dylika krediter enligt
arbetsgruppen nått en betydande utbredning och i många industriländer
blivit ett väsentligt instrument i arsenalen av åtgärder, som är på en
gång utvecklingsstödjande och exportfrämjande. I Sverige föreligger dock
för närvarande inga möjligheter att utfärda sådana garantier. Arbetsgruppen
erinrar om att från industriförbundets sida uttalats, att det vore av
mycket stort praktiskt värde om statsgarantier av detta slag kunde lämnas
vid exportaffärer på u-länder.
Arbetsgruppen anser, att här avsedda garantier även för svenskt vidkommande
i vissa fall kan utgöra ett exportstödjande instrument med fördelar
för u-länderna. I och för sig kan det bedömas som en teknisk fråga
Kungl. Maj.ts proposition nr il!) år 19(M 5
huruvida en garanti ställs till förmån för exportören eller den kreditgivande
institutionen. Därtill kommer, att del för det svenska utvecklingsbiståndet
kan betecknas som en olägenhet alt inte förfoga över samma tekniska
hjälpmedel som andra jämförbara industriländer. En sådan utvidgning av
möjligheterna skulle öka de svenska företagens förutsättningar att utveckla
sin export till u-länderna. Arbetsgruppen förordar därför, att dylika garantier
skall kunna utfärdas även i vårt land.
Den föreslagna garantigivningen bör enligt arbetsgruppens åsikt i varje
fall avse u-länder. Arbetsgruppen pekar emellertid på att det av praktiska
skäl möjligen kan vara lämpligt att ge garantierna en generell karaktäi,
även om syftet huvudsakligen är att bistå u-länderna.
Arbetsgruppen finner det naturligt, att de nya garantierna huvudsakligen
skall komma i fråga för transaktioner av relativt betydande storleksordning.
Enligt arbetsgruppens mening bör de kunna ges på längre tid än vad
som är fallet med ordinära exportkreditgaranti. Garantierna avseende
u-länder synes i särskilda fall böra kunna lämnas på speciellt gynnsamma
villkor.
Remissyttranden
Samtliga remissinstanser utom fullmäktige i riksbanken tillstyrker arbetsgruppens
förslag att garantier skall kunna utfärdas även till svensk
bank eller annat svenskt kreditinstitut i samband med kreditgivning av betydelse
för export av svenska varor eller tjänster. AB Svensk exportkredit
har i sitt yttrande berört endast vissa tekniska problem, som bolaget kan
ställas inför såsom kreditgivare med garantier av den föreslagna formen.
Exportkreditnämnden anser att de skäl som arbetsgruppen lagt fram i
sin rapport beträffande behovet i Sverige av garantier av här ifrågavarande
slag och de uttalanden i frågan som lämnats från näringslivet bör tillmätas
en betydande vikt, och nämnden tillstyrker därför arbetsgruppens
förslag. Nämnden ser användandet av de föreslagna garantierna såsom en
teknisk komplettering av det nu gällande garantisystemet. Även kommerskollegium
anser att införandet av de nya garantierna närmast får bedömas
som en teknisk fråga.
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening och
Sveriges industriförbund framhåller att en utvidgning av det nuvarande
kreditsystemet till att gälla även de kreditgivande institutionerna kan betraktas
som en rent teknisk fråga. Genom att möjligheter öppnas för garantier
i denna form kan företagen smidigare utforma sina transaktioner.
Härigenom underlättas exempelvis samarbete mellan flera tillverkare vid
leverans av hela anläggningar, där samordningen på betalningssidan sker
genom ett finansinstitut. Företagens möjligheter att utveckla sin handel
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år i96b
med u-länderna skulle förbättras påtagligt genom införandet av ett garantisystem
som det föreslagna.
Svenska bankföreningen anser att arbetsgruppens förslag är av stor betydelse
och snarast bör genomföras. I samband med de stegrade kraven
från u-ländernas sida på längre krediter vid inköp från industriländerna
och den stigande frekvensen av mycket stora utvecklingsprojekt som ofta
kräver medverkan av flera leverantörer har den kreditgivande och samordnande
funktion, som bankerna regelmässigt utövar vid exportaffärer,
under de senaste åren fått avsevärt ökad praktisk betydelse. Därest garanti
i dylika sammanhang kunde utställas till förmån för den kreditgivande
institutionen (banken), skulle exporten både av varor och av kunnande
till u-länderna icke obetydligt befordras.
Kooperativa förbundet erinrar om att de exporterande företagen när det
rör sig om exporttransaktioner av större omfattning i åtskilliga fall torde
vara hänvisade till att finansiera dessa genom bank eller annat kreditinstitut.
Ett överflyttande av ansvaret för kreditgivningen från exportföretagen
till bankerna skulle enligt förbundets mening medföra inte bara
dubbelsidig prövning av projekten utan även möjligheter till samordning
av dessa inom en mera vidsträckt ram.
Svensk industriförening finner förslaget om införande av en ny form av
garantier rationellt och i hög grad ekonomiskt motiverat. Genom en lämpligt
utformad garantigivning skulle sannolikt den mindre industrin kunna
öka sin f. n. obetydliga export på u-länderna. De affärer som är aktuella
i dessa sammanhang är ofta alltför omfattande för att kunna genomföras
av individuella företag, och det kan därför bli nödvändigt med gruppförsäljning.
Om garantier lämnas till ett finansinstitut, t. ex. en affärsbank,
med vilken en grupp av mindre industrier samarbetar, kan gruppen med
stor sannolikhet våga sig på att söka exportera sitt oftast mycket högkvalitativa
sortiment även till u-länderna.
Statens jordbruksnämnd anser att det i Sverige självfallet bör finnas
samma möjligheter som i andra jämförbara industriländer att utställa garantier
av här ifrågavarande slag.
Fullmäktige i riksbanken, som — såsom nämnts i det föregående_icke
förordar införandet av de föreslagna garantierna, ifrågasätter riktigheten
av aibetsgruppens slutsats alt det otta kan te sig mer ändamålsenligt att
bevilja den statliga garantin till en kreditgivande bank. Fullmäktige anför
bl. a.
Enligt fullmäktiges mening ligger en helt annan slutsats nära till hands,
särskilt som det ur synpunkten av vad som gagnar u-länder kan te sig
besynnerligt att sätta finanskrediter från banker utan samband med
svensk export i en strykklass. Sambandet med svensk export kan väl för
övrigt vara mer eller mindre intimt. Rena finanskrediter kan otvivelaktigt
ej sällan framstå som mera angelägna ur biståndssynpunkt, ägnade att
bidra till att överbrygga betalningsbalanskriser, som u-land erfarenhets
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr it!) år Utttå
mässigt ej alltför sällan kan råka i hl. a. genom att ha tagit i anspråk exportkrediter
i alltför stor utsträckning. Fullmäktige kan biträda uppfattningen,
alt åtminstone de större svenska bankerna har fullgoda möjligheter
alt med så stor precision som är uppnåelig bedöma ej endast insolvensrisker
utan även politiska risker inklusive transferrisker. Riskdifferentieringen
torde avspegla sig i räntesatserna. Det framstår för fullmäktige som
olämpligt att snedvrida den ekonomiska och finansiella bedömning, som
kreditgivande banker har att göra, genom att det allmänna genom något
sitt organ övertar den riskbärande funktionen helt eller till väsentlig
del. Särskilt med den prestigefyllda roll, som internationell kreditgivning
lätt synes få, kan en avlyftning av den riskbärande funktionen hos kreditgivande
bank, samtidigt som banken är obunden i räntesättningen, tänkas
få betydande konsekvenser, t. ex. för vårt lands kreditmarknad och kreditpolitik.
Eu av fullmäktige i riksbanken, herr Kollberg, har i reservation framhållit
att de föreslagna garantierna med lämplig utformning kan utgöra
en värdefull ingrediens i utbyggnaden av u-landshjälpen och tillstyrker
därför att en detalj bearbetning av förslaget snabbt och med en positiv inriktning
kommer till stånd.
När det gäller utformningen av bestämmelserna för de
nya garantierna anser exportkreditnämnden, att de förutsättningar
och villkor som gäller vid lämnande av »vanliga» kreditgarantier bör
tillämpas också vad beträffar den föreslagna nya garantiformen. Härav
följer bl. a., att garantierna bör få generell giltighet och sålunda icke enbart
avses som ett led i u-landsbistånd. Liksom beträffande vanliga exportkreditgarantier
bör, där det gäller export av betydelse för ett u-lands ekonomiska
och sociala framåtskridande, garantigivning kunna ske på särskilt
gynnsamma villkor. I övrigt bör normala villkor tillämpas. Även
kommerskollegium anser att de nya garantierna bör ges generell karaktär
och alt några förändringar i övrigt vad gäller villkoren för erhållande av
garanti inte bör ske. I vilken mån särskild hänsyn skall tagas i fråga om
kreditgivningen till u-länder torde enligt kommerskollegiets mening få
bedömas efter samma regler som gäller för garantier till andra kreditgivare,
bl. a. vad beträffar möjligheter till beviljande av speciellt förmånliga
villkor.
Svenska bankföreningen understryker att behovet av risktäckning gör
sig gällande också i förhållande till andra länder än u-länder. Bankföreningen
förordar därför att de svenska reglerna — i likhet med de flesta
utländska garantisystemen •— erhåller generell giltighet. Garantierna bör
dock i tillämpningen till en början begränsas till länder av u-landskaraktär
i vidaste bemärkelse. Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
allmänna exportförening, Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet
anser att garantierna bör ges generell karaktär.
Landsorganisationen i Sverige har för sin del inga invändningar mot att
8
Kung!. Maj.ts proposition nr 39 år 196''i
garantier av den typ som föreslagits begränsas till att gälla svensk export
enbart till u-länderna.
Exportkreditnämnden anser att den föreslagna nya garantiformen även
i fråga om kredittidens längd bör jämställas med vanliga exportkreditgarantier.
Nämnden påpekar emellertid, att de föreslagna kreditgarantierna
ofta torde komma att avse stora anläggningar o. d., där i och
för sig långa kredittider ter sig naturliga. I den mån de begärda kredittiderna
icke kan inrymmas inom de fem år, som är den av nämnden i princip
tillämpade längsta kredittiden vid de vanliga exportkreditgarantierna,
får nämnden pröva — på motsvarande sätt som i fråga om vanliga garantier
— om omständigheterna, oavsett garantiformen, är sådana att garanti
för längre tid bör lämnas. Exportkreditnämnden anser vidare i fråga
om övriga betalningsvillkor, som bör vara uppfyllda för att garanti skall
ges, att samma regler bör gälla för den föreslagna garantiformen som vid
de vanliga garantierna.
Enligt Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund och
Svenska arbetsgivareföreningen är det synnerligen önskvärt att de nya garantierna
skall kunna ges för längre tid än vad som är fallet med ordinarie
exportkreditgarantier. Organisationerna framhåller också vikten av
en liberal bedömning vid fastställandet av vilka krediter som skall komma
i åtnjutande av gynnsamma villkor i fråga om garantier avseende u-länder.
Frågan om garantier skall kunna ges även till utländska kreditinstitut
har berörts av exportkreditnämnden och kommerskollegium.
Det förefaller exportkreditnämnden naturligt att huvudregeln bör vara att
garantierna lämnas till svenska banker eller andra svenska kreditinstitut.
Nämnden anser dock att det, bl. a. genom jämförelser med vad som gäller
i utländska garantisystem, bör klarläggas, om möjligheter bör skapas att
i undantagsfall utställa garanti även för kredit lämnad av annan än svensk
bank, i de fall krediten har direkt samband med och väsentlig betydelse
för export av svenska varor eller tjänster. Enligt kommerskollegicts uppfattning
bör i första hand vara avgörande att krediten avser export från
Sverige. I det fall sådan export ingår såsom ett betydande led i en transaktion,
för vilken kredit lämnas av exempelvis en bank i utlandet, borde
sålunda en svensk garanti kunna medges.
När det gäller garantiernas omfattning och inriktning
i övrigt instämmer exportkreditnämnden i arbetsgruppens förslag att
den nya garantiformen skall avse export av svenska varor eller tjänster.
Nämnden påpekar emellertid samtidigt att det föreslagna institutet kan
komma att i vidare utsträckning än de gällande garantiformerna omfatta
större anläggningar, varför det redan med gällande system föreliggande
problemet om hur en i en anläggning ingående särskild enhet (maskin etc.)
av utländskt ursprung skall behandlas, kan bli än mer aktuellt. Även här
-
Kung). Maj.ts proposition nr .''19 är 19 ti 4 9
vidlag hör emellertid de lösningar, som väljs för de vanliga exportkreditgarantiernas
del, kunna tillämpas beträffande den nya garantiformen.
Nämnden påpekar vidare att arbetsgruppens förslag haft som utgångspunkt,
att garantier skall lämnas banker i samband med kreditgivning till
utländska köpare. Enligt nämnden finns emellertid exempel på att i andra
länders garantisystem också en annan form av garantier förekommer, nämligen
att garantin lämnas banken i samband med kreditgivning till en inhemsk
exportör. Nämnden förordar därför eu undersökning om behov föreligger
av en dylik utvidgning av den föreslagna garantitypen.
Nämnden finner slutligen att de föreslagna garantierna i första hand bör
omfatta de politiska riskerna. Med tanke på att ett införande av de nya
garantierna endast bör betraktas som en teknisk komplettering av existerande
exportkreditgarantier anser emellertid nämnden att, så länge de
sistnämnda garantierna kan avse även kommersiella risker, möjligheten av
sådan risktäckning icke heller bör uteslutas när det gäller här avsedda garantier.
Arbetsgruppens förslag att garantigivningen även för de nya garantierna
skall administreras av exportkreditnämnden stöds av flera remissinstanser,
däribland exportkreditnämnden, kommerskollegium och Svenska
bank för en ingen.
Departementschefen
Den statliga exportkreditgarantigivningen sker för närvarande enligt de
riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1959. Enligt dessa riktlinjer
skall garantitagaren vara en i Sverige verksam företagare. Garantier kan
beviljas för täckning av förlust i samband med export samt — efter särskilt
bemyndigande av Kungl. Maj :t -—- för täckning av förlust i samband
med lagerhållning utomlands och för lån som lämnas den svenske företagaren
av svensk bank eller annan kreditgivare i anledning av export eller
lagerhållning utomlands. De i Sverige nu gällande bestämmelserna tillåter
inte att garantier meddelas direkt till bank eller annat kreditinstitut i samband
med kreditgivning vid export.
Under senare år har i vissa länder skapats möjlighet att lämna garanti
även för kredit, som ett enskilt kreditinstitut lämnar företag eller myndighet
i annat land vid import från det kreditgivande landet. Den särskilda arbetsgruppen
inom beredningen för internationella biståndstrågor har föreslagit
att även i Sverige garantier bör kunna lämnas banker eller andra kreditinstitut
i samband med kreditgivning av betydelse för export av svenska
varor eller tjänster. Arbetsgruppen framhåller att det i och för sig kan bedömas
som en teknisk fråga om en garanti ställs till förmån för exportören
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1964
eller för det kreditgivande institutet. För det svenska utvecklingsbiståndet
måste det också vara en olägenhet att inte förfoga över samma tekniska
hjälpmedel som vissa andra jämförbara industriländer.
Redan enligt nu gällande ordning används i Sverige exportkreditgaranti
i betydande omfattning som ett medel att underlätta finansieringen av kredit
som eu företagare lämnar en köpare. Den förre överlåter därvid sin rätt
enligt garantin på en bank eller annan kreditgivare som — helt eller delvis
— förskotterar köpesumman.
Liksom i utlandet går utvecklingen i Sverige mot allt större och längre
krediter, vilket medför ökat behov av att anlita banker och andra kreditinstitut
i samband med kreditgivning vid export. 1 vissa länder träder därvid
kreditinstitutet i säljaren-exportörens ställe och lämnar kredit direkt till
den utländske köparen.
Förslaget att statsgarantier även i Sverige skall kunna lämnas direkt till
banker och andra kreditinstitut kan, såsom arbetsgruppen framhållit, närmast
betraktas som en teknisk komplettering av gällande bestämmelser. 1
likhet med flertalet remissinstanser finner jag starka skäl tala för att bestämmelserna
ändras så att garanti skall kunna beviljas kreditinstitut för
kredit som lämnas i samband med export av svenska varor eller tjänster.
Det bör därvid råda ett direkt samband mellan den ifrågasatta krediten
och den därtill knutna exporten. Den av garantin omfattade transaktionen
bör alltså avse konkreta, klart definierade exportprojekt. Med beaktande
av de synpunkter som fullmäktige i riksbanken anfört utgår jag ifrån att
exportkreditnämnden kommer att följa de verkningar på garantigivningens
omfattning och inriktning som kan förorsakas av att den utsträckes till
att avse även banker och andra kreditinstitut.
Det kan i detta sammanhang erinras om att bestämmelserna för exporlkreditgarantigivningen
tidigare omfattade även garantier av ifrågavarande
slag. Enligt beslut av 1939 års riksdag infördes nämligen möjlighet att utfärda
garantier till förmån för svensk bank eller annan svensk kreditgivare.
Denna befogenhet kom emellertid aldrig att utnyttjas, och vid den översyn
av riktlinjerna för garantigivningen som företogs vid 1959 års
riksdag ändrades bestämmelserna så att garantier för närvarande endast
kan lämnas svenska företagare.
De flesta remissinstanserna har förordat att de nya bestämmelserna icke
begränsas till att avse export till u-länder. I andra länder, där motsvarande
garantier kan lämnas, finns i allmänhet inte heller en sådan begränsning.
Jag förordar därför att bestämmelserna ges allmän giltighet.
Liksom exportkreditnämnden anser jag inte heller att det finns anledning
att för de nya garantierna tillämpa andra förutsättningar eller villkor
än de som normalt gäller vid lämnande av exportkreditgarantier. Den nya
garantiformen bör alltså t. ex. beträffande kredittidens längd och övriga
betalningsvillkor jämställas med övriga garantier. I den mån det är fråga
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 39 är 1964
om export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling bör sålunda
särskilt gynnsamma villkor kunna tillämpas även för ifrågavarande garantier.
Arbetsgruppen bar föreslagit att garantierna skall kunna lämnas svenska
banker eller kreditinstitut. I vissa remissyttranden har emellertid ifrågasatts
om garantier icke borde kunna ges också till utländska kreditinstitut
som lämnar krediter i samband med export av svenska varor. Enligt
min mening bör huvudregeln vara att garantier lämnas till svenska
kreditgivare. I vissa länder kan emellertid garantier också ställas ut till
utländska kreditgivare. Med hänsyn härtill förordar jag att Kungl. Maj:t
ges befogenhet att vid behov utforma bestämmelserna för garantigivningen
så att garantier kan lämnas även andra än svenska kreditgivare.
Exportkreditnämnden har berört möjligheten att lämna garanti till bank
eller annat kreditinstitut icke endast i samband med kreditgivning till utländska
köpare utan även i samband med kreditgivning till en inhemsk exportör.
Garantier av sistnämnda slag kan ges i ett flertal andra länder. Enligt
min mening bör Kungl. Maj :t även i detta avseende erhålla befogenhet
att vidta erforderliga ändringar i bestämmelserna för garantigivningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att godkänna i det föregående angivna ändringar i riktlinjerna
för den statliga exportkreditgarantiverksamheten.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alfred Bretschneider
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631431