Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 196b

1

Nr 18

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av \6 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms
slott den 3 januari 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till finansplanen för budgetåret

1964/65 _ att avdrag vid inkomsttaxeringen icke vidare skall medges för

folkpensionsavgift.

Avdragsrätten föreslås upphävd fr. o. m. den 1 juli 1964. Vid 1965 års
taxering, som avser inkomståret 1964, skall avdrag därför övergångsvis
medges med hälften av folkpensionsavgiften.

Avdragsrättens upphävande skall beaktas även i källskattehänseende. Nya
tabeller för beräkning av preliminär A-skatt skall fastställas och tillämpas
under andra halvåret 1964. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 18

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 196b

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift
eller tilläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige, dels
ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §, därest avgiften
under beskattningsåret erlagts för
försäkring, vilken äges av den skattskyldige
själv eller, i förekommande
fall, hans make eller hans omyndiga
barn;

----eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller
tillkommande skatt ingående tilläggspensionsavgift,
som under beskattningsåret
påförts den skattskyldige,
dels ock avgift för pensionsförsäkring,
som ej avses i 33 §,
därest avgiften under beskattningsåret
erlagts för försäkring, vilken
äges av den skattskyldige själv eller,
i förekommande fall, hans make eller
hans omyndiga barn;

3) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift
—---- 1 000 kronor.

Har skattskyldig-----eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig -----------nämnda tid.

Avdrag, som------------18 år.

Denna lag trader i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband
med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift,
som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller
ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller eftertaxering
för år 1963 eller tidigare år.

2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 års
taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering
för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid lagens
ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med hälften av
det påförda avgiftsbeloppet.

1 Senaste lydelse av 46 § 2 mom. se 1963: 50.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år l!)6l

3

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 m o in. Från sammanlagda
Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för folkpensionsavgifter
och tilläggspensionsavgifter samt för
avgifter för pensionsförsäkring och
för annan personförsäkring ävensom
för underhåll åt ej hemmavarande
barn under 16 år, allt i den omfattning
som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.

Har sådan — —------

nästföljande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för tilläggspensionsavgifter
samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring
ävensom för underhåll åt ej
hemmavarande barn under 16 år,
allt i den omfattning som i 46 § 2
mom. kommunalskattelagen sägs.

___överlåtande föreningen.

4 §•

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas i fråga om folkpensionsavgift,
som ingår i slutlig skatt enligt 1963 eller tidigare års taxering eller
ock i tillkommande skatt avseende 1963 eller tidigare års taxering eller ef tertaxering

för år 1963 eller tidigare år. . 10ftl

2. Avdrag för folkpensionsavgift, som ingår i slutlig skatt enligt 1964 a^s
taxering eller ock i tillkommande skatt avseende 1964 års taxering eller eftertaxering
för samma år, må, med tillämpning i övrigt av de vid forordningens
ikraftträdande senast gällande förutsättningarna, åtnjutas med
hälften av det påförda avgiftsbeloppet.

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1960:173.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272)

iQ?QäiFifG^m .r,°r-njS’ att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni
1953 skall erhålla andrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Har lokal —
Skattetabellerna skola

a 11 vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels därutöver ett belopp
av fyrahundrafemtio kronor för
skattskyldig, som avses i 2 mom.
första stycket 2), och trehundra kronor
för annan skattskyldig, dels ock,
såvitt angår taxeringen till statlig
inkomstskatt, för kommunala utskylder
med belopp, motsvarande
för skattekrona och skatteöre det belopp,
som enligt 3 mom. legat till
grund vid uträknandet av de i vederbörlig
tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola---antal kronor

(Föreslagen lydelse)
4 §•

— sådana tabeller.

--tilläggspensionsavgift, samt

att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår
taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala utskylder med belopp,
motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt
3 mom. legat till grund vid uträknandet
av de i vederbörlig tabell angivna
utskylderna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964 och skall äga tillämpnina
i avseende å beräkning av preliminär A-skatt från och med nämnda da*

Ö *

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1962: 595.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 196b

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 januari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande
av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift samt anför
därvid följande.

Inledning

I finansplanen för budgetåret 1964/65 anmälde jag min avsikt att föreslå
upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift.
Jag anhåller att nu få upptaga denna fråga till närmare behandling.

Såsom bidrag till statens kostnader för folkpensioneringen skall i princip
varje svensk medborgare i åldern 18—66 år erlägga folkpensionsavgift
för varje år. Den som under året näst före taxeringsåret inte varit mantalsskriven
i Sverige eller som för december månad året näst före taxeringsåret
åtnjutit folkpension (ålders- eller förtidspension) är betriad från pensionsavgift.
Motsvarande gäller i fråga om den som avlidit före årets ingång.
Avgiftsbefrielse gäller också för den som har en till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst, vilken inte uppgår till 2 400 kr. Om han är gift och
skall taxeras enligt för sådan skattskyldig gällande bestämmelser samt andre
maken inte är fritagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift, fordras
dock att makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomster sammanlagt
inte uppgår till minst 2 400 kr. Vissa utlänningar är skyldiga att erlägga
pensionsavgift, bl. a. medborgare i något av de andra nordiska länderna.
Bestämmelserna om folkpensionsavgift är intagna i lagen den 25
maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen.

Pensionsavgiften var enligt 1946 års folkpensioneringslag i dess ursprungliga
lydelse en procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomst -

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1964

skatt taxerade inkomst eller, beträffande gifta, en halv procent av makarnas
sammanlagda taxerade inkomst. För varje avgiftspliktig var dock
högsta avgift 100 kr., motsvarande en taxerad inkomst av 10 000 kr. Till
en början gällde även en minimiavgift. Varje avgiftspliktig skulle således
erlägga minst 6 kr. i folkpensionsavgift, vilket innebar att personer i avgiftspliktig
ålder, vilkas taxerade inkomst understeg 600 kr. eller som
saknade taxerad inkomst, likväl påfördes folkpensionsavgift. I samband
med höjning år 1951 av deklarationspliktsgränsen från 600 till 1 200 kr.
borttogs bestämmelsen om minimiavgift och bestämdes i stället att personer,
vilkas taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr., skulle vara befriade
från folkpensionsavgift.

År 1953 höjdes folkpensionsavgiftens procenttal till 1,8 och maximibeloppen
till följd härav till 180 kr. för ensamstående och 360 kr. för gifta
tillsammans. En ny sådan höjning ägde rum år 1955, då avgiften bestämdes
till 2,5 procent med maxima av 250 resp. 500 kr. Fr. o. in. den 1
januari 1959 är avgiften enligt beslut år 1958 höjd till 4 procent av den
taxerade inkomsten. Detta beslut innefattade även ändringar beträffande
beräkning av avgiftsmaximum. Makar, som båda är avgiftspliktiga och
taxeras enligt lör gift skattskyldig gällande bestämmelser, skall erlägga
avgift med sammanlagt högst 600 kr. Därvid skall iakttagas, att om vardera
makens taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., envar påföres pensionsavgift
med 300 kr. Om endast den ene makens taxerade inkomst
överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall dennes avgift så att
sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter ej överstiger 600 kr.
Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600 kr. Numera skall således
pensionsavgiften i princip beräknas å högst 15 000 kr. taxerad inkomst
såväl för ogift och därmed jämställd som för makar gemensamt.

Den nedre gränsen för påföring av folkpensionsavgift höjdes år 1961
från 1 200 kr. till 2 400 kr. Detta skulle emellertid ha lett till en lägsta
folkpensionsavgift av 96 kr. För att undgå det med en såg hög lägsta
avgift förknippade tröskelproblemet beslöts en avtrappning av avgifterna
närmast över inkomstgränsen. Lägsta avgift är enligt gällande bestämmelser
10 kr. och avgiften stiger sedan med en femtedel av inkomsten
i vad den överstiger 2 400 kr. till dess hela 4 procent av den taxerade
inkomsten kan tas ut. Detta inträffar vid en taxerad inkomst av 2 940 kr.

Folkpensionsavgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt stadgande
i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 inom. förordningen
om statlig inkomstskatt. På grund härav äger en skattskyldig, som varit
bosatt här i riket under hela beskattningsåret, i hemortskommunen åtnjuta
avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift,
som under beskattningsåret påförts den skattskyldige. Om en skattskyldig
varit bosatt här i riket endast en del av beskattningsåret, får avdrag åtnjutas

7

Kanyl. Maj.ts proposition nr 18 är 19G\

blott i (ten män det belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift, för vilken
avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller
avskrivits, skall sådan intäkt jämlikt 35 g 5 mom. kommunalskattelagen
upptas till beskattning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Rätten till avdrag vid inkomstbeskattningen för folkpensionsavgiften
torde bygga på tankegången att folkpensioneringen är att anse som en
pensionsförsäkring. Beskattningen av pensionsförsäkringar har i vårt land
utformats så att avdrag medges för premierna, medan de utfallande pensionsbeloppen
beskattas. Denna beskattningsmetod torde ha sin motivering
i uppfattningen att försäkringsbeloppet huvudsakligen utgör en återbetalning
av erlagda premier. Beskattas med ett sådant betraktelsesätt de
utfallande beloppen utan att avdragsrätt föreligger för premierna blir resultatet
att samma inkomst beskattas två gånger. Beskattningsprincipen beträffande
pensionsförsäkringar får ses mot bakgrunden av alt privata pensionsförsäkringar
regelmässigt uppbygges efter det s. k. premiereservsystemet,
vilket innebär att inom försäkringsorganet sker en fondering av sådan
storlek att densamma jämte framtida avgifter och räntor darå vid
varje tillfälle skall förslå till att uppfylla de förefintliga försäkringsforpliktelserna.

Den obegränsade avdragsrätten för folkpensionsavgiften har sitt ursprung
i 1928 års skattelagstiftning. Folkpensioneringen reglerades vid
denna tid av bestämmelserna i 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring.
Såsom namnet antyder var 1913 års lag i princip uppbyggd efter försäkringsmässiga
grunder och avgiftspensionen enligt lagen utgick på grund
härav i förhållande till inbetalade avgifter. Det var med hänsyn härtill
fullt naturligt att i 1928 års skattelagstiftning klassificera folkpensionen
som en pensionsförsäkring och att medgiva avdragsrätt vid inkomstbeskattningen
för erlagda avgifter.

Emellertid är folkpensioneringen inte längre uppbyggd efter samma
grunder som i den ursprungliga författningen. Redan i 1935 års folkpensionslagstiftning
övergavs premiereservsystemet och i dess ställe infördes
ett system med begränsad fondering av pensionsavgifterna. I den nu gällande
lagen om allmän försäkring finns intet direkt försäkringsmässigt samband
mellan inbetalade avgifter och utgående folkpensionsförmåner. Folkpensionsavgifterna
kan på grund av det sagda närmast betraktas som
normerade årliga bidrag till samma års kostnader för folkpensioneringen.
Såsom från flera håll tidigare framhållits måste folkpensionsavgiften
numera ses som en efter speciella grunder utgående allmän skatt. Tid
efter annan har också röster höjts för att slopa folkpensionsavgiften som
sådan och inarbeta den i de statliga inkomstskatteskalorna, vilket skulle
medföra vissa fördelar bl. a. från taxerings- och uppböidssynpunkt.

Avdragsrätten vid den progressiva inkomstbeskattningen i förening med

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 196b

maximeringen av avgiften gör att avgiften är starkt regressiv vid inkomster
överstigande ca 18 000 kr., d. v. s. den reella belastningen på den avgiftspliktige
sjunker ju mer inkomsterna stiger över 18 000 kr.

Den regressiva karaktären i folkpensionsavgiften i dess nuvarande
konstruktion medför att en höjning av avgiftsprocenten utan annan samtidig
ändring reellt sett blir mer betungande för inkomsttagare i låga inkomstlägen.

Regressiviteten hos folkpensionsavgiften belyses av denna tabell, som
visar avdragsrättens inverkan på den statliga inkomstskatten. Vid tabellens
utarbetande har räknats med oförändrat avdrag för kommunalutskylder
och med en kommunal utdebitering av kr. 16,50 per skattekrona.

Årsinkomst

kr.

Nuv. folkpen-sionsavgiftens
bruttobelopp

kr.

Avdragsrättens
inverkan på der
statliga in-komstskatten
kr.

Nuv. folkpen-sionsavgiftens
nettobelopp
(kol. 2-kol. 3)
kr.

Folkpensionsav-giftens storlek
om avdragsrät-ten inte funnes
kr.

i

2

3

4

5

Gifta

4 000 ..............

138

—

138

144

6 000 ..............

210

- 21

189

218

8 000 ..............

274

- 27

247

285

10 000 ..............

339

- 34

305

352

12 000 ..............

402

- 40

362

419

15 000 ..............

499

- 50

449

519

18 000 ..............

595

- 60

535

600

20 000 ..............

600

- 120

480

600

25 000 ..............

600

- 180

420

600

30 000 ..............

600

- 228

372

600

40 000 ..............

600

- 228

372

600

50 000 ..............

600

- 258

342

600

75 000 ..............

600

- 288

312

600

100 000 ..............

600

- 324

276

600

200 000 ..............

600

- 390

210

600

Ensamstående

4 000 ..............

135

- 14

121

141

6 000 ..............

200

- 20

180

208

8 000 ..............

264

- 26

238

275

10 000 ..............

328

- 56

272

341

12 000 ..............

392

- 78

314

408

15 000 ..............

488

- 122

366

508

18 000 ..............

584

- 175

409

600

20 000 ..............

600

- 180

420

600

25 000 ..............

600

- 216

384

600

30 000 ..............

600

- 246

354

600

40 000 ..............

600

- 270

330

600

50 000 ..............

600

- 270

330

600

75 000 ..............

600

- 318

282

600

100 000 ..............

600

- 324

276

600

200 000 ..............

600

- 390

210

600

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 är 196b

Såsom tidigare antytts har rätten till avdrag tör tolkpensionsavgitt tidigare
i skilda sammanhang ifrågasatts. Bl. a. upptogs detta spörsmål till
diskussion i den promemoria (steneilerad) om folkpensioneringens finansiering,
som år 19(50 avlämnades av en av mig tillkallad utredningsman (regeringsrådet
C. V. Äbjörnsson). I promemorian som omfattade hela frågckomplexet
om folkpensioneringens finansiering genom skatter och avgifter
föreslogs olika åtgärder för att bibehålla samma grad av avgiftsfinansiering
som gällde år 1960. Bland dessa åtgärder ingick även slopande av rätten
till avdrag för avgifterna. Promemorian har i sedvanlig ordning remissbehandlats.
1 de remissyttranden som särskilt berörde deltrågan om avdragsrätten
förekom uttalanden såväl för som emot promemorieförslaget. Bland
de skäl som åberopades för ett bibehållande av avdragsrätten må främst
nämnas det förhållandet, att spörsmålet om socialförsäkringsavgifternas
konstruktion f. n. utredes av allmänna skatteberedningen. Flera remissinstanser
fäste även avgörande vikt vid att folkpensionsavgiften fortfarande
hade drag av pensionsförsäkringsavgift. Även avdragsrättens inverkan på
progressionsförhållandena inom den statliga beskattningen åberopades.

Den i promemorian föreslagna höjningen av folkpensionsavgifterna har av
olika skäl hittills icke behövt genomföras.

Departementschefen

Såsom jag närmare utvecklat i finansplanen är en förstärkning av statens
inkomster nu ofrånkomlig. Vid övervägande av olika möjligheter att
åstadkomma denna förstärkning har den för närvarande gällande rätten till
avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift kommit i blickpunkten.

Folkpensionsavgiften är som nämnts beräknad på vederbörandes taxerade
inkomst, dock högst på en taxerad inkomst av 15 000 kr. Avgiften tår
enligt gällande beskattningsregler avdragas i deklarationen vid såväl den
statliga som den kommunala inkomsttaxeringen. De nuvarande bestämmelserna
medför att avgiften successivt ökar upp till en taxerad inkomst av
15 000 kr., medan densamma vid högre inkomster i realiteten kommer att
minska till följd av statsskattens progressivitet. Folkpensionsavgiften skiljer
sig från den egentliga inkomstskatten därigenom att den utgår även på inkomster
som är mindre än ortsavdraget. Genom maximeringen till ett visst
belopp och genom avdragsrätten är den regressiv i motsats inte endast
till den progressiva statliga inkomstskatten utan även till den proportionella
kommunalskatten och en allmän varuskatt. Fn höjning av folkpensionsavgiften
utan en samtidig justering av skattesystemets utformning
innebär alltså en förskjutning i finansieringsbördan från de större till de
mindre inkomsttagarna. Om det gäller att åstadkomma en viss inkomstförstärkning
för staten genom exempelvis eu höjning av folkpensionsavgiften

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 196b

eller genom en allmän varubeskattning innebär alternativet med avgiftshöjningen
en starkare belastning för mindre inkomsttagare. Av denna orsak
anser jag det icke vara möjligt att, med bibehållen avdragsrätt, höja nu utgående
avgifter.

Reglerna om avgifternas och pensionernas behandling i beskattningshänseende
sammanhänger med det ursprungliga betraktelsesättet om folkpensionens
karaktär av försäkring. Försäkringskaraktären har även varit avgörande
för att pensionsavgiften maximerats. Allmänt har bakom dessa ställningstaganden
legat att pensionsavgiften inte bör uppgå till högre belopp
än vad som skulle kunna vara försäkringsmässigt motiverat. Mot ett dylikt
betraktelsesätt kan numera emellertid riktas flera erinringar. För det första
bör framhållas, att pensionsförmånerna utgår med samma belopp oavsett
storleken av erlagda avgifter. Vidare må erinras om att folkpensionen är
värdebeständig såtillvida att den är indexreglerad. Därjämte har pensionen
successivt höjts med s. k. standardtillägg för att bättre anpassa den till utvecklingen
av den aktiva befolkningens levnadsstandard. De utgående folkpension
sbeloppen har härigenom allmänt blivit högre än vad som vid eu
försäkringsteknisk beräkning skulle ha motsvarat erlagda avgifter.

Genom att folkpensionsavgifterna förlorat sin karaktär av försäkringsavgifter,
får ett slopande av rätten till avdrag för avgifterna inga konsekvenser
beträffande skattskyldigheten för uppburna pensionsförmåner.

Emot avskaffande av avdragsrätten talar enligt min mening främst det
skälet, att frågan om socialförsäkringsavgifterna i stort f. n. utredes avallmänna
skatteberedningen, och förslag i ämnet kan väntas senare i år.
Denna invändning torde dock inte vara avgörande. Den omläggning av avgiftsuttaget,
som enligt vad jag inhämtat övervägs av beredningen, är av
djupgående natur och tillika ett led i en allmän omprövning av hela skatte -och avgiftssystemet. Partiella och till äventyrs tidsmässigt begränsade förändringar
i huvudsak inom ramen för gällande regler beträffande folkpensionsavgiften
torde inte hindra skatteberedningen att fullfölja sina överväganden
eller statsmakterna att framdeles, i det större sammanhanget, fatta
de beslut som då kan befinnas önskvärda.

Den skattehöjning som följer av avdragsrättens slopande begränsar sig
till sådana skattskyldiga som har att erlägga folkpensionsavgift. Detta innebär
att bl. a. lolkpensionärerna inte berörs av den ifrågasatta åtgärden.

I övrigt medför borttagandet av avdragsrätten vid lägre inkomster blott
obetydliga förändringar i skattebelastningen. Den höjning av den statliga
inkomstskatten i olika inkomstlägen som blir en följd av ett bortfall avavdraget
för folkpensionsavgift framgår av denna uppställning, som samtidigt
är en illustration av de regressiva verkningarna av nuvarande bestämmelser
på området.

1 kommunalskattehänseende tår ett slopande av avdragsrätten i och för
sig inga verkningar. Kommunalskatten är nämligen proportionell och utde -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

Årsinkomst

ökning
der, om
slopas,
Gifta

av statliga utskyl-avdragsrätten
<r.

Ensamstående

Årsinkomst

ökning av statliga utskyl-der, om avdragsrätten
slopas, kr.

Gifta Ensamstående

4 000 .. ..
6 000 ...

8 000 ...
10 000 ...
12 000 .. .

6

. . 29

.. 38

.. 47

.. 57

20

28

37

69

94

25 000 ....
30 000

40 000 ....
50 000 ....
75 000 .. ..

180

228

228

258

288

216

246

270

270

318

15 000 ...
18 000 . . .

.. 70

.. 65

142

191

100 000 ....

200 000 ...

324

390

324

390

20 000 ...

.. 120

180

biteringen fastställs med hänsyn till skatteunderlaget i kommunen. Ett slopande
av rätten till avdrag för folkpensionsavgiften medför automatiskt en
ökning av det kommunala skatteunderlaget och denna ökning möjliggör en
i motsvarande mån lägre utdebitering än som eljest skulle ha fastställts.
Då den kommunala ekonomin i allmänhet är ansträngd de senaste arens
utdebiteringshöjningar är ett bevis härför — torde man realistiskt få räkna
med att slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgifter på små håll
får konsekvenser även vid den kommunala beskattningen. I så fall ersätter
den en eljest nödvändig kommunal skattehöjning via höjning av den
kommunala utdebiteringen. Huruvida vad här föreslagits i fråga om avdragsrätten
får effekt i den kommunala beskattningen blir således beroende
av beslut i de kommunala församlingarna.

De synpunkter jag här framfört föranleder mig att förorda, att rätten till
avdrag för folkpensionsavgift slopas vid inkomsttaxeringen. De nya reglerna
på området bör gälla så att de påverkar skatteinkomsterna under hela nästkommande
budgetår. De bör därför träda i kraft den 1 juli 1964. Nya
källskattetabeiler, som uppgjorts med utgångspunkt från de ändrade förhållandena,
bör tillämpas redan från nämnda dag. Det ankommer på riksskattenämnden
att fastställa sådana tabeller. Utbyte av skattetabeller under
löpande inkomstår har skett vid ett par tillfällen tidigare och kan ordnas
i administrativ väg.

I 1965 års deklaration skulle, med nuvarande bestämmelser, avdrag medges
med den folkpensionsavgift som upptagits på debetsedel å slutlig skatt
enligt 1964 års taxering. Om avdragsrätten slopas från 1 juli 1964, bör vid
1965 års taxering, som i princip avser 1964 års inkomster, avdrag medges
med hälften av folkpensionsavgiiten enligt 19b4 ars taxering. Härigenom
undvikes att avdragsrättens slopande leder till ökad kvarskatt. Anledning
torde inte föreligga att i fråga om avdragsrätten vid 1965 års taxering ha
särregler för skattskyldiga, som år 1965 taxeras för annat beskattningsår än
kalenderåret 1964.

Nuvarande avdragsrätt förutsätter, att avgiften påförts under beskatt -

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1964

ningsåret. Vid taxeringshöjningar i överinstans och eftertaxeringar kan
folkpensionsavgift påföras i efterhand. Efter slopandet av rätten till avdrag
för folkpensionsavgift synes man därför övergångsvis alltjämt böra
medge samma rätt till avdrag, som skulle ha förelegat om avgiften i vanlig
ordning hade ingått i slutlig skatt.

Bestämmelserna om rätt till avdrag för folkpensionsavgift återfinnes i
4ö § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt. Dessa törfattningsrum bör alltså ändras i angivna hänseende.

Ändiing erfordras även i 4 § 1 mom. uppbördsförordningen, som anger
giunderna för källskattetabellerna. Enligt gällande regler utvisar dessa tabeller
skatten, fördelad på varje avlöningsperiod, vid en tänkt taxering av
mot lönen svarande årsinkomst. Vid denna tänkta taxering räknar man
med vissa avdrag. Källskattetabellerna räknar således — förutom med kom inunalskatteavdrag,

ortsavdrag och i förekommande fall förvärvsavdrag_

med ett schabloniserat avdrag på 450 kr. för gifta och 300 kr. för ensamstående.
Detta schablonavdrag understiger de flesta löntagares avdrag för
folkpensionsavgift och lämnar då övriga vid den slutliga taxeringen påräkneliga
avdrag obeaktade. Detta leder till ett överuttag av källskatt som
är avsiktligt och har tillkommit för att undvika att de skattskyldiga får
kvarskatt. I någon mån kompenseras den låga beräkningen av avdrag för
folkpensionsavgift m. m. därav, att man vid den till grund för källskattetabellerna
liggande tänkta taxeringen nödgas beräkna avdraget för kommunalutskylder
efter en metod som för flertalet skattskyldiga ger ett större
avdrag än som vid den verkliga taxeringen tillgodoräknas dem.

De nuvarande principerna för uppgörande av källskattetabellerna synes
bäst bibehållas, om slopandet av rätten till avdrag för folkpensionsavgift får
leda till, att de nyss nämnda schablonavdragen om 450 kr. för gifta och
300 kr. för ensamstående bortfaller. Jag förordar därför att grunderna för
uppgörande av källskattetabellerna ändras i detta hänseende."

Den finansiella effekten av de här föreslagna åtgärderna kan för helår
räknat beräknas till en ökning av den statliga inkomstskatten på 280 milj.
kr. och av den kommunala inkomstskatten — om utdebiteringssatserna bibehålies
oförändrade — på 215 milj. kr. Dessa belopp avser förhållandena
sedan de nya reglerna påverkat den slutliga taxeringen. Under budgetåret
1964/65 inskränker sig reformens verkningar till de ändringar i källskatteuppborden,
som blir en följd av att nya grunder skall gälla för källskattetabeller.
De ökade skatteintäkterna under nämnda budgetår kan beräknas
till 350 milj. kr.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till de i det föregående
berörda författningsändringarna. Under åberopande av det anförda hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen till

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1964

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

3) förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Monica Gustafson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631587