Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1964
I
Nr 26
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till
Ruth Maria Erneberg m. fl.; given Stockholms slott den
19 december 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställes riksdagens prövning dels (p. 1) ett ärende
om livränta åt änka efter person, som avlidit till följd av sjukdom, ådragen
under militärtjänstgöring, dels (p. 2) ett ärende om livränta åt person, som
skadats under militärtjänstgöring, dels (p. 3) ett ärende om livränta åt person,
som skadats vid olycka, som haft visst samband med krigsmaktens
verksamhet, dels ock (p. 4—5) två ärenden om livräntor åt personer, som
skadats till följd av trafik med kronans fordon.
Rihang till riksdagens protokoll 1964. 1 saml. Nr 26
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1964
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
december 1963.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist,
Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, följande.
1.
Försäljaren T. S. Erneberg, som var född den 18 maj 1896, avled den
6 december 1962 till följd av lungsjukdom, efterlämnande hustrun Ruth
Maria Erneberg, född den 16 juli 1893. Äktenskapet hade ingåtts den 10 november
1923. Under militärtjänstgöring år 1918 hade Erneberg insjuknat i
lungsjukdom och åtnjutit ersättning för sjukdomen enligt 1909 års militärersättningsförordning.
Enligt uttalande av riksförsäkringsverkets läkare
föreligger samband mellan den under militärtjänstgöringen ådragna sjukdomen
och Ernebergs död.
Jämlikt 4 § 3 mom. i 1909 års militärersättningsförordning kan, då fråga
är om skada som yppats före år 1919, ersättning på grund av dödsfall utgå
endast om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det
sjukdomen blev känd. Som villkor för livränta till änka gäller därjämte, att
äktenskapet skall ha slutits före den tidpunkt då skadan uppkom.
Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 3 oktober 1963 — med förmälan
att Ruth Erneberg på grund av nämnda bestämmelser icke kunnat tillerkännas
ersättning i anledning av makens död — hemställt att livränta
ändock måtte beredas henne. I samband härmed har verket anfört i huvudsak
följande.
Vid äktenskapets ingående uppbar mannen livränta efter en till två tredjedelar
bedömd nedsättning av arbetsförmågan. I ett i december 1923 utfärdat
läkarintyg är angivet, att mannen sysslade med agenturgöromål, att
hans tillstånd var rätt gott, att sjukdomen ansågs vara stillastående och att
han antogs^ kunna utföra mycket lätt arbete. Senare synes arbetsförmågan
ha ökat. Sålunda blev han tillerkänd livränta för tiden 1 januari 1946_
6 augusti 1954 efter blott 20 procent nedsättning i arbetsförmågan. Efter
sistnämnda dag uppbar han dock livränta beräknad efter förlust av arbetsförmågan
intill sin död. Ruth Erneberg har uppgivit, att hon bebor en två
-
Kungl. Maj-is proposition nr 2I> år Wlii
rumslägenhet, för vilken hyran är 210 kronor för månad, men afl hon hyr
iit ett av rummen för 90 kronor för månad, varför hennes bostadskostnad
är 120 kronor för månad. Hon uppbär folkpension i form av ålderspension,
som för tiden december 1962—juni 1963 utgått efter ett årsbelopp av 3 32a
kronor; årsbeloppet har därefter höjts med 75 kronor. Därtill utgår kommunalt
bostadstillägg med 1 350 kronor för år. Om Ruth Erneberg vård
berättigad till änkelivränta enligt 1909 års militärersättningsforordning
skulle livräntan ha utgjort 1 800 kronor för år. En sådan livränta skulle
dock ha föranlett minskning av folkpensionen så till vida att den från
och med juli 1963 gällande förhöjningen av folkpensionen skulle ha bortfallit.
Det kommunala bostadstillägget skulle därjämte till och med juni
1963 ha minskats med 527 kronor för år och därefter med 70 kronor för
år. Om livränta beviljas Ruth Erneberg, skulle sålunda sammanlagda årsbeloppet
av förmåner för tiden från makens död till och med juni 196o
stiga från 4 675 kronor till (3 325 + 1 350 + 1 800 — 527 =) 5 948 kronor
och för tiden därefter från 4 750 till (3 325 + 1 350 + 1 800 — 70 —) 6 405
kronor. De föreliggande författningsenliga hindren för livränta till efterlevande
maka finns ej beträffande fall, där gällande militärersättningsforordning
är tillämplig. Efter beslut av riksdagen har Kungl. Maj :t tidigare
i ett antal fall beviljat livränta till änka, vars make avlidit på grund av sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring, men som inte kunnat få livränta
enligt äldre militärersättningsbestämmelser.
Av en den 8 mars 1963 dagtecknad ansökning om folkpension inhamtas
att behållningen i bouppteckningen efter maken utgör 11 509 kronor, att
vuxen bröstarvinge finns, att skifte ej skett samt att Ruth Erneberg ej haft
inkomst av arbete de senaste tolv månaderna och ej utför arbete.
Departementschefen
Med hänsyn till Ruth Maria Ernebergs ålder och ekonomiska förhållanden
samt till äktenskapets långvarighet och omständigheterna i övrigt anser
jag skäligt, att livränta tillerkännes henne enligt riksförsäkringsverkets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Ruth Maria Erneberg må från anslaget Ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
in. in. för tiden från och med den 6 december 1962 utbetalas
livränta jämlikt 1909 års militärersättningsförordning,
bestämd enligt grunderna i 1950 års omregleringsförordning
med däri vidtagna ändringar; dock beträffande förfluten
tid med avdrag för belopp, varmed ålderspensionen
och det kommunala bostadstillägget skolat minskas, därest
ersättning utgått enligt militärersättningsförordningen.
2.
Den 22 juli 1948 inträffade vid hemtagning av ett ankare ombord på en
vedettbåt en olyckshändelse, varvid värnpliktige U. O. I. Hedberg ådrog sig
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 26 dr 196 i
s\aia biottskador a vänstra underarmen. Olyckan förorsakades av att en
säkerhetsspärr på ankarspelet icke fungerade vid tillfället.
Genom särskilda beslut den 13 januari 1950, den 20 mars och den 6 november
1953, den 3 februari 1956 och den 9 januari 1959 har Kungl. Maj :t
medgivit att till Hedberg finge utbetalas viss ersättning, bland annat livränta
för tiden till och med den 6 maj 1963. Livräntan har senast beräknats
efter en invaliditetsgrad av 10 procent och en årlig inkomst av 5 100 kronor
samt bär — sedan från riksförsäkringsverket utgående livränta, 20 kronor i
månaden, avdragits — utgått med ett månatligt belopp av 22 kronor 50 öre.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 3 september 1963 — med
förmälan att riksförsäkringsverket tillerkänt Hedberg livsvarig livränta
efter en invaliditet av 10 procent — efter att ha inhämtat yttrande från
försvarets skaderegleringsnämnd gjort framställning om livsvarig livränta
åt Hedberg från och med den 7 maj 1963 med 22 kronor 50 öre i månaden.
Genom beslut den 27 september 1963 medgav Kungl. Maj :t att till Hedberg
finge för tiden den 7 maj 1963—den 30 juni 1964 utbetalas livränta enligt
civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja
framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Hedberg. Behäffande
livränta för tiden till och med den 30 juni 1964 föreligger redan
beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig.
För Hedbergs återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av
förenämnda olyckshändelse till U. O. I. Hedberg utgå livsvarig
livränta från och med den 1 juli 1964 med 22 kronor
50 öre för månad.
3.
Den 3 juni 1942 skadades K. O. L. Hansson, född den 12 maj 1929, av
en exploderande handgranat. Granaten hade Hanssons skolkamrater samma
dag hittat på ett fält, som militär personal använt vid övningar i handgranatkastning.
Hansson, som till yrket är metallarbetare, förde år 1952 talan
mot kronan om ersättning på grund av skadan. Genom lagakraftvunnen dom
den 14 januari 1955 förpliktades kronan att till Hansson utge ojämkad ersättning
för förlorad arbetsförtjänst samt för sveda och värk in. m. Hansson,
som till följd av olyckan ådragit sig viss lindrig invaliditet, yrkade sedermera
hos Kungl. Maj :t ersättning för förlorad arbetsförtjänst, för lyte och men
samt för sveda och värk m. in. ävensom livränta. Genom beslut den 26 maj
Kungl. Maj:Is proposition nr 2<i är 196b 5
1901 medgav Kungl. Maj:t att till Hansson finge på grund av skadan utbetalas
bland annat livränta efter 15 procents invaliditet till och med den 31 maj
1962.
Försvarets civilförvaltning bar i skrivelse den 30 april 1963, efter att ha
inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, avgivit förslag
om livsvarig livränta in. in. åt Hansson och därvid anfört i huvudsak följande.
Hansson hade yrkat fortsatt livränta för tiden den 1 juni 1962—den 31
maj 1964 efter en invaliditet av 15 procent med 700 kronor per kvartal.
Hanssons årsinkomst hade uppgivits vara 19 136 kronor. Riksförsäkringsverket
hade den 6 november 1962 uttalat, att Hansson, därest verket haft
att utgiva livränta till honom, skulle tillerkänts livsvarig livränta från och
med den 1 juni 1962 efter en invaliditetsgrad av 10 procent. Hansson hade
godkänt denna grund för livräntan med vissa reservationer för försämring
och dylikt. Skadan syntes icke inverka så hindrande på arbetsförmågan att
Hansson måste vidkännas minskning av med arbetet förenade löneförmåner.
Civilförvaltningen hemställde, att Kungl. Maj :t måtte tillerkänna Hansson
livsvarig livränta från och med den 1 juni 1962 med 1 200 kronor för år till
fyllda 67 år och därefter med 600 kronor för år.
Genom beslut den 31 maj 1963 medgav Kungl. Maj :t att till Hansson finge
utbetalas livränta för tiden den 1 juni 1962—den 30 juni 1964 enligt civilförvaltningens
förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles
meddela beslut i fråga om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Hansson. Beträffande
livränta för tiden till och med den 30 juni 1964 föreligger redan
beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig.
För Hanssons återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av
förenämnda olyckshändelse till K. O. L. Hansson utgå livsvarig
livränta från och med den 1 juli 1964 till dess Hansson
uppnår 67 års ålder med 1 200 kronor för år och för tiden
därefter med 600 kronor för år.
4.
Den 24 maj 1957 påkörde en kronan tillhörig buss bakifrån en av dåvarande
chauffören H. Ingwes ägd och förd skåpbil. Härvid ådrog sig Ingwes,
som är född den 6 september 1916, kroppsskada, varjämte skador uppkom
på fordonen. Ingwes skada har föranlett längre tids arbetsoförmåga och
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 196b
bestående invaliditet, vilken enligt läkarintyg och sakkunnigutlåtande beräknas
till 25 procent.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 20 november 1962 och den
20 augusti 1963, efter att ha inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen och
försvarets skaderegleringsnämnd, avgivit förslag om ersättning åt Ingwes,
som numera bytt yrke och är bilförsäljare. Därvid har civilförvaltningen,
som ansett kronan ersättningsskyldig för de Ingwes åsamkade skadorna,
tillstyrkt att Ingwes tillerkändes livsvarig livränta efter en beräknad årsinkomst
av 20 000 kronor och en invaliditetsgrad av 25 procent. Livräntan
borde minskas till hälften för tiden efter det Ingwes fyllt 67 år, varjämte
avdrag borde göras med 25 procent av den ersättning, IngwTes erhållit
eller kunde komma att erhålla från allmän sjukkassa/försäkringskassa.
Kungl. Maj:t medgav genom beslut den 8 november 1963 att till Ingwes
finge utbetalas bland annat livränta för tiden den 1 januari 1961—den 30
juni 1964 enligt civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj :t
Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Ingwes. Beträffande
livränta för tiden till och med den 30 juni 1964 föreligger redan
beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig.
För Ingwes återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t målte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget Diverse
pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olyckshändelse till H. Ingwes utgå livsvarig livränta
från och med den 1 juli 1964 till dess Ingwes uppnår 67 års
ålder med 5 000 kronor för år och för tiden därefter med
2 500 kronor för år, dock med avdrag av 25 procent av den
ersättning som Ingwes kan komma att erhålla från allmän
försäkringskassa.
5.
Vid en sammanstötning den 11 september 1952 mellan en kronan tillhörig
bil och en privat motorcykel skadades Dom Ringström, som medföljde på
motorcykeln. Genom lagakraftvunnen dom fälldes föraren av kronans bil
till ansvar för vårdslöshet i trafik. De skador Dora Ringström ådrog sig medförde
långvarig sjukhusvistelse och invaliditet.
Genom särskilda beslut den 27 augusti 1954, den 9 maj 1958 och den 21
oktober 1960 har Kungl. Maj :t medgivit att till Dora Ringström finge på
grund av skadan utbetalas viss ersättning bland annat livränta för tiden
7
Kinujl. Maj:ts proposition nr 20 ur 1961
till ocli med den 28 februari 1968, senast beräknad efter av riksförsäkringsanstalten
angiven invaliditet av 50 procent och med ett belopp, utgörande hälften
av den lön som under motsvarande tid utgick till befattningshavare i den
löneklass Dora Ringström tillhörde jämte kallortstillägg.
Riksförsäkringsverket har i yttrande den 28 december 1962 uttalat, att
verket för tiden efter den 28 februari 1968 bedömde Dora Ringströms invaliditet
till 40 procent under hennes återstående livstid.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 26 mars 1963, efter att ha
inhämtat yttrande av försvarets skaderegleringsnämnd, avgivit förslag om
livsvarig livränta åt Dora Ringström. Civilförvaltningen har därvid bl. a.
anfört, att Dora Ringström, som är född den 16 juli 1927, yrkat fortsatt
livränta efter 50 procent, att hon är vårdbiträde vid Piteå stads ålderdomshem
med halvtidstjänstgöring samt att hennes chef upplyst att det icke
finns någon möjlighet att genom intensifiering av Dora Ringströms arbete
utta mer än halvtidsprestation av henne. Civilförvaltningen har ansett att
livränta till Dora Ringström skäligen bör utgå med förslagsvis 6 000 kronor
per år till fyllda 67 år och med 3 000 kronor per år för tiden därefter under
Dora Ringströms återstående livstid.
Genom beslut den 19 april 1963 medgav Kungl. Maj :t att livränta finge
utbetalas för tiden den 1 mars 1963—den 30 juni 1964 med 6 000 kronor
för år. Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles meddela beslut
i fråga om livränta för tiden därefter.
I förnyad skrivelse den 1 oktober 1963 har civilförvaltningen, efter inhämtande
av nytt yttrande från skaderegleringsnämnden, anfört i huvudsak
följande. Dora Ringström har numera genom sin förenämnde chef meddelat,
att hennes månadslön (lönegrad 5, löneklass 8) under år 1962 utgått
med hälften av 1 259 kronor och under år 1963 med hälften av 1 300
kronor ävensom hemställt om reglering av hennes fordran i anledning härav.
Dora Ringström har uppgivit, att det på grund av skadan icke är möjligt
för henne att fullgöra mer än halvtidstjänst eller på annat sätt kompensera
sig för inkomstförlusten. Detta har bekräftats av hennes chef.
Skaderegleringsnämnden har visserligen icke funnit skäl tillstyrka högre
livränta än den som nu utgår. Civilförvaltningen vill emellertid — med
frånträdande av sitt tidigare förslag — tillstyrka livränta från och med den
1 mars 1963 beräknad efter samma grunder som i Kungl. Maj :ts beslut den
21 oktober 1960, nämligen efter en invaliditet av 50 procent och den lön
som åtnjutes av befattningshavare i den löneklass, Dora Ringström tillhör,
jämte kallortstillägg.
Departementschefen
Kronan är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Dora Ringström.
Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1964 föreligger redan
beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår att invaliditeten är livs
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 196t
varig samt att Dora Ringström på grund av skadan icke kan fullgöra mer
än halv tjänstgöring och icke erhåller mer än halv lön från sitt arbete. Hon
bör därför erhålla livränta efter en invaliditetsgrad av 50 procent. Som inkomstunderlag
bör läggas hennes nuvarande inkomst, vilken uppgår till
1 300 kronor i månaden eller 15 600 kronor om året. Livräntan bör nedsättas
till hälften, när Dora Ringström fyller 67 år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget Diverse
pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda
olyckshändelse till Dora Ringström utgå livsvarig
livränta från och med den 1 juli 1964 till dess Dora Ringström
uppnår 67 års ålder med 7 800 kronor för år och för
tiden därefter med 3 900 kronor för år.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
S. Lindow
ESSELTE AB, STHLM 64
313631