KnnyI. Maj.ts proposition nr 27 år 196b
1
Nr 27
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om
statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m.;
given Stockholms slott den 3 januari 196b.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror; och
2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Svenska tobaks aktiebolaget, som innehar statsmonopolet på tillverkning
av tobaksvaror, kommer att fr. o. m. år 1965 upphöra med inköp av svenskodlad
tobak. Som följd härav föreslås i propositionen bl. a. att den nuvarande
regleringen av tobaksodlingen i landet avskaffas och att den statliga subventionen
till odlarna upphör. I årets statsverksproposition har upptagits
ett reservationsanslag om 100 000 kronor för bidrag till vissa tobaksodlare
som ersättning för kapitalförluster genom tobaksodlingens upphörande.
De föreslagna lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari
1965.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 27
2
Kungl. Ma j:ts proposition nr 27 år 1961
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror
Härigenom förordnas, att 3—5, 7—12 och 14—16 §§ lagen den 16 juni
1961 om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror samt punkten 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen skola upphöra att gälla, att rubriken
före 7 § samma lag skall utgå samt att 2, 6, 13, 17, 18, 20 och 21 §§ nämnda
lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Utan hinder------stadgas må
a) enskild person för eget bruk a) enskild person för eget bruk
förfärdiga cigarretter; samt förfärdiga tobaksvaror; samt
b) förpackning av —- — — äger rum.
6
Vara, i vilken tobak ingår men
som icke är avsedd eller ägnad att
användas såsom njutningsmedel, må
icke inom riket tillverkas utan Konungens
tillstånd. När tillstånd lämnas,
bestämmer Konungen tillika de
villkor, under vilka tillverkningen
må äga rum.
Den som äger bedriva tillverkning,
som i första stycket sägs, må efter
tillstånd av Konungen till riket införa
för tillverkningen erforderlig
tobak.
§•
Vara, i vilken tobak ingår men
som icke är avsedd eller ägnad att
användas såsom njutningsmedel,
må icke inom riket tillverkas utan
kontrollstyrelsens tillstånd. När tillstånd
lämnas, bestämmer kontrollstyrelsen
tillika de villkor, under
vilka tillverkningen må äga rum.
Den som äger bedriva tillverkning,
som i första stycket sägs, må efter
tillstånd av kontrollstyrelsen till riket
införa för tillverkningen erforderlig
tobak.
13 §.
Den, som------sex månader.
Bedriver någon utan tillstånd av
Konungen tillverkning, som avses i
6 §, eller åsidosätter någon med sådant
tillstånd förenat villkor, dömes
till dagsböter.
Bedriver någon utan tillstånd av
kontrollstyrelsen tillverkning, som
avses i 6 §, eller åsidosätter någon
med sådant tillstånd förenat villkor,
dömes till dagsböter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 ur 1961
(Nuvarande lydelse) (b öreslagen lydelse)
17 §■
Angående påföljd---för varusmuggling.
Bryter någon i annat hänseende än
i första stycket sägs mot vad i 5 §
stadgas, dömes till dagsböter.
18
Har någon förövat gärning, som
avses i 13 § första stycket, 15 § första
stycket, 16 § eller 17 § andra stycket,
skall egendom som varit föremål
för gärningen förklaras förverkad
till kronan; finnes egendomen
ej i behåll, skall i stället värdet förklaras
förverkat. Är påföljd som nu
sagts uppenbart obillig, må den helt
eller delvis eftergivas.
Vad i---------rätt <
§■
Har någon förövat gärning, som
avses i 13 § första stycket, skall
egendom som varit föremål för gärningen
förklaras förverkad till kronan;
finnes egendomen ej i behåll,
skall i stället värdet förklaras förverkat.
Är påföljd som nu sagts
uppenbart obillig, må den helt eller
delvis eftergivas.
20
Med sådan i 13 § första stycket,
15 § första stycket, 16 och 17 §§
avsedd egendom, som enligt denna
lag eller lagen om straff för varusmuggling
förklarats förverkad eller
skolat enligt tullstadgan eller
annan författning försäljas, skall förfaras
på sätt Konungen förordnar.
21
Brott, varom förmäles i denna lag
och som avser tobaksodling, må av
åklagare åtalas allenast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.
Är brott-------straff <
§•
Med sådan i 13 § första stycket
och 17 § avsedd egendom, som enligt
denna lag eller lagen om straff
för varusmuggling förklarats för%erkad
eller skolat enligt tullstadgan
eller annan författning försäljas,
skall förfaras på sätt Konungen förordnar.
§•
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig
till tiden dessförinnan.
2. Prisnämnd skall, på sätt stadgas i 11 §, utses aven for tid efter utgången
av år 1964 intill dess Konungen annorlunda förordnar, för att i
enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar handlägga vis''
sa uppgifter i samband med upphävandet av bestämmelserna om tobaksodling.
Bihang titt riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 27
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1964
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 16 juni 1961 (nr 394)
om tobaksskatt
Härigenom lörordnas, att 5 § förordningen den 16 juni 1961 om tobaksskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Den som inom riket tillverkar to
haksvaror eller cigarrettpapper är
skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen
samt att för sådant
ändamål göra anmälan till styrelsen.
» §•
Den som inom riket tillverkar tobaksvaror
eller cigarrettpapper för
försäljning är skyldig att vara registrerad
hos kontrollstyrelsen samt
att för sådant ändamål göra anmälan
till styrelsen.
Den som---hos kontrollstyrelsen.
Om verkställd---utfärda bevis.
Inträder ändring----underrättas härom.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 ur 1961
Utdrag av protokollet över finansärcmlcn, hållet inför Höns
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den S november 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändring
i reglerna om tobaksodling och tobakstillverkning m. m. samt anför
därvid följande.
Inledning
Sedan år 1914 har staten monopol på tillverkning av tobaksvaror inom
landet. Odlingen är däremot fri i den meningen att vem som helst har rätt
att, efter anmälan, odla tobak. Emellertid gäller vissa inskränkningar i
rätten att förfoga över skörden av tobak. Sålunda får denna inom Sverige
säljas endast till monopolets utövare.
Staten subventionerar odlingen av svensk tobak med 80 öre för varje
kilogram sådan tobak, som sålts för tillverkning. Detta sker genom avdrag
från den tobaksskatt, som tobaksmonopolets utövare har att erlägga.
Regler om tillverkningsmonopolet och om tobaksodlingen samt därmed
sammanhängande frågor finns i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om
statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror. Reglerna om subventionen
till tobaksodlarna finns i övergångsbestämmelserna till denna lag. Med
stöd av lagen har staten genom avtal med Svenska tobaks aktiebolaget
överlåtit tillverkningsmonopolet på detta bolag.
Svenska tobaks aktiebolaget har i skrivelse den 8 mars 1963 anmält, att
bolaget ämnar från och med år 1965 upphöra med inköp av svenskodlad
tobak. Med anledning härav har bolaget framlagt förslag till ändringar i
bl. a. statsmonopollagen. De föreslagna ändringarna innebär i huvudsak,
att lagens nuvarande regler om odling av tobak i Sverige och om prissättning
på svenskodlad tobak upphävs. Samtidigt föreslås en utvidgning
av rätten för enskild person att förfärdiga tobaksvaror. Även nuvarande
inskränkningar i rätten till innehav av tobak i annan form än som färdig
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1964
tobaksvara liksom lagens bestämmelser om specialmaskiner och specialverktyg
för framställning av tobaksvaror in. in. bör enligt bolagets förslag
upphävas. De framlagda förslagen föranleder vissa ändringar dels av ansvars-
och förverkandebestämmelserna i statsmonopollagen dels i förordningen
den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt.
Över bolagets framställning har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,
kontrollstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
kommerskollegium (som överlämnat uttalanden från handelskamrarna
i Stockholm, Malmö och Göteborg), Svenska tobaksodlareföreningen,
Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet.
De föreslagna ändringarna har lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser
utom Svenska tobaksodlareföreningen. Denna har vänt sig
mot den planerade avvecklingen av den svenska tobaksodlingen och, för
det fall att en sådan avveckling ändå sker, yrkat ersättning till tobaksodlarna.
Sveriges industriförbund har i sitt yttrande hemställt om eu ytterligare
ändring av monopolbestännnelserna utöver vad bolaget föreslagit.
Jag anhåller nu att få ta upp dessa frågor till närmare behandling.
Gällande ordning
Enligt statsmonopollagen tillkommer rättigheten att tillverka tobaksvaror
i Sverige samt att hit införa råtobak och avfall av
tobak ävensom arbetad tobak av sådant slag, som används för tillverkning
av tobaksvaror, uteslutande staten eller den, åt vilken staten upplåter
att utöva sådan monopolrättighet (1 § första stycket). Denna rättighet
utövas, såsom tidigare nämnts, efter vederbörlig upplåtelse numera av
Svenska tobaks aktiebolaget. Genom en undantagsbestämmelse har emellertid
enskild person fått rätt att förfärdiga cigarretter för e»et bruk
(2 § a).
Med tobaksvara förstås i lagen varje vara, som är tillverkad av tobak
eller innehåller tobak i någon form, under förutsättning att varan är avsedd
eller ägnad att användas som njutningsmedel. Som tillverkning av
tobaksvara anses, förutom varje bearbetning av tobak, även förpackning
av tobaksvara eller förseende av sådan vara med utstyrsel eller med namn
eller beteckning, ägnad att utmärka den som särskild vara (1 § andra
stycket).
Ä\en rätten att tillverka vara, i vilken tobak ingår men som inte är
avsedd att användas såsom njutningsmedel, är emellertid underkastad inskränkningar.
För att sådan tillverkning skall få bedrivas i Sverige fordras
tillstånd av Kungl. Maj :t, som därvid bestämmer villkoren för tillverkningen
(6 §).
7
Kanyl. Maj. ts proposition nr 27 år
Lagen stadgar vidare förbud för annan än monopolets utövare atl utan
Kung!. Maj :ts tillstånd inneha tobak i annan form än som färdig tobaksvara.
Från förbudet medges dock i viss utsträckning undantag för tobaksodlare
(4 g). Till detta undantag återkommer jag i det följande.
Monopoliseringen av tobakstillverkningen har föranlett bestämmelser,
som förbjuder införsel eller tillverkning av specialmaskiner och specialverktyg
för framställning av tobaksvaror i den mån införseln eller tillverkningen
inte sker för inonopolulövarens räkning. Sådana specialmaskiner
och specialverktyg får inte heller innehas av någon annan än monopolets
utövare. Kungl. Maj :t har emellertid möjlighet atl dispensera
från dessa förbud (5 §).
Kungl. Maj :ts tillstånd fordras även för import och tillverkning av cigarrettpapper,
som inte är detaljförpackat, och av cigarretthylsor, när det
inte är fråga om import eller tillverkning för monopolutövarens räkning
(.5 § första stycket).
Monopolbestämmelserna om tobakstillverkningen har krävt en särskild
reglering av den inhemska tobaksodlingen. Denna har anor från
1700-talet. Förr var odlingen spridd till flera delar av landet. På sista tiden
har tobaksodling dock förekommit endast i kristianstadstrakten samt,
i mindre skala, i södra Halland och i Blekinge. Odlingens omfattning
är blygsam, och under de sista åren har skett en avsevärd tillbakagång.
Enligt uppgift har sålunda från år 1960 till år 1963 antalet odlare nedgått
från 734 till 310, arealen minskat från 162 till 52 hektar och skörden
nedgått från 385 till 105 ton. Den svenskodlade tobaken, som är av lägre
kvalitet och har sin huvudsakliga användning vid snustillverkning, representerar
en mycket liten del i förhållande till förbrukningen av importerad
råtobak, vilken beräknas till omkring 10 000 ton om året. Någon möjlighet
till export av svenskodlad tobak föreligger inte i praktiken.
Även bestämmelserna om tobaksodlingen finns i statsmonopollagen. Sålunda
får enligt 3 § i denna lag tobak för annat ändamål än till prydnad
odlas i Sverige endast i viss ordning och på vissa villkor. Härom gäller
följande.
Kontrollstyrelsen skall öva kontroll över tobaksodlingen i landet och
äger utfärda de föreskrifter, som behövs för denna kontroll. Kostnaderna
för kontrollen skall bestridas av monopolets utövare (7 §).
Om tobaksodling skall göras skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen
varje år före den 1 juli. Även ändring i sådant förhållande, varom uppgift
lämnats i odlingsanmälan, skall anmälas till kontrollstyrelsen (8 §).
Omedelbart efter det att skörden avslutats skall tobaksstånden förstöras,
så att någon efterskörd inte kan komma i fråga. Nödigt antal fröplantor
får emellertid lämnas kvar på fältet (9 § första stycket).
Efter den 1 mars får tobaksodlare inte utan anmälan till kontrollstyrelsen
inneha tobak av närmast föregående års skörd (9 § andra stycket).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 106i
Tobaksodlare är skyldig att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna
tillträde till område och utrymme, som används för odling eller förvaring
av tobak eller som är avsett för sådant ändamål. Därvid skall odlare utan
ersättning lämna det biträde, som behövs för kontrollen. Om tillträde för
kontroll vägras, kan kontrollstyrelsen utsätta vite (10 §).
Tobaksodlare får förfoga över sin skörd av tobak endast genom överlåtelse
till monopolets utövare eller genom export (11 § första stycket).
Export av svenskodlad tobak skall ske i enlighet med de föreskrifter, som
konlrollstyrelsen finner erforderliga för en betryggande kontroll (11 §
tredje stycket).
Slutligen måste odlare ha tillstånd av kontrollstyrelsen för att få företa
svettning av tobak (12 §).
Bristen på inhemsk konkurrens i fråga om uppköp av tobak har föranlett
regler om prissättningen på svenskodlad tobak. Försäljning
av sådan tobak till monopolets utövare skall sålunda, enligt 11 § andra
stycket statsmonopollagen, ske till ett pris, som varje år fastställs av en
särskild prisnämnd. Denna består av fem ledamöter, av vilka Kungl. Maj :t
utser ordföranden. Av de övriga fyra ledamöterna utser monopolets utövare
och sammanslutning av tobaksodlare, som Kungl. Maj :t bemyndigar
därtill, vardera två. Kungl. Maj:t meddelar föreskrifter om nämnden och
dess verksamhet. Kostnaderna för nämndens verksamhet skall bestridas
av monopolets utövare.
De föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelat om nämnden och om dess
verksamhet, återfinns i kungörelsen den 16 juni 1961 (nr 392) om prissättning
på inom riket odlad tobak.
I statsmonopollagen finns vidare ansvarsbestämmelser för
fall, då lagens regler överträds. Straff och förverkande stadgas, förutom
vid olovlig tillverkning av tobaksvara, även vid olovlig försäljning av tobakssltörd
och tobaksodlares innehav av tobak på otillåten tid samt annat
olovligt innehav av tobak (13 § första stycket, 15 § första stycket, 16 §
och 18 § första stycket). Såväl straff som förverkandepåföljd inträder
även, om någon mot gällande bestämmelser i 5 § tillverkar där avsedda
specialmaskiner, specialverktyg, cigarrettpapper eller cigarretthylsor eller
om någon olovligen innehar sådana maskiner eller verktyg (17 § andra
stycket och 18 § första stycket). Beträffande olovlig införsel och försök
därtill hänvisas i 17 § första stycket till lagen om straff för varusmuggling.
Straff stadgas även för underlåtenhet att göra odlingsanmälan (14 §)
och för åsidosättande — i annat fall än som hittills nämnts — av vad som
åligger tobaksodlare enligt statsmonopollagen eller av Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser eller av kontrollstyrelsen meddelade kontrollföreskrifter
(15 § andra stycket).
9
Kungl. Maj:Is proposition nr 27 är 196''t
Med egendom, som förklarats förverkad enligt statsmonopollagen eller
lagen om straff för varusmuggling, skall förfaras på sätt Kungl. Maj :t
förordnar (20 §).
Sådant brott mot statsmonopollagen, som avser tobaksodling, får åtalas
endast efter anmälan av kontrollstyrelsen (21 § första stycket).
Är brott mot lagen att anse som ringa, skall inte dömas till straft (21 §
andra stycket).
Den statliga subvention, som sedan år 1924 utgått till den svenska
tobaksodlingen, är reglerad genom punkten 3 i övergångsbestämmelserna
till statsmonopollagen. Enligt detta stadgande får monopolets utö\are \id
deklaration enligt förordningen om tobaksskatt tillgodoföra sig ett belopp
av 80 öre för varje kilogram svenskodlad tobak, som monopolutövaren
köpt för tillverkning av tobaksvaror.
Svenska tobaks aktiebolagets framställning
I en av bolaget upprättad promemoria, som överlämnats med bolagets
skrivelse, konstateras inledningsvis, att monopolets innehavare inte har
skyldighet att köpa tobaksodlarnas produktion.
I promemorian framhålles härefter, att bolagets årliga inköp av råtobak
uppgår till cirka 10 000 ton. Från den svenska tobaksodlingen erhölls år
1960 cirka 300 ton och år 1962 cirka 60 ton, sedan den tobak som odlarna
levererat genomgått sådan behandling att den kunde användas i fabrikationen
i likhet med den importerade tobaken. Bolagets merkostnad för
användning av den inhemska ravaran har, trots den statliga subventionen,
uppgått till mellan 1 krona 50 öre och 2 kronor per kilogram färdigbehandlad
tobak. Den inhemska tobaken saknar betydelse från beredskapssynpunkt.
Den beredskap, som behövs, kan till ett betydligt billigare pris åstadkommas
genom lagerhållning.
Till protokollet vid prissättningsnämndens sammanträde den 3 april
1962 gjorde bolagets representanter enligt promemorian följande uttalande:
»Med hänsyn till den konkurrenssituation bolaget står inför är det
omöjligt för bolaget att utbetala eu subvention av den storleksordning, som
innevarande års avtal innebär. Därest statsmakterna icke är villiga att höja
statsbidraget så att bolagets subvention elimineras, ser sig bolaget nödsakat
att upphöra med sina inköp av svenskodlad tobak från och med år 1965.
Endast under förutsättning att sådant statsbidrag beslutas, kommer bolaget
att fortsätta sina inköp efter 1964.»
Vid 1962 års höstriksdag avslogs motioner om höjning av den statliga
subventionen, heter det i fortsättningen av promemorian. Med hänsyn härtill
ser sig bolaget nödsakat att vidta den aviserade åtgärden att upphöra
med inköp av svenskodlad tobak efter år 1964.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1964
Promemorian innehåller därefter de uppgifter om de senaste årens minskning
av antalet odlare samt om nedgång i areal och produktion, som jag redan
redovisat. Eftersom någon möjlighet till export i praktiken inte föreligger,
kommer tobaksodlingen därför att upphöra helt från och med år
1965, heter det vidare i promemorian.
Efter en sammanfattning av innehållet i gällande monopollagstiftning angående
hl. a. tobaksodlingen anförs följande om de konsekvenser för lagstiftningens
de], som följer av att tobaksodlingen upphör.
Efter det att bolaget upphör med sina inköp av svenskodlad tobak fyller
dessa bestämmelser i monopollagen jämte följdförfattningar icke någon
funktion och bör därför upphävas. Den i och för sig enklaste åtgärden att
ersätta dem med ett förbud att odla tobak för annat ändamål än till prydnad
är inte tilltalande ur allmän näringspolitisk synpunkt och ej heller nöd\ändig
som skydd för tillverkningsmonopolet och statens skatteanspråk.
Ett fullt tillräckligt skydd härför utgör de grundläggande bestämmelserna
om tillverkningsmonopolet i monopollagens 1 §, innebärande förbud för annan
att tillverka tobaksvaror och importera tobak. Även om det är sannolikt
att tobaksodlingen helt kommer alt upphöra, föreligger knappast anledning
förhindra möjligheten att odla tobak, om förutsättningar för sådan
odling framdeles skulle uppstå, t. ex. för export, för växtförädling, för nikotinframställning
och även för försäljning till Svenska Tobaks Aktiebolaget.
Den tobaksodling som eventuellt kommer till stånd torde kunna lämnas helt
fri från reglering.
Några bärande skäl synes ej heller föreligga att bibehålla det hinder för
skördens utnyttjande som följer av gällande förbud i 4 § för annan än monopolets
utövare att utan Konungens tillstånd inneha tobak i annan form
än såsom färdig tobaksvara. Såsom redan framhållits torde bestämmelserna
'' 1 § utgöra ett fullt tillräckligt skydd för föreliggande offentliga intressen.
Enligt 2 § a) gäller för närvarande det undantaget från monopolrätten att
det är tillåtet för enskild person att för eget bruk förfärdiga cigarretter.
Förslaget att slopa förbudet att inneha tobak i annan form än såsom färdig
tobaksvara torde utan några nämnvärda risker för det allmänna kunna
kombineras med det undantaget från monopolrätten, att enskild person får
förfärdiga tobaksvaror för eget bruk. Härigenom skulle det alltså bli tillåtet
för enskild person att för eget bruk inte endast som nu rulla cigarretter av
röktobak, utan även av inhemsk tobak förfärdiga alla slags tobaksvaror. Att
utkräva tobaksskatt för sådan husbehovstillverkning är inte praktiskt genomförbart.
Det kan hänvisas till att rusdryckslagstiftningen medger skattefri
husbehovstillverkning av vin och Öl.
Vid eu revidering av monopollagen enligt här föreslagna linjer synes det
vara motiverat att även upphäva 5 §, som förbjuder annan än monopolets
utövare att utan Kungl. Maj :ts tillstånd inte endast importera och tillverka
specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror samt cigarrettpapper
och cigarretthylsor för cigarrettillverkning utan även inneha
nämnda maskiner och verktyg. I Sverige finns en betydande, huvudsakligen
exportinriktad industri för tillverkning av tobaksmaskiner (Arenco AB),
som för verksamhetens bedrivande är beroende av Kungl. Maj :ts tillstånd.
Någon cigarrettpapperstillverkning förekommer inte för närvarande. Slutligen
kan framhållas, att det på grund av ifrågavarande paragraf inte är
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 dr 1!)<H
tillåtet alt vid handrullning av cigarretter använda sådana enkla mekaniska
hjälpmedel, som är vanligt förekommande utomlands.
Promemorian innehåller vidare en kort framställning av förhållandena i
våra nordiska grannländer. I Danmark förekom sålunda under senaste kriget
en rätt betydande tobaksodling, som emellertid upphörde helt i början
av 1950-talet. Den danska tobaksskattelagen innehöll detaljerade bestämmelser
om odling av tobak och om särskild skatt på sådan odling. År 1955
upphävdes alla dessa bestämmelser. Tobaksodlare har härefter möjlighet
att av sin tobak tillverka tobaksvaror för eget bruk utan att betala tobaksskatt.
I Norge är odlingen fri, men enligt eu lag av den 30 mars 1903 skall
utgå en odlingsavgift, som stortinget årligen bestämmer. Eftersom någon
odling sedan länge inte förekommer, har emellertid inte fastställts någon
sådan avgift. Den stämpelskatt, som utgår på tobaksvaror, gäller i princip
även för tobaksvaror, som odlare tillverkar för eget behov av sin tobak. Undantag
från skattskyldighet gäller dock för cigarretter, som framställs med
skattebelagt cigarrettpapper, och för piptobak, som framställs för eget bruk.
I Finland finns inga bestämmelser om tobaksodling. Denna upphörde där
redan i mitten av 1800-talet.
I promemorian anges slutligen vilka författningsändringar som bör ske.
Remissyttrandena
Bolagets förslag har bland de myndigheter och organ, som yttrat sig, inte
mött något motstånd från annat håll än från Svenska tobaksodlareföreningen.
Av flera uttalanden framgår, att bolagets inköpspolitik mött förståelse.
Lantbruksstyrelsen erinrar sålunda om vad styrelsen anförde i yttrande den
II december 1962 över en framställning av Åhus köpings kommunalfullmäktige
om stöd åt den svenska tobaksodlingen. I detta yttrande uttalade
styrelsen, att det enligt styrelsens mening inte syntes ändamålsenligt från
ekonomisk synpunkt att på längre sikt hålla vid liv en odling, som endast
hade en mycket begränsad lokal betydelse och som redan åtnjöt ett stöd vilket
var större än prisstödet till de jordbruksreglerade produkterna. Lantbruksstyrelsen
finner det knappast antagligt, att någon odling av tobak
kommer till stånd i framtiden, men påpekar, att något hinder mot försäljning
av svensk tobak till monopolets utövare inte synes föreligga om förutsättningar
för inhemsk tobaksodling skulle uppstå.
I samma riktning går uttalanden av handelskamrarna i Malmö och Göteborg
samt av Kooperativa förbundet.
Handelskammaren i Malmö menar visserligen, alt ett upphörande av bolagets
inköp av svensk tobak kommer att orsaka vissa problem i de trakter
där tobaksodling sedan åtskilliga år varit en viktig inkomstkälla. Handelskammaren
framhåller emellertid samtidigt, att tobaksodlingen att döma av
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 196i
nedgången i såväl odlarnas antal som produktionens omfattning blivit allt
mindre lönsam trots betydande subventioner från både statens och bolagets
sida. Då det dessutom framgår av bolagets promemoria att inhemsk tobaksodling
saknar nämnvärd betydelse från beredskapssynpnnkt, finner handelskammaren
bolagets önskan att i fortsättningen använda endast importerad
råvara motiverad.
Handelskammaren i Göteborg finner, att ett upphörande av den svenska
tobaksodlingen inte bör ge anledning till betänkligheter. Handelskammaren
framhåller, att tobaksodlingen i likhet med huvuddelen av övrig svensk agrarproduktion
kan upprätthållas endast med hjälp av subventioner, men
anser, att en subventionering i detta speciella fall knappast kan anses motiverad
vare sig av sociala skäl eller från beredskapssynpunkter. Tobaksodlingen
sysselsätter nämligen en mycket liten del av den jordbrukande befolkningen
och torde dessutom lätt kunna ersättas med annan odling. Vidare
täcker den producerade tobaken endast en knapp procent av Sveriges
behov av råtobak, och den har dessutom av kvalitetsmässiga skäl ett mycket
begränsat användningsområde.
Kooperativa förbundet anser i likhet med bolaget, att det inte heller från
beredskapssynpunkt finns någon anledning att möjliggöra en subventionerad
inhemsk tobaksodling genom fortsatta inköp. Med hänsyn till den svenska
tobaksodlingens ringa omfattning måste nämligen beredskapsbehovet i
varje fall i allt väsentligt tillgodoses genom lagerhållning, framhåller förbundet.
Svenska tobaksodlareföreningen anför i sitt remissyttrande, att monopolets
utövare haft en mycket stark ställning mot odlarna. Under vissa tidsperioder
har odlarpriserna varit förhållandevis goda, medan de vid andra tillfällen
varit mycket låga och gett odlarna dålig ersättning för deras arbete.
Under det senaste världskriget ansågs det synnerligen angeläget, att den
svenska tobaksodlingen utökades, heter det vidare. Ett stort antal nya lador
byggdes då genom tobaksmonopolets medverkan, och många nya odlare antogs.
Den svenska tobaksodlingens sammanlagda produktionsvärde har varit
av relativt blygsam storlek, men odlingen har varit utomordentligt betydelsefull
för de människor, som varit sysselsatta inom den, menar tobaksodlareföreningen.
En stor del av arbetet i tobaksodlingen är av lättare karaktär.
Många pensionärer och andra, som inte kunnat utföra hårdare jordbruksarbete,
har därför kunnat skaffa sig viss arbetsinkomst genom sådan odling.
Ett nedläggande av odlingen kommer sålunda enligt föreningen att
medföra betydande avbräck och inkomstminskningar för många enskilda
och familjer.
Trots stora motsättningar mellan bolagets och föreningens representanter
vid de årliga förhandlingarna om tobakspriset har det rått god samförståndsvilja,
och man har som regel kunnat enas om priserna, heter det vi
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 ur 196b
dare i föreningens yttrande. Tillkännagivandet att bolaget skulle tvingas
upphöra med inköp av svenskodlad tobak, om odlarrepresentanterna inte
godtog den prissättning som bolaget föreslog, kom därför mycket öven askande.
Tobaksodlareföreningen menar, att en ökning av den svenska tobaksodlingen
på nvtt kan bli angelägen från försörjningssynpunkt. Föreningen
medger, att tobaksodlingen åtnjutit vissa understöd, men anser, att de varit
av mycket blygsam storlek. Föreningen beklagar djupt, att det i dagens
läge inte finns något intresse från statsmakternas sida för fortsatt stöd åt
tobaksodlingen, och vill uttala sitt bestämda ogillande av bolagets förslag till
ändringar i statsmonopollagen jämte följ dförfattningar.
I detta sammanhang framställer tobaksodlareföreningen yrkande, att odlarna
skall behandlas på samma sätt som tobaksfabrikanter och tobakshandlare
vid tobaksmonopolets införande. Föreningen anför, att många tobaksodlare
för stora belopp byggt tobakslador, anskaffat maskiner och redskap
samt investerat medel på olika sätt för att odlingarna skulle kunna skötas
lönsamt. Vid den kommande avvecklingen av den svenska tobaksodlingen
är det därför angeläget, att odlarna får en rättvist beräknad ersättning för
gjorda investeringar och för de förluster som odlingens nedläggande otvivelaktigt
medför, förklarar föreningen avslutningsvis.
Vad därefter gäller de föreslagna ändringarna i lagstiftningen, har dessa
genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Kontrollstyrelsen liar i sitt
yttrande lagt fram utformade förslag till de författningsändringar, som
fordras i sammanhanget.
Den av bolaget föreslagna liberaliseringen av monopolbestämmelserna
finner handelskammaren i Göteborg önskvärd och lämplig. Kooperativa förbundet
anser de föreslagna ändringarna vara en tidsenlig uppmjukning av
lagbestämmelser, som från kontrollsynpunkt är ytterligt svåra att upprätthålla
och från beskattningssynpunkt ter sig skäligen betydelselösa. Lantbruksstyrelsen
och Sveriges grossistförbund finner bolagets förslag motiverat
med hänsyn till bolagets ändrade inköpspolitik.
Sveriges industriförbund, som tillstyrker de föreslagna författningsändringarna,
har — såsom jag nämnt inledningsvis — i sitt remissyttrande
hemställt om ytterligare lättnader i monopollagstiftningen. Förbundet har
därvid anfört.
Genom upphävandet av § 5 i monopollagen kommer tillståndskravet för
bl. a. införsel och tillverkning av specialmaskiner och specialverktyg för
framställning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper att upphävas. För
denna tillverkning krävs tillgång till tobak av skilda kvaliteter, fuktighetsgrad
etc., som f. n. måste importeras genom Svenska Tobaks AB. För att
minska transporttiden och därmed risken för skador vore det önskvärt, att
berörda företag bereddes möjlighet att — eventuellt efter en generell dispens
_själva importera för tillverkningen erforderliga prover på tobak och
färdiga tobaksvaror. Industriförbundet hemställer därför, att en regel av
denna innebörd införes.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1964
Departementschefen
Staten har sedan år 1914 haft monopol på rätten att tillverka tobaksvaror
inom landet. Denna monopolrättighet, som nu regleras av 1961 års lag om
statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, är för närvarande med stöd
av lagen upplåten till Svenska tobaks aktiebolaget. Även införsel av råtobak
och annat material för tillverkning av tobaksvaror omfattas av bolagets monopolrättighet.
Däremot är införseln av färdiga tobaksvaror liksom den inhemska
handeln med sådana varor fri sedan den 1 juli 1961.
Även tobaksodling inom landet är i princip fri men underkastad
anmälningsskyldighet och viss kontroll. Sålunda får tobaksodlare inte förfoga
över sin skörd på annat sätt än genom försäljning till monopolets utövare
eller genom export. Några affärsmässiga förutsättningar för export
finns emellertid inte. Monopolets utövare har heller inte någon skyldighet
att köpa produkterna av inhemsk tobaksodling.
Den svenska tobaken har inte på länge varit ekonomiskt eller kvalitetsmässigt
konkurrensduglig i förhållande till den importerade tobaken. Tobaksodlingen
i landet har även reducerats kraftigt efter hand, så att den
numera täcker mindre än en procent av tobaksbolagets råvarubehov. Svensk
tobak används endast till snustillverkning. År 1963 har 310 anmälda odlare
producerat 105 ton på en sammanlagd areal av 52 hektar.
Den kraftiga reduktionen av den svenska tobaksodlingen har ägt rum,
trots att denna näringsgren alltsedan år 1924 åtnjutit offentligt stöd. Detta
är nu större än det, som tillkommer de jordbruksreglerade produkterna, dit
tobaken inte hör. Sådant stöd har utgått med 80 öre för varje kilo tobak,
som tobaksbolaget köpt av inhemska odlare. Härtill kommer att bolaget,
trots att det inte haft skyldighet att köpa den svenska tobaken, tagit på
sig en merkostnad för användning av denna råvara om mellan 1 krona 50
öre och 2 kronor för varje kilo färdigbehandlad tobak.
Enligt gällande avtal mellan staten och tobaksbolaget om utövandet av
statens tobaksmonopol skall bolaget på alla områden av sin verksamhet
handha rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva
sättet. Detta skall enligt avtalet ske för att vinna största möjliga besparing
av omkostnader.
Bolaget har nu beslutat att inte köpa någon svenskodlad tobak efter utgången
av år 1964. Detta beslut överensstämmer med det krav på affärsmässig
drift, som avtalet mellan staten och bolaget uppställer. Från denna
synpunkt är bolagets ståndpunkt utan tvekan väl motiverad.
Eftersom det i praktiken inte finns någon möjlighet till avsättning för
svensk tobak på annat håll, medför bolagets beslut, att tobaksodlingen i
landet upphör om man bortser från eventuell husbehovsodling. Med hänsyn
till den inhemska odlingens ringa omfattning i förhållande till det totala
försörjningsbehovet är den svenska tobaken praktiskt taget betydelselös
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 är li)6i 15
från beredskapssynpunkt. Beredskapsbehovet tillgodoses effektivare och billigare
genom lagerhållning. Inte heller från denna synpunkt föreligger således
något hinder mot att bolagets inköp av inhemsk tobak upphör. Utsikterna
att villkoren för eu svensk tobaksodling skulle märkbart förbättras
i framtiden är ytterst små. I övriga nordiska länder har den inhemska
tobaksodlingen i praktiken redan upphört.
I detta läge anser jag — i likhet med alla remissinstanser utom tobaksodlarnas
intresseorganisation — att någon erinran inte kan göras mot bolagets
beslut att upphöra med inköp av svensk tobak.
Svenska lobaksodlareföreningen har i detta sammanhang hemställt om
ersättning till tobak sodlarna för bl. a. inkomstförluster till
följd av odlingens nedläggande. Som mönster har föreningen därvid åberopat
de ersättningar, som utgick till tobaksfabrikanter och tobakshandlare
när tobaksmonopolet tillkom.
Mellan den situation, i vilken tobaksfabrikanter och tobakshandlare befann
sig vid monopolets införande, och den situation, som nu uppstått för
tobaksodlarna, föreligger den skillnaden, att de förstnämndas näringsfång
förbjöds genom lagstiftning medan detta inte är fallet beträffande tobaksodlarna.
Dessa är lagligen oförhindrade att fortsätta sin verksamhet både
för försäljning till bolaget och för export. Tobaksodlingens lönsamhet har
sedan länge varit beroende av stöd i form av skattenedsättning och kostnadssubvention
av tobaksbolaget på bekostnad av den importerade tobaken.
Vad som nu inträffar är att stödet av företagsekonomiska skäl upphör —-i sammanhanget kan jag erinra om att förra årets riksdag avvisade krav
på en ökning av stödet såvitt avsåg allmänna medel — och att näringen
hänvisas till konkurrens på lika villkor med importen. Någon rättslig grund
för ersättningskrav från tobaksodlarnas sida föreligger således inte. Jag
står emellertid inte främmande för tanken att bidrag av allmänna medel
i begränsad omfattning skall kunna utgå i fall, där detta kan synas särskilt
påkallat av billighetsskäl. Bidrag bör enligt min mening dock inte utgå
som ersättning för förlorad inkomst utan endast för att täcka kapitalförlust
till följd av att någon för tobaksodlingen särskilt anskaffad byggnad
eller annan liknande anläggning eller utrustning blir oanvändbar i det fall
då tobaksodlaren annars själv skulle få bära förlusten. För sådana bidrag
ämnar jag senare föreslå, att i statsverkspropositionen för nästkommande
budgetår upptas ett anslag om högst 100 000 kronor1. Bidragen bör
utbetalas efter beslut av prisnämnden i varje särskilt fall. Närmare föreskrifter
om nämndens verksamhet i detta hänseende torde få meddelas av
Kungl. Maj :t.
I och med att bolaget upphör med sina inköp av svenskodlad tobak kommer
vissa bestämmelser i statsmonopollagen jämte följdförfatt
1
I statsverkpropositionen år 1964 har upptagits ett reservationsanslag om 100 000 kronor
lör bidrag till vissa tobaksodlare (Bilaga 9 till statsverkspropositionen år 1964 s. 127).
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1964
ningar att inte längre fylla någon funktion. Detta gäller naturligtvis bestämmelserna
om prissättning för tobak, som levereras till tobaksbolaget, och
om avdrag från tobaksskatten i fråga om svenskodlad tobak, men även övriga
bestämmelser om tobaksodling synes förlora sin egentliga betydelse. Bolagets
förslag att helt avskaffa den lagliga särregleringen av tobaksodlingen
har också överlag mött en positiv inställning bland remissinstanserna. Även
jag ansluter mig till uppfattningen, att statsmonopollagens bestämmelser i
denna del bör upphävas och att tobaksodlingen således bör bli helt fri. De
nuvarande reglerna om tobaksodling i 3, 7—12 samt 14 och 15 §§ bör i enlighet
härmed utgå ur lagen.
Om nu tobaksodlingen lämnas helt fri, uppkommer emellertid vissa följdfrågor.
Enligt 2 § i statsmonopollagen får enskild person förfärdiga cigarretter
för eget bruk. I 4 § finns ett förbud för annan än monopolets utövare
mot att utan särskilt tillstånd inneha tobak i annan form än som färdig tobaksvara.
Bolaget ser inga skäl för att man skall behålla detta förbud.
Bolaget anser inte heller att det innebär några risker för det allmänna,
om ett slopande av detta förbud kombineras med en utvidgning av enskilds
rätt att förfärdiga tobaksvaror för eget bruk till att omfatta alla sådana
varor. Att kräva tobaksskatt för husbehovstillverkning är enligt bolagets
mening inte praktiskt genomförbart.
Mot bolagets förslag har inte heller i denna del framförts några invändningar
under remissbehandlingen. Det förefaller även mig motiverat att genomföra
de föreslagna liberaliseringarna i dessa hänseenden, och jag förordar
därför, att de nuvarande bestämmelserna i 4 och 16 §§ om innehavsförbud
och om straff för överträdelse av detta förbud upphävs samt att 2 §
ändras i enlighet med vad jag anfört. Att beskatta husbehovstillverkning
av tobaksvaror kan givetvis inte komma i fråga.
Ett annat problem, som aktualiseras i sammanhanget, rör 5 § statsmonopollagen.
Enligt denna bestämmelse får specialmaskiner och specialverktyg
för framställning av tobaksvaror inte importeras eller tillverkas i Sverige
utan Kungl. Maj :ts tillstånd annat än för tobaksbolagets räkning. Detsamma
gäller annat cigarrettpapper än sådant, som förekommer i detalj förpackning,
liksom cigarretthylsor. Specialmaskiner och specialverktyg för
framställning av tobaksvaror får inte heller utan Kungl. Maj :ts tillstånd
innehas av någon annan än tobaksbolaget.
I Sverige finns en betydande, huvudsakligen exportinriktad industri för
tillverkning av tobaksmaskiner. Denna är för verksamhetens bedrivande beroende
av Kungl. Maj :ts tillstånd. Någon cigarrettpapperstillverkning lär
däremot inte förekomma för närvarande.
I likhet med tobaksbolaget och remissinstanserna anser jag, att de nuvarande
införsel-, tillverknings- och innehavsförbuden i 5 § bör kunna upphävas
i detta sammanhang. Förbuden mot import av råtobak och mot annan
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 ur 196b
tillverkning av tobaksvaror än för eget bruk får anses vara tillräckliga som
spärrar mot eventuella missbruk. Jag vill därför förorda, att även 5 § utgår
ur statsmonopollagen. Därigenom blir det möjligt att använda sådana mekaniska
hjälpmedel, som är vanliga utomlands, för handrullning av cigarretter
till eget bruk.
Sveriges industriförbund har i detta sammanhang föreslagit en regel om
rätt för företag, som driver tillverkning av specialmaskiner och specialverktyg
för framställning av tobaksvaror m. m., att själva importera sådana färdiga
tobaksvaror och tobaksprover, som behövs för företagens verksamhet.
Import av färdiga tobaksvaror möter emellertid inga hinder i gällande lagstiftning.
Import av tobaksprover synes mig liksom hittills kunna utan
olägenhet ske genom tobaksbolagets försorg. Jag är därför inte beredd att
förorda någon lagändring i denna del.
I enlighet med tobaksbolagets förslag bör tillståndsprövningen enligt 6 §
i fråga om rätt att tillverka vara, som innehåller tobak men inte är avsedd
eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, överflyttas från Kungl.
Maj:t till kontrollstyrelsen. Härav följer även en teknisk ändring i 13 §.
Avskaffandet av reglerna för tobaksodlingen liksom övriga ändringsförslag
i det föregående föranleder ändringar även i statsmonopollagens ansvarsbestämmelser.
Vidare hör en bestämmelse i 21 § första stycket statsmonopollagen
om anmälan av kontrollstyrelsen som förutsättning för åtal
vid sådant brott mot lagen, som avser tobaksodling, utgå.
Den av mig förordade ändringen av statsmonopollagen, varigenom tillverkning
av tobaksvaror för eget bruk blir tillåten, betingar även en ändring
i förordningen om tobaksskatt. Husbehovstillverkning
av tobaksvaror bör nämligen, såsom jag tidigare framhållit, vara skattefri.
Bestämmelse härom bör införas i 5 § av förordningen.
Samtliga nu föreslagna författningsändringar bör träda i kraft den 1 januari
1965.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror; och
2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 39b) om tobaksskatt.
Författningsförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet för denna
dag som Bilaga.1
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets ut
1
Bilagan har här uteslutits. De vid propositionen fogade författningsförslagen är — bortsett
från vissa mindre jämkningar av redaktionell karaktär — likalydande med de i bilagan intagna.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196 i
låtande över lagförslaget under 1) måtte för det i § 87 regeringsformen angivna
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Monica Gustafson
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 dr 106b
19
Utdrag ao protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 december
1963.
Närvarande:
justitieråden Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet den 27 november 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 8 november 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen angivna
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen
den 16 juni 1961 (nr 390) om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Göran Wahlgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196b
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 196b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 19 december
1963 avgivna utlåtande över det den 8 november 1963 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390)
om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror.
Föredraganden anför.
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Det torde efter vissa mindre
jämkningar av redaktionell karaktär få föreläggas riksdagen för antagande.
Om det framlagda lagförslaget antas, torde däremot svarande ändring
böra genomföras i avtalet mellan staten och Svenska tobaks aktiebolaget.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att
dels antaga
1) det av lagrådet granskade lagförslaget med de nyss angivna jämkningarna;
och
2) det vid statsrådsprotokollet den 8 november 1963 fogade förslaget till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 16 juni 1961
(nr 39b) om tobaksskatt;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj.t att med Svenska tobaks aktiebolaget
träffa överenskommelse om de ändringar i gällande avtal angående utövandet
av statens tobaksmonopol, som föranleds av nyssnämnda lagförslags antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Monica Gustafson
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631292